"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

tänkbara var ett lik, fick han eller hon inte komma in i området där det bedrevs hālau hula
förrän ett antal renande ritualer utförts. 660
I hālau hula lärde sig eleverna hula inkluderat mele (chant) och många pule (böner) ofta
dedikerade åt gudinnan Laka. Genom att chanta pule, bön, bad man om inspiration, en bra
röst, en mer flexibel kropp och beskydd mot trolldom (sorcery). Det var att lära sig
tillhörande riter och hålla en god relation till de gudar som knöts till hula. I dessa
specialistyrken eller expertisområden kan således dubbel kompetens, dvs. den ena
yrkesmässig teknisk och den andra kultisk samt rituell, sägas vara avgörande.
Vissa moment för att bedriva en hālau hula var nödvändiga. En kumu hula lade stor
vikt vid var kuahu, altaret som var dedikerat år hula-gudinnan Laka, placerades och hur det
dekorerades. Varje kumu hula lade upp sin undervisning i enlighet med metoder som han
eller hon ansåg vara passande. Mary Kawena Pukui berättar om en kumu hula vid namn
Kapua och dennes inlärningsmetoder:
Kapua would not give a line of mele to his pupils, nor would he instruct them just where
his beat or that came in, he played on his instrument and chanted mele after mele for two
hours every class night, It was up to the pupils to listen, learn the words and beat, and if
they did not catch them, then it was their own fault for lack of concentration. The pupils
had to beat on their gourds as long as he did. It was extremely difficult at first, but as time
went by order came out of confusion of words and thumps till the pupils could distinguish
one mele from another, and one type of gourd beat from another. 661
Detta är ett ypperligt exempel på hur ordspråket Nānā ka maka. Ho‘olohe. Pa‘a ka waha.
Ho‘opili, dvs. ”Observera. Lyssna. Var tyst. Imitera.” var applicerbart i flera sammanhang.
Ett expertisområde som också krävde denna sortens dubbla kompetens var yrket
som kanotbyggare, kahuna kālai wa‘a. Här krävdes inte bara hantverksmässig skicklighet,
men också speciellt religiöst och rituellt kunnande. I arbetet ingick inte bara det konkreta
tillverkandet utan också förvärvandet av lämpligt material i enlighet med traditionella
erfarenheter. Dessutom gällde det inte bara för kahuna kālai wa‘a att garantera att kanoten
var riktigt byggd, utan också att kanoten tog sig fram över rev och annat och att
besättningen fångade fisk. För att anses som en skicklig och respekterad kahuna kālai wa‘a
skulle denne redan vid trädfällningen visa sin skicklighet i valet av träd och sättet att fälla
det på. Till det kom de rituella inslag som var nödvändiga genom hela proceduren.
Kamakau tar upp följande exempel på hur en kahuna kālai wa‘a gick tillväga när han fällde
ett träd:
When the kahuna went to the mountains to hew down a tree for the canoe he took along a
pig, red fish, and a bunch of kohekohe sedge. When he reached the base of the koa tree
that was to be cut for the canoe, the kahuna kala wa‘a examined to see that it was
satisfactory; then he appealed to the ‘aumakua of canoe making Kupulupulu, Kumokuhali‘i,
Kuolonowao, Kuho‘oholopali, Kupa‘aike‘e, Kuka‘ohi‘alaka, also Laka the canoe-making
expert and Lea Wahine- and to all the ‘aumakua of the mountains. When he was through,
the red fish and tapa garment were buried at the base of the tree with the bunch of
kohekohe sedge, and the pig was baked in an imu. Then the tree was cut. If there were
many kahunas [cutting away the tree] it would fall before the pig was cooked. 662
660 Emerson (1909/1991: 80) berättar om hur en sådan rening kunde gå till: ”The offender
must bathe in the ocean; the kumu [läraren] then aspersed him with holy water, uttered a
prayer, ordered a penalty, and offering to the kuahu [altare], and declared the offender clean.
This done, he was again received into fellowship at the halau.” Se även Barrère, Pukui & Kelly
1980: 71.
661 Barrère, Pukui & Kelly 1980: 77.
662 Kamakau 1992b: 119.
153