Miljööverdomstolen: Vägledande avgöranden 1999-2003

2005-02-03/JD 

Vägledande rättsfall; under rubrik och i kronologisk ordning 

Förkortningar 7 

Talerätt 9 

Beslut i protokoll 1999-09-14; M 1125-99 9 


Beslut i protokoll 2000-02-11; M 7173-99 9 





Dom 2000-11-21 (DM 65); M 6544-00 10 

Dom 2000-11-21 (DM 66); M 6304-99 10 




Högsta domstolens beslut 2001-05-15; T 3998-00, NJA 2001 s. 279 11 

Beslut 2001-06-27 (SM 11); M 3550-00 11 

Beslut i protokoll 2001-09-03 ; M 2790-01 12 



Beslut 2002-09-30 (SM 41); M 6017-02 12 


Beslut 2003-01-10; M 3584-02 13 

Dom 2003-02-07; M 6427-01 14 




Beslut i protokoll 2003-03-12; M 7673-03, M 479-03 och M 480-02 15 







Överklagbarhet 18 

Högsta domstolen beslut 1999-11-04; Ö 4410-99 18 

Beslut 2000-03-08 (SM 6); M 9246-99 18 

Dom 2000-03-09 (DM 12); M 5895-99 18 


Rättidsprövning 19 


Forum 20 


Beslut 2000-10-05 (SM 15); M 4800-99 20 


1

Rättegångskostnader 21 




Beslut 2002-09-06 (SM 38); M 5149-00 21 


Prövningstillstånd 23 



Domförhet 24 



Dom 2001-01-12 (DM 2); M 2020-00 24 

Avskrivning 25 

Högsta domstolens beslut i protokoll 2001-09-14; Ö 1375-01 (MÖD:s beslut i protokoll 2001-03-15 i mål nr M 

1787-01) 25 


Återställande av försutten tid 26 

Beslut 2000-04-10 (SM 10); M 5364-99 och M 7568-99 26 

Rättegångsfel 27 

Beslut 2001-11-21 (SM 17); M 2173-01 27 











Sekretess 31 


Rättshjälp 32 


Vattenverksamhet 33 

Dom 1999-09-23 (DM 37); M 73-99 33 

Dom 2000-01-10 (DM 1); M 4112-99 33 

Beslut i protokoll 2000-01-17; M 833-99 (regeringsbeslut 2000-03-09:33) 33 

Beslut 2000-01-31 (SM 2); M 89-99 33 

Beslut 2000-03-29 (SM 9) ; M 5250-99 33 


Dom 2000-06-06 (DM 26); M 88-99 34 

Dom 2000-06-15 (DM 28); M 92-99 34 


Dom 2000-06-30 (DM 31 och DM 32); M 72-99 resp. M 91-99 35 

Högsta domstolens dom 2001-12-07 i mål T 3084-00 (NJA 2001 s. 828) 35 

Dom 2000-09-29 (DM 49); M 7103-99 36 

Dom 2000-10-09 (DM 52); M 192-99 36 

2

Dom 2001-01-12 (DM 1); M 34-99 36 

Beslut 2000-11-07 (SM 22); M 6665-99 36 

Dom 2000-11-14 (DM 60); M 8879-99 37 

Dom 2000-12-20 (DM 75); M 5-99 37 

Dom 2001-05-04 (DM 23) ; M 84-99 37 

Dom 2001-06-21 (DM 37); M 1124-99 37 

Dom 2001-06-26 (DM 41); M 60-99 38 

Dom 2001-12-20 (DM 63); M 1718-00 39 

Dom 2001-12-20 (DM 64); M 1817-00 39 

Dom 2002-01-11 (DM 3); M 1-99 39 

Beslut 2002-02-06 (SM 3); M 9225-99 och M 256-01 40 

Dom 2002-03-27 (DM 20); M 7952-99 40 

Dom 2002-04-02 (DM 23); M 537-01 40 

Dom 2002-04-02 (DM 24); M 5455-00 41 

Dom 2002-04-02 (DM 25); M 9655-99 41 

Dom 2002-05-07 (DM 34); M 2201-01 42 

Beslut 2002-05-22 (SM 11); M 3136-01 42 

Dom 2002-10-17 (DM 79 och DM 80); M 8532-01 och M 8533-01 42 

Dom 2002-11-12 (DM 94); M 7202-01 43 

Beslut 2002-11-15 (SM 42); M 4880-01 43 





Dom 2003-05-12, M 8236-01 45 




Dom 2003-07-01; M 2755-01 och M 8764-01 47 







Miljöfarlig verksamhet 51 

Dom 2000-03-09 (DM 12); M 5895-99 51 

Dom 2000-03-21 (DM 13); M 5891-99 51 

Dom 2000-03-29 (DM 14); M 2958-99 51 

Dom 2000-04-05 (DM 17); M 8010-99 52 

Dom 2000-04-05 (DM 18); M 6877-99 52 

Dom 2000-08-23 (DM 35); M 7020-99 52 

Dom 2000-09-04 (DM 40); M 238-00 52 

Dom 2000-09-07 (DM 42); M 7172-99 53 

Dom 2000-11-10 (DM 59); M 463-00 53 

Dom 2000-11-15 (DM 61); M 241-00 53 

Dom 2000-11-27 (DM 67); M 518-00 53 

Dom 2000-12-01 (DM 72); M 7173-99 54 

Beslut 2001-01-24 (SM 1); M 1097-00 54 

3

Dom 2001-01-24 (DM 4); M 9000-99 54 

Dom 2001-02-13 (DM 9); M 8782-99 54 

Dom 2001-03-23 (DM 16); M 8575-99 55 

Dom 2001-09-14 (DM 45); M4542-00 55 

Dom 2001-10-31 (DM 50); M 8328-99 55 

Dom 2001-10-31 (DM 51); M 9540-99 56 

Dom 2001-10-31 (DM 52); M 451-01 56 

Dom 2002-01-18 (DM 6); M 29-01 56 

Dom 2002-01-18 (DM 7); M 1391-01 57 

Beslut 2002-01-21 (SM 1); M 2221-00 57 

Beslut 2002-01-21 (SM 2); M 8118-01 57 

Dom 2002-01-25 (DM 9); M 3466-01 58 

Beslut 2002-02-13 (SM 4); M 4563-01 58 

Dom 2002-02-28 (DM 15); M 2980-00 58 

Dom 2002-04-18 (DM 28); M 5929-01 59 

Beslut 2002-04-29 (SM 6); M 9006-01 59 

Dom 2002-05-13 (DM 37); M 8172-00 59 

Dom 2002-05-13 (DM 38); M 6740-00 60 

Beslut 2002-05-30; M 5567-00 60 

Dom 2002-06-19 (DM 54); M 3959-01 61 

Dom 2002-06-20 (DM 57); M 801-00 61 

Dom 2002-06-25 (DM 59); M 5475-00 61 

Dom 2002-09-24 (DM 69); M 3657-01 61 

Dom 2002-09-26 (DM 72); M 4181-02 62 

Dom 2002-10-01 (DM 73); M 951-01 62 

Dom 2002-10-14 (DM 75); M 161-00 62 

Dom 2002-11-07 (DM 90); M 5379-01 63 

Dom 2002-11-08 (DM 91); M 4994-01 63 

Dom 2002-11-25 (DM 96); M 506-01 64 

Dom 2002-12-17 (DM 111); M 719-02 64 

Dom 2002-12-19 (DM 114); M 1064-02 64 



















4


















Domar 2003-12-29; M 623-02 och M 7625-00 77 

Täkter 79 

Dom 2000-06-07 (DM 27); M 3864-99 79 

Beslut 2002-12-19 (SM 44); M 7188-02 79 

Dom 2002-12-03 (DM 104); M 1440-01 79 







Avfall 82 

Avfall 82 

Dom 2002-10-24 (DM 86); M 8009-00 82 


Inhibition 83 



Tillsyn 84 

Dom 2002-06-19 (DM 55); M 28-01 84 

Dom 2002-04-22 (DM 29); M 2638-01 84 

Dom 2002-06-20 (DM 56); M 1428-02 84 

Dom 2002-12-06 (DM 105); M 1556-00 85 




Dom 2002-02-20 (DM 12); M 5939-01 87 




Enskilda avlopp 89 

Dom 2000-03-02 (DM 11); M 4352-99 89 

5

Dom 2000-10-20 (DM 55); M 9677-99 89 

Dom 2001-08-28 (DM 44); M 5463-00 89 

Dom 2001-09-26 (DM 47); M 7569-99 89 

Dom 2002-03-27 (DM 19); M 857-01 89 

Dom 2002-06-27 (DM 60); M 3636-02 90 




Fiskeavgift 92 

Dom 2001-01-30 (DM 5); M 32-99 92 

Bygdeavgiftsmedel 93 


Beslut 2002-04-30 (SM 7); M 6353-00 93 

Beslut 2002-06-27 (SM 35); M 1649-01 93 

Prövningsavgift/tillsynsavgift 94 

Beslut1999-12-27 (SM 21); M 6183-99 94 

Beslut 2000-12-27 (SM 27); M 4750-00 94 

Dom 2002-04-29 (DM 31); M 3928-01 94 

Dom 2002-10-; M 6257-01 94 

Dom 2002-10-24 (DM 84); M 5496-00 95 




VA-mål 97 



Beslut 2000-10-19 (SM 17); M 544-00 97 

Dom 2001-11-07 (DM 53); M 1738-01 98 







Dom 2003-09-26; M6792-02 100 



Dom 2003-11-24, mål nr M 9829-02 100 


Landskapsskydd 102 

Dom 2000-10-18 (DM 54); M 8591-99 102 

Dom 2001-04-20 (DM 20); M 3102-00 102 

Dom 2002-01-24 (DM 8); M 7416-00 102 

Strandskydd 103 

Dom 2001-04-18 (DM 19); M 856-01 103 

Dom 2002-03-13 (DM16); M 2769-00 103 

Dom 2002-10-24 (DM 85); M 5889-00 103 

Dom 2002-11-11 (DM 93); M 7874-01 103 


6





Naturskydd 107 

Dom 2001-05-08 (DM 24); M 4027-00 107 

Natura 2000 108 




Dom 2003-11-19; M 5005-02 och M 5008-02 109 

Hälsa 111 


Dom 2000-07-12 (DM 33); M 8671-99 111 

Dom 2001-05-09 (DM 25); M 8697-99 111 

Dom 2002-01-15 (DM 4 ); M 8856-00 111 




Sophämtning 113 

Beslut i protokoll 2000-04-12; M 606-00 och M 1871-00 113 

Dom 2001-09-26 (DM 48); M 6222-00 113 

Dom 2002-05-12 (DM 35); M 1055-01 113 

Dom 2002-06-28 (DM 61); M 505-01 114 

Dom 2002-10-17 (DM 78); M 290-02 114 


Dom 2003-11-24; M 8540-02, M 8541-02, M 8542-02 114 

Kemikalier 116 

Dom 2001-06-01 (DM 33); M 2541-00 116 

Dom 2002-11-06 (DM 89); M 9011-01 116 

Enskilda anspråk, miljöskadestånd och annan ersättning 117 

Dom 2002-02-22 (DM 14); M 5495-00 117 

Dom 2002-05-15 (DM 41); M 4900-00 117 

Dom 2002-05-15 (DM 42); M 4902-00 117 

Dom 2002-06-20 (DM 58); M 25-99 118 

Dom 2002-09-12 (DM 66); M 9536-99 118 

Dom 2002-09-24 (DM 69); M 3657-01 118 

Dom 2002-09-25 (DM 70); M 1893-01 118 

Dom 2002-11-08; M 4935-01; DM 92 119 

Dom 2002-12-11 (DM 106); M 7462-01 119 

Dom 2002-12-11 (DM 110); M 429-02 120 






Dom 2003-06-23, mål nr M 3057-01 122 

Beslut 2003-07-01; M 2653-03 (CH) 122 


7


Miljösanktionsavgift 124 

Dom 2001-05-03 (DM 21); M 7128-00 124 

Dom 2001-05-21 (DM 27); M 1175-00 124 

Dom 2001-05-21 (DM 28); M 4660-00 124 

Dom 2001-05-21 (DM 29); M 6957-00 124 

Dom 2001-05-21 (DM 30); M 6958-00 125 

Dom 2001-06-14 (DM 36); M 8383-00 125 

Dom 2001-11-20 (DM 56); M 3486-00 125 

Dom 2002-05-13 (DM 39); M 768-01 125 

Dom 2002-08-14 (DM 64); M 7203-01 126 

Dom 2002-09-26 (DM 71); M 145-02 126 

Dom 2002-10-16 (DM 77); M 2100-01 126 

Dom 2002-11-05 (DM 87); M 4353-01 127 

Dom 2002-12-11 (DM 109); M 2049-01 127 








8

Förkortningar 

AvfallsF Förordningen (2001:1063) om avfall 

Avfallsförbränningsförordningen Förordningen (2002:1060) om förbränning av avfall 

Deponerings- 

direktivet Direktivet (1999/31/EG) om deponering av avfall 

DepF Förordningen (2001:512) om deponering av avfall 

EGD EG-domstolen 

EgenkontrollF Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll 

EKMR Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna 

ExL Expropriationslagen (1972:719) 

FAPT Förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken 

FBL Fastighetsbildningslagen (1970:988) 

FKB Förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. 

FL Förvaltningslagen (1986:223) 

FMj Förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket 

FMSA Förordning (1998:950) om miljösanktionsavgifter 

FO Förordningen (1998:91252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. 

FPL Förvaltningsprocesslagen 

Habitatdirektivet 

Direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter 

HD Högsta domstolen 

HskL Hälsoskyddslagen (1982:1080) 

HVst 1874, 1919 och 1957 års hälsovårdsstadgor 

IPPC- Direktivet (96/61/EG) om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa 

direktivet föroreningar 

JB Jordabalken (1970:994) 

JärnvägsL Lagen (1995:1649) om byggande av järnväg 

KIFS Kemikalieinspektionens föreskrifter 

KL Konkurslagen (1987:672) 

KomL Kommunallagen 

KN Koncessionsnämnden för miljöskydd 

Köldmediekungörelsen Statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16) med 

föreskrifter om kyl- och värmeanläggningar innehållande CFC m.m. 

LuftfF Luftfartsförordningen (1986:171) 

LuftfL Luftfartslagen (1957:297) 

LVV Lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 

MB Miljöbalken (1998:808) 

MBP Lagen (1998:811) om införande av miljöbalken 

MD Miljödomstolen 

MF Miljöskyddsförordningen (1989:364) 

MHF Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 

MineralL Lagen () om mineral 

ML Miljöskyddslagen (1969:387) 

MPD Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation 

MskL Miljöskadelagen (1986:225) 

MÖD Miljööverdomstolen 

NFS Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd 

NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd II (redogörelse för lagstiftningsärenden) 

9

NJA Nytt juridiskt arkiv, avd 1 (domar av Högsta domstolen) 

NRL Lagen om hushållning med naturresurser (1987:12) 

NV Naturvårdsverket 

NVFS Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd 

NV:s AR Naturvårdsverkets allmänna råd 

NVL Naturvårdslagen (1964:822) 

PBL Plan- och bygglagen (1987:10) 

PreskrL Preskriptionslagen (1981:130) 

RenhL Renhållningslagen ((1979:596) 

RenhF Renhållningsförordningen (1990:984) 

RF Regeringsformen, dvs. grundlagen (KK 1974:152) 

RTL Räddningstjänstlagen (1986:1102) 

RÅ Regeringsrättens årsbok 

Räntelagen Räntelagen (1875:635) 

Sevesodirektivet EU:s direktiv (96/82/EG) om åtgärder för att förebygga och begränsa 

följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår 

Sevesoförordningen Förordningen (1999:XX) om åtgärder för att förebygga och begränsa 

följderna av allvarliga kemikalieolyckor 

Sevesolagen Lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av 

allvarliga kemikalieolyckor 

SFS Svensk författningssamling 

SJVFS Jordbruksverkets föreskrifter 

SkL Skadeståndslagen (1972:207) 

SNFS Naturvårdsverkets föreskrifter 

SNFS Naturvårdsverks kungörelser och föreskrifter 

SOSFS Socialstyrelsens allmänna råd 

SRVFS Statens räddningsverks föreskrifter 

SOU Statens offentliga utredningar 

TäktF Förordningen (1998:904) om täkter och samråd 

VAN Statens va-nämnd 

VD Vattendomstolen 

VL Vattenlagen (1983:291) 

VP Vattenlagens promulgationslag (1983:292) 

Va-lagen Lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar 

VägL Väglagen (1971:978) 

ÄVL Äldre vattenlagen, dvs. 1918 års vattenlag (1918:523) 

1997 års avfallsförbränningsförordning Förordningen (1997:692) om förbränning av farligt 

avfall 

10

Talerätt 

Beslut i protokoll 1999-09-14; M 1125-99 

Saken: Fiskevårdsförenings talerätt enligt VL 

Lagrum: VL, 16 kap. 12 § MB 

Sökord: Talerätt, klagorätt, sakägare, fiskevårdsförening, förening, överklaga, vattenverk samhet, 

vattenlagen 

Kortref: Fiskevårdsförenings överklagande har avvisats då vattenlagens sakägarbegrepp ska 

tillämpas i mål som anhängiggjorts före miljöbalkens ikraftträdande. 


Saken: Naturskyddsföreningens talerätt enligt VL 

Lagrum: VL, 16 kap. 13 § MB 

Sökord: Talerätt, klagorätt, sakägare, Naturskyddsföreningen, ideell förening, juridisk person, 

överklaga, vattenverk sam het, vattenlagen 

Kortref: Naturskyddsföreningens överklagande av tillstånd för deponering har avvisats då 

vattenlagens sakägarbegrepp ska tillämpas i mål som anhängiggjorts före miljöbalkens 

ikraftträdande. 

Beslut i protokoll 2000-02-11; M 7173-99 

Saken: Närboendes talerätt enligt ML 

Lagrum: ML, 16 kap. 12 och 13 §§ MB 

Sökord: Talerätt, SYSAV, talerätt, klagorätt, sakägare, överklaga, miljöfarlig verksamhet 

Kortref: Sakägarbegreppet är en del av den materiella rätten, vilket innebär att äldre 

bestämmelser ska tillämpas för att avgränsa denna krets i mål som anhängiggjorts före 

miljöbalkens ikraftträdande. Sakägare kan överklaga beslut eller dom om tillstånd trots att han 

inte fört talan i underinstansen. I mål som avgörs i MÖD enligt förfarandereglerna i RB kan 

en juridisk person (ideell förening) inte vara ombud för sakägare. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1, sid. 98 


Saken: Myndigheters talerätt enligt ML och MB 

Lagrum: ML, 16 kap. 12 § MB, 22 kap. 6 § MB 

Sökord: Talerätt, klagorätt, myndighet, tillstånd, miljöfarlig verksamhet, länsstyrelse 

Kortref: När det gäller enskilda sakägares klagorätt i mål som anhängiggjorts före 

miljöbalkens ikraftträdande har Miljööverdomstolen ansett att äldre bestämmelser ska 

tillämpas. Detta gäller inte med avseende på myndigheternas talerätt, som istället ska bedömas 

utifrån talerättsreglerna i 16 kap. MB. 



Saken: Grannes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt VL 

Lagrum: VL, 21 kap. 3 § VL 

Sökord: Talerätt, Piteå flygklubb, talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, avvisa, avvisning, 

tillsyn, tillstånd, vattenmål, vattenverksamhet 

Kortref: Sakägare (granne) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte 

11

ingripa mot vattenföretag som berör honom ("0-beslut"). 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1 sid. 71 


Saken: Närboendes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt ML och MB 

Lagrum: ML, 40 § ML, 16 kap. 12 § MB 

Sökord: Talerätt, Örebro läns flygplats AB, talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, avvisa, 

avvisning, tillsyn, tillstånd, anmälan, miljöfarlig verksamhet 

Kortref: Sakägare (närboende) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte 

ingripa mot miljöfarlig verksamhet som berör honom (”0-beslut”). 


Saken: Naturvårdsverkets talerätt enligt MB 

Lagrum: 16 kap. 12 § MB 

Sökord: Talerätt, Kubikenborg Aluminium, tillsyn, anmälningsärende, sakägare, klagorätt, 

tillstånd 

Kortref: Att Naturvårdsverket har talerätt i mål om tillstånd innebär inte att verket kan 

överklaga ett beslut som innebar att ändringar i produktionen vid ett smältverk inte ansetts 

vara tillståndspliktiga. 


Dom 2000-11-21 (DM 65); M 6544-00 

Saken: Begäran om ingripande för omlokalisering av Trensums Musteri AB i Tingsryd 

Lagrum: 24 kap. 3, 5 och 7 §§ MB 

Sökord: Talerätt, miljöfarlig verksamhet, omprövning, enskild 

Kortref: Enskilda personer (grannar) kan inte ansöka om omprövning enligt 24 kap. MB utan 

är istället hänvisade till att påkalla de berörda myndigheternas uppmärksamhet 

(Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen). Ett beslut av en sådan myndighet att 

inte göra ansökan om omprövning kan inte överklagas av grannarna. 


Dom 2000-11-21 (DM 66); M 6304-99 

Saken: Talerätt vid omprövning av villkor enligt ÄVL 

Lagrum: 20 kap. 1 § VL 

Sökord: Talerätt, sakägare, rättegångskostnad, omprövning av fiskeförbud 

Kortref: Vid omprövning av fiskeförbud enligt ÄVL är fastighetsägare vars vattenområde låg 

på avsevärt avstånd från förbudsområdet (som föreslogs minska) inte sakägare och har 

följaktligen inte rätt till ersättning för rättegångskostnader enligt 20 kap. VL. 


Saken: Talerätt vid tillstånd till vattenverksamhet enligt VL 

Lagrum: VL, 16 kap. 12 och 13 §§ MB, MBP 

Sökord: Talerätt, klagorätt, sakägare ideella föreningar 

Kortref: Vid tillstånd till vattenverksamhet enligt VL ska den lagens sakägarbegrepp tillämpas 

med avseende på enskild klaganden. Ideella organisationers klagorätt ska däremot bedömas 

utifrån 16 kap. 13 § MB. Domen innebär en förändring i förhållande till tidigare beslut av 

12

MÖD (se mål M 6735-00 från 1999-11-29). 



Saken: Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt NVL 

Lagrum: NVL, 16 a § NVL, 16 kap. 12 § MB 

Sökord: Talerätt, klagorätt, sakägare, strandskyddsdispens, naturvårdslagen 

Kortref: Bedömningen av vem som har rätt att överklaga ett beslut om strandskyddsdispens 

enligt naturvårdslagen ska göras utifrån den lagens regler. Sakägare i mål om strandskydds dispens 

enligt NVL är den som äger eller har särskild rätt till den berörda fastigheten. Grannar får 

alltså inte överklaga ett sådant beslut. 


Saken: Ideell förenings talerätt enligt MB 

Lagrum: 16 kap. 13 § MB, 12 kap. 6 § MB 

Sökord: Talerätt, klagorätt, sakägare, Naturskyddsföreningen, ideell förening, överklaga, 

samråd, julgransodling 

Kortref: Ideell förenings rätt att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande och 

dispens enligt miljöbalken kan inte anses gälla myndighets beslut i samrådsärenden, då ett 

sådant beslut har betydande likheter med beslut i tillsynsfrågor. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001: första halvåret, sid. 44 

Högsta domstolens beslut 2001-05-15; T 3998-00, NJA 2001 s. 279 

Saken: Talerätt för ideell förening 

Lagrum: 6 och 23 §§ MP, 13 kap. 72 § VL, 16 kap. 13 §, 23 kap. 9 § MB 

Sökord: Talerätt, ideell förening, tillståndsprövning, lagligförklaring, vattenföretag 

Kortref: Den allmänt erkända rättsgrundsatser om att processuella regler i ny lagstiftning ska 

tillämpas direkt efter ikraftträdandet omfattar även rätten att föra talan (se NJA 19991 s. 794). 

Naturskyddsföreningen har därför givits rätt att överklaga ett tillstånd för vattenföretag som 

bedömts enligt äldre regler. Enligt ordalydelsen i 16 kap. 13 § omfattar denna rätt dock endast 

tillståndsfrågan och inte frågan om lagligförklaring. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001: första halvåret, sid. 119. Domen finns ej i datorn, i 

pärmen. Överklagad dom av MÖD 2000-09-29 i mål nr. M 7103-99 (se under rubriken 

Vattenföretag) 

Beslut 2001-06-27 (SM 11); M 3550-00 

Saken: Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt MB 


Sökord: Talerätt, klagorätt, granne, sakägare, överklaga, strandskydd, strandskyddsdispens, 

Kortref: Reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata vissa allmänna intressen (friluftsliv 

och artskydd). Enskilda grannars intresse av att bibehålla ett område obebyggt ska inte beaktas 

vid dessa beslut, utan i bygglovsprövningen. Även om det finns uttalanden i förarbetena till 

miljöbalken om ett enhetligt sakägarbegrepp, kan enligt MÖD avsikten inte ha varit att 

åstadkomma ett sådant i materiellt hänseende. Detta innebär att MB inte medför någon 

utvidgning av den krets som kan klaga på ett beslut om strandskyddsdispens, jämfört med 

äldre rätt enligt NVL. Inte heller kan en granne åberopa allemansrättsliga förhållanden som 

skäl för klagorätt i dessa sammanhang. Följaktligen får en granne inte överklaga ett beslut om 

13

strandskyddsdispens enligt MB. 


Beslut i protokoll 2001-09-03 ; M 2790-01 

Saken: Grannars klagorätt vid tillsynsbeslut (Saint-Gobain Isover i Vrena) 

Lagrum: 26 kap. 9 §, 32 kap. 12 § MB 

Sökord: Talerätt, klagorätt, sakägare, överklaga, tillsynsbeslut, verksamhet med tillstånd, 

tillståndets rättskraft 

Kortref: Miljödomstolen upphävde en tillsynsmyndighets föreläggande med krav på att en 

verksamhet skulle ansöka om tillstånd för ändring i produktionen. Domstolen menade att det 

befintliga tillståndet redan täckte ändringen. Mot denna dom har grannarna inte ansetts ha 

klagorätt, eftersom den inte ansågs inverka på deras möjligheter att agera mot företaget i 

egenskap av sakägare. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001: andra halvåret, sid. 15. 


Saken: Hamnförenings klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd 


Sökord: Talerätt, klagorätt, hamnförening, sakägare, överklaga, strandskydd, 

strandskyddsdispens 

Kortref: En hamnförening överklagade ett beslut om att medge dispens från strandskyddet för 

att bygga ett vindkraftverk på den fastighet som föreningen arrenderade. MÖD ansåg 

emellertid att föreningen saknade klagorätt eftersom föreningen arrenderade endast en mindre 

del av fastigheten och att vindkraftverket inte skulle ligga på den delen av fastigheten. 

Sammantaget menade MÖD att det därmed inte kunde anses att föreningens möjlighet att 

nyttja marken inskränktes på sådant sätt att den skulle medges klagorätt (jfr. RÅ 1999 not 138 

och MÖD 2001-06-21 i mål M 3550-00, seovan). 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001: andra halvåret, sid. 40 


Saken: Grannars klagorätt vid beslut om förlängning av arbetstiden för överbyggnaden av en å 

(Trensums i Tingsryd). 

Lagrum: 15 kap. 2 § VL, 11 kap. 2 § MB, 16 kap. 12 § MB, 24 kap. 2 § MB, 6 § MP 

Sökord: Talerätt, Trensums, sakägare, överklaga, förlängd arbetstid, överbyggnad, 

vattenföretag, vattenverksamhet 

Kortref: Mål om förlängning av arbetstiden för ett vattenföretag med tillstånd enligt VL som 

anhängiggjorts efter MB:s ikraftträdande, ska bedömas enligt balkens regler. Grannar 

bedömdes sakna rätt att överklaga dom om förlängning av arbetstiden för en överbyggnad av 

en å som låg inom ett verksamhetsområde. Byggnaden skulle ligga ett stycke bort från 

grannarnas fastighet och medförde därför enligt MÖDs uppfattning inte sådan inverkan på 

deras enskilda intressen att de hade rätt att överklaga miljödomstolens dom. 

Anm: 

Beslut 2002-09-30 (SM 41); M 6017-02 

Saken: Rätt för kommun att överklaga beslut rörande dispens från strandskyddsreglerna i 

miljöbalken för uppförande av bostadshus på fastighet i Trelleborgs kommun 

Lagrum: MB 7 kap. 16 §, MB 7 kap. 18 §, MB 16 kap. 12 § 

14

Sökord: Talerätt, strandskyddsdispens, kommun 

Kortref: En kommun överklagade ett beslut av länsstyrelsen att medge strandskyddsdispens. 

Miljödomstolen avvisade överklagandet. MÖD uttalade emellertid att kommuner tillerkänts 

klagorätt i praxis enligt NVL med hänvisning till att naturvården är såväl en statlig som en 

kommunal angelägenhet (jfr. RÅ 1996 ref. 39). Eftersom någon ändring därvidlag inte var 

avsedd genom införandet av MB medgavs kommunen klagorätt. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2002:2, s. 39 


Saken: Tillstånd att anlägga järnvägsbro över Ljusnan vid Edänge i Ljusdals kommun 

Lagrum: 3 § järnvägslagen, MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 9 §, MB 9 kap., MB 11 kap. 23 §, MB 

16 kap. 12 §, MB 16 kap. 13 § 

Sökord: Talerätt, vattenverksamhet, miljöfarlig verksamhet, tillstånd, järnvägsbro, olägenhet 

av väsentlig betydelse, 

Kortref: Byggandet av järnvägsbro över Ljusnan var fastställd av regeringen genom s.k. 

järnvägsplan enligt JärnvägsL. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. för de 

behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga 

uppkom om deras talerätt. MÖD uttalade att prövningen i målet tog sikte på att bedöma om 

verksamheten kunde befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse enligt 2 

kap. 9 § MB samt att fastställa villkor för den ansökta verksamheten enligt 2 kap. MB. Vid 

denna bedömning ska beaktas inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet 

av järnvägsbron med tillfartsbankar utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på 

platsen (skador av vattenföretaget och intrång i motstående intressen, buller, vibrationer och 

ljus m.m.). Domstolen fann därvid att flertalet av de klagande hade talerätt eftersom de ägde 

fastigheter som är belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess 

tillfartsbankar och att de därmed riskerar att utsättas av olägenheter av den sökta 

verksamheten. Föreningarnas överklagan avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar 

som anges i 16 kap. 13 § MB (bl.a. att medlemsantalet ska vara minst 2 000). 

Anm: Ett likalydande beslut meddelades samtidigt i MÖDs mål nr. M 5005-02 som gällde 

tillstånd att anlägga järnvägsbro över Torpartjärnen i samma kommun (Det senare beslutet 

finns i pärmen). Besluten kommenteras i Miljödomar 2002:, sid. 133 

Beslut 2003-01-10; M 3584-02 

Saken: Talerätt vid överklagande av täkttillstånd i Gråbo, Lerums kommun 

Lagrum: MB 1 kap. 2 §, MB 3 kap. 8 §, MB 12 kap. 2 §, MB 16 kap. 12 §, KL 3 kap. 20 §, 

KL 3 kap. 21 § 

Sökord: Talerätt, SABEMA, Göteborgs kommun, Göteborgsregionens kommunalförbund, 

sakägare, infiltration, grundvatten, grustäkt, erkänt intresse, kommunal angelägenhet 

Kortref: Länsstyrelsen hade förlängt ett täkttillstånd i Lerums kommun. Göteborgs kommun 

och Göteborgsregionens kommunalförbund överklagade beslutet med hänvisning till att 

fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt för att nyttja grustillgångarna för 

vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. MÖD uttalade 

inledningsvis att länsstyrelsens förfarande att utan ansökan förlänga ett tillstånd enligt NVL 

inte är förenligt med miljöbalkens regler. Målet ska därför handläggas som ett nytt ärende i 

enlighet med balkens regler, vilket även gäller frågan om talerätt (jfr. 16 kap. 12 § MB). 

Vidare menade domstolen att såväl den allmänna hushållningsregeln i 3 kap. 8 § MB, som den 

särskilda avvägningsregeln i 12 kap. 2 § talar för att intresset att skydda Gråbo-områdets 

potential som dricksvattenresurs ska beaktas vid prövningen av täkttillstånd. Vad som vidare 

15

talar för att Göteborgs kommun ska få överklaga beslutet är att kommunen vidtagit en rad 

åtgärder för att skydda området mot fortsatt grustäkt samt att den tilltänkta 

infiltreringsanläggningen ska tillgodose dess innevånare med dricksvatten. MÖD ansåg därför 

att Göteborgs kommun har rätt att överklaga beslutet. När det gäller Göteborgsregionens 

kommunalförbund konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen ska 

tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. 

Förbundet har också behörighet att företräda kommunerna i sådana frågor. Eftersom både 

Göteborgs och Lerums kommuner är medlemmar och kommunernas samverkan kring det 

tilltänkta dricksvattenprojektet sker genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även det 

senare talerätt mot länsstyrelsens beslut. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2003:1, sid. 21 

Dom 2003-02-07; M 6427-01 

Saken: Tillstånd att anlägga ny småbåtshamn i Tåme, Skellefteå kommun 

Lagrum: MB 16 kap. 12 §, MB 11 kap., MB 9 kap., MB 25 kap. 2 § 

Sökord: Talerätt, vattenverksamhet, miljöfarlig verksamhet, rättegångskostnader, Tåme 

Kortref: I mål om vattenverksamhet har berörda enskilda ansetts ha talerätt därför att de 

riskerade bli utsatta för olägenheter av den sökta verksamheten i enlighet med det synsätt som 

gällde under miljöskyddslagen. Därvid uttalade MÖD att MBs allmänna hänsynsregler ska 

tillämpas även i mål om vattenverksamhet. Detta medför att de intressen som ska beaktas vid 

prövningen blir i stort sett desamma i sådana mål och mål om miljöfarlig verksamhet. 

Domstolen betonade vidare att ett av de grundläggande syftena med MB var att införa en 

enhetlig prövning oavsett om ett mål rör exempelvis vattenverksamhet eller miljöfarlig 

verksamhet. Enbart den omständigheten att reglerna om sökandens ansvar för 

rättegångskostnader i mål om vattenverksamhet är oförändrade kan inte utesluta att en 

förändring skett av sakägarbegreppet i vattenmål. Med beaktande av de intressehänsyn som 

ska beaktas i alla typer av mål enligt MB och att sakägarbegreppet ska vara enhetligt måste det 

i stället anses att sakägarbegreppet i mål om vattenverksamhet har förändrats och att det inte 

längre har den innebörd det hade enligt vattenlagen. Mot denna bakgrund tillerkändes samtliga 

motparter i målet ersättning för sina rättegångskostnader. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2003:1, sid. 30. Domen överklagades till Högsta domstolen, 

som fastställde MÖDs avgörande genom beslut 2004-10-21 i mål nr T 1002-03. Jfr. även HDs 

samtidigt meddelade beslut i målet om Brännö brygga (www.rattsinfo.dom.se/MÖD beslut 

2004-04-01 i mål nr M 1035-04, HDs beslut i mål nr Ö 1976-04). 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet vid avfallsvärmeverket inom 

kvarteret Brännugnen i Uppsala; nu fråga om talerätt 

Lagrum: MB 16 kap. 12 § 

Sökord: Talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, grannar, tillstånd, värmeverk, 

avfallsvärmeverk, miljöfarlig verksamhet, Vattenfall Värme Uppsala, 

Kortref: Tre personer, boende 2,6, 3,1 resp. 4,8 km från ett värmeverk, fick överklaga ett 

tillstånd till verksamheten då MÖD bedömde att de i vart fall berördes av luftföroreningarna 

från anläggningen. 

Anm: 


16

Saken: Förbud att utan tillstånd uppföra vindkraftverk i Ödeshög; nu fråga om talerätt 

Lagrum: MB 16 kap. 12 §, FPL 7 a § 

Sökord: talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, föreläggande, förbud, kommun, miljönämnd, 

vindkraftverk, 

Kortref: En anmälan om uppförande av vindkraftverk föranledde ingen åtgärd från 

miljönämnden (ett s.k. 0-beslut). En granne klagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, 

varav den sistnämnda undanröjde nämndens beslut och förbjöd uppförandet av 

vindkraftverket. Nämnden klagade och fråga uppkom om dess talerätt. MÖD uttalade att 

enligt 7 a § FPL blev miljönämnden part i samband med att målet överklagades till 

miljödomstolen och genom domen har nämndens beslut upphävts. Miljödomstolens 

avgörande ansågs därmed ha gått nämnden emot i den mening som avses i 16 kap. 12 § 1 st. 1 

p. MB (jfr RÅ 1999 not. 17) och den hade därför rätt att överklaga miljödomstolens dom 

Anm: 


Saken: Förbud att utan tillstånd uppföra vindkraftverk i Ödeshög; nu fråga om talerätt 

Lagrum: 16 kap. 12 § MB, FL 22 § FL 

Sökord: Talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, föreläggande, förbud, kommun, miljönämnd, 

vindkraftverk, 

Kortref: Miljönämnden i en kommun godtog lokaliseringen av ett vindkraftverk. Efter 

överklagande från grannarna förbjöd miljödomstolen uppförandet av vindkraftverket utan 

föregående tillståndsprövning. Miljödomstolens dom överklagades av miljönämnden (men 

inte av sökanden). MÖD uttalade att enligt 7 a § förvaltningslagen blir nämnden part i och 

med att målet överklagades till miljödomstolen. Domstolens avgörande fick därmed anses ha 

gått nämnden emot i den mening som avses i 16 kap. 12 § 1 st. 1 men. MB och nämnden fick 

överklaga domen (jfr. RÅ 1999 not 17) 

Anm: 

Beslut i protokoll 2003-03-12; M 7673-03, M 479-03 och M 480-02 

Saken: Förbud enligt miljöbalken att utan tillstånd uppföra tre vindkraftverk 

Lagrum: MB 9 kap, MB 16 kap. 12 §, MB 26 kap. 9 § 

Sökord: Talerätt, miljöfarlig verksamhet, vindkraft, förbud 

Kortref: I ett ärende om anmälan enligt miljöbalken om uppförande av tre vindkraftverk, har 

en kommunal nämnd beslutat att anmälan för närvarande inte föranledde någon åtgärd. 

Miljödomstolen upphävde beslutet och meddelade förbud enligt 26 kap. 9 § MB att utan 

tillstånd uppföra vindkraftverken. Nämnden har ansetts ha rätt att överklaga miljödomstolens 

dom eftersom avgörandet gått nämnden emot i den mening som avses i 16 kap. 12 § MB. 

Miljööverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd. 

Anm: 


Saken: Omprövning av villkor avseende utsläpp till luft och vatten för tillstånd enligt 

miljöskyddslagen (1969:387) till verksamhet vid Bromma flygplats i Stockholm; nu fråga om 

rätt att överklaga 


Sökord: Talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, omprövning, tillstånd, villkor, grannar, 

förening, oljebolag, tredje man, Bromma flygplats, flygplats, miljöfarlig verksamhet 

17

Kortref: Miljödomstolen meddelade ett tillstånd till verksamheten vid Bromma flygplats med 

nya villkor för utsläpp till luft och vatten. Domen överklagades av Svenska 

Allmänflygföreningen och ett oljebolag som menade att avgörandet gått dem emot genom 

införandet av ett villkor om återföringssystem för flygbränsle. MÖD menade emellertid att en 

förutsättning för att få klaga är att man utsätts för en skada eller en olägenhet som är en följd 

av den miljöfarliga verksamheten som aves i tillståndet. Den skada som föreningen och 

oljebolaget skulle drabbas av ansågs inte vara av den arten och deras överklaganden avvisades 

därför. Även ett överklagande från en enskild person som bodde på 3 km avstånd från 

flygplatsen avvisades. I denna del uttalade MÖD att i målet var det främst fråga utsläpp av 

kväveoxid och koldioxid samt luktolägenheter och att den närboende inte hade visat att han 

berördes av dessa störningar på sätt som medförde att fick klaga på tillståndet. 

