"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Pukui m.fl. definierar den hawaiianska familjen, ‘ohana, som en ”extended family”
eller ”family clan.” 464 I ‘ohana inkluderades de som tillhörde samma ”root of origin” och
Pukui förklarar att även om denna rot hade flera sidoskott i form av mer eller mindre
avlägsna släktingar så var man del av ‘ohana. I samma generation räknades till exempel alla
kusiner om än du var kusin till kusin, som syskon. Avlidna familjemedlemmar och
släktingar tillhörde också ‘ohana och han eller hon kom alltid att betraktas som medlem,
dock i andeform, som aumākua eller ‘unihipili . 465 Även om blodsbandet var viktigt så kunde
andra personer inkluderas. Det kunde vara någon som blivit ingift eller adopterad. ‘Ohana
inkluderade således många släktingar och Pukui m.fl. sammanfattar :
Makuas, parents and relatives of the parent-generation (such as aunts and uncles of other
cultures).
Kupunas, grandparents and all relatives in the grandparent generation. In this kupuna (the
broad meaning is ‘elder’) group were great grandparents or their generation – equivalent, all
called kupuna kuakāhi: the great-great-grandparents and relatives of the same generation,
called kupuna kualua; and the great-great-great-grandparents or other relatives called kupuna
kuakolu.
Keikis, the children. All, as previously explained, were ‘brothers and sisters’ to each other.
The keikis might be born within the ‘ohana or hānai’d (taken in Hawaii’s adoptive practice).
Usually, the hānai was blood kin, given at birth to grandparents or aunts and uncles. All
young children were keikis or kamas. One’s grandchild was, more specially, one’s
mo‘opuna. 466
Organisationen i ‘ohana var klar och tydlig och samtliga medlemmar var väl medvetna om
vilka regler som gällde samt vilka ansvarsområden varje individ hade. 467 De äldre, kupuna,
hade störst auktoritet och var högt respekterade av övriga medlemmar av ‘ohana. Balans
och harmoni var viktigt och vid dispyter inom familjen hölls speciella sammankomster,
eller samråd, ho‘oponopono, där eventuella problem rörande exempelvis relationer
diskuterades och löstes. Vid dessa tillfällen var kūpuna, mor- och farföräldrar, de högst
respekterade och hade också störst auktoritet. Kūpuna ansvarade för att hela familjeenheten
och fungerade också som lärare åt de yngre generationerna. De delade med sig av sin
kunskap kring exempelvis fiske, odlingstekniker, kapa-tillverkning och även kunskap
rörande nödvändiga rituella åtaganden och viktiga kapu.
‘Ohana var indelad i mindre grupper där varje grupp eller familj hade sitt hushåll vilket
ofta innefattade flera hus. Man sov tillsammans i ett speciellt hus, männen och kvinnorna
hade separata hus där de åt (i alla fall innan kapu-systemets upplösning), och sedan fanns
hus för diverse hantverk som familjemedlemmar utövade.
464 Pukui m.fl. 1972/1983 (vol. 1): 167.
465 Pukui m.fl. (1972/1983 (vol. 1): 168) förklarar aumākua, förfädergudar/andar och ‘unihipili
som ”the deified spirits of more recently diseased relatives.
466 Pukui m.fl. 1972/1983 (vol. 1): 167
467 Relationer, plikt och inte minst status bestämdes av tre grundläggande faktorer och Handy
och Pukui (1996: 43) gör indelningen:
“1. Horizontally, the family is stratified by generations: grandparents, parents, brothers and
sisters, sons and daughters, grandchildren.
2. Precedence or status was determined by genealogical seniority, not by generation or age, or
by sex: persons stemming from a genealogically elder branch outrank older generations of
junior branches.
3. Vertically, sex cuts through the generations: male children are claimed by the fathers ‘side’
(‘ao‘ao kane), female by mother’s (‘ao‘ao wahine). Within a generation, all males have one term for
each other, likewise females; males and females have distinct terms for each other. This is a
part of the systematic segregation of the sexes, which prevailed throughout every phase of
Polynesian life.”
107