"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
Pukui m.fl. definierar den hawaiianska familjen, ‘ohana, som en ”extended family” eller ”family clan.” 464 I ‘ohana inkluderades de som tillhörde samma ”root of origin” och Pukui förklarar att även om denna rot hade flera sidoskott i form av mer eller mindre avlägsna släktingar så var man del av ‘ohana. I samma generation räknades till exempel alla kusiner om än du var kusin till kusin, som syskon. Avlidna familjemedlemmar och släktingar tillhörde också ‘ohana och han eller hon kom alltid att betraktas som medlem, dock i andeform, som aumākua eller ‘unihipili . 465 Även om blodsbandet var viktigt så kunde andra personer inkluderas. Det kunde vara någon som blivit ingift eller adopterad. ‘Ohana inkluderade således många släktingar och Pukui m.fl. sammanfattar : Makuas, parents and relatives of the parent-generation (such as aunts and uncles of other cultures). Kupunas, grandparents and all relatives in the grandparent generation. In this kupuna (the broad meaning is ‘elder’) group were great grandparents or their generation – equivalent, all called kupuna kuakāhi: the great-great-grandparents and relatives of the same generation, called kupuna kualua; and the great-great-great-grandparents or other relatives called kupuna kuakolu. Keikis, the children. All, as previously explained, were ‘brothers and sisters’ to each other. The keikis might be born within the ‘ohana or hānai’d (taken in Hawaii’s adoptive practice). Usually, the hānai was blood kin, given at birth to grandparents or aunts and uncles. All young children were keikis or kamas. One’s grandchild was, more specially, one’s mo‘opuna. 466 Organisationen i ‘ohana var klar och tydlig och samtliga medlemmar var väl medvetna om vilka regler som gällde samt vilka ansvarsområden varje individ hade. 467 De äldre, kupuna, hade störst auktoritet och var högt respekterade av övriga medlemmar av ‘ohana. Balans och harmoni var viktigt och vid dispyter inom familjen hölls speciella sammankomster, eller samråd, ho‘oponopono, där eventuella problem rörande exempelvis relationer diskuterades och löstes. Vid dessa tillfällen var kūpuna, mor- och farföräldrar, de högst respekterade och hade också störst auktoritet. Kūpuna ansvarade för att hela familjeenheten och fungerade också som lärare åt de yngre generationerna. De delade med sig av sin kunskap kring exempelvis fiske, odlingstekniker, kapa-tillverkning och även kunskap rörande nödvändiga rituella åtaganden och viktiga kapu. ‘Ohana var indelad i mindre grupper där varje grupp eller familj hade sitt hushåll vilket ofta innefattade flera hus. Man sov tillsammans i ett speciellt hus, männen och kvinnorna hade separata hus där de åt (i alla fall innan kapu-systemets upplösning), och sedan fanns hus för diverse hantverk som familjemedlemmar utövade. 464 Pukui m.fl. 1972/1983 (vol. 1): 167. 465 Pukui m.fl. (1972/1983 (vol. 1): 168) förklarar aumākua, förfädergudar/andar och ‘unihipili som ”the deified spirits of more recently diseased relatives. 466 Pukui m.fl. 1972/1983 (vol. 1): 167 467 Relationer, plikt och inte minst status bestämdes av tre grundläggande faktorer och Handy och Pukui (1996: 43) gör indelningen: “1. Horizontally, the family is stratified by generations: grandparents, parents, brothers and sisters, sons and daughters, grandchildren. 2. Precedence or status was determined by genealogical seniority, not by generation or age, or by sex: persons stemming from a genealogically elder branch outrank older generations of junior branches. 3. Vertically, sex cuts through the generations: male children are claimed by the fathers ‘side’ (‘ao‘ao kane), female by mother’s (‘ao‘ao wahine). Within a generation, all males have one term for each other, likewise females; males and females have distinct terms for each other. This is a part of the systematic segregation of the sexes, which prevailed throughout every phase of Polynesian life.” 107
