"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

09.09.2013 Views

studerande var övervägande gifta män i åldrarna 15–35, från alla öarna. De flesta av dem hade tidigare arbetat som lärare i vanliga skolor runtom på öarna och dessutom visat större begåvning i jämförelse med andra elever. Deras kvalifikationer var dock bristfälliga och flertalet av dem hade undermåliga kunskaper i skrivning, läsning och räkning. Den inledande undervisningen var därför huvudsakligen inriktad på att lära studenterna att läsa, samt att lära dem att bilda sig en uppfattning om vad de läste. 676 Ka‘ahumanu och flertalet ali‘i hade sedan starten stöttat idén om att utbilda lovande hawaiianer, men deras agenda var kanske inte densamma som missionärernas. Visst var de intresserade av att få den sortens kunskap missionärerna förmedlade men om de hade samma målsättning är inte självklart. Hawaiianernas idé var att utbildningen skulle generera fler lärare men också ledaransvariga i det som kan kallas den första regeringen. Ka‘ahumanus uppmaning till den studerande David Malo, talar tydligt för detta: ”I want you to work hard to get an education in order to become an adviser and office holder to administer the affairs of government under my king. I do not want ignorant leaders to oppress the people and give rise to discontent among the commoners.” 677 Utbildning vid Lāhaināluna ansågs dessutom vara statushöjande och de examinerade kom att uppfattas och bemötas som tillhörande ali‘i-rang. 678 Ka‘ahumanu och flera andra ali‘i försåg skolan med dess blivande lärare och deras familjer med bl.a. mat, kläder och māmaki som användes till kapa. 679 Under första halvan av året deltog 63 elever och under andra halvan totalt 85 elever. 680 Problemet att förse alla dessa elever med böcker var stort. 681 Vidare var samtliga elever beroende av personlig instruktion vilket ledde till långa och intensiva skoldagar som gav rektor Andrews föga tid över för att förbereda lektioner och dessutom författa böcker. Men trots den stora belastningen var framgångarna med seminariet stora vilket gladde såväl missionärerna som alla andra inblandade. Behovet av kompetenta lärare var stort runtom på öarna och därför riktades fokus på seminariet och antalet elever ökade stadigt. I slutet av 1833 fick skolan ta över den väl använda tryckpressen från Honolulu och redan i februari nästa år trycktes det allra första exemplaret av den första hawaiianska tidningen Ka Lama Hawaii, eller Hawaiian Luminary som den hette på engelska. Det fanns flera syften med tidningen. Missionären Andrews ansåg att tidningen innebar bra övning för studenterna att se hur man genom media effektivt kunde sprida information. Vidare var det en möjlighet att dryfta aktuella spörsmål och idéer som kanske inte lämpade sig att ta upp under predikan eller i några tryckta kommunikationer. 682 Ambitionen må låta lovande men det är viktigt att poängtera att de missionärer som var ledande för tidningen hade inställningen att det grundläggande syftet var, i enlighet med tanken kring hela missionen, att hawaiianer, studenter eller inte, skulle formas till goda kristna med allt vad det innebar. Ka Lama Hawaii kan här ses som ännu ett strategiskt 676 “Acc. General Meeting, June, 1833” i MH, juli, 1834(30): 255, samt Dibble 1843/1909: 271f. 677 Kamakau 1992a: 306. 678 Kamakau 1992a: 304. Kamakau (1992a: 271) berättar hur ali‘i engarerade sig i seminariet:: ”Kaahumanu also sent her teachers to this school and so did Kina’u, Kekauluohi, Kaikio’ewa, Hoalili, Kuakini, Keoua, and ’Aikanaka.” 679 Kamakau (1992a: 306) berättar att ali‘i tog väl hand om blivande lärare och till och med Ka‘ahumanu bidrog:”I know personally that Kaahumanu carried out her promises and supplied the men and their wives with mamaki fiber.” 680 “Acc. General Meeting, June, 1833” i MH, juli, 1834(30): 255. 681 Pastor E. W. Clark (1931: 31) understryker behovet av textböcker till utbildningen: ”No scientific, or other works existed in the language until prepared by the Missionaries. Of course, no book, or even scientific terms were ready yet then as a means of conveying knowledge to the minds of the pupils. Everything was to be formed anew.” 682 Brev: Lorrin Andrews till Rufus Anderson, den 1 oktober, 1834. MsL/HMCS. 159

verktyg vad gällde att förmedla vad som av missionärerna ansågs vara inte bara nyttig, men också nödvändig kunskap gällande ämnen som historia, moral, vetenskap och religion. Ännu viktigare var i sammanhanget att polarisera det ”goda” mot det ”onda”, dvs. ”… existing evils, their character, seat, extent, and consequences.” 683 Andrews understryker dock att Ka Lama Hawaii skulle fungera som en möjlighet för studenterna att föra diskussioner samt väcka opinion i diverse ämnen och den sista sidan i tidningen var avsedd för just sådana inslag. Noenoe Silva poängterar att även om denna sorts tidning fungerade som ett forum för hawaiianer så var det styrt av missionärer och fungerade som ett väsentligt verktyg i koloniseringssyfte. 684 Vilka motiven än var så kom Ka Lama Hawaii att bli ett betydelsefullt forum för de hawaiianska studenterna och den trycktes fram till december 1834. Vid ”General Meeting” i juni 1834, enades missionärerna om att seminariet skulle utökas och bli en permanent institution. 685 ABCFM informerades och uppmuntrade beslutet och samma år fick seminariet två nya lärare som skulle dela det tunga ansvaret tillsammans med Lorrin Andrews. Den förste att ansluta sig till seminariet var pastor Ephraim Weston Clark som anlänt till öarna med den tredje gruppen missionärer 1828. De första sex åren hade han och hans hustru varit stationerade i Honolulu men nu hade de förflyttats till Lāhaināluna där Clark kom att arbeta och ansvara för ämnena matematik och naturhistoria. Den andra läraren var Sheldon Dibble, som anlänt med den fjärde gruppen missionärer år 1831. Liksom många av sina kollegor hade han en gedigen utbildning bakom sig med en magisterexamen vid Auburn Theological Seminary i Massachusetts. Dibble och hans familj var till en början stationerade i Hilo, men det fuktiga klimatet där vållade problem för hans dotter och han begärde förflyttning till Lāhainā. Förutom delaktighet i översättandet av Bibeln till hawaiianska, författade han ett stort antal andra religiösa verk 686 däribland de verk han kanske är mest känd för; History and General Views of the Sandwich Islands Mission samt History of the Sandwich Islands. På grund av tuberkulos fick han lämna öarna för fastlandet år 1837, men kom tillbaka igen 1840. Förutom rekreation ägnade han åren i sitt hemland att föreläsa vid Auburn Theological Seminary. Vid återkomsten till Lāhainā fortsatte han som lärare vid seminariet där han ansvarade för undervisningen i bibelstudier, ”moral- and sacred science”, samt kyrko- och kulturhistoria. Intressant med Dibble är att han redan i starten av sin lärargärning vid Lāhaināluna reagerade på undervisningens koloniala kontext och form samt på hur eleverna mer och mer fjärmades från sin ”egen” historia. 687 Dibble startade därför ett projekt 1836, där han hade för avsikt att samla ihop vad han kallade huvudfakta i Hawai‘is historia. 688 Han menade att det fanns alldeles för lite material om hawaiianerna själva samt deras historia och ville därför ackumulera viktiga händelser som fanns bevarade i folkets minne, men som med årens gång var på väg att blekna bort. Dibbles metod är både anmärkningsvärd och intressant. Han gjorde upp en lista med frågor vilka han efter egen kunskap arrangerat kronologiskt. Därefter samlade han ihop de tio bästa studenterna i en forskningsgrupp 683 Bingham 1849/1969: 457. Även citerad i Silva 2004: 3. Dessa “existing evils” ansågs då vara sammankopplade med den befintliga hawaiianska kulturen och traditionen. 684 Silva 2004: 35. 685 Sandwich Island Mission: General Meeting, May-June, 1834. GM/SM. 686 Bl.a. First reading book for children, Scripture Chronology and History Natural History Stories, About Animals for Children, Dying Testimony of Believers and Unbelievers. Se vidare Missionary Album, 1969, under “Dibble”. 687 Finney et al 1978: 308f. 688 Dibble 1843/1909: iii.. 160

studerande var övervägande gifta män i åldrarna 15–35, från alla öarna. De flesta av dem<br />

hade tidig<strong>are</strong> arbetat som lär<strong>are</strong> i vanliga skolor run<strong>to</strong>m på öarna <strong>och</strong> dessu<strong>to</strong>m visat större<br />

begåvning i jämförelse med andra elever. Deras kvalifikationer var dock bristfälliga <strong>och</strong><br />

flertalet av dem hade undermåliga kunskaper i skrivning, läsning <strong>och</strong> räkning. Den<br />

inledande undervisningen var därför huvudsakligen inriktad på att lära studenterna att läsa,<br />

samt att lära dem att bilda sig en uppfattning om vad de läste. 676<br />

Ka‘ahumanu <strong>och</strong> flertalet ali‘i hade sedan starten stöttat idén om att utbilda lovande<br />

hawaiianer, men deras agenda var kanske inte densamma som missionärernas. Visst var de<br />

intresserade av att få den sortens kunskap missionärerna förmedlade men om de hade<br />

samma målsättning är inte självklart. Hawaiianernas idé var att utbildningen skulle generera<br />

fler lär<strong>are</strong> men också ledaransvariga i det som kan kallas den första regeringen.<br />

Ka‘ahuman<strong>us</strong> uppmaning till den studerande David Malo, talar tydligt för detta: ”I want<br />

<strong>you</strong> <strong>to</strong> work hard <strong>to</strong> get an education in order <strong>to</strong> become an adviser and office holder <strong>to</strong><br />

administer the affairs of government under my king. I do not want ignorant leaders <strong>to</strong><br />

oppress the people and give rise <strong>to</strong> discontent among the commoners.” 677 Utbildning vid<br />

Lāhaināluna ansågs dessu<strong>to</strong>m vara stat<strong>us</strong>höjande <strong>och</strong> de examinerade kom att uppfattas<br />

<strong>och</strong> bemötas som tillhörande ali‘i-rang. 678 Ka‘ahumanu <strong>och</strong> flera andra ali‘i försåg skolan<br />

med dess blivande lär<strong>are</strong> <strong>och</strong> deras familjer med bl.a. mat, kläder <strong>och</strong> māmaki som<br />

användes till kapa. 679<br />

Under första halvan av året del<strong>to</strong>g 63 elever <strong>och</strong> under andra halvan <strong>to</strong>talt 85<br />

elever. 680 Problemet att förse alla dessa elever med böcker var s<strong>to</strong>rt. 681 Vid<strong>are</strong> var samtliga<br />

elever beroende av personlig instruktion vilket ledde till långa <strong>och</strong> intensiva skoldagar som<br />

gav rek<strong>to</strong>r Andrews föga tid över för att förbereda lektioner <strong>och</strong> dessu<strong>to</strong>m författa böcker.<br />

Men trots den s<strong>to</strong>ra belastningen var framgångarna med seminariet s<strong>to</strong>ra vilket gladde<br />

såväl missionärerna som alla andra inblandade.<br />

Behovet av kompetenta lär<strong>are</strong> var s<strong>to</strong>rt run<strong>to</strong>m på öarna <strong>och</strong> därför riktades fok<strong>us</strong> på<br />

seminariet <strong>och</strong> antalet elever ökade stadigt. I slutet av 1833 fick skolan ta över den väl<br />

använda tryckpressen från Honolulu <strong>och</strong> redan i februari nästa år trycktes det allra första<br />

exempl<strong>are</strong>t av den första hawaiianska tidningen Ka Lama Hawaii, eller Hawaiian Luminary<br />

som den hette på engelska. Det fanns flera syften med tidningen. Missionären Andrews<br />

ansåg att tidningen innebar bra övning för studenterna att se hur man genom media<br />

effektivt kunde sprida information. Vid<strong>are</strong> var det en möjlighet att dryfta aktuella spörsmål<br />

<strong>och</strong> idéer som kanske inte lämpade sig att ta upp under predikan eller i några tryckta<br />

kommunikationer. 682<br />

Ambitionen må låta lovande men det är viktigt att poängtera att de missionärer som<br />

var ledande för tidningen hade inställningen att det grundläggande syftet var, i enlighet<br />

med tanken kring hela missionen, att hawaiianer, studenter eller inte, skulle formas till<br />

goda kristna med allt vad det innebar. Ka Lama Hawaii kan här ses som ännu ett strategiskt<br />

676 “Acc. General Meeting, June, 1833” i MH, juli, 1834(30): 255, samt Dibble 1843/1909: 271f.<br />

677 Kamakau 1992a: 306.<br />

678 Kamakau 1992a: 304. Kamakau (1992a: 271) berättar hur ali‘i eng<strong>are</strong>rade sig i seminariet::<br />

”Kaahumanu also sent her teachers <strong>to</strong> this school and so did Kina’u, Kekauluohi, Kaikio’ewa,<br />

Hoalili, Kuakini, Keoua, and ’Aikanaka.”<br />

679 Kamakau (1992a: 306) berättar att ali‘i <strong>to</strong>g väl hand om blivande lär<strong>are</strong> <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med<br />

Ka‘ahumanu bidrog:”I know personally that Kaahumanu carried out her promises and supplied<br />

the men and their wives with mamaki fiber.”<br />

680 “Acc. General Meeting, June, 1833” i MH, juli, 1834(30): 255.<br />

681 Pas<strong>to</strong>r E. W. Clark (1931: 31) understryker behovet av textböcker till utbildningen: ”No<br />

scientific, or other works existed in the language until prep<strong>are</strong>d by the Missionaries. Of c<strong>our</strong>se,<br />

no book, or even scientific terms were ready yet then as a means of conveying knowledge <strong>to</strong><br />

the minds of the pupils. Everything was <strong>to</strong> be formed anew.”<br />

682 Brev: Lorrin Andrews till Ruf<strong>us</strong> Anderson, den 1 ok<strong>to</strong>ber, 1834. MsL/HMCS.<br />

159

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!