"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

09.09.2013 Views

erättar vidare att hawaiianerna begärde ersättning för att delta i undervisningen. Till exempel bad vissa om ett klädesplagg i veckan som kompensation. Anledningen till att folket i Hilo och Puna var så ”oregerligt” berodde enligt missionen på att området inte hade någon tillräckligt inflytelserik hawaiiansk person, som en ali‘i, i området. Inte heller fanns någon, enlig missionärernas standard, civiliserad familj som fungerade som förebild. 603 Utbildning åt folket Under 1824 insåg ali‘i att tiden var kommen att släppa ”monopolet” på utbildning. I april hölls ett möte där flertalet inflytelserika ali‘i som Kalanimōkū, Ka‘ahumanu och Kaumuali‘i, hawaiianska lärare samt missionärer var närvarande. Bingham frågade Kalanimōkū vilken den egentliga anledningen till sammankomsten var och denne vände sig mot Ka‘ahumanu och sa: ”Is it not to make known our manao, resolution, concerning the palapala and the law of God?” 604 Ka‘ahumanu hade svarat att så var fallet och att det var hennes avsikt att själv låta sig undervisas, följa Guds lagar och dessutom se till att hennes folk gjorde likadant. Detta innebar en stor framgång för missionärerna i deras arbete att nå ut och instruera hawaiianerna. En så betydelsefull ali‘i som Ka‘ahumanu var extremt fördelaktigt att ha på sin sida. Som jag har nämnt i tidigare kapitel tre så visade Ka‘ahumanu inledningsvis och till missionärernas förtret, föga intresse för missionverksamheten. Först efter att hon mirakulöst tillfrisknat efter en svår sjukdomsperiod, var hon redo att lyssna, lära och ta åt sig missionärernas budskap. Hon reste sedan runt alla öarna och påpekade fördelarna med den nya religionen samt uppmanade maka‘āinana, folket, att ta del av undervisningen. Och som kuhina nui, kungens förste rådgivare, hade hennes ord, till missionärernas förtjusning, stor genomslagskraft bland folket. Maka‘āinana strömmade i tusental till skolorna för att ta del av undervisningen samt lära sig hantera palapala. 605 Efterfrågan på böcker och diverse skrivmateriel sköt i höjden. Under en vistelse på Kaua‘i skickade Ka‘ahumanu ett brev till Kamāmalu på O‘ahu med följande meddelande: This is my communication to you: tell the puu A-i o-e-o-e (posse of long necks) to send some more books down here. Many are the people few are the books. I want elua lau (800) Hawaiian books to be sent hither. We are much pleased to learn the palapala. By and by, perhaps, we shall be akamai, skilled or wise. Give my love to Mr. and Mrs. Bingham and the whole company of Long Necks. 606 Mellan 1825 och 1830 gick tryckpressen varm och en serie pamfletter med religiöst innehåll som Bergspredikan, de Tio Budorden, Moses berättelse om Josef, och en liten skrift med Ali‘i tankar om kristendomen, samt utvalda bibelavsnitt kom att fungera som 603 Bingham 1849/1969: 210. Det fanns faktiskt missionärer i området. Dessa verkade dock inte ha något större inflytande, vilket kan ha att göra med att det inte fanns några sympatiserande ali‘i i deras närhet. 604 Bingham 1849/1969: 212. 605 Se Bingham 1849/1969: 256. Det var i huvudsak vuxna män och kvinnor som undervisades. Vuxna hawaiianer uppfattades av missionärerna som okontrollerbara barn som behövdes observeras och styras. Skola, ansågs i detta sammanhang, vara ett nödvändigt verktyg. I slutet av 1824 var antalet vuxna elever fler än 1,600 och fyra år senare, 1828, ca 34 000. Se School Statistics, 1832 i Benham & Heck 1998: 58. 42 Bingham 1849/1969: 172f. Delvis citerat i Zwiep 1991: 183. 141

