"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

skolböcker. Till denna samling kom också senare en liten räknebok på åtta sidor och pī‘āpā
kamali‘i, en stavningsbok för barn. 607
Men trots det intensiva tryckningsarbetet så kunde efterfrågan inte tillgodoses, utan
enligt missionärernas rapporter var det bara ungefär hälften av alla skolelever som hade
tillgång till annat material än pī‘āpā. 608
Flera av ali‘i-rang sände sina tjänare att bli lärare i mer eller mindre avlägsna distrikt,
dvs. varje ali‘i försåg sina mycket utspridda landområden med lärarpersonal för att sprida
insikten om palapala. Ka‘ahumanu sände ut hawaiianer som fungerade som lärare till olika
områden på O‘ahu och dessutom till Hawai‘i, Maui, Moloka‘i, Lāna‘i och Ni‘iahu. De
stationerade lärarna kom i sin tur att välja ut och vidaresända sina bästa elever till ytterligare
områden.
Hawaiianernas sätt att sprida lärare och skolor är intressant. Skolsystemet som
missionären Sheldon Dibble beskriver som ”a peculiar system of schools” 609 överensstämde
med tidens politiska och religiösa aspekter. De högsta i ali‘i-klassen, ali‘i nui, var
initiativtagare och portionerade ut ansvaret för skolorna till konohiki, lokala ali‘i som
ansvarade för ett specifikt ahupua‘a, landområde, som i sin tur ansvarade för att alla de
lokala skolorna fungerade, dvs. att varje skollärare hade ett skolhus, mat och kläder. I sin
tur skickade de lokala skolorna ut sina mest lovande elever att undervisa i de mer avlägsna
områdena. Detta hawaiianska system resulterade i att hawaiianer på ali‘i initiativ anslöt sig i
mängder som elever till skolor runt öarna. Sahlins refererar till dessa skolor som ”quasiritual
centers” som speglade de befintliga hawaiianska hierarkierna och indelningarna i ali‘i
strukturen. 610 Det faktum att det dessutom ofta var själva konohiki, som fungerade som
lärare, menar Sahlins, styrker att de tidiga kristna skolorna ”…were conceived by the
higher Hawaiian authorities as instrument of rule and were thus encompassed in the
system of land control and personal service to the ali‘i.” 611
Hawaiianernas ökade intresse och det stigande elevantalet var naturligtvis positivt för
missionärerna, men det innebar också en del problem. Missionärerna hade ingen möjlighet
att övervaka eller ens påverka hur dessa skolor bedrevs. Inte heller kunde de inverka på
vilka som deltog. Människorna som kom till skolorna var av alla åldrar och det syntes inte
finnas några restriktioner hos hawaiianerna kring vilka åldersgrupper som bäst lämpade sig
för utbildning. Enligt beräkningar så var ca 4/5 av eleverna över fyrtio år. 612 De hawaiianska
lärare som bedrev undervisning hade oftast endast genomgått en mycket enkel
examination där elementära kunskaper i läsning och skrivning var det centrala. Ibland hade
de inte ens dessa kunskaper. 613 Elevernas egentliga kunskaper ifrågasattes dessutom
607 Andrews 1832: 8. HMCS. Clark skriver att om alla pamfletterna bundits ihop hade det blivit
en lärobok på totalt 96 sidor. Enligt Lorrin Andrews hade dock inte mer än hälften av alla
studenter på öarna tillgång till något annat än pī‘āpā. Se Clark 1931: 54. För en sammanfattning
av missionärernas tryckta material, se även Tates artikel “The Sandwich Islands Missionaries
Create a Literature” i Church History No. 31, 1962
608 Antalet tryckta sidor under åren 1825–1837 är imponerande: år 1825 trycktes nästan 1,5
miljoner sidor per år, runt 1830 trycktes ca 5 miljoner sidor per år. År 1837 trycktes nästan 18
miljoner sidor. Se Tate 1962: 189.
En intressant iakttagelse är att många hawaiianer läste sina böcker uppochner. De hade lärt sig
läsa genom att studera skolans enda exemplar just uppochner då de satt i ring runt läraren som
höll boken emot sig. Hyde 1892: 119.
609 Dibble 1843/1909: 216. Se också Sahlins 1992: 91 för vidare resonemang.
610 Sahlins 1992: 92.
611 Sahlins 1992: 93.
612 Dibble 1843/1909: 217.
613 Dibble (1843/1909: 218) skriver angående begreppet “skola”:
“I have used the term school, for I know of no other, but what were called schools in those
days at the island were scarcely deserving of that name. I will endeavor to describe the thing
and leave to my readers to apply such a term as they choose. From the description of one
142