"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
Hantverket involverade ett stort antal människor, i huvudsak kvinnor, men också män. Detta innebar också en övergång från personligt engagemang med religiös förankring till maskinell massproduktion med dominerande ekonomisk anknytning. Det tidigare personliga ansvaret för tillverkningen och hanteringen till förmån för anonym massproduktion innebar inte bara att inställningen till produkten förändrades, utan också inställningen till tillverkarna. Den prestige som hawaiianska kvinnor förvärvat i samband med hantverken gick förlorad i samband med att nya textilier tog över. 436 Övergången medförde utrymme för nya tankar, värderingar och distinktioner. Nicholas Thomas diskuterar hur ersättning av material implicerar sociala och kulturella transformationer. Han poängterar att : “…adapted and introduced types of cloth perhaps worked as a technology that made religious change – that is conversion to Christianity – visible as a feature of people’s behaviour and domestic life”. 437 Av och på, eller både och I källorna finns således beskrivningar om hur hawaiianerna friskt blandade hawaiiansk traditionell och västerländsk klädsel. Vidare finns det många exempel på hur hawaiianerna klädde sig i västerländska kläder i samband med möte med missionärerna, vid gudstjänst, bönemöten m.m. Ett exempel berättar om när ali‘i-kvinnan Miriam Auhea Kekāuluohi anlände till gudstjänsten i Kawaiaha‘o kyrka iklädd den finaste sidenklänningen, strumpor, skor, hatt, handskar och paraply. När gudstjänsten var över och innan hon ens kommit ner för kyrktrappan hade hon lyckats kasta av sig hela sin utstyrsel och gick iväg endast iklädd sin pā‘ū. Auhea assisterades av ett antal trotjänare vilka samlade ihop plaggen allt eftersom de flög av i rask takt. 438 Hawaiianernas hantering av såväl kläder som biblar och deras beteende vid missionärsbesöken är talande. Det är väsentligt att lyfta fram dessa exempel då de understryker just de olikartade uppfattningarna, hos hawaiianer och missionärer, om bl.a. kropp, kroppsspråk, klädkod och klädselhantering, vilket understryker tanken om riftet. Där missionärerna hade sin invanda uppfattning och hantering hade hawaiianerna sin, dvs. två olika attityder till kroppen med allt vad det innebar. Hawaiianerna kom ändå att använda sig av missionärernas klädkodex mer eller mindre fullständigt vilket gjorde missionärerna både glada och förbryllade. 439 För även om hawaiianerna visade på att de efterföljde regler och anvisningar som refererade till den externa kroppen så uppfyllde de inte de krav missionärerna hade kring den inre. Och inte heller ansågs de ha den önskade andliga övertygelsen. Hawaiianerna var fenomenala på att till det yttre anpassa sig till missio- 436 Se Tate 1962: 19. 437 Thomas 2003: 79 438 Auhea var en av Kamhehameha I hustrur och efter hans död en av Liholihos hustrur. Hon var regerande som kuhina nui, förste rådgivare, mellan 1839 och 1845. Hon accepterade den kristna tron men var också trogen den hawaiianska traditionen och religionen. Min informant Pali Jae Lee berättade om denna incident, maj 1999. 439 Laura Fish Judd (1880/1928: 14) berättar i april 1828 om ett tillfälle där nitton par skulle vigas i kyrkan. Hon noterar dessa hawaiianers besynnerliga klädsel: “One bride was clad in a calico dress, and a bonnet, produced probably from some half-caste lady, who has a foreign husband. The groom wore a blue cloth coat with buttons, which I am informed, is the property of a fortunate holder who keeps it to rent to needy bridegrooms. This coat is always seen on these occasions. Most of the brides wore some article of foreign origin; one sported a night-cap scrupulously clean, but a little ragged, abstracted, perhaps from washing of some foreign lady. Another head was bandaged with a white handkerchief, tied on the top of the head in an immense fancy knot, over which was thrown a green veil, bringing down the knot quite to her nose almost blinding the poor thing. The scene was so ludicrous, I could hardly suppress laughter…” 101
