"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

missionärerna själva, bli goda förebilder för den övriga befolkningen. Genom att isolera
dem från yttre påverkan skulle de slutligen kunna återgå till samhället tillräckligt
motståndskraftiga gentemot sin ursprungliga kultur och därmed förmedla den nya kulturen
med alla de fördelar den ansågs innebära. Men även om det var en dröm för missionärerna,
främst missionärskvinnorna som var mest engagerade, att så många hawaiianska
barn som möjligt skulle ”räddas”, så var det omöjligt att organisera och genomföra ett
fungerande system med internatskolor för alla hawaiianska barn.
Chiefs’ Children’s School
Ali‘i var dock inte sena att nyttja det som erbjöds i eget syfte. Missionärerna hade tillgång
till kunskap som skulle kunna vara värdefull för hawaiianska intressen, speciellt ali‘iklassens
ekonomiska och hierarkiska. Sommaren 1839 fick missionärerna en förfrågan från
högsta ali‘i om de kunde tänka sig att bilda en speciell skola för de kungliga barnen. Vid ett
General Meeting diskuterade missionärerna huruvida de skulle ta sig an uppgiften eller inte.
Några uttryckte oro inför att särskilja och lägga så stort fokus på denna lilla grupp ali‘ibarn.
Att undervisa blivande regenter var dessutom resurskrävande och frågan var om
missionärerna skulle ha möjlighet att ro iland ett sådant stort projekt. Men samtidigt gick
det inte att frångå att uppgiften var lockande. Med tanke på att ali‘i inte tidigare varit villiga
till att skilja sina barn från deras ofta många kahu, följeslagare eller tjänare, för att delta i
undervisning, ansågs intresset att låta barnen utbildas under missionärernas fasta hand vara
ett tecken på att missionärerna var respekterade. På samma gång innebar uppgiften att
missionärerna fortsättningsvis kunde påverka de blivande regenterna att föra kristendom
vidare och upprätthålla den pågående kulturella transformationen. Dessa barn ansågs inte
bara vara nationens hopp utan också missionens hopp om fortlevnad. 713
Ali‘i nui hade speciellt riktat sin förfrågan till missionären Amos Starr Cooke som,
tillsammans med sin hustru Juliette Montague Cooke, hade anlänt till öarna två år tidigare.
Linda Menton (1992), som skrivit sin doktorsavhandling om Chiefs’ Children’s School,
poängterar att anledningen till att just Amos Starr Cooke blev tillfrågad är oklar och med
tanke på att han inte hade någon gedigen erfarenhet som lärare så valdes han troligen av
andra anledningar. En ansågs vara hans gudfruktighet och sunda förnuft. Hans hustru,
Juliette, hade däremot tillbringat många år som lärare och var en uppskattad musiklärare.
Missionärerna svarade slutligen ja på förfrågan, dock med några krav i gengäld. Förutom
att Cooke krävde stöd och respekt inför sin auktoritet som lärare behövde han praktisk
hjälp, nämligen hjälp att bygga ett skolhus. Ali‘i gick med på dessa krav och skolan, Chiefs’
Children’s School, eller Royal School som den också kom att kallas, startades redan två veckor
efter beslutet gått igenom.
Till en början var skolan en vanlig dagskola, men senare när byggnationerna var klara
våren 1840 inackorderades samtliga 11 elever som var mellan 2 och 11 år. 714 Ytterligare
fyra elever anslöt sig till gruppen varav den framtida mō‘ī wahine, drottning, Lili‘uokalani
anlände 1842, då endast tre år gammal. I början, innan skolan formellt hade öppnats, kom
några av barnen till Cookes hem med inte mindre än ett trettiotal kahu i följe, men efter att
barnen inackorderats förbjöds kahu att befinna sig på skolans mark. De tillbringade
713 Menton 1992: 223. Se även Brev: Juliette Montague Cooke till Sally Smith, den 20 mars,
1846. MsL/HMCS.
714 Dessa barn var: Jane Loeau, 11, Moses Kekuaiwa, Lot Kapuaiwa 9, Alexander Liholiho 6,
William Charles Lunalilo 4, Bernice Pauahi Bishop 9, David Kalakaua 4, James Kaliokalani 5,
Elisabeth Kekaaniau Pratt 6, Abigail Maheha 8, Victoria Kamamalu 2. 1842 kom 6 år, Lydia
Kamakaeha 3 år, John William Pitt Kinau 1843 kom Polly Paaina. (sammanställning av en rad
kommunikationer i Atherton Richards 1987)
166