"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

han agera som tolk åt mō‘ī. 725 På så sätt etablerades ett formellt band mellan regeringen och
missionärerna, dvs. den protestantiska kristna traditionen kunde legitimt förankras.
Som jag tidigare tagit upp i kapitel tre hade missionärerna fått klara instruktioner från
ABCFM att hålla sig utanför politiska frågor på Hawaiiöarna. Dock hade deras nära
relation med och påverkan på ali‘i-klassen av övriga haole som t.ex. handelsmän, valfångare
m.fl., klassats som just ett brott gentemot dessa instruktioner. I samband med att ali‘i
inspirerats av de tio budorden var konflikten ett faktum. Missionärerna skulle hålla sig
neutrala vilket de, enligt många opponenter, inte gjorde. Genom att lämna sin position
som missionär kunde nu Richards officiellt träda in i den värld som tidigare hade varit
otillåten för honom. På så sätt kunde också missionärerna, ”representerade” av Richards,
få fortsatt och nu legalt starkt inflytande vad gällde ideologiska frågor. Även om Richards
kanske såg sig endast som en rådgivare och trots att hans ansvarsområden inte innefattade
att han skulle vara verkställande eller administratör, så är faktum detta att hans inflytande i
lagstiftning och andra viktiga politiska beslut var påtagligt. 726 Efter hans död i november
1847 sammanfattas hans inflytande i The Polynesian:
It was chiefly through his aid and instruction that they were enabled to frame the
Constitution of 1840, with a bill of rights founded on the words of God, and containing
grand outlines of a constitutional and responsible government. The first attempts to curb
the arbitrary power of the King and chiefs – to define and secure the rights of property – to
encourage industry and introduce a government of law and order, were thus made by Mr.
Richards, and with a success altogether beyond what could have been expected. For that
important service, the whole nation owe him a dept of gratitude 727
Konstitutionen 1840 och de lagar, Kumu Kānāwai, som följde ledde till att utbildningen på
Hawai‘i kom att centraliseras och hamna under regeringens ansvar. Skolsystemet på
Hawaiiöarna skulle inspireras och liknas vid det som hade etablerats i Massachusetts under
initiativ av Horace Mann. Mann som sedan 1837 hade ansvar för Massachusetts Board of
Education underströk, precis som missionärerna, utbildning som ett sätt att skapa
ideologisk enhet, ordning och inte minst moral i samhället. På Hawai‘i antog de regerande,
och också missionärerna, hans modell för utbildning med assimilation av hawaiianska barn
i den amerikanska kulturen som primärt mål och kristnande som sekundärt. 728 En av mō‘ī
utsedd utbildningsminister kom att ansvara för, samt leda, alla politiska beslut som rörde
skolor på alla öarna. Under sig hade utbildningsministern en skolstyrelse bestående av en
liten grupp sympatiserande medlemmar. Den politiska kontrollen vad gällde skolor och
utbildningsfrågor kom således att bli tilldelad den hawaiianska eliten, dvs. mō‘ī och hans
närmaste rådgivare som var amerikanare.
De nya skollagarna, som upprättades under 1840 och trycktes 1842, innefattade totalt
20 skriftliga regler upprättade i enlighet med ett västerländskt tänkande om hur ett allmänt
skolsystem bäst skulle organiseras och fungera. Dessa inkluderade också instruktioner om
hur eleverna, och även lärarna, skulle bete sig i skolan samt vilket ansvar barnens föräldrar
hade gentemot skolan. Skolgång blev nu obligatoriskt för alla barn mellan fyra och fjorton
år och varje by med minst femton barn skulle upprätta en skola. De byar som hade ett
mindre antal barn fick slå ihop sig med närmast liggande byn. Varje by med en skola skulle
välja en skolkommitté som bestod av tre föräldrar av det manliga könet. Dessa var
ansvariga för att upprätta ett nära samarbete med den kahukula, skolagent, som fanns
725 Journal: William Richards 1 Aug 1838. J/HMCS. Se även Benham & Heck 1998: 48f.
726 Se Benham & Heck 1998: 49.
727 The Polynesian, 13 november, 1847.
728 Se Benham & Heck 1988: 63f.
170