"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
ekonstruktion av den gamla hulan. Med den gamla ”föreuropeiska”, eller ”ancient” som hon skriver, menar hon hula i den form som existerade innan Cook anlände. 498 I samband med kontakt med andra kulturer förändrades mycket och de tidigaste källorna som finns att tillgå är nedtecknade av tillfälliga besökare som Cook, Vancouver och deras besättningsmän och resenärer. Det går således inte att förbise att dessa, förutom att de är observationer, är tolkningar. Det betyder dock inte att de är att förkasta. Adrienne Kaeppler, som också diskuterar källorna, understryker att dessa källor, som komplement till andra, är nyckeln till förståelse. Hon menar att om man ser till det totala materialet finns det möjlighet att urskilja s.k. gemensamma nämnare och därigenom samla tillräcklig information för en trovärdig rekonstruktion av de traditioner som kan associeras med hula och dess historia. Det totala materialet beskriver hon vara följande: illustrationer och de skriftliga engelska texter som författats av tillfälliga besökare och missionärer; de hawaiianska skriftliga källorna, bl.a. Malo, Kamakau samt ‘Ī‘ī och den muntliga traditionen, dvs. nedärvda kunskaper som gått i arv till kumu hula, hula lärare samt dansare idag. 499 En som får extra mycket utrymme i kategorin skriftliga engelska källor är Nathaniel B. Emerson. Hans arbete Unwritten Literature of Hawaii: The Sacred Songs of Hula från 1909 har blivit något av ett standardverk för alla som är intresserade av hula och även för de som idag utövar hula. 500 Missionärssonen Emerson som var född och uppvuxen på Hawai‘i och dessutom talade hawaiianska, gjorde grundliga studier av olika varianter av hula under Kalākauas regeringsperiod. Han tillbringade flera år bland hawaiianska informanter där vissa kunde berätta om sin delaktighet i hula-framträdanden från början av 1830-talet. Noenoe Silva menar dock att mycket av Emersons kunskap kom ifrån diverse tidningsartiklar som författades av hawaiianer och publicerades i hawaiianska tidningar som exempelvis Ka Hoku o ka Pakipika (The Star of the Pacific). 501 Emerson som källa är viktig, men inte oproblematisk. Visst är hans förmåga att fånga upp och beskriva detaljer imponerande, men när det kommer till slutledning och analys gäller det att vara vaksam. Emerson gör en del generaliseringar som skapat reaktioner. En är hans hävdande att samtliga former av hula var av religiös karaktär, som han själv skriver och vidare förklarar: The hula was a religious service, in which poetry, music, pantomime, and the dance lent themselves, under forms of dramatic art, to the refreshment of men’s minds. Its view of life was idyllic, and it gave itself to the celebration of those mythical times when gods and goddesses moved on earth as men and women and with men and women were as gods. At to subject-matter, its warp was spun largely from the bowels of the old-time mythology into cords through which the race maintained vital connection with its mysterious past. Interwoven with these, forming the woof, were threads of a thousand hues and of many fabrics, representing the imagination of the poet, the speculations of the philosopher, the aspirations of many a thirsty soul, as well as the ravings and flame-colored pictures of the sensualist, the mutterings and incantations of the kahuna, the mysteries and paraphernalia of Polynesian mythology, the annals of the nation’s history- the material, in fact, which in 498 Barrère, Pukui & Kelly 1980: 1. Barrère skriver att ”pre-historic” tid slutade i samband med att Cook och skeppen Resolution och Discovery anlände. Cook och hans medresenärer var de som fick en sista blick av det så kallade. förhistoriska Hawai‘i. Visst var de flitiga med att föra journal och beskriva vad de såg, men tyvärr var inte hula något som ägnades något större intresse. 499 Kaeppler 1993: xi. Som Kaeppler poängterar bör samtliga källor granskas källkritiskt. Även den muntliga traditionen som är under ständig förändring. 500 Ett annat verk som också fått status som primärkälla är Ancient Hawaiian Music (1926) av Helen Roberts som gjorde fältstudier på Hawai‘i 1923–1924. Stillman 2001: 199. 501 Huvuddelen av Emersons bok Pele and Hiiaka är baserad på den hawaiianska författaren M. J. Kapinehuis texter – dock redovisar inte Emerson detta och inte heller ger han denne något erkännande. Se Silva 2004b: 76. 115
