"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

forskarduon Benham och Heck en viktig poäng då de menar att hawaiianernas beteende
visade på motstånd gentemot den nya kultur, som missionärerna ville förmedla. 637
De hawaiianska barnen hade alltså kommit i skymundan, men nu när stora delar av
den vuxna befolkningen lämnat skolbänkarna utvecklades nya möjligheter att koncentrera
sig på barnen. Även om de inte tidigare hade prioriterats i större utsträckning så hade det
gjorts ansatser att få dem till skolorna. Vid ett möte julen 1829, där en grupp
missionärskvinnor och hawaiianska kvinnor samlats, diskuterades problemet gällande
barnens framtid och det beslöts att man helhjärtat skulle satsa på att få barnen till
skolorna. 638 Ett första steg var att satsa på en, för barnen och kanske även för föräldrarna,
tilltalande lärobok framställd för att: ”…initiate them into the art of reading and to
inculcate just, moral, and religious principles, and enlist their young powers in the pursuit
of knowledge and virtue…” 639 Boken trycktes 1830 och blev till en början en stor succé.
Mödrar med sina barn kom långväga för att studera O ke Kumu Mua Nā Kamali‘i,
nybörjarbok för barn. Detta första initiativ hade backats upp av Ka‘ahumanu och med
stöd av fler av ali‘i-rang startade de första skolorna för barn. Dessa var knutna till
missionärsstationerna och lärarna var också missionärer. Men fortfarande var det så att
majoriteten barn runt öarna, som inte bodde nära en missionsstation eller en missionär
inte hade tillgång till utbildning.
Under denna period, dvs. första hälften av 1830-talet, kom segregering mellan
common- och select-schools att institutionaliseras. Det resulterade i en tydlig klassindelning där
kunskap utöver den mest elementära endast kom att bli tillgänglig för ”eliten”. 640 Commonschools
var, som jag tidigare nämnt, skolor för det ”vanliga” folket, maka‘āinana, där
lågutbildade hawaiianska lärare ansvarade för en enkel undervisning i läsning, skrivning
och i vissa fall också räkning och geografi. Select- eller station-schools var skolor, ofta knutna
till missionsstationerna, där missionärerna personligen kontrollerade undervisningen.
Dessa skolor riktade sig till ”eliten”, eller rättare sagt, till dem som hade möjlighet att avancera
i sin utbildning så att de var tillräckligt bra för att få gå i en select-school.
Bedömningskriterierna för vad som innefattades i förmågan att tillgodogöra sig avancerad
utbildning är otydliga. Men ett antagande är att det bland annat handlade om elever som
bodde nära en missionsstation eller till tillhörde ali‘i, dvs. hade mer direkt kontakt med
missionärerna. I select-schools gick därför i huvudsak barn av ali‘i rang, halv-hawaiianer och
några få utvalda kristna maka‘āinana. Förutom att de här skolorna gav mer utrymme för
elevernas utveckling i ämnesområden utöver de mest rudimentära fungerade de samtidigt
som en slags modell för hur en skola skulle se ut. På orter där det fanns möjlighet bedrevs
två sådana här skolor, en för barn och en för blivande lärare.
Liksom i fallet med utbildningen av den vuxna befolkningen kom common schools i
skymundan och snart kom barnens intresse för skolan att svalna. Efter alla ansatser att
förbättra utbildningssystemet var problemen kring barnens skolgång i mitten av 1830 talet
akuta. I The Annual Report of the Mission, den 3 juli 1835, meddelar man att common-schools var
637 Benham & Heck 1998: 60.
638 Bingham 1849/1969: 367.
639 Bingham 1849/1969: 367.
640 Benham & Heck (1998: 60) förklarar:
“This division between the commoners attending common schools and the elite attending
select schools produced two immediate and far-reaching effects: first, it refueled the myth that
common Hawaiians were inferior to the White foreigner, and, second, it further divided the
Hawaiians into two distinct classes of the elite and the underclass. Remnants of this attitude
toward education and a class system still exist today in Hawai‘i's unique phenomenon of private
versus public schools.”
Se även Westervelt 1911/1978.
148