Komplexiteten förbisågs av missionärerna som snarare såg den hawaiianska familjen som en stor grupp människor. Kvinnans och mannens tänkta roller som ansvarsfulla föräldrar och familjebildare på så sätt som de definierades utifrån missionärernas värderingar syntes obefintliga. Sheldon Dibble skriver hur ”(i)t is impossible to conjecture who are husbands and wives, parents and children from the appearance assembled on the Sabbath or at any other time.” 468 Inte heller gjorde det saken lättare att det var männen som lagade maten i de hawaiianska hushållen och att kvinnor ofta utförde lika hårt arbete som männen. I den kristna kontexten skulle familjebildning föregås med ett äktenskap mellan en man och en kvinna. Det var sedan en makes plikt att arbeta utomhus och ansvara för jordbruk och husbygge, dvs. allt grovarbete, vilket missionärerna menade var välgörande kroppsligt arbete. Kvinnor skulle stanna hemma och ansvara för allt hushållsarbete inkluderat matlagning, tvättning, städning samt ta hand om eventuella barn. När det kom till att fostra barnen hade båda lika ansvar. Missionärerna menade att hawaiianska föräldrar var alldeles för slapphänta gentemot sina barn, vilket var grund till barnens olydnad och okunnighet. Det gällde således att rikta in sig på att omforma och omdefiniera kvinno- och mansrollerna enligt västerländska kriterier och dessutom lyfta fram familjen som en av den absoluta grundläggande beståndsdelen i ett välfungerande och civiliserat, kristet samhälle. 1833 gavs det ut en liten text där olika förutsättningar för ett väl fungerande och acceptabelt äktenskap skissades. 469 Med utgångspunkt i Tredje Moseboken 18:6–17 förmedlades regler för vem man kunde eller inte kunde gifta sig med. Incestuösa relationer eller relationer med nära släktingar var absolut förbjudna. Likaså klargjordes att månggifte inte var tillåtet enligt Guds lag, vilket enligt missionärerna tydligt framgick i Första Moseboken. Fokus lades till stor del på äktenskapsbrott, en synd som ledde till andligt såväl som moraliskt förfall. Clark skriver att ”(t)hose absorbed in this sinfulness are lost to the side of the dead, for this wickedness is accompanied by drunkenness, madness, quarrelling, physical assault and all other sorts of evil. These wrongs are all interrelated.” 470 1829 lät Ka‘ahumanu och mō‘ī proklamera lagen No Ka Moe Kolohe (On Mischievous Sleeping), där restriktioner kring skilsmässa och omgifte i samband med äktenskapsbrott var betydligt mer snäva än tidigare. Vid ett General Meeting 1826 hade missionärerna skrivit ner ett antal resolutioner kring just äktenskap, skilsmässa och omgifte. 471 Dessa var betydligt mer frikostiga på så sätt att de till viss del hade anpassats till den hawaiianska situationen. Resolutionerna innefattade inga restriktioner kring omgifte efter skilsmässa och dessutom kunde skilsmässa genomföras av fler än en bestämd anledning. Men den nya lagen innefattade inga sådana frikostigheter eller anpassningar. Regler kring omgifte var helt baserade på de teologiska doktriner så som de uppenbarade sig i New England. 472 Äktenskapsbrott var nu den enda tillåtna anledningen till skilsmässa. Vidare så bestraffades bedragaren, mannen eller kvinnan, genom att han eller hon inte fick gifta om sig förrän den forne partnern avled. Restriktionerna kring omgifte togs på största allvar. Ali‘i Kamanawas hustru ansökte om skilsmässa då hennes man vid upprepade tillfällen varit otrogen. Kamanawa ville gifta om sig men så länge hans forna hustru var vid liv så var omgifte för hans del inte tillåtet. Han såg enda lösningen i att ta 468 Dibble 1843/1909: 211. 469 Missionären Clark var författare till denna pamflett med titeln A Word Relating to Marriage, 1833/1982. 470 Clark 1833/1982: 2. 471 Minutes of General Meeting of the Sandwich Island Mission, ”Resolutions Respecting Marriages!” 1826: 41f GM/SM, HMCS. Även citerad i Silverman 1983: 64. 472 Tankarna kring omgifte bottnade i Timothy Dwights strikta tolkning av de bibliska texterna. Med utgångspunkt i Första Mosebok 2:18, 21–24 och Matteus 19:4–6 ansågs enda anledningen till skilsmässa vara om ena partnern, detta gällde alltså både mannen och kvinnan, begick äktenskapsbrott. Silverman 1983: 64. 108