another nation and under different circumstances would have gone to the making of its poetry, its drama, its opera, its literature. 502 Emerson menar vidare att hawaiianerna själva inte personligen utövade hula som underhållning, utan det var bara speciellt tränade eller utbildade och betalda som utövade hula vid speciellt utvalda tillfällen. 503 Enligt Barrère, som beskriver Emersons stil som överdriven, finns det inte några indikationer i källorna på att hula uteslutande skulle vara av religiös karaktär. Istället visar hon, med hjälp av berättelser från besökare och även missionärer, hur hula ofta utövades som underhållning. Det kunde handla om en hyllning i samband med födseln av en ali‘i, i samband med festligheter och så vidare. Hon menar att Emerson har fört över de religiösa aspekterna av utbildningen eller träningen i hālau till själva utförandet, eller uppträdandet, och själva dansen. 504 Barrère poängterar att det faktum att hula inte försvann tillsammans med nationens religiösa utövanden, som upphörde i samband med kapu-systemets sammanbrott, tydligt visar att hula inte hade någon direkt plats i hawaiianernas officiella riter. 505 Barrères kritik av Emerson är viktig och jag vill understryka detta med att referera till mitt tidigare avsnitt om kapa. Här hade själva tillverkningen religiös förankring, men det betydde inte att den färdiga produkten, dvs. kapa i sig användes uteslutande i religiösa sammanhang. Intressant här är återigen kopplingen uttryck och funktion. Det är lätt att själva uttrycket kommer i centrum då det är just det som är synligt och tolkningsbart, medan funktionen kommer i skymundan. Även om Emerson gör en ansats att aktivt motarbeta detta faktum och försöker lyfta fram funktionen så faller han dock på att han applicerar denna på just uttrycket, precis som Barrère poängterar. Vad som dock skiljer Emerson från hans kollegor, dvs. tidens författare till de engelska källorna, är att han faktiskt förmedlar en form av medvetenhet kring begränsningarna, som icke-hawaiian, att förstå en främmande kultur. Och också farorna som just dessa begränsningar inbegriper. Hans ansatser och inställning till hula och mele, chant, det vill säga. det hawaiianska traditionsmaterialet och därmed hawaiianerna, präglas av en för tiden anmärkningsvärd öppenhet. Denna öppenhet är tydlig i hans inledande kapitel där han poängterar att den som närmar sig hula och chant som en ”censorious moralist” 506 inte finner något av värde. Han fortsätter: …if as a pure ethnologist, he will take pleasure in pointing out the physical resemblances of the Hawaiian dance to the languorous grace of the Nautch girls, of the geisha, and other oriental dancers. But if he comes as a student and a lover of human nature, back of the sensuous posturing, in emotional language of the songs he will find himself entering the playground of the human race. 507 Emerson tilläts komma riktigt nära. Han hade förmågan att använda det hawaiianska språket och sin noggrannhet att uppfatta detaljer och komponenter i hula, men samtidigt saknade han förmågan att förstå och därmed förklara hulas verkliga egenskaper, natur och 502 Emerson 1909/1991: 11f. 503 Emerson 1909/1991: 27. Malo (1986: 287) skriver om betalning för hula: ”A lot of the ali’i (‘s) wealth ended up with the po‘e hula [people associated with hula]. 504 ”There is no question that hula dancers formally trained in the hālau practiced their art with reference and supplication to the gods of the hula. That is not to say, however, that their performances were acts of worship or ‘a religious service.’ A spiritual affinity with the gods of family, of arts and crafts, and of all nature permeated the Hawaiian society in pre-Christian days, and carried over in greater or lesser degree into Christian times.” I Barrère, Pukui och Kelly 1980: 63. 505 Barrère, Pukui och Kelly 1980: 25. 506 Emerson 1909/1991: 11. 507 Emerson 1909/1991: 11. 116
