"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

followed them as servants: the one bearing a calabash of raw fish , and a calabash of poe [poi],
and the other a dish of baked dog, for the refreshment of the your favourites. 429
Maka‘āinana hade inledningsvis inte tillgång till textilier och kläder i samma utsträckning
som ali‘i utan kunde oftast bara byta till sig ett enstaka plagg eller en detalj, som t.ex. ett
paraply eller ett par handskar. Dessa bars med stolthet och gärna som ackompanjemang till
den traditionella klädseln. Missionären Laura Fish Judd berättar:
We were followed all the way from the landing by a crowd of natives, men and women, and
children, dressed and undressed. Many of them wore a sheet of native cloth, tied on one
shoulder, not unlike the Roman toga; one had a shirt minus pantaloons, another had a pair
of pantaloons minus a shirt; while a large number were destitute of either. One man looked
very grand with an umbrella and shoes, the only foreign articles he could command. The
women were clad in native costume, the pau which consist of folds of native cloth about the
hips, leaving the shoulders and waist quite exposed; a small number donned in addition a
very feminine garment made of unbleached cotton, drawn close around the neck, which
was quite becoming. Their hair was uncombed and their faces unwashed, but all of them
were good natured. Our appearance furnished them much amusement; they laughed and
jabbered, ran on in advance, and turned back to peer into our faces. I laughed and cried too,
and hid my face for very shame. 430
I takt med att produktionen ökade och hawaiianerna lärde sig att sy hade fler möjlighet att
få tillgång till kläder och andra tillbehör. Men det gick inte att komma ifrån att användandet
av klädesplaggen inte helt var i linje med vad missionärerna önskade och krävde.
Den välkände författaren Mark Twain, som var en flitig besökare, berättar:
The missionaries provided them with long, loose, calico robes, and that ended the difficulty
– for the women would troop through the town, stark naked, with their robes folded under
their arms, match to the missionary houses and then proceed to dress! The natives soon
manifested a strong proclivity for clothing, but it was shortly apparent that they only
wanted it for grandeur. The missionaries imported a quantity of hats, bonnets, and other
male and female wearing apparel, instituted a general distribution, and begged the people
not to come to church naked, next Sunday, as usual. And they did not, but the national
spirit and unselfishness led them to divide up with neighbors who were not at the
distribution, and next Sabbath the poor preachers could hardly keep countenance before
the vast congregation. In the midst of the reading of a hymn, a brown, stately dame would
sweep up the aisle with a world of airs, with nothing in the world on but a stovepipe hat
and a pair of cheap gloves. 431
Missionärskvinnornas klänningar blev som sagt föremål för beundran och efterfrågades
direkt av kvinnor av ali‘i-rang. Den egentliga formen på dessa klänningar var relativt snäv
och med tanke på att de flesta kvinnliga ali‘i var relativt kraftiga och klimatet varmt
modifierades formen. Initiativtagare till förändringen var missionärskvinnorna själva som
också låg bakom de första prototyperna av detta plagg som kom att kallas lole ho‘oluelue eller
senare benämning, holokū, det vill säga en hellång kjol som var fäst i ett ok med hög hals
och långa, snäva ärmar. 432 Linda B. Arthur, som gjort en omfattande studie om holokū,
429 Stewart 1828: 117ff.
430 Laura Fish Judd, den 31 mars 1828: i Judd 1880/1928: 4f.
431 I Judd 1961/1974: 45f.
432 Arthur 1997: 132 och 137. Termen holokū användes först 1865. Arthur skriver att namnet,
enligt vissa forskare, uppkom i samband med att symaskiner introducerades och då sömmerskorna
sydde sa de ”holo” som betyder spring, kör då de snurrade på hjulet och fick maskinen
att gå och ”ku”, stopp, då de önskade stanna.
99