"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

ansvara för familjens välmående. 665 I fall där vissa tecken innan eller vid ett barns födsel
indikerat att barnet var speciellt kunde han eller hon förbehållas punahele status. Att vara
punahele innebar inte bara vissa privilegier som t.ex. den bästa maten, den finaste
sovmattan, full uppmärksamhet och uppassning, utan innefattade en rad krav och ett stort
ansvar. Familjens punahele var den som skulle lära sig familjens traditioner, genealogier,
berättelser och ansvara för att dessa fördes vidare till kommande generationer. Han eller
hon lyssnade i timtal till sina mor- eller farföräldrar för att lära sig varje liten detalj som
ansågs vara viktig. Mary Kawena Pukui var utvald punahele. Hennes berättelse om den
intensiva träningen förmedlar inte bara kunskapernas omfång, utan också det framtida
ansvaret:
The grandparents went out of their way for the punahele. Teaching, teaching, teaching – all
the time. I know because I was punahele. Every day, Grandmother would quiz me: “Do you
remember the place we went yesterday and the ‘aumakua who guards it?” And then, three
days later, “Now, tell me again. What was the name of the ‘aumakua? How far does his
kuleana extend?”
I had to memorize all the family ‘aumākua by name. We had 50. I had to know which one
helps in a certain problem; which ones to call on in another kind of trouble. I memorized
our family history. I learned what to do when a family member died, how to talk to
quarrelling members, and how ho‘oponopono helped keep family harmony. 666
Hawaiianska barn, vare sig det var punahele eller inte, och även oberoende klasstillhörighet
använde chant till hjälp att memorera familjehistoria, böner, legender, namn på viktiga
akua, gudar och familjens ‘aumākua osv. Dock var klasstillhörighet eller speciell status inom
‘ohana eller yrke som bestämde det distinkta innehållet i det som memorerades. Här fanns
stor skillnad mellan ali‘i - och maka‘āinana-barns kunskapsområden.
Ansvarsområdena för ali‘i-barn var betydligt mer omfattande än för maka‘āinana och
redan vid tidig ålder skolades ali‘i-barn i hur de i framtiden skulle ta hand om, inte bara sitt
folk, utan också sitt land, āina. Som förvaltare av gudarnas egendom, dvs. āina, land, bar
ali‘i ansvar inför dessa att sörja för landets såväl som folkets välmående. Barn av ali‘i-rang
gavs nästan alltid bort för att fostras i enlighet med deras förväntade roll och uppgifter i
samhället. Detta betydde således att ali‘i söner och döttrar ofta genomgick en mer omfångsrik
utbildning än maka‘āinana, t.ex. skolades de i områden som strid, administration
och politik, på så sätt detta yttrade sig i det hawaiianska samhället. David Malo berättar hur
barn till ali‘i ‘ai moku, dvs. ali‘i som ansvarade för ett moku (distrikt) sändes bort för att
skolas av utvalda visa män. Av dessa män fick ali‘i-barnet lära sig hur han i framtiden bäst
kunde styra och också strida. Malo förklarar: ”They were to first show bravery in combat
and in wisdom and to do these things without hesitation.” 667
Kamakau berättar om hur Liholiho fostrades i enlighet med sin uppgift som framtida
regent:
Liholiho was not brought up away from the presence of the ruling chief as was customary,
but was constantly in the presence of Kamehameha and Kamehameha’s two tabu sisters,
Ke-ku‘i-apo-iwa and Ka- lani-akua. If the chief made a trip to Hilo, Liholiho was taken
along; on his return to Kawaihae, or Kailua, or Ka‘awaloa the child came back with him. In
his fifth year Liholiho was declared Kamehameha’s successor and was taught to observe the
665 Var barnet en pojke lämnades han bort till sina farföräldrar och släktingarna på faderns sida
och var det en flicka lämnades hon till sina morföräldrar och släktingarna på hennes sida.
Kamakau 1991b: 26.
666 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 55.
667 Malo 1996: 173.
155