"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

shut. Imitate” var centralt. 650 Som Pukui m.fl. påpekar är detta ett naturligt inlärningssätt
för barn i allmänhet, men det kan verka på olika sätt beroende i vilken omgivning och
miljön barnet växer upp i. Hawaiianska barn hade fördelen att de dagligen kom i kontakt
med upp till 20–30 släktingar omfattande fyra generationer som alla levde tillsammans i ett
och samma hushåll:
There was so much activity of crafts, of growing and preparing food, of occupational
pursuits and pau ka hana (after work) fun. There were family discussions, the chants of
elders, the legends and riddles to listen to. In this total, active ’ohana [familj] life the child
was welcome. Few, if any, secrets of speech or act existed within the family. All of the
‘ohana members, from great-grandmother down to the sibling only two years older, were the
child’s teacher. 651
Barnen uteslöts inte från någonting i det hawaiianska samhället utan var delaktiga i alla
möjliga livssituationer. I samband med att barnen var ständigt närvarande i det dagliga
livet, innefattande arbete såväl som fritid, lärde de sig indirekt genom att iaktta och härma.
Successivt då barnet blev äldre kunde han eller hon också aktivt delta i de olika sysslorna
och yrkena och på så sätt nå kunskap om dessa. Naturligt kom också inlärning kring de
regler och restriktioner samt sociala normer som var viktiga inom familjen och i samhället.
Barn lärde sig tidigt vad som ansågs höra till mäns respektive kvinnors verksamhetsområden,
t.ex. i det hawaiianska hushållet ansvarade männen för all matlagning medan
kvinnor ansvarade för tillverkning av kapa. Kunskap ackumulerades således inte genom
direkt instruktion, utan snarare genom imitation. Genom att iaktta sina familjemedlemmar
och aktivt vara delaktigt lärde sig barnen hur man lagade mat, odlade taro, vävde mattor tiblad,
fiskade och så vidare. 652
Det var viktigt att barn lärde sig att behärska ett område eller en uppgift innan han
eller hon gick vidare till nästa. Att utföra något perfekt innan man gick vidare till nästa
uppgift var väsentligt, då det ansågs att allt grundläggande måste kunnas utföras perfekt
eftersom resultatet, t.ex. den första skålen poi, den första vävda korgen, det första stycket
kapa osv. utgjorde mallen för kommande arbetsuppgifter. Pukui m.fl. sammanfattar: ”The
one that, symbolically, ’cleared the way’ must set the standard for the objects yet to be
made.” 653 Denna steg för steg process var för hawaiianerna helt självklar och anpassad för
varje individ. Därmed kunde varje enskilt barn i sin egen takt nå insikter och kunskaper
inom nödvändiga kunskapsområden, som skulle hjälpa barnet till en vuxens yrkesskicklighet
och kompetens. 654 Barn som avancerade genom förvärvande av kunskap och
650 Pukui m.fl. (1972/1979 (vol. 2): 48) förklarar: “Such was the tenet of old Hawai’i. The elders
knew that: ’I ka nana no a ’ike, by observing, one learns. I ka ho’olohe na a ho’omaopopo, by
listening, one commits to memory. I ka hana no a ’ike, by practice one masters the skill.’ To this
final was added: Never interrupt. Wait until the lesson is over and the elder gives you
permission. Then – and not until then- nīnau. Ask questions.”
651 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 49.
652 Handy 1933/1999b: 50f.
653 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 52. “Clearing the way” kommer upp i flera olika sammanhang.
Handy och Pukui (1996: 102f) förklarar innebörden av det första tillverkade”: ”…it
consecrated not only that first thing, but all of the same type that would be made by that
person. The first-thing-made, and consecrated, was never given away: it must be put by and
guarded carefully, for it was given to the ‘aumakua and held the mana for that work for the
person who made it. It remained the precious possession of its maker.”
654 Pukui m.fl. (1972/1979 (vol. 2): 52) ger exempel på hur detta kunde se ut. En hawaiiansk
man i mer närliggande tid har berättat:
“I suppose it began when my brother and I were not much more than babies. We just kinda
played around in the mud in the taro patch. And then, pretty soon we were pulling weeds. And
then when we were a little older, we fooled around with some poi that was almost ready to be
151