"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Min strategi är att analysera och belysa också andra texter än de som varit dominerande,
för att påvisa andra skeenden och fler möjligheter till tolkning. I detta ingår en ansats att
nå en uppdatering av forskningen kring den västerländska tolkningen av och påverkan på
hawaiiansk kultur.
I samband med diskussioner rörande hawaiiansk historia och kultur har det på senare
tid tydliggjorts behovet av ett perspektivskifte, som inte bara efterfrågar en vidgad
kontext, utan snarare en skiftande kontext. 9 Hos flertalet hawaiianska akademiker och
forskare betonas hur den befintliga historieskrivningen, som anses vara kolonial, bör
revideras. 10 En av dessa forskare är Noenoe Silva som menar att en av de största bristerna
är uteslutandet av allt det hawaiianskspråkiga material som finns i arkiven. I detta material
finns tydliga indikationer på att hawaiianerna var allt annat än positiva till amerikanisering
och att det förekom ett aktivt motstånd mot ett övertagande från amerikanskt håll. Då
detta viktiga material har uteslutits har också det Silva benämner ”myten om passivitet”
vuxit sig stark och blivit representativ. Det är i sig en strategisk manöver som tangerar det
faktiska koloniala övertaget. 11
Under arbetets gång har jag funnit många trådar värda att spinna vidare på och i
skrivprocessen har jag emellanåt funnit det svårt att begränsa mig. Att minimera och också
förbigå större diskussioner kring och förankringar i teoretiker, som exempelvis Edward
Said, Michel Foucault, Franz Fanon och Homi Bhabha, kanske kan uppfattas som
vanskligt och t.o.m. provocerande. Jag vill dock understryka att de inte under några
omständigheter är uteslutna som inspirationskällor i mitt arbete. Snarare är det så att det är
nästintill omöjligt att frikoppla sig ifrån dem då de i högsta grad är aktuella i sammanhang
som berör det koloniala och postkoloniala. 12 Men de stora ljuskäglorna faller inte på dem
här. Istället vill jag öppna upp för mer ”lokala” forskare och teoretiker med hopp om att
detta belyser och genererar frågor som kan bidra till nya diskussioner.
Några som jag här känt fördjupad samhörighet med då deras intentioner delvis berör
mina är exempelvis Sally Engle Merry, Colonizing Hawai‘i, The Cultural Power of Law (2000),
Benham & Heck, Culture and Educational Policy in Hawaii: The Silencing of Native Voices (1998),
Greg Dening med sitt klassiska verk Islands and Beaches. Discourse on a Silent Land Marquesas
1774-1880 (1983) och senare bok Beach Crossings: Voyaging across times, cultures and self (2004),
Lilikalā Kame‘eleihiwa, Native Land and Foreign Desires. Pehea Lā E Pono Ai? (1992/ 2003).
Noenoe Silva, Aloha Betrayed, Native Hawaiian Resistance to American Colonialism (2004), Julie
Kaomea, “Reading Erasures and Making the Familiar Strange” (2003), och sist men inte
minst, forskarduon John Comaroff & Jean Comaroff. Utmärkande för dessa forskare är
att de inte bara betonar det rådande tolkningsföreträdet, och konsekvenserna av detta,
utan att de diskuterar drivkrafterna bakom. Även om de över lag inte nödvändigtvis utgår
ifrån det material som jag använder är deras studier högst relevanta vilket tydliggörs i
avhandlingen här framöver.
9 Kontext, vill jag betona, används här som ett dynamiskt begrepp i den mening att kontexter
formas av en rad omständigheter och är därför föränderliga beroende på vad som inkluderas i
kontexten. Det finns en omfattande diskussion kring begreppet kontext och kontextualisering
och jag kan rekommendera exempelvis Mary Huffords artikel ”Context” i Journal of American
Folklore 108(430): 528–549 från 1995, som en bra sammanfattning.
10 Jag går närmare in på detta i kapitel 6 men för att nämna några: Noenoe Silva, Haunani-Kay
Trask, Julie Kaomea.
11 Tolkningsföreträdet ligger hos västerlänningar som utifrån sina upplevelser och värderingar
berättat den hawaiianska historien. Konsekvenserna av detta kommer fram i avhandlingstexten
och diskuteras också i kapitel 6.
12 Som Greg Dening (2004: 326f) så träffande skriver ”…we couldn’t, if we tried, plumb the
depths of our own intellectual and cultural plagiarism. Plato, Jesus Christ, Karl Marx, Sigmund
Freud and so many others are in our minds somewhere. So is our post modernity – our
neomodernity – whether we like it or not.”
9