skolböcker. Till denna samling kom också senare en liten räknebok på åtta sidor och pī‘āpā kamali‘i, en stavningsbok för barn. 607 Men trots det intensiva tryckningsarbetet så kunde efterfrågan inte tillgodoses, utan enligt missionärernas rapporter var det bara ungefär hälften av alla skolelever som hade tillgång till annat material än pī‘āpā. 608 Flera av ali‘i-rang sände sina tjänare att bli lärare i mer eller mindre avlägsna distrikt, dvs. varje ali‘i försåg sina mycket utspridda landområden med lärarpersonal för att sprida insikten om palapala. Ka‘ahumanu sände ut hawaiianer som fungerade som lärare till olika områden på O‘ahu och dessutom till Hawai‘i, Maui, Moloka‘i, Lāna‘i och Ni‘iahu. De stationerade lärarna kom i sin tur att välja ut och vidaresända sina bästa elever till ytterligare områden. Hawaiianernas sätt att sprida lärare och skolor är intressant. Skolsystemet som missionären Sheldon Dibble beskriver som ”a peculiar system of schools” 609 överensstämde med tidens politiska och religiösa aspekter. De högsta i ali‘i-klassen, ali‘i nui, var initiativtagare och portionerade ut ansvaret för skolorna till konohiki, lokala ali‘i som ansvarade för ett specifikt ahupua‘a, landområde, som i sin tur ansvarade för att alla de lokala skolorna fungerade, dvs. att varje skollärare hade ett skolhus, mat och kläder. I sin tur skickade de lokala skolorna ut sina mest lovande elever att undervisa i de mer avlägsna områdena. Detta hawaiianska system resulterade i att hawaiianer på ali‘i initiativ anslöt sig i mängder som elever till skolor runt öarna. Sahlins refererar till dessa skolor som ”quasiritual centers” som speglade de befintliga hawaiianska hierarkierna och indelningarna i ali‘i strukturen. 610 Det faktum att det dessutom ofta var själva konohiki, som fungerade som lärare, menar Sahlins, styrker att de tidiga kristna skolorna ”…were conceived by the higher Hawaiian authorities as instrument of rule and were thus encompassed in the system of land control and personal service to the ali‘i.” 611 Hawaiianernas ökade intresse och det stigande elevantalet var naturligtvis positivt för missionärerna, men det innebar också en del problem. Missionärerna hade ingen möjlighet att övervaka eller ens påverka hur dessa skolor bedrevs. Inte heller kunde de inverka på vilka som deltog. Människorna som kom till skolorna var av alla åldrar och det syntes inte finnas några restriktioner hos hawaiianerna kring vilka åldersgrupper som bäst lämpade sig för utbildning. Enligt beräkningar så var ca 4/5 av eleverna över fyrtio år. 612 De hawaiianska lärare som bedrev undervisning hade oftast endast genomgått en mycket enkel examination där elementära kunskaper i läsning och skrivning var det centrala. Ibland hade de inte ens dessa kunskaper. 613 Elevernas egentliga kunskaper ifrågasattes dessutom 607 Andrews 1832: 8. HMCS. Clark skriver att om alla pamfletterna bundits ihop hade det blivit en lärobok på totalt 96 sidor. Enligt Lorrin Andrews hade dock inte mer än hälften av alla studenter på öarna tillgång till något annat än pī‘āpā. Se Clark 1931: 54. För en sammanfattning av missionärernas tryckta material, se även Tates artikel “The Sandwich Islands Missionaries Create a Literature” i Church History No. 31, 1962 608 Antalet tryckta sidor under åren 1825–1837 är imponerande: år 1825 trycktes nästan 1,5 miljoner sidor per år, runt 1830 trycktes ca 5 miljoner sidor per år. År 1837 trycktes nästan 18 miljoner sidor. Se Tate 1962: 189. En intressant iakttagelse är att många hawaiianer läste sina böcker uppochner. De hade lärt sig läsa genom att studera skolans enda exemplar just uppochner då de satt i ring runt läraren som höll boken emot sig. Hyde 1892: 119. 609 Dibble 1843/1909: 216. Se också Sahlins 1992: 91 för vidare resonemang. 610 Sahlins 1992: 92. 611 Sahlins 1992: 93. 612 Dibble 1843/1909: 217. 613 Dibble (1843/1909: 218) skriver angående begreppet “skola”: “I have used the term school, for I know of no other, but what were called schools in those days at the island were scarcely deserving of that name. I will endeavor to describe the thing and leave to my readers to apply such a term as they choose. From the description of one 142

erättar vid<strong>are</strong> att hawaiianerna begärde ersättning för att delta i undervisningen. Till<br />

exempel bad vissa om ett klädesplagg i veckan som kompensation. Anledningen till att<br />

folket i Hilo <strong>och</strong> Puna var så ”oregerligt” berodde enligt missionen på att området inte<br />

hade någon tillräckligt inflytelserik hawaiiansk person, som en ali‘i, i området. Inte heller<br />

fanns någon, enlig missionärernas standard, civiliserad familj som fungerade som<br />

förebild. 603<br />

Utbildning åt folket<br />

Under 1824 insåg ali‘i att tiden var kommen att släppa ”monopolet” på utbildning. I april<br />

hölls ett möte där flertalet inflytelserika ali‘i som Kalanimōkū, Ka‘ahumanu <strong>och</strong><br />

