"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

09.09.2013 Views

Innan de nyanlända missionärerna ens hunnit slå sig till ro och hittat platser för sina hem gjorde de ansatser för att instruera hawaiianerna. I den gemensamma dagboken berättar gruppen hur de, i maj 1820, påbörjade skolverksamheten; ”Today we have opened a small school for children, which females of the mission intend to instruct. Though we have from day to day given some attention to teaching chiefs, men, women, and children, as we have had opportunity; yet we have not till now organized a regular school in this place.” 570 I denna första anspråkslösa lilla skola instruerade man barn i det engelska språkets enklaste grunder, samt lärde flickorna i skolan att använda nål och tråd. 571 Främst fungerade Watt’s Catechism, Websters Spelling Book och Nya Testamentet på engelska som läroböcker. Under hösten samma år rapporterade missionärerna Hiram Bingham och Elisha Loomis att man sammanlagt på alla stationer hade ett nittiotal elever av olika ålder, kön, samhällstillhörighet och etnicitet. 572 Dessa hade tillbringat sin tid i skolan med att lära sig läsa och skriva, främst med hjälp av griffeltavlor som var ett uppskattat redskap. 573 Successivt hade både antalet elever och undervisningstimmar per dag ökat och man gladdes åt att se att både den regerande Liholiho och några av hans hustrur och tjänare så smått började visa intresse för skolan på ön O‘ahu. Ämnesområdena utökades och de elever som visade färdighet fick prova på nya ämnen som räkning och geografi. I slutet av december samma år höll Elisha Loomis, högtidligt, årets sista examination där eleverna på engelska reciterade vad de lärt sig under sina lektioner i stavning och läsning. På hawaiianska upprepade de sedan tillsammans vad de hade lärt sig i söndagsskolan. 574 Detta slutförhör drog många åskådare och var en pampig tillställning. De första två åren bedrevs huvudsakligen undervisning i en vanlig skola samt i sabbatsskola, och då på det engelska språket. Anledningen till detta var att missionärerna helt enkelt inte kunde hawaiianska. Till hjälp hade de hawaiianer som utbildats i New England och följt med tillbaka, t.ex. Thomas Hōpū och John Honoli‘i, som bistod som tolkar och lärare. Som jag tidigare nämnt hade missionärerna också hjälp av tahitier som assistenter. I sabbatsskolorna studerade man Evangeliets elementära lärosatser, samt läste ur ‘Ōpūkaha‘ias memoarer vilken inte bara uppskattades av hawaiianerna utan också berörde dem djupt. 575 Inledningsvis var det övervägande vuxna ur ali‘i-klassen som deltog i 570 “Journal of the Missionaries, May 20, 1820” i MH, maj, 1821(17): 138. 571 Missionärsfamiljerna behövde hjälp med diverse hushållssysslor och i utbyte lärdes de hawaiianska kvinnorna att sy kläder i europeisk modell. En familj berättar hur de ”…took into the family today an untutored native female to assist in the domestic concerns, and to be instructed in the best things. Some of the native come every week, to be instructed and assisted in making garments for themselves in European fashion”. “Journal of the Missionaries, June 21, 1820” i MH, maj, 1821(17): 140f. Denna så kallade undervisning fortsatte ofta efter skoldagens slut och många av missionärerna tog in flertalet barn i sina hem där de gav dem mat, kläder och instruktioner i hur man utförde diverse hushållssysslor. Många av barnen fick nya amerikanska namn – gärna efter generösa män och kvinnor som personligen eller genom organisationer donerat en summa pengar till missionen i syfte att stödja eller agera fadder åt ett hawaiianskt barn. Se vidare Zwiep 1991: 107f. 572 “Letter from Messrs. Bingham and Loomis to the Corresponding Secretary, November 19, 1820” i MH, juli, 1821(17): 216. 573 Bingham 1849/1969: 105f: ”We were encouraged in our efforts to commend a school by several residents, some wishing their wives, and others their children to be instructed. Among these were Messrs. Holmes and Navarro (American), Marin (Spanish), Harbottle, Woodland and Beckley (English), and Allen, a refugee from New York slavery before its abolition…” 574 Journal of the Missionaries, December 14, 1821. J/HMCS, även i MH, juli, 1822(18): 203. 575 Journal of the missionaries, October 20, 1820. J/HMCS: ”The closing deathbed scene of the dear youth to whose history the school had listed from Sabbath to Sabbath, was very effecting to them. Many of the scholars wept…The engraving, which represents the dying Christian; was 133

undervisningen medan maka‘āinana som vanligt fortsatte med sina liv.576 Det beskrivs hur Liholiho till en början såg till att helt förfoga över denna utbildningsmöjlighet och prompt insisterade på att han och hans närmaste i hovet skulle vara de första i öriket att behärska palapala – att läsa och skriva. Mycket av missionärernas tid och energi gick åt att tillgodose kungens krav och behov.577 Men att i huvudsak koncentrera sig på att instruera ali‘i hade också strategiska fördelar. Det var nämligen genom ali‘i missionärerna kunde nå ut till folket. Missionären Artemas Bishop förklarar: In fact the common people neither have (n)or [sic] desire to have any opinion or will independent of their Chiefs whom they pay the most implicit deference, and consider as incapable of a wrong action. It is for this reason that we pay particular attention to the instructions of the Chiefs, that through them we may obtain access to the people. And if this course were not pursued, our labors would be in vain, in attempting to arrest the attention of the common people. 578 Antalet elever under dessa första två år var troligen inte fler än 200. 579 Den totala populationen på Hawaiiöarna var enligt missionären Binghams beräkningar runt 130 000 vid tidpunkten och således hade missionärerna ett ofantligt arbete framför sig. 580 Att fortsätta att bedriva undervisningen enbart på ett, för övervägande delen av hawaiianerna, obegripligt språk var lönlöst. 581 Den enda möjligheten för missionärerna att nå ut till hela befolkningen var att använda sig av det hawaiianska språket – även i skriftlig form. Meningen var att alla hawaiianer skulle kunna läsa och förstå Bibeln och den kristna läran på sitt eget språk, eller som Bingham formulerar det: ”…our object was not to change the language of the nation but to bring to their minds generally, the knowledge of the Christian religion, and induce them to embrace and obey it.” 582 Med motiveringen att de troligen i större grad skulle accepteras och respekteras av den hawaiianska befolkningen om de kunde behärska det hawaiianska språket, lade den första gruppen missionärer mycket tid och ansträngning på att lära sig språket. De arbetade dessutom hårt med att utarbeta ett skriftspråk. Tidigare besökare hade gjort ansatser att exhibited, with which they were very much interested. Several of our pupils have expressed earnest desire that they might be like Obookiah.” Även i MH, augusti, 1821(17): 247. 576 Kamakau (1992a: 249) skriver dock om denna inledande period om hur ali‘i även skickade ut sina lärare i olika distrikt runt om på öarna för att folket också skulle lära sig läsa och skriva. När väl missionärerna kom till dessa distrikt fann de att folket där redan hade kunskaper i läsning. Huruvida dessa människors ”klasstillhörighet” samt förbindelse med ali‘i var avgörande för att få ta del av undervisningen skildrar Kamakau inte. Hiram Bingham menar att Liholiho inte ville att maka‘āinana skulle få tillgång till undervisning då det skulle komma i vägen för deras arbete att samla ihop sandelträ som Liholiho behövde för att betala sina skulder. Se Bingham 1849/1969: 163. 577 Kamakau 1992a: 248f. 578 Brev: Artemas Bishop till Rufus Anderson den 24 januari, 1824. MsL/HMCS. 579 Enligt Kuykendall, 1968: 106. 580 Bingham 1849/1969: 101. Se också Schmitt 1968: 10: Romanzo Adams beräknar befolkningsantalet år 1823 till 134 926. Enligt Jarves beräkningar uppgick befolkningsantalet samma år till 142 050. I Schmitt 1968: 10. 581 Bingham skriver att några av ali‘i hade lite kunskaper i engelska, dock var den sortens språk som han kallar ”the language of Pandemonium”, vilket hawaiianerna förvärvat genom kontakten med sjömän. Dessa icke gudfruktiga västerlänningar tillhörde emellertid, enligt Bingham och de andra missionärerna, en ”…ungodly class of profane abusers of our noble English.” Bingham 1849/1969: 103. 582 Bingham 1849/1969: 102. Men visst förändrade man språket med nya termer och begrepp då många ord inte fanns på det hawaiianska språket och då fick då ”uppfinnas”. Tanken var att om de kunde behärska det inhemska språket skulle de (missionärerna) lättare accepteras och respekteras av den hawaiianska befolkningen. 134

undervisningen medan maka‘āinana som vanligt fortsatte med sina liv.576 Det beskrivs<br />

hur Liholiho till en början såg till att helt förfoga över denna utbildningsmöjlighet <strong>och</strong><br />

prompt insisterade på att han <strong>och</strong> hans närmaste i hovet skulle vara de första i öriket att<br />

behärska palapala – att läsa <strong>och</strong> skriva. Mycket av missionärernas tid <strong>och</strong> energi gick åt att<br />

tillgodose kungens krav <strong>och</strong> behov.577 Men att i huvudsak koncentrera sig på att instruera<br />

ali‘i hade också strategiska fördelar. Det var nämligen genom ali‘i missionärerna kunde nå<br />

ut till folket. Missionären Artemas Bishop förklarar:<br />

In fact the common people neither have (n)or [sic] desire <strong>to</strong> have any opinion or will<br />

independent of their Chiefs whom they pay the most implicit deference, and consider as<br />

incapable of a wrong action. It is for this reason that we pay particular attention <strong>to</strong> the<br />

instructions of the Chiefs, that through them we may obtain access <strong>to</strong> the people. And if<br />

this c<strong>our</strong>se were not pursued, <strong>our</strong> labors would be in vain, in attempting <strong>to</strong> arrest the<br />

attention of the common people. 578<br />

Antalet elever under dessa första två år var troligen inte fler än 200. 579 Den <strong>to</strong>tala<br />

populationen på Hawaiiöarna var enligt missionären Binghams beräkningar runt 130 000<br />

vid tidpunkten <strong>och</strong> således hade missionärerna ett ofantligt arbete framför sig. 580 Att<br />

fortsätta att bedriva undervisningen enbart på ett, för övervägande delen av hawaiianerna,<br />

obegripligt språk var lönlöst. 581 Den enda möjligheten för missionärerna att nå ut till hela<br />

befolkningen var att använda sig av det hawaiianska språket – även i skriftlig form.<br />

Meningen var att alla hawaiianer skulle kunna läsa <strong>och</strong> förstå Bibeln <strong>och</strong> den kristna läran<br />

på sitt eget språk, eller som Bingham formulerar det: ”…<strong>our</strong> object was not <strong>to</strong> change the<br />

language of the nation but <strong>to</strong> bring <strong>to</strong> their minds generally, the knowledge of the<br />

Christian <strong>religion</strong>, and induce them <strong>to</strong> embrace and obey it.” 582<br />

Med motiveringen att de troligen i större grad skulle accepteras <strong>och</strong> respekteras av<br />

den hawaiianska befolkningen om de kunde behärska det hawaiianska språket, lade den<br />

första gruppen missionärer mycket tid <strong>och</strong> ansträngning på att lära sig språket. De arbetade<br />

dessu<strong>to</strong>m hårt med att utarbeta ett skriftspråk. Tidig<strong>are</strong> besök<strong>are</strong> hade gjort ansatser att<br />

exhibited, with which they were very much interested. Several of <strong>our</strong> pupils have expressed<br />

earnest desire that they might be like Obookiah.” Även i MH, aug<strong>us</strong>ti, 1821(17): 247.<br />

576 Kamakau (1992a: 249) skriver dock om denna inledande period om hur ali‘i även skickade<br />

ut sina lär<strong>are</strong> i olika distrikt runt om på öarna för att folket också skulle lära sig läsa <strong>och</strong> skriva.<br />

När väl missionärerna kom till dessa distrikt fann de att folket där redan hade kunskaper i<br />

läsning. Huruvida dessa människors ”klasstillhörighet” samt förbindelse med ali‘i var avgörande<br />

för att få ta del av undervisningen skildrar Kamakau inte.<br />

Hiram Bingham menar att Liholiho inte ville att maka‘āinana skulle få tillgång till undervisning<br />

då det skulle komma i vägen för deras arbete att samla ihop sandelträ som Liholiho behövde<br />

för att betala sina skulder. Se Bingham 1849/1969: 163.<br />

577 Kamakau 1992a: 248f.<br />

578 Brev: Artemas Bishop till Ruf<strong>us</strong> Anderson den 24 januari, 1824. MsL/HMCS.<br />

579 Enligt Kuykendall, 1968: 106.<br />

580 Bingham 1849/1969: 101. Se också Schmitt 1968: 10: Romanzo Adams beräknar<br />

befolkningsantalet år 1823 till 134 926. Enligt Jarves beräkningar uppgick befolkningsantalet<br />

samma år till 142 050. I Schmitt 1968: 10.<br />

581 Bingham skriver att några av ali‘i hade lite kunskaper i engelska, dock var den sortens språk<br />

som han kallar ”the language of Pandemonium”, vilket hawaiianerna förvärvat genom<br />

kontakten med sjömän. Dessa icke gudfruktiga västerlänningar tillhörde emellertid, enligt<br />

Bingham <strong>och</strong> de andra missionärerna, en ”…ungodly class of profane ab<strong>us</strong>ers of <strong>our</strong> noble<br />

English.” Bingham 1849/1969: 103.<br />

582 Bingham 1849/1969: 102. Men visst förändrade man språket med nya termer <strong>och</strong> begrepp<br />

då många ord inte fanns på det hawaiianska språket <strong>och</strong> då fick då ”uppfinnas”. Tanken var att<br />

om de kunde behärska det inhemska språket skulle de (missionärerna) lätt<strong>are</strong> accepteras <strong>och</strong><br />

respekteras av den hawaiianska befolkningen.<br />

134

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!