närernas krav, avseende klädsel och ibland också beteende vilket missionärerna fann frustrerande och förvirrande: Others again are externally moral and attentive to our instructions, but exhibit no convictions of sin; nor self-abasement on account of it. – While another class make loud pretentious to piety & are zealous in their religion while they secretly indulge in the most abominable sins. This class, we fear, is larger than we have hitherto imagined. (…) This rediness [readiness] to comply with the external form of Christianity while not merely the heart, but with the practice remains corrupt, is the source of great evil & great difficulty. It mixes up the chaff & the wheat so that it is impossible to distinguish between them. It brings reproach on the humble and sincere, & obliges us to look with suspicion on all who make any pretentious to piety, whether they be true or false. 440 Men vad var då syftet med hawaiianernas sätt att ta av och sätta på sig kläder och övriga beteende? Och vad hände egentligen vid dessa tillfällen? Sandra Lee Everson och David J. Trayte diskuterar klädsel och social interaktion i koloniala sammanhang med koppling bl.a. till Erving Goffmans tankar om att individers uppenbarelser och beteende ofta används manipulativt för att underlätta social interaktion. 441 Det vill säga att i vissa situationer agerar och beter man sig som man förväntas eller antar att man förväntas göra för att passa in. Jag återkommer i detta sammanhang till Mary Ellen Roach-Higgins och Joanne B Eichers artikel ”Dress and Identity” i vilken just denna koppling mellan klädsel, identitet och jaget utvecklas. Med jaget menar de ”…a composite of identities communicated by dress, bodily aspects of appearance, and discourse, as well as the material and social objects (other people) that contribute meaning to situations for interaction.” 442 En individ kan inta ett antal olika sociala positioner och således ha ett flertal identiteter som bidrar till gestaltandet av jaget. Individen kan falla tillbaka på dessa identiteter eller uppenbarelser av jaget och förstå att de både förenar och separerar honom eller henne med och från andra. Betraktarens uppfattning är här central och reaktionen på hur man klär och uppför sig är således viktigt för jaget och en lyckad social interaktion. G. P. Stone benämner detta som ”validation of the self,” och menar att om en persons förutsägelse kring andras reaktioner stämmer så sammanfaller den identitet personen önskar förmedla med sin klädsel med vad andra uppfattar. Om utgången är positiv i den bemärkelsen att det uppstår gillande så blir det sociala samspelet tillfredställande. I annat fall, där klädseln inte signalerar det bäraren önskat, dvs. uppfattas annorlunda, så blir det sociala samspelet betydligt svårare och kan helt enkelt upphöra. 443 Här finns möjlighet att manipulera med hjälp av klädsel, det vill säga att aktivt klä sig och agera för att underlätta ett socialt samspel och/eller få erkännande och därmed inkluderas i t.ex. en grupp. Detta kan refereras till som situationsanpassning. Naturligtvis kan försöket att smälta in och anpassa sig tolkas på olika sätt, och precis som Stone poängterar så kan ett socialt samspel undermineras om uppfattningarna personerna eller grupperna emellan inte överensstämmer. 444 I missionärsmaterialet finns flera exempel på hur hawaiianernas sätt att situationsanpassa sig tolkades av missionärerna som ej överensstämmande med deras uppfattning. I flera fall ansågs hawaiianernas motiv till anpassning i diverse situationer endast vara att söka gillande och ställa in sig hos missionärerna. Visst uppskattades stundtals dessa så kallade situationsanpassningar, men det är också uppenbart att missionärerna hade sina betänkligheter om att det låg mindre 440 Brev: Jonathan Green & Richard Armstrong till Rufus Anderson. Corresponding Secretary, ABCFM, den 16 november, 1836. MsL/HMCS. 441 Everson & Trayte 1999: 95f. Se också Goffman 1966: 34f 442 Roach-Higgins & Eicher 1995: 12. 443 Roach-Higgins & Eicher 1995:13 med referens till Stone 1962. 444 Stone 1962: 222f. 102