- Page 57 and 58: nämligen så att hans skepp behöv
- Page 59 and 60: are these foreigners doing with the
- Page 61 and 62: Frälsning med förhinder Missionä
- Page 63 and 64: missionärerna tog sig mödosamt fr
- Page 65 and 66: karaktär, samt om människorna, de
- Page 67 and 68: they might domesticate the foreign
- Page 69 and 70: Hennes goda anseende och hängivels
- Page 71 and 72: the advice of our teachers.” 291
- Page 73 and 74: stöd, men bara ifall missionärern
- Page 75 and 76: paralleller till det traditionella
- Page 77 and 78: val av representant, för han var s
- Page 79 and 80: Men just nu, med Ka‘ahumanu som r
- Page 81 and 82: något formellt tillstånd att stan
- Page 83 and 84: above the word of God.’ The Pope
- Page 85 and 86: inledningsvis visade intresse för
- Page 87 and 88: hula. Konsekvenserna var förödand
- Page 89 and 90: för att underlätta och hjälpa sa
- Page 91 and 92: kommunikation som Roach-Higgins och
- Page 93 and 94: mönstren med ett instrument där e
- Page 95 and 96: tatueringar, ärr på kroppen, utsl
- Page 97 and 98: y observing all rules of health we
- Page 99 and 100: Den traditionella klädseln genomgi
- Page 101 and 102: understyrker att missionärskvinnor
- Page 103 and 104: närernas krav, avseende klädsel o
- Page 105 and 106: and ni’aupi’o. His or hers was
- Page 107: framstående familjer inleddes denn
- Page 111 and 112: hawaiianska språket. 476 Idén om
- Page 113 and 114: easy thing to make such a law, but
- Page 115 and 116: tioner och kung Kalākaua inte bara
- Page 117 and 118: another nation and under different
- Page 119 and 120: kationer finns sedan en rad olika c
- Page 121 and 122: Det finns ett viktigt förhållande
- Page 123 and 124: There is no superstition perhaps mo
- Page 125 and 126: ön, var ett centralt sådant. Puku
- Page 127 and 128: Att det var just denna sorts kāhun
- Page 129 and 130: påvisa den traditionellt hawaiians
- Page 131 and 132: trolldom. Likaså utvecklades konst
- Page 133 and 134: KAPITEL 5 “Heathen souls are with
- Page 135 and 136: undervisningen medan maka‘āinana
- Page 137 and 138: nämligen tahitiska. På Hawai‘i
- Page 139 and 140: Guds bud. Utifrån dessa regler gav
- Page 141 and 142: sprungliga uppfattningarna, sålede
- Page 143 and 144: skolböcker. Till denna samling kom
- Page 145 and 146: officer…” 618 Tydligt är att h
- Page 147 and 148: Kamakau reflekterar över hur snabb
- Page 149 and 150: forskarduon Benham och Heck en vikt
- Page 151 and 152: definitivt hinder i utvecklingen mo
- Page 153 and 154: erfarenheter belönades med ett pos
- Page 155 and 156: Skicklighet var visserligen ett res
- Page 157 and 158: tabu of the heiau and the waihau 66
Komplexiteten förbisågs av missionärerna som snar<strong>are</strong> såg den hawaiianska familjen som<br />
en s<strong>to</strong>r grupp människor. Kvinnans <strong>och</strong> mannens tänkta roller som ansvarsfulla föräldrar<br />
<strong>och</strong> familjebild<strong>are</strong> på så sätt som de definierades utifrån missionärernas värderingar syntes<br />
obefintliga. Sheldon Dibble skriver hur ”(i)t is impossible <strong>to</strong> conjecture who <strong>are</strong> h<strong>us</strong>bands<br />
and wives, p<strong>are</strong>nts and children from the appearance assembled on the Sabbath or at any<br />
other time.” 468 Inte heller gjorde det saken lätt<strong>are</strong> att det var männen som lagade maten i<br />
de hawaiianska h<strong>us</strong>hållen <strong>och</strong> att kvinnor ofta utförde lika hårt arbete som männen. I den<br />
kristna kontexten skulle familjebildning föregås med ett äktenskap mellan en man <strong>och</strong> en<br />
kvinna. Det var sedan en makes plikt att arbeta u<strong>to</strong>mh<strong>us</strong> <strong>och</strong> ansvara för jordbruk <strong>och</strong><br />
h<strong>us</strong>bygge, dvs. allt grovarbete, vilket missionärerna menade var välgörande kroppsligt<br />
arbete. Kvinnor skulle stanna hemma <strong>och</strong> ansvara för allt h<strong>us</strong>hållsarbete inkluderat<br />