Anm: 


Saken: Fråga om rätt för en kommun (Nybro) att överklaga beslut i ärende om samråd enligt 

12 kap. 6 § miljöbalken 

Lagrum: MB 16 kap. 12 §, FL 22 § 

Sökord: Talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, kommun, vindkraftverk, miljöfarlig 

verksamhet, förbud 

Kortref: Ett länsstyrelsebeslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § MB överklagades av 

kommunen. Överklagandet avvisades av miljödomstolen. MÖD uttalade dock att 

kommunerna tillerkänts klagorätt i praxis enligt NVL med hänvisning till att naturvården är 

såväl en statlig som en kommunal angelägenhet. Eftersom någon ändring därvidlag inte var 

avsedd genom införandet av MB medgavs kommunen klagorätt. Särskilt yttrande. 



Saken: Tillstånd att få anlägga ny bro för väg 23 över Tofta kanal i Sandsbro, Växjö kommun; 

nu fråga om talerätt 


Sökord: Talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, bro, vattenverksamhet, Vägverket 

Kortref: En granne som bodde 300 meter från platsen för en planerad bro över Tofta kanal 

klagade på tillståndsdomen. MÖD ansåg emellertid inte att hon bodde i så nära anslutning att 

hon riskerade att utsättas för olägenheter från den sökta verksamheten, varför hennes 

överklagande avvisades 

Anm: 


Saken: Tillstånd till muddring m.m. för farlederna till Göteborgs hamn; nu fråga om talerätt 

Lagrum: MB 16 kap. 12 §, MB 16 kap. 13 §, MB 11 kap. 2 §; MB 11 kap. 9 § 

Sökord: Talerätt, klagorätt, överklaga, sakägare, förening, granne, verksamhetsområde, närhet, 

vattenverksamhet, Göteborgs hamn, muddring, buller, skakningar, störningar 

Kortref: Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till Göteborgs hamn överklagades tre 

lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och 

en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i MÖD att 

överklagandena från dessa skulle avvisas. Domstolen fann att det under hand hade inkommit 

en fullmakt för ordföranden för en av ornitologföreningarna att företräda SOF i målet, vilket 

18

godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven 

i 16 kap. 13 § MB. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom hon inte ansågs bo i så 

nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att hon riskerade utsättas för olägenheter på 

sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen att anlägga och driva fabrik för tillverkning av 

dentritiska polymerer i Perstorps kommun 

Lagrum: ML 10 §, ML 18 §, MB 16 kap. 12 § 

Sökord: Talerätt, miljöfarlig verksamhet, tillstånd, utsläpp i vatten, närboende, Perstorp AB 

Kortref: En fastighetsägare som bodde vid en å 11-12 km nedströms verksamhetsområdet fick 

överklaga ett tillstånd till verksamheten som medförde utsläpp i vattnet av inte lätt 

nedbrytbara, bioackumulerbara och toxiska ämnen. Samtidigt avvisades hennes överklagande 

med avseende på en annan del av verksamheten som medförde utsläpp som bedömdes vara 

lätt nedbrytbara (se MÖDs beslut i protokoll samma dag i mål M 714-03). 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en ny anläggning för produktion av 

myrsyra m.m. jämte tillstånd till befintlig produktion av myrsyra m.m. i Perstorps kommun 

Lagrum: MB 16 kap. 12 §, MB 9 kap. 6 § 

Sökord: Talerätt, miljöfarlig verksamhet, tillstånd, utsläpp i vatten, närboende, Perstorp AB 

Kortref: En fastighetsägare som bodde vid en å 11-12 km nedströms verksamhetsområdet fick 

inte överklaga ett tillstånd till verksamheten som medförde utsläpp i vattnet som bedömdes 

vara lätt nedbrytbara. Samtidigt tilläts hennes överklagande med avseende på en annan del av 

verksamheten som medförde utsläpp som var inte lätt nedbrytbara, bioackumulerbara och 

toxiska ämnen. vara lätt nedbrytbara (se MÖDs dom samma dag i mål M 454-02). 

Anm: 

19

Överklagbarhet 

Högsta domstolen beslut 1999-11-04; Ö 4410-99 

Saken: Överklagbarhet av beslut om verkställighetsförordnande och inhibition 

Lagrum: 22 kap. 28 § och 29 kap. 9 § MB, 54 kap. 4 och 5 §§ RB 

Sökord: Överklagbarhet, verkställighetsförordnande, inhibition 

Kortref: MÖD avslog i detta beslut en begäran om inhibition av ett verkställighetsförordnande 

i ett tillstånd enligt ML samt lämnade besvärshänvisning. HD ansåg att särskild talan mot 

sådant beslut inte var tillåten (se även NJA 1993 s. 354). 

Anm: Överklagat beslut av MÖD 1999-09-27 i mål nr. M 6535-99. 

Beslut 2000-03-08 (SM 6); M 9246-99 

Saken: Överklagbarhet av förvaltningsbeslut 

Lagrum: 34 1 FPL, FL 

Sökord: Överklagbarhet, tillsyn, återförvisning 

Kortref: Länsstyrelses beslut att återförvisa ett tillsynsärende enligt miljöskyddslagen till 

förnyad handläggning i kommunens miljönämnd är enligt allmänna förvaltningsrättsliga 

grundsatser inte ett överklagbart beslut (trots att länsstyrelsen lämnat fullföljdshänvisning) 


Dom 2000-03-09 (DM 12); M 5895-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till utbyggnad av nytt pelletsverk i malmförädlingsverksamheten 

vid Loussavaara-Kirunavaara AB:s anläggning i Gällivare, Norrbottens län 

Lagrum: 10 § ML, 18 § ML, 21 § ML, 23 kap. 8 § MB 

Sökord: Överklagbarhet, miljöfarlig verksamhet, pelletsverk, stålbandsugn, utsläpp, utsläpp 

till luft, kväveoxid, kvävedioxid 

Kortref: Överprövning av villkor som meddelats av KN enligt ML. Eftersom MÖD prövat 

frågan om villkor som andra instans ansågs fullföljdsförbudet i 23 kap. 8 § MB inte vara 

tillämpligt och fullföljdshänvisning meddelades. 

Anm: Domen även kommenterad (och i pärmen) under rubriken ”Miljöfarlig verksamhet”. 

Kommentar i Miljödomar 2000:1, sid. 52 


Saken: Vitesföreläggande enligt miljöbalken; nu fråga om avvisning 

Lagrum: MB 26 kap. 9 §, MB 20 kap. 3 §, FPL 33 § 

Sökord: Överklagbarhet, föreläggande, vite, upphävande, överklagande, tillstånd, domskäl, 

avvisning, PG Grus 

Kortref: En tillsynsmyndighet hade riktat ett vitesföreläggande mot ett bolag. Miljödomstolen 

upphävde föreläggandet och visade målet till länsstyrelsen för vidare prövning. Bolaget 

överklagade till MÖD med yrkande om att domstolen skulle förklara att en viss verksamhet 

inte kräver tillstånd. MÖD avvisade överklagandet med hänvisning bl.a. till att domskäl inte 

kan överklagas bara för att de kan medföra en ofördelaktig bevisverkan i senare process och 

att miljödomstolens dom därför inte kunde anses ha gått bolaget emot. 

Anm: 

20

Rättidsprövning 


Saken: Avvisning av för sent inkommet besvär 

Lagrum: 20 kap. 3 § MB, 23 kap. 1 § MB, 52 kap. 1 § RB, 3 § FPL, 44 § FPL 

Sökord: Rättidsprövning, för sent inkommet besvär, e-post, mottagningstidpunkt 

Kortref: En miljödomstols dom överklagades genom e-post och avvisades såsom för sent 

inkommet. Enligt MÖD kan överklagande ske genom e-post, men det är den klagande som 

står risken för att överklagandet kommer domstolen till handa i rätt tid. Vid bedömningen 

tidpunkten när e-postmeddelandet ska anses vara inkommet till domstolen är det uppgiften i 

den mottagande e-postbrevlådan som ska vara avgörande, under förutsättning att det inte 

framkommer utredning som visar att tidpunkten är en annan. 

Anm: 

21

Forum 


Saken: Forum för prövning av miljöfarlig verksamhet som bedrivs av Försvaret 

Lagrum: 9 kap. 8 § MB, 6 och 21 §§ MBP, 21 kap. 7 § MB, 

Sökord: Forum, försvaret, miljöfarlig verksamhet, förfaranderegler, prövningsinstans 

Kortref: Ansökningar från Försvaret om att bedriva miljöfarlig verksamhet ska enligt 

grunderna för 21 kap. 7 § MB alltid överlämnas till regeringen för prövning i sak, oavsett när 

tillståndsansökan ingivits före eller efter MB trädde i kraft. 


Beslut 2000-10-05 (SM 15); M 4800-99 

Saken: Behörig instans för prövning överklagan av beslut av Finsk-svenska gränsälvskommission 

en. 

Lagrum: 8 kap. 17 art. gränsälvsöverenskommelsen, lag (1997:201) om befogenhet att besluta 

om fisket i Torne älvs fiskeområde, FIFS 1997:12, art. 6 EKMR, 2 kap. 18 § RF, 

Sökord: Forum, gränsälvsöverenskommelsen, 

Kortref: Ett antal ansökningar om dispens från fiskeförbud i Torne älv har avslagits av 

finsk-svenska gränsälvskommissionen. Sökandena har klagat till flera instanser, bl.a. MÖD. 

Domstolen konstaterar att sökandena enligt art. 6 EKMR har rätt att få sin talan prövad vid 

domstol, att gränsälvskommissionen inte kan betraktas som en sådan samt frågan - p.g.a. 

tvistefrågans speciella art - bör prövas vid allmän förvaltningsdomstol. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1, sid. 43. I pärmen finns även beslut av länsrätten i 

Norrbottens län 2001-04-17 


Saken: Tillstånd till täkt av berg m.m. i Mölndal; nu fråga om återförvisning 

Lagrum: MB 9 kap. 1 §, MB 9 kap. 6 §, MB 9 kap. 8 §, MB 12 kap. 1 §, MHF 7 §, MHF 22 §, 

Förordningen (1997:1228) med länsstyrelseinstruktion 26 a § 

Sökord: Forum, täkt, miljöfarlig verksamhet, SABEMA Material, kringverksamhet, frivillig 

ansökan, tillstånd, återförvisning 

Kortref: Länsstyrelsen meddelade täkttillstånd och i detta reglerades även vissa 

kringverksamheter (återvinning av asfalt och betong samt tillverkning av anläggningsjord). 

Miljödomstolen upphävde beslutet med avseende på kringverksamheterna och återförvisade 

målet till länsstyrelsen för prövning i MPD. MÖD ansåg att i den del ansökan avsåg 

kringverksamheter skulle den betraktas som en frivillig ansökan om tillstånd enligt 9 kap. 

MB. Enligt förordningen (1997:1228) med länsstyrelseinstruktioner ska en sådan ansökan 

prövas av MPD, varför återförvisningsbeslutet fastställdes. 


22

Rättegångskostnader 


Saken: Överklagande av beslut om ersättning för rättegångskostnader enligt MB 

Lagrum: 23 kap. 1 § MB, 25 kap. MB, 50 kap. RB 

Sökord: Rättegångskostnad, talerätt, klagorätt, anslutningsöverklagande, sakägare, kom munika 

tion, avvisning, vattenmål 

Kortref: I mål enligt miljöbalken kan - i likhet med rättegångsbalkens regler - beslut om 

fördelning av rättegångskostnader enbart överklagas inom den tidsfrist som gäller för ordinärt 

överklagande. Anslutningsöverklagande med avseende endast på sådant beslut är alltså inte 

tillåtet. 


Saken: Ersättning för rättegångskostnader i mål om utdömande av vite enligt MB 

Lagrum: 20 kap. 3 § MB, 31 kap. RB, 26 kap. 9 och 14 §§ MB 

Sökord: Rättegångskostnad, vite, allmänna medel 

Kortref: Om talan om utdömande av vite ogillas kan adressaten för kraven få ersättning av 

allmänna medel för skäliga ombudskostnader. 



Saken: Rättegångskostnader i mål om föreläggande enligt 26 kap. 9 § MB 

Lagrum: 20 kap. 3 §, 25 kap. 1 §, 26 kap. 9 § MB 

Sökord: Rättegångskostnader, föreläggande, tillsynsbeslut 

Kortref: Frågan om rättegångskostnader i ett mål om tillsyn ska bedömas enligt FPL, varför 

adressaten för miljömyndighetens föreläggande inte har rätt till ersättning för rättegångs kostnader. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:första halvåret, sid. 31 

Beslut 2002-09-06 (SM 38); M 5149-00 

Saken: Rättegångskostnader 

Lagrum: VL 20 kap. 5 §, VL 20 kap. 1 §, RB 18 kap. 8 § 

Sökord: sakägare, rättegångskostnader, förskott, vattenmål 

Kortref: Miljödomstolen ålade sökanden att med stöd av 20 kap. 5 § vattenlagen ersätta 

enskilds rättegångskostnader. Miljööverdomstolen fann att en tillämpning av 20 kap. 5 § 

vattenlagen förutsätter ett ställningstagande att den som begärt ersättning för sina 

rättegångskostnader också är sakägare i målet. Sakägarfrågan var stridigt i målet och av 

parterna ingiven utredning gav inget klart besked i frågan. Miljödomstolen hade emellertid 

förordnat om ytterligare utredning som kunde komma att klarlägga denna fråga. Med hänsyn 

till att sakägarfrågan för närvarande var oklar och då den pågående utredningen kunde 

klarlägga frågan ansåg Miljööverdomstolen att förutsättningar nu inte förelåg för att med stöd 

av 20 kap. 5 § vattenlagen ålägga sökanden att ersätta enskild för yrkande rättegångskostnader 

i miljödomstolen. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2002: första halvåret, sid. 


23

Saken: Rättegångskostnader 

Lagrum: RB 18 kap. 8 §, VL 20 kap. 1 §, VL 20 kap. 2 §, MB 25 kap. 2 §, MB 25 kap. 5 § 

Sökord: Rättegångskostnader, vattenmål, vattenverksamhet, Banverket, Västra Götalands läns 

landsting, avtalsförhandlingar, förhandlingar 

Kortref: Miljödomstolen ålade Banverket att ersätta Västra Götalands läns landsting för dess 

rättegångskostnader med 195 000 kr. Efter överklagande av Banverket, slog MÖD av på 

ersättningen till 120 000 kr med hänvisning till att en betydande del av ombudens arbete hade 

avsett de föregående förhandlingarna parterna emellan och att detta inte hade haft någon större 

betydelse för prövningen av målet i miljödomstolen. 

Anm: 

24

Prövningstillstånd 


Saken: Prövningstillstånd för miljödomstols avvisningsbeslut 

Lagrum: 23 kap. 1-3 §§ MB, 34 a § FPL, 54 kap. 9 § RB 

Sökord: Överklagande, rättidsprövning, prövningstillstånd, återställande av försutten tid, 

kommunikation, sakägare, grannar 

Kortref: Reglerna om prövningstillstånd gäller inte miljödomstols avvisningsbeslut eller andra 

beslut i processuella frågor efter det att domstolen skilt saken från sig. Grannar som initierat 

ett miljöärende blev inte tillställda miljödomstolens dom som gick dem emot, vilket 

Miljööverdomstolen ansåg utgöra laga förfall för deras underlåtenhet att överklaga i rätt tid. 

Anm: Beslutet finns troligen inte i datorn. Kommentar i Miljödomar 2000:1, sid. 79 


Saken: Prövningstillstånd 

Lagrum:20 kap. 3 § miljöbalken, 23 kap. 1 § miljöbalken, 34 a § förvaltningsprocesslagen 

Sökord: Prövningstillstånd, för sent inkommet överklagande, avvisa, avvisningsbeslut, 

desertionsbeslut 

Kortref: Miljödomstolen avvisade att överklagande såsom för sent inkommet. Fråga uppkom 

om prövningstillstånd erfordras i MÖD. Domstolen fann att ett av miljödomstolen meddelat 

desertionsbeslut utgör ett beslut som har direkt samband med det mål som miljödomstolen 

skilt sig ifrån. Vidare skall MÖD, i likhet med vad som gäller för kammarrätt, meddela 

prövningstillstånd när anledning förekommer till ändring i det slut som underinstansernas 

avgörande innehåller. Mot bakgrund härav fann MÖD att bestämmelserna i 20 kap. 3 § tredje 

stycket och 23 kap. 1 § andra stycket miljöbalken jämfört med 34 a FPL bör förstås så att de 

är tillämpliga även vid desertions beslut och att prövningstillstånd sålunda krävs. Detta innebär 

en ändring av MÖD:s tidigare ställningstagande enligt beslut den 11 april 2000 i mål nr M 

1156-00 

25

Domförhet 


Saken: Domförhet i vitesmål enligt MB 

Lagrum: 20 kap. 3-5 §§ MB, 

Sökord: Domförhet, vitesmål, utdömande av vite, rättegångsfel, återförvisa, återförvisning 

Kortref: Vid utdömande av vite ska miljödomstolen ha den sammansättning som gäller enligt 

huvudregeln i 20 kap. 4 § MB, d.v.s. en lagfaren domare, ett miljöråd samt två sakkunniga 

ledamöter. Felaktig sammansättning i miljödomstolen (en lagfaren domare och ett miljöråd) är 

ett sådant rättegångsfel att målet ska återförvisas. 



Saken: Bristande domförhet som rättegångsfel 

Lagrum: 20 kap. 4, 5 och 10 §§ MB, 51 kap. 28 § RB, 31 kap. RB 

Sökord: Domförhet, rättegångsfel, vite, myndighets rätt till rättegångskostnad, fel 

sammansättning, återförvisning 

Kortref: Felaktig sammansättning av miljödomstolen vid utdömande om vite har inte ansetts 

vara av sådant slag att miljödomstolens dom ska undanröjas. I sådant mål har 

miljömyndigheten inte rätt till ersättning för rättegångskostnader. 


Dom 2001-01-12 (DM 2); M 2020-00 

Saken: Domförhet vid miljödomstols dom i mål om dispens från strandskyddsbestämmelserna 

Lagrum: 20 kap. 5 § MB, 51 kap. 28 § RB 

Sökord: Domförhet, strandskyddsdispens, rättegångsfel, fel sammansättning, återförvisning 

Kortref: Att miljödomstolen felaktigt var sammansatt av en lagfaren domare, ett miljöråd och 

två sakkunniga ledamöter (borde ha varit enbart de två förstnämnda) i mål om 

strandskyddsdispens har inte ansetts vara grovt rättegångsfel, då rättens dom var enhällig. 


26

Avskrivning 

Högsta domstolens beslut i protokoll 2001-09-14; Ö 1375-01 (MÖD:s beslut i protokoll 

2001-03-15 i mål nr M 1787-01) 

Saken: Avskrivning av mål 

Lagrum: VL, ML, 20 kap. 3 § MB, 13 kap. 5 § RB 

Sökord: Avskrivning, återkallande, undanröjande av dom, fastställande av dom 

Kortref: I ett ansökningsmål enligt VL och ML som överklagats till MÖD återkallades 

ansökan om tillstånd. MÖD avskrev målet från vidare handläggning och förklarade att 

miljödomstolens dom till följd därav skulle stå fast. Beslutet överklagades av sökanden. HD 

menade att hänvisningen i 20 kap. 3 §, jämte frånvaron av särregler, innebär att RB:s regler 

om återkallelse i tvistemål i princip ska tillämpas. Vidare pekade man på att regeln i 13 kap. 5 

§ 2 st. RB om svarandens samtycke till återkallelse endast gäller i indispositiva mål. Då någon 

svarande som avses i det lagrummet inte finns i ansökningsmål av det aktuella slaget menade 

HD att MÖD istället borde ha beslutat om undanröjande av domen i samband med att målet 

avskrevs. 


Saken: Avskrivning av mål 

Lagrum: 20 kap. 3 § MB, 13 kap. 5 § RB, 15 kap. 8 § VL 

Sökord: Avskrivning, återkallande, undanröjande av dom, Birka Kraft 

Kortref: I ett mål om omprövning enligt VL återkallade bolaget sin ansökan och till följd 

därav undanröjde MÖD miljödomstolen dom såvitt avsåg huvudsaken samt avskrev målet. 

Anm: 

27

Återställande av försutten tid 

Beslut 2000-04-10 (SM 10); M 5364-99 och M 7568-99 

Saken: Återställande av försutten tid 

Lagrum: 20 kap. 3 § MB, FPL, 12 kap. RB 

Sökord: Återställande av försutten tid, laga förfall, miljöförening, ideell förening, ombud, 

förvaltningsprocess 

Kortref: Ideell förening har bedömts kunna uppträda som ombud för sakägare. MÖD 

återställde försutten tid för en miljögrupp och en egnahemsförening, vars talan hade avvisats 

på formella grunder. MÖD uttalade att vid tolkningen av de processuella bestämmelserna i 

miljömål ska stor vikt läggas vid att allmänhetens möjlighet att föra talan i domstol 

underlättas. 


28

Rättegångsfel 

Beslut 2001-11-21 (SM 17); M 2173-01 

Saken: Tillstånd enligt MB till vattenuttag från Garnsviken för bevattning av golfbana; nu 

fråga om återförvisning pga. rättegångsfel 

Lagrum: 22 kap. 3 § MB, 22 kap. 4 § RB, 22 kap. 17 § MB, 50 kap. 28 § RB, 50 kap. 29 § RB 

Sökord: Rättegångsfel, återförvisning, kungörelse, ortstidning, undanröjning 

Kortref: Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Upsala Nya Tidning trots att det aktuella 

vattenområdet huvudsakligen är beläget i Stockholms län. MÖD uttalade att kungörelsen även 

borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått 

kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget 

som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och 

målet återförvisades. 



Saken: Tillstånd enligt ML till bergtäkt; nu fråga om rättegångsfel 

Lagrum: 22 kap. 3 § MB, 22 kap. 4 § RB, 22 kap. 17 § MB, 50 kap. 28 § RB, 50 kap. 29 § RB 

Sökord: Rättegångsfel, återförvisning, kungörelse, delgivning, kommunicering, 

kommunikationsskyldighet, undanröjning 

Kortref: I mål om tillstånd till bergtäkt hade ett stort antal närboende under målets 

handläggning i länsstyrelsen motsatt sig tillstånd. Sedan bolaget överklagat länsstyrelsens 

beslut avgjorde miljödomstolen målet utan att på något sätt kommunicera överklagandet, 

underrätta om förhandling och syn eller utfärda kungörelse. MÖD fann att den bristande 

kommuniceringen utgjorde ett så allvarligt förfarandefel att målet skulle visas åter till 

miljödomstolen för fortsatt handläggning. 



Saken: Tillstånd till enskild avloppsanläggning; nu fråga om återförvisning m.m. 

Lagrum: 

Sökord: Rättegångsfel, muntlig förhandling, grovt rättegångsfel, återförvisning, undanröjande, 

tillstånd 

Kortref: I mål om tillstånd enligt HskL till enskild avloppsanläggning hade miljödomstolen 

vägrat ett par grannar muntlig förhandling. MÖD gick däremot och menade att varken målets 

natur eller det faktum att muntlig förhandling hade hållits i länsrätten ett år tidigare med 

samma parter i ett annat mål om ingripande mot anläggningen utgjorde sådana särskilda 

omständigheter att muntlig förhandling kunde vägras i tillståndsmålet. Miljödomstolens dom 

undanröjdes därför p.g.a. grovt rättegångsfel och målet återförvisades. 



Saken: Tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken för bl.a. infiltration i 

Johannishusåsen av vatten från Lyckebyån för den kommunala vattenförsörjningen i 

Karlskrona kommun; nu fråga om provverksamhet 

29

Lagrum: MB 11 kap. 2 §, MB 11 kap. 9 §, MB 28 kap. 10 §, RB 59 kap. 1 § 

Sökord: Rättegångsfel, återförvisning, undanröjning, vattenverksamhet, grundvatten, 

infiltrationsanläggning, tvångsrätt 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till vattenuttag ur Lyckebyån och infiltration i 

fyra bassänger vid Johannishusåsen samt vattenuttag ur densamma. Sökandens (Karlskrona 

kommun) yrkande om att få anlägga ytterligare fyra bassänger på annan fastighet ogillades. 

Efter överklagande av kommunen ändrade MÖD tillståndet till att även avse de senare 

bassängerna. Härvid uttalade domstolen att en av kommunen vid miljödomstolen gjord 

framställan om rätt att få ta områdena i anspråk hade utgjort en begäran om särskild tvångsrätt 

enligt 28 kap. 10 § MB. Eftersom miljödom stolen inte hade prövat detta yrkande ansåg MÖD 

att det förekommit grovt rätte gångsfel och återförvisade frågan till miljödomstolen för fortsatt 

behandling. 

Anm: 


Saken: Deldom med avseende på vissa av de verksamheter som omfattas av ansökan om 

tillstånd till nuvarande och utökad verksamhet för behandling av förorenade jordmassor samt 

deponering av farligt avfall inom bolagets deponiområde i Storfors kommun 

Lagrum: RB 17 kap. 1 § 

Sökord: Rättegångsfel, miljöfarlig verksamhet, prövningens omfång, avfall, deponi, 

Miljöbolaget, deldom, miljökonsekvensbeskrivning, prövotid 

Kortref: Ett bolag ansökte om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet på dels ett 

deponiområde, dels ett industriområde. Efter yrkande från bolaget meddelade miljödomstolen 

deldom med avseende på viss verksamhet inom deponiområdet. Tillståndet förenades med 

villkor, varav ett överklagades av bolaget till MÖD. MÖD fann emellertid att det var 

oförenligt med såväl 17 kap. 1 § RB som MB att meddela deldom på sätt som skett. Därvid 

pekade domstolen särskilt på miljödomstolen inte hade tagit ställning till 

miljökonsekvensbeskrivningen i målet samt att den – trots att det inte var fråga om prövotid – 

hade förbihållit sig rätten att ändra villkoren genom den slutliga domen i målet. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till grus- och bergtäkt 


Sökord: Rättegångsfel, täkt, tillstånd, samråd, avvisning 

Kortref: Sökanden hade inte genomfört tidigt samråd på det sätt som MB föreskriver. Bland 

annat hade inte alla särskilt berörda kontaktats innan ansökan gavs in, det var oklart vilken 

information som lämnats och några möjligheter att komma med synpunkter hade inte getts. 

Inte heller hade kontakterna på något sätt dokumenterats. MÖD konstaterade att 

verksamhetens omfattning visserligen var begränsad men att täktverksamhet typiskt sett är av 

ingripande natur. Mot den bakgrunden ansågs bristerna så allvarliga att de inte kunde läkas i 

efterhand utan tillståndsansökan avvisades. 

Anm: 


Saken: Förbud mot utsläpp av avloppsvatten; nu fråga om jäv 

Lagrum: MB 26 kap. 9 §, KomL 6 kap. 24 §, KomL 6 kap. 25 § 

Sökord: Rättegångsfel, jäv, intressejäv, återförvisning, enskilt avlopp, avloppsanläggning 

30

Kortref: Miljönämnden hade förbjudit en fastighetsägare att använda en enskild 

avloppsanläggning för vissa utsläpp. I handläggningen av beslutet deltog en ledamot som ägde 

marken där anläggningens infiltrationsbädd låg. Fastighetsägaren överklagade och invände jäv 

i samtliga instanser. Länsstyrelsen behandlade inte jävsfrågan. Miljödomstolen undanröjde 

föreläggandet på andra grunder och ansåg därför att det var onödigt att uttala sig i jävsfrågan. 

MÖD konstaterade att jäv förelåg enligt 6 kap. 24 och 25 §§ KomL och att det saknade 

betydelse att ledamoten inte påverkade majoritetsförhållandena i nämnden, eftersom 

jävsreglerna syftar till att upprätthålla allmänhetens tilltro till myndigheternas objektivitet. 

Med ändring av länsstyrelsens och miljödomstolens avgöranden, upphävdes därför 

miljönämndens beslut. 

Anm: 


Saken: Rättegångsfel på grund av jäv i mål om tillstånd att bygga ut utskoven m.m. vid Svegs 

kraftverks regleringsdamm i Ljusnan, Härjedalens kommun 


Sökord: Rättegångsfel, jäv, kraftverk, Fortum, Ljusnanfallen AB, Sveg-Herrö 

Fiskevårdsförening 

Kortref: I anslutning till huvudförhandling i miljödomstolen bjöd sökandebolaget samtliga 

närvarande, däribland rättens ledamöter, på lunch. En sakägare menade att detta utgjorde jäv 

och yrkade att domen skulle undanröjas. MÖD ansåg däremot att det som förevarit inte kunde 

anses ha rubbat förtroendet för opartiskheten hos miljödomstolens ledamöter och avslog 

därför yrkandet. 

Anm: 


Saken: Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. 

EU-anpassade drivmedel i Scanraffs anläggning vid Brofjorden, Lysekils kommun 

Lagrum: MB 2 kap., MB 2 kap. 7 §, MB 22 kap. 26 §, MB 6 kap. 1 §, MB 6 kap. 3 § MB 6 

kap. 7 §, MB 7 kap. 28 a §, MB 22 kap. 28 §, ML 21 a §, VL 13 kap. 48 § 

Sökord: Rättegångsfel, miljöfarlig verksamhet, tillåtlighet, raffinaderi, 

miljökonsekvensbeskrivning, MKB, igångsättningsmedgivande, deldom, byggnadstillstånd, 

återförvisning, Scanraff 

Kortref: Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid Scanraffs raffinaderi 

som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § MB och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. MÖD 

undanröjde domen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Därvid 

uttalade domstolen att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § MB kan inte göras mindre 

omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Det kan 

därför inte ställas lägre krav på beslutsunderlaget vid tillåtlighetsprövningen. Ett fullständigt 

underlag är en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av 

verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen bekräftade även att förutsättningarna för 

s.k. igångsättningsmedgivande är desamma som tidigare gällde enligt 21 a § 

miljöskyddslagen. 

Anm: 


Saken: Ansökan om förlängning av arbetstid m.m. vid Ljungåforskraftverk; nu fråga om jäv 

31


Sökord: Rättegångsfel, jäv, kraftverk, Ljungån, Ljungåfors Kraft AB 

Kortref: Jäv har ansetts föreligga i mål om förlängning av arbetstid. Två sakkunniga ledamöter 

i miljödomstolen hade tidigare haft funktioner – som miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen 

resp. ledamot i Bräcke kommunstyrelse – som gjort att de kommit kontakt med 

kraftverksprojektet i Ljungån. MÖD bedömde att deras tidigare positioner i förhållande till 

olika beslut om kraftverksprojektet var sådana att det fanns anledning till objektivt grundat 

tvivel på deras opartiskhet i målet. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till behandling av förorenade massor m.m. i Gävle 

Lagrum: MB 22 kap. 3 §, RB 50 kap. 28 §, RB 50 kap. 29 § 

Sökord: Rättegångsfel, miljöfarlig verksamhet, kungörelse, deponering, förorenade massor, 

oljehaltiga massor, avfall, farligt avfall, massor, behandling, återförvisning, Dewatech 

Compost AB 

Kortref: Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till behandling och deponering av förorenade 

massor. Länsstyrelsen överklagade till MÖD. I målet yrkade bolaget att ordet ”årligen” skulle 

infogas efter den tillåtna behandlingsmängden i tillståndsbeslutet eftersom det av misstag hade 

utelämnats. MÖD pekade emellertid på att även kungörelsen i målet i miljödomstolen saknade 

denna bestämning, vilket ansågs kunna få betydelse för partsställningen i målet och det 

material som ska prövas. Målet återförvisades till miljödomstolen för fortsatt behandling. 

MÖD lämnade även synpunkter på tillståndsdomen i övrigt, bl.a. efterlystes en precisering av 

verksamheten, särskilda villkor i olika avseenden (bl.a. mottagning och behandling av massor, 

omhändertagande av lakvatten, utsläpp, skyddsåtgärder mot lukt och buller) krav på 

ytterligare utredning och provisoriska villkor, behandlingsplan och kontrollprogram m.m. 

Anm: 


Saken: Utdömande av vite; nu fråga om återförvisning 

Lagrum: MB 20 kap. 3 §, RB 51 kap. 28 § 

Sökord: Rättegångsfel, vite, syn, återförvisning 

Kortref: I mål om utdömande av vite vägrade en fastighetsägare (vitesadressaten) 

miljönämnden att delta i av nämnden begärd syn av den gödselvårdsanläggning som målet 

gällde. MÖD bedömde att detta förhållandet innebar att rättegångsfel hade förekommit i 

handläggningen och målet återförvisades till miljödomstolen för fortsatt behandling. 

Anm: 

32

Sekretess 


Saken: Sekretess 

Lagrum:7 kap. 15 § SekrL, 12 kap. 1 och 3 §§ SekrL, 23 kap. 1 § MB. 

Sökord: Rättshjälp, prövningstillstånd, sekretess, personuppgifter 

Kortref: I mål rörande bl.a. strandskyddsdispens har klagande överklagat miljödomstolens 

beslut att bl.a. avslå ansökan om rättshjälp samt yrkat att MÖD skall förordna att klagandens 

personuppgifter skall omfattas av sekretess även efter det att domstolen skilt sig från målet. 

Då klaganden själv givit in sina personuppgifter har 12 kap. 1 § SekrL inte ansetts tillämplig i 

målet. Inte heller med stöd av någon annan bestämmelse har sekretess för uppgift i målet 

ansetts föreligga. För prövning av frågan om rättshjälp har prövningstillstånd ansetts krävas i 

MÖD enligt 23 kap. 1 § andra stycket miljöbalken då det är fråga om överklagande av beslut 

under målets handläggning (se RÅ 1996 ref. 26). 

Anm: 

33

Rättshjälp 


Saken: Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) 

Lagrum: Rättshjälpslagen 7 §, MB 2 kap. 1 §, MB 22 kap. 11 § 

Sökord: Rättshjälp, bevisbörderegeln, utredningsskyldighet, materiell processledning 

Kortref: En klagande i målet om Hallandsåsen ansökte hos MÖD om rättshjälp, vilket avslogs. 

Domstolen uttalade därvid att med hänsyn till att bevisbördan i ansökningsmål åligger 

sökanden och att domstolen i dessa mål har en långtgående utrednings skyldighet, får behovet 

av juridiskt biträde i denna typ av miljömål antas vara begränsat. 

Anm: 

34

Vattenverksamhet 

Dom 1999-09-23 (DM 37); M 73-99 

Saken: Tillåtlighet av grovgrind vid Torpshammars kraftverk i Gimån, Ånge kommun 

Lagrum: VL 4:5, VL 3:11 1 st, VL 15:4, VL 15:8, ÄVL 2:8 1 st 

Sökord: Vattenverksamhet, lagligförklaring, fingaller, fingrind, grovgrind, fiskevård, 

omprövning, föreskrifter, villkor 

Kortref: Ägaren till ett vattenkraftverk med tillstånd från 1943 yrkade ändring av föreskrift till 

skydd för fisket från fingrind vid vattenintaget till grovgrind. MÖD fann inte tillräckliga skäl 

enligt 15 kap. 8 § VL att ompröva föreskriften. 

Anm: 

Dom 2000-01-10 (DM 1); M 4112-99 

Saken: Utrivning av pråm i Göteborgs hamn 

Lagrum: 1 kap. 3 § VL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, utrivning 

Kortref: Pråm har ansetts vara vattenföretag enligt VL och MÖD förpliktigade ägaren att riva 

ut den. 


Beslut i protokoll 2000-01-17; M 833-99 (regeringsbeslut 2000-03-09:33) 

Saken: Tillstånd att uppföra ett vindkraftverk vid Utgrunden i södra Kalmarsund; målet 

överämnas till regeringen med yttrande 

Lagrum: 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 §, 3 kap., 4 kap., 21 kap. 7 §, 23 kap. 7 § MB, ML, 3 kap. 1-4 §§ 

VL, 2 kap. §, 3 och 6 § NRL, 2 kap. 1 § PBL, EG-direktiv 79/409 (fågeldirektivet) 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, vindkraftverk, tillåtlighet, allmänna 

planeringssyn-punkter, samhällsekonomisk nytta, EG:s fågeldirektiv 

Kortref: Överklagande av MDs tillstånd för vindkraftverk överlämnat till regeringen med 

yttrande (lagakraftvunnet tillstånd enligt ML hade meddelats 1999-03-04 av Länsstyrelsen i 

Kalmar län med krav på utredning om vindkraftverkens påverkan på fågellivet i området). 

MÖD anser i yttrandet att hinder inte föreligger enligt VL om regeringens skulle finna att 

företaget kan accepteras från allmänna planeringssynpunkter. Regeringen finner att så är fallet 

och meddelar tillstånd. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2000:1, sid. 22. 

Beslut 2000-01-31 (SM 2); M 89-99 

Saken: Tillstånd till ändrad reglering av Hökesjön och vattenbortledning från Hökesån för 

bevattningsändamål samt bildande av bevattningssamfällighet i Habo 

Lagrum: 3 och 15 kap. VL, 59 kap. 1 § 1 st. 3 p. RB 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, tillstånd, konkurrerande tillstånd, domvilla 

Kortref: MD har givit tillstånd för en bevattningssamfällighet utan hänsyn tagen till ett 

tidigare tillstånd enligt VL i samma vattenområde, vilket betraktades som domvilla av MÖD 

och målet återförvisades. 


Beslut 2000-03-29 (SM 9) ; M 5250-99 

35

Saken: Rådighet över vattenområde 

Lagrum: 2 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 17 och 46 §§ VL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, rådighet, vattenområde 

Kortref: Rådighet över vattenområde har ansetts kunna överlåtas genom avtalsupplåtelse trots 

att fastighetsbildning ännu inte skett. 



Saken: Tillstånd för tunneldrivning i Kalldalsberget, Örnsköldsvik 

Lagrum: 9 kap. MB, 11 kap. MB, 11 kap. 23 § 2 st. MB, 16 kap. 7 § MB 

Sökord: Vattenverksamhet, Järnvägstunneln i Kalldalsberget, Kalldalstunneln, Tillstånd, 

vatten mål, Bortledning, Grundvatten, Ytvatten, Processvatten, Tunnel, Järnväg, Prövningens 

omfattning, Följdföretag, Följdverksamhet, Villkor, reglera, villkors reg lering 

Kortref: Tunneldrivning vid järnvägsbygge har inte ansetts vara tillståndspliktig verksamhet 

enligt MB, och inte heller följdföretag till vattenverksamhet för vilken tillstånd har sökts. 

Miljödomstolens tillståndsprövning av sådan verksamhet vars anläggande har prövats i 

särskild ordning enligt 11 kap. 23 § 2 är begränsad till att avse villkor för verksamheten. Vid 

denna prövning kan dock alla slags villkor meddelas som avser det tillståndssökta projektet i 

sin helhet och som kan påverka den omgivande miljön. 


Dom 2000-06-06 (DM 26); M 88-99 

Saken: Tillstånd enligt VL till tillbyggnad av den s.k. Utöbryggan i Haninge kommun 

Lagrum: 3 kap. 1-4 §§ VL, 2 kap. 6 § NRL, 3 kap. 1 och 2 §§ NRL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, byggande i vatten, brygga, tillåtlighetsbedömning, 

deponering, muddermassor 

Kortref: Lagligförklaring och tillåtlighetsbedömning av Utö brygga. Eftersom ansökan inte 

omfattade deponering av muddermassor ansåg MÖD att denna fråga skulle handläggas som 

särskilt ärende och denna prövning inte skulle föregripas av villkor om detta i förevarande 

mål; villkoret upphävdes. 