- Page 51 and 52: Hiram Bingham och Asa Thurston var
- Page 53 and 54: wilderness, prepare ye the way of t
- Page 55 and 56: på stranden vid Kailua möttes nyk
- Page 57 and 58: nämligen så att hans skepp behöv
- Page 59 and 60: are these foreigners doing with the
- Page 61 and 62: Frälsning med förhinder Missionä
- Page 63 and 64: missionärerna tog sig mödosamt fr
- Page 65 and 66: karaktär, samt om människorna, de
- Page 67 and 68: they might domesticate the foreign
- Page 69 and 70: Hennes goda anseende och hängivels
- Page 71 and 72: the advice of our teachers.” 291
- Page 73 and 74: stöd, men bara ifall missionärern
- Page 75 and 76: paralleller till det traditionella
- Page 77 and 78: val av representant, för han var s
- Page 79 and 80: Men just nu, med Ka‘ahumanu som r
- Page 81 and 82: något formellt tillstånd att stan
- Page 83 and 84: above the word of God.’ The Pope
- Page 85 and 86: inledningsvis visade intresse för
- Page 87 and 88: hula. Konsekvenserna var förödand
- Page 89 and 90: för att underlätta och hjälpa sa
- Page 91 and 92: kommunikation som Roach-Higgins och
- Page 93 and 94: mönstren med ett instrument där e
- Page 95 and 96: tatueringar, ärr på kroppen, utsl
- Page 97 and 98: y observing all rules of health we
- Page 99 and 100: Den traditionella klädseln genomgi
- Page 101: understyrker att missionärskvinnor
- Page 105 and 106: and ni’aupi’o. His or hers was
- Page 107 and 108: framstående familjer inleddes denn
- Page 109 and 110: Komplexiteten förbisågs av missio
- Page 111 and 112: hawaiianska språket. 476 Idén om
- Page 113 and 114: easy thing to make such a law, but
- Page 115 and 116: tioner och kung Kalākaua inte bara
- Page 117 and 118: another nation and under different
- Page 119 and 120: kationer finns sedan en rad olika c
- Page 121 and 122: Det finns ett viktigt förhållande
- Page 123 and 124: There is no superstition perhaps mo
- Page 125 and 126: ön, var ett centralt sådant. Puku
- Page 127 and 128: Att det var just denna sorts kāhun
- Page 129 and 130: påvisa den traditionellt hawaiians
- Page 131 and 132: trolldom. Likaså utvecklades konst
- Page 133 and 134: KAPITEL 5 “Heathen souls are with
- Page 135 and 136: undervisningen medan maka‘āinana
- Page 137 and 138: nämligen tahitiska. På Hawai‘i
- Page 139 and 140: Guds bud. Utifrån dessa regler gav
- Page 141 and 142: sprungliga uppfattningarna, sålede
- Page 143 and 144: skolböcker. Till denna samling kom
- Page 145 and 146: officer…” 618 Tydligt är att h
- Page 147 and 148: Kamakau reflekterar över hur snabb
- Page 149 and 150: forskarduon Benham och Heck en vikt
- Page 151 and 152: definitivt hinder i utvecklingen mo
Hantverket involverade ett s<strong>to</strong>rt antal människor, i huvudsak kvinnor, men också<br />
män. Detta innebar också en övergång från personligt engagemang med religiös förankring<br />
till maskinell massproduktion med dominerande ekonomisk anknytning. Det tidig<strong>are</strong><br />
personliga ansv<strong>are</strong>t för tillverkningen <strong>och</strong> hanteringen till förmån för anonym massproduktion<br />
innebar inte bara att inställningen till produkten förändrades, utan också<br />
inställningen till tillverkarna. Den prestige som hawaiianska kvinnor förvärvat i samband<br />
med hantverken gick förlorad i samband med att nya textilier <strong>to</strong>g över. 436<br />
Övergången medförde utrymme för nya tankar, värderingar <strong>och</strong> distinktioner.<br />
Nicholas Thomas diskuterar hur ersättning av material implicerar sociala <strong>och</strong> kulturella<br />
transformationer. Han poängterar att : “…adapted and introduced types of cloth perhaps<br />