matlagning, tvättning, städning samt ta hand om eventuella barn. När det kom till att fostra<br />
barnen hade båda lika ansvar. Missionärerna menade att hawaiianska föräldrar var alldeles<br />
för slapphänta gentemot sina barn, vilket var grund till barnens olydnad <strong>och</strong> okunnighet.<br />
Det gällde således att rikta in sig på att omforma <strong>och</strong> omdefiniera kvinno- <strong>och</strong><br />
mansrollerna enligt västerländska kriterier <strong>och</strong> dessu<strong>to</strong>m lyfta fram familjen som en av den<br />
absoluta grundläggande beståndsdelen i ett välfungerande <strong>och</strong> civiliserat, kristet samhälle.<br />
1833 gavs det ut en liten text där olika förutsättningar för ett väl fungerande <strong>och</strong><br />
acceptabelt äktenskap skissades. 469 Med utgångspunkt i Tredje Moseboken 18:6–17 förmedlades<br />
regler för vem man kunde eller inte kunde gifta sig med. Incestuösa relationer<br />
eller relationer med nära släktingar var absolut förbjudna. Likaså klargjordes att månggifte<br />
inte var tillåtet enligt Guds lag, vilket enligt missionärerna tydligt framgick i Första<br />
Moseboken. Fok<strong>us</strong> lades till s<strong>to</strong>r del på äktenskapsbrott, en synd som ledde till andligt<br />
såväl som moraliskt förfall. Clark skriver att ”(t)hose absorbed in this sinfulness <strong>are</strong> lost <strong>to</strong><br />
the side of the dead, for this wickedness is accompanied by drunkenness, madness,<br />
quarrelling, physical assault and all other sorts of evil. These wrongs <strong>are</strong> all interrelated.” 470<br />
1829 lät Ka‘ahumanu <strong>och</strong> mō‘ī proklamera lagen No Ka Moe Kolohe (On Mischievo<strong>us</strong><br />
Sleeping), där restriktioner kring skilsmässa <strong>och</strong> omgifte i samband med äktenskapsbrott<br />
var betydligt mer snäva än tidig<strong>are</strong>. Vid ett General Meeting 1826 hade missionärerna skrivit<br />
ner ett antal resolutioner kring j<strong>us</strong>t äktenskap, skilsmässa <strong>och</strong> omgifte. 471 Dessa var<br />
betydligt mer frikostiga på så sätt att de till viss del hade anpassats till den hawaiianska<br />
situationen. Resolutionerna innefattade inga restriktioner kring omgifte efter skilsmässa<br />
<strong>och</strong> dessu<strong>to</strong>m kunde skilsmässa genomföras av fler än en bestämd anledning. Men den nya<br />
lagen innefattade inga sådana frikostigheter eller anpassningar. Regler kring omgifte var<br />
helt baserade på de teologiska doktriner så som de uppenbarade sig i New England. 472<br />
Äktenskapsbrott var nu den enda tillåtna anledningen till skilsmässa.<br />
Vid<strong>are</strong> så bestraffades bedrag<strong>are</strong>n, mannen eller kvinnan, genom att han eller hon inte<br />
fick gifta om sig förrän den forne partnern avled. Restriktionerna kring omgifte <strong>to</strong>gs på<br />
största allvar. Ali‘i Kamanawas h<strong>us</strong>tru ansökte om skilsmässa då hennes man vid<br />
upprepade tillfällen varit otrogen. Kamanawa ville gifta om sig men så länge hans forna<br />
h<strong>us</strong>tru var vid liv så var omgifte för hans del inte tillåtet. Han såg enda lösningen i att ta<br />
468 Dibble 1843/1909: 211.<br />
469 Missionären Clark var författ<strong>are</strong> till denna pamflett med titeln A Word Relating <strong>to</strong> Marriage,<br />
1833/1982.<br />
470 Clark 1833/1982: 2.<br />
471 Minutes of General Meeting of the Sandwich Island Mission, ”Resolutions Respecting<br />
Marriages!” 1826: 41f GM/SM, HMCS. Även citerad i Silverman 1983: 64.<br />
472 Tankarna kring omgifte bottnade i Timothy Dwights strikta <strong>to</strong>lkning av de bibliska texterna.<br />
Med utgångspunkt i Första Mosebok 2:18, 21–24 <strong>och</strong> Matte<strong>us</strong> 19:4–6 ansågs enda anledningen<br />
till skilsmässa vara om ena partnern, detta gällde alltså både mannen <strong>och</strong> kvinnan, begick<br />
äktenskapsbrott. Silverman 1983: 64.<br />
108
Change language