Dom 2000-06-15 (DM 28); M 92-99 

Saken: Tillstånd att för Västkustbanan – sträckan Kävlinge-Lund – leda bort grundvatten för 

byggande av planfri korsning mellan järnvägen och Nöbbelövs Kyrkoväg i Lund, Skåne län 

Lagrum: 2 kap. 6 § NRL, 3 kap. 1-4 och 6 §§ VL, EG-direktiv 85/337, 50 kap. 26-28 §§ RB 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, talerätt, klagorätt, allmänt intresse, 

samhällsekonomisk nytta, rättegångsfel 

Kortref: Tillåtlighetsbedömning av vattenföretag i form av bortledning av grundvatten i 

samband med byggandet av planfri korsning för Västkustbanan. Boende inom 

influens-området har fått klaga på tillståndet trots att de endast åberopat allmänna intressen 

mot företaget. MÖD godtog att tillståndet gjorts beroende av att detaljplan skulle fastställas i 

efterhand i huvudsaklig överensstämmelse med den ansökta järnvägssträckningen. Däremot 

ansågs det vara rättegångsfel att MD hade meddelat tillståndet utan att göra en bedömning av 

den samhällsekonomiska nyttan av företag, trots att förutsättningarna om särskild prövning 

enligt 3 kap. 6 § VL inte var för handen. Rättegångsfelet hade emellertid inte inverkat på 

målets utgång och tillståndet fastställdes. 

36



Saken: Ansökan om lagligförklaring av två upptagna kanaler i Sollenkroka, Värmdö kommun 

och om tillstånd till muddring m.m. i vattenområde 

Lagrum: 1 kap. 1 § 1 st. 3 p. VL, 2 kap. 1 § VL, 2 kap. 2 § VL, 4 kap. 5 § 1 st. VL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, kanaler, avvisning, muddring, lagligförklaring 

Kortref: Dels fråga om ett eller flera vattenföretag, dels fråga om rådighet. Ansökan om 

lagligförklaring avsåg fyra kanaler med gemensamt syfte. MD hade avvisat ansökan eftersom 

rådighet saknades för en av kanalerna. MÖD ansåg att det var fråga om fyra olika 

vattenföretag som kunde pröva var för sig. Man menade vidare att den bristande rådigheten 

endast avsåg en bagatellartad del av en av kanalerna som lätt kunde återställas utan att 

kanalens funktion påverkades nämnvärt. Då sökanden hade rådighet över resten av kanalerna 

undanröjdes därför MD:s avvisningsbeslut och målet återförvisades. 

Anm: Ej i datorn. Kommentar i Miljödomar 2000:1, sid. 98 

Dom 2000-06-30 (DM 31 och DM 32); M 72-99 resp. M 91-99 

Saken: Tillstånd till grundvattenanläggning för kyl- och värmeförsörjning i Malmö 

Lagrum: 4 kap. VL, 2 kap. 1 och 2 §§ VL, 3 kap. VL, 8 kap. 1 § VL, 9 kap. 1 § VL, 13 kap. 16 

§ VL 

Sökord: Tillstånd, Malmö Värme, vattenverksamhet, vattenföretag, grundvattenanläggning, 

grundvattenvärme, rådighet, grundvatten 

Kortref: Tillstånd för grundvattenanläggning för kyl- och värmeförsörjning har inte meddelats 

eftersom ianspråktagandet av den termiska energin i grundvattnet utgör ett ingrepp i 

fastighetsägarnas äganderätt och då avtal saknas som gör detta möjligt. Sökanden har inte 

heller ansetts kunna tilltvinga sig grundvattnet på detta sätt, eftersom sådan tvångsrätt saknar 

tydligt lagstöd i VL. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2000:1 sid. 102. Efter överklagande undanröjde HD 

2001-12-07 domen och återförvisade målet för vidare handläggning i miljödomstolen (mål T 

3084-00, NJA 2001 s. 828, se nedan) 

Högsta domstolens dom 2001-12-07 i mål T 3084-00 (NJA 2001 s. 828) 

Saken: Tillstånd till grundvattenanläggning för kyl- och värmeförsörjning i Malmö 

Lagrum: 4 kap. VL, 1 kap. 3 § VL, 2 kap. 1 och 2 §§ VL, 3 kap. 7 § VL, 8 kap. 1 § VL, 9 kap. 

1 § VL, 13 kap. 16 § VL, 13 kap. 17 § VL, 4-6 §§ ML 

Sökord: Tillstånd, Malmö Värme, vattenverksamhet, vattenföretag, grundvattenanläggning, 

grundvattenvärme, rådighet, grundvatten 

Kortref: HD uttalade att den rådighet som enligt 2 kap. 1 § VL krävs för bortledande av 

grundvatten avser vattnet inom det område där företaget ska utföras. Det krävs emellertid inte 

rådighet inom hela det område som berörs av vattentäkten. Återledandet av det uttagna 

grundvattnet utgör i sig inte ett vattenföretag enligt definitionerna i 1 kap. 3 § VL. Om, som i 

detta fall, återledandet utgör en nödvändig förutsättning för det sökta vattenföretaget kan det 

prövas enligt VL som ett led i grundvattenbortledningens lämpliga utförande. Den termiska 

påverkan på grundvattnet som företaget kan medföra gör att ML:s tillåtlighetsregler blir 

tillämpliga. Efter att ha konstaterat att Malmö Värme hade den nödvändiga rådigheten och att 

företaget i sin helhet var tillåtligt enligt VL och ML undanröjde domstolens MÖD:s dom och 

återförvisade målet till miljödomstolen för prövning av villkoren. 

37


Dom 2000-09-29 (DM 49); M 7103-99 

Saken: Lagligförklaring av dammbyggnad m.m. i Byckelsälven (Karlstad) samt tillstånd att 

anlägga Hökebrohammars vattenkraftverk 

Lagrum: 4 kap. VL, 3 kap. VL, 2 och 3 kap. NRL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, lagligförklaring, tillstånd, vattenkraftverk 

Kortref: Lagligförklaring av äldre dammbyggnad med villkor som medger återgång till 

dämningshöjd som användes farm till 1960-talet. Med undanröjande av miljödomstolens dom 

har anläggandet av vattenkraftverket ansetts tillåtligt. I beräkningen av de ekonomiska för delar 

na av verksamheten ska inräknas samhällets bidrag till utbyggnaden av mikrokraftverk. 

Trots att miljökonsekvensbeskrivningen som ingivits i målet varit bristfällig, ansåg MÖD det 

klarlagt att de negativa verkningarna för natur- och kulturvärdena av kraftverket blir små. Då 

skäl för s.k. verkställighetstillstånd inte framkommit, har yrkande härom ogillats. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1 sid. 34. Domen överklagades av 

Naturskyddsföreningen till HD som ansåg att föreningen hade talerätt i frågan om tillstånd, 

men inte lagligförklaring (NJA 2001 s. 279, se ovan) 

Dom 2000-10-09 (DM 52); M 192-99 

Saken: Ansökan om tillstånd för att anlägga och driva Parbäckens kraftverk, Strömsund. 

Lagrum: 4 kap. VL, 3 kap. VL, 2 kap. 6 § NRL, 3 kap. 1, 2 och 5 §§ NRL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, mikrokraftverk, vattenkraftverk, fjällvärlden, 

naturvård, friluftsliv 

Kortref: Anläggande av mikrokraftverk har inte ansetts samhällsekonomiskt motiverad med 

hänsyn till den ringa fördelen, jämfört med de skador som anläggningen medför för 

naturvärdena i området. 


Dom 2001-01-12 (DM 1); M 34-99 

Saken: Tillstånd till muddring i Iggö kanal, Gävle kommun 

Lagrum: 3 kap. 1 § VL, 3 kap. 4 § VL, 2 kap. 6 § NRL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, muddring, Iggö kanal, allmänna 

planeringssynpunkter, båtnad, samhällsekonomisk nyttoövervikt 

Kortref: Ansökan om tillstånd enligt VL till muddring av Iggö kanal ogillades då det inte 

ansågs visat att projektet var godtagbart från allmän planeringssynpunkt och då olägenheterna 

bedömdes vara större än fördelarna med företaget. Härvid pekade MÖD särskilt på det 

förhållande att området var utpekat som riksintresse för naturvården enligt NRL och att en 

närmare prövning utifrån de motstående intressena endast kunde göras i ett mål där det 

klarlagts att den båtled – som Iggö kanal var en mindre del av – i sin helhet skulle komma att 

utföras om tillstånd gavs. 


Beslut 2000-11-07 (SM 22); M 6665-99 

Saken: Vilandeförklaring av ansökan om förlängd arbetstid till grundvattenbortledning från 

järnvägstunneln genom Hallandsåsen; nu fråga om återförvisning pga. rättegångsfel 

Lagrum: 13 kap. 2, 13, 22 och 23 §§ VL, 15 kap. 2 § VL, 32 kap. 5 § RB, 50 kap. 28 § RB 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, bortledande av grundvatten, förlängning av 

38

arbetstid, vilandeförklaring, kommunikation 

Kortref: Ansökan om förlängning av arbetstid för vattenföretag borde ha kungjorts och 

sakägare beretts tillfälle att yttra sig. Likaså borde sakägare ha fått yttra sig över yrkande om 

vilandeförklaring i målet. MÖD ansåg att dessa brister sammantaget utgjorde rättegångsfel 

och undanröjde därför MD:s beslut samt återförvisade målet för fortsatt behandling. 


Dom 2000-11-14 (DM 60); M 8879-99 

Saken: Tillstånd enligt VL till att för en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen 

(SwePol Link) lägga ut och för framtiden bibehålla en polsjökabel med metallisk återledare i 

havet från stranden vid Stärnö i Karlshamn till territorialvattengränsen 

Lagrum: 3 kap. 1-4 §§ VL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, polsjökabel, likströmsförbindelse, 

samhällsekono-misk nytta, båtnad 

Kortref: Vid beräkningen av den samhällsekonomiska nyttan av kabelförbindelse för 

kraftöverföring mellan Sverige och Polen har beaktats inte bara anläggningens 

företagsekonomiska nytta och dess inverkan på vattenförhållandena (fisket), utan även 

företagets påverkan på miljön på grund av kraftproduktionen i de båda länderna (utsläpp av 

svavel och kväve) och på elsäkerheten i södra Sverige. 


Dom 2000-12-20 (DM 75); M 5-99 

Saken: Omprövning enligt VL av villkoren för Fredriksfors kraftstation, Robertsfors 

Lagrum: 15 kap. 3 och 10 §§ VL, 3 kap. VL, 19 § VP, 2 kap. 8 § ÄVL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, vattenkraftverk, omprövning, villkor, laxtrappa 

Kortref: Byggande av laxtrappor vid äldre kraftverk har ansetts vara samhällsekonomiskt 

motiverat och inte heller medföra att förutsättningarna för vattenföretag rubbas avsevärt. 


Dom 2001-05-04 (DM 23) ; M 84-99 

Saken: Tillstånd enligt VL till förbättrad markavvattning inom Hidinge-Spångakärrens torrlägg 

ningsföretag, Örebro kommun. 

Lagrum: 3 kap. 1-4 §§, 12 kap., 13 kap. 2 § VL, 2 och 3 kap. NRL, 18 c och 18 d §§ NVL, 20 

kap. 3 §, 25 kap. 2 § MB, 6 § MP, 18 kap. 6 § RB 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, dikning, markavvattning, torrläggningsföretag, 

dispens från dikningsförbud, rättegångskostnader 

Kortref: Tillstånd till markavvattning i område där dispens från NVL:s dikningsförbud 

meddelats av regeringen. Bedömningen av rättegångskostnadernas fördelning och skälighet 

har inte ansetts vara förfaranderegler i MP:s betydelse, varför VL:s regler är tillämpliga. 


Dom 2001-06-21 (DM 37); M 1124-99 

Saken: Tillstånd till att anlägga Digeröns kraftverk i Svågan, Hudiksvalls kommun 

Lagrum: 3 kap. 1-4 §§ VL, 2 kap. 5-8 §§ NRL. 2 kap. 10 § NRL, 3 kap. 1 § NRL 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, kraftverk, Digerön, utter, flodpärlmussla, Natura 

2000-område, EU:s habitatdirektiv, allmänna planeringssynpunkter, tillåtlighet, 

Kortref: Miljödomstolen hade meddelat tillstånd för kraftverket med villkor om 

39

minimivattentappning och fiskefrämjande åtgärder. Kommunen överklagade med hänvisning 

till företagets negativa inverkan på friluftslivet och de höga naturvärdena i området. Bestånd 

av utter och flodpärlmussla förekom i området och delar av Svågan vid Flotthöljan var 

föreslaget som ett s.k. Natura 2000-område. Slutligen menade kommunen att det fanns andra 

fallsträckor i kommunen som var mer lämpade för kraftproduktion. MÖD fann att de 

motstående intressena inte var av den dignitet att hinder mot företaget förelåg med tillämpning 

av den avvägning som ska ske enligt 2 kap. 10 § NRL. Vidare refererade MÖD till de 

riktlinjer som riksdagen givit för energipolitiken i proposition 1996/97:84 och menade att 

dessa skulle vara styrande för bedömningen av vad som skulle anses vara lämplig 

markanvändning i området. Härvid konstaterade MÖD att det aktuella fallsträckan var särskilt 

lämpat för energiproduktion medan inverkan på det rörliga friluftslivet skulle bli måttlig. De 

förväntade skadorna på bestånden av utter och flodpärlmussla kunde bedömas som ringa och 

skulle kunna motverkas genom byggande av fiskevägar och utsättning av öring. MÖD uttalade 

att dessa omständigheter sammantaget visade att det sökta företaget ligger i linje med de 

grundläggande planeringskraven enligt 2 kap. NRL. Företaget skulle inte heller hindra en 

utveckling och användning av området för friluftsliv och fiske gemensamt med övriga 

vidsträckta intilliggande områden med kvaliteter för dessa ändamål. Ett utnyttjande av 

fallhöjden för det sökta företaget kunde enligt MÖDs uppfattning snarast bedömas vara i linje 

med riksdagens ståndpunkter om fortsatt utbyggnad av småskalig vattenkraft och därmed vara 

lämplig markanvändning. Hinder mot företaget enligt 3 kap. 1 § VL förelåg därför inte. 

Miljödomstolens föreskrifter om minimivattentappning (1,2 m 3 /s under sommaren och 0,4 

m 3 /s under vintern) samt en engångsavgift om 120 000 kr för fiskefrämjande åtgärder skulle 

enligt MÖD innebära att det inte skulle bli någon skada för det enskilda fiskeintresset. Vid en 

avvägning mot den ekonomiska nyttan av företaget ansågs det visat att fördelarna från såväl 

allmän som enskild synpunkt översteg kostnaderna samt skadorna och olägenheterna. MÖD 

ansåg därför att företaget var tillåtligt enligt 3 kap. 4 § VL. 

Två ledamöter var skiljaktiga och menade att utredningen i målet inte gav stöd för 

ståndpunkten att inverkningarna av företaget gick att förena med kommunens långt framskrida 

planer på friluftsliv och fisketurism i området. De ansåg vidare att det inte gick att utesluta att 

företaget skulle medföra skador på musselbeståndet vid Digerön och Natura 2000-området. 

Deras slutsats var därför att övervägande skäl talade för att företaget skulle komma i konflikt 

med kommunens planer för området och att hinder mot den sökta utbyggnaden mötte från 

allmänna planeringssynpunkter. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1: första halvåret, sid. 101. Samtidigt meddelades även 

tillstånd till ett annat kraftverk i Svågan, Skånsjöns kraftverk (MÖD dom 2001-06-21, DM 38, 

i mål M1125-99). De principiella resonemangen (och skiljaktig mening) är desamma i de två 

målen. 

Dom 2001-06-26 (DM 41); M 60-99 

Saken: Avtappningsvillkor för vattenverksamhet med tillstånd enligt 1918 års vattenlag 

Lagrum: 2 kap. 2 och 3 §§ ÄVL, EG-direktiv 92/43/EEG 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, byggande i vatten, avtappningsvillkor, Söderfors 

vattenkraftverk, Bredforsen 

Kortref: Tillstånd till Söderfors kraftverk meddelades första gången 1970, varvid vissa villkor 

om åtgärder för främjandet av motstående intressen sköts på framtiden. Vattenöverdomstolen 

fastställde av dessa vissa villkor i dom 1983, samt meddelade prövotidsförordnande om 

utredning av villkor om avtappning. Samtidigt fastställdes avtappningsvillkor för prövotiden. 

Slutliga villkor meddelades 1996 av Stockholms vattendomstol, varvid domstolen ansåg sig 

40

förhindrad att gå utöver den avtappning som bestämts 1983 av hänsyn till fritidsfisket. MÖD 

ansåg sig oförhindrad att pröva avtappningen mot såväl fritidsfisket (2 kap. 2 § ÄVL), som 

den allmänna naturvården (2 kap. 3 § ÄVL). MÖD konstaterade att de aktuella området var av 

särskild skyddsvärd karaktär för reproduktionen av öring och harr samt att 1983 

prövotidsvillkor var otillräckliga för att tillvarata detta intresse. Vid en avvägning mellan de 

olika intressena fann emellertid domstolen att kostnaden för en för naturvården behövlig 

ökning av avtappning på helårsbasis i de aktuella forsarna framstod som oskälig. Däremot 

bifölls Fiskeriverkets yrkande om villkor om särskild vårtappning av hänsyn till de allmänna 

intressena. 

Dom 2001-12-20 (DM 63); M 1718-00 

Saken: Lagligförklaring av vattenanläggning och vattenbortledning samt tillstånd till 

bortledning av grundvatten från arbetstunneln vid mellanpåslaget vid utförande av 

järnvägstunnel genom Hallandsåsen, m.m. 

Lagrum: 1 kap. 3 § VL, 3 kap. 4 § VL, 4 kap. 5 § VL, 12 kap. 32 § VL, 15 kap. 1 § VL, 18 

kap. 1 § VL (jfr. med punkt B7 i bilagan till TillsynsF), 6 § MP, 17 § MP, 18 kap. 15 § RB 

Sökord: Vattenföretag, vattenverksamhet, lagligförklaring, vattenanläggning, 

vattenbortled-ning, tillstånd, bortledning av grundvatten, arbetstunnel, järnvägstunnel, 

Hallandsåsen 

Kortref: Mål om lagligförklaring av vattenföretag ska bedömas enligt vattenlagens regler om 

målet inletts före miljöbalkens ikraftträdande. Då vattenlagen inte innehåller någon 

bestämmelse som gör det möjligt att tidsbegränsa ett tillstånd mot sökandens vilja, bör 

prövningen av företagets tillåtlighet och tillståndets utformning göras utifrån den tid som 

sökanden bedömt nödvändig. Tillräckliga skäl har inte funnits för att förordna miljönämnden i 

Båstad som tillsynsmyndighet vid sidan av länsstyrelsen, då tillsynsfrågorna inte bedömts vara 

mer komplicerade än brukligt eller att länsstyrelsen inte skulle klara av tillsynen. Även frågor 

om villkor för bortledande av grundvatten, om tiden för förordnande av sakkunnig samt 

rättegångskostnader enligt vattenlagen. 


Dom 2001-12-20 (DM 64); M 1817-00 

Saken: Godkännande eller lagligförklaring enligt VL av bortledning av grundvatten för 

saneringsändamål från norra tunnelmynningen och från arbetstunneln vid mellanpåslaget vid 

utförande av järnvägstunnel genom Hallandsåsen, m.m. 

Lagrum: 4 kap. 4 § VL, (annars som andra domen) 

Sökord: Vattenföretag, vattenverksamhet, godkännande, osv. 

Kortref: Bestämmelsen om godkännande enligt 4 kap. 4 § 2 st. VL är inte tillämplig på 

bortledande av grundvatten. Annars som DM 63, observera: Lagligförklaring av vattenföretag 

enligt VL kan även ske för förfluten tid och således även omfatta sådan 

grundvatten-bortledning som är avslutad. 


Dom 2002-01-11 (DM 3); M 1-99 

Saken: Tillstånd att anlägga och driva ett vattenkraftverk vid Eds kvarn inom Åråns 

naturreservat, Värnamo kommun 

Lagrum: 7 § NVL, 11 § NVL,12 § NVL, 1 kap. 3 § VL, 3 kap. 2 § 2 st. VL, 9 § 2 st. VP 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, vattenkraftverk, naturreservat, interimistiskt förbud, 

41

dispens 

Kortref: Tillstånd till vattenkraftverk vid Eds kvarn meddelades av MD i början av 1995. 

Senare under samma år meddelades interimistiskt förbud enligt NVL mot att anlägga 

vattenkraftverk på platsen, beslut om naturreservat togs tre år senare. Efter överklagande fann 

MÖD att prövningens av företagets tillåtlighet ska ske med utgångspunkt i dagens 

förhållanden och därvid en jämförelse ska göras mellan det ansökta vattenkraftverket och den 

påverkan som befintlig dammbyggnad har på vattenframrinningen i ån. Vid en sådan 

jämförelse ansåg MÖD det helt klart att det ansökta företaget motverkar syftet med 

naturreservatsföreskrifterna och upphävde tillståndet. Även fråga om rättegångskostnader. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2002:1, sid. 

Beslut 2002-02-06 (SM 3); M 9225-99 och M 256-01 

Saken: Slutprövning av målet rörande Ransarens reglering; nu fråga om rättegångsfel m.m. 

Lagrum: 11 kap. 32 § ÄVL, 11 kap. 58 § ÄVL, 13 kap. 21 § VL, 13 kap. 43 § VL, 22 kap. 3 § 

MB, 22 kap. 21 § MB, 6 kap. 5 § RB, 17 kap. 7 § RB, 18 kap. 15 § RB, 50 kap. 26 § RB, 50 

kap. 28 § RB, 50 kap. 29 § RB, 54 kap. 3 § RB 

Sökord: Vattenverksamhet, Ransaren, Grundfors, regleringsföretag, vattenreglering, 

uppskjuten skadereglering, uppskjutna frågor, oförutsedda skador, sandtäkt, undanröjande, 

återförvisning, rättegångskostnader 

Kortref: Av miljödomstolens dom framgick inte om man hade behandlat och tagit ställning till 

tidigare i målet framställda yrkanden om ersättning och grunder för skadeberäkning. MÖD 

ansåg inte heller att dessa frågor var så beredda att miljödomstolen vid huvudförhandlingen 

borde ha tagit upp dem till slutlig behandling. Dessa brister i miljödomstolens handläggning 

ansågs ha innefattat rättegångsfel och att detta hade inverkat på målets utgång på ett sätt som 

inte kunde läkas vid MÖD. Domen undanröjdes därför till viss del och målet återförvisades. 

Även frågor om ersättning för rättegångskostnader vid återförvisning. 


Dom 2002-03-27 (DM 20); M 7952-99 

Saken: Omprövning enligt VL av föreskrivna tillståndsvillkor för att förbättra säkerheten vid 

Vattenfalls anläggningar inom Luleälvens vattensystem; nu fråga om ombyggnadsåtgärder vid 

Bodens kraftverk 

Lagrum: 15 kap. 3 § VL, 15 kap. 8 § VL, 25 kap. MB, 18 kap. RB 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, omprövning, säkerhetsåtgärder, Bodens kraftverk 

Kortref: Vattenfall och Kammarkollegiet ansökte hos miljödomstolen om att med stöd av 15 

kap. 3 och 8 §§ VL utföra vissa säkerhetsåtgärder vid Bodens kraftverk. Som sakägare angavs 

fiskerättinnehavare och ägare av strand och vatten nedströms. Miljödomstolen biföll ansökan. 

Domstolen konstaterade att i målet kan endast prövas frågor som sammanhänger med 

tillståndsansökan. Då någon ändring av vattenhushållningsbestämmelserna för kraftverket inte 

begärts, avvisade miljödomstolen yrkanden rörande bl.a. uppskov med skadereglering. 

Miljööverdomstolen delade denna bedömning. 


Dom 2002-04-02 (DM 23); M 537-01 

Saken: Tillstånd att bortleda inläckande grundvatten från skärning och tunnel genom Öberget 

m.m. i Örnsköldsviks kommun (Botniabanan). 

Lagrum: 11 kap. 2 § MB, 11 kap. 9 § MB, LSV, 9 kap. 1 § MB, 9 kap. 6 § MB, 16 kap. 17 § 

42

MB, 21 kap. 3 § MB, 26 kap. 9 § MB, 13 kap. 17 § VL, 

Sökord: Vattenverksamhet, järnvägstunneln i Öberget, tunneldrivning, tillstånd, bortledning, 

grundvatten, ytvatten, processvatten, tunnel, prövningens omfattning, följdföretag, 

följdverksamhet, villkor, reglera, villkors reg lering 

Kortref: Banverket hade sökt tillstånd enligt 11 kap. MB för avledning och bortledning av 

grundvatten i samband med tunneldrivning för Botniabanan. Miljödomstolen meddelade 

villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i 

recipienten. Miljööverdomstolen ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta 

själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen menade att 

miljöbalken inte ger möjlighet att mot sökandens vilja pröva icke tillståndspliktig miljöfarlig 

verksamhet och de störningar som denna orsakar (tunneldrivningen), även om den har 

samband med den tillståndspliktiga verksamheten. Den miljöfarliga verksamheten får istället 

regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. MB. Miljööverdomstolen upphävde 

därför utsläpps vill koren för avloppsvatten. 


Dom 2002-04-02 (DM 24); M 5455-00 

Saken: Tillstånd att bortleda inläckande grundvatten från tunnel och schakt genom 

Hjältakullen m.m., i Örnsköldsviks kommun (Botniabanan). 



Sökord: Vattenverksamhet, järnvägstunneln i Hjältakullen, tunneldrivning, tillstånd, 

mängdbegränsning, olägenhet av väsentlig betydelse, särskilda skäl, bortledning, grundvatten, 

ytvatten, processvatten, tunnel, prövningens omfattning, följdföretag, följdverksamhet, villkor, 

reglera, villkors reg lering 

Kortref: Banverket uppför ett antal tunnlar för byggandet av Botniabanan, varvid man ansökte 

om tillstånd för att leda bort allt inläckande grundvatten utan mängdbegränsning. Miljödomstolen 

meddelade tillstånd att leda bort en begränsad mängd grundvatten, varefter 

Banverket överklagade. Miljööverdomstolen ansåg att något tekniskt hinder inte förelåg att 

meddela mängdbegränsning för bortledning av grundvatten från tunneln genom Hjältakullen. 

Vidare konstaterade domstolen att miljökonsekvensbeskrivningen i målet hade utgått från en 

att en viss mängd skulle ledas bort. Om Banverket gavs möjlighet att leda bort obegränsade 

mängder grundvatten skulle detta influensområde kunna bli större. Mängden grundvatten som 

fick ledas bort begränsades därför till den angivna mängden, åtta liter grundvatten per minut 

och 100 meter tunnel, angivet som rikt- och årsmedelvärde. Härvid beaktades även att ett 

bortledande av en större mängd grundvatten kunde befaras föranleda skada eller olägenhet av 

väsentlig betydelse för hälsan eller miljön och att särskilda skäl att ändå bedriva verksamheten 

saknades (jfr. 2:9 MB). Miljödomstolen hade i tillståndet föreskrivit att verksamheten skall 

bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan och den beskrivning som Banverket i 

övrigt hade lämnat. Miljööverdomstolen bestämde att detta istället skulle regleras som ett 

allmänt villkor. I övrigt samma bedömning som i DM 23. 


Dom 2002-04-02 (DM 25); M 9655-99 

Saken: Tillstånd att bortleda inläckande yt- och grundvatten från tunnel och schakt genom 

Kalldalsberget i Örnsköldsviks kommun (Botniabanan). 



43

Sökord: Vattenverksamhet, järnvägstunneln i Kalldalsberget, tunneldrivning, tillstånd, 

mängdbegränsning, olägenhet av väsentlig betydelse, särskilda skäl, bortledning, grundvatten, 

ytvatten, processvatten, tunnel, prövningens omfattning, följdföretag, följdverksamhet, villkor, 

reglera, villkors reg lering 

Kortref: Fortsättning på det mål som återförvisades till miljödomstolen genom 

Miljööverdomstolens beslut 2000-04-11 (se ovan). Miljööverdomstolen ansåg att något 

tekniskt hinder inte förelåg att meddela mängdbegränsning för bortledning av grundvatten från 

tunneln genom Kalldalsberget. Med utgångspunkt från miljökonsekvensbeskrivningen i målet 

fastställdes denna mängdbegräns ning till maximalt tio liter grundvatten per minut och 100 

meter tunnel, angivet som rikt- och årsmedelvärde. Härvid beaktades även att ett bortledande 

av en större mängd grundvatten kunde befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig 

betydelse för hälsan eller miljön och att särskilda skäl att ändå bedriva verksamheten 

saknades. Miljööverdomstolen uttalade också att mängden av bortlett grundvatten är en del av 

tillståndet, villkoren anger hur verksamheten ska utföras. 


Dom 2002-05-07 (DM 34); M 2201-01 

Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att leda bort grundvatten från bergrumsanläggning i 

Sundbyberg, Stockholms kommun 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap., MB 11 kap. 2 §, MB 1 kap. 9 § 

Sökord: Vattenverksamhet, miljöfarlig verksamhet, bortledning, grundvatten, oljelager, 

bergrum, utsläpp till vatten, kolväten, petroleumkolväten, Råstabäcken 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt 

bergrumslager för olja. Tillståndet förenades med villkor om halterna av petroleumkolväten i 

utsläppsvattnet. I målet hade länsstyrelsen yrkat att bergrummet först skulle saneras från 

oljerester för att undvika förorening i Råstabäcken. Miljödomstolen ansåg emellertid att det 

inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för 

oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att 

vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Efter överklagande från 

länsstyrelsen fastställde MÖD miljödomstolens dom. 


Beslut 2002-05-22 (SM 11); M 3136-01 

Saken: Avvisad ansökan om tillstånd enligt 11 kap. MB 

Lagrum: 6 kap. MB, 22 kap. 1-2 §§ MB 

Sökord: Vattenverksamhet, miljökonsekvensbeskrivning, MKB, samråd, avvisa, 

processförutsättning 

Kortref: Miljödomstolen har avvisat en förenings ansökan om tillstånd till uttag av vatten för 

trädgårdsbevattning med motiveringen att föreningen inte genomfört tidigt samråd med 

länsstyrelsen eller ingivit en godtagbar MKB. MÖD fann, i likhet med miljödomstolen, att 

ansökan på grund av avsaknaden av tidigt samråd och MKB var ofullständig. Däremot ansågs 

att bristerna varit möjliga att avhjälpa efter det att ansökan givits in. Ansökan borde därför 

inte ha avvisats utan att föreningen förts hade givits möjlighet att komplettera den i dessa 

avseenden. MÖD undanröjde avvisningsbeslutet och återförvisade målet till miljödomstolen 

för fortsatt behandling. 


44

Dom 2002-10-17 (DM 79 och DM 80); M 8532-01 och M 8533-01 

Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga vägbank med trumma över Irebäcken resp. 

sjön Kuttegyl i Karlshamns kommun 


Sökord: Vattenverksamhet, bro, vägbank, tillstånd, villkor, Vägverket 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till anläggandet av vägbankar över en å resp. i en 

sjö. I tillståndsmeningen angavs den närmare utformningen av arbetsföretaget. MÖD menade 

emellertid att den del av tillståndet som preciserade hur verksamheten skulle utföras borde ha 

utformats som ett villkor. Som allmänt villkor angavs därför att verksamheten ska utföras i 

huvudsaklig överensstämmelse med ansökan och den beskrivning som sökanden lämnat i 

målet. 


Dom 2002-11-12 (DM 94); M 7202-01 

Saken: Tillstånd till bortledande av inläckande grundvatten från tunnel och skärning genom 

Stranneberget samt uttag av ytvatten och grundvatten ur brunnar m.m. i Örnskjöldsviks 

kommun (Botniabanan) 



Sökord: Vattenverksamhet, Botniabanan, järnvägstunneln, Stranneberget, tunneldrivning, 

tillstånd, bortledning, grundvatten, ytvatten, processvatten, tunnel, prövningens omfattning, 

följdföretag, följdverksamhet, villkor, villkors reg lering 

Kortref: Banverket hade sökt tillstånd enligt 11 kap. MB för avledning och bortledning av 

grundvatten i samband med tunneldrivning för Botniabanan. Miljödomstolen meddelade 

villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i 

recipienten. Miljööverdomstolen ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta 

den ansökta vattenverksamheten och att villkor för utsläppet av blandat vatten därför inte 

kunde meddelas. Domstolen pekade på att tunneldrivningen som sådan inte är 

tillståndspliktig. Inte heller fanns något mål eller ärende som verksamhetsutövaren eller 

tillsynsmyndigheten hade anhängiggjort med avseende på utsläppsfrågorna som kunde 

kumuleras med den pågående prövningen. MÖD menade vidare att MB inte i övrigt medger 

att dessa frågor prövas i samband med prövningen av vattenverksamheten och pekade härvid 

på att balken saknar en motsvarighet till 13 kap. 17 § VL. Utsläppen kunde inte heller 

betraktas som följdverksamhet enligt 16 kap. 7 § MB. Sammantaget innebar detta enligt MÖD 

att förutsättningar saknades för att i målet utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga 

verksamheten tunnelbygget utgör eller utsläpp och olägenheter därav. 


Beslut 2002-11-15 (SM 42); M 4880-01 

Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Hägerums kraftverk i Virån i 

Oskarshamn 

Lagrum: 11 kap., 6 kap. 1 § MB, 6 kap. 7 § MB, 7 kap. 27 § MB, 7 kap. 28 a § MB, 7 kap. 28 

b § MB, 7 kap. 29 § MB, 15 § FO, habitatdirektivet (92/43/EEG) 

Sökord: Vattenverksamhet, tillstånd, Natura 2000, MKB, miljökonsekvensbeskrivning, 

betydande miljöpåverkan, 0-alternativ, biotopskydd, särskilt bevarandeområde, habitat, 

45

habitatdirektivet, förteckning, förklaring 

Kortref: Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk i Virån i Oskarshamn. Domen 

överklagades av Svenska Naturskyddsföreningen. Under handläggningen i MÖD förtecknades 

Virån som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § MB. MÖD fann att 

miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. Den var till att börja med i allt 

väsentligt gjord som en jämförelse mellan två alternativa utföranden av vattenkraftverket. I 

den mån ett 0-alternativ var beskrivet, avsåg det i huvudsak den situation av tidvis 

torrläggning i vattendraget som sökanden ansåg förelåg fram till år 1996 då ett äldre kraftverk 

togs ur drift. Då utredningen i målet emellertid inte gav stöd för att torrläggning förekommit 

så sent som under 1990-talet menade emellertid MÖD att 0-alternativet skulle beskriva 

rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran. I den 

delen anmärkte också domstolen att den lagligförklaring som vunnit laga kraft genom 

miljödomstolen dom enbart avsåg de befintliga anläggningsdelarna, något tillstånd till 

vattenverksamhet på platsen fanns inte. Vidare konstaterade MÖD att undantag från de nya 

reglerna om Natura 2000-områden endast gäller för pågående verksamheter, vilket bl.a. 

medför ett strängare krav på MKB:n i målet. Domstolen ansåg att vid en jämförelse mellan 

länsstyrelsens beskrivning av Natura 2000-området och den upprättade MKB:n framgick att 

den senare i stora stycken saknade en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och 

växter som skulle skyddas i området. Med hänvisning till att MKB:n även i detta avseende var 

bristfällig undanröjdes därför miljödomstolen dom och målet återförvisades för vidare 

handläggning. 



Saken: Förlängning av arbetstiden för om- och utbyggnad av Staka kraftverk i Flian inom 

Skara och Linköpings kommuner 


Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, tillstånd, förlängning av arbetstid, 

Kortref: Tillstånd att bygga ett kraftverk i Flian meddelades 1992. Arbetet påbörjades men 

kunde inte slutföras inom den stipulerade tioårsfristen, varför tillståndshavaren ansökte om 

förlängd arbetstid. De skäl som han angav – en längre konvalescens och befarade olägenheter 

med att inte slutföra arbetena – godtogs emellertid inte av vare sig miljödomstolen eller MÖD. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2003:1, s. 34 


Saken: Tillstånd till bortledande av grundvatten från tunnlar och utförande av anläggningar för 

det inom Arlanda flygplats, Sigtuna kommun 

Lagrum: MB 11 kap. 9 §, MB 16 kap. 7 §, MB 22 kap. 25 §, MB 24 kap. 5 §, 

Sökord: Vattenverksamhet, bortledning, grundvatten, tunnlar, järnvägstunnel, A-Train, 

Luftfartsverket, Arlanda flygplats 

Kortref: Miljödomstolen meddelade Luftfartsverket tillstånd att avleda grundvatten från två 

försörjningstunnlar och en kommunikationstunnel inom Arlanda flygplats. I målet yrkade 

A-Train AB, som har tillstånd att avleda grundvatten från närliggande järnvägstunnlar, att det 

nu aktuella tillståndet skulle förenas med sådana villkor att risk inte skulle uppstå att bolaget 

inte skulle bli skyldigt att bekosta infiltration till följd av att försörjningstunnlarna bidrar till 

grundvattensänkning och sättningar. A-Train yrkade också att det ansvar som man hade för 

provtagningar och sättningsmätningar skulle överföras till Luftfartsverket. Miljödomstolen 

fann att omprövning av villkoren för järnvägstunnlarna inte kunde ske inom ramen för 

46

prövningen av försörjningstunnlarna. Domstolen ansåg också att eventuella skador på 

A-Trains verksamhet skulle betraktas som oförutsedda och därför tas upp i den för sådana 

skador föreskrivna ordningen. MÖD delade underinstansens uppfattning att det inte förelåg 

någon beaktansvärd risk för A-Train skulle drabbas av påstådda skador och fastställde 

miljödomstolens dom. 

Anm: 


Saken: Avvisad ansökan om lagligförklaring 

Lagrum: MB 6 kap. 1 §, MBP 17 § 

Sökord: Vattenverksamhet, lagligförklaring, miljökonsekvensbeskrivning, MKB, avvisa, 

processförutsättning, Sapa Profiler, dammbyggnad 

Kortref: Ett företag ansökte om laglighetsförklaring av en betongkonstruktion som skulle 

nyttjas vid framtida reparationsåtgärder av en tillståndsgiven dammbyggnad. Miljödomstolen 

ansåg att miljökonsekvensbeskrivningen i målet inte var tillfredsställande och förelade 

sökanden att komplettera. När detta inte efterföljdes avvisades ansökan. Efter överklagande 

fastställde MÖD miljödomstolens beslut och uttalade att de uppgifter som lämnats inte räckte 

för att uppfylla ens mycket lågt ställda krav på en miljökonsekvensbeskrivning. 



Saken: Föreläggande om återställande av bottennivå 

Lagrum: MB 11 kap. 1 §, MB 26 kap. 9 §, MBP 5 §, 1897 års lag om dikning 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, Trehörningsbäcken, Trehörningen, Östanå 

fideikomiss, övergivet vattenföretag, dikesrensning, dikning, laga botten, återställande, 

föreläggande, nytt naturtillstånd 

Kortref: Länsstyrelsen hade förelagt en markägare att återställa en dikesrensning med 

hänvisning till tillståndet för dikningen från 1906 hade förfallit och att ett nytt naturtillstånd 

hade inträtt. Efter överklagande från markägaren upphävde miljödomstolen föreläggandet och 

domen fastställdes av MÖD. MÖD uttalade att frågan om ett vattenföretag är övergivet får 

avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (jfr. NJA 1984 s. 790). 

Eftersom länsstyrelsen inte kunde vederlägga uppgifterna från markägaren att rensningar hade 

genomförts regelbundet och en större rensning hade skett så sent som 1992, kunde 

vattenföretaget inte anses övergivet och följaktligen saknades laglig grund för föreläggandet. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till utförande av hamnanläggning vid Korsvik i Saltkällefjorden, Munkedals 

kommun 

Lagrum: VL 3 kap. 1-4§§, MB 6 kap. 7 §, MB 7 kap. 28 a § 

Sökord: Vattenverksamhet, Natura 2000, miljökonsekvensbeskrivning, MKB, tillståndsplikt, 

hamnanläggning, småbåtshamn, muddring, Carlanders Båtvarv, Gullmarsfjorden 

Kortref: Ett båtvarv ansökte om tillstånd enligt vattenlagen att på en fastighet vid 

Gullmarsfjorden i Munkedals kommun anlägga en småbåtshamn. Arbetena innebar 

avschaktning av ett större markområde samt viss muddring. Miljödomstolen lämnade tillstånd 

och domen överklagades av närboende samt Naturskyddsföreningen. Sedan miljödomstolen 

lämnat tillstånd anmäldes Gullmarsfjorden av regeringen som ett Natura 2000-område och 

förtecknades enligt 7 kap. 27 § MB. Miljööverdomstolen fann att den MKB som var upprättad 

47

i målet inte uttryckligen tog sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § MB, men att den ändå 

var tillräcklig för att det skulle vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de 

skyddsvärda livsmiljöerna i Gullmarsfjorden. Vidare kunde anläggandet av hamnen med de 

villkor som föreskrivits av miljödomstolen inte antas medföra någon betydande negativ 

inverkan på de skyddsvärda livsmiljöer inom Natura 2000-området. Miljööverdomstolen 

ansåg därför att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § MB och avslog 

överklagandena. Även fråga om rättegångskostnader. 


