"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Kamakau reflekterar över hur snabbt hawaiianerna fattade tycke för examineringstillfällena
och omvandlade dem till något som liknade hula-skolorna. Sättet att memorera och
upprepa informationen liknades vid ”chanting” och allt ifrån recitation till skrivning på
griffeltavlorna utfördes unisont med enorm precision precis lika skickligt som om de rört
sig i dans. 629 Sheldon Dibble begrundar även han vad dessa sammankomster som engagerade
och exalterade massor av hawaiianer, fyllde för funktion. Han menar att
examineringstillfällena och allt vad de innebar för hawaiianerna var ett substitut för de
tidigare sociala aktiviteter, som t.ex. festivaler och offentliga sport och spelsammanhang,
som hawaiianerna nu övergett, eller som jag vill understryka, tvingats överge. Naturligtvis
såg missionärerna hawaiianernas engagemang, som visserligen betonades med enorm
extravagans, för detta ”nya” som positivt. 630
Med fokus på barnen
I början av 1830-talet blev utbildningssituationen återigen oroande för missionärerna.
Alltfler av de vuxna eleverna övergav skolorna och i samband med Ka‘ahumanus död kom
antalet elever att minska med mer än 50 procent. 631 Chamberlain skriver 1832 till ABCFM
och berättar hur fler och fler hawaiianer övergav skolorna för andra, både gamla och nya,
aktiviteter: ”You would see in many places, natives who but little while ago were numbered
in our scholars, now devote to play, to making & drinking intoxicating liquors.” 632
Som om missionärernas allierade Ka‘ahumanus död inte var tillräckligt så rebellerade mō‘ī
Kauikeaouli mot allt som hade med kristendom att göra, vilket ledde till att skolor utanför
missionsområdena nästintill upphörde att fungera. Det hade kommit till ett läge då det
fanns ett tydligt behov av att diskutera och inte minst revidera utbildningsväsendet. Skolan
var en i hög grad nödvändig kanal för missionärerna i deras strävan att sprida dygd och
andra uppskattade kristna eller västerländska influenser till hawaiianerna. Missionärerna
ansåg (och insåg) att utan skolorna skulle missionen inte överleva länge och folket skulle
då berövas möjligheten att bli ”intelligenta” och flitiga personer i en civiliserad, kristen
nation. 633 Det krävdes nya tag och kraftansträngningar för att skapa ett mer stabilt och
permanent skolsystem.
629 Se Kamakau 1992a: 170 och Zwiep 1991: 109.
630 Dibble 1843/1909: 220. Han skriver vidare: “The excitement in the two cases was widely
different indeed – a useful interest being substituted for the most debasing scenes of vice and
revelry.”
Även Benjamin Wist (1940: 26) refererar till hur skolgång och medföljande aktiviteter kring
denna fungerade som ett substitut för forna sociala aktiviteter.
631 I slutet av 1831 rapporterades det att det fanns 1 103 skolor och nästan 53 000 elever
runtom öarna. I mitten av 1832 fanns det ca 23 000 elever.
I en rapport till ABCFM skriver missionärerna 1833:
“While it has been our business to teach a few hundred personally and superintended their
efforts to teach others, our steady aim has been to exert a moral and religious influence over
the whole community by means of the widely extended and in some respects loose school
system. Whatever may have been the defects of that system, it should be understood that the
design of it has not been merely or mainly literary; that mental culture has not been in the
schools, especially of adults, our most prominent object; for in those points of view, hundreds
of schools under native teachers embracing thousands of readers, would hardly deserve the
name of schools, as that term is ordinarily understood in the most enlightened countries as the
nurseries of science and literature.” I ABCFM: “Answers by the Sandwich Island Mission”,
1833, HMCS
632 Brev: Levi Chamberlain till Rufus Anderson, den 6 februari, 1832 MsL/HMCS.
633 Visst hade de lyckats på så sätt att stora delar av den hawaiianska befolkningen var skriv-
och läskunniga, men ”bildade” ansågs de inte vara. Missionärerna Green och Armstrong
146