"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

till tidigare exempel som t.ex. hula och tillverkning av kapa, där det är tydligt att utövandet i
sig är något som gärna beskrivs och inte den direkta funktionen. Frågan är då om det
metodiskt går att närma sig ämnet på ett annorlunda sätt och därmed få grepp om ett
större och mer funktionellt sammanhang. Ja, menar jag. Här måste det ges mer utrymme
för verk som Must We Wait in Despair samt tidiga kommunikationer med hawaiianer som
avsändare, t.ex. i form av artiklar från hawaiianska tidskrifter och tidningar.
Samuel Kamakau ägnar ett helt kapitel åt att beskriva ‘anā‘anā, ”true magic” och
hana‘ino, ”sorcery.” 557 Han gör distinktioner mellan de olika kāhuna som ägnar sig åt
‘anā‘anā och en är distinktionen mellan de ”goda” eller ”äkta” (pure) och de ”onda”:
‘Ana‘ana can be the most evil of evil deeds (hana ‘ino); and evil spirits of darkness become
friends of men, and devils and demons (diabolo me ne daimonio) and “ghosts of the night”
(lapu o ka po) empower them. But to humble man who is pure in thought, ‘ana‘ana is a
virtuous profession (‘oihana hemolele); it is a means of absolution (he pu‘u kalahala) and of
dispelling troubles. The gods will help such a man until ‘he walks with a cane, has eyes
blurred like a rat’s, and grows white as the sugar cane tassel,’ a kani ko‘o, a haumaka‘iole, a ulu
ko kea. 558
Kamakau gör också en indelning av olika sorters ‘anā‘anā magic och kāhuna verksamma
inom detta område. De mest ondskefulla ansågs vara kāhuna ‘anā‘anā ‘aihamu som också
kallades kāhuna po‘oko‘i, ”adze headed”, då de oftast halshöggs eller pekades ut som ”deathdealing
kahunas”. 559
Hana‘ino, ”sorcery”, skiljer sig från ‘anā‘anā på så sätt att det, enligt Kamakau, är ett senare
fenomen. Det hela började på ön Moloka‘i någon gång av senare delen av 1700-talet. 560 En
man vid namn Kaiakea blev efter en händelse kahu, beskyddare, åt två akua, Kapo
(Kauluimaunaloa) och Pua. På sin dödsbädd manade han sina barn att fortsätta att ta hand
om och beskydda dessa gudomar. I gengäld skulle de skänka dem liv. Han manade dem
också att inte nyttja dem för något, och absolut inte att söka rikedom genom att använda
sig av dessa genom ”trolldom”. Berättelsen fortsätter:
Before Kaiakea died he strictly wanted his children not to spread the knowledge of sorcery,
nor give it to outsiders. But after his death his daughter Ka‘akaumakaweliweli set up kapus
(kukulu i na kapu) and built some houses for these gods, and made offerings to the ‘alae bird
(ho‘olulu i ka manu ‘alae). Kapualei and all the lands where the daughter of Kaiakea lived,
became famous on account of the houses erected for these gods. This art of ho‘ounauna, the
sending of spirits on malicious errands, did not come from Kaneiakama; this was a different
art, although the gods were the same kind (ma ke ‘ano ua like). The two sides, ‘ao‘ao, [that is,
the side that sent the spirits to do harm and the side that counteracted their harm] would
conflict; one of the other of kahu of the gods would be defeated, or victorious, and
contesting (ku‘e) goes on between them to this day. 561
I samband med att ön Moloka‘i erövrades och ställdes i beroende av O‘ahu skedde ett
utbyte av information och kunskap mellan befolkningen på Moloka‘i och ali‘i på O‘ahu,
Maui och även Hawai‘i. På så sätt spreds dyrkan av de gudar som var förknippade med
557 Kamakau 1991a: 119. Notera Kamakaus distinktion mellan de två. Beckwith gör inte denna
distinktion. Hana‘ino, enligt Pukui & Elbert: ”To mistreat, abuse, mutilate, injure, mar, treat
cruelly or carelessly; cruelty; cruel; wicked; evil deed, torment”
558 Kamakau 1991a: 119f.
559 Kamakau 1991a: 123.
560 Kamakau 1991a: 131: ”Peleioholani was ruling on Oahu, Kamehameha-nui on Maui, and
Kalani‘opu‘‘ on Hawaii when sorcery, ho‘opi‘opi‘o, hi‘u, kaina [kāina], and lelopu‘u [alelo pu‘u], had
their start on Molokai, and at first it was not widespread.”
561 Kamakau 1991a: 132.
129