"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Hawaiianerna ansåg att det fanns flera olika anledningar till sjukdom. Malcolm Chun
ger en övergripande förklaringsmodell gällande synen på hur sjukdom uppstod och
hanterades:
Illness in traditional Hawaiian society was generally thought to be induced through a
medium by magic or sorcery. This concept has much to do with how Hawaiians viewed the
sacredness of mana and kapu, and the violation of them. Being ill was just not a physical
discomfort, but also an imbalance of a spiritual or psychological well being, which implied a
loss of mana as well as physical strength. The means to correct or to heal this type of illness
was to counter it through chants, prayers, and medicines so as to restore an ill person to
physical, mental, and spiritual health to regain the lost mana. 536
En hawaiians sjukdom kunde närmare förklaras utifrån olika orsaker. En var ma‘i mai waho,
sjukdom utifrån, dvs. orsakad genom antingen trolldom eller genom förbannelse. En
möjlighet var att sjukdom uppstod som straff från en förnärmad akua eller ‘aumakua,
ho‘opa‘ipa‘i‘aumakua. Osämja och gräl inom familjen kunde också orsaka sjukdom och detta
kallades ma‘i ma loko, sjukdom inifrån eller inom. Det fanns också utrymme för rent
kroppslig sjukdom, eller ma‘i kino som inte var orsakad av gudar, andar eller ”trolldom”. 537
Vad gällde sjukdomar av fysisk art spelade dock den religiösa aspekten en avgörande roll.
Medicinalväxter och örter insamlades och preparerades under rituella former i enlighet
med vädjan om beskydd av lämplig gudom.
Medicinska specialister
Det fanns olika sorters specialister inom hawaiiansk medicin. Gemensamt för de flesta av
dessa var att de genomgått en lång och grundlig utbildning och att deras uppgift var att
diagnostisera och behandla alla sorters sjukdomar. Utbildningen kunde äga rum i speciell
skola eller genom att den utvalde, ofta ett barn eller barnbarn, gick i lära hos respektive
förälder eller far-eller morförälder. 538 Det ingick flera moment i utbildningen varav pule,
536 Chun 1994: xiv.
537 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 150, Handy & Pukui 1996: 142, Mitchell 1992: 233.
Huruvida rent kroppslig sjukdom är en senare klassifikation går ej att utröna. Pukui m.fl. (ibid.:
150) gör en markering: ”Hawaiians eventually broke away from this complete acceptance of
preternaturally caused diseases. In time, medical kāhuna distinguished between god-inflicted
and physically caused disabilities.”
När exakt denna distinktion inträffade är omöjligt att veta. Dock är det inte omöjligt att i
samband med att nya sjukdomar utifrån drabbade hawaiianerna, utvecklades det också en
tolerans eller ett förtroende gentemot de västerländska läkarna. Pukui m.fl. (ibid.: 158)
förklarar: ”When Westerners arrived, they brought with them new and infectious diseases.
Kāhuna with a proper Hawaiian ha‘aha‘a (sense of humility) looked at the victims of small pox,
scarlet fever, measles, influenza, and whooping cough and adopted a ”hands off” policy. They
evolved a new diagnostic term and treatment ethic: These ills were ma‘i malihini (foreign
sicknesses). Send the patient to the “foreign” doctor.”
538 I-lala-ole, informant till Martha Beckwith berättar om kāhuna (generellt – dock specifikt
nämnda är kahuna lapa‘au, kuhikuhi pu‘uone, siare, också arkitekt):
“The office of kahuna was generally hereditary. A kahuna watched his children in order to
secure the brightest to take his place when he died. A boy was generally chosen, although a girl
was also eligible. The child was taught the prayers, ceremonies, omens, and their meanings. At
death of the kahuna his power was passed on to his successor by breathing upon him, or
better expectorating into his mouth. A bright child born into other family not of the
priesthood, a keen observer, and one whose prophecies were fulfilled, might be adopted by a
kahuna and initiated into the priesthood. If a son or grandson of a priest sinned, he lost the
virtue of the priesthood, which was passed on to an adopted child or to a relative.”
123