"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

tioner och kung Kalākaua inte bara uppmuntrade utan också uppmanade till hula framträdanden.
Vid parets officiella kröning 1883 hyllades Kalākaua med ett framträdande av chants
och danser och reaktionerna från västerlänningarna var antingen neutrala eller negativa.
Thomas Thrum som var redaktör för tidningen Kuokoa rapporterade om den festlighet,
lū‘au, som hölls i anslutning till kröningen. Hans negativa inställning sammanfattar explicit
missionärernas allmänna tankar och värderingar, både då och tidigare:
If it had just been a lu‘au, we would have said nothing; that would have been fine. But here
is the evil: when the feasting was over there were displayed ancient pagan hulas of the time
of deepest darkness of this people. It seems that this was preplanned for mele inoa sung by
the po‘e hula was printed and bound. The songs were worthless, the words so shameful
they cannot be uttered by good people, the thought obscene. It is impossible to tell how
evil and polluting were the things done last Friday at the Royal Palace. 493
Under Kalākauaperioden kom hula rejält i fokus och kom att nå större acceptans än den
gjort på över femtio år. Po‘e hula, eng. ”hula people” återskapade mele, hula och oli som
presenterades under privata såväl som offentliga tillställningar. 494 Barrère menar att det var
denna period som har blivit en sorts mall eller utgångspunkt för dagens reflektioner kring
de mer s.k. ”ancient forms of hula.” 495
I betraktarens ögon
Det är uppenbart att missionärerna, såväl som andra utomstående, hade föga förståelse för
hulans egentliga funktion och värde för hawaiianerna och den hawaiianska kulturen. Den
huvudsakliga orsaken till detta, menar jag, var att fokus snarare riktades på uttryck än på
funktion. Detta är tydligt i de befintliga skriftliga källorna. Med tanke på att den
övervägande skriftliga informationen kommer från äventyrsresande, tillfälligt besökande,
och missionärer så är det just uttrycket som är det centrala. Det är bilder som målas upp,
mer eller mindre detaljrika, och dessa kan tolkas på olika sätt utifrån vilket sätt och med
vilken bakgrund man närmar sig dem. Vilka är då bilderna? Vem har verkat för att
presentera bilden av hula? Vilka är källorna och hur ska man förhålla sig till dem? Vilka
värderingar finns kring dem?
Dorothy Barrère gör en gedigen genomgång av källorna som beskriver hula i artikeln
”The Hula in Retrospect.” 496 Jag hänvisar till denna artikel för den som önskar mer
detaljerade beskrivningar av hur, var och när olika hula-inslag genomfördes, har förståtts
och tolkats. 497 I sin text poängterar hon att det faktiskt är omöjligt att göra någon form av
493 Kuokoa 3 mars, 1883 i Barrère, Pukui och Kelly 1980: 52.
494 Mele – sång, chant eller poem som lämpade sig för hula. Oli – chant utan hula.
495 Barrère, Pukui och Kelly 1980: 50. Tina Hamrin tar också upp detta i artikeln ”The Hula in
Hawai’i and the Hawaiian Movement”, 1994. Hon skriver (Hamrin 1994: 61) ”The Hula of
today that we so willingly call ancient, kahiko, is a syncretistic dance that flourished under King
Kalakaua (1836–1891) [ regeringsperiod: 1874–1891)].
496 I Barrère, Pukui och Kelly 1980: 1–68. Jag hänvisar till denna artikel för beskrivning av vad
som historiskt har uttryckts och skrivits om hula.
497 Anledningen till att jag inte exemplifierar rörelse, innehåll och olika tolkningar är inte för att
det inte är väsentligt eller intressant. Jag menar att det redan har genomförts i flera verk som
Barrère, Pukui och Kelly 1980. Istället vill jag belysa att det finns problem med beskrivningar
och tolkningar varför jag detta läge valt att lämna fenomenet som sådant utanför avhandlingen
eftersom det inte faller in i diskussionen om riftet. Jag lägger istället fokus på de olika nivåer av
icke-förståelse från missionärernas sida vilka innebar att hula förbjöds ganska omgående. Ämnet
hula, vill jag understryka, är i sig är värd en hel avhandling.
114