"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

positiva motiv bakom hawaiianernas välvillighet inför att klä och uppföra sig i enlighet
med missionärernas motton. I många fall tolkades hawaiianernas handlande som
beräknande och manipulativt med avsikt att luras för att få tillgång till helt andra ting än
andlig frälsning. Och visst kunde det uppfattas så då en missionärsvisit ute i byarna ofta
innebar att invånarna snabbt avbröt diverse aktiviteter som t.ex. kortspel och lekar för att
plötsligt ta på sig något döljande klädesplagg och sitta djupt koncentrerade och upptagna
med att läsa i Bibeln. Men även om det uppfattades som brist på engagemang så passade
det in på hawaiianernas befintliga system där klädsel anpassades i enlighet med situation,
tid och plats. Det är här tydligt att kläder hade annat symboliskt värde för hawaiianerna än
för missionärerna. Västerländska klädesplagg och accessoarer symboliserade “kristendomen”
samt det “nya” och användes i kontexter där mötet med detta ”nya” krävde det,
t.ex. vid kyrkobesök och vid möten med missionärerna.
Anledningen till missionärernas inte alltför positiva tolkning bottnade troligen i det
faktum att de inte hade någon kontroll över hur och i vilka sammanhang kläder brukades.
Vidare betraktades endast en visuell eller yttre förändring inte som tillräckligt, utan också
en inre förändring var nödvändig. Missionärerna hade inte intentionen att nöja sig med det
lilla. Kristendomen var ett komplett sociokulturellt paket där det krävdes förändringar
både mentalt och kroppsligt. Att välja bort det ena var inte en möjlighet.
Relationer och restriktioner
Missionärerna planterade tidigt idéer om hur man ansåg en god kristen skulle bete sig i
fråga om sex och samlevnad. Dessa nya idéer skilde sig drastiskt från hawaiianernas vilket
ledde till en hel del meningsskiljaktigheter, inte bara mellan missionärer och hawaiianer,
utan också missionärer och andra västerlänningar emellan. Hawaiianernas inställning till
sex, precis som deras inställning till kroppen, skilde sig markant ifrån missionärernas.
Befintliga missionärskällor ger intrycket av att hawaiianernas syn på sexualitet och sexuella
förbindelser var okomplicerad och fri från restriktioner. 445 Dock är det viktigt att lyfta
fram att det fanns en klar distinktion gällande sexuell frihet beroende på om man tillhörde
ali‘i eller maka‘āinana. Likaså fanns restriktioner inom respektive samhällsklass.
Sexuella aktiviteter och sexuella partners styrdes av faktorer som rang, ålder,
födelseordning, civilstånd med mera. Beroende på vem man var kontrollerades både inom-
och utomäktenskapliga sexuella aktiviteter mer eller mindre strikt. Till exempel var
incestuösa relationer något som tilläts endast bland allra högsta klass och sågs snarare som
ett privilegium, eller rent utav förpliktelse hos denna samhällsklass. En ultimat relation var
den mellan bror och syster av högsta rang och Malo förklarar:
…if the wife of the ali‘i nui was his own sister born of the same mother and father, and
they sleep together, then this relationship was called p’io. 446 Their child was called ali’i nui
445 Handy & Pukui (1996: 162) menar: “The notion, for which uncomprehending whites in the
early days were responsible, that Hawaiians in their old culture-setting were promiscuous is a
false one, for promiscuity was indulged in only by the dissolute and was held in contempt by
the majority.”
446 Kamakau (1991a: 4) förklarar p‘io:
“If a son and a daughter were born to ni’aupi’o chiefs, and they returned (ho’i) and lived
together, the sister marrying her brother, and the brother his sister, this wondrous marriage
(ho’ao) of theirs was called ho’ao p’io, an arched marriage; a ho’ao kapu, a sacred marriage; a
ho’ao weliweli, a revered marriage; a ho’ao kapu ali’i, a marriage of chiefly kapu. No divine law
(kanawai akua) would arise between them. The children born of these two were gods, fire, heat,
and raging blazes, and they conversed with chiefs and retainers only at night.” Se vidare
Kamakau 1991a: 4–6.
103