"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

udskap. Precis som Tina Hamrin poängterar: ”Emerson knew nothing about the Hula as
a Hula-dancer, and that gives him a ’second-hand value.” 508 Men detta betyder inte att
Emersons verk är utan betydelse. Hans analyser och slutsatser kan visserligen kritiseras
och ifrågasättas, men det betyder inte att han inte kommer med värdefull information.
Barrère sammanfattar: “Flowery in style as it may be, Emerson’s work is a firm foundation
upon which to build a simpler structure to house the components of the hālau hula of the
times.” 509
Hula som kultur- och traditionsförmedlare
För att återkomma till missionärerna och deras uppfattning och värdering av hula, så har
jag tidigare nämnt hur missionärerna refererade till hula som ett tidsfördriv av ondo. De
hade inget intresse att ens försöka förstå vad hula egentligen innebar för hawaiianerna.
Men hur ska då begreppet hula tolkas och förstås? Här är det viktigt att först rikta fokus på
själva definitionen av begreppet hula, som inte är den enklaste och som dessutom ger
utrymme för reflektion. Mary Kawena Pukui förklarar:
Hula is a general name for many types of Hawaiian folk dances. Some originated and spread
to others. Some were peculiar to one island, while others belonged to a whole group but
had many versions. Kauai and a Maui troupe might dance to the same song or mele yet be
different in many ways. Most of the ancient hulas are gone for all time, although many
remain.
When every island had its own ruling chiefs, hula dancing was practiced by chiefs and
commoners, by old and young. Dancers of one locality vied with those of another and
many localities gained a reputation for having excellent dancers. A good hula master was
always found in the court of his chief. There were dances for everyone; standing dances for
those whose limbs were young and spry and sitting dances for those who preferred to sit,
like the aged and over plump. 510
Begreppet folkdans indikerar att det rör sig om ett otal variationer beroende på lokala
traditioner, skolor och inte minst lärare. Att hula var en stor del av den hawaiianska
kulturen och fungerade som traditionsbärare är klart. Det är också viktigt att poängtera att
hula inte bara innefattade rörelse utan också muntlig text i form av chant. Mele, chant eller
poetisk sång, var basen för hula, eller som John Lake poängterar, att det finns ingen hula
utan mele, chant. 511
Hawaiianerna hade ingen skriven historia och det var genom chant, mele, som viktiga
incidenter, födelse, livshistorier m.m. memorerades och traderades generationer emellan. 512
Nona Beamer delar in chant i två klasser, oli och mele hula där den huvudsakliga skillnaden
är att oli inte framförs tillsammans med dans som mele hula. 513 Inom dessa två klassifi-
508 Hamrin 1994: 62.
509 Barrère, Pukui och Kelly 1980: 56.
510 Barrère, Pukui och Kelly 1980: 74.
511 Harden 2000: 141. Gällande förhållandet mele och hula berättar Edith McKinzie (i Harden
2000: 155) om vad hennes kumu hula, hula-lärare, sa till henne: ”… you put the cart before the
horse, if you put hula first – the text was more important”.
512 Kumu hula (hula lärare) George Nā‘ope sammanfattar hula: ”The hula is Hawai‘i. The hula is
the history of our country. The hula is a story itself if it’s done right. And the hula, to me, is the
foundation of life. It teaches us how to live, how to respect, how to share. The hula, to me, is
the ability to create one’s inner feelings and no one else’s.” I Harden 1999: 129.
513 Beamer 1997: 3. Adrianne Kaeppler (1993: 9) refererar till vad hon kallar det traditionella
Hawai‘i när hon delar in mele i tre kategorier; mele kanaikau, klagosång, mele pule, religiös
117