"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

hawaiianska språket. 476 Idén om familjen som en av civilisationens största byggsten var en
viktig metafor i missionärernas arbete. Att missionärerna och deras liv var en offentlig
angelägenhet var inte därför konstigt, utan snarare en nödvändighet för att de skulle lyckas
nå fram med sitt budskap. 477 Det var inte förrän William Ellis kom till öarna på besök med
oroande rapporter om diverse missionärsbarns öden på Tahiti som man började reflektera
över situationen.
Och i takt med att missionärerna själva lärde sig det hawaiianska språket grodde
också en oro. Hawaiianernas frispråkighet och mer ohämmade inställning till ämnen som
var känsliga för missionärerna som t.ex. sex, ansågs vara upprörande och inte lämpligt för
små missionärsbarns öron. Med tiden kom också fler rapporter från kollegor på Tahiti
som bekräftade tidigare berättelser och rådet var att interaktion mellan vita barn och
hawaiianer skulle med största möjlighet undvikas. Lucy Thurston berättar om en kollega
på Tahiti som varnade: “’I would soon have a rattlesnake among my children, as to have a
native” och hans råd var; “…unless you wish your sons to become vagabonds & your
daughters harlots, remove them from the Islands.’ 478
När flera av missionärsbarnen närmade sig skolålder blev diskussionerna kring
barnens utsatthet mer intensiva och missionärerna delade sin oro i kommunikationer dels
med ABCFM och dels med sina släktingar på fastlandet. ABCFM hade tidigare kommit i
kontakt med oroliga föräldrar i samband med mission i övriga världen och de stod fast i
sin åsikt att barnen skulle stanna kvar hos sina föräldrar. Ett av argumenten var det att
barn var utsatta varsomhelst de befann sig, även i sitt hemland, och att de var i bäst vård
hos sina föräldrar. Ett annat var metaforen, ”den goda kristna familjen”, som var avgörande
i arbetet att konvertera hawaiianer. 479
Båda dessa argument sammanfattar väl missionärskvinnornas dilemma. Som hustrur
och mödrar hade de huvudansvaret för barnen och det var deras uppgift att uppfostra och
ta hand om dem. Men de var också missionärer med ett ansvar gentemot hawaiianerna och
inte minst Gud. 480 Pressen blev stor inte minst då det blev tal om att kontakten med
hawaiianerna kunde vara skadlig för barnen. Hur skulle man praktiskt vara tillgänglig både
som mor och missionär? Och ett ännu större problem – hur skulle man kunna förmedla
bilden av den goda kristna familjen då barnen inte fick komma i kontakt med
hawaiianerna?
För några av kvinnorna var valet inte svårt. Maria Chamberlain såg inget problem i
att lägga rollen som missionär och lärare på hyllan. Hennes roll som god förebild kunde
förmedlas trots att hon inte var aktivt delaktig i missionärsverksamheten. Lucy Thurston
menade också hon att rollen som hustru och mor gick först och andra uppgifter, som att
bedriva missionärsverksamhet, var nu mannens lott. 481 Men för många av kvinnorna var
valet inte lika lätt och de tog sin roll som missionär på största allvar. Att få tid över till
missionsarbete var dock svårt och att umgås med hawaiianer samtidigt som att försöka
skydda sina barn från dem var en svår ekvation att lösa.
476 Brev: Lucy G. Thurston till Mr. Goodell, den 23 oktober, 1834. MsL/HMCS. Även i Zwiep
1990: 45.
477 Lucy Thurston skriver: ”Missionaries are public characters, and their houses must be public
hoses. I am sure ours is, at present, from morning till bedtime and often so thronged, that we
cannot, without difficulty, pass from room to room.” Brev: Lucy G. Thurston till Mr. Goodell,
den 16 oktober, 1829. MsL/HMCS.
478 Brev: Lucy G. Thurston till Mr. Goodell, den 23 oktober, 1834. MsL/HMCS.
479 Brev: Jeremiah Evarts till Missionaries at the Sandwich Islands, den 27 oktober, 1827.
ABCFM-HEA/HMCS.
480 Jag vill ännu en gång poängtera att dessa kvinnor absolut inte var enbart hustrur, utan
kvinnor som hade haft en dröm att missionera redan innan de gift sig med likasinnade män.
481 Zwiep 1990: 53.
110