worked as a technology that made religio<strong>us</strong> change – that is conversion <strong>to</strong> Christianity –<br />
visible as a feature of people’s behavi<strong>our</strong> and domestic life”. 437<br />
Av <strong>och</strong> på, eller både <strong>och</strong><br />
I källorna finns således beskrivningar om hur hawaiianerna friskt blandade hawaiiansk<br />
traditionell <strong>och</strong> västerländsk klädsel. Vid<strong>are</strong> finns det många exempel på hur hawaiianerna<br />
klädde sig i västerländska kläder i samband med möte med missionärerna, vid gudstjänst,<br />
bönemöten m.m. Ett exempel berättar om när ali‘i-kvinnan Miriam Auhea Kekāuluohi<br />
anlände till gudstjänsten i Kawaiaha‘o kyrka iklädd den finaste sidenklänningen, strumpor,<br />
skor, hatt, handskar <strong>och</strong> paraply. När gudstjänsten var över <strong>och</strong> innan hon ens kommit ner<br />
för kyrktrappan hade hon lyckats kasta av sig hela sin utstyrsel <strong>och</strong> gick iväg endast iklädd<br />
sin pā‘ū. Auhea assisterades av ett antal trotjän<strong>are</strong> vilka samlade ihop plaggen allt eftersom<br />
de flög av i rask takt. 438<br />
Hawaiianernas hantering av såväl kläder som biblar <strong>och</strong> deras beteende vid<br />
missionärsbesöken är talande. Det är väsentligt att lyfta fram dessa exempel då de understryker<br />
j<strong>us</strong>t de olikartade uppfattningarna, hos hawaiianer <strong>och</strong> missionärer, om bl.a. kropp,<br />
kroppsspråk, klädkod <strong>och</strong> klädselhantering, vilket understryker tanken om riftet. Där<br />
missionärerna hade sin invanda uppfattning <strong>och</strong> hantering hade hawaiianerna sin, dvs. två<br />
olika attityder till kroppen med allt vad det innebar. Hawaiianerna kom ändå att använda<br />
sig av missionärernas klädkodex mer eller mindre fullständigt vilket gjorde missionärerna<br />
både glada <strong>och</strong> förbryllade. 439 För även om hawaiianerna visade på att de efterföljde regler<br />
<strong>och</strong> anvisningar som refererade till den externa kroppen så uppfyllde de inte de krav<br />
missionärerna hade kring den inre. Och inte heller ansågs de ha den önskade andliga<br />
övertygelsen. Hawaiianerna var fenomenala på att till det yttre anpassa sig till missio-<br />
436 Se Tate 1962: 19.<br />
437 Thomas 2003: 79<br />
438 Auhea var en av Kamhehameha I h<strong>us</strong>trur <strong>och</strong> efter hans död en av Liholihos h<strong>us</strong>trur. Hon<br />
var regerande som kuhina nui, förste rådgiv<strong>are</strong>, mellan 1839 <strong>och</strong> 1845. Hon accepterade den<br />
kristna tron men var också trogen den hawaiianska traditionen <strong>och</strong> <strong>religion</strong>en. Min informant<br />
Pali Jae Lee berättade om denna incident, maj 1999.<br />
439 Laura Fish Judd (1880/1928: 14) berättar i april 1828 om ett tillfälle där nit<strong>to</strong>n par skulle<br />
vigas i kyrkan. Hon noterar dessa hawaiianers besynnerliga klädsel:<br />
“One bride was clad in a calico dress, and a bonnet, produced probably from some half-caste<br />
lady, who has a foreign h<strong>us</strong>band. The groom wore a blue cloth coat with but<strong>to</strong>ns, which I am<br />
informed, is the property of a fortunate holder who keeps it <strong>to</strong> rent <strong>to</strong> needy bridegrooms. This<br />
coat is always seen on these occasions. Most of the brides wore some article of foreign origin;<br />
one sported a night-cap scrupulo<strong>us</strong>ly clean, but a little ragged, abstracted, perhaps from<br />
washing of some foreign lady. Another head was bandaged with a white handkerchief, tied on<br />
the <strong>to</strong>p of the head in an immense fancy knot, over which was thrown a green veil, bringing<br />
down the knot quite <strong>to</strong> her nose almost blinding the poor thing. The scene was so ludicro<strong>us</strong>, I<br />
could hardly suppress laughter…”<br />
101
Change language