"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

definitivt hinder i utvecklingen mot kunskap, frälsning och inte minst kultivering. Pastor
Hitchcock, stationerad på ön Moloka‘i beskriver sin syn på problemet:
Here we are well nigh baffled in all our attempts to improve either the social, moral,
religious, or intellectual character of the rising generation. Two hundred and forty children
attend our school six days out of seven. Most of them are disgustingly filthy and indecent in
their personal appearance; we lecture them on the evil as well as shame of appearances so
and continuing to practice the indecencies of which they are guilty; they hear and seem
willing to amend--; school is dismissed, they return to their homes where all the mighty
force of parental example in the grosest [sic] indecencies quickly disperse to the winds all
the influence we have exerted (…)We frequently preach to them the gospel, and urge them
to flee from the wrath to come; they are solemn and one would hope that something had
been affected. But the hope is continually delusive one, for the sneers of the impious, and
the beastly indiference [sic] of all with whom they associate are vastly more successful
arguments against religion, than [sic] all we can say in its favour. They learn while in school;
but when out, all the weight of parental influence goes directly to discourage them. 647
Ett problem som kändes igen från tiden då vuxna gick i skolan var de ständiga avbrotten.
Föräldrarna beskattades på varor och tjänster som inte kunde förvärvas i hembyn, och
tvingades resa till andra byar och ibland också till grannöar. Det innebar att barnen ibland
fick lämna skolan under kortare såväl som längre perioder. Detta, menade missionärerna,
hade negativ effekt på barnens skolgång. Inte heller tyckte man att barnen fick tillgång till
den mentala stimulans och motivering som man ansåg vara nödvändig för en positiv utveckling.
Det i sin tur befarades leda till att de inte skulle utveckla några intressen för vad
framtiden hade att erbjuda. Missionärerna insåg snart att de hawaiianska barnen faktiskt
inte drömde om att bli advokater, läkare och ämbetsmän. De brydde sig inte om yrken
som enligt amerikansk eller västerländsk uppfattning var respekterade och som skulle
kunna upphöja nationen enligt den västerländska civilisationens principer.
Det sista och, enligt Lyons, också ett mycket stort hinder var de negativa influenser
icke-hawaiianer dvs. amerikaner och européer, hade på hawaiianerna. I Waimea där Lyons
var stationerad hade just dessa haole, vilka beskrivs vara utan någon som helst gott
föredöme, tillfört mer skada än något annat. Lyons skriver: ”Children attach themselves to
their company & their employments & in a little time you find them as wild as the wild
ass’s colt.” 648
Hindren för barnens skolgång och utbildning var enligt missionärerna många. Det
västerländska utbildningssystemet verkade inte attrahera hawaiianerna på sådant sätt som
önskat och en rad kulturspecifika problem angavs vara källan till varför de hawaiianska
barnen inte tog missionärernas skolor på allvar. Och visst var det så, men möjligtvis på
annat sätt än missionärerna menade. För hur utbildade hawaiianerna själva sina barn?
Vilken var hawaiianernas syn på utbildning och vad ansågs vara värdefull kunskap?
Nānā ka maka. Ho‘olohe. Pa‘a ka waha. Ho‘opili
Observera. Lyssna. Var tyst. Imitera. 649
Inlärning hos hawaiianska keiki, barn, var en mer eller mindre automatisk process där
barnen i sin egen takt lärde sig genom att observera och imitera sin omgivning. Ordspråket
Nānā ka maka. Ho‘olohe. Pa‘a ka waha. Ho‘opili ” eller ”Observe. Listen. Keep the mouth
647 Brev: Harvey Hitchcock till Rufus Anderson, april 1836. MsL/HMCS. Se också “Letters
from the Missionaries April–May, 1836” i MH, februari, 1837(33): 71f.
648 Brev: Lorenzo Lyons till Secretaries of the ABCFM, den 2 oktober, 1835. MsL/HMCS
649 “Observe. Listen. Keep the mouth shut. Imitate.” Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 48.
150