"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Innan de nyanlända missionärerna ens hunnit slå sig till ro och hittat platser för sina
hem gjorde de ansatser för att instruera hawaiianerna. I den gemensamma dagboken
berättar gruppen hur de, i maj 1820, påbörjade skolverksamheten; ”Today we have opened
a small school for children, which females of the mission intend to instruct. Though we
have from day to day given some attention to teaching chiefs, men, women, and children,
as we have had opportunity; yet we have not till now organized a regular school in this
place.” 570 I denna första anspråkslösa lilla skola instruerade man barn i det engelska
språkets enklaste grunder, samt lärde flickorna i skolan att använda nål och tråd. 571 Främst
fungerade Watt’s Catechism, Websters Spelling Book och Nya Testamentet på engelska som
läroböcker.
Under hösten samma år rapporterade missionärerna Hiram Bingham och Elisha Loomis
att man sammanlagt på alla stationer hade ett nittiotal elever av olika ålder, kön,
samhällstillhörighet och etnicitet. 572 Dessa hade tillbringat sin tid i skolan med att lära sig
läsa och skriva, främst med hjälp av griffeltavlor som var ett uppskattat redskap. 573
Successivt hade både antalet elever och undervisningstimmar per dag ökat och man
gladdes åt att se att både den regerande Liholiho och några av hans hustrur och tjänare så
smått började visa intresse för skolan på ön O‘ahu. Ämnesområdena utökades och de
elever som visade färdighet fick prova på nya ämnen som räkning och geografi. I slutet av
december samma år höll Elisha Loomis, högtidligt, årets sista examination där eleverna på
engelska reciterade vad de lärt sig under sina lektioner i stavning och läsning. På
hawaiianska upprepade de sedan tillsammans vad de hade lärt sig i söndagsskolan. 574 Detta
slutförhör drog många åskådare och var en pampig tillställning.
De första två åren bedrevs huvudsakligen undervisning i en vanlig skola samt i
sabbatsskola, och då på det engelska språket. Anledningen till detta var att missionärerna
helt enkelt inte kunde hawaiianska. Till hjälp hade de hawaiianer som utbildats i New
England och följt med tillbaka, t.ex. Thomas Hōpū och John Honoli‘i, som bistod som
tolkar och lärare. Som jag tidigare nämnt hade missionärerna också hjälp av tahitier som
assistenter. I sabbatsskolorna studerade man Evangeliets elementära lärosatser, samt läste
ur ‘Ōpūkaha‘ias memoarer vilken inte bara uppskattades av hawaiianerna utan också
berörde dem djupt. 575 Inledningsvis var det övervägande vuxna ur ali‘i-klassen som deltog i
570 “Journal of the Missionaries, May 20, 1820” i MH, maj, 1821(17): 138.
571 Missionärsfamiljerna behövde hjälp med diverse hushållssysslor och i utbyte lärdes de
hawaiianska kvinnorna att sy kläder i europeisk modell. En familj berättar hur de ”…took into
the family today an untutored native female to assist in the domestic concerns, and to be
instructed in the best things. Some of the native come every week, to be instructed and assisted
in making garments for themselves in European fashion”. “Journal of the Missionaries, June
21, 1820” i MH, maj, 1821(17): 140f.
Denna så kallade undervisning fortsatte ofta efter skoldagens slut och många av missionärerna
tog in flertalet barn i sina hem där de gav dem mat, kläder och instruktioner i hur man utförde
diverse hushållssysslor. Många av barnen fick nya amerikanska namn – gärna efter generösa
män och kvinnor som personligen eller genom organisationer donerat en summa pengar till
missionen i syfte att stödja eller agera fadder åt ett hawaiianskt barn. Se vidare Zwiep 1991:
107f.
572 “Letter from Messrs. Bingham and Loomis to the Corresponding Secretary, November 19,
1820” i MH, juli, 1821(17): 216.
573 Bingham 1849/1969: 105f: ”We were encouraged in our efforts to commend a school by
several residents, some wishing their wives, and others their children to be instructed. Among
these were Messrs. Holmes and Navarro (American), Marin (Spanish), Harbottle, Woodland
and Beckley (English), and Allen, a refugee from New York slavery before its abolition…”
574 Journal of the Missionaries, December 14, 1821. J/HMCS, även i MH, juli, 1822(18): 203.
575 Journal of the missionaries, October 20, 1820. J/HMCS: ”The closing deathbed scene of the
dear youth to whose history the school had listed from Sabbath to Sabbath, was very effecting
to them. Many of the scholars wept…The engraving, which represents the dying Christian; was
133