Dom 2003-05-12, M 8236-01 

Saken: Ansökan om lagligförklaring av två upptagna kanaler och om tillstånd till muddring 

m.m. inom Värmdö kommun 

Lagrum: VL 3 kap. 1 §, VL 3 kap. 2 §, VL 3 kap. 3 §, VL 3 kap. 4 §, VL 4 kap. 1 §, VL 4 kap. 

5 § 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, kanaler, muddring, lagligförklaring 

Kortref: MÖD har lagligförklarat den ena av två upptagna kanaler, då dess fördelar från 

allmän och enskild synpunkt övervägde kostnaderna samt skadorna och olägenheterna, samt 

lämnat tillstånd till muddring i anslutning till kanalen. Beträffande den andra kanalen, där 

kostnaden för utförandet översteg förväntad värdeökning på fastigheten och där arbetena till 

viss del utförts genom sprängning med risk för ökad saltvatteninträngning i grundvattnet, fann 

MÖD inte att fördelarna med företaget övervägde kostnaderna och olägenheterna. 



Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att bortleda grundvatten för byggande av planskild 

spårkorsning m.m. inom Malmö stad och Burlövs kommun, Skåne län 


Sökord: Vattenverksamhet, järnvägsplan, verkställighetsförordnande 

Kortref: Banverket hade av miljödomstolen erhållit tillstånd till att bl.a. bortleda grundvatten 

för byggande av planskild spårkorsning. Miljödomstolen lämnade inget verkställighetsförordande 

med motiveringen att sökanden, med hänsyn till att järnvägsplanen ännu inte 

fastställts, inte hade anfört tillräckliga skäl för verkställighetsförordnande. Banverket 

överklagade. Vid Miljööverdomstolens prövning förelåg en fastställd järnvägsplan för en del 

av den aktuella sträckan. Med hänsyn till att miljödomstolen givit Banverket rätt att ta olika 

delar tillståndet i anspråk oberoende av varandra och då tillåtligheten inte var ifrågasatt, fann 

Miljööverdomstolen att det numera fanns skäl att lämna verkställighetsförordnande. 

Anm: 


Saken: Ansökan om omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken av bestämmelser och villkor 

rörande dammanläggningen vid Midskogs kraftstation i Indalsälven 

Lagrum: MB 24 kap. 8 §, MB 11 kap. 

Sökord: Vattenverksamhet, omprövning, tillstånd, villkor, villkorsändring, säkerhetshöjande 

åtgärder, Midskogs kraftstation, Vattenfall Indalsälven 

Kortref: Vattenfall Indalsälven AB ansökte om omprövning enligt 24 kap. 8 § MB för 

utförande av säkerhetshöjande åtgärder på dammarna vid Midskogs kraftstation med 

anledning av nya framräknade dimensionerande flöden. Länsstyrelsen motsatte sig ansökan 

48

och ansåg att åtgärderna krävde ny tillståndsprövning. Miljödomstolen, vars dom fastställdes 

av Miljööverdomstolen – som hänvisade till gällande praxis (dom 2002-03-27 i mål nr M 

7952-99) – prövade bolagets talan som en ansökan om omprövning och tillät åtgärderna. 

Anm: 


Saken: Begäran om ersättning för oförutsedda skador till följd av dämning vid 

Falmarksforsens kraftstation i Bureälven 

Lagrum: MB 11 kap. 

Sökord: Vattenverksamhet, tillstånd, övergivet, förfallet, oförutsedd skada 

Kortref: I samband med att miljödomstolen år 1992 meddelade bolaget tillstånd att återuppta 

dämning av Bureälven uttalade domstolen att den dämningsrätt som meddelats år 1935 

fortfarande gällde och att skadereglering redan hade ägt rum. I det aktuella målet, som bl.a. 

gäller rätt till ersättning för oförutsedda skador inom tid som bestämts i 1992 års dom, 

förklarade miljödomstolen att det år 1935 lämnade dämningstillståndet alltjämt var gällande 

och att sakägarna därför inte har rätt till ersättning för oförutsedda skador. MÖD ändrade 

domen och uttalade följande. Ett övergivande av ett vattenföretag innebär i sig att tillståndet 

automatiskt har förfallit (se prop. 1981/82:130 s. 571 och NJA 1984 s. 790). Falmarksforsens 

kraftstation togs ur drift redan år 1943. När bolaget ansökte om att få återuppföra 

kraftstationen år 1979, hade den således varit ur drift i 36 år. På platsen återstod endast 

inlopps- och utloppskanaler, rester av flottningsdammen samt fundament till maskinstationen. 

För kringboende och andra utomstående måste det ha framstått som om verksamheten sedan 

lång tid var avslutad och inte skulle återupptas igen. Mot denna bakgrund får vattenföretaget 

anses ha varit övergivet och dämningstillståndet förfallet. Skadereglering borde således ha 

skett i samband med den nya tillståndsgivningen. Detta innebär att sakägarna kan ha rätt till 

ersättning för oförutsedda skador. 


Dom 2003-07-01; M 2755-01 och M 8764-01 

Saken: Befrielse från skyldighet att underhålla, sköta och förnya bryggor och båtplatser i 

Ljungan 


Sökord: Vattenverksamhet, underhåll, befrielse, brygga, flytbrygga, ersättning, merkostnader, 

Hermansboda kraftverk, Sydkraft, Trångfors AB, Järnvägsforsens Kraftaktiebolag, Parteboda 

Kraft AB, Ångefallen Kraft AB, Ljunga Kraft AB 

Kortref: Efter ansökan från regleringsföretagen vid Hermansboda kraftverk (M 2755-01) resp. 

Torpsjön (M 8764-01) medgav miljödomstolen befrielse från skyldighet att underhålla, sköta 

och förnya ett antal bryggor i nedre Ljungan samt dömde ut ersättning till berörda 

fastighetsägare. Regleringsföretagen överklagade och yrkade dels att fastigheterna skulle 

indelas i olika kategorier beroende på om de före regleringen var försedda med brygga eller 

inte, dels att ersättningen enbart skulle täcka den merkostnad som innehavet av flytbrygga 

medförde, dels att förnyelsekostnaden för flytbrygga skulle beräknas till 10.200 kr. MÖD 

ändrade miljödomstolens dom i enlighet med överklagandet. 

Anm: 


Saken: Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen för sjön Östen 

49

Lagrum: MB 16 kap. 13 §, MB 24 kap. 5 §, MB 24 kap. 7 §, MB 25 kap. 3 §, RB 18 kap. 1 § 

Sökord: Vattenverksamhet, talerätt, rättegångskostnader, tillstånd, omprövning, villkor, 

avsevärt försvårande, sjösänkningsföretag 

Kortref: Kammarkollegiets begärde omprövning av villkoren för sjön Östens sänkningsföretag 

i syfte att säkerställa vissa lägsta vattenstånd under tider av året till förmån för den allmänna 

naturvården. MÖD ogillade talan med hänvisning till att verksamheten skulle avsevärt 

försvåras genom de nya villkoren (24 kap. 5 § 4 st. MB), då det skulle bli fråga om att bedriva 

en helt ny verksamhet med andra syften (upprätthållandet av en dammanläggning) än den 

nuvarande verksamheten och med högre ställda krav på verksamhetsutövaren. 

Miljödomstolens dom hade även överklagats av Sveriges Ornitologiska Förening. 

Överklagandet avvisades med hänvisning till att föreningen saknar rätt att enligt 24 kap. 7 § 

MB initiera en omprövning och därför inte får klaga på en dom i ett sådant mål. Även fråga 

om rättegångskostnader vid omprövning. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till bortledande av grund- och ytvatten från järnvägstunnel med anslutande 

skärningar vid Skrea backe, Falkenbergs kommun 

Lagrum: VL 3 kap. 

Sökord: Vattenverksamhet, vattenföretag, bortledning, ytvatten, grundvatten, 

skadeförebyggande åtgärder, oskäliga kostnader 

Kortref: Miljödomstolen hade lämnat Banverket tillstånd att leda bort yt- och grundvatten från 

järnvägstunnel med anslutande skärningar i Skrea backe. Miljödomstolen föreskrev dock att 

Banverket genom att vidta vissa skyddsåtgärder skulle begränsa den mängd grundvatten som 

behövde ledas bort. Banverket överklagade till MÖD. Domstolen konstaterade att det inom 

influensområdet inte fanns några allmänna naturintressen som kunde komma att skadas av det 

sökta vattenföretaget, utan de skador som sänkningen av grundvattennivån kunde medföra 

hänförde sig till påverkan på enskilda brunnar och jordbruksmark. MÖD menade vidare att de 

skyddsåtgärder som miljödomstolen hade föreskrivit medförde kostnader för sökanden som 

var avsevärt mycket högre än kostnaderna för att ersätta de skador som vatten företaget skulle 

orsaka på enskilda brunnar och växtodlingar. Det var dessutom osäkert om vissa av de 

föreskrivna skyddsåtgärderna kunde utföras. Sammantaget fann därför MÖD att, mot 

bakgrund av villkoret om att skador som vållades på enskilda intressen skulle utredas och 

ersättas, kostnaderna för utförande av de föreskrivna skyddsåtgärderna var oskäligt höga vid 

jämförelse med nyttan av åtgärderna. Banverkets överklagande bifölls och kravet på 

skyddsåtgärder upphävdes. 

Anm: 


Saken: Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet 

m.m. vid utförande av järnvägstunnel genom Hallandsåsen m.m. 

Lagrum: MB 11 kap., MB 16 kap. 6 §, MB 7 kap. 28 a, MB 7 kap. 28 b § 

Sökord: Vattenverksamhet, tillfälligt tillstånd, Natura 2000, miljökonsekvensbeskrivning, 

MKB, verkställighets förordnande, olägenhet av väsentlig betydelse, kontroll 

Kortref: Banverket hade av miljödomstolen erhållit tillfälligt tillstånd att till år 2013 bortleda 

grundvatten med 100 l/s vid utförande av järnvägstunnel genom Hallandsåsen. Till skydd för 

naturområden känsliga för torka, bl.a. Natura 2000-områden, hade miljödomstolen som 

skydds villkor föreskrivit att Banverket under vissa förutsättningar skulle återföra vatten till 

50

områdena. Tillståndet förenades med verkställighetsförordnande. Enskilda fastighetsägare på 

Hallandsåsen överklagade tillståndet och MÖD inhiberade i ett särskilt beslut 

verkställighetsförordnandet. Sakägarnas främsta invändningar mot tillståndet var att 

Banverket tilläts leda bort för mycket grundvatten, att MKBn var bristfällig, att villkoren om 

att bevattna områden känsliga för torka inte skulle fungera, att kravet i 11 kap. 6 § MB om att 

en vattenverksamhet skall vara samhällsekonomisk inte var uppfyllt samt att Banverket hade 

underlåtit att följa tidigare tillstånd och därför inte skulle erhålla något nytt enligt 16 kap. 6 § 

MB. MÖD fann att den av Banverket ingivna MKBn uppfyllde kraven i 6 kap. MB samt 

tillstånd inte kunde vägras med stöd av 16 kap. 6 § eller 11 kap. 6 § MB. Beträffande 

påverkan på naturmiljön ansåg MÖD att bortledning av stora mängder grund vatten är en 

verksamhet som typiskt sett kan antas påverka miljön i närliggande områden känsliga för 

torka och att en grundvattenbortledning med 100 l/s sannolikt kan påverka i vart fall vissa av 

Natura 2000-områdena på ett betydande sätt. Tillstånd till verksamheten krävdes därför enligt 

7 kap. 28 a § MB. Vid prövningen enligt 7 kap. 28 b § MB fann MÖD att det fanns skäl att 

anta att utpekade livsmiljöer inom Natura 2000-områden som är känsliga för torka och som 

ligger i närheten av tunnelsträckningen skulle kunna skadas av grundvattenbortledningen. Det 

ankom då på Banverket i enlighet med försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § MB att vidta 

åtgärder så att risken för skada begränsas. Mot bakgrund av den utredning som förelåg i målet 

ansåg MÖD att det genom tillförsel av vatten var möjligt att undvika den skada som 

grundvattenbort led ningen kunde förorsaka. Därmed kunde tillstånd lämnas enligt 7 kap. 28 b 

§ MB. Verksamheten kunde inte befaras att medföra olägenheter av väsentlig betydelse och 

stopp regeln i 2 kap. 9 § MB aktualiserades därför inte. MÖD prövade även Banverkets 

möjlighet att kunna innehålla tillståndet och bedömde att Banverket genom att förbehandla 

tunneln och använda olika drivningsmetoder kunde innehålla tillståndsgiven mängd om 100 

l/s bortlett grundvatten. Beträffande kontrollfrågor betonade domstolen att den 

omständigheten att miljökontrollen fungerar inom Banverket ytterst är en förutsättning för att 

det ska kunna innehålla villkoren och utnyttja det tillstånd som lämnas. Slutligen anförde 

MÖD att miljödomstolen inte borde ha lämnat ett verkställighetsförordnande då den inte 

ordentligt hade utrett om de föreskrivna skyddsåtgärderna kunde fylla sitt syfte. Då en sådan 

utredning numera förelåg samt då det finns ett intresse av att snabbt kunna återuppta 

tunnelprojektet ansåg MÖD att ett verkställighetsförordnande nu kunde lämnas. 

Anm: 


Saken: Anmälan om oförutsedd skada 

Lagrum: VL 15:17 

Sökord: Oförutsedd skada, vattenlagen, dämningsgräns, rättskraft 

Kortref: Ett yrkande om ändrad dämningsgräns har ansetts inte kunna bifallas med stöd av 15 

kap. 17 § vattenlagen. MÖD konstaterade att dämningsgränsen är en del av tillståndet för 

verksamheten och att ett påstått behov av sänkning av gränsen inte utgör någon oförutsedd 

skada. 

Anm: 


Saken: Förlängning av arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning samt ersättning för 

rättegångskostnader. 

Lagrum: VL 15 kap. 2 §, MB 25 kap. 2 §, MB 25 kap. 5 §, RB 18 kap. 8 § 

51

Sökord: Vattenverksamhet, förlängning, arbetstid, rättegångskostnader, allmänna intressen, 

Hallandsåsen 

Kortref: Miljödomstolen hade på ansökan av Banverket förlängt arbetstiden för tillstånd till 

grundvattenbortledning med motiveringen att två tredjedelar av kostnaderna för vattenföretaget 

redan lagts ned och att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förföll. 

MÖD instämde i denna bedömning. I målet var också frågan vilka av sak ägarnas 

rättegångskostnader i miljödomstolen som Banverket skulle ersätta. Banverket hade i 

överklagandet till Miljööverdomstolen anfört att ersättning för rättegångskostnader inte skulle 

utgå för andra kostnader än de som avsåg att bevaka sakägarens ställning som part. MÖD fann 

att sökanden ska ersätta motparternas rättegångskostnader även i den del arbete lagts ner på 

frågor som rör allmänna intressen. Med hänsyn till den skyldighet som åligger domstolen och 

vissa myndigheter att bevaka de allmänna intressena, finns det dock en gräns för hur stor del 

av sakägarnas arbete med dessa frågor som det är rimligt att sökanden skall ersätta. MÖD fann 

inte anledning att ändra de av miljödomstolen fast ställda beloppen. 

Anm: 


Saken: Avlösning av underhållsskyldighet för i skadeförebyggande syfte gjorda åtgärder på en 

fastighet i Östveda (Gävle kommun) i anledning av Hedesundafjärdarnas reglering 


Sökord: Vattenverksamhet, tillstånd, villkor, avlösning, befrielse, underhållskyldighet, 

vägbank, erosionsskydd 

Kortref: I samband med att tillstånd meddelades 1978 till ett regleringsföretag i Dalälven 

föreskrevs som villkor att sökanden skulle vidta skadeförebyggande på en fastighet genom att 

bygga en vägbank. Efter begäran från regleringsföretaget (Vattenfall) har befrielse från 

underhåll av anläggningen medgivits, bl.a. med hänvisning till att underhållet uppenbart 

understeg behovet av underhåll av den äldre anläggning – en gångbro – som vägbanken 

ersatte. 

Anm: 

52

Miljöfarlig verksamhet 

Dom 2000-03-09 (DM 12); M 5895-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till utbyggnad av nytt pelletsverk i malmförädlingsverksamheten 

vid Loussavaara-Kiirunavaara AB:s anläggning i Gällivare, Norrbottens län 

Lagrum: 10 § ML, 18 § ML, 21 § ML, 23 kap. 8 § MB 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, pelletsverk, stålbandsugn, utsläpp, utsläpp till luft, 

kväveoxid, kvävedioxid, överklagbarhet 

Kortref: KN meddelade tillstånd till nytt pelletsverk med villkor om att utsläppet av 

kväveoxid som riktvärde fick uppgå till högst 400 ton/år. Efter ansökan från bolaget upphävde 

MÖD villkoret då det ansågs innebära en fastlåsning till viss processteknik. Med hänvisning 

till att inte någon av de i målet utredda processtyperna kunde sägas vara den från 

miljövårdssynpunkt fördelaktigaste (med beaktande även av utsläpp av kvävedioxid och 

energiförbrukning), sköts avgörandet av det slutliga villkoret för utsläpp av kväveoxid och 

utredningsvillkor meddelades. Som provisorisk föreskrift fastställdes dels att utsläppet av 

kväveoxid inte som riktvärde fick överskrida 700 ton/år, dels att bolaget skulle vidta 

processinterna åtgärder för att minska dessa utsläpp så långt som möjligt. 

Även fråga om fullföljdsförbudet i 23 kap. 8 § MB; då MÖD prövat frågan om villkor som 

andra instans meddelades fullföljdshänvisning. 

Anm: Domen även kommenterad under rubriken ”Överklagbarhet”. Kommentar i Miljödomar 

2000:1, sid. 52 

Dom 2000-03-21 (DM 13); M 5891-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till verksamhet vid Karlit AB:s boardfabrik i Tierps kommun, 

Uppsala län 

Lagrum: 10 § ML, 18 § ML, 20 § 2 st. ML, 21 § ML, 23 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, miljöskyddslagen, förbränning, tillstånd, upphävande av 

tillstånd, utsläpp, avloppsvatten, mildring av villkor, villkor, bullervillkor 

Kortref: Angående rättskraften i tillstånd enligt ML; tillstånd till verksamheten meddelades av 

KN 1985. MÖD ansåg att tillståndet täckte såväl produktion av träfiberplattor, som 

förbränning av färgavfall i bolagets panna för fastbränsleeldning. Mot bolagets bestridande 

kunde därför detta tillstånd inte ändras. Även frågan om uppskjuten villkor om avloppsutsläpp 

kunde avse annat avloppsvatten än det som var föremål för provisorisk föreskrift i det 

ursprungliga tillståndsbeslutet. Även fråga om bevisbörda och skälighet vid bedömning av 

bullervillkor. 


Dom 2000-03-29 (DM 14); M 2958-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till installation av reningsutrustning vid Bräntorps möbelfabrik i 

Nybro kommun, Kalmar län 

Lagrum: 10 § ML, 18 § ML, 21 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, utsläpp, utsläpp till luft, VOC, biobädd, rening 

Kortref: Frågan om rening av utsläpp till luft är skyddsåtgärd och ska regleras genom villkor 

och inte genom separat tillstånd. Reningen av utsläpp av VOC från anläggningen, som ligger i 

ett område som är planlagt för småindustri, sker genom s.k. biobädd. Då tekniken är ny och 

erfarenheten ringa, meddelade MÖD provisoriskt föreskrift om utsläpp till luft (12 ton 

VOC/år) samt utredningvillkor syftande till att ge underlag för villkor om begränsning av 

53

utsläppen till under denna nivå. 


Dom 2000-04-05 (DM 17); M 8010-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till tillverkning av sprängämnen m.m. vid Nexplo Bofors AB:s 

anläggning i Björkboms industriområde i Karlskoga, Örebro län; nu fråga om villkor för 

begränsning av utsläpp av VOC till luften 

Lagrum: 5 § ML, 10 § ML, 18 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, VOC, utsläpp, utsläpp till luft, skälighetsbedömning, 

ekonomiskt rimligt 

Kortref: Angående skäligheten i att begränsa utsläpp av VOC till luft vid större 

industrianläggning. MÖD ansåg att en begränsning till 240 ton VOC/år var miljömässigt 

motiverad och tekniskt möjlig. Vid bedömningen av det ekonomiskt rimliga i dessa åtgärder 

bör en avskrivningstid om tio år och en ränta om sex procent användas. Den beräknade 

kostnaden per kg minskad utsläppsmängd ned till denna nivå blir då 60 kr, vilket ansågs 

skäligt enligt 5 § ML. 


Dom 2000-04-05 (DM 18); M 6877-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till nuvarande och utökad produktion av kemikalier och 

plastprodukter vid Perstorp Laminatproduktion AB:s m.fl. anläggning i Perstorps, Skåne län 

Lagrum: 10 § ML, 18 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, byggnadstid, igångsättningstid 

Kortref: Angående bestämmelsen om igångsättningstid i 18 § 2 st. ML; villkor om 

byggnadstid enligt detta lagrum ska ange den tidpunkt då den i tillståndet avsedda 

verksamheten senast ska sättas igång. 


Dom 2000-08-23 (DM 35); M 7020-99 

Saken: Villkor för tillstånd enligt ML till verksamhet bestående av beläggning av metallnav i 

Laxå kommun, Örebro län 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, utsläpp till luft, lösningsmedel, isocyanater, 

begränsnings-värde, gränsvärde 

Kortref: Utgångspunkten för avgörande av vilka villkor för utsläpp som ska gälla för en 

miljöfarlig verksamhet bör enligt MÖD vara dels tillståndsgiven produktion, dels normal 

prestanda vad gäller verkningsgrad och tillgänglighet hos reningsutrustning. 


Dom 2000-09-04 (DM 40); M 238-00 

Saken: Föreläggande enligt ML att vidta skyddsåtgärder för att minska vägtrafikbullret vid 

Östra skolan i Motala 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, buller, bullerreducerande åtgärder, olägenhet för människors 

hälsa 

Kortref: MÖD ansåg det skäligt enligt 5 § ML att förelägga Vägverket att vidta 

bullerreduce-rade åtgärder för att nedbringa den ekvivalenta ljudnivån vid en skola till högst 

54

55 dB(A). 


Dom 2000-09-07 (DM 42); M 7172-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till tillverkning av livsmedel av spannmålsprodukter m.m. i Järna, 

Södertälje kommun 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, störning, beskuggning, villkor 

Kortref: MÖD fastställde villkor i tillstånd som innebar att byggnader som uppförs eller 

ändras inom ett verksamhetsområde får överstiga höjden 25 meter endast om detta inte medför 

utökad skuggverkan av omkringliggande bostadsfastigheter mellan kl. 12 och 19 under tiden 

15/4-15/9. 


Dom 2000-11-10 (DM 59); M 463-00 

Saken: Prövotidsredovisning i tillståndsärende enligt ML för Lilla Nyby, Eskilstuna 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Lilla Nyby, tillstånd, avfallsanläggning, avfall, behandling, 

deponering, rening, lakvatten, lokal, reningsanläggning, kommunal, reningsverk, 

skyddsåtgärder, prövotidsutredning, prövotids för ordnande 

Kortref: Miljöfarlig verksamhet, lakvattnet från avfallsdeponin vid Lilla Nyby ska behandlas i 

en lokal renings anläggning då detta innebär klart bättre förutsättningar för en effektiv rening 

jämfört med att leda vattnet till det kommunala reningsverket. Detta beror främst på att 

behandlingsmetoderna kan anpassas till lakvattnets specifika innehåll och föroreningsgrad 

samt att någon utspädning av lakvattnet inte sker. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1 sid. 78 

Dom 2000-11-15 (DM 61); M 241-00 

Saken: Tillstånd enligt ML till verksamhet vid anläggning för ytbehandling i Smålandsstenar, 

Jönköpings län 

Lagrum: 4 § och 4 a § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, ytbehandling, planbestämmelser, byggnadsplan, detaljplan 

Kortref: Tillstånd till verksamhet som strider mot byggnadsplan har inte medgivits eftersom 

de ökade störningar från verksamheten genom utökningen motverkar syftet med planen (jfr. 

4 a § 1 st. 2 men. ML). 


Dom 2000-11-27 (DM 67); M 518-00 

Saken: Ändring av prövotidsföreskrifter angående tillstånd enligt ML till verksamhet vid 

sulfatfabriken i Värö, Varbergs kommun 

Lagrum: 5 § ML, 18 § ML, 21 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, pappersfabrik, pappersmassa, prövotidsföreskrifter, 

industriellt avloppsvatten, utsläpp till vatten, externa reningsåtgärder, interna reningsåtgärder, 

målsättningsvärden, COD, EDTA, fosfor, kväve, suspenderade ämnen 

Kortref: Kraven på utsläppsbegränsning från fabrik för tillverkning av pappersmassa har i 

provisoriska föreskrifter angivits som prestandakrav på extern reningsanläggning för 

avloppsvatten i form av målsättningsvärden. MÖD ansåg att en sådan lösning var 

55

ändamålsenligt, då den inte låste bolaget vid den närmare utformningen av 

reningsanlägg-ningen. 


Dom 2000-12-01 (DM 72); M 7173-99 

Saken: Tillstånd för avfallsförbränningsanläggning i Sjölunda, Malmö 

Lagrum: 10 § ML, 4-6 §§ ML, EG-direktiv 89/369/EG, EG-direktiv 96/61/EG 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, SYSAV, tillstånd, avfall, förbränning, värmeverk, skyddsåtgär 

der, direktiv, IPPC-direktivet, direktiv, implementering, införande, bästa, teknik, energi, 

återvinning, hushållning, villkor 

Kortref: Vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen av anläggning för avfallsförbränning 

ska kraven enligt IPPC-direktivet (96/61/EG) tillmötesgås så långt som det är möjligt inom 

ramen för den svenska lagen. Vidare om lokalisering och övrig tillåtlighetsbedömning av 

SYSAV:s anläggning i Sjölunda-Östra hamnen i Malmö och den tidsmässiga avgränsningen 

av ett tillståndsbeslut för framtiden. 


Beslut 2001-01-24 (SM 1); M 1097-00 

Saken: Ansökan om ändring av tillstånd enligt ML för Högbytorps avfallssanläggning, 

Upplands-Bro. 

Lagrum: 10 § ML, 4-6 §§ ML, 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Högbytorp, avfallsanläggning, saneringsrester, deponering, 

tillstånd, ändring av tillstånd, återförvisning, 

Kortref: För avfallsanläggningen i Högbytorp gäller ett tillstånd enligt miljö skydds lagen från 

1992. Verksamhetsutövaren begärde komplettering av tillståndet med avseende på de ponering 

och mellanlagring av saneringsrester. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att änd ringen var 

så pass omfattande att prövningen borde avse verksamheten och dess miljö på ver kan i sin 

helhet. Målet återförvisades till miljödomstolen för förnyad till stånds pröv ning i av sikt att vid 

ett och samma tillfälle ge heltäckande villkor för verksamheten. 


Dom 2001-01-24 (DM 4); M 9000-99 

Saken: Tillstånd enligt ML till utökad verksamhet vid Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, pappersbruk, utsläpp i vatten, avloppsvatten, prövotid, 

utredningsvillkor 

Kortref: Verkningarna av utsläppet av avloppsvatten från pappersbruket hade varit föremål för 

prövotid sedan 1995. Bolaget ansökte om att få slutliga villkor men bl.a. Naturvårdsverket 

krävde ytterligare utredning. MÖD fann att resultaten från de tidigare undersökningarna inte 

var entydiga och att frågan om avloppsvattnets påverkan på fisk, grönalg och kräftdjur skulle 

utredas i ytterligare ett år. 


Dom 2001-02-13 (DM 9); M 8782-99 

Saken: Tillstånd enligt NRL och ML för vindkraftverk i Tanum 

Lagrum: 3 kap. NRL, 10 § ML, 4-6 §§ ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, vindkraftverk, lokalisering, buller 

56

Kortref: Lokalisering av vindkraftverk i kustnära läge, men öster om E6:an, har bedömts vara 

förenlig med naturresurslagen då det är fråga om ett av de femton områden som 

Länsstyrelsens pekat ut som lämpliga i Tanums kommun. Enligt MÖD ska särskild 

uppmärksamhet ägnas bullerfrågan, varvid ett gränsvärde för den ekvivalenta bullernivån 

utomhus vid bostäder vid drift är satt till 40 dB (A). 


Dom 2001-03-23 (DM 16); M 8575-99 

Saken: Tillstånd enligt ML för deponering av muddermassor på land (Kalmar) 

Lagrum: ML, MB, EG:s grundvattendirektiv (80/68), Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd 

för grundvattnet mot förorening med vissa ämnen (SNFS 1996:11), EG:s deponeringsdirektiv 

(99/31), Naturvårdsverkets allmänna råd 1985:4 Muddring och muddermassor. 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, muddermassor, deponi, grundvattendirektivet, 

deponeringsdirektivet 

Kortref: EG:s grundvattendirektiv och deponeringsdirektiv har ansetts tillämpliga för 

prövningen av deponering av muddermassor på land. Deponeringen har ansetts tillåtlig enligt 

MB med hänsyn till lokaliseringen av deponin, ämnenas farlighet och de försiktighetsåtgärder 

som ska vidtas. 


Dom 2001-09-14 (DM 45); M4542-00 

Saken: Tillstånd enligt ML till flygverksamheten vid Göteborg-Säve flygplats. 

Lagrum: 4 § ML, 5 § ML, 6 § ML, 2 kap. NRL 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, flygplats, Göteborg-Säve Flygplats, lokalisering, flygrörelser, 

buller, luftförorening, vattenförorening 

Kortref: Vid prövningen av den befintliga och utökade verksamheten vid Göteborg-Säve 

Flygplats godtog MÖD den bedömning som hade gjorts vid miljödomstolen, med undantag 

för flygtiderna och vissa bulleråtgärder. MÖD bestämde antalet flygrörelser till 58 000 per år 

av näringslivsbaserat eller näringslivsanknutet flyg under tidsintervallet 07.00-22.00 och visst 

annat flyg (beredskaps- och räddningstjänst m.m.) under övriga tider på dygnet. Vid 

bedömningen av om verksamheten skulle orsaka olägenheter av väsentlig betydelse enligt 6 § 

ML utgick MÖD från ett jämförelsematerial från andra flygplatser (Karlstad, Mellerudstorp, 

Skövde, Umeå och Visby) och fann att så inte var fallet. Som försiktighetsåtgärder föreskrevs 

– förutom vissa flygvägar och flygplanstyper, begränsning av utsläppen av kväveoxid och 

uppsamling av glykol – att bullerbegränsande åtgärder skulle utföras på samtliga bostadshus 

(såväl permanenthus som fritidshus), skolor, fritidshem och daghem som hade uppförts före 

miljödomstolens dom och som stördes på visst vis. MÖD föreskrev även fortsatt utredning om 

åtgärder och kostnader för att uppfylla de målsättningar som sätts upp i regerings s.k. 

infrastrukturproposition (prop. 1996/97:53 sid. 44). 


Dom 2001-10-31 (DM 50); M 8328-99 

Saken: Tillstånd enligt ML att anlägga vindkraftverk i Tjörn 

Lagrum: 4 § ML, 4 a § ML, 2 kap. 6 § NRL, 3 kap. NRL 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, Hällebäcks Gård, lokalisering, riksintresse, 

påtaglig skada 

Kortref: Ett företag sökte tillstånd till uppförandet av sex, 100 m höga, vindkraftsaggregat på 

57

Skaboholmen i Tjörns kommun. Kommunen och Länsstyrelsen avstyrkte den valda 

lokaliseringen med hänvisning till att området var utpekat som riksintresse enligt 2 kap. 6 § 

NRL. MÖD konstaterade att NRL var tillämplig, varvid prövningen först skulle ske mot 3 

kap. och därefter mot 2 kap. Domstolen menade att en naturlig utgångspunkt för prövningen 

enligt 3 kap. NRL är de planeringsinstrument som kommunen och länsstyrelsen tagit fram. 

Bedömningen av exploateringsföretaget bör omfatta dess totala påverkan på miljön och 

omgivningen, varvid dess inverkan på landskapsbilden har stor betydelse. Vindkraftverken 

skulle enligt MÖDs uppfattning komma att dominera landskapet, intrycket av ett stycke orört 

natur i kustbandet skulle helt förloras och även de höga naturvärdena kring Skaboholmen 

skulle påtagligt skadas. Företaget bedömdes därför möta hinder enligt 3 kap. 1 § NRL och 

ansökan avslogs. 


Dom 2001-10-31 (DM 51); M 9540-99 

Saken: Tillstånd enligt ML att anlägga vindkraftverk på Orust 

Lagrum: 4 § ML, 5 § ML, 6 § ML, 2 kap. NRL 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, WestWind Mollösund AB, lokalisering, 

riksintresse, markanvändning, alternativa platser 

Kortref: MÖD bedömde att de två vindkraftverken inte skulle medföra påtagliga skador på 

natur- och kulturvärdena eller friluftsintresset i det aktuella området i Mollösund. Hinder 

enligt 3 kap. resp. 2 kap. 6 § NRL förelåg därför inte för den valda placeringen. I 

lokaliseringsbedömningen enligt 4 § ML uttalade MÖD emellertid att företaget skulle 

medföra en betydande påverkan på landskapsbilden i ett område med starka 

bevarandeintressen och med stor konkurrens om marken. I ett sådant fall bör normalt 

kommunens och länsstyrelsens inställning väga tungt. I målet hade Orust kommun avstyrkt 

den valda placeringen med hänvisning till andra områden som skulle utpekas i arbetet med 

den kommande översiktsplanen. Länsstyrelsen hade förordat att vindkraftverk bör placeras 

öster om E6:an. MÖD ansåg att i denna situation är det ett oavvisligt krav att ansökan 

innehåller utredning om alternativa lokaliseringar. Då en sådan saknades kunde det inte anses 

att sökanden hade visat att den valda platsen medförde att ändamålet med 

vindkraftsverksamheten kunde vinnas med minsta möjliga intrång och olägenhet utan oskälig 

kostnad varvid ansökan avslogs. 


Dom 2001-10-31 (DM 52); M 451-01 

Saken: Tillstånd enligt ML till anläggning för bearbetning av slaktbiprodukter i Krutmöllan, 

Kävlinge kommun; nu fråga om avgörande av uppskjutet villkor om krav på kylda råvaror 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, slaktprodukter, kylning, luktolägenheter, luktvillkor, råvaror, 

ekonomiskt rimligt, skälighetsavvägning 

Kortref: Villkor om kylning av råvaror upphävdes av MÖD då det inte ansågs ekonomiskt 

rimligt i förhållande till den begränsade fördelen från störningssynpunkt. Därvid beaktades 

även att det ursprungliga tillståndet innehöll en möjlighet för tillsynsmyndigheten att 

föreskriva ytterligare villkor för att begränsa luktolägenheter från verksamheten. 


Dom 2002-01-18 (DM 6); M 29-01 

58

Saken: Ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om ändring av villkor i tillståndsbeslut 

gällande SAAB AB:s verksamhet i Linköping 

Lagrum: MB 24 kap. 8 §, ML 27 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, ändring, villkor, lindring, flygverksamhet, 

motorkörning, buller, 

Kortref: Miljödomstolen meddelade nya och för verksamhetsutövaren lindrigare bullervillkor 

för motorkörningar utomhus för att möjliggöra en ökning av underhållsverksamheten vid 

SAAB:s anläggning i Linköping. Efter överklagande från grannarna, ändrade MÖD och 

uttalade att mot bakgrund av remissinstansernas tveksamma inställning kunde det inte anses 

vara uppenbart att de befintliga villkoren var obehövliga eller strängare än nödvändigt. Inte 

heller kunde den ändrade inriktningen på verksamheten anses vara en sådan oförutsedd 

omständighet som kan motivera en lindring av villkoren. 


Dom 2002-01-18 (DM 7); M 1391-01 

Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till uppförande och drift av två vindkraftverk på 

fastighet i Löddeköping, Kävlinge kommun 

Lagrum: NRL 2 kap. 6 §, NRL 3 kap. 1 §, NRL 3 kap. 4 §, ML 4 §, ML 4 a §, ML 10 §, ML 

18 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, lokalisering, riksintresse, naturvärden, 

kulturvärden, friluftsliv, landskapsbild, påtaglig skada, Barsebäck 

Kortref: Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk i närheten av 

Barsebäcks kärnkraftverk. Ansökan ogillades av miljödomstolen. MÖD ansåg att 

vindkraftverken visserligen skulle komma att förändra landskapsbilden, men att de inte skulle 

medföra påtagligt skada på naturvärdena i området. Något hinder enligt 2 kap. 6 § resp. 3 kap. 

1 § NRL mot att meddela tillstånd fanns därför inte. Domstolen menade emellertid att i 

områden där lokaliseringen av vindkraftverk är starkt ifrågasatt bör särskilt höga krav ställas 

på lokaliseringsutredningen. I denna del pekade man särskilt på att både kommunen och 

länsstyrelsen hade motsatt sig den valda placeringen och att dessa myndigheters inställning 

normalt sett väger tungt i lokaliseringsfrågan (se MÖDs dom 2001-10-31 (DM 51) i mål 

M 9540-99). Då bolagets utredning ansågs mycket knapphändig och inte gav stöd för 

lokalisering av vindkraftverk utanför de områden som kommunen hade pekat ut som särskilt 

lämpliga för detta ändamål, fastställdes miljödomstolens dom. 


Beslut 2002-01-21 (SM 1); M 2221-00 

Saken: Avvisad ansökan om tillstånd till ökad produktion vid Håfreströms pappersbruk i 

Mellerud 

Lagrum: 9 kap. MB, 22 kap. 1 och 2 §§ MB 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, massa industri, påbyggnadstillstånd 

Kortref: Ansökan om tillstånd till utökad produktion – även begränsad sådan (från 160 000 

ton pappper till 175 000 ton) – har ansetts kräva fullständig prövning av hela verksamheten. 


Beslut 2002-01-21 (SM 2); M 8118-01 

Saken: Ansökan om tillstånd till ökad produktion vid Ortsvikens pappersbruk i Sundsvall 

Lagrum: 9 kap. MB, 22 kap. 1 och 2 §§ MB 

59

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, massa industri, påbyggnadstillstånd 

Kortref: Ansökan om tillstånd till utökad produktion – även en sådan som är begränsad till 

5 % (från 780 000 till 820 000 ton papper) – har ansetts kräva fullständig prövning av hela 

verksamheten. MÖD uttalade härvid att huvudprincipen vid prövning av en ökning av en 

tidigare tillståndsgiven produktion bör vara att en samlad prövning ska göras av hela 

verksamheten. Detta bör inte utesluta att en mindre produktionsökning under en begränsad tid 

kan prövas för sig även om MB inte innehåller några särskilda bestämmelser om hur en 

begränsad prövning skall gå till. 


