"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

erfarenheter belönades med ett positivt bemötande av sin omgivning, kanske i form av en
godkännande blick. 655 Att vara arbetsam och ha vad som ansågs vara en vuxen attityd
gentemot hana, arbete, respekterades medan lathet var ho‘ohilahila, skamligt. 656
Runt sjuårsåldern ansågs barn nå vad som benämns som en slags ansvarsålder eller
”age of responsibility.” 657 Detta innebar att barnet fick särskilda uppgifter att utföra och att
han eller hon till följd därav bidrog effektivt till familjens och samhällets fortsatta
försörjning. I denna utvecklingsfas var det ofta de äldre familjemedlemmarna som aktivt
tog del som lärare. Det var också vid den här åldern som ett barn, i det fall då barn
uppvisade en specifik talang eller tillhörde en familj med specialistkompetens, ‘oihana
kahuna, genomgick utbildning som krävdes för det särskilda yrket. Om ett barn visade på
en särskild kompetens eller talang som inte fanns inom familjen skickades han eller hon i
lära hos någon utomstående. Men ofta gick kunskaper i arv inom ‘ohana, dvs. att barn i
familjer där familjemedlemmar hade specialistkompetens inom ett område också tränades
inom detsamma. Det var vanligt att varje familj hade sin egna specifika traditionella och
specialiserade kunskaper. Kanske var mormor eller farmor specialist på konsten att bota,
eller var fadern familjens expert när det kom till hur man odlade exempelvis taro. Eller så
var någon inom ‘ohana specialiserad på att förstå och förklara omen, expert på djuhavsfiske
eller kanske särdeles kunnig i att läsa av stjärnhimlen vilket var viktigt för navigatörer.
Beroende på yrke krävdes olika former av träning eller utbildning under ledning av en
kumu, lärare. Som jag tidigare nämnt så innebar exempelvis kunskaper, träning och utbildning
inom medicinyrket, kahuna lapa‘au, strikta regler och en formenlig utbildning.
Likaså var träningen i en hālau hula, hula-skola, under en kumu hula (hula lärare) krävande
och väl strukturerad. Det rådde strikta regler kring vad eleverna fick och inte fick göra. 658
Exempelvis var det kapu att ge sin kumu hula svar på tal. Ogifta elever var tvungna att vara
pu‘upa‘a eller ulepa‘a, dvs. kvinnlig eller manlig oskuld. För gifta studenter, vilket i och för
sig även gällde de ogifta, var sexuella kontakter absolut kapu fram tills han eller hon
genomgick examination. 659 Vidare fanns restriktioner rörande hur eleverna skulle klä sig,
vad de skulle äta och hur de skulle sköta sin personliga hygien. Vad gällde det senare var
renlighet ett absolut måste och eleverna badade och bytte sina plagg dagligen. Råkade
eleven komma i kontakt med något eller någon som räknades som kontaminerande, värsta
put in the pot. We stuck our fingers in it and threw it around. I guess we got the feel of it.
Then – I was the older one – I was allowed to carve on a ‘Mama’ taro [a big one]. Then a little
later I was allowed to pound with Stone One [a lighter taro pounded]. And then when I was
bigger – I guess my muscles were stronger – I began to use Stone Two, the heavy one. And
soon I was now pounding poi by myself.”
655 Marion Kelly (1982: 9f.) poängterar att “(p)raising children was not customary, but
acceptance of the child’s efforts by the tone of voice, or glance of eyes communicated
approval.”
656 Ett talesätt: ”E ho‘ohuli ka lima i lalo” vilket betydet att handflatorna ska vara vända neråt.
Naturligt håller man handflatorna neråt då man greppar något. Handflatorna uppåt är
symboliskt för lathet. Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 51.
657 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 6. Sjuårsåldern anses av katoliker och mormoner vara den
ålder så barn blir medvetna om skillnaden mellan rätt och fel och kan ansvara för sina
handlingar.
658 Emerson (1909/1991: 80) skriver om de många, kapu, tabu, eleven stod inför: ”The awful
grasp of this law, this repressive force, the tabu, held fast the student from the moment of his
entrance into the halau. It denied this pleasure, shut off that innocent indulgence, curtailed
liberty in this direction and in that. The tabu waved before his imagination like a flaming
sword, barring approach to the Eden of his strongest propensity.”
659 Pukui m.fl. 1972/1983 (vol. 1): 202.
152