"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Det egentliga motivet som låg bakom besluten att sända hem några av barnen till Amerika
kommer vi aldrig få riktigt grepp om. Vad som är intressant är dock det faktum att
besluten i sig faktiskt kunde sätta missionens framtid på spel. Jag tänker främst på det
faktum att själva förfrågan att separera sina barn från den skadliga miljön signalerade att
missionärerna inte hade gjort några större genombrott vad gällde att civilisera och frälsa.
Här handlade det också om ekonomi. Missionen på Hawai‘i var i stort behov av sponsorer
och dessa skulle bara ställa upp om det visade sig att missionen var framgångsrik och värd
att satsa på. Missionärerna var medvetna om detta beroende och som jag nämnt i
inledningen så var de också duktiga på att strategiskt rapportera om framgångar som i
realiteten kanske inte sanningsenliga.
Mary Zwiep menar att en tolkning är att missionärerna, eller rättare sagt
missionärskvinnorna, då det var de som mest påverkades, valde mellan sina barn och
hawaiianerna då det var en omöjlighet att ta hand om båda. Zwiep förklarar:
Though the line between reasons and rationalizations may be fine, the decision to send the
children home was something more complicated than a panicky recoil from ”pollution.”
The parents had to believe that they were acting for the children’s own good – an important
point because the decision seemed less like a choice between serving their children or the
Hawaiians and more as if they were serving the best interest of both. 482
Brev och dagböcker berättar om många tårar och stor sorg i samband med att flera barn
skiljdes från sina föräldrar. 483 Hjärtskärande avsked avlöste varandra och missionären
Laura Judd vittnar om ett:
As the vessel moved from the wharf, there was one affectionate little girl, not more than
seven years old, standing on the deck and looking at her father on the shore, the distance
between them widening every moment. She stretched out her little arms toward him and
shrieked with all her strength, ‘Oh, father, dear father, do take me back!’ 484
Men det fanns också de som beslöt sig för att inte lämna ifrån sig sina barn. Lucy
Thurston tyckte att det var alldeles för drastiskt att skicka hem så unga barn och menade
att det fanns andra lösningar. Hennes inställning var att barnen skulle hållas skiljda från
hawaiianer, och detta gick att åtgärda på det lokala planet. Hon förklarar i ett brev 1929:
I harp upon another string, and say, make a better provision for them, or that will be the
result [att barnen skulle bli “förstörda”] – And in the first place houses & door yards must
be laid out to meet the character of the people, & the exigences [sic] of the times – Ours is
planned for comfort & usefulness on heathen ground – As you will thereby get a better
glimpse of Lucy & her home, I will trace some of the outlines – The first rule to be
attended to in regard to children is, that they must not speak the native language – It is an
482 Zwiep 1990: 54 och Zwiep 1991: 245.
483 Familjen Ruggles sände två barn, Whitney fyra, Bishop två, Richards sex, Chamberlain
två, Armstrong ett, Thurstons ett och familjen Binghams ett. Bingham sammanfattar
“…we subsequently sent away our second daughter, at the tender age of seven years, to
our native land: and in like manner, eighteen other children of the missionaries of that
field have been separated from their parents and placed in the United States in their
childhood, during twenty seven years of missionary labor there.” Bingham 1849/1969:
333.
Sybil Bingham och Nancy Ruggles sände bara hem sina äldsta och själva återvände de så
småningom hem och återförenades med dessa. Mercy Whitney sände hem alla sina barn då
de var runt åtta år och träffade några av dem då de nådde vuxen ålder och kom tillbaka till
öarna.
484 Judd 1880/1928: 102f.
111