"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

land Samuel Kamakaus och John Papa ‘Ī‘īs arbeten, menar att Malos arbete är det skelett
på vilket både Kamakau och ‘Ī‘ī har byggt vidare. 700
Men som Malcolm Chun poängterar finns det också stora skillnader mellan Dibbles,
Pogues och Malos texter. Och det är dessa skillnader som är intressanta, menar jag. I sin
översättning gör Chun ett antal iakttagelser där en är att den avgörande skillnaden mellan
versionerna är att Malos original verk ej är kronologiskt uppbyggt. Chun analyserar
kapitelindelningen och poängterar att Malo byggde upp historien i enlighet med
traditionellt historiskt format, där Malo bibehöll ett hawaiianskt ”time and space” genom
att börja med skapelsen. 701 Chun förklarar:
In essence, Malo followed a similar format as found in the Kumulipo by presenting creation
first, followed by the development of man’s relationship to the gods, natural and animal
world, the establishment of the presence of people [Hawaiians], and the development of a
listing of their most notable leaders whom their “history” is noted with. 702
Malcolm Chuns iakttagelse genererar en rad intressanta diskussionsämnen. Malos val att
förmedla hawaiiansk tradition på detta sätt är anmärkningsvärt med tanke på att han hade
västerländsk utbildning och hade lärt sig att förmedla den skriftliga historien kronologiskt.
Dessutom hade han konverterat till den kristna tron och arbetade aktivt inom missionen
och skolorna, till och med som pastor. Samtliga aktiviteter innebar att Malo tvingades
försaka i stort sett allt av sin traditionella kultur och religion. Beaktansvärt är således att
Malo ändå lyckades få tid och möjlighet att samla ihop och teckna ner all denna information.
Skadlig interaktion
What we do must be done quickly. The devil & his servants are all active. No slumbering
spirits retards their work of desolation. No day is allowed to pass without witnessing
accessions to their dark dominions. And shall the servants of the living God sleep? 703
Missionärerna såg interaktionen mellan barnet och samhället, dvs. det hawaiianska, som
”skadlig” för barnets utveckling. Problemet var nu hur man skulle få dessa unga att förstå
hur ”destruktiv” omgivningen egentligen var för dem, inte minst eftersom nationens
framtid låg i deras händer. Missionärernas frågor var: ”How can we enlighten and elevate
these youths who are soon to constitute the nation. How shall we remove from their
700 Finney m.fl. 1978: 312.
701 Malo 1996: iii, vi. Chun förklarar hur genealogi fungerade i det hawaiianska samhället:
“In traditional Hawaiian society both history and genealogy were interwoven concepts that
reflected in the language itself: ‘The word mo‘okū is perhaps derived from the words mo‘o or
succession, like the spine of the lizard from vertebra another. After all, the terms kua mo‘o
(backbone, spine, road), mo‘opuna (grandchild or relatives two generations later), and mo‘o‘lelo
(story, tale, myth or history) all have the connotation of the extension of the things in length.
Ku‘auhau is one’s genealogy or lineage or traditions. Hence, the implication of compounding
these two words may imply the notion of a series or lengthy genealogies, perhaps of many
genealogies set together. (…) genealogies served also to record history, kinship, the relation to
land, rank and status, as an esteemed gift, for religious or sanctified purposes and as means for
conflict resolution within families. This differs from the modern concept which like the Biblical
Adam’s genealogy is of one lineage used for family reunions’.”
Ibid: iii-iv (“Introduction” av Chun)
702 Malo 1996: vi (”Introduction” av Chun).
703 Brev: Lorenzo Lyons, till Secretaries of the ABCFM, den 2 oktober, 1835. MsL/HMCS.
163