- Page 65 and 66: karaktär, samt om människorna, de
- Page 67 and 68: they might domesticate the foreign
- Page 69 and 70: Hennes goda anseende och hängivels
- Page 71 and 72: the advice of our teachers.” 291
- Page 73 and 74: stöd, men bara ifall missionärern
- Page 75 and 76: paralleller till det traditionella
- Page 77 and 78: val av representant, för han var s
- Page 79 and 80: Men just nu, med Ka‘ahumanu som r
- Page 81 and 82: något formellt tillstånd att stan
- Page 83 and 84: above the word of God.’ The Pope
- Page 85 and 86: inledningsvis visade intresse för
- Page 87 and 88: hula. Konsekvenserna var förödand
- Page 89 and 90: för att underlätta och hjälpa sa
- Page 91 and 92: kommunikation som Roach-Higgins och
- Page 93 and 94: mönstren med ett instrument där e
- Page 95 and 96: tatueringar, ärr på kroppen, utsl
- Page 97 and 98: y observing all rules of health we
- Page 99 and 100: Den traditionella klädseln genomgi
- Page 101 and 102: understyrker att missionärskvinnor
- Page 103 and 104: närernas krav, avseende klädsel o
- Page 105 and 106: and ni’aupi’o. His or hers was
- Page 107 and 108: framstående familjer inleddes denn
- Page 109 and 110: Komplexiteten förbisågs av missio
- Page 111 and 112: hawaiianska språket. 476 Idén om
- Page 113 and 114: easy thing to make such a law, but
- Page 115: tioner och kung Kalākaua inte bara
- Page 119 and 120: kationer finns sedan en rad olika c
- Page 121 and 122: Det finns ett viktigt förhållande
- Page 123 and 124: There is no superstition perhaps mo
- Page 125 and 126: ön, var ett centralt sådant. Puku
- Page 127 and 128: Att det var just denna sorts kāhun
- Page 129 and 130: påvisa den traditionellt hawaiians
- Page 131 and 132: trolldom. Likaså utvecklades konst
- Page 133 and 134: KAPITEL 5 “Heathen souls are with
- Page 135 and 136: undervisningen medan maka‘āinana
- Page 137 and 138: nämligen tahitiska. På Hawai‘i
- Page 139 and 140: Guds bud. Utifrån dessa regler gav
- Page 141 and 142: sprungliga uppfattningarna, sålede
- Page 143 and 144: skolböcker. Till denna samling kom
- Page 145 and 146: officer…” 618 Tydligt är att h
- Page 147 and 148: Kamakau reflekterar över hur snabb
- Page 149 and 150: forskarduon Benham och Heck en vikt
- Page 151 and 152: definitivt hinder i utvecklingen mo
- Page 153 and 154: erfarenheter belönades med ett pos
- Page 155 and 156: Skicklighet var visserligen ett res
- Page 157 and 158: tabu of the heiau and the waihau 66
- Page 159 and 160: Lāhainālunaseminariet Enligt miss
- Page 161 and 162: verktyg vad gällde att förmedla v
- Page 163 and 164: skola då han kommit i kontakt med
- Page 165 and 166: understandings that thick veil of i
ekonstruktion av den gamla hulan. Med den gamla ”föreuropeiska”, eller ”ancient” som<br />
hon skriver, menar hon hula i den form som existerade innan Cook anlände. 498 I samband<br />
med kontakt med andra kulturer förändrades mycket <strong>och</strong> de tidigaste källorna som finns<br />
att tillgå är nedtecknade av tillfälliga besök<strong>are</strong> som Cook, Vancouver <strong>och</strong> deras besättningsmän<br />
<strong>och</strong> resenärer. Det går således inte att förbise att dessa, föru<strong>to</strong>m att de är<br />
observationer, är <strong>to</strong>lkningar. Det betyder dock inte att de är att förkasta. Adrienne<br />
Kaeppler, som också diskuterar källorna, understryker att dessa källor, som komplement<br />
till andra, är nyckeln till förståelse. Hon menar att om man ser till det <strong>to</strong>tala materialet<br />
finns det möjlighet att urskilja s.k. gemensamma nämn<strong>are</strong> <strong>och</strong> därigenom samla tillräcklig<br />
information för en trovärdig rekonstruktion av de traditioner som kan associeras med hula<br />
<strong>och</strong> dess his<strong>to</strong>ria. Det <strong>to</strong>tala materialet beskriver hon vara följande: ill<strong>us</strong>trationer <strong>och</strong> de<br />
skriftliga engelska texter som författats av tillfälliga besök<strong>are</strong> <strong>och</strong> missionärer; de hawaiianska<br />
