"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

officer…” 618 Tydligt är att hawaiianerna helt enkelt transformerade missionärernas tankar
om utbildning åt alla och formade detta i enlighet med viss hawaiiansk traditionell modell.
Missionärerna Bishop och Thurston rapporterar också hur lärare lämnade sina elever
utan tillsyn under längre perioder, varvid eleverna tillbringade dagarna med att berusa sig
på ‘awa och rom samt med att umgås med haole, andra vita. De senare fick till stor del
skulden för hawaiianernas olämpliga beteende. 619 Levi Chamberlain berättar om ett av sina
besök ute på bygden:
On my arrival I was surprised to find but 16 scholars assembled, and these persons who
seemed to feel not much interest in the palapala. I inquired of the teacher the reason that
there were so few scholars. He relied that he could not collect them. There had been
formerly, he said, many scholars in the district; but now there were none, – …I learned
from some of my attendants that the cause of the falling off was to be attributed to the
immorality of the head teachers, who had turned back to the paths of intemperance, and
the ways of iniquity. 620
I de mycket enkla skolbyggnaderna, där sådana ens fanns, samlades eleverna i bästa fall en
till två timmar per dag. Många lärare som påstod att de hade undervisning varje dag hade
det oftast bara fem dagar i veckan och då en halvtimme åt gången. Vanligast var dock att
man hade skola två- till tre dagar à en timme. 621 Eleverna utgjorde en större eller mindre
skara män och kvinnor och ibland också barn som skulle lära sig alfabetet samt att läsa,
eller som missionären Dibble uttryckte det, att upprepa orden mening för mening i den
lästext de hade. Vad gällde pauser, betoning, tonfall och böjningar rapporterades mindre
framgång. 622
Eftersom det var brist på skrivverktyg, papper och griffeltavlor stannade den
övervägande undervisningen vid läsning och andra muntliga övningar. I fall där läraren
hade kunskaper, instruerades eleverna i räkning. Missionärerna imponerades av hawaiianernas
färdighet att lära sig utantill och berättar hur flertalet kunde recitera hela pī‘āpā
och i förekommande fall andra texter, från början till slut, utan att de egentligen kunde
läsa. 623 Vad gällde deras textförståelse fanns det tydliga problem. Andrews skriver hur hans
elever hade stora svårigheter att förstå innehållet i texterna. Han ger följande exempel:
”The following, not long ago. ’Abraham died being a hundred and seventy five years old.’ I
immediately asked, ’how old was Abraham when he died?’ The scholar replied, ’I don’t
know, I never heard, how should I know.’” 624
Problematiken här är intressant då ovanstående exempel visar på två olika
föreställningsvärldar där informationen och inte minst kommunikationen inte var kompa-
618 Andrews 1832: 20. HMCS.
619 Brev: Artemas Bishop & Asa Thurston till Rufus Anderson, den 10 november, 1835.
MsL/HMCS.
620 Brev: Levi Chamberlain till Rufus Anderson, den 26 mars, 1827. MsL/HMCS.
621 Alexander & Atkinson, 1888: 4, samt Andrews 1832: 15. HMCS. Lorrin Andrews skriver:
“Those teachers who pretend to have school everyday (and they are very few) have it only five
days a week and not more than half an hour at a time. And besides they have long vacations.
But the common practice is to have school only two or three days in a week about an hour at a
time. Thus they go on until a proclamation is made by governor or missionary to prepare for
examination, then they wake up and make a real push for several days if so many are allowed.
Their memories are literally crammed with this & that to make a show. After examination is
over or rather exhibition all is forgotten & they go on as before until again summoned to
examination.” Andrews 1832: 15 i not G. HMCS.
622 Dibble 1843/1909: 219, Andrews 1832: 12. HMCS, ABCFM: “Answers by the S. I.
Mission”, 1833: 3. HL.
623 Dagbok: Journal of Elisha Loomis, July 28 th , 1825. J/HMCS.
624 Andrews 1832: 13 i not E. HMCS.
144