Kaumuali‘i, hawaiianska lär<strong>are</strong> samt missionärer var närvarande. Bingham frågade<br />

Kalanimōkū vilken den egentliga anledningen till sammankomsten var <strong>och</strong> denne vände<br />

sig mot Ka‘ahumanu <strong>och</strong> sa: ”Is it not <strong>to</strong> make known <strong>our</strong> manao, resolution, concerning<br />

the palapala and the law of God?” 604 Ka‘ahumanu hade svarat att så var fallet <strong>och</strong> att det<br />

var hennes avsikt att själv låta sig undervisas, följa Guds lagar <strong>och</strong> dessu<strong>to</strong>m se till att<br />

hennes folk gjorde likadant. Detta innebar en s<strong>to</strong>r framgång för missionärerna i deras<br />

arbete att nå ut <strong>och</strong> instruera hawaiianerna. En så betydelsefull ali‘i som Ka‘ahumanu var<br />

extremt fördelaktigt att ha på sin sida. Som jag har nämnt i tidig<strong>are</strong> kapitel tre så visade<br />

Ka‘ahumanu inledningsvis <strong>och</strong> till missionärernas förtret, föga intresse för missionverksamheten.<br />

Först efter att hon mirakulöst tillfrisknat efter en svår sjukdomsperiod, var<br />

hon redo att lyssna, lära <strong>och</strong> ta åt sig missionärernas budskap. Hon reste sedan runt alla<br />

öarna <strong>och</strong> påpekade fördelarna med den nya <strong>religion</strong>en samt uppmanade maka‘āinana,<br />

folket, att ta del av undervisningen. Och som kuhina nui, kungens förste rådgiv<strong>are</strong>, hade<br />

hennes ord, till missionärernas förtj<strong>us</strong>ning, s<strong>to</strong>r genomslagskraft bland folket.<br />

Maka‘āinana strömmade i t<strong>us</strong>ental till skolorna för att ta del av undervisningen samt<br />

lära sig hantera palapala. 605 Efterfrågan på böcker <strong>och</strong> diverse skrivmateriel sköt i höjden.<br />

Under en vistelse på Kaua‘i skickade Ka‘ahumanu ett brev till Kamāmalu på O‘ahu med<br />

följande meddelande:<br />

This is my communication <strong>to</strong> <strong>you</strong>: <strong>tell</strong> the puu A-i o-e-o-e (posse of long necks) <strong>to</strong> send some<br />

more books down here. Many <strong>are</strong> the people few <strong>are</strong> the books. I want elua lau (800)<br />

Hawaiian books <strong>to</strong> be sent hither. We <strong>are</strong> much pleased <strong>to</strong> learn the palapala. By and by,<br />

perhaps, we shall be akamai, skilled or wise. Give my love <strong>to</strong> Mr. and Mrs. Bingham and the<br />

whole company of Long Necks. 606<br />

Mellan 1825 <strong>och</strong> 1830 gick tryckpressen varm <strong>och</strong> en serie pamfletter med religiöst<br />

innehåll som Bergspredikan, de Tio Budorden, Moses berättelse om Josef, <strong>och</strong> en liten<br />

skrift med Ali‘i tankar om kristendomen, samt utvalda bibelavsnitt kom att fungera som<br />

603 Bingham 1849/1969: 210. Det fanns faktiskt missionärer i området. Dessa verkade dock inte<br />

ha något större inflytande, vilket kan ha att göra med att det inte fanns några sympatiserande<br />

ali‘i i deras närhet.<br />

604 Bingham 1849/1969: 212.<br />

605 Se Bingham 1849/1969: 256. Det var i huvudsak vuxna män <strong>och</strong> kvinnor som undervisades.<br />

Vuxna hawaiianer uppfattades av missionärerna som okontrollerbara barn som behövdes<br />

observeras <strong>och</strong> styras. Skola, ansågs i detta sammanhang, vara ett nödvändigt verktyg. I slutet<br />

av 1824 var antalet vuxna elever fler än 1,600 <strong>och</strong> fyra år sen<strong>are</strong>, 1828, ca 34 000. Se School<br />

Statistics, 1832 i Benham & Heck 1998: 58.<br />

42 Bingham 1849/1969: 172f. Delvis citerat i Zwiep 1991: 183.<br />

141

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!