skriftliga källorna, bl.a. Malo, Kamakau samt ‘Ī‘ī <strong>och</strong> den muntliga traditionen, dvs.<br />
nedärvda kunskaper som gått i arv till kumu hula, hula lär<strong>are</strong> samt dans<strong>are</strong> idag. 499<br />
En som får extra mycket utrymme i kategorin skriftliga engelska källor är Nathaniel<br />
B. Emerson. Hans arbete Unwritten Literature of Hawaii: The Sacred Songs of Hula från 1909<br />
har blivit något av ett standardverk för alla som är intresserade av hula <strong>och</strong> även för de<br />
som idag utövar hula. 500 Missionärssonen Emerson som var född <strong>och</strong> uppvuxen på Hawai‘i<br />
<strong>och</strong> dessu<strong>to</strong>m talade hawaiianska, gjorde grundliga studier av olika varianter av hula under<br />
Kalākauas regeringsperiod. Han tillbringade flera år bland hawaiianska informanter där<br />
vissa kunde berätta om sin delaktighet i hula-framträdanden från början av 1830-talet.<br />
Noenoe Silva menar dock att mycket av Emersons kunskap kom ifrån diverse tidningsartiklar<br />
som författades av hawaiianer <strong>och</strong> publicerades i hawaiianska tidningar som<br />
exempelvis Ka Hoku o ka Pakipika (The Star of the Pacific). 501<br />
Emerson som källa är viktig, men inte oproblematisk. Visst är hans förmåga att fånga<br />
upp <strong>och</strong> beskriva detaljer imponerande, men när det kommer till slutledning <strong>och</strong> analys<br />
gäller det att vara vaksam. Emerson gör en del generaliseringar som skapat reaktioner. En<br />
är hans hävdande att samtliga former av hula var av religiös karaktär, som han själv skriver<br />
<strong>och</strong> vid<strong>are</strong> förklarar:<br />
The hula was a religio<strong>us</strong> service, in which poetry, m<strong>us</strong>ic, pan<strong>to</strong>mime, and the dance lent<br />
themselves, under forms of dramatic art, <strong>to</strong> the refreshment of men’s minds. Its view of life<br />
was idyllic, and it gave itself <strong>to</strong> the celebration of those mythical times when gods and<br />
goddesses moved on earth as men and women and with men and women were as gods. At<br />
<strong>to</strong> subject-matter, its warp was spun largely from the bowels of the old-time mythology in<strong>to</strong><br />
cords through which the race maintained vital connection with its mysterio<strong>us</strong> past.<br />
Interwoven with these, forming the woof, were threads of a tho<strong>us</strong>and hues and of many<br />
fabrics, representing the imagination of the poet, the speculations of the philosopher, the<br />
aspirations of many a thirsty soul, as well as the ravings and flame-colored pictures of the<br />
sensualist, the mutterings and incantations of the kahuna, the mysteries and paraphernalia<br />
of Polynesian mythology, the annals of the nation’s his<strong>to</strong>ry- the material, in fact, which in<br />
498 Barrère, Pukui & Kelly 1980: 1. Barrère skriver att ”pre-his<strong>to</strong>ric” tid slutade i samband med<br />
att Cook <strong>och</strong> skeppen Resolution <strong>och</strong> Discovery anlände. Cook <strong>och</strong> hans medresenärer var de som<br />
fick en sista blick av det så kallade. förhis<strong>to</strong>riska Hawai‘i. Visst var de flitiga med att föra<br />
j<strong>our</strong>nal <strong>och</strong> beskriva vad de såg, men tyvärr var inte hula något som ägnades något större<br />
intresse.<br />
499 Kaeppler 1993: xi. Som Kaeppler poängterar bör samtliga källor granskas källkritiskt. Även<br />
den muntliga traditionen som är under ständig förändring.<br />
500 Ett annat verk som också fått stat<strong>us</strong> som primärkälla är Ancient Hawaiian M<strong>us</strong>ic (1926) av<br />
Helen Roberts som gjorde fältstudier på Hawai‘i 1923–1924. Stillman 2001: 199.<br />
501 Huvuddelen av Emersons bok Pele and Hiiaka är baserad på den hawaiianska författ<strong>are</strong>n M.<br />
J. Kapinehuis texter – dock redovisar inte Emerson detta <strong>och</strong> inte heller ger han denne något<br />
erkännande. Se Silva 2004b: 76.<br />
115