"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

understyrker att missionärskvinnorna själva inte använde sig av klänningar i detta utförande.
Holokū, menar hon, har därför från början förknippats med hawaiiansk etnicitet. 433
Tyg var dyrt och kopplades till social klass, dvs. var till för den som ekonomiskt hade
möjlighet att investera i ”anständighet”. Därför var det bara främst ali‘i som använde
holokū. Den övriga befolkningen anmodades också dölja kroppen vid besök på
missionsstationerna eller i sammanhang där missionärer var närvarande. Till en början
lyckades missionärerna få de hawaiianska maka‘āinana kvinnorna att vid dessa tillfällen
täcka överkroppen med en skjortliknande klänning tillsammans med den traditionella pā‘ū.
Senare, närmare 1830-talet, lät missionärskvinnorna tillverka och distribuera en nattlinneliknande
kreation, kallad ”Mother Hubbard” eller mu‘umu‘‘, som börjande användas
offentligt. Det bör tilläggas att dessa klädesplagg ofta ackompanjerades av det traditionella
plagget, pā‘ū, som helt enkelt användes utanpå holokū eller mu‘umu‘u. 434 Som jag tidigare
beskrivit avlägsnades ofta plagget i samma stund mötet var över.
Arbetsbördan för missionärskvinnorna ökade och blev till slut så stor att man istället
lärde de hawaiianska kvinnorna att själva sy. Men symötena hade också ett annat syfte än
bara avlasta missionärskvinnorna. Tanken var att mötena skulle fungera som ett slags
institutioner där hawaiianska kvinnor skulle kunna uppmuntras att bli mer husliga och inte
minst kvinnliga. Det var således också ett sätt för missionärskvinnorna att bidra till
missionsverksamheten och bistå sina män i frälsningsarbetet. Huruvida de hawaiianska
kvinnorna såg symötena som lektioner i annat än att sy är dock oklart. Det går inte att
bortse ifrån att intresset för att lära sig sömnad fascinerade de hawaiianska kvinnorna. Med
de nya sömnadsteknikerna öppnade sig möjlighet till ett nytt sätt att uttrycka kropp,
utseende och inte minst rörelse. Mönster och tyg anlände från fastlandet och syskolorna
sysselsatte fler och fler hawaiianska kvinnor. Västerländska textilier var fortfarande dyra
och hawaiianernas första egenhändigt tillverkade plagg var i huvudsak tillverkade av kapa. I
takt med att bomull blev billigare och mer tillgängligt ersatte detta så småningom kapa och
också pā‘ū.
Det är väsentligt att här betona att i och med nya textilier blev vanligare avstannade
och, slutligen, upphörde också tillverkningen av kapa. 435 Skiftet från kapa till nya textilier
fick stora konsekvenser i den bemärkelse att det hawaiianska traditionella
beklädnadsmaterialet i stort sätt försvann. Allt eftersom nya textilier blev vanliga
marginaliserades kapa och försvann ur den vardagliga kontexten. Det är viktigt att åter
understryka att kapa, förutom som klädesmaterial, också var förankrat politiskt, ekonomiskt,
socialt och inte minst religiöst. I samband med politiska och sociala överenskommelser
fungerade exempelvis kapa som en symbolisk bekräftelse.
433 Arthur 1997: 133. Lissant Bolton (2003: 129) med referenser till Vanuatu, understryker
också hon att de västerländska klänningarna som introducerades ingalunda användes av västerlänningarna
själva, utan skiljde sig i utformandet och markerade etnicitet: ”If ni-vanuatu were
being encouraged to wear European clothing, this was not exactly the same as the clothing
worn by Europeans, but rather a kind of simulacrum of it.”
Tankarna går till Arthurs (1997: 130) resonemang om hur missionärskvinnorna modifierade
utförandet med tanke på kroppsbyggnad och klimat och jag undrar om motiven inte var andra.
Klädesplagg användes för att dölja, men i dessa fall också för att indikera att dessa personer
inte var likvärdiga med de vita dvs. segregation. Men man kan också vända på det och se det
som ett sätt där hawaiianerna påverkade designen med egen etnisk prägel.
434 Arthur 1997: 129. Arthur poängterar att fastän det var holokū som kom först så är det
mu‘umu‘u som idag som representerar hawaiiansk klädsel. Se också ”Letter from Mr. Richards
and others, November 15, 1832” i MH, augusti, 1833(29): 268.
435 Enligt Bishop så försvann kapa, i alla fall som beklädnadstextil, under senare delen av 1830talet.
Se Arthur 1997: 133 samt ”Letter from Mr. Richards and others, November 15, 1832” i
MH, augusti, 1833(29): 268.
100