"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

det självklara. 28 Eventuellt är det först med äventyrsresande, sjömän, köpmän och turister
som andras ”kulturer” först observeras. Detta ”nya” och ”annorlunda” tycks vara
attraktivt och drar således till sig intressenter med de mest olikartade syften. En
konsekvens av detta är det som benämns ”kolonialism”. En part inser att den andra
parten förfogar över ekonomiskt vitala och därmed intressanta resurser. Oavsett tid och
plats uppstår därför relationer mellan ”kultur och kolonialism”. Kolonialism är en process
med bl.a. sådana effekter att de koloniserade får genomgripande förändringar i sina
kultursystem. Detta har studerats och diskuterats av en rad forskare, exempelvis Mary
Louise Pratt, Sally Engle Merry, Comaroff & Comaroff, Juri Mykkänen, Marshall Sahlins
och Nicholas Thomas.
Vad som här kommer i fokus är kolonialistiska situationer där de involverade
samhällena erfar hur kulturområdena inte bara konfronteras men också utväxlar
kulturstråk med varandra. Mary Louise Pratt benämner sådana kontaktsituationer som
“cultural zones” där
… social spaces where disparate cultures meet, clash and grapple with each other, often in
highly asymmetrical relations of domination and subordination - like colonialism, slavery,
or their aftermaths as they are lived out across the globe today. 29
Koncentrationen läggs således på vad som händer i dessa “cultural zones” och det är i
samma anda som Pratts, som jag har närmat mig mitt ämne. Vad som är viktigt att notera
i detta sammanhang är kultur som ett dynamiskt begrepp. Jag vill därför understryka min
åsikt att kulturer varken upphävs eller slutar att existera. Kulturer utmanas av det nya och
utmanar samtidigt det nya. 30 Samtidigt fortlever den egna kulturen utifrån dessa nya
premisser. En konsekvens av en av premisserna är att den koloniserades kultur eller delar
av kultur förvisas till periferin av det koloniserade samhället. 31 Den egna kulturen
förändras, utvecklas och bibehåller sin inherenta förmåga att vara ”identifikationsobjekt”.
Det kommer att synas genomgående i avhandlingen och särskilt i mitt avslutande kapitel
6.
Nära knutet till kultur är också historia. Friedman poängterar att envars historia också
är envars identitet. 32 Detta är nödvändigt att begrunda, eftersom vi sannolikt uppfattar,
förstår och beskriver vår omvärld och historia utifrån vår egen förankring i vår egen
kultur, samhälle och – historia. Detta är i hög grad relevant att observera särskilt när vi
ägnar oss åt att skriva andra kulturers historia och därtill analyserar och förklarar
situationer, händelser och skeenden som egentligen är oss främmande. Det finns en
gedigen akademisk (”västerländsk”) tradition med etablerade regler för hur material,
information och intryck skall hanteras. Samtidigt är denna etablerade tradition ett ”crux”,
eftersom den är just ensidigt och stabilt förankrad i ”västerländsk” akademisk sedvana.
Metodologiskt och teoretiskt blir detta min avhandlings akademiska ”rift” eftersom jag
medvetet har lyft fram och använt hawaiianska forskare och författare.
Det är i sammanhanget nödvändigt att också notera hur begreppet ”religion” på en
och samma gång är centralt och diskrepant, inte minst i relation till de båda kultur-
28 Exempelvis understryker Karen Ito (1999: 5ff) att hos många hawaiianer är fenomenologisering
inte något självklart. Se vidare i avhandlingens kapitel 6.
29 Pratt 1992: 4.
30 Juri Mykkänen (2003: 6) är intresserad av detta vad han benämner ”interplay of each others’
ideas across cultural borders”.
31 Nicholas Thomas talar om ”non-encounters”, dvs. situationer eller perioder där det inte sker
något möte, utan vardera kulturen verkar och utvecklas utan kontakt. Jag vill referera till detta
begrepp, dvs. ”non-encounter”, som ett slags periferi. Periferin är inte alltid synlig för den
dominerande kulturen.
32 Friedman 1992b: 202.
14