Dom 2002-01-25 (DM 9); M 3466-01 

Saken: Tillstånd enligt MB till fortsatt drift av Brännbackens avfallsanläggning i Österåker 

Lagrum: ML, 2 kap. MB, 2 kap. 4 § MB, 9 kap. MB, deponeringsdirektivet (1999/31/EG), 

18-24 och 38 §§ förordningen (2001:512) om deponeringen av avfall, ML, 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, BRÅAB, Brännbacken, avfallsdeponi, tidsbegränsat tillstånd, 

avslutning, avslutningsåtgärder 

Kortref: BRÅAB hade ett tidsbegränsat tillstånd till deponeringsverksamhet vid Brännbacken 

i Österåker. Efter det att tillståndet hade gått ut sökte företaget om tillstånd till fortsatt 

deponeringsverksamhet i kombination med avslutningsåtgärder vid tippen. MÖD konstaterade 

att det var fråga om en ansökan om ett nytt tillstånd. Man konstaterade också att deponin 

redan i 1990 års tillståndsbeslut hade bedömts som mindre lämpligt lokaliserad och att de 

tillkommande krav på lokalisering och bottentätning som följde av förordningen 2001:512) 

om deponering av avfall (DepF) innebar att ansökan måste avslås. Med hänvisning till 38 § 

DepF uttalade MÖD vidare att deponin nu måste avslutas snarast möjligt. Utgångspunkten för 

detta var redan given i det gamla tillståndet. Till detta kom att, eftersom deponin inte var 

avslutad före den 16 juli 2001, en avslutningsplan ska ges in till tillsynsmyndigheten. MÖD 

konstaterade att tillståndsansökan hade varit inriktad på fortsatt deponeringsverksamhet och 

att därför saknades närmare utredning om olika avslutningsalternativ med avseende på 

åtgärder och kostnader i målet. MÖD ansåg därför att avslutningen borde föregås av en 

utredning som kunde vara inriktad på i huvudsak tre alternativ; 1) sluttäck deponin som den är 

med ett tätskikt som klarar av svackor och sjöar som bildas i de lägre delarna, 2) arbeta ihop 

deponin så att avfallet samlas på en mindre yta med acceptabla släntlutningar eller 3) fyll 

deponin med material som kan användas utan miljöolägenhet. Sammantaget innebar MÖDs 

bedömning att ansökan avslogs. 


Beslut 2002-02-13 (SM 4); M 4563-01 

Saken: Avvisad ansökan om tillstånd enligt MB till uppförande vindkraftverk 

Lagrum: 9 kap. MB, 42 kap. 4 § MB, 22 kap. 1-2 §§ MB 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, Utlängan Vind AB, 

miljökonsekvensbeskrivning, MKB, samråd, avvisa, processförutsättning 

Kortref: Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av 

vindkraftverk. MÖD fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig och att det 

inte var möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand. 

Då det inte heller hade varit möjligt att genom föreläggande om komplettering få till stånd en 

godtagbar MKB och med hänsyn till att en sådan är en nödvändig processförutsättning fann 

MÖD att miljödomstolen beslut att avvisa ansökan var riktigt. 


60

Dom 2002-02-28 (DM 15); M 2980-00 

Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Solna Värmeverk i Solna kommun 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 6 kap. 1 §, MB 6 kap. 3 §, MB 9 kap., MB 22 

kap. 1 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, värmeverk, miljökonsekvensbeskrivning, oljepanna, 

utsläpp till luft, stoft, svavel, kväveoxider 

Kortref: Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade såväl länsstyrelsen som 

sökanden. Länsstyrelsen ville att målet skulle återförvisas därför att 

miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil 

olja mot tallbecksolja i en panna. MÖD avslog denna begäran med hänvisning till att dessa 

uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för 

en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till vad nyttan. Även frågor om utsläpp till luft 

av stoft, svavel och kväveoxider 


Dom 2002-04-18 (DM 28); M 5929-01 

Saken: Tillstånd till utökad produktion vid aluminiumsmältverk i Älmhult; nu fråga om 

fastställande av slutligt villkor för buller 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, smältverk, aluminiumsmältverk, Gotthard Aluminium, Stena 

Aluminium, villkor, buller, ekvivalenta ljudnivåer, momentana ljudnivåer, bullerbegränsande 

åtgärder, lågfrekvent buller, riktvärde, gränsvärde, begränsningsvärde 

Kortref: Miljödomstolen dom med villkor för buller hade överklagats av såväl bolaget som 

närboende. Angående frågan om begränsningsvärden för buller uttalade MÖD att ett 

gränsvärde är ett värde som inte får överskridas. Innebörden av att ställa upp sådana värden 

som villkor är att särskild vikt måste läggas på utformning och uppföljning av instruktioner 

och rutiner för att begränsningsvärdena ska kunna innehållas. Ett gränsvärde innebär vidare att 

om driftsförhållandena vid en anläggning blir sådana att dessa inte kan innehållas måste 

berörda delar av verksamheten begränsas till dess att förhållandena blir normala igen. 

Gotthard Aluminiums anläggning i Älmhult är belägen i omedelbar närhet till bostäder och 

skolar. Av hänsyn till det stora behovet av bullerbegräsningar fann därför MÖD att 

begräsningsvärdena för anläggningen skulle bestämmas som gränsvärden. Man godtog de 

värden som miljödomstolen hade bestämt, dvs. att det ekvivalenta ljudnivån utomhus vid 

bostäder och skolor inte fick överskrida 45 dB(A) nattetid (22-07), 55 dB(A) dagtid måndag - 

fredag (07-18) och 50 dB(A) övrig tid (dvs. vardagar 18-22 och helger 07-22). För en 

mätpunkt där omgivningen var mindre känslig ansåg MÖD att nattvärdet kunde bestämmas 

till 50 dB(A). Begränsningsvärdet för det momentana ljudnivån nattetid fastställdes till 55 

dB(A) som riktvärde. Med hänvisning bl.a. till de villkor som föreskrivits för begränsning av 

de ekvivalenta ljudnivåerna ansåg MÖD slutligen att något särskilt villkor för momentana 

ljudnivåer dagtid eller krav på utredning om åtgärder mot lågfrekvent buller inte var 

behövliga. 


Beslut 2002-04-29 (SM 6); M 9006-01 

Saken: Avvisad ansökan enligt 24 kap. 8 § MB om ändring av villkor för utsläpp till vatten 

från Fiskeby Board AB:s anläggning i Fiskeby, Norrköpings kommun 

61

Lagrum: MB 6 kap. 1 §, MB 6 kap. 4-6 §§, MB 22 kap. 1 §, MB 24 kap. 8 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, miljökonsekvensbeskrivning, MKB, omprövning, 

villkorsändring, samråd 

Kortref: Bestämmelserna om krav på miljökonsekvensbeskrivning och samråd i 

omprövningsmål om villkorsändring enligt 24 kap. 8 § MB har befunnits motstridiga. MÖD 

ansåg därför, bl.a. med hänvisning till kommande lagändring, att dessa krav inte kunde ställas 

i sådant mål. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2002:, sid. 

Dom 2002-05-13 (DM 37); M 8172-00 

Saken: Föreläggande enligt miljöbalken 

Lagrum: 9 kap. 6 § MB, 5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och 

hälsoskydd, 24 kap. 1 § MB, 26 kap. 9 och 14 §§ MB, lagen (1999:381) om åtgärder för att 

förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, omfattning, tillståndspliktig, Sevesolagen, 

rättskraft, säkerhet, föreläggande om att ansöka om tillstånd 

Kortref: Länsstyrelsen förbjöd, med stöd av 26:9 och 26:14 MD, vid vite bolaget att ta en 

mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Fråga 

uppkom om anläggandet av mottagningsstationen omfattades av det tillstånd till verk samheten 

som meddelats av Koncessionsnämnden. Miljööverdomstolen ansåg att stationen var så 

konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att det fick anses ha prövats 

genom Koncessionsnämndens beslut och omfattades av gällande tillstånd. Någon skyldighet 

för bolaget enligt 9 kap. 6 § MB eller 5 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och 

hälsoskydd att ansöka om ett nytt tillstånd förelåg därmed inte. Därefter uppkom frågan om 

skyldighet förelåg för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen. 

Miljööverdomstolen konstaterade att då bolagets verksamhet är en tillståndspliktig miljöfarlig 

verksamhet enligt miljöbalken omfattas den inte av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. 

Uppförandet av en mottagningsstationen ansågs sålunda inte kräva tillstånd enligt vare sig 

Sevesolagen eller miljöbalken. Länsstyrelsen hade därmed inte haft stöd i 26:9 MB att 

förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och inte heller kunnat med stöd av 14 § samma 

kapitel förbjuda bolaget, vid vite, att ta stationen i bruk. Avslutningsvis framhöll 

Miljööverdomstolen att en tillståndsbesluts rättskraft kan vika på grund av tvingande 

säkerhetsskäl. 


Dom 2002-05-13 (DM 38); M 6740-00 

Saken: Tillstånd enligt ML till avvattning av våtslam i lagun inom fastighet på Ulvön, 

Örnsköldsviks kommun 

Lagrum: 1 § ML, 5 § ML, 6 § ML, 18 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, avvattning, våtslam, Ulvön, 

Kortref: Behandling av icke avvattnat slam i öppna s.k. laguner har inte ansetts motsvara 

kravet på tillämpning av bästa tillgängliga teknik enligt 5 § miljöskyddslagen. Bland annat på 

grund därav har tillstånd till sådan avvattningsmetod inte givits. 


Beslut 2002-05-30; M 5567-00 

Saken: Tillstånd till ändrad verksamhet vad avser bränsleanvändning vid Igelstaverken i 

62

Södertälje; nu fråga om överlämnande till regeringen m.m. 

Lagrum: NRL 4 kap. 1 §, NRL 4 kap. 2 §, MB 23 kap. 7 §, MB 21 kap. 7 §, MP 6 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Söderenergi, Igelstaverken, tillstånd, förbränning, 

fjärrvärmeverk, avfall, farligt avfall, nyanläggning, regeringsprövning, tillåtlighetsbedömning, 

överlämnande till regeringen 

Kortref: Ansökan om tillstånd till ändrad bränsleanvändning i befintligt fjärrvärmeverk har 

överlämnades till regeringen för tillåtlighetsprövning. MÖD uttalade att prövningsplikten 

utlöstes av att det var fråga om förbränning av mer än 10 000 ton av ett helt nytt avfallsslag, 

vilket bör jämställas med nyanläggning för slutligt omhändertagande av farligt avfall enligt 4 

kap. 1 § 1 st. 10 p. NRL. 


Dom 2002-06-19 (DM 54); M 3959-01 

Saken: Tillstånd enligt ML för sökandens verksamhet vid fordonsfabrik; nu fråga om 

fastställande av villkor efter prövotidsredovisning 

Lagrum: 4 och 5 §§ ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, prövotidsredovisning, villkor, ultrafiltrering, 

indunstningsanläggning, mineralolja, organisk substans, skälighetsavvägning, miljömässigt 

motiverat, bästa möjliga teknik, branschtypisk 

Kortref: Vid utsläpp av mineraloljehaltigt avloppsvatten från fordonsfabrik bedömde MÖ att 

det var miljömässigt motiverat och bästa tillgängliga teknik att kräva rening genom 

användning av ultrafiltrering i kombination med indunstning eller omvänd osmos. Sådana 

villkor ansågs inte heller innebära strängare krav på verksamhetsutövaren än vad som är 

gängse i branschen. 


Dom 2002-06-20 (DM 57); M 801-00 

Saken: Lokalisering enligt ML av bensinstation 

Lagrum: ML 4 §, ML 5 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, lokalisering, bensinstation, skyddsavstånd, olägenhet av 

väsentlig betydelse, tillåtlighetsbedömning 

Kortref: Lokalisering av bensinstation på ett avstånd om endast 50-60 m från 

bostadsbebyggelse bedömdes kunna medföra olägenhet av väsentlig betydelse och var därför 

otillåtlig enligt 4-6 §§ ML. 


Dom 2002-06-25 (DM 59); M 5475-00 

Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till nuvarande och utvidgad verksamhet vid Hallsta 

Pappersbruk i Norrtälje kommun 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 5 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap. 6 §, MB 22 kap. 25 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, pappersbruk, Hallsta, Holmen Paper, askåtervinning, 

hushållning, aska, vedaska, återföring, skogsmark 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid Hallsta pappersbruk. I 

målet hade länsstyrelsen yrkat att villkor skulle föreskrivas om skyldighet för sökanden att 

återföra vedaska till skogsmark för att motverka försurning. Miljödomstolen avslog yrkandet 

och länsstyrelsen överklagade. Sökanden menade att ett sådant krav kan endast ställas på 

skogsägaren. MÖD delade länsstyrelsen uppfattning om att det är angeläget att åstadkomma 

63

återföring av vedaska till skogsmarken men att kravet inte ensidigt kan ställas på 

virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till 

uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot förutsättningarna för återföring, dvs. frågor om 

askans renhet och hållbarhet, måste anses ligga på virkeskonsumenterna. Holmen ålades 

därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska 

och fysikaliska egenskaper gör den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs 

även att försök med spridning med sådan aska ska genomföras. 


Dom 2002-09-24 (DM 69); M 3657-01 

Saken: Upphävande av villkor enligt 24 kap. 8 § MB 

Lagrum: FPL 8 §, MB 24 kap. 8 §, ML 27 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, omprövning, ändring av villkor 

Kortref: Mål om mildring av villkor enligt 24 kap. 8 § MB. MÖD uttalade att det är det är 

tillståndshavaren som ska visa att förutsättningarna för att ändra villkor föreligger. I enlighet 

med ordalydelsen i bestämmelsen och den praxis som utvecklades under miljöskyddslagen 

ska denna bedömning vara restriktiv. I målet ansågs inte visat att sådana förutsättningar 

förelåg och ansökan avslogs. 


Dom 2002-09-26 (DM 72); M 4181-02 

Saken: Tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Aspa Bruk i Askersund; nu fråga om 

slutliga villkor för utsläpp till luft av kväveoxider 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, pappersbruk, Munksjö Aspa Bruk, kväveoxider, gränsvärde, 

utsläpp till luft 

Kortref: Efter ansökan från bolaget fastställde miljödomstolen slutligt villkor för utsläpp till 

luft av kväveoxider till 1,7 kg/ton sulfatmassa som månadsmedelvärde och riktvärde samt 

som årsmedelvärde och gränsvärde högst 280 ton per år. Bolaget överklagade och menade att 

gränsvärdet inte gick att innehålla till en rimlig kostnad och att det borde sättas till högst 300 

ton per år. MÖD delade bolagets uppfattning om att det saknades lämpliga alternativ för 

reduktion av kväveoxider från sodapannan samt beaktade att bolaget inte vid något tillfälle 

hade kunnat komma under 1,4 kg per ton massa. Villkoret borde därför enligt domstolens 

uppfattning anpassas till den tillståndsgivna mängden och gränsvärdet sättas till 300 ton per 

år. Samtidigt påminde MÖD om att omprövning av villkoret kunde ske med stöd av 24 kap. 5 

§ om det framkom någon ny teknik som kunde ge en förbättrad miljösituation. 


Dom 2002-10-01 (DM 73); M 951-01 

Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till befintlig och utökad produktion vid Parocs 

mineralullsfabrik i Hässleholms kommun 

Lagrum: ML 1 §, ML 5 §, ML 18 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Paroc AB, mineralullsfabrik, tillstånd, villkor, Hässleholm, 

riktvärde, kontrollmätning, svaveldioxid, svavelväte 

Kortref: MÖD uttalade att villkor som föreskriver ”riktvärde vid kontrollmätning” bör 

undvikas då det inte klart framgår vad som ska gälla mellan mättillfällena. 


64

Dom 2002-10-14 (DM 75); M 161-00 

Saken: Tillstånd till utomhusskjutbanor i Karlskoga kommun 

Lagrum: ML 1 §, ML 5 §, ML 18 §, ML 23 §, ML 24 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, skjutbana, Bofors Jägargille, omprövning, ändring av villkor, 

upphävande av tillstånd 

Kortref: En befintlig skjutbana med tillstånd från 1984 orsakade störningar för de närboende. 

Tillståndshavaren ansökte om nytt tillstånd till utökning av verksamheten samtidigt som 

länsstyrelsen initierade omprövning av de befintliga villkoren för verksamheten. Länsstyrelsen 

meddelade nytt tillstånd och förordnade samtidigt att det gamla skulle upphöra när det nya 

vann laga kraft. MÖD menade däremot att ett givet tillstånd enligt ML endast kan upphävas 

under de förutsättningar som anges i 23 § ML eller om tillståndshavaren medger det. Vidare 

avslogs ansökan om nytt tillstånd med hänvisning till störningarna för de närboende och att 

det inte ansågs visat att den befintliga lokaliseringen var den bästa placeringen enligt 4 § ML 

av en skjutbana för den fördubbling av verksamheten som ansökan avsåg. När det gällde 

omprövningsdelen uttalade MÖD inledningsvis att omfattningen av en verksamhet av detta 

slag ska anges som antal skott som får skjutas per år, vilket följaktligen bör framgå av själva 

tillståndsmeningen. I själva saken ansåg domstolen att – trots att verksamheten innehöll de 

bullervärden som framgår av Naturvårdsverkets allmänna råd RR 1981:2 – att verksamhetens 

tillåtlighet kunde ifrågasättas och att därför betydande inskränkningar i skjuttiderna måste 

göras. Dock kan inte de nya villkoren göras så stränga att verksamheten inte längre kan 

bedrivas. Mot denna bakgrund skärptes villkoren i förhållande till vad miljödomstolen hade 

bestämt och tiderna för all slags skjutning bestämdes till måndag-torsdag kl 9-21 och lördagar 

10-17. Storhelger och lördagar lämnades skjutfria under perioden juni-augusti samt måndagar 

och onsdagar under juli. Skjutning på älgbana tillåten på fredagar kl 10-21 under perioden 

1/8-31/10. 


Dom 2002-11-07 (DM 90); M 5379-01 

Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till anläggning för behandling av farligt avfall samt 

deponering av farligt avfall m.m. vid Gärstads avfallsupplag i Linköping, Östergötlands län; 

nu fråga om villkor m.m. 

Lagrum: ML, förordningen (2001:512) om deponering av avfall, rådets direktiv 1999/31/EG 

om deponering av avfall, Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd för grundvatten mot 

förorening med vissa ämnen (SNFS 1996:11), rådets direktiv 80/68/EEG om skydd för 

grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, avfallsdeponi, geologisk barriär, deponeringsdirektivet, 

deponeringsförordningen, Tekniska verken i Linköping, Gärstads avfallsupplag 

Kortreferat: Miljödomstolen föreskrev villkor för avfallsdeponierna med utgångspunkt i 

regleringen i EG:s deponeringsdirektiv. Miljööverdomstolen tillämpade vid sin prövning 

deponeringsförordningen, som genomför deponeringsdirektivet i svensk rätt. 

Miljööverdomstolen delade bolagets och remissinstansernas åsikt att mark och jordlager under 

och i närheten av en deponi samt däri förekommande grundvatten kan utgöra en geologisk 

barriär så länge föroreningarna inte medför någon risk för skador på människors hälsa och 

miljön utanför barriären. Domstolen uttalade att det är uppenbart att en naturlig sådan barriär 

inte får vara hur stor som helst, trots att deponeringsförordningen inte föreskriver någon gräns, 

men godtog den i målet aktuella barriären, som angavs sträcka sig 600 m från deponin. 

Eftersom deponeringsförordningen anger kraven på utformning av den geologiska barriären 

65

ehövdes inte någon villkorsreglering på det sätt som miljödomstolen gjort, men det 

föreskrevs ett allmänt villkor att deponin skall byggas och drivas i enlighet med vad bolaget 

uppgivit eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av deponeringsförordningen eller andra 

villkor för tillståndet. Beträffande två andra villkor biföll Miljööverdomstolen bolagets 

ändringsyrkande och upphävde därefter villkoren, eftersom de i sin ändrade lydelse direkt 

kom att överensstämma med generella föreskrifter (jfr Miljööverdomstolens dom den 1 

december 2000, DM 72, i mål nr M 7173-99). 

Anm: Kommenterad i Miljödomar 2002:2, sid. 73 

Dom 2002-11-08 (DM 91); M 4994-01 

Saken: Tillstånd till verksamheten vid läkemedelsfabriken Snäckvikenanläggningen i 

Södertälje 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 9 kap., MB 22 kap. 1 §, Sevesodirektivet, 11 § Sevesolagen, 

Sevesoförordningen, 7 § SRVFS 1999:5, IPC-direktivet 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, säkerhetsrapport, Snäckvikenanlägggningen, AstraZeneca, 

Kortref: Målet gällde dels ett nytt tillstånd, dels tillstånd till uppförandet av ny anläggningsdel 

och dels ett tidsbegränsat tillstånd till viss produktion. Länsstyrelsen hade överklagat 

miljödomstolens dom med avseende på brister i säkerhetsrapporten. MÖD uttalade att kravet 

på sådana rapporter är detsamma i tillståndsprövningar och i det fortlöpande säkerhetsarbetet 

som Sevesolagen föreskriver för vissa verksamheter. Intentionen i den lagen innebär att 

arbetet med att identifiera och förebygga risker kan inte göras en gång för alla utan måste pågå 

kontinuerligt. Domstolen menade att den säkerhetsrapport som bolaget hade att upprätta måste 

omfatta hela den verksamhet som ansökan avsåg. Slutligen bedömde domstolen att den 

rapport som bolaget givit in i målet med kompletteringar var godtagbar, bl.a. mot bakgrund av 

att identifieringen av värsta tänkbara skadehändelse var baserad på vedertagna metoder. 


Dom 2002-11-25 (DM 96); M 506-01 

Saken: Tillstånd till anläggning för avloppsrening i Rävlanda, Härryda kommun 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap., MB 16 kap. 9 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, reningsverk, avloppsvatten, kompensationsåtgärd, våtmark, 

Rävlanda reningsverk, Storån, 

Kortref: I tillstånd för reningsverket i Rävlanda hade länsstyrelsen föreskrivit att som 

kompensationsåtgärd anläggningen skulle kompletteras med våtmark vid överledning av visst 

avloppsvatten, ett krav som miljödomstolen godtog. MÖD upphävde villkoret med hänvisning 

till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för 

miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för 

anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de 

driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen därför att kravet på våtmark var 

orimligt. 


Dom 2002-12-17 (DM 111); M 719-02 

Saken: Tillstånd till utökad verksamhet vid Karlsborgs pappersbruk 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Billerud, pappersbruk, pappersmassa, , påbyggnadstillstånd, 

tidsbegränsat tillstånd, produktionsökning 

66

Kortref: Billerud ansökte om påbyggnadstillstånd, alternativt tidsbegränsat tillstånd till 

utgången av år 2006, för en ökning av produktionen vid Karlsborgs pappersbruk från 105 000 

ton till 135 000 ton papper/år. Ansökan ogillades av MÖD med hänvisning till tidigare praxis 

som innebär att huvudprincipen i dessa fall är att en samlad bedömning ska göras av hela 

verksamheten, inte bara av ökningen (se M 2221-01 och M 8118-01). 


Dom 2002-12-19 (DM 114); M 1064-02 

Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Bubbetorps avfallsanläggning i 

Karlskrona 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Bubbetorp, avfallsanläggning, deponi, ekonomisk säkerhet, 

säkerhet, efterbehandling 

Kortref: I tillstånd till avfallsanläggningen hade miljödomstolen föreskrivit en säkerhet på 150 

Mkr för fullgörandet av efterbehandlingsåtgärder. MÖD fann att utredningen i målet visade att 

kostnaderna för dessa åtgärder inte skulle överstiga 40 Mkr. Säkerheten fastställdes därför till 

detta lägre belopp, varav 15 Mkr fick avräknas efter att efterbehandling skett av en del av 

deponin. När det gäller handläggningen uttalade MÖD att säkerheten måste prövas av 

miljödomstolen innan tillståndet i någon del fick tas i anspråk. 



Saken: Föreläggande enligt 40 § miljöskyddslagen (1969:387) beträffande rökgas rening vid 

krematorium i Karlshamn 

Lagrum: ML 5 §, ML 40 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, krematorium, Karlshamns församling, Ronneby 

kyrkogårdsförvaltning, rökgasrening, stoft, kvicksilver, kolmonoxid, skälighetsavvägning 

Kortref: Länsstyrelsen förelade ett mindre krematorium att vidta åtgärder för att rena 

luftutsläpp av stoft, kvicksilver och kolmonoxid. Föreläggandet undanröjdes av 

miljödomstolen. MÖD fastställde miljödomstolens dom med hänvisning till att de tekniska 

och ekonomiska förutsättningarna för skyddsåtgärderna inte var tillräckligt klarlagda och att 

detta bör göras i samband med den obligatoriska tillståndsprövning enligt MB som ska ske av 

samtliga krematorier före utgången av 2004 (en likalydande dom meddelades samma dag i 

mål M 5265-00). 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av anläggning för hantering av 

ammoniak och ammoniumhydroxid på Svensk Ammoniaktekniks fastighet i Munkedal. 

Lagrum: MB 22 kap. 1 §, Sevesolagen 8 §, Sevesoförordningen 6 §, Sevesoförordningen 9 §, 

SRVFS 1999:5 bil. 1 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Svensk Ammoniakteknik, ammoniak, ammoniumhydroxid, 

säkerhet, säkerhetsrapport, handlingsprogram 

Kortref: Miljödomstolen ogillade ansökan om tillstånd med hänvisning till att 

säkerhetsrapporten enligt Sevesolagen var otillräcklig. MÖD fastställde domen och uttalade 

att ansökan saknade ett handlingsprogram och att bolaget inte heller visat att de uppgifter som 

ett sådant ska innehålla på ett tydligt sätt lagts fram i annan form. Avsaknaden av dessa 

67

uppgifter i säkerhetsrapporten bedömdes vara en allvarlig brist som inte kunde läkas genom 

kompletterande utredning, varför verksamheten inte tilläts. 



Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid Volvo Personvagnars 

verkstadsindustri i Olofsström; nu fråga om uppskjutna frågor rörande villkor för utsläpp till 

vatten 

Lagrum: ML 1 §, ML 18 §, ML 21 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Volvo Personvagnar, Celero Support, uppskjutna frågor, 

villkor, utsläpp till vatten, begränsningsvärden, kontroll, mätmetoder, tillstånd, rättsverkan, 

tillsyn 

Kortref: I tillstånd till verksamheten föreskrev miljödomstolen villkor för utsläpp i vatten i 

form av begränsningsvärden och bestämde även vilken mätmetod som skulle användas för att 

innehålla dessa värden. MÖD upphävde villkoret om mätmetoder med hänvisning till att det i 

regel inte är lämpligt att detaljreglera hur kontrollen av begränsningsvärden ska läggas upp. 

Domstolen uttalade att om så skulle ske innebär det att kontrollfrågor blir rättskraftigt 

avgjorda och endast kan ändras med stöd av bestämmelserna i 24 kap. MB. Mätmetoder bör 

istället fastställas inom ramen för det kontrollprogram som ska upprättas av 

tillsynsmyndigheten och tillståndshavaren i samråd. Särskilt yttrande av miljörådet om olika 

sätt att ange villkor enligt den svenska modellen och EU-modellen. 



Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen att driva Volvo Cars i Uddevallas fabrik för 

tillverkning av personbilar m.m.; nu fråga om villkor för utsläpp till luft av VOC (flyktiga 

organiska ämnen) 

Lagrum: ML 18 §, Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 2001:11) om utsläpp av flyktiga 

organiska föreningar 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Volvo Cars, VOC, flyktiga organiska ämnen, utsläpp till luft 

Kortref: Miljödomstolen hade föreskrivit produktionsrelaterade villkor för utsläpp av flyktiga 

organiska föreningar samt ett årsmedelvärde som inte fick överskridas med mer än 10 %. 

Bolaget överklagade och ville ha det senare ersatt med ett takvärde på 118 ton/år. 

Inledningsvis delade MÖD miljödomstolens uppfattning om att den föreskrivna nivån 

motsvarade bästa tillgängliga teknik. MÖD ansåg vidare att de produktionsrelaterade villkoren 

i sig utgjorde en tillräcklig garanti för att utsläppsnivåerna inte blir för stora vid låg 

produktion. På grund av de av bolaget angivna skälen om att villkoret om årsmedelvärde 

skulle bli svårt att upprätthålla ersattes det med ett gränsvärde i form av ett takvärde om 100 

ton/år. MÖD påpekade att Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 2001:11) om utsläpp av flyktiga 

organiska föreningar i vissa fall skulle medföra strängare villkor för utsläppen. 



Saken: Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från Ellinge reningsverk i Eslövs kommun; nu 

prövning av uppskjuten fråga beträffande utsläpp till vatten 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Ellinge reningsverk, utsläpp till vatten, kommunalt 

68

eningsverk 

Kortref: MÖD ansåg att det saknas anledning att göra skillnad på mellan kommunala 

reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder, här fråga om 

villkor för utsläpp till vatten. 



Saken: Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme vid Vattenfall Drefviken 

Värme AB:s anläggning i Bollmora 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap. 1 §, MB 16 kap. 2 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Vattenfall Drefviken Värme, fjärrvärme, värmeverk, 

tillstånd, tidsbegränsning, befintlig verksamhet 

Kortref: MÖD undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt 

värmeverk. Med hänvisning till 26 kap. 2 § MB och dess förarbeten, uttalade domstolen att en 

sådan för sökanden osäker ordning endast kan komma i fråga om det av hänsyn till miljön 

föreligger starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. 



Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till anläggandet av motorsportbana i Vårgårda 

Lagrum: ML 4 §, ML 5 §, ML 6 §, ML 18 §, ML 21 § 

Sökord: Motorsportbana, dragracing, buller, prövotidsvillkor, provisorisk föreskrift, 

utredning, tillåtlighet, utredning 

Kortref: Länsstyrelsen meddelade tillstånd till motorsportbana med krav på utredning av 

bullerstörningarna samt med ett prövotidsvillkor som möjliggjorde tävlingar med de mest 

bullrande maskinerna (kategori 1-bilar). Efter överklagande från grannarna satte 

miljödomstolen ned bullervärdena i detta villkor. MÖD uttalade emellertid att för att 

verksamheten ska kunna utvärderas på ett rättvisande sätt måste bolaget ges möjligheter att 

genomföra bullerundersökningar vid faktiskt genomförda tävlingar med bilar i alla de berörda 

klasserna, varför länsstyrelsens prövotidsvillkor fastställdes. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387) 

Lagrum: ML 4 § 

Sökord: miljöfarlig verksamhet, transporter, tankbilar, farligt gods, lokalisering, 

petroleumprodukter 

Kortref: Preem Petroleum AB ansökte om tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid 

Loudden. Ett tillstånd till utökad verksamhet skulle innebära att bolagets tankbilstransporter 

som från Loudden passerar bl.a. Valhallavägen skulle öka betydligt. Länsstyrelsen i 

Stockholms län gav bolaget tillstånd. Stockholms kommun överklagade till miljödomstolen 

som avslog överklagandet. Kommunen fullföljde sin talan till Miljööverdomstolen. 

Miljööverdomstolen konstaterade att vid en lokaliseringsprövning enligt 4 § ML skall bl.a. 

transporternas inverkan på omgivningen beaktas. Miljööverdomstolen konstaterade att 

konsekvenserna av en olycka på Valhallavägen kan bli mycket allvarliga. Vid en samlad 

bedömning fann Miljööverdomstolen att antalet transporter som den utökade verksamheten 

vid Loudden skulle ge upphov till medförde att bolagets ansökan inte kunde godtas. 

69

Miljööverdomstolen upphävde underinstansernas beslut och avslog bolagets ansökan. 



Saken: Ändring av villkor om bullerisolering 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, villkor, buller, bullerisolering, 

Kortref: I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd 

fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av 

verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, 

ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för 

sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. 

Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna 

efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och 

MÖD avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § 

MB om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket 

hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara 

påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades. 

Anm: 


Saken: Buller från tågtrafik i Lunds kommun 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tågtrafik, buller, bullerplank 

Kortref: MÖD fann att det var skäligt att ålägga Banverket att bygga en skärm mot en 

fastighet som inte säkert var utsatt för buller överstigande 55 dB(A) och därför i och för sig 

inte var utpekad som prioriterad. Då ett bullerplank skulle byggas i enlighet med fastställd 

detaljplan inom en tvåårsperiod kunde åtgärderna emellertid avvakta tills de kunde utföras 

som ett led i detta planarbete som avsåg ett större antal fastigheter. 



Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid monoklorättiksyrafabrik i Skoghall, 

Hammarö kommun 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, villkor, transporter, följdverksamhet, följdföretag, 

utredningsvillkor, uppskjutna frågor, utredning, Akzo Nobel, Hylte Bruk 

Kortref: Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § 

miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. 

Bolaget skulle utreda möjligheterna att minska miljöpåverkan av transporterna genom 

övergång till järnvägstransporter, krav vid upphandling av transporter m.m. Akzo Nobel 

överklagade och menade att det inte är möjligt att i ett mål om tillstånd enligt miljöbalken 

föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs 

av bolaget i egen regi. MÖD var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana 

villkor finns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § MB. Domstolen uttalade att en 

rimlig avgränsning av följdverksamhet måste dock göras så att endast företag som har ett 

omedelbart samband med den tillståndsprövade verksamheten beaktas. En grundläggande 

70

förutsättning är också att tillståndshavaren har faktisk och rättslig möjlighet att bestämma över 

det som villkoret avser att reglera. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att 

vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva 

prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr. MÖD:s dom 

samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl) 



Saken: Villkor för tillstånd enligt miljöskyddslagen att bedriva verksamhet vid 

cellulosafabriken i Vallvik, Söderhamns kommun 

Lagrum: ML 5 §, ML 18 §, ML 21 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, pappersfabrik, pappersmassa, Vallviks Bruk, uppskjuten 

fråga, prövotidsföreskrifter, prövotidsförordnande, utredningsvillkor, utsläpp till vatten, 

industriellt avloppsvatten, biologisk rening, interna reningsåtgärder, externa reningsåtgärder 

Kortref: Koncessionsnämnden lämnade tillstånd till tillverkning av TCF-massa inom ramen 

för befintligt tillstånd. Nämnden sköt upp avgörandet av frågan om vilka villkor som skulle 

gälla för utsläpp till vatten. Miljödomstolen beslutade ånyo 2001 att uppskjuta avgörandet av 

denna fråga och ålade bolaget att bl.a. genomföra ytterligare utredningar av möjligheterna att 

minska utsläppen med processinterna lösningar. Efter överklagande av Naturvårdsverket ålade 

MÖD bolaget att senast vid utgången av år 2005 ha tagit i drift en biologisk reningsanläggning 

med motiveringen att detta är bästa tillgängliga teknik och att ytterligare utsläppsminskningar 

– utöver dem som kan nås med processinterna åtgärder – är angelägna. 

Anm: 


Saken: Förbud enligt 40 § miljöskyddslagen 

Lagrum: ML 40 §, MB 9 kap. 1 §, MB 9 kap. 6 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, vindkraft, lokalisering, gruppstation, 

störningsområde, skugga, buller 

Kortref: Två vindkraftverk hade anmälts till Miljönämnden i Skurup. Nämnden accepterade 

lokaliseringen och meddelade råd enligt ML, vilket efter överklagande från grannarna godtogs 

av länsstyrelsen. Miljödomstolen däremot förbjöd uppförandet med hänvisning till att det var 

fråga om en tillståndspliktig gruppstation. Domen fastställdes av MÖD som pekade på att 

vindkraftverken hade delvis samma störningsområden för skuggutbredning och buller. 

Anm: 

Marc-id: 250 


Saken: Tillstånd till anläggning för ytjordvärme 

Lagrum: MB 2 kap. 3, MB 2 kap. 4 §, MB 2 kap. 9 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, lokalisering, försiktighetsprincipen, ytjordvärme, 

grundvattentäkt, köldbärarvätska 

Kortref: Ansökan om tillstånd till anläggning för ytjordvärme, avsedd att lokaliseras ca 200 

meter från kommunal grundvattentäkt, hade avslagits av miljönämnd och länsstyrelse. MD 

ansåg inte att det förelåg hinder mot att meddela tillstånd förenat med vissa försiktighetsmått. 

MÖD fann att risk för läckage av köldbärarvätska, som skulle kunna skada grundvattentäkten, 

inte kunde anses försumbar ens om det vidtogs sådana försiktighetsåtgärder. MÖD, som även 

71

eaktade att fastighetens värmeförsörjning fick antas kunna lösas på annat sätt, bedömde att 

tillstånd därför inte borde ges. 

Anm: 


Saken: Anmälan enligt miljöbalken om nybyggnad av svinstall 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 4 §, MB 2 kap. 7 §, MB 2 kap. 9 §, EG-direktiv 96/61/EG 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, lokalisering, djurenheter, tillståndsplikt, avvisning 

Kortref: Lokalisering av svinstall i förhållande till närboende. Även fråga om beräkning av 

antal djurenheter vid bedömningen av om verksamheten är tillståndspliktig, varvid i 

IPPC-direktivet angiven viktgräns för slaktsvin skall tillämpas vid en prövning enligt MB. I 

domen undanröjdes vidare MD:s avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 

§ MB, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid Hyfro Polymer AB:s anläggningar i 

Stenungsund 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 9 kap. 6 §, 1997 års avfallsförbränningsförordning, AvfallsF 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, avfall, avfallsförbränning, klorerade biprodukter, integrerad 

del, återanvändning, återvinning, bortskaffande, förbränning 

Kortref: Förbränning av flytande klorerade biprodukter som uppkommit i en process har 

ansetts utgöra behandling av farligt avfall. Av betydelse för bedömningen om förfarandet 

skulle motsvara att ”göra sig av med” enligt 15 kap. 1 § MB ansåg MÖD – med hänvisning 

till flera avgöranden av EG-domstolen – det vara att biprodukterna användes istället för 

vanligt bränsle vid förbränningen och att särskilda försiktighetsåtgärder därvid måste vidtas. 

MÖD uttalade också att det faktum att en produkt är direkt eller indirekt integrerad i en 

tillverkningsprocess hindrar inte att den kan betraktas som avfall och att förbränning av resteller 

biprodukter inte kan anses vara återanvändning när detta sker utan föregående 

bearbetning. Den senare bedömningen påverkas inte heller av att processen genererar sådant 

som nyttiggöras i den vidare produktionen. Sammanfattningsvis ansåg MÖD därför att det var 

fråga om en intern behandling av ett avfall som uppkommit i en tidigare tillverkningsprocess. 

Prövningen av förbränningen måste därför ske mot de krav som ställs i 

avfallsförbränningsförordningen. 

Anm: 


Saken: Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Sydkraft ÖstVärme AB, Händelöverket, förbränning, slam, 

fosfor, näringsämnen, tillvaratagande, hushållning, återvinning, prövotid, utredningsvillkor, 

tidsbegränsat tilstånd 

Kortref: Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen (främst fosfor) i slam 

från kommunala reningsverk i samband med förbränning. MÖD uttalade att det för 

närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för 

att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får 

förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. 

72

Däremot bedömde domstolen att det på något längre sikt kommer att finnas skäl att ställa krav 

på omhändertagande av fosfor i samband med sådan förbränning. För att tillmötesgå en sådan 

ordning kan tillståndet tidsbegränsas eller kravet på fosforomhändertagande regleras genom 

villkor. MÖD fann att en tidsbegränsning av tillståndet i det aktuella målet inte framstod som 

en lämplig lösning. När det gällde villkor ansåg domstolen att mot bakgrund av kvarstående 

osäkerhet om teknik och ekonomi borde dessa skjutas upp under en prövotid. Sökanden ålades 

därför att under en prövotid dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer 

i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande 

av fosfor, antingen före eller efter förbränning av slam. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till fabrik för tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes 

m.m. 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, villkor, tidsbegränsning, läkemedelsfabrik, Dupont, 

OBS-lista, Begränsningslista, kemikalieanvändning, utsläpp till vatten, avloppsreningsverk, 

avloppsvatten 

Kortref: Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. 

MÖD upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med 

nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att 

kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens 

OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav 

på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska 

störningarna i avloppsreningsverket och i miljön. 

