"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

verktyg vad gällde att förmedla vad som av missionärerna ansågs vara inte bara nyttig, men
också nödvändig kunskap gällande ämnen som historia, moral, vetenskap och religion.
Ännu viktigare var i sammanhanget att polarisera det ”goda” mot det ”onda”, dvs. ”…
existing evils, their character, seat, extent, and consequences.” 683 Andrews understryker
dock att Ka Lama Hawaii skulle fungera som en möjlighet för studenterna att föra
diskussioner samt väcka opinion i diverse ämnen och den sista sidan i tidningen var avsedd
för just sådana inslag.
Noenoe Silva poängterar att även om denna sorts tidning fungerade som ett forum
för hawaiianer så var det styrt av missionärer och fungerade som ett väsentligt verktyg i
koloniseringssyfte. 684 Vilka motiven än var så kom Ka Lama Hawaii att bli ett betydelsefullt
forum för de hawaiianska studenterna och den trycktes fram till december 1834.
Vid ”General Meeting” i juni 1834, enades missionärerna om att seminariet skulle
utökas och bli en permanent institution. 685 ABCFM informerades och uppmuntrade
beslutet och samma år fick seminariet två nya lärare som skulle dela det tunga ansvaret
tillsammans med Lorrin Andrews. Den förste att ansluta sig till seminariet var pastor
Ephraim Weston Clark som anlänt till öarna med den tredje gruppen missionärer 1828. De
första sex åren hade han och hans hustru varit stationerade i Honolulu men nu hade de
förflyttats till Lāhaināluna där Clark kom att arbeta och ansvara för ämnena matematik och
naturhistoria. Den andra läraren var Sheldon Dibble, som anlänt med den fjärde gruppen
missionärer år 1831. Liksom många av sina kollegor hade han en gedigen utbildning
bakom sig med en magisterexamen vid Auburn Theological Seminary i Massachusetts.
Dibble och hans familj var till en början stationerade i Hilo, men det fuktiga klimatet där
vållade problem för hans dotter och han begärde förflyttning till Lāhainā. Förutom
delaktighet i översättandet av Bibeln till hawaiianska, författade han ett stort antal andra
religiösa verk 686 däribland de verk han kanske är mest känd för; History and General Views of
the Sandwich Islands Mission samt History of the Sandwich Islands. På grund av tuberkulos fick
han lämna öarna för fastlandet år 1837, men kom tillbaka igen 1840. Förutom rekreation
ägnade han åren i sitt hemland att föreläsa vid Auburn Theological Seminary. Vid
återkomsten till Lāhainā fortsatte han som lärare vid seminariet där han ansvarade för
undervisningen i bibelstudier, ”moral- and sacred science”, samt kyrko- och kulturhistoria.
Intressant med Dibble är att han redan i starten av sin lärargärning vid Lāhaināluna
reagerade på undervisningens koloniala kontext och form samt på hur eleverna mer och
mer fjärmades från sin ”egen” historia. 687 Dibble startade därför ett projekt 1836, där han
hade för avsikt att samla ihop vad han kallade huvudfakta i Hawai‘is historia. 688 Han
menade att det fanns alldeles för lite material om hawaiianerna själva samt deras historia
och ville därför ackumulera viktiga händelser som fanns bevarade i folkets minne, men
som med årens gång var på väg att blekna bort. Dibbles metod är både anmärkningsvärd
och intressant. Han gjorde upp en lista med frågor vilka han efter egen kunskap arrangerat
kronologiskt. Därefter samlade han ihop de tio bästa studenterna i en forskningsgrupp
683 Bingham 1849/1969: 457. Även citerad i Silva 2004: 3. Dessa “existing evils” ansågs då vara
sammankopplade med den befintliga hawaiianska kulturen och traditionen.
684 Silva 2004: 35.
685 Sandwich Island Mission: General Meeting, May-June, 1834. GM/SM.
686 Bl.a. First reading book for children, Scripture Chronology and History Natural History
Stories, About Animals for Children, Dying Testimony of Believers and Unbelievers. Se vidare
Missionary Album, 1969, under “Dibble”.
687 Finney et al 1978: 308f.
688 Dibble 1843/1909: iii..
160