"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
tioner följdes inte alltid <strong>och</strong> likaså brast det i samarbetet mellan skatteindriv<strong>are</strong> <strong>och</strong> skolans<br />
ämbetsmän, vilket ledde till diverse ekonomiska påfrestningar. Om igen behövdes lagarna<br />
ses över <strong>och</strong> uppdateras vilket skedde 1845. Under denna period, dvs. runt mitten av 1840<br />
talet grodde ett allt större missnöje hos den hawaiianska befolkningen gentemot det s<strong>to</strong>ra<br />
antalet haole, vita, i regeringen. 738 En av dem som benämns som led<strong>are</strong> för hawaiianernas<br />
protester var David Malo.<br />
Pas<strong>to</strong>r Richard Armstrong <strong>to</strong>g över posten som utbildningsminister mellan 1848 <strong>och</strong>1860.<br />
De inledande sju åren spenderade han med att omorganisera utbildningssystemet på<br />
Hawai‘i <strong>och</strong> förespråkade bland annat “universal education”. Han argumenterade, med<br />
viss framgång, för att man skulle utveckla institutioner för politik, ind<strong>us</strong>tri <strong>och</strong> jordbruk<br />
genom vilka man skulle kunna formulera <strong>och</strong> utvidga den undervisande <strong>och</strong> återuppbyggande<br />
rollen hos familj, kyrka, press <strong>och</strong> skola. Denna formella utveckling kom nå<br />
större framgång än de enkla favörer som Armstrongs efterfölj<strong>are</strong> hade fått, mindre<br />
formellt, från olika ali‘i. 739<br />
Som tidig<strong>are</strong> nämnt i kapitlet så hade den ka<strong>to</strong>lska delen av befolkningen på Hawai‘i<br />
uttryckt sitt missnöje med att offentliga skolor styrdes i enlighet med protestantiska<br />
intressen <strong>och</strong> nu var måttet rågat. Den franske konsuln Dillon attackerade Armstrong <strong>och</strong><br />
menade att hans sätt att administrera skolsystemet underblåste fortsatta diplomatiska<br />
kontroverser mellan Frankrike <strong>och</strong> Hawai‘i. Och visst var det så att Armstrong var en s<strong>to</strong>r<br />
motstånd<strong>are</strong> till ka<strong>to</strong>liker såväl som till Frankrike. 740 Han tvingades emellertid att lägga sina<br />
personliga preferenser åt sidan <strong>och</strong> arbeta för en lösning av konflikten, som mycket väl<br />
kunde eskalera <strong>och</strong> ta allvarliga uttryck mot Hawaiiöarna. Under hösten 1848 förespråkade<br />
Armstrong en lagändring vilken innebar att varje skoldistrikt skulle ha två auk<strong>to</strong>riserade<br />
skolstyrelser, en ka<strong>to</strong>lsk <strong>och</strong> en protestantisk, under skolinspektörer som oberoende valdes<br />
av distriktens skattebetal<strong>are</strong>. Dillons opposition mattades inte utan han riktade fortsatt<br />
kritik gentemot att de ka<strong>to</strong>lska skolorna i slutänden fick svara under skolinstruktörer som<br />
inte nödvändigtvis var ka<strong>to</strong>liker.<br />
Trots befolkningsminskning <strong>och</strong> ankomsten av fler religiösa grupper, exempelvis<br />
mormoner med krav på separata skolor, fortsatte disk<strong>us</strong>sionerna kring hur ett offentligt<br />
skolsystem bäst skulle utformas. 1854 kom Armstrong med ett förslag där indelning av<br />
skolor inte skulle ske utifrån <strong>religion</strong>stillhörighet utan istället delas in utifrån var elever<br />
bodde. I skolorna skulle dessu<strong>to</strong>m ingen religiös undervisning tillåtas. Inte heller tilläts<br />
religiösa uttryck som t.ex. bön. Förslaget orsakade reaktioner <strong>och</strong> disk<strong>us</strong>sioner hos alla<br />
<strong>religion</strong>stillhörigheter runt öarna. Den ka<strong>to</strong>lska delen av befolkningen visade starkast<br />
opposition <strong>och</strong> visade sitt missnöje genom petitioner <strong>och</strong> önskan om Armstrongs avgång.<br />
Men Armstrongs förslag stöttades av regeringen <strong>och</strong> skolinspektörerna runt öarna<br />
upplystes om den nya policyn. I de nya instruktionerna beordrades samtliga common free<br />
schools i respektive område slås samman till en s<strong>to</strong>r där varken elevernas religiösa<br />
tillhörighet eller preferenser <strong>to</strong>gs i beaktning. 741<br />
738 Mō‘ī Kauikeaoulis närmaste rådgiv<strong>are</strong> var alla haole, William Richards var utbildningsminister,<br />
Gerrit P. Judd, finansminister, Johna Ricord, j<strong>us</strong>titieminister <strong>och</strong> Robert Wyllie var<br />
utrikesminister. I flertalet dokument är Wyllies agg gentemot Judd tydligt. I ett brev till John<br />
Ricord daterat 31 juli 1854 skriver Wyllie hur han anser att Judd inte kunde sköta sitt jobb. Han<br />
beskriver Judd <strong>och</strong> andra amerikaner som ”…selfish reptiles, born by the mistake in the land of<br />
Washing<strong>to</strong>n and Franklin…” Brev: Wyllie till Ricord Fo & Ex Miscl., den 31 juli, 1854. AH.<br />
739 I likhet med William Richards anammade Armstrong Horace Manns ideal.<br />
740 Kuykendall (1968: 357) noterar att Armstrongs ansträngda förhållande till de ka<strong>to</strong>lska<br />
prästerna på Hawai‘i är tydligt i hans personliga kommunikation, som t.ex. brev <strong>och</strong> dagböcker.<br />
Kuykendall poängterar dock att Armstrongs motsättningar ingalunda påverkade honom i hans<br />
officiella ämbete.<br />
741 Kuykendall (1968: 359) skriver: “But in schools where there <strong>are</strong> pupils of different sects,<br />
have no prayers while they <strong>are</strong> <strong>to</strong>gether, lest some be dissatisfied from not liking the prayers<br />
173