Anm: 


Saken: Skuggbild från vindkraftverk i Laholm 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, hälsa, vindkraft, beskuggning, skuggor, 

skuggtimmar, störningskänslig plats 

Kortref: Fråga om skuggbilder från vindkraftverk i mål yttranden inhämtats från både 

Boverket och Socialstyrelsen. MÖD uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att 

begränsa skuggbilder ska vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig 

plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel 

fastighet. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att bereda och konservera grönsaker, frukt, bär och 

rotfrukter vid Procordia Food AB i Mörbylånga kommun 

Lagrum: 2 kap. 3, 7 §§ MB 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, reningsverk, Färjestaden, Procordia Food AB, utsläpp, 

utsläpp till vatten, reningsverk, riktvärde, veckomedelvärde, driftdygn, dygnsmedelvärden 

Kortref: MÖD uttalade att det bör eftersträvas att belastningen på ett kommunalt reningsverk i 

form av processavloppsvatten från en konservindustri blir konstant för att undvika 

73

driftstörningar och överutsläpp. Riktvärde och veckomedelvärde för dessa utsläpp 

(avloppsvattenmängd, BOD 7, totalkväve, totalfosfor) bör därför beräknas utifrån den tid då 

verksamheten rent faktiskt är i drift, i detta fall som dygnsmedelvärden. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till produktion av plåtkomponenter i Ulricehamns 

kommun; nu fråga om överklagat bullervillkor 

Lagrum: MB 2 kap. 3, MB 2 kap. 7 §, Naturvårdsverkets allmänna råd (RR 1978:5) om 

externt industribuller 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, buller, industribuller, försiktighetsprincipen, nyetablerad 

industri, befintlig industri, bullermätningar, Naturvårdsverkets allmänna råd, tillstånd, villkor, 

Concilium 

Kortref: Angående försiktighetsprincipen och tillämpningen av Naturvårdsverkets allmänna 

råd vid fastställande av bullervillkor vid befintlig industri. Enligt MÖD ska en allsidig 

prövning göras och avgörandet kan inte grundas enbart på om industrin ses som nyetablerad 

eller befintlig. Domstolen uttalade vidare att en anpassning till en strängare nivå ter sig mindre 

betänklig allteftersom tiden går och befintliga verksamheter prövas på nytt vid ökad 

produktion eller när villkor skall prövas om. Mot bakgrund av att bolaget redan innehöll 

bullervärdena för nyetablerad industri och att man hade förhållandevis god kontroll över 

verksamheten fastställdes riktvärdena till denna strängare nivå, dvs. 50 dB(A) dagtid, 40 

dB(A) nattetid och 45 dB(A) övrig tid. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till befintlig och utökad djurhållning på fastighet i Sölvesborgs kommun 

Lagrum: MB 2 kap. 1 §, MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 4 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap. 1 §, MB 9 

kap. 5 §, MB 9 kap. 6 §, MB 24 kap. 1 §, SJVFS 1999:79 1 §, SJVFS 1999:79 15 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, djurhållning, tillstånd, villkor, slaktsvin, gödselareal, 

spridningsareal, gödselhantering 

Kortref: MPD vid länsstyrelsen meddelade tillstånd till produktion av 3 800 slaktsvin i fem 

stallar. Som villkor föreskrevs att verksamhetsutövaren för denna produktion måste ha 

tillgång till 170 ha åkermark för spridning av svingödseln, vilket innebar strängare krav (22 kg 

forfor/ha) än de som följer av Jordbruksverkets (SJVFS 1999:79) föreskrifter för området (31 

kg forfor/ha). Detta motiverades med att näringsbelastningen på mark och vatten inom 

kommunen är hög. Efter överklagande från Blekinge Naturskyddsförbund undanröjde 

miljödomstolen tillståndet med hänvisning till att det var oklart om gården hade tillgång till 

den behövliga spridningsarealen. Verksamhetsutövaren överklagade och ingav gödselavtal för 

414 ha. MÖD fastställde MPDs tillstånd med de ursprungliga villkoren. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till anläggning för tillverkning av plastprodukter i Visby 

Lagrum: 2 kap. 4 §, 9 kap. 3 § MB 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, utsläpp, utsläpp till luft, styren, polyester, olägenhet 

för människors hälsa, Nimbus Produktion 

Kortref: Störningar orsakade av utsläpp till luft av styren och aceton bedömdes inte vara av 

74

sådan omfattning att de innebar en hälsorisk. Ett skyddsavstånd på 300 meter kunde därför 

accepteras. Utredningen gav emellertid inte stöd för antagandet att störningar i form av lukt 

helt kunde uteslutas. Mot bakgrund av att det enligt villkor ålåg bolaget att vidta åtgärder för 

att begränsa eventuella luktstörningar, ansågs risken för olägenhet för de närboende som så 

begränsad att tillstånd kunde lämnas. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att utföra och driva en gruppstation för vindkraftverk i 

Öresund 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraft, vindkraftverk, lokalisering, Örestads 

Vindkraftpark, ledningsdragning, magnetisk strålning, följdföretag, samordnad prövning 

Kortref: MÖD fastställde miljödomstolens tillstånd till 48 vindkraftverk på Lillgrund i 

Öresund. Ansökan omfattade även dragningen av en anslutningsledning från vindkraftparken 

till på viss plats på land. Enskilda sakägare hade yrkat försiktighetsåtgärder för att förhindra 

magnetisk strålning från anslutningskabeln där den skulle placeras i marken. MÖD uttalade att 

vid bedömningen av en lämplig lokalisering av kabeln måste det vägas in den påverkan på 

människors hälsa och miljö som ledningens fortsatta sträckning på land kunde ge upphov till. 

När väl den bedömningen enligt 2 kap. 4 § 2 st. och 2 kap. 7 § MB var gjord, kunde emellertid 

inte frågan om försiktighetsåtgärder på land prövas i målet. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till utsläpp av avloppsvatten via Krutuddens 

avloppsreningsverk till Östhammarsfjärden, Östhammars kommun 

Lagrum: ML 5 §, ML 10 §, ML 18 §, SNFS 1994:7, SNFS 1998:7 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, reningsverk, kväve, fosfor, utsläpp till vatten, eutrofiering, 

miljömässigt motiverat 

Kortref: Utsläppen från Krutuddens reningsverk i Östhammarsfjärden. Miljödomstolen 

förenade tillståndet till reningsverket med krav på kväverening i enlighet med 5 § i 

Naturvårdsverkets kungörelse med föreskrifter (SNFS 1994:7) om rening av avloppsvatten 

från tätbebyggelse. MÖD undanröjde villkoret med motiveringen att kravet i och för sig var 

miljömässigt motiverat, men att kostnaden blev för hög i förhållande till den relativt 

begränsade effekten av åtgärderna. 

Anm: 


Saken: Bullerdämpande åtgärder på Ystadsbanan i Svedala kommun 

Lagrum: 5 § ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, hälsa, förhandling, förlikning, rättskraft, skyddsåtgärder, 

buller, järnväg, buller, bullerdämpande åtgärder, Ystadsbanan, Banverket 

Kortref: Efter en upprustning av Ystadsbanan betalade Banverket ut ersättning till en 

fastighetsägare för att denne skulle kunna bygga ett bullerplank mot järnvägen. En tid därefter 

förelade Miljönämnden Banverket att vidta bullerdämpande åtgärder vid fyra fastigheter i 

området, däribland den som omfattades av förlikningen med Banverket. MÖD godtog 

föreläggandet och uttalade att en förlikning inte utgör hinder mot att ställa krav på 

75

försiktighetsåtgärder enligt miljöskyddslagen, då denna lagstiftning syftar till skyddet av 

människors hälsa och miljön och är av indispositiv natur. När det gällde målet i sak, delade 

MÖD underinstansernas bedömning att åtgärderna vid banan motsvarade en väsentlig 

ombyggnad och de bullernormer som fastslagits för sådana fall skulle därför tillämpas. 

Utgångspunkten för denna bedömning skulle vara de faktiska förhållandena vid de 

bullerstörda fastigheterna. 

Anm: 


Saken: Föreläggande enligt miljöskyddslagen angående flygplatsverksamhet på Borås/Viareds 

flygplats 

Lagrum: ML 5 §, ML 10 §, ML 21 §, ML 40 §, MB 22 kap. 27 §, LuftfL 6 kap. 2 §, LuftfF 66 

§, LuftfF 74 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, Borås Flygplatsförening, Borås flygplats, tillstånd, villkor, 

föreläggande, rådighet, tidsbegränsningar, flygfria dagar, flygvägar, prövotid. 

Kortref: Borås Flygplatsförening arrenderar och sköter driften vid Viareds flygplats. För 

verksamheten finns tillstånd enligt ML. Miljönämnden hade förelagt föreningen att vidta vissa 

försiktighetsåtgärder och begränsningar i verksamheten. Föreningen hade invändningar i sak 

och menade även att den saknade faktisk och rättsliga möjlighet att följa föreläggandet. MÖD 

inhämtade yttranden av Kungliga Aeroklubben (KSAK), Luftfartsverket och 

Naturvårdsverket. Inledningsvis instämde MÖD i underinstansernas bedömning att föreningen 

är verksamhetsutövare på flygplatsen och därför rätt adressat för kraven. Sedan uttalade 

domstolen att det faktum att föreningen var flygplatshållare och bedrev flygverksamhet på 

Viared innebar att föreläggandet åtminstone skulle omfatta de flygplan som är stationerade på 

platsen, vilket redan detta skulle medföra påtaglig nytta för miljön. Vidare konstaterade MÖD 

att föreningen dels kan verka mot andra operatörer genom information, dels som 

flygplatshållare kan med verkan mot alla operatörer reglera vilka tider som starter och 

landningar får ske. Den begränsning av dagar och tider som miljödomstolen hade fastställt för 

verksamheten ansåg MÖD vara välavvägda och föreläggandet fastställdes därför i den delen. 

Detsamma gällde begränsningen av antalet starter under kvällstid, vilken enligt domstolen 

kunde göras med ledning av sökandens egna uppgifter i miljökonsekvensbeskrivningen. 

Däremot föreskrevs inget särskilt villkor om flygvägar mot bakgrund av att det inte hade 

inrättats kontrollerat luftrum vid flygplatsen. Slutligen konstaterade MÖD att ett yrkande om 

prövotid för verksamheten inte kunde lagligen bifallas eftersom det var ett tillsynsärende. 

Anm: 


Saken: Anläggande av vindkraftverk 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 4 §, MB 2 kap. 7 §, NVs AR 1978:5 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraftverk, Motala, buller, brum, svisch, externt 

industribuller 

Kortref: Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. MÖD konstaterade 

att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna 

för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i 

Sverige. Det har inte heller utförts någon mer omfattande utvärdering av störningar från 

vindkraftverk, men det finns indikationer om att vindkraftsbuller uppfattas som mer störande 

än annat buller genom vissa genomträngande särljud, bl.a. vissa ”svischljud”. Även det 

faktum att vindkraftverk ofta uppförs i en för övrigt jämförelsevis ostörd omgivning kan vara 

76

en förklaring. Vidare uttalade domstolen att enligt 2 kap. 3 § 2 st. MB ska försiktighetsmått 

vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller 

olägenhet för människors hälsa eller miljön. I målet hade Naturvårdsverket, Boverket och 

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet samtliga givit uttryck för att den osäkerhet 

som råder vad gäller störningseffekten av vindkraftsbuller bör leda till strängare krav än 

industribullernormen och att ljudnivån 40 db(A) bör innehållas vid bostäder under hela 

dygnet. MÖD instämde i den bedömningen och uttalade även att för vissa områden där 

ljudnivån är särskilt viktig bör ett lägre värde än 40 db(A) eftersträvas. Mot denna bakgrund 

fann domstolen att den ekvivalenta ljudnivån från det vindkraftverk som planerades inte fick 

överskrida 40 db(A) vid bostäder någon del av dygnet. 

Anm: 


Saken: Förbud mot uppförande av radiomast 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, radiomast, 3G-mast, naturvärden, kulturvärden, Sollerön, 

Svenska UMTS-nät 

Kortref: Länsstyrelsen i Dalarna hade förbjudit uppförandet av en radiomast på Sollerön i 

Mora med hänvisning till masten skulle skada riksintressena i området (kulturmiljön och 

naturmiljön). Förbudet upphävdes av miljödomstolen. Efter överklagande av länsstyrelsen 

fastställde MÖD det ursprungliga förbudet och uttalade att det som framkommit i målet talade 

för att mastanläggningen skulle komma att skada riksintressena i området för i första hand 

kulturmiljövård men även naturvård. Det kunde även hållas för troligt att andra möjligheter än 

den valda placeringen stod till buds för nätbolaget för etablerandet av ett telenät på Sollerön, 

men någon utredning om möjliga alternativ hade inte presenterats. Vid en sammantagen 

bedömning fann därför domstolen att intresset av att värna om det kulturhistoriskt intressanta 

området vägde tyngre än nätbolagets intresse av att få uppföra mastanläggningen på platsen. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till verksamheten vid Håfreströms pappersbruk i Melleruds kommun; nu 

fråga om förlängd prövotid 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, prövotid, utredningsvillkor, pappersbruk, Arctic 

Paper Håfreström AB, utsläpp till vatten 

Kortref: Verksamhetsutövaren hade sökt förlängd tid för en prövotidsutredning om utsläpp till 

vatten av COD, suspenderande ämnen, fosfor och kväve. Förlängd tid medgavs av 

miljödomstolen, som emellertid föreskrev en betydligt mer omfattande utredning, bl.a. med 

avseende på utsläppens innehåll i andra avseenden och dess inverkan på fisken och andra 

organismer. MÖD uttalade att prövningen i målet bara omfattade vad som hade yrkats och att 

andra utredningar än de som uttryckligen hade reglerats i det tidigare villkoret inte kunde 

föreskrivas. Miljödomstolen dom upphävdes och förlängd prövotid medgavs. 

Anm: 


Saken: Tillstånd till fortsatt och utökad pappersproduktion m.m. vid Karlsborgs bruk i Kalix; 

nu fråga om inhibition 

77


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, inhibition, tillstånd, villkor, kemikalier, hantering, 

produktvalsprincipen, urvalsprincipen, substitutionsprincipen, Billerud Karlsborgs AB 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid Karlsborgs bruk och 

förenade det med verkställighetsförordnande. Som villkor föreskrevs att endast kemikalier 

med minsta miljöfarlighet fick användas och att tillsynsmyndigheten skulle informeras när för 

verksamheten nya kemikalier introducerades. Bolaget överklagade tillståndet och yrkade att 

kemikalievillkoret skulle inhiberas eftersom det var alltför långtgående; kemikaliernas 

tekniska funktion borde beaktas och informationen endast avse sådan som kunde erhållas från 

tillverkaren. MÖD ändrade villkoret i enlighet med bolagets talan. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid massa- och papppersfabriken i 

Iggesund, Hudiksvalls kommun 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap. 6 §, MB 22 kap. 25 §, MB 24 kap. 3 §, 

MB 24 kap. 7 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, tillstånd, villkor, pappersfabrik, utsläpp till vatten, COD, 

AOX, totalfosfor, totalkväve, suspenderade ämnen, biologisk reningsanläggning, Iggesunds 

Paperboard AB 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid Iggesunds bruk. 

Naturvårdsverket överklagade och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Även bolaget 

överklagade och yrkade bl.a. att MÖD skulle undanröja miljödomstolens förordnande om att 

de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Inledningsvis 

pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de 

hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna 

skyddsåtgärder som extern rening. Då recipientförhållandena i Iggesundsfjärden inte skiljer 

sig från vad som är brukligt i omgivningen kring svenska sulfatfabriker, ansåg domstolen att 

kraven på utsläppen måste ställas utifrån vad som är tekniskt möjligt för detta slags 

verksamheter (BAT). Sammantaget innebar detta att det ansågs skäligt att ålägga bolaget 

utsläppsbegräsningar motsvarande högst 13 kg COD per ton massa, vilket i sin tur förutsätter 

att man uppför en biologisk reningsanläggning. MÖD fastställde följaktligen ett villkor om en 

sådan anläggning, med en prövotid för utsläppsvillkoren på 2,5 år. När det slutligen gällde 

miljödomstolens förordnande om att de gällande tillstånden enligt ML upphörde i och med 

domen, uttalade MÖD att en sådant beslut enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 p. MB endast kan tas efter 

ansökan därom av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen (24 kap. 7 §). Då 

någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till tillverkning av stadsgas i Hjorthagen, 

Stockholms kommun 


MB 26 kap. 20 §, IPPC-direktivet art. 9 p. 5 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, stadsgas, förbränning, tillstånd, villkor, mätning, 

mätmetoder, mätnoggrannhet, mätfrekvens, utvärderingsmetod, IPPC-direktivet, egenkontroll, 

Birka Värme 

Kortref: Frågan i målet gällde förståelsen av att kravet i 22 kap. 25 § p. 3 MB om att tillstånd 

78

ska innehålla villkor om ”tillsyn, besiktning och kontroll” numera är kompletterat med 

skrivningen ”såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och 

utvärderingsmetod”. Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten i Hjorthagen. 

Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle 

kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för 

mätning, analys och beräkning. MÖD menade emellertid att skrivningen i 22 kap. 25 § 

fortfarande gör det möjligt att välja mellan att reglera frågor om hur utsläppskontrollen ska 

ordnas genom preciserade villkor i tillståndet, eller genom att föreskriva att det ska finnas ett 

kontrollprogram som anger mätmetoder m.m. Domstolen konstaterade därefter att 

kontrollfrågor sällan reglerades direkt i tillståndsbeslut, vilket bl.a. har att göra med att det 

inte är praktiskt möjligt med en ordning som innebär att varje ändring av kontrollen måste ske 

efter omprövning enligt 24 kap. MB. Den ordning som istället har tillämpats har varit att 

reglera dessa frågor i ett kontrollprogram, och så borde det enligt MÖD även förbli i 

fortsättningen. Det avgörande i sammanhanget är att kontrollprogrammet ger information som 

gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Tillståndet till verksamheten i 

Hjorthagen kompletterades därför med ett villkor om att ”För verksamheten ska finnas ett 

kontrollprogram, som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet 

ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder”. MÖD tillade slutligen att 

kontrollprogrammet ska vara klart vid den tidpunkt då tillståndet togs i anspråk och att det ska 

fortlöpande revideras. Särskilt yttrande om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den 

förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen. 

Anm: Dagen efter meddelades en i huvudsak likalydande dom i målet M 6997-02 (Högdalens 

kraftvärmeverk) 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Tvetaverken i Södertälje 

Lagrum: MB 9 kap. 6 §, DepF 19 §, DepF 20 §, DepF 21 §, DepF 22 §, DepF 23 §, DepF 24 

§, AvfallsF, Deponeringsdirektivet art. 1 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, deponering, avfallsdeponi, avfall, bottentätning, tätskikt, 

lakvatten, geologisk barriär, mäktighet, permeabilitet 

Kortref: Deponin för deponering av förbränningsrester vid Tvetaverken bedömdes uppfylla 

deponeringsförordningens krav på geologisk barriär och skydd mot att lakvattnet förorenar 

omgivningen. Miljödomstolen meddelade villkor om att endast askor från vissa namngivna 

värmeverk fick tas emot. MÖD menade emellertid att det inte mötte något hinder att ta emot 

förbränningsrester som utgjorde icke-farligt avfall från andra liknande anläggningar i regionen 

efter godkännande från tillsynsmyndigheten. Slutligen bedömde MÖD frågan om dispens 

kunde medges från kravet på bottentätning enligt 24 § DepF. Domstolen menade att en sådan 

dispens förutsätter att den underliggande berggrunden klarar förordningens krav dels på 

bottentätning under den aktiva fasen, dels på en geologisk barriär för tiden efter driftfasen 

(den passiva fasen). Mot bakgrund av de goda förhållandena med avseende på bergrundens 

mäktighet och permeabilitet, askornas låga lakvattenproduktion och genomsläpplighet samt 

systemet för omhändertagandet av lakvatten fann MÖD att dispens kunde medges. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till anläggande och drift av en biobränslepanna 

(samförbränningsanläggning) vid massa- och pappersbruket i Obbola, Umeå kommun 

Lagrum: MB 9 kap. 6 §, MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, 

79

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, SCA Packaging Obbola, buller, anläggningsdel, 

bränslepanna, förbränningsanläggning 

Kortref: Mot bakgrund av att bullersituationen vid Obbola pappersbruk är allvarlig, fastställde 

MÖD ett separat bullervärde som villkor för driften av en nyuppförd bränslepanna. Värdet 

sattes till 40 dB(A) nattetid för att inte försvåra det långsiktiga arbetet med att begränsa 

bullernivåerna från bruket i sin helhet till de som gäller vid nyetablering enligt 

Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller (RR 1978:5). 

Anm: 

Domar 2003-12-29; M 623-02 och M 7625-00 

Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen att uppföra och driva en vindkraftsanläggning 

(gruppstation) samt förbud mot att uppföra ett enstaka vindkraftverk i samma område, allt i 

Laholms kommun 

Lagrum: ML 10 §, ML 4 §, ML 4 a §, NRL 2 kap. 1 §, ML 40 §, MB 9 kap. 6 §, MB 2 kap. 4 

§, MB 3 kap. 1 §, MB 26 kap. 9 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, vindkraft, vindkraftverk, lokalisering, tillstånd, buller, 

landskapsbild, föreläggande, förbud 

Kortref: Länsstyrelsen meddelade tillstånd till en gruppstation med sex vindkraftverk, varav 

fyra befintliga, i ett område som var utsatt för starkt exploateringstryck för vindkraft. 

Samtidigt anmäldes ett enstaka vindkraftverk i samma område till miljönämnden. Såväl 

nämnden som länsstyrelsen godtog lokaliseringen. Länsstyrelsens beslut i de båda målen 

fastställdes av miljödomstolen. Efter överklagande från flera närboende undanröjde MÖD 

tillståndet för de två tillkommande verken i gruppstationen och förbjöd uppförandet av det 

verk som anmälts till miljönämnden. Domstolen uttalade att en naturlig utgångspunkt för 

lokaliseringsprövningen var att beakta översiktsplanerna m.m. som tagits fram inom 

kommunen. Därtill kommer en bedömning av störningarna för de närboende. Mot bakgrund 

av att den kommunala översiktsplanen var under omarbetning och bygglov därför inte 

beviljades för vindkraftverk i det berörda området samt det faktum att de tillkommande 

verken var 20 meter högre än de befintliga, ansåg MÖD att verken kunde ifrågasättas både 

pga. av störningarna för grannarna och för deras påverkan på landskapsbilden. När det gällde 

det första verket i gruppstationen konstaterades att det skulle ge upphov till buller som låg på 

gränsen för det tillåtliga och skuggor på en fastighet. Det andra verket i gruppstationen ansågs 

genom sin avvikande placering och höjd påverka landskapsbilden alltför negativt. Placeringen 

av det enstaka verket var olämplig både från störningssynpunkt och av säkerhetsskäl (närhet 

till cykelväg). Sammanfattningsvis innebar detta enligt MÖD att lokaliseringarna inte kunde 

godtas vare sig enligt 4 § ML eller enligt 2 kap. 1 § NRL. 

Anm: 

80

Täkter 

Dom 2000-06-07 (DM 27); M 3864-99 

Saken: Täkttillstånd enligt ML i Bockara, Oskarshamn 

Lagrum: 10 § ML, 4-6 §§ ML 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, bergtäkt, miljöskyddslagen, tillstånd, lokalisering, skyddsåtgär 

der, utredning, naturreservat, buller, bostad, fritidshus 

Kortref: Angående lokaliseringsprövningen enligt miljöskyddslagen av en bergtäkt i östra 

Småland. Verksamheten på platsen har bedömts tillåtlig med hänsyn till att där finns den 

lämpligaste fyndigheten för porfyrberg inom rimligt avstånd från utskeppningshamnen i 

Oskarshamn. Lokaliseringen har även bedömts vara tillåtlig med hänsyn till att störningarna 

(främst buller) som drabbar den omgivande miljön (bl.a. ett naturreservat) och närboende 

(fritidshus) är acceptabla efter utförda skyddsåtgärder. 

Beslut 2002-12-19 (SM 44); M 7188-02 

Saken: Interimistiskt förordnande i mål om tillstånd till täktverksamhet enligt 12 kap. 

miljöbalken 


MB 22 kap. 2 §, MB 22 kap. 28 §, FPL 28 §, TäktF 2 § 

Sökord: Täktverksamhet, täkt, miljöfarlig verksamhet, tillstånd, verkställighetsförordnande, 

gynnande beslut. interimistiskt förordnande 

Kortref: Frågan i målet gällde om täkttillstånd får tas i anspråk innan det vunnit laga kraft på 

tillståndshavarens egen risk. Med hänvisning till de motstående intressena och att en 

täktansökan ska prövas med hänsyn till de aspekter som gäller för annan miljöfarlig 

verksamhet fann MÖD att så inte var fallet. Miljöbalkens bestämmelser om 

verkställighetsförordnande är heller inte tillämpliga i mål om tillstånd till täkt. Däremot kan 

sådant förordnande meddelas med stöd av 28 § FPL. 


Dom 2002-12-03 (DM 104); M 1440-01 

Saken: Ansökan om tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen till brytning av industrimineral och 

om tillstånd enligt miljöskyddslagen till brytning av industrimineral och till uppförande och 

drift av anrikningsverk för vidareförädling av mineralråvara; allt på Billinge fälad i Eslövs 

kommun 

Lagrum: NVL 18 §, ML 1 §, ML 5 §, ML 6 §, ML 10 §, MineralL 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, täkt, Tricirona Mineral, mineral, olägenhet av väsentlig 

betydelse, buller, utsläpp, avloppsvatten, Natura 2000, Gällabjär, Anderstorpsbäcken, 

bearbetningskoncession, bly, fosfor, riksintresse 

Kortref: Miljödomstolen hade avslagit ansökan om tillstånd med hänvisning till bristande 

utredning med avseende på påverkan på naturvärden samt att utsläppet av avloppsvatten i 

Anderstorpsbäcken inte kunde godtas ur naturvårdssynpunkt och att de utgjorde olägenhet av 

väsentlig betydelse. MÖD bedömde att utredningen i målet fortfarande uppvisade allvarliga 

brister, trots de kompletteringar som bolaget hade utfört. Likaså delade domstolen 

uppfattningen att utsläppen i bäcken utgjorde olägenhet av väsentlig betydelse. Till detta kom 

att bullerstörningarna från verksamheten i en omgivning med höga natur- och 

rekreationsvärden skulle överskrida gränsen för vad som får anses böra tålas, varför 

miljödomstolens dom fastställdes. 

81

Anm: Kommentar i Miljödomar 2002:, sid. 118 


Saken: Förbud mot täktverksamhet 

Lagrum: MB 26 kap. 1 §, MB 26 kap. 9 §, MB 26 kap. 14 §, MB 26 kap. 26 §, MB 12 kap. 1 

§ 

Sökord: Täkt, täktverksamhet, grustäkt, Kroken i Mo, förbud, tillståndsplikt, fiskodling 

Kortref: Bolaget påbörjade efter ett samrådsbeslut anläggande av dammar för fiskodling. 

Delar av de massor som grävdes bort utgjorde grus som såldes. Länsstyrelsen bedömde att 

saluförandet av uttaget medförde att det var fråga om tillståndspliktig täktverksamhet och 

förbjöd bolaget att bedriva verksamheten. Bolaget överklagade till miljödomstolen som 

inledningsvis uttalade att det inte hade gjorts gällande i målet att det huvudsakliga syftet med 

det aktuella uttaget av material skulle vara annat än att anlägga en damm för 

fiskodlingsverksamhet. Mot denna bakgrund, och då enbart den omständigheten att massorna 

inte användes eller lades upp inom fastigheten utan fraktades från denna inte kunde utgöra 

grund för att betrakta verksamheten som tillståndspliktig, upphävdes länsstyrelsens beslut. 

MÖD delade denna bedömning och fastställde miljödomstolens dom. 



Saken: Interimistiskt förordnande i mål ang tillstånd till fortsatt täktverksamhet enligt 12 kap. 

miljöbalken 


FPL 28 § 

Sökord: Täktverksamhet, täkt, tillstånd, verkställighetsförordnande, interimistiskt förordnande 

Kortref: Verkställighetsförordnande meddelades för tillstånd till täktverksamhet med 

hänvisning till att täkten bedrivits på platsen under ansenlig tid, att de enskilda motstående 

intressena inte hade sådan tyngd att de i sig talade emot samt att det saknades skäl att anta att 

det skulle uppkomma beaktansvärda, irreversibla verkningar pga. förordnandet 



Saken: Villkor för tillstånd till fortsatt grustäkt inom fastigheten Renberget 2:1 i Norsjö 

kommun 


Sökord: Täkt, miljöfarlig verksamhet, Swerock, täckplåtar, grundvatten, verksamhetsområde, 

oljeläckage, arbetsmaskiner 

Kortref: Länsstyrelsen hade satt upp som villkor i täkttillstånd att arbetsmaskinerna skulle 

vara försedda med täckplåtar för att undvika oljespill i täktområdet. Efter överklagande från 

bolaget upphävde miljödomstolen villkoret. MÖD fann däremot att ett villkor mot sådant spill 

var motiverat. Det borde emellertid formuleras så att verksamhetsutövaren kunde välja att 

montera täckplåtarna eller ställa upp arbetsmaskinerna på tätt underlag där de inspekterades 

efter dagens arbete. Villkoret omformulerades i överensstämmelse med detta. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till bergtäkt och krossverksamhet inom fastighet i 

82

Ödeshögs kommun 

Lagrum: ML 

Sökord: Täktverksamhet, täkt, bergtäkt, transporter, prövningens omfång 

Kortref: I mål om tillstånd enligt ML till bergtäkt anförde miljödomstolen, som beviljade 

tillstånd, att störningar från transporter till och från täkten inte omfattas av 

tillståndsprövningen. Till stöd för denna uppfattning hänvisade miljödomstolen till en dom 

från Kammarrätten i Stockholm i ett rättsprövningsmål. Miljööverdomstolen var av annan 

uppfattning och konstaterade att det vid lokaliseringsprövningen enligt 4 § ML skall göras en 

allsidig bedömning vid vilken även transporternas inverkan på omgivningen skall beaktas. 

Målet återförvisades till miljödomstolen. 



Saken: Tillstånd till grustäkt; nu fråga om verkställighetsförordnande 


FPL 28 § 

Sökord: Täktverksamhet, täkt, tillstånd, verkställighetsförordnande, interimistiskt 

förordnande, Rådasand 

Kortref: Länsstyrelsen meddelade tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid 

Rådatäkten. Efter överklagande yrkade Rådasand AB verkställighetsförordnande, vilket inte 

medgavs av miljödomstolen. Bolaget överklagade till MÖD och hänvisade till att det var 

mycket osäkert om det ekonomiskt skulle klara fortsatt uppehåll i verksamheten. MÖD – som 

inledningsvis konstaterade att 28 § FPL var tillämplig – pekade på att det var fråga om en 

omfattande täktverksamhet som skulle bedrivas i närheten av skola, kyrka och 

bostadsbebyggelse. Ett stort antal närboende och den kommunala miljönämnden hade 

ifrågasatt tillåtligheten av verksamheten. Då domstolen ansåg att dessa invändningar framstod 

som befogade och starka intressen stod emot varandra kunde utgången av den kommande 

prövningen vid miljödomstolen inte bedömas. Mot denna bakgrund medgav inte heller MÖD 

verkställighetsförordnande. 



Saken: Tillstånd till bergtäkt inom fastigheterna Tensta Forsa 10:1 och 24:1 i Uppsala 

kommun 


Sökord: Täkt, bergtäkt, miljöfarlig verksamhet, tillstånd, behov, konkurrens 

Kortref: Med ändring av underinstansernas avgörandet meddelade MÖD tillstånd till en 

bergtäkt i Uppsala. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade 

MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte 

kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Då täkten bedömdes medföra endast 

begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs 

verksamheten tillåtlig. 

Anm: 

83

Avfall 

Dom 2002-10-24 (DM 86); M 8009-00 

Saken: Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken 

Lagrum: MB 15 kap. 1 §, MB 26 kap. 9 §, AvfallsF 3 §, AvfallsF 4 §, AvfallsF 26 §, AvfallsF 

27 §, FFA 

Sökord: Avfall, avfallsbegreppet, farligt avfall, återvinning, tillståndsplikt, transport, 

Profilgruppen i Åseda 

Kortref: Länsstyrelsen förelade bolaget att upphöra med transport av förbrukade betbad. Som 

skäl angavs att betbaden var farligt avfall och transporterna av sådant är tillståndspliktigt. 

Efter överklagande från bolaget fann miljödomstolen att transporterna rymdes inom ramen för 

bolagets tillstånd enligt miljöskyddslagen. MÖD delade underinstansernas uppfattning om att 

det var fråga om avfall och även farligt avfall. Domstolen konstaterade vidare att 

tillståndsplikt enligt avfallsförordningen föreligger oavsett om transportfrågan är reglerad i 

tillstånd. MÖD upphävde därför miljödomstolen dom och fastställde länsstyrelsens 

föreläggande. 



Saken: Tillstånd enligt miljöskyddslagen till behandling av farligt avfall m.m. vid 

kretsloppsanläggningen på Kläpp i Stenungsund; nu fråga om överlämnande till regeringen 


Sökord: Avfall, farligt avfall, Renova, regeringsprövning, tillåtlighetsbedömning 

Kortref: Ansökan om tillstånd var gjord före miljöbalkens ikraftträdande. Fråga uppstod om 

regeringsprövning kunde krävas med stöd av naturresurslagen eller miljöbalken. MÖD fann 

att reglerna i 17 kap. MB var tillämpliga och överlämnade målet till regeringen för 

tillåtlighetsbedömning. 


84

Inhibition 


Saken: Tillstånd enligt MB till muddring och schaktning i Åhus hamn i Kristianstad; nu fråga 

om inhibition 

Lagrum: 23 kap. 9 § MB, 54 kap. 4 § RB, 54 kap. 5 § RB 

Sökord: Inhibition, verkställighet, överklagbarhet 

Kortref: Miljödomstolen hade lämnat tillstånd till de sökta åtgärderna och förordnade att 

tillståndet fick tas i anspråk utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft 

(verkställighetsförordnande). En granne klagade och begärde inhibition. MÖD upphävde 

förordnandet samt meddelade att beslutet endast fick överklagas i samband med huvudsaken. 

En ledamot var skiljaktig och fann inte skäl för inhibition. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt NVL till täkt i Lerums kommun; nu fråga om begäran om förordnande 

om att tillståndet inte får tas i anspråk förrän det vunnit laga kraft 

Lagrum: 28 § FPL, 34 § FPL, 23 kap. 8 § MB 

Sökord: Inhibition, verkställighet, överklagbarhet 

Kortref: Länsstyrelsen hade meddelat tillstånd till täkt på en fastighet i Lerums kommun. 

Beslutet var försett med en upplysning om att tillståndet fick tas i anspråk även om det inte 

vunnit laga kraft. Beslutet överklagades av flera kommuner och de begärde inhibition, vilket 

miljödomstolen avslog. Kommunerna gick vidare till MÖD (se 34 § 1 st. 3 p. FPL) och ett 

förordnande om att tillståndet tills vidare inte skulle gälla. MÖD meddelade sådant 

förordnande. Beslutet fick enligt 23 kap. 8 § inte överklagas. 

Anm: 

85

Tillsyn 

Dom 2002-06-19 (DM 55); M 28-01 

Saken: Överklagande av länsstyrelses beslut i tillsynsärende om återställande av dike i 

Emmaboda 

Lagrum: 26 kap. 9 § MB, 11 kap. 12 § MB, 

Sökord: Tillsyn, vattenverksamhet, vattenföretag, dikning, återställning, allmänna intressen, 

naturvård, enskilda intressen, tillsynsbeslut, 0-beslut 

Kortref: En markägare ändrade och fördjupade ett dike på egen fastighet. Grannen menade att 

det ändrade vattenflödet inverkade på hennes fastighet och menade att länsstyrelsen skulle 

ingripa. Länsstyrelsen konstaterade emellertid att de eventuellt uppkomna skadorna på 

naturmiljön var begränsade. Med hänvisning till att man inte kunde ta ställning till åtgärdernas 

inverkan på motstående enskilda intressena beslutade länsstyrelsen att inte ingripa, en 

bedömning som miljödomstolen delade. MÖD ansåg däremot att dikningsåtgärderna hade 

medfört att vattnet nu tog en annan väg som huvudsakligen gick över grannens fastighet och 

att det därför var uppenbart att hon var berörd. Det bedömdes också tydligt att ytterligare 

återställningsåtgärder krävdes och upphävde därmed länsstyrelsens avskrivningsbeslut för att 

möjliggöra fortsatt handläggning där. 

Anm: 

Dom 2002-04-22 (DM 29); M 2638-01 

Saken: Utrivningsföreläggande avseende brygga i Hamburgsund 

Lagrum: 26 kap. 9 § MB, 11 kap. 9 och 12 § MB, 2 § viteslagen, 1 kap. 5 § JB 

Sökord: Tillsyn, vattenverksamhet, vattenföretag, brygga, brygganläggning, Hamburgsund, 

utrivning, rivning, tillstånd, tillståndsplikt, undantag, allmänna intressen, enskilda intressen, 

adressat, vite, faktisk och rättslig rådighet, föreläggande 

Kortref: En brygga hade byggts i ett vattenområde med oklara gränser. Länsstyrelsen hade 

förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att 

riva ut bryggan, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. MÖD uttalade inledningsvis att 

målet kunde avgöras utan att avvakta ett klarläggande av gränsförhållandena i området. Vidare 

delade man miljödomstolens bedömning att det bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte 

kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom hinder för båtfart m.m. och att 

det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD 

att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än 

att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför 

saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet. 

Anm: 

Dom 2002-06-20 (DM 56); M 1428-02 

Saken: Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar 

Lagrum: 2 kap. 1 § MB, 2 kap. 3 § MB, 2 kap. 6 § MB, 2 kap. 7 § MB, 26 kap. 9 § MB, 8 

kap. 28-35 §§ KIFS 1998:8, Kemikalieinspektionens allmänna råd 1991:4 till föreskrifterna 

om träskyddsbehandlat virke 

Sökord: Tillsyn, kreosotbehandlat virke, träskyddsbehandlat virke, sliprar 

Kortref: En stödmur av kreosotimpregnerade sliprar uppfördes på en fastighet. Grannen 

begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort 

muren och vidta nödvändig sanering av marken. Miljönämnden menade emellertid att muren 

86

hade visats uppfylla kraven på lagring och placering och avslog grannens begäran. Grannen 

överklagade utan framgång genom instanserna. MÖD uttalade att mot bakgrund av 

Kemikaliinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av 

kreosot utgjorde sliprarna typiskt sett inte någon fara för omgivningen. Då utredningen i 

övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte 

anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför 

överklagandet ogillades. 


Dom 2002-12-06 (DM 105); M 1556-00 

Saken: Utdömande av vite 

Lagrum: Viteslagen, SOSFS 1996:7 

Sökord: Vite, miljöfarlig verksamhet, Brucit, restaurang, buller, ljudnivå, ekvivalent ljudnivå 

Kortref: En restaurang vitesförelades av en miljönämnd att hålla ned bullret från 

verksamheten så att den ekvivalenta ljudnivån i omgivande lägenheter inte överskred 25 dBA. 

Efter att ha uppmätt högre ljudnivåer ansökte nämnden om utdömande av vitet. 

Miljödomstolen avslog ansökan med hänvisning till bristande utredning. MÖD gick däremot 

och menade att de uppmätta nivåerna (31-34 dBA) på ett signifikant sätt översteg den nivå 

som angivits i föreläggandet och att restaurangbolaget – oavsett det faktum att det s.k. 

bakgrundsljudet också överskred 25 dBA – därmed hade överträtt föreläggandet. Det faktum 

att bolaget senare hade vidtagit åtgärder för att nedbringa ljudnivåerna utgjorde enligt 

domstolen inte skäl att anse att vitet hade förlorat sin betydelse. Däremot sattes beloppet ned 

något mot bakgrund av dessa omständigheter och att förhållandevis lång tid hade förflutit 

sedan överträdelsen ägde rum. 




Lagrum: Viteslagen 3 §, viteslagen 9 § 

Sökord: Vite, föreläggande, avloppsanläggning, enskilt avlopp, jämkning, efterskänka, 

personliga förhållanden, ekonomiska förhållanden 

Kortref: En miljönämnd ansökte om utdömande av vite om 30 000 kr mot en fastighetsägare 

för att denne inte hade följt ett föreläggande att ansluta fastighetens avlopp till en godkänd 

avloppsanläggning. Fastighetsägaren invände att vitet borde efterskänkas med hänsyn till hans 

små ekonomiska förhållanden (6 000 kr/mån i pension, fastigheten taxerad till 81 000 kr). 

Miljödomstolen ansåg att skäl inte förelåg för att helt efterskänka vitet, men väl att jämka det 

till 15 000 kr. Miljööverdomstolen ändrade endast på så vis att vitet fastställdes till 10 000 kr. 

Anm: 



Lagrum: VitesL 2 § 

Sökord: 

Kortref: Länsstyrelsen förelade en verksamhetsutövare att vid vite av 70 000 kr låta 

efterbehandla en täkt före visst datum. Efter överklagande ändrade miljödomstolen beslutet 

endast genom att sträcka ut tiden något. Efter fullgörandetidens utgång, ansökte länsstyrelsen 

om utdömande av vitet. Miljödomstolen avslog ansökan eftersom den första domen där 

87

föreläggandet fastställdes inte hade delgivits verksamhetsutövaren. MÖD delade den 

uppfattningen och anförde bl.a. att av rättssäkerhetsskäl bör kravet på delgivning i 2 § VitesL 

inte bara gälla det ursprungliga vitesföreläggandet, utan även en dom som innehåller ett sådant 

föreläggande. 

Anm: 


Saken: Tillsyn av vattenanläggning 

Lagrum: MB 1 kap. 9 §, MB 26 kap. 9 §, LVV 7 kap. 2 §, 

Sökord: Tillsyn, vattenanläggning, pir, föreläggande, laglighetsprövning, rivning, allmänna 

intressen, enskilda intressen 

Kortref: En enskild fastighetsägare anmälde till länsstyrelsen att det på hennes grannars 

fastighet hade uppförts en pir utan tillstånd. Piren uppgavs orsaka vissa olägenheter på grund 

av sämre vattengenomströmning. I sitt beslut med anledning av anmälan konstaterade 

länsstyrelsen att piren uppförts under andra halvan av 1970-talet och att den inte medfört att 

några allmänna intressen skadats. Länsstyrelsen fann därför inte något skäl att som 

tillsynsmyndighet vidta några ytterligare åtgärder i ärendet. Fastighetsägaren överklagade och 

miljödomstolen ansåg att mycket talade för att anläggandet av piren var tillståndspliktigt 

enligt vattenlagen. Domstolen visade därför målet åter till länsstyrelsen för fortsatt utredning 

om förutsättningarna för en laglighetsprövning av piren. Grannarna överklagade till MÖD 

som bedömde att de omständigheter som fastighetsägaren åberopat i målet inte utgjorde 

tillräckliga skäl för att med stöd av tillsynsreglerna i MB ålägga grannarna att riva piren. 

Sedan erinrade MÖD om att fastighetsägaren har möjlighet att med stöd av bestämmelserna i 

7 kap. 2 § LVV efter stämning få prövad frågan om skyldighet för grannarna att riva piren. 

Domstolen pekade även på möjligheten för grannarna att ansöka om laglighetsprövning enligt 

17 § MBP. Med hänsyn till dessa förhållanden borde miljödomstolen inte ha ålagt 

länsstyrelsen att fortsätta utredningen utan dess beslut borde ha fastställts, vilket också blev 

MÖD domslut. 

Anm: 

88

Efterbehandling 

Dom 2002-02-20 (DM 12); M 5939-01 

Saken: Föreläggande enligt 10 kap. MB mot konkursbo om efterbehandling av förorenad 

mark i Gällivare 

Lagrum: 2 kap. 8 § MB, 10 kap. 1 § MB, 10 kap. 2 § MB, 10 kap. 4 § MB. 

Sökord: Efterbehandling, förorenade områden, förorenad mark, konkursbo, verksamhet och 

åtgärd, sanering, rådighet 

Kortref: En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. 

Efter det att firman gick i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare drygt en månad. 

Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några 

anspråk på fordonet. MHN i Gällivare förelade konkursboet att efterbehandla marken. MÖD 

fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § 

MB. Vidare fann MÖD det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med 

hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit 

av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med 

konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad. 



Saken: Tillstånd till produktion av träkol m.m.; nu fråga om utredningsvillkor, 

Lagrum: ML 10 §, ML 18 §, ML 21 §, MB 10 kap. 

Sökord: Efterbehandling, miljöfarlig verksamhet, träkolsproduktion, tillstånd, 

utredningsvillkor, prövotidsförordnande, prövotidsvillkor, Skogens Kol, Bergviken 

Kortref: Ett av KN år 1996 meddelat tillstånd till träkolsproduktion innehöll ett 

prövotidsförordnande med utredningsvillkor. Efter prövotidsredovisningen år 2001 meddelade 

miljödomstolen ytterligare utredningsvillkor, varav ett avsåg recipientundersökningar i 

Bergviken i anslutning till en damm som användes av bl.a. bolaget. MÖD underkände 

emellertid villkoret eftersom frågan om efterbehandling av vattenområdet ansågs ligga utanför 

för vad som skjutits upp i det ursprungliga KN-beslutet. Därvid uttalade domstolen att denna 

fråga istället fick hanteras med stöd av bestämmelserna i MB. 

Anm: 


Saken: Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat 

område 


Sökord: Efterbehandling, förorenat område, PCB, sediment, undersökning, 

efterbehandlingsplan, utredning, Umeälven, Arvamet, Gimonäs industriområde 

Kortref: En skrotningsverksamhet hade förorenat Umeälven med PCB genom spill av 

transformatorolja. Miljönämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren (Arvamet) att 

upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. 

Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna 

hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget 

därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och MÖD avslog överklagandet. 

MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven 

enligt 10 kap. MB. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i 

89

förarbetena till MB och överensstämmer även med praxis under ML som innebar att den som 

övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade 

vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för 

utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 

10 kap. 4 § MB uttalade MÖD att, trots att Arvamet bidragit till föroreningen endast i 

begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov 

av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten. 

Anm: 


Saken: Ställande av säkerhet 

Lagrum: MB 9 kap. 6 §, MB 16 kap. 3 §, MB 15 kap. 1 §, MB 15 kap. 34 §, 

Deponeringsdirektivet art. 8, DepF AvfallsF 5 §, Utsökningsbalken 2 kap. 25 § 

Sökord: Efterbehandling, miljöfarlig verksamhet, säkerhet, deponi, sandmagasin, gruvsand, 

avfall, Zinkgruvan, Enemossen 

Kortref: Huvudfrågan i målet gällde ekonomisk säkerhet för sandmagasinen vid Zinkgruvan. 

Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten och föreskrev som villkor att en 

ekonomisk säkerhet på 150 Mkr ställdes. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet 

skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska 

Bankföreningen. MÖD anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § MB) inte 

finns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier ska täcka det totala 

efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startas. Säkerheten kan alltså ställas 

successivt allteftersom efterbehandlingsbehovet uppkommer. Bolaget ålades därför att under 

en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor 

angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande 

återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att 

denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste 

ställas som pant eller borgen inklusive bankgaranti. När det gällde tidpunkten för säkerhetens 

ställande angavs att den måste föreligga när tillståndet tas i anspråk och den ska underställas 

miljödomstolen för prövning. 

Anm: 

90

Enskilda avlopp 

Dom 2000-03-02 (DM 11); M 4352-99 

Saken: Förbud enligt miljöskyddslagen att släppa ut avloppsvatten i Hörby. 

Lagrum: 5, 7 och 40 §§ ML 

Sökord: Enskilda avlopp, avloppsvatten, utsläpp, WC-vatten, toalettvatten, BDT-vatten, 

markbädd 

Kortref: Föreläggande om förbud mot utsläppande av BDT-vatten har ansetts vara en alltför 

långt gående åtgärd. Ett föreläggande bör föregås av utredning från den kommunala 

miljönämnden om vilka försiktighetsåtgärder som är skäliga att kräva i det enskilda fallet. 

Först därefter kan nämnden återkomma med föreläggande om preciserade åtgärder. Ett sådant 

föreläggande kan inte omfatta åtgärder på mark som adressaten saknar rådighet över. 


Dom 2000-10-20 (DM 55); M 9677-99 

Saken: Tillstånd till enskilt avlopp i Kungsbacka 

Lagrum: 9 kap. 1 och 7 §§ MB, 13 § MHF, NV:s AR 87:6 

Sökord: Enskilt avlopp, tillstånd, avloppsvatten, dricksvattentäkt, enskild brunn 

Kortref: MÖD ansåg att tillstånd till avloppsanläggning belägen uppströms en 

dricks-vattentäkt inte borde ha meddelats eftersom utredningen om markförhållandena på 

platsen var otillräcklig för att bedöma omgivningspåverkan. 


Dom 2001-08-28 (DM 44); M 5463-00 

Saken: Föreläggande om att ansluta till enskild avloppsanläggning 

Lagrum: 5, 7 och 40 §§ miljöskyddslagen 


markbädd 

Kortref: Utsläpp av BDT-vatten i vattenområde har ansetts otillåtet med hänvisning till 7 § 

miljöskyddslagen. Ett föreläggande enligt den lagen har dock inte ansetts kunna omfatta en 

skyldighet för fastighetsägare att ansluta sitt avlopp till enskild avloppsanläggning. (se även 

RÅ 1995 ref. 15). 


Dom 2001-09-26 (DM 47); M 7569-99 

Saken: Föreläggande om avloppsanläggning 

Lagrum: 5, 7 och 40 §§ miljöskyddslagen 


markbädd 

Kortref: Ett föreläggande om anläggande av avloppsanläggning har omformulerats av MÖD 

till att avse förbud mot att släppa ut såväl BDT-vatten, som toalettvatten i vattenområde. På så 

vis har utrymme lämnats för adressaten att själv - i samråd med miljönämnden - välja de 

tekniska lösningar som behövs för att uppnå miljökravet. 


Dom 2002-03-27 (DM 19); M 857-01 

91

Saken: Tillstånd till enskilt avlopp 

Lagrum: 9 kap. 1 § MB, 9 kap. 7 § MB, 13 § MHF, 


markbädd, minireningsverk 

Kortref: En fastighetsägare hade fått tillstånd av den kommunala miljönämnden till en 

avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en 

infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli 

förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade 

till MÖD. Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten hos miljöfarlig 

verksamhet ska redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda 

fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är därvid långtgående. När det sedan gällde 

den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolen uppfattning att det inte 

kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de 

angränsande fastigheterna. Härvid pekade MÖD på att det – trots omfattande utredning av 

parterna – kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen. 


Dom 2002-06-27 (DM 60); M 3636-02 

Saken: Dispens från kommunal renhållningsordnings bestämmelse om intervall för tömning 

av slamavskiljare 

Lagrum: MB 15 kap. 11 §, RenhF 11 § 

Sökord: Enskilt avlopp, kommunal renhållningsordning, tömning, tömningsintervall, 

slamavskiljare, fritidshus 

Kortref: Särskilda skäl enligt kommunal renhållningsordning har ansetts föreligga för att 

godta tömning vartannat år av slamavskiljare på fritidsfastighet med hänsyn till det ringa 

nyttjandet av fastigheten och slamavskiljarens dimensionering. 



Saken: Tillstånd enligt miljöbalken att utföra enskild avloppsanläggning 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 9 kap. 7 §, MHF 12 §, MHF 13 § 

Sökord: Enskilda avlopp, Boxholm, Sommen, skyddsavstånd, BDT-vatten, toalettvatten, 

avloppsvatten 

Kortref: Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning 

med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter 

som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen, vilket 

– efter överklagande från kommunen – godtogs av miljödomstolen. MÖD gick däremot och 

uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda 

faktorer i målet. Därvid fann domstolen att det var fråga om nyanläggning av en 

avloppsanläggning för toalettvatten samt att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av 

Sommen. Då de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte 

ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud. 

Anm: 


Saken: Föreläggande avseende enskild avloppsanläggning 

Lagrum: MB 2 kap. 3 §, MB 2 kap. 7 §, MB 26 kap. 9 §, 

92

Sökord: Enskilda avlopp, avloppsanläggning, föreläggande, förbud, avloppsvatten, utsläpp, 

WC-vatten, toalettvatten, BDT-vatten, markbädd 

Kortref: En miljönämnd förelade en fastighetsägare att vidta åtgärder med avseende på en 

enskild avloppsanläggning. MÖD ansåg att föreläggandet var tillräckligt preciserat och det 

även kunde anses motiverat trots att fastighetsägaren hade förklarat sig villig att genomföra de 

föreslagna åtgärderna utan dröjsmål. 

Anm: 


Saken: Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning i Kungälv 

Lagrum: HskL 7 §, MB 9 kap. 6 §, MB 9 kap. 7 §, MB 9 kap. 8 §, MB 24 kap. 1 §, MB 24 

kap. 3 §, MB 24 kap. 5 §, MHF 13 §, MB 26 kap. 9 § 

Sökord: Enskilda avlopp, avloppsanläggning, utsläpp, förbud, tillstånd, rättskraft, 

toalettvatten, BDT-vatten 

Kortref: Frågan i målet gällde om ett tillstånd enligt 1984 års HskL till uppförandet av en 

enskild avloppsanläggning har rättskraft enligt 24 kap. MB. Tillståndet till den aktuella 

avloppsanläggningen med ett s.k. sandfilter meddelades 1984. År 2001 meddelade 

miljönämnden i Kungälv förbud mot utsläpp från anläggningen. Fastighetsägaren överklagade 

men hade ingen framgång hos länsstyrelsen och miljödomstol. MÖD uttalade inledningsvis att 

ett tillstånd enligt HskL till uppförande av avloppsanläggning i och för sig omfattades av 

rättskraftsregeln i 24 kap. 1 §. Därefter pekade domstolen på att dessa äldre tillstånd var ett 

slags byggnadstillstånd och att Koncessionsnämnden för miljöskydd ansåg sig oförhindrad att 

meddela utsläppsförbud för sådana anläggningar (KN B 119/98). Något hinder mot att med 

stöd av 5 § ML ställa krav på tvångsanslutning till allmän va-anläggning ansågs heller inte 

föreligga, en inställning som bekräftades av Regeringsrätten (RÅ 1995 ref. 15). Slutsatsen av 

detta blev enligt MÖD att tillstånden enligt HskL kunde karakteriseras som allmänna 

förvaltningsrättsliga tillstånd, vilka inte hindrade att utsläppen av avloppsvattnet reglerades i 

annan ordning. Detta är också utgångspunkten för bedömningen av dessa äldre tillstånds 

rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB, vilket följaktligen innebär att tillsynsmyndigheten kan 

använda sig av vanliga förelägganden för att förbjuda utsläpp från dessa anläggningar. MÖD 

påpekade också att 24 kap. 3 § inte var tillämplig för situationen, då den enbart gäller vid 

återkallande av tillstånd. Slutligen instämde MÖD i underinstansernas bedömning att 

sandfiltret var klart underdimensionerat och utsläppsförbudet därför motiverat, vilket innebar 

att överklagandet avslogs. 

Anm: 

93

Fiskeavgift 

Dom 2001-01-30 (DM 5); M 32-99 

Saken: Slutlig fiskeavgift enligt 1918 års vattenlag 

Lagrum: 2 kap. 10 § ÄVL, 4 och 16 §§ VP 

Sökord: Fiskeavgift, slutlig fiskeavgift, vattenverksamhet, övergångsbestämmelser. 

Kortref: Angående beräkning av slutlig fiskeavgift i vattenmål som anhängiggjorts före 

ikraftträdandet av 1984 års vattenlag. 


94

Bygdeavgiftsmedel 


Saken: Ansökan om bygdeavgiftsmedel 

Lagrum: 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 

Sökord: Bygdeavgiftsmedel, ny skada, avvisning 

Kortref: Samma skadeorsak har inte inneburit att en återkommande skada på båthus ska 

betraktas som samma skada som tidigare reglerats. Återförvisning. 

Beslut 2002-04-30 (SM 7); M 6353-00 


Lagrum: 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 

Sökord: Bygdeavgiftsmedel, brunn, brunnsborrning 

Kortref: Miljödomstolen hade bifallit bidrag ur bygdeavgiftsmedel för borrning av ny brunn 

på en fastighet, men slagit av på beloppets storlek med hänvisning till att den nuvarande 

fastighetsägaren vid förvärvet av fastigheten borde ha upptäckt att den gamla brunnen var 

förorenad. MÖD ansåg emellertid att sådant bidrag tillfaller fastigheten som sådan och att 

bidragets storlek därför normalt sett inte påverkas av att den överlåts till ny ägare. 


Beslut 2002-06-27 (SM 35); M 1649-01 


Lagrum: 9 kap. VL, 31 kap. MB, 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om 

vattenverksamhet, 4 § förordningen (1998:928) om fiske- och bygdeavgifter 

Sökord: Bygdeavgiftsmedel, fortlöpande skada, ersättning för samma skada 

Kortref: Fastighetsägaren hade tidigare fått bidrag av bygdeavgiftsmedel för skador i form av 

vattenuppträngning och erosion. MÖD ansåg att skrivningen i 4 § 1 st. i avgiftsförordningen 

enbart uteslöt bidrag i de fall som skadereglering skett genom att ersättning betalats för 

samma skada. Då det var fråga om en fortlöpande skada ansåg MÖD att bidrag kunde utgå för 

att reparera fastigheten och skydda den mot fortsatt skada. 

Anm: 

95

Prövningsavgift/tillsynsavgift 

Beslut1999-12-27 (SM 21); M 6183-99 

Saken: Prövningsavgift vid tillståndsansökan enligt MB 

Lagrum: 27 kap. MB, 23 kap. 1 § MB, förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och 

tillsyn enligt miljöbalken 

Sökord: Prövningsavgift 

Kortref: Talan mot beslut om prövningsavgift får inte föras särskilt, omprövning av avgiften 

kan däremot ske i samband med handläggningens avslutande. 

Beslut 2000-12-27 (SM 27); M 4750-00 

Saken: Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet 

Lagrum: 27 kap. 1 § MB, 11 kap. 2 § MB, förordningen (1998:940) om avgifter för prövning 

och tillsyn enligt miljöbalken 

Sökord: Bron över Ångermannaälven, vägbro, prövningsavgift, vattenmål, vattenverksamhet, 

prövning, tillsyn, jämkning 

Kortref: Prövningsavgiften för en bro över Ångermannaälven ska beräknas utifrån det 

tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den 

inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen. 


Dom 2002-04-29 (DM 31); M 3928-01 

Saken: Tillsynsavgift enligt MB för täkt i Fjärås (Halland) 

Lagrum: 27 kap. MB, 23 kap. 1 § MB, 4 kap. 2 § förordningen (1998:940) om avgifter för 

prövning och tillsyn enligt miljöbalken 

Sökord: Prövningsavgift, tillsynsavgift, täktavgift, täkt, Kungs.Grus 

Kortref: Länsstyrelsen hade debiterat företaget täktavgift beräknad på total tillståndsgiven 

mängd grus. Efter överklagande ändrade miljödomstolen avgiften i enlighet med vad 

Naturvårdsverket hade yttrat i målet, nämligen utifrån den genomsnittliga uttagsmängden per 

år. MÖD uttalade att bestämmelsens lydelse inte ger utrymme för en annan tolkning än den 

som länsstyrelsen gjort och ändrade därmed miljödomstolens dom. 


Dom 2002-10-; M 6257-01 

Saken: Avgift för prövning och tillsyn 

Lagrum: 9 kap. 1 § miljöbalken, förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn 

enligt miljöbalken 

Sökord: avgift, tillsyn, hamn, miljöfarlig verksamhet 

Kortref: Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken 

för sju miljöfarliga verksamheter; hamnar. Bolaget överklagade till miljödomstolen 

och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet då bolagets samtliga hamnar var 

att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. 

Länsstyrelsen överklagade till Miljööverdomstolen med yrkandet att länsstyrelsens beslut 

skulle fastställas. Miljööverdomstolen konstaterade att lokaliseringen av en miljöfarlig 

verksamhet har betydelse för bedömningen av vilka krav som skall ställas på verksamheten i 

miljöhänseende. Ett företags hela verksamhet, om den är spridd till flera platser, utgör således 

inte en och samma miljöfarliga verksamhet vid tillämpningen av miljöbalken. Mot bakgrund 

96

av det anförda fann Miljööverdomstolen att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra 

från varandra skilda miljöfarliga verksamheter och att bolaget sålunda skulle erlägga fyra 

avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. 


Dom 2002-10-24 (DM 84); M 5496-00 

Saken: Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken 

Lagrum: MB 9 kap. 1 §, MB 15 kap. 1 §, AvgiftsF 2 kap. 1 §, AvgiftsF 2 kap. 2 §, AvgiftsF 2 

kap. 5 §, AvgiftsF 9 kap. 5 §, Naturvårdsverkets allmänna råd NFS (2000:8) 

Sökord: Tillsynsavgift, Profilgruppen i Åseda, avfall, farligt avfall, syror, baser, 

avfallsbehandling, ytbehandling, betbad. 

Kortref: Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att 

avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall 

(det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det 

var fråga om två verksamheter och att den senare – återvinning av förbrukade betbad från 

verksamheten – bestod i hantering av farligt avfall. MÖD fastställde miljödomstolens dom. 




Lagrum: MB 27 kap. 1 §, FAPT 2 kap. 2 §, FAPT 9 kap. 3 § 

Sökord: tillsynsavgift, avgift, nedsättning tillsynsbehov, EMAS, ISO 14001, 

miljöledningssystem, avfall, Stena Gotthard 

Kortref: Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle 

sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad 

i förhållande till vad tillståndet medger, dels med hänsyn till att tillsyns behovet varit ringa då 

bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljödomstolen 

avslog överklagandet och bolaget fullföljde till MÖD. MÖD konstaterade att 

avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillstånds beslutet om 

tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Vidare anförde Miljööverdomstolen att den 

omständigheten att bolaget inte utnyttjar hela den tillståndsgivna produktionsvolymen inte kan 

antas medföra att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Att ett företag är 

anslutet till EMAS, certifierat enligt ISO 140001 eller kvalitets säkrat enligt andra liknande 

system medför inte i sig att tillsynsbehovet kan antas vara mindre eller att avgiften skall sättas 

ned. Då bolaget inte har visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna 

miljöledningssystem väsentligen understiger vad som är normalt i branschen saknas skäl att 

sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01). 



Saken: Avgift för prövning och tillsyn 

Lagrum: MB 27 kap. 1 §, FAPT 9 kap. 3 § 

Sökord: Tillsynsavgift, tillsyn, djurhållning, miljösanktionsavgift 

Kortref: Miljönämnden tog ut en avgift för tillsyn över djurhållning motsvarande fyra timmars 

arbete (1 850 kr), vilket fastställdes av länsstyrelsen och miljödomstolen. 

Verksamhetsutövarna överklagade och menade bl.a. att avgiften skulle upphävas därför att 

den i stor utsträckning var hänförlig till ett ärende om miljösanktionsavgift. Detta ärende hade 

97

slutat med att miljödomstolen (i ett annat mål) hade undanröjt miljösanktionsavgiften 

eftersom det saknades formella förutsättningar för sådan. Mot denna bakgrund ansåg 

Miljööverdomstolen att tillsynsavgiften skulle sättas ned till 1 000 kr med stöd av 9 kap. 3 § 

FAPT. 




Lagrum: FAPT 2 kap. 3 §, FAPT 9 kap. 3 § 

Sökord: tillsynsavgift, avgift, nedsättning, tillsynsbehov, länsstyrelse, kommun, Boliden, 

Skellefteå, gruva, anrikningsverk, verksamheter, verksamhetsgrupp 

Kortref: Beslut om tillsynsavgift överklagades av ett gruvbolag som menade att gruvorna 

skulle betraktas som en och samma verksamhet som anrikningsverket. Bolaget menade även 

att den kommunala avgiften skulle sättas ned till det lägre belopp som länsstyrelsen påförde 

för samma slags verksamhet. Miljödomstolen satte ned tillsynsavgiften något, vilket bolaget 

överklagade. MÖD uttalade att man delade länsstyrelsens och miljödomstolens bedöm ning att 

gruvorna och anrikningsverket inte kunde ses som en inrätt ning med flera verksamheter utan i 

stället som skilda verksamheter (jfr MÖDs dom 2002-10-11 i mål nr M 6257-01). När det 

gällde utrymmet för nedsättning menade domstolen att systemet bygger på att avgifterna är 

schabloniserade och att en lägre avgift bör påföras endast om ett uttag av full avgift framstår 

som klart oskäligt. Ett sådant skäl kan vara att en miljömyndighet utövar tillsyn över ett antal 

mycket likartade verksam heter och att det därvid uppkommer betydande möjlig heter till 

rationaliseringar av tillsynen. Då bolaget inte hade visat att tillsynsbehovet i det aktuella fallet 

eller den faktiska tillsynen väsentligen understeg vad som är normalt för branschen fastställde 

MÖD miljödomstolen dom. När det gällde vad bolaget hade anfört om möjligheten till samordning 

mellan länsstyrelsen och kommunen menade domstolen att detta inte kunde beaktas 

inom ramen för en prövning enligt FAPT. 


98

VA-mål 


Saken: Preskription av anläggningsavgift enligt va-lagen 

Lagrum: 10, 24-27 §§ va-lagen, 2 § preskriptionslagen (1981:130) 

Sökord: Va-mål, Va-nämnden, anläggningsavgift, preskription 

Kortref: Under 1990-talet genomförde Haninge kommun sanering och utbyggnads av den 

allmänna va-anläggningen på Dalarö. När arbetet, som utfördes i fem etapper, var slutfört 

debiterades fastighetsägarna i området anläggningsavgift. Beslutet om debitering överklagades 

av ett större antal fastighetsägare till Va-nämnden som valde att handlägga ett antal 

överklaganden som pilotmål (resten vilandeförklarades, se nedan). Va-nämndens avgörande 

kom 1997-12-30. Nämnden ogillade de flesta av invändningarna emot avgifterna, men ansåg 

att fordringarna var preskriberade; man konstaterade inledningsvis att kommunens krav var att 

betrakta som en konsumentfordran (jfr. NJA 1988 s. 503). När det gällde tidpunkten för 

uppkomsten av fastighetsägarens skyldighet avgift enligt 10 § 2 st. va-lagen ansåg VAN att 

den inträdde när sista etappen i utbyggnaden var färdigställd. Denna tidpunkt inföll närmare 

bestämt när anläggningen genom godkännande vid slutbesiktning hade blivit överlämnad av 

entreprenören till kommunen (1992-11-02). Kommunens fordringar med avseende på 

anläggningen preskriberades följaktligen tre år efter denna tidpunkt, dvs. 1995-11-03. 

Nämnden ansåg också att den förra tidpunkten skulle vara avgörande för vilken taxa som 

skulle tillämpas i målen (1992 års va-taxa, jfr. NJA 1981 s. 837). Kommunen överklagade till 

MÖD som dock fastställde VANs beslut (HD meddelade inte pt). 

Anm: Pilotmål, uppföljning nedan i MÖDs dom 2001-11-07 (DM 53) i mål M 1738-01. 


Saken: Anläggningsavgift enligt va-lagen 

Lagrum: Va-lagen 5 §, Va-lagen 10 §, Va-lagen 13 §, Va-lagen 26 §, Va-lagen 28 § 

Sökord: Va-mål, Va-nämnden, anläggningsavgift, tilläggsavgift, lägenhet, skälig och rättvis 

grund, Gotlands kommun 

Kortref: En kommun debiterade en fastighetsägare tilläggsavgift om drygt 17 000 kr vid en 

ombyggnad som medförde att en större lägenhet delades i två om vardera ca. 60 m 2 . VAN 

godtog tilläggsdebiteringen då beloppet inte kunde anses medföra att fastighetens andel av 

va-anläggningens utförande översteg vad som enligt 26 § va-lagen är skäligt och rättvist. 

MÖD fastställde VANs beslut. 

Anm: 

Beslut 2000-10-19 (SM 17); M 544-00 

Saken: VA-nämndens behörighet enligt va-lagen 

Lagrum: 37 § va-lagen 

Sökord: Va-mål, Va-nämnden, avvisa, avvisning, brukningsavgifter, behörighet, 

verksam-hetsområde, allmän, va-anläggning 

Kortref: VA-nämnden är inte behörig att pröva tvist som gäller ett område som i och för sig är 

anslutet till det kommunala ren- och spillvattennätet enligt avtal, men som ligger helt utanför 

verksamhetsområdet för det allmänna va-nät. Miljööverdomstolen uttalar däremot att om det 

hade varit aktuellt att utöka det kommunala verksamhetsområdet till att omfatta även det 

omtvistade området hade detta talat för behörighet hos VA-nämnden. 

99

Dom 2001-11-07 (DM 53); M 1738-01 

Saken: Preskription av anläggningsavgift enligt va-lagen 

Lagrum: 10, 24-27 §§ va-lagen, 2 § preskriptionslagen (1981:130) 

Sökord: Va-mål, Va-nämnden, anläggningsavgift, preskription 

Kortref: I fråga om anläggningsavgifterna på Dalarö (se ovan, MÖD 1999-07-16 (DM 32); M 

20-99) drev Haninge kommun ett par mål vidare till VAN och MÖD. I detta mål menade man 

att fakturan hade anlänt till adressaten (DK) senast den 2/11-92, dvs. sista dagen före 

preskriptionens inträdande. Som stöd för denna inställning åberopade kommunen dels den 

allmänna postgången, dels att DK i ett brev till kommunen hade erkänt att hon mottagit ett 

sådant krav detta datum. MÖD menade emellertid att mot DK:s påstående i målet att hon inte 

hade mottagit fakturan förrän den 3/11 inte kunde anses motbevisade av vare sig allmänna 

erfarenheter av postrutinerna, eller uppgifterna i hennes brev. Två ledamöter var av motsatt 

uppfattning (protokoll 2001-10-17). 

Anm: 


Saken: Tillåtande av ny bevisning i va-mål 

Lagrum: 21 § va-lagen, 50 kap. 25 § RB 

Sökord: Va-mål, ny bevisning 

Kortref: Vittnesförhör med nya personer hade åberopats vid MÖD i va-mål. MÖD uttalade att 

i sådana mål ska reglerna om ny bevisning enligt 50 kap. 25 § RB tillämpas. Vid 

tillämpningen måste emellertid beaktas att Va-nämnden inte är en domstol och att 

handläggningen där i vissa avseenden skiljer sig från den ordinära tvistemålsprocessen. Så har 

nämnden t.ex. inte någon möjlighet att hålla förhör under ed eller sanningsförsäkran och man 

är skyldig att vara verksam för att målet utreds. Med hänvisning till detta bör utrymmet för 

åberopande av ny bevisning vara större i va-mål och MÖD tillät därför de nya vittnesförhören. 

Anm: 



Lagrum: Va-lagen 9 §, Va-lagen 24 §, 25 § Va-lagen, 26 § Va-lagen, 27 § Va-lagen, 28 § 

Va-lagen 

Sökord: Va-mål, anläggningsavgift, avgift, avloppsledning, renvattenledning, avtal, gåvobrev, 

skälig och rättvis grund, befrielse 

Kortref: En fastighetsägare åberopade ett gåvobrev från 1946 för befrielse av 

anläggningsavgifter för avloppsledningar och renvattenledning. VAN fann att avtalet inte 

omfattade renvattenledningarna, men hade full bärighet på avloppsdelen för samtliga de 

fastigheter som hade bildats från ursprungsfastigheten. Fastighetsägaren överklagade i 

renvattendelen till MÖD som dock fastställde VANs beslut. 



Saken: Brukningsavgift för avlopp 


Va-lagen, AvtalsL 36 § 

Sökord: Va-mål, brukningsavgift, rättvis och skälig grund, avlopp, jämkning, 

100

ostadsrättsförening, avloppsavtal, avgiftsbefrielse, oskälig 

Kortref: Ett avloppsavtal mellan en bostadsrättsförening och en kommun innebar en 

tidsobegränsad befrielse från brukningsavgifter för föreningen. VAN jämkade avtalet med 

stöd av 36 § AvtalsL och den praxis som utvecklats på området (jfr. NJA 1994 s. 359). MÖD 

fastställde VANs beslut och fastslog att det var oskäligt att medge avgiftsbefrielse efter den 1 

januari 2001 med tanke på att avtalet då gällt i 35 år 

Anm: 


Saken: Brukningsavgift för avlopp 


Va-lagen, AvtalsL 36 § 

Sökord: Va-mål, brukningsavgift, rättvis och skälig grund, avlopp, jämkning, 

bostadsrättsförening, avloppsavtal, avgiftsbefrielse, oskälig 

Kortref: Ett avloppsavtal mellan en bostadsrättsförening och en kommun innebar en 

tidsobegränsad befrielse från brukningsavgifter för föreningen. VAN jämkade avtalet med 

stöd av 36 § AvtalsL och den praxis som utvecklats på området (jfr. NJA 1994 s. 359). MÖD 

fastställde VANs beslut och fastslog att det var oskäligt att medge avgiftsbefrielse efter den 1 

januari 2001 med tanke på att avtalet då gällt i drygt 38 år 

Anm: 



Lagrum: Va-lagen 5 §, Va-lagen 9 §, Va-lagen 10 §, Va-lagen 13 §, Va-lagen 26 §, Va-lagen 

28 § 

Sökord: Va-mål, Va-nämnden, anläggningsavgift, tilläggsavgift, lägenhet, skälig och rättvis 

grund, dagvattenledning, dagvattenservis, renvatten, spillvatten, domstol, opartisk rättegång, 

Kungsbacka kommun, Kommanditbolaget Farentia 

Kortref: MÖD ogillade talan angående anläggningsavgift för dagvattenledning eftersom 

kommunen inte ansågs ha visat att anslutning skett. Även fråga om tilläggsavgift. Brukaren 

invände även att hennes rätt till opartisk rättegång hade kränkts eftersom VAN inte är en 

domstol. I den delen uttalade MÖD att invändningen numera relevans eftersom målet i sin 

helhet hade nu hade prövats i sin helhet av domstolen. Skiljaktig mening angående 

anläggningsavgiften för dagvattenservisen. 

Anm: 


Saken: Brukningsvagift enligt va-lagen 


Va-lagen 

Sökord: Va-mål, brukningsavgift, rättvis och skälig grund 

Kortref: Ett bostadshus på en fastighet som var ansluten till det allmänna va-nätet bestod 

ursprungligen av två tvårumslägenheter. I samband med att huset byggdes om till sex 

tvårumslägenheter påfördes fastighetsägaren brukningsavgift enligt VAL efter det högre 

antalet lägenheter. VAN uttalade att en brukningsavgift som bestod av både en rörlig och en 

fast avgift och var beräknad efter antalet lägenheter inte var oförenlig med kravet på skälighet 

och rättvisa enligt 26 § VAL. Att fastighetsägaren inte hade haft någon direkt kostnad i 

101

samband med ombyggnaden påverkade därvid inte denna bedömning. VANs beslut 

fastställdes av MÖD. 

Anm: 

Dom 2003-09-26; M6792-02 

Saken: Brukningsavgift enligt va-lagen 

Lagrum: VAL 26 §, 

Sökord: Va-mål, brukningsavgift, vattenförbrukning, vattenavgift, läckage, ledningsbrott, 

skälig och rättvis grund, debitering 

Kortref: Vattenförbrukningen på en fastighet hade gått från 140 kbm till nära 3 000 kbm under 

en period pga. läckage i den del av ledningen som låg på fastigheten. Fastighetsägarna väckte 

talan vid VAN och yrkade att de inte skulle åläggas att betala mer än 1 500 kr i avgift för den 

aktuella perioden. De anförde att något annat vore oskäligt, att de var utan skuld till det 

inträffade och att vattenmätaren var så placerad att de inte hade möjlighet att hålla fortlöpande 

kontroll på vattenåtgången. Kommunen menade att fastighetsägarna skulle debiteras en 

reducerad avgift i enlighet med taxan som motsvarade ungefär halva kostnaden för den 

uppmätta förbrukningen, dvs. 15 000 kr. VAN menade att det numera är fast praxis att 

avgiften ska jämkas med ett efter omständigheterna skäligt belopp i situationer som denna. 

Med hänvisning till att det belopp som kommunen hade bestämt fortfarande avvek avsevärt 

från det normala och fastighetsägarna hade haft obefintliga möjligheter att kontrollera 

vattenåtgången, ansåg nämnden att avgiften skulle motsvara en tredjedel av 

överförbrukningen, knappt 10 000 kr. MÖD gjorde ingen annan bedömning och fastställde 

beslutet. 

Anm: 


Saken: Anläggningsavgift 


Sökord: Va-mål, ny bevisning, bevisning 

Kortref: MÖD bekräftade (se MÖDs beslut i protokoll 2002-04-16; M 5616-00) att utrymmet 

för att tillåta ny bevisning i överklagade va-mål är större än i den vanliga tvistemålsprocessen. 

Anm: 


Saken: Brukningsavvgift 

Lagrum: VAL 10 §, VAL 24 §, VAL 25 §, VAL 26 §, VAL 27 §, PreskrL 2 §, PreskrL 5 § 

Sökord: Va-mål, brukningsavgift, fordran, preskription 

Kortref: En kommun tillsände en fastighetsägare faktura på brukningsavgift i lösbrev. Detta 

påstående tillsammans med kopior av kravbreven har inte ansetts räcka för att motbevisa 

fastighetsägarens påstående om att han fick del av kraven först efter preskriptionstidpunkten. 

Anm: 

Dom 2003-11-24, mål nr M 9829-02 

Saken: Ersättning för enskild va-anordning 

Lagrum: VAL 16 § 

Sökord: Va-mål, ersättning, va-anordning, avloppsanläggning, onyttig 

102

Kortref: I målet var ostridigt att fastighetsägaren var berättigad till viss ersättning för den 

avloppsanläggning som blivit onyttig till följd av fastighetens anslutning till allmän 

va-anläggning. Fastighetsägaren hade överklagat till MÖD och yrkat att ersättningen skulle 

fastställas till ett högre belopp än vad Statens va-nämnd bestämt. Domstolen fann att med 

hänsyn till att kommunen så sent som år 1996 lämnat besked till fastighetsägaren om att 

dennes fastighet inte skulle omfattas av kommunens verksamhetsområde, hade 

fastighetsägaren haft fog för uppfattningen att investeringen i en enskild anläggning var 

befogad och att anläggningen skulle komma att användas under flera år. Även om 

anläggningen var enkel hade kommunen år 1996 lämnat tillstånd till den och då bedömt att 

den uppfyllde kraven hur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Vid tidpunkten för anslutningen 

till den allmänna va-anläggningen hade anläggningen använts under fem år och det fanns inte 

anledning att anta annat än att den var av god kvalitet och att den hade en betydande 

återstående livslängd. MÖD ändrade va-nämndens beslut och tillerkände fastighetsägaren 

ytterligare en viss ersättning, dock inte hela det yrkade beloppet. 

Anm: 



Lagrum: VAL 21 §, RB 50 kap. 8 § 

Sökord: Anläggningsavgift, uppenbart ogrundat, va-lagen 

Kortref: Att kommunen inte informerat om att anläggningsavgift skulle komma att tas ut har 

inte ansetts utgöra grund för undanröjande av avgiften. MÖD har bedömt överklagandet som 

uppenbart ogrundat och med stöd av 50:8 2 st. RB genast meddelat dom i målet. 

Anm: 

103

Landskapsskydd 

Dom 2000-10-18 (DM 54); M 8591-99 

Saken: Landskapsskyddsförordnande enligt NVL på Norra Malmö, Västervik 

Lagrum: 19 § NVL (i dess lydelse före den 1/1-75) 

Sökord: Landskapsskydd, landskapsbild, landskapsskyddsförordnande, ekonomibyggnad, 

sjöbod, båthus, tillstånd, skogsbruk, jordbruk, fiske 

Kortref: Vid tolkningen av undantag från tillståndsplikten inom områden med landskapsskydds 

förordnande enligt NVL för byggnader som behövs för jordbruket kan ledning hämtas 

ur miljöbalkens förarbetesuttalanden om strandskyddsreglerna. Av detta följer att byggnaden 

måste vara omedelbart avsedd och behövlig för skogsbruket samt att det är nödvändigt att den 

ligger inom det skyddade området. 

Dom 2001-04-20 (DM 20); M 3102-00 

Saken: Dispens från föreskrift i naturvårdsområde för byggande av bullervall i Landskrona 

Lagrum: 7 kap. 7 § MB, 7 kap. 4-8 §§ MB 

Sökord: Naturvårdsområde, föreskrift, naturreservat, dispens, bullervall, proportionalitets principen, 

trafikbuller, buller, landskapsbild, landskapsskydd 

Kortref: De boende i ett bostadsområde nära en motorväg störs kraftigt av bullret från en 

näraliggande motorväg. Området ligger inom Glumslövs naturvårdsområde och omfattas av 

föreskrifter om landskapsskydd. MÖD meddelade dispens för byggande av en bullervall 

eftersom landskapsbilden redan påverkas av flera anläggningar och att vallen endast kommer 

att utgöra en obetydligt del i detta. 


Dom 2002-01-24 (DM 8); M 7416-00 

Saken: Förbud enligt 20 § NVL att uppföra vindkraftverk på fastighet i Helsingborg 

Lagrum: NVL 3 §, NVL 20 §, NRL 2:6, NRL 3:1, NRL 3:4 

Sökord: Samråd, vindkraftverk, Pålsjö-Domsten, landskapsbild, naturvård, riksintresse 

Kortref: Länsstyrelsen förbjöd med stöd av 20 § NVL uppförandet av vindkraftverk inom det 

skyddsvärda Pålsjö-Domstenområdet i Helsingborg. MÖD fastställde förbudet då 

vindkraftverken skulle medföra väsentlig ändring av och skada på naturmiljön genom 

betydande påverkan på landskapsbilden i ett område med starka bevarandeintressen. 


104

Strandskydd 

Dom 2001-04-18 (DM 19); M 856-01 

Saken: Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin vid Glimminge Motorstadion i Uddevalla 

Lagrum: 7 kap. 18 § MB, 7 kap. 13-18 §§ MB, 7 kap. 26 § MB 

Sökord: Strandskyddsdispens, motorstadion, bäckravin, prortionalitetsprincipen 

Kortref: Strandskyddsdispens har meddelats för utbyggnad av bäckravin eftersom 

allmänintresset - särskilt det förhållande att den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan 

olika störande verksamheter (bergtäkt och motorstadion), vilket inte gällde för resten av 

ravinen - inte ansågs behöva hävdas med den styrka som är normalt. 

Dom 2002-03-13 (DM16); M 2769-00 

Saken: Strandskyddsdispens i Bäckaskog, Valdemarsvik 

Lagrum: 7 kap. 18 § MB, 3 kap. 2 § FBL 

Sökord: Strandskyddsdispens, strandskydd, särskilda skäl, fastighetsbildning, avtal, byggrätt, 

Kortref: En avstyckning enligt fastighetsbildningslagen hade skett av en fastighet inom 

strandskyddsområde. Fastighetsägaren ville emellertid inte utnyttja byggrätten på den 

avstyckade tomten utan flytta den till en angränsande tomt som skulle tillskapas genom 

fastighetsbildning. MÖD ansåg markens allemansrättsliga tillgänglighet i princip skulle förbli 

oförändrad om ett byte skedde av platser för byggnation inom strandskyddsområdet. Med 

hänsyn därtill och med beaktande av att den plats dit sökanden ville flytta fastigheten från 

strandskyddssynpunkt endast skilde sig marginellt från det ursprungliga läget beviljades 

dispens. Som villkor angavs att fastigheten genom fastighetsbildning skulle flyttas till det av 

sökanden anvisade läget. 

Anm: 

Dom 2002-10-24 (DM 85); M 5889-00 

Saken: Strandskyddsdispens m.m. 


MB 20 kap. 3 §, MB 20 kap. 5 §, NVL 15 §, NVL 16 §, NVL 16 a §, NVL 19 § (i dess lydelse 

före den 1/1-75), NRL 2 kap., NRL 3 kap. 

Sökord: Strandskydd, utökat strandskydd, dispens, landskapsskydd, landskapsbild, 

landskapsskyddsförordnande, bostadshus, djurhållning 

Kortref: I miljödomstolen avgjordes målet av ordförande, miljöråd och två sakkunniga 

ledamöter. MÖD konstaterade inledningsvis att sammansättningen istället skulle ha varit 

enbart ordföranden och miljörådet (20 kap. 5 § 2 st. MB, jfr. med 20 kap. 3 § 3 st. MB). I sak 

gällde målet byggande av bostadshus i område som omfattades av förordnande om 

landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som ett riksintresse 

enligt 2 och 3 kap. NRL. MÖD uttalade att dispensgivningen från strandskyddet i ett sådant 

område måste ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus – om än för 

att möjliggöra djurhållning – bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens. 


Dom 2002-11-11 (DM 93); M 7874-01 

Saken: Strandskyddsdispens 


105

MB 20 kap. 3 §, MB 20 kap. 5 §, NVL 15 §, NVL 16 §, NVL 16 a §, NVL 19 § (i dess lydelse 

före den 1/1-75), NRL 2 kap., NRL 3 kap. 

Sökord: Strandskydd, dispens, landskapsskydd, landskapsbild, landskapsskyddsförordnande, 

brygga, rivningsföreläggande, Holmen Grå, rättegångskostnader 

Kortref: En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga på ön 

Holmen Grå i Strömstads skärgård. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med 

hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett 

beslut som fastställdes av miljödomstolen. MÖD delade underinstansernas bedömning och 

motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på 

det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid 

en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. 

Även fråga om rättegångskostnader. 



Saken: Strandskyddsdispens 


Sökord: Strandskydd, strandskyddsdispens, djur- och växtliv 

Kortref: Miljönämnden och länsstyrelsen hade avslagit ansökan om strandskyddsdispens för 

muddringsarbeten. Miljödomstolen meddelade emellertid dispens bl.a. med hänvisning till 

den s.k. proportionalitetsprincipen. MÖD delade underinstansens uppfattning att djur- och 

växtlivet på platsen inte nämnvärt skulle försämras av muddringsarbetena. Domstolen menade 

emellertid att denna slutsats inte medförde att dispens skulle meddelas, utan att sådan inte 

behövdes för åtgärderna. Med en påminnelse om att åtgärderna ändå kunde vara 

tillståndspliktiga som vattenverksamhet enligt 11 kap. MB, avslogs därför ansökan. 



Saken: Föreläggande vid vite att avbryta byggnadsarbeten avseende förråd i Västerviks 

skärgård 


Sökord: Strandskydd, föreläggande, vite, fiske, bisyssla. landskapsbild, skydd, förordnande 

Kortref: Länsstyrelsen hade vid vite förelagt en person att avbryta byggnadsarbeten avseende 

ett förråd. Länsstyrelsens beslut motiverades med att förrådet kräver dispens enligt 

bestämmelserna om strandskydd och tillstånd enligt länsstyrelsens förordnande till för 

land-skapsbilden. Den enskilde överklagade och anförde att det var fråga om en sådan 

byggnad för fisket som omfattas av undantaget i 7 kap. 17 § miljöbalken. Miljödomstolen, 

som ansåg att byggnaden avsåg att tillgodose bostadsändamål, avslog överklagandet. Den 

enskilde fullföljde till Miljööverdomstolen och ingav viss bevisning till stöd för att han bedrev 

fiske som bisyssla. Miljööverdomstolen anförde att det inte målet inte var visat att det fiske 

som hittills bedrivits varit av sådan omfattning eller varaktighet att det kunde betecknas som 

en bisyssla. Därmed var det inte fråga om en byggnad för fisket och undantaget i 7 kap. 17 § 

miljöbalken var inte tillämpligt. Mot bakgrund av denna bedömning ansågs byggnaden inte 

heller vara erforderlig för fisket vid tillämpning av förordnandet till skydd för 

landskapsbilden. Sålunda krävdes både dispens och tillstånd. Miljööverdomstolen ansåg att 

länsstyrelsen haft fog för sitt beslut att vid vite förelägga om att byggnadsarbetena skulle 

avbrytas. Vitesbeloppet sattes dock ned. 

Anm: 

106


Saken: Strandskyddsdispens i Trosa skärgård 


Sökord: Strandskydd, strandskyddsdispens, dispens, Trosa skärgård, Mättinge, Granholmen, 

särskilda skäl, proportionalitetsprincipen 

Kortref: En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i Trosa skärgård i 

samma område som var föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 

1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen som miljödomstolen vägrade och fastighetsägaren 

överklagade. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i 

ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av 

den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, 

vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter 

på att Granholmen ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det 

rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens 

skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs därför överklagandet. Avslutningsvis 

förklarade MÖD att ett avslag även var förenligt med proportionalitetsprincipen. 

Anm: 


Saken: Strandskyddsdispens för radiomast i Skurups kommun 


Sökord: Strandskydd, strandskyddsdispens, dispens, radiomast, lokalisering, miljöfarlig 

verksamhet, 3G-mast, naturvärden, kulturvärden, Vodafone Sverige AB, Europolitan, Skurup, 

särskilda skäl, intresseavvägning, 

Kortref: Vodafone ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för att bygga en 

radiomast (3g-mast). Länsstyrelse avslog ansökan, vilket ändrades av miljödomstolen som 

beviljade dispens, varpå länsstyrelsen överklagade till MÖD. I målet hävdade bolaget att 

allmänhetens tillträde till området redan var inskränkt genom dels ett pumphus, dels en 

kraftledningsstolpe, samt att masten ändå skulle medföra endast ringa påverkan på området. 

MÖD menade däremot att pumphuset var uppfört utan behövliga tillstånd 

(strandskyddsdispens och tillstånd till vattenverksamhet) och vad bolaget anfört i den delen 

därför inte utgjorde särskilda skäl. Detsamma gällde påståendet om mastens påverkan på de 

allmänna intressena. Domstolen fann slutligen att de allmänna intressena vägde tyngre än 

Vodafones intresse av att bygga masten på den valda platsen, särskilt mot bakgrund av att 

bolaget inte visat att det saknades någon alternativ lokalisering. 

Anm: 


Saken: Tillstånd enligt miljöbalken till uppförande av och förbränning vid 

avfallskraftvärmeverket på Torsvik NV, Jönköpings kommun 

Lagrum: MB 9 kap. 6 §, MB 6 kap. 7 §, MB 6 kap. 3 §, MB 7 kap. 28 a §, MB 7 kap. 16 §, 

MB 7 kap. 18 § 

Sökord: Strandskydd, miljöfarlig verksamhet, kraftvärmeverk, tillstånd, villkor, förbränning, 

Natura 2000, dispens, markanvisning, Vättern, Jönköpings Energi 

Kortref: I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har MKB:n 

ansetts efter komplettering uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§. Den kunde därför läggas till 

107

grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § pga. av 

dess påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med 

erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet 

hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. 

MÖD ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och 

dispensansökan alltför generell, varför den avslogs. 

Anm: 

108

Naturskydd 

Dom 2001-05-08 (DM 24); M 4027-00 

Saken: Dispens enligt 7 kap. 7 § MB för anläggande av golfbana inom naturreservat i Barsebäck 

Lagrum: 7 kap. 7 § MB, 7 kap. 4-8 §§ MB 

Sökord: Naturreservat, föreskrift, dispens, golfbana, friluftsliv, proportionalitetsprincipen 

Kortref: Dispens för byggande av korthålsbana inom Järavallens naturreservat har ansetts 

kunna meddelas, dels eftersom banan inte i nämnvärd utsträckning kommer att medföra 

förändringar i områdets naturmiljö, dels därför att området har begränsad betydelse för 

friluftslivet. Vid en avvägning mellan de enskilda och de allmänna intressena har betydelsen 

av den minskade tillgängligheten till platsen ansetts väga lättare än intresset att bygga ut 

golfanläggningen. 


109

Natura 2000 


Saken: Undanröjande av tillstånd till ombyggnad av Långforsens kraftstation i Långan. 

Krokoms kommun 

Lagrum: MB 3 kap. 5 §, MB 4 kap. 6 §, MB 6 kap. 1 §, MB 6 kap. 7 §, MB 7 kap. 28 a §, MB 

11 kap. 9 §, VL 4 kap. 1 § 

Sökord: Natura 2000, vattenverksamhet, riksintresse, hushållningsbestämmelserna, naturvård, 

friluftsliv, kulturmiljövård, Natura 2000, tillståndsplikt, 

Kortref: Målet gällde en ombyggnad av kraftstation, nedströms Landösjön i nedre Långan. 

Denna del av älven är utpekad som riksintresse enligt 3 kap. MB för naturvård och 

kulturmiljövård, skyddat mot vattenkraftutbyggnad och vattenreglering enligt 4 kap. 6 § MB 

samt listat som Natura 2000-område. Miljödomstolen hänsköt frågan om ombyggnaden kunde 

medföra mer än obetydlig miljöpåverkan (4 kap. 6 § 3 st. MB) till regeringen. Efter att 

regeringen beslutat att så inte var fallet, meddelade miljödomstolen tillstånd till verksamheten. 

Naturskyddsföreningen och sakägare överklagade och menade bl.a. att projektet var 

tillståndspliktigt enligt Natura 2000-reglerna. MÖD avslog överklagandena och uttalade att 

det i målet inte hade framkommit några omständigheter som kunde leda till en annan 

bedömning än den som regeringen gjort. Slutsatsen av detta var att företaget därmed inte 

heller på ett betydande sätt kunde påverka Natura 2000-området, varför någon tillståndsplikt 

enligt 7 kap. 28 a § MB inte förelåg. 

Anm: Beslutet överklagat till HD. I dom 2004-01-29 (mål nr 5132-2000) undanröjde 

Regeringsrätten regeringens beslut med hänvisning till att företaget inte var förenligt med 4 

kap. 6 § 3 st. MB och återförvisade ärendet till regeringen för fortsatt handläggning. 


Saken: Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken att utföra småbåtshamn i Lervik, Strömstads 

kommun 

Lagrum: MB 11 kap. 9 §, MB 7 kap. 28 a §, MB 7 kap. 28 b §, MB 4 kap. 8 §, MB 6 kap. 7 § 

Sökord: Natura 2000, vattenverksamhet, småbåtshamn, Koster-Väderöfjor den, SE0520170, 

habitatdirektivet, habitat, livsmiljö, förteckning, beskrivning, Lervik 

Kortref: Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund 

havsvik i strömstadstrakten (Lervik). Länsstyrelsen överklagade och ville att målet skulle 

återförvisas till miljödomstolen för tillståndsprövning enligt 7 kap. 28 a och b §§ MB pga. 

åtgärdernas påverkan på Natura 2000-området Koster-Väderöfjor den. MÖD inhämtade 

yttrande från Naturvårdsverket. Inledningsvis konstaterade MÖD att havsviken låg inom 

Natura 2000-området och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som 

blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I 

förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, 

vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att 

detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av 

avgörande be tydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle 

innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar omvandlas till 

en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot 

denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverk samheten var tillståndspliktig enligt 7 

kap. 28 a § och att hinder därmed förelåg enligt 4 kap. 8 §. Tillståndsdomen undanröjdes 

därför och målet återförvisas till miljödomstolen. MÖD påpekade avslutningsvis att 

110

miljökonsekvensbeskrivningen måste kompletteras inför tillståndsprövningen med avseende 

på miljöeffekterna av såväl anläggandet som driften av småbåtshamnen. 



Saken: Tillstånd till muddring m.m. för farlederna till Göteborgs hamn 


MB 6 kap. 3 §, MB 6 kap. 7 § 

Sökord: Natura 2000, vattenverksamhet, farled, Göteborgs hamn, Torsviken, Nordre älvs 

flodmynning, habitatdirektivet, habitat, livsmiljö, 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till muddring m.m. för farlederna till Göteborgs 

hamn. Sveriges Ornitologiska Förening och Naturskyddsförening i Göteborg överklagade och 

yrkade att tillstånd inte skulle meddelas samt att verksamheten skulle tillståndsprövas enligt 

Natura 2000-reglerna (7 kap. 28 a § MB). Liksom miljödomstolen ansåg MÖD att verksamheten 

kunde tillåtas med hänsyn till dess påverkan på miljökvalitetsnor merna för luft i 

Göteborg. MÖD instämde även i bedöm ningen att miljön i de angränsande Natura 

2000-områdena (Torsviken och Nordre älvs flodmynning) inte kunde påverkas på ett sådant 

sätt att tillståndsplikten enligt 7 kap. 28 a § utlöstes, särskilt som det villkor om 

skyddsåtgärder vid muddringsarbeten som föreskrivits framstod som tillräckligt för att 

säkerställa att sådan påverkan inte uppstod. 

Anm: 

Dom 2003-11-19; M 5005-02 och M 5008-02 

Saken: Tillstånd att anlägga järnvägsbro över Torpartjärnen (M 5005-02) resp. över Ljusnan 

vid Edänge (M 5008-02), allt i Ljusdals kommun 


MB 6 kap. 3 §, MB 6 kap. 7 §, JärnvägsL 3 § 

Sökord: Natura 2000, vattenverksamhet, bro, Ljusnan, Torpartjärnen, Edeberget, järnväg, 

järnvägsbro, habitatdirektivet, habitat, livsmiljö, Mellanljusnan, Korskroken – Edeforsen, 

SE0630223, täkt, timmerterminal, ävjepilört, utter, stensimpa, flodpärlmussla, öring 

Kortref: Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar, en över Ljusnan vid 

Edänge och en över Torpartjärnen strax norr därom. Ett antal närboende överklagade och 

menade bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 

28-29 b §§ MB) och att detta borde göras samtidigt som prövningen av projekteringstäkten 

vid Edeberget och en näraliggande timmerterminal. MÖD konstaterade inledningsvis att 

anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt 

miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå väsentliga olägenheter av 

anläggandet och driften (2 kap. 9 § MB) samt att fastställa villkor för verksamheten (3 § 

JärnvägsL, jfr. med 11 kap. 23 § 2 p. MB). I den första delen instämde MÖD i 

miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § MB. 

Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes genom att muddringsarbeten 

förbjöds även under en period under hösten. Därefter konstaterade MÖD att de båda 

järnvägsbroarna skulle beröra Natura 2000-området Mellanljusnan, Korskroken – Edeforsen 

och att reglerna om sådana områden i 7 kap. MB var tillämpliga. Därefter pekade domstolen 

på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas 

påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att 

anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde 

påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för 

111

driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §. I denna bedömning 

beaktade MÖD även det förhållande att bron vid Edänge redan hade angivits i 

Naturvårdsverkets beskrivning av området samt att den skulle ersätta den befintliga 

järnvägsbron i området. När det slutligen gällde projekteringstäkten menade domstolen att den 

sammantagna påverkan på Natura 2000-området av täkten och bron skulle komma att 

bedömas i det pågående täktmålet. Slutligen ansågs timmerterminalen inte ha sådant samband 

med de ansökta verksamheterna att dess påverkan på Natura 2000-området skulle bedömas i 

målet om järnvägsbroarna. 

Anm: 

112

Hälsa 


Saken: Spindlar i bostadslägenhet och olägenhet för människors hälsa 

Lagrum: 9 kap. 9 § MB, 9 kap. 3 § MB, 2 kap. 2 och 3 §§ MB, 36 § förordningen (1998:899) 

om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 26 kap. 9 § MB 

Sökord: Hälsa, olägenhet för människors hälsa, sanitär olägenhet, spindel, spindlar, bostad, 

skyddsåtgärder, psykisk immission 

Kortref: Ej PT; Miljödomstolen ansåg att giftspindlar kan hållas i hyreslägenhet om 

innehavaren vidtar noggranna skyddsåtgärder. Vid sådant förhållande är den oro som 

grannarna känner - som går utöver vad som människor i allmänhet känner - inte att betrakta 

som en olägenhet för människors hälsa. 

Dom 2000-07-12 (DM 33); M 8671-99 

Saken: Hundgård och sanitär olägenhet 

Lagrum: 18 § HskL 

Sökord: Hälsa, olägenhet för människors hälsa, sanitär olägenhet, hundar, hundgård, 

lokalisering 

Kortref: MD hade ålagt fastighetsägare att flytta på en hundgård. MÖD ansåg emellertid att 

krav enligt 18 § HskL endast kunde gälla åtgärder på platsen eller förbud mot den störande 

verksamheten. Föreläggandet omformulerades därför till att avse förbud mot att hålla hundar i 

den aktuella hundgården. 


Dom 2001-05-09 (DM 25); M 8697-99 

Saken: Föreläggande enligt ML för att motverka buller från musiklokal 

Lagrum: 18 § HskL, 5 § ML, 40 § ML 

Sökord: Hälsa, miljöfarlig verksamhet, Sten Sture, buller, musik, lågfrekvent, ekvivalentnivå, 

sanitär olägenhet, olägenhet för människors hälsa, miljömässigt motiverat, föreläggande, vite 

Kortref: Den kommunala miljönämnden i Uppsala hade förelagt en musikklubb att vidta 

bullerbegränsande åtgärder så att den omgivande miljön inte utsattes för ekvivalenta 

ljudnivåer överstigande 25 dB(A). Efter yttrande från Socialstyrelsen fann MÖD föreläggande 

miljömässigt motiverat vid denna typ av verksamhet och de begärda åtgärderna tekniskt 

möjliga och inte ekonomiskt orimliga. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1: första halvåret, sid. 68 

Dom 2002-01-15 (DM 4 ); M 8856-00 

Saken: Störning på grund av klockringning 

Lagrum: 9 kap. 7 § MB, 2 kap. 3 och 7 §§ MB 

Sökord: Hälsa, olägenhet för människors hälsa, kyrkklockorna i Halmstad, buller, 

bullerreducerande åtgärder, klockringning, kyrka, skälig, åtgärd 

Kortref: Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig 

samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta 

bullerbegränsande åtgärder i bostäder i kyrkans omgivning så att ljudnivån från 

klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid. 


113


Saken: Buller och andra störningar från badplats i Oskarshamns kommun 


Sökord: Hälsa, buller, allmän plats, badplats, olägenhet för människors hälsa, sanitär 

olägenhet, störningar, immissioner, ordningsstörningar, verksamhetsutövare 

Kortref: En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen 

kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen 

skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att 

fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas oavsett om de kunde anses 

utgöra olägenhet för människors hälsa samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på 

platsen. Miljööverdomstolen gick däremot och uttalade att kommunen inte kunde anses som 

verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller 

iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunal 

mark kunde heller inte anses vara tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig för de 

störningar som uppkom på platsen. 



Saken: Förbud enligt 26 kap. 9 och 14 §§ miljöbalken 


VitesL 2 § 

Sökord: Hälsa, fåglar, skrikande fåglar, aror, påfåglar, buller, olägenhet för människors hälsa, 

sanitär olägenhet, störningar 

Kortref: Miljönämnden hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett 

föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) 

utomhus. MÖD instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet 

för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart arorna och påfåglarna. 

Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen (1985:206) kan ett vitesföreläggande 

inte vara adresserat till en enskild firma. 

Anm: 


Saken: Föreläggande om begränsning av vedeldning 


Sökord: Miljöfarlig verksamhet, olägenhet för människors hälsa, vedeldning, eldning, förbud, 

försiktighetsåtgärder, begränsning, kolväten, kakelugn 

Kortref: Av hänsyn till grannarna förelade miljönämnden en fastighetsägare att begränsa 

eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Såväl fastighetsägaren 

som de störda grannarna överklagade. MÖD delade underinstansernas uppfattning om att 

småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. 

Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad begränsar inte 

heller möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens 

hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade 

gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde 

eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall 

ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att 

114

eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 – 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta 

timmar åt gången. 

Anm: 

115

Sophämtning 

Beslut i protokoll 2000-04-12; M 606-00 och M 1871-00 

Saken: Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från fastighet i Norrbyn i Umeå, 

Västerbotten län; nu fråga om återförvisning p.g.a. rättegångsfel 

Lagrum: 8 § 1 st. FPL, 27 kap. 5 § 1 st. MB 

Sökord: Sophämtning, dispens, befrielse, återförvisning, utredning, utredningsskyldighet 

Kortref: Angående förvaltningsmyndigheters och domstolars utredningsskyldighet enligt FPL; 

MÖD återförvisade mål om avgift och dispens från sophämtningsskyldighet p.g.a. 

länsstyrelsen och miljödomstolen inte fullgjort sin utredningsskyldighet enligt FPL. 

Anm: Finns inte i datorn. Kommentar i Miljödomar 2000:1, sid. 83 

Dom 2001-09-26 (DM 48); M 6222-00 

Saken: Undantag (dispens) från kommunal sophämtning i Valdemarsvik 

Lagrum: 15 kap. 8 § MB, 15 kap. 11 § MB, renhållningslagen (1979:596) 

Sökord: Sophämtning, dispens, undantag, utredning, restfraktion 

Kortref: Ett par ansökte om undantag från kommunal sophämtning under hänvisning till deras 

miljömedvetna livsstil som innebar att endast en ringa mängd avfall genererades vid deras 

nyttjande av fastigheten. MÖD uttalade att en grundförutsättning för befrielse från den 

kommunala sophämtningen är att fastighetsägaren själv kan hantera sitt hushållsavfall på 

fastigheten på ett från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Domstolen 

hänvisade också till den stränga praxis som utvecklats i denna fråga under den äldre 

renhållningslagen och som ansågs vara vägledande. Man pekade vidare på att det i målet 

saknades närmare utredning till stöd för påståendet att endast en s.k. restfraktion uppstod på 

fastigheten. Så saknades en redovisning av hur förbränning och kompostering skedde och inte 

heller av den påverkan på omgivningen som avfallshanteringen kunde medföra. Därmed 

ansåg MÖD att makarna inte hade visat att avfallshantering kunde ske på ett sätt som var 

godtagbart från hälsoskydds- och miljö vårds synpunkt och avslog deras begäran. 

Anm: Kommentar i Miljödomar 2001:1: andra halvåret, sid. 37 

Dom 2002-05-12 (DM 35); M 1055-01 

Saken: Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från fritidsfastighet i Göteborg 

Lagrum: 2 kap. MB, 15 kap. 8 §, 11 § och 18 § MB 

Sökord: Sophämtning, dispens, befrielse, särskilda skäl, ringa mängd, hälsa, miljö, 

fritidsfastighet 

Kortref: Underinstanserna hade avslagit klagandens ansökan om dispens från sophämtning. 

Klaganden hade i målet uppgett att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte 

uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. 

MÖD godtog hennes uppgifter om hur hon nyttjade fastigheten. Därefter konstaterade 

domstolen att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa 

mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors 

hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. MB. Den lilla mängd hushållsavfall som det 

kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svara mot det behov av borttransport som normalt 

uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda 

skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. MB föreligga och dispens meddelades. 


116

Dom 2002-06-28 (DM 61); M 505-01 

Saken: Hämtning av hushållsavfall vid fastighet och fastställande av avgiftsskyldighet enligt 

renhållningslagen 

Lagrum: RenhL 4 §, RenhL 14 § 

Sökord: Sophämtning, hushållsavfall, avfall, hämtning, bortforsling, avgiftsskyldighet, 

kommunal renhållningsordning 

Kortref: I en kommunal renhållningsordning föreskrevs att hushållsavfall skulle avlämnas vid 

en återvinningsstation, belägen ca. 200 meter från klagandens fastighet. MÖD ansåg att det 

inte var oskäligt att kommunen istället ålades att forsla bort avfall direkt från fastigheten. Då 

kommunens taxa inte var utformad för denna situation kunde kommunen inte debitera högre 

avgift än vid hämtning vid återvinningsstationen. 


Dom 2002-10-17 (DM 78); M 290-02 

Saken: Befrielse från sophämtning 


Sökord: Sophämtning, kommunal renhållningsordning, sopor, befrielse, dispens, 

fritidsfastighet, tillsynsbesök 

Kortref: En fritidsfastighet ägdes av en äldre man. MÖD befriade mannen från kommunal 

sophämtning (dispens) med hänvisning till att fastigheten nyttjades så sparsamt att det kunde 

liknas vid tillsynsbesök (20 dagar per år). 



Saken: Renhållningsavgift 


Sökord: Sophämtning, hushållsavfall, avfall, hämtning, bortforsling, avgiftsskyldighet, 

kommunal renhållningsordning, fastighetsägare, brukare, nyttjanderättshavare 

Kortref: En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. MÖD fann att laga 

grund för detta saknades då han inte var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som 

beslutet avsåg och inte heller hade medgivit betalningsskyldighet. 

Anm: 

Dom 2003-11-24; M 8540-02, M 8541-02, M 8542-02 

Saken: Renhållningsavgift 

Lagrum: MB 2 kap., MB 15 kap. 8 §, MB 15 kap. 11 §, MB 15 kap. 18 §, MB 27 kap. 4 § 

Sökord: Sophämtning, renhållningsavgift, dispens, befrielse, särskilda skäl, ringa mängd, 

hälsa, miljö, fritidsfastighet, Bräcke kommun 

Kortref: I tre samtidiga domar uttalade MÖD att utrymmet enligt 27 kap. 4 § MB för en 

kommun att ta ut renhållningsavgift har vidgats något jämfört med vad som gällde enligt 

praxis under renhållningslagen (jfr. RÅ 1995 ref. 62). Medan avgiftsföreskrifterna tidigare 

kunde omfatta enbart bortforsling och slutligt omhändertagande, har kommunerna numera rätt 

att ta ut avgift för såväl transport och bortskaffande som för insamling och återvinning av 

avfall. För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller 

en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för 

att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att hon på objektiva 

117

grunder saknar behov av den. I ett av målen (M 8540-02) bedömdes fastighetsägaren sakna 

sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte 

skulle nyttjas under en sammanhängande period på 12 månader. Kommunens krav på 

grundavgift ogillades därför. I de två andra målen (M 8541-02 och M 8542-02) var det fråga 

om fritidsfastigheter som nyttjades, om än i begränsad omfattning. Fastighetsägarna hade fått 

dispens från sophämtning, dvs. befrielse från skyldigheten att till kommunen lämna avfall för 

bortforsling och slutlig behandling. När det gällde s.k. utsorterat avfall (bl.a. farligt avfall och 

restmetall) skulle detta lämnas till den kommunala återvinningsgården eller hämtas vid 

fastigheten minst en gång per år. MÖD konstaterade att det vid nyttjandet av fastigheterna 

uppkom avfall som inte omfattades av dispenserna och som fastighetsägarna inte själva kunde 

omhänderta på ett godtagbart sätt. Kommunen hade därför rätt att ta ut en grundavgift för att 

bekosta återvinningsstationer, transporter och behandling av sådant avfall. 

Anm: 

118

Kemikalier 

Dom 2001-06-01 (DM 33); M 2541-00 

Saken: Föreläggande enligt LKP om att upphöra med försäljning av HCFC-produkter 

Lagrum: LKP, 16 § LKP, 3 § förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned ozonskiktet, 

EG-förordning nr. 3093/94. EG-förordning nr. 2037/2000 

Sökord: HCFC, LKP, vitesföreläggande, polyuretanisolering, försäljning, EG-rätt, ozonskiktet 

Kortref: Miljönämnden meddelade ett försäljningsförbud enligt förordningen (1995:636) om 

ämnen som bryter ned ozonskiktet med avseende på produkter innehållande HCFC. Den 

svenska förordningen kompletterar en EG-förordning från 1994, numera ersatt av en 

EG-förordning från 2000. MÖD ansåg att laga grund för föreläggandet saknades eftersom det 

skulle strida emot den s.k. lojalitetsprincipen att tillämpa den svenska förordning, som delvis 

täcks in av 2000 års EG-förordning. Även fråga om formuleringen av ett vitesföreläggande. 


Dom 2002-11-06 (DM 89); M 9011-01 

Saken: Förbud enligt 26 kap. 9 miljöbalken 

Lagrum: MB 2 kap. §, MB 2 kap. 6 §, MB 2 kap. 7 §, Kemikalieinspektionens föreskrift KIFS 

1998:8 9 kap. 32 §, Kemikalieinspektionens föreskrift KIFS 1998:8 9 kap. 33 § 

Sökord: Kemikalier, produktvalsregeln, utbytesprincipen, substitutionsprincipen, 

impregnerade stolpar, CCA 

Kortref: I målet fann MÖD användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt i 

inte kunde förbjudas med stöd av produktvalsregeln. Domstolen menade att utrymmet för att 

tillämpa regeln är mycket begränsad i vart fall mot privatpersoner när användningen inte 

strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter. 


119

Enskilda anspråk, miljöskadestånd och annan ersättning 

Dom 2002-02-22 (DM 14); M 5495-00 

Saken: Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. MB i form av minskade intäkter orsakade av 

vägavspärrning vid bensinstation i Trelleborg 

Lagrum: 32 kap. 1 § MB, 32 kap. 3 § MB, 32 kap. 6 § MB 

Sökord: Ersättning, miljöskadestånd, miljöskada, vägarbeten, avspärrning, avstängning, ren 

förmögenhetsskada, toleranströskel, skälighetsavvägning, ortsvanlighet, allmänvanlighet 

Kortref: En bensinstation i Trelleborg fick under en tremånadersperiod kraftigt minskade 

intäkter pga. att tillfartsvägarna spärrades vid omfattande vägarbeten. MÖD ansåg att det var 

fråga om en störning enligt 32 kap. 3 § 1 st. 8 p (jfr. NJA 1996 s. 684). Domstolen fann också 

att företaget hade drabbats av en ren förmögenhetsskada av betydelse och att det var 

övervägande sannolikt att denna orsakats av vägavspärrningarna. Vid en skälighetsavvägning 

ansågs emellertid att skadan var sådan att den fick tålas, främst med hänvisning till 

störningens orts- och allmänvanlighet. 


Dom 2002-05-15 (DM 41); M 4900-00 

Saken: Ersättning enligt 19 kap. 7 § VL på grund av skyddsföreskrifter för grundvattentäkt 

Lagrum: VL 19 kap. 1 §, VL 19 kap. 2 §, VL 19 kap. 3 §, VL 19 kap. 7 §, VL 19 kap. 9 §, 

NV:s AR 90:15, VL 20 kap. 3 §, VL 9 kap., VL 16 kap. 

Sökord: Ersättning, vattenskyddsområde, skyddsföreskrifter, grustäkt, husbehov, 

grundvattentäkt, allmän aktsamhetsregel, pågående markanvändning avsevärt försvåras, 

ersättningsgill skada, rättegångskostnader 

Kortref: Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i 

fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill 

skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 

19 kap. 1 § VL och Naturvårdsverkets allmänna råd 90:15. Även fråga om 

rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § VL. 


Dom 2002-05-15 (DM 42); M 4902-00 

Saken: Ersättning enligt 19 kap. 7 § VL på grund av skyddsföreskrifter för grundvattentäkt 



Sökord: Ersättning, vattenskyddsområde, skyddsföreskrifter, grustäkt, husbehov, 

grundvattentäkt, allmän aktsamhetsregel, pågående markanvändning avsevärt försvåras, 

ersättningsgill skada, rättegångskostnader 

Kortref: Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i 

fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill 

skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 

19 kap. 1 § VL och Naturvårdsverkets allmänna råd 90:15. Även fråga om 



Dom 2002-06-20 (DM 58); M 25-99 

Saken: Lagligförklaring av befintlig bevattningsanläggning och tillstånd till vattenbortled-ning 

120

från Skönadalsdammen, Ystads kommun; här fråga om ersättning för förlorad kraftproduktion 

Lagrum: 9 kap. VL, ExL 

Sökord: Ersättning, vattenverksamhet, förlorad kraftproduktion, hävdvunnen rätt till 

kraftproduktion, markandsvärde, fastighetsvärde 

Kortref: Tillstånd meddelades för en bevattningsanläggning. Sökanden bestred ersättning för 

förlorad kraftproduktion i ett minikraftverk som funnits nedströms sedan 1920-talet (och 

föregåtts av en kvarn sedan 1600-talet) med hänvisning till att rätt till kraftproduktion 

saknades och att skadan var försumbar i förhållande till fastighetens marknadsvärde. MÖD 

ansåg emellertid att enbart det förhållande att kraftverket inte var tillåtlighetsprövat inte 

innebar att berättigade krav på ersättning för förlust av vattenkraft var utesluten. Ersättning 

tillerkändes pga. att vattenbortledandet uppströms skulle innebära att mindre vatten flöt 

nedströms och att detta uppenbarligen skulle medföra en viss form av kraftförlust. 


Dom 2002-09-12 (DM 66); M 9536-99 

Saken: Inlösen av fastighet alternativt ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen på grund av 

skyddsföreskrifter för vattentäkt i Västerviks kommun 



Sökord: Ersättning, vattenskyddsområde, skyddsföreskrifter, hantering, lagring, 

petroleumprodukter, kemiska produkter, vattentäkt, allmän aktsamhetsregel, pågående 

markanvändning avsevärt försvåras, ersättningsgill skada, synnerligt men, inlösen, 

rättegångskostnader, Blackstad förvaltning 

Kortref: Skyddsföreskrifter för vattentäkt som medförde krav på skyddsåtgärder med avseende 

på kemiska produkter och viss tillståndsplikt för lagring av petroleumprodukter har inte 

ansetts utgöra ersättningsgill skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den 

allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § VL och Naturvårdsverkets allmänna råd 90:15. Inte 

heller ansågs synnerligt men vid användningen av fastigheten ha uppkommit. Även fråga om 



Dom 2002-09-24 (DM 69); M 3657-01 

Saken: Upphävande av villkor enligt 24 kap. 8 § MB 

Lagrum: FPL 8 §, MB 24 kap. 8 §, ML 27 § 

Sökord: Miljöfarlig verksamhet, omprövning, ändring av villkor 

Kortref: Mål om mildring av villkor enligt 24 kap. 8 § MB. MÖD uttalade att det är det är 

tillståndshavaren som ska visa att förutsättningarna för att ändra villkor föreligger. I enlighet 

med ordalydelsen i bestämmelsen och den praxis som utvecklades under miljöskyddslagen 

ska denna bedömning vara restriktiv. I målet ansågs inte visat att sådana förutsättningar 

förelåg och ansökan avslogs. 


Dom 2002-09-25 (DM 70); M 1893-01 

Saken: Ersättning enligt 26 § NVL 

Lagrum: NVL 11 §, NVL 26 §, NVL 31 §, NVL 33 § 

Sökord: Ersättning, naturreservat, Ljungåfors Kraft AB, tillstånd, dispens, vattenkraft, 

kraftverk 

121

Kortref: Interimistiskt förordnande enligt 11 § NVL medförde krav på tillstånd för byggande 

av vattenkraftverk. Ljungåfors Kraft AB sökte aldrig tillstånd (dispens) då det bedömdes som 

utsiktslöst. Så småningom stämdes dock staten på ersättning enligt 26 § NVL. MÖD ansåg 

emellertid att ersättningsrätt inte förelåg då det enligt bestämmelsernas ordalydelse är en 

förutsättning för detta att tillstånd söks och avslås. 


Dom 2002-11-08; M 4935-01; DM 92 

Saken: Skadestånd enligt miljöskadelagen (1986:225) 

Lagrum: 1 § miljöskadelagen 

Sökord: ersättning, buller, vibrationer, flygplats, militär, bruksvärde, boendevärde, skälighet 

Kortref: Fastighetsägare intill den militära flygplatsen F 10 stämde Fortifikationsverket på 

skadestånd för minskat bruksvärde. Miljödomstolen biföll talan och dömde ut skadestånd. 

Fortifikationsverket överklagande till Miljööverdomstolen och yrkade att miljödomstolens 

dom skulle upphävas. Miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljöskadelagen var 

tