"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

historiska Lāhainālunaseminariet, med start 1834, bidrog exempelvis till en rad texter där
hawaiianska seminariedeltagare redogjorde för hawaiiansk kultur och tradition. 20
Till kategorin ”viktiga verk” hör också den brittiske missionären William Ellis
Narrative of a Tour through Hawai‘i, or Owhyee, 1828. Ellis, som var utsänd av London
Mission Society (LMS) och stationerad på Marquesasöarna, besökte Hawai‘i 1822 samt
1823–1824. Som ett resultat av dessa vistelser publicerades hans verk som är fyllt av
etnografiska observationer. Hans tidigare erfarenheter och språkkunskaper från Marquesasöarna
spelade avgörande roll för hans förståelse och också förmedlande om hawaiiansk
kultur, varför hans verk är extra intressant. 21
Som tidigare nämnts är missionärernas etnocentriska fallenhet tydlig i deras texter. 22
De gjorde en klar skillnad mellan sig själva och hawaiianerna, men också mellan sig själva
och andra utländska bosatta och besökande. De sistnämnda utmålades ibland som ”ännu
värre hedningar” än hawaiianerna. I sina framställningar av hawaiiansk kultur agerade
missionärerna utifrån selektion där deras kulturella (mikro- och makrokulturella) kontext
verkade och styrde. Selektionen, dvs. det de valde att förmedla, styrdes av deras
värderingar och förståelse (samt icke-förståelse). Speciellt för missionärerna var att de
agerade utifrån ett uppdrag där de hade en bestämd och uttalad agenda. Här är det därför
viktigt att understryka att många av deras texter, dvs. brev och rapporter som var ämnade
för uppdragsgivarna, ABCFM, också var skräddarsydda för just dessa. En metod att visa
detta är att jämföra missionärernas privata med officiella korrespondenser. Missionärerna,
som i sig också hade en agenda, tjänade också sina syften genom att styra de texter de
förmedlade till sina uppdragsgivare. Exempelvis rapporterade missionärerna till ABCFM
om framgångar som inte alltid var direkt sanningsenliga. Motiven var flera. Genom att visa
på att missionen gjorde framsteg signalerade de att projektet var givande och att fortsatt
ekonomisk uppbackning var en god investering. Likaså kunde de använda rapporter om
motgångar för att betona behovet av en fortsatt mission. 23
En text är aldrig fristående, utan alltid kopplad till en rad kontexter till exempel
kultur, tid, författare, tänkt mottagare och så vidare, som styr framställningen. Sally Engle
Merry betonar vikten av att känna till omständigheterna kring en texts framställning för att
också förstå historien den alstrar. 24 Här är det också väsentligt att understryka vikten av att
kännas vid omständigheterna kring tolkningarna av en text som också är avgörande för
förståelsen. Framställning och tolkning är alltså relaterade till varandra som ett slags
parallella kontexter. Relationen mellan dessa är dynamisk på så sätt att kontexterna
ständigt är föränderliga.
I min empiriska undersökning, med accentuering på kapitel fyra och fem, utgår jag i
huvudsak från missionsmaterial framsprunget av den amerikanska missionen på
Hawaiiöarna. Under mina vistelser på Hawai‘i har jag tillbringat en stor del av min tid i
arkivet på Hawaiian Mission Children Society (HMCS). Här har jag i huvudsak tagit del av
20 Se avhandlingskapitel 5 under rubriken Lāhainālunaseminariet för mer information om
seminariet och seminariedeltagarna.
21 Marion Kelly (1967: 401) menar att det är viktigt att beakta att det Hawai‘i som Ellis
beskriver, var ett Hawai‘i som hade varit i kontakt med västerlänningar i över fyrtiofem år.
22 Missionärerna texter avslöjar ofta mer om dem själva än om hawaiianerna, vilket jag vill
understryka är väl så intressant.
23 Detta gick dock inte obemärkt förbi ABCFM som ständig ifrågasatte fler av missionärernas
rapporter, även om de valde att publicera dem.
24 Merry 2003: 45. Som ett förtydligande exempel jämför hon olika berättelser kring en och
samma händelse, konfrontationen mellan den kristnade ali‘i-kvinnan Kapi‘olani och en
prästinna tillhörande Pele gudinnan. Merrys undersökning tydliggör helt olika framställningar
av en och samma händelse beroende på omständigheter som vem som ansvarade för
framställningen, syftet bakom texten och under vilken tidsperiod den framställdes. Likaså gäller
för kontexterna i sig då omständigheterna kring kontexterna också är relevanta.
12