"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Lāhainālunaseminariet
Enligt missionen fanns det en rad påtagliga problem vad gällde lärarnas bristande
kompetens. Men vad ansåg man då vara en kompetent lärare? De infödda lärarna skulle
givetvis ha en grundlig västerländsk och kristen skolning, men man insåg att de hade fördel
av att själva fullt ut behärska de hawaiianska dialekterna och de hawaiianska
kultursystemen. Därmed skulle de på ett mer effektivt sätt förmedla och inprägla en god
kristen etik och moral hos sina adepter.
På flera av missionsstationerna runt öarna startades skolor med inriktning att utbilda
lärare. I ett brev från missionären William Richards och hans kollegor i Lāhainā, Maui,
berättar de att de har startat en skola för lärare vid common schools där deltagarna fick ny och
fördjupad kunskap i ämnen som skrivning och Europas och Asiens geografi. 672 Vid ett
General Meeting of the Mission i juni 1831 beslutade man att inrätta en High School under
ledning av missionären Lorrin Andrews. 673 Skolan kom att kallas Lāhaināluna Seminary och
senare Mission Seminary. Planen, förutom att utbilda lovande hawaiianer till lärare, var också
att förbereda dem för att bli missionärernas medhjälpare i spridningen av den kristna läran.
Med hjälp av skolan som institution skulle missionärerna kunna hjälpa de övriga
hawaiianerna runtom i riket, och befria dem från deras ”nuvarande” okunnighet och
omvandla dem till ”… a thinking, enlightened, and virtuous people.” 674 Denna ambitiösa
satsning på högre utbildning i form av en högstadie-skola (high school) var unikt i sitt
sammanhang då high schools och speciella skolor för lärare var fortfarande en nyhet i
Amerika, där man under perioden utformade ett initialt system av akademisk utbildning.
För Hawai‘i kom utvecklingen att fungera som ett ramverk för ett fortsatt institutionaliserat
sekulärt skolsystem. Lāhainālunaseminariet hade flera mål med sin verksamhet.
Förutom att stödja missionärernas frälsningsverksamhet var uppgiften att ansvara för
utbildningen av skollärare som skulle vidarebefordra den västerländska (amerikanska)
kulturens vanor och kunskaper till hawaiianerna. Man skulle också utbilda unga män till
praktikanter och träna dem att samarbeta med missionärerna. 675
Den utvalde föreståndaren Lorrin Andrews utsåg med hjälp av kollegan William
Richards ett område ovanför Lāhainā på Maui, närmare bestämt Lāhaināluna, där skolan
skulle byggas. Det tog ungefär ett år av hårt arbete och ständiga förseningar innan
skolbyggnaden, bestående av stenväggar och tak av ti-blad, var färdig och kunde
presenteras för ”General Meeting” i juni 1832. Byggnationen hade helt och hållet
genomförts av studenterna själva vid sidan av att de deltog i undervisningen. Gruppen
672 ”Letter from Mr. Richards and Others, November 15, 1832” i MH, augusti, 1833(29): 267.
Se även ”General Letter of the Missionaries, July 1, 1833” i MH, augusti, 1834: 284.
673 Lorrin Andrews, som hade anlänt med den tredje gruppen missionärer till Hawaiiöarna 1828
och stationerats i Lāhainā, hade en gedigen utbildning vid bl.a. Princeton Theological Seminary och
kom att verka inte bara som initiativtagare, utan också som rektor och lärare vid
Lāhainālunaseminariet fram till 1842. Trots att han innehade positionen som ansvarig i tio år
poängterade han sina brister samt sitt tvivel om huruvida han egentligen var kvalificerad för
posten som rektor på skolan.
674 Dibble 1843/1909: 270.
675 Dibble 1843/1909: 269f. Clark (1838: 350) skriver i Hawaiian Spectator: ”The Mission
Seminary was not founded for the purpose of producing political reform; but, it is to be hoped,
that the young men trained up in the Seminary will become safe and efficient helpers in this
work.”
De studerande vid seminariet undervisades i räkning (aritmetik), skrivning, geografi, biologi och
senare avancerad matematik, astronomi, teologi, kyrko- och bibelhistoria, kronologisk historia.
Utöver dessa ämnen fanns undervisning i jordbruk, snickeri, tryckning, navigering, gravyr. Se
Chun 1993: i, Dibble 1843/1909: 275, samt Clark 1931: 35. Clarks text är inte daterad men
täcker perioden 1831–1849 så jag antar att den är skriven 1849 eller strax efter. Clark refererar
till seminariets dåvarande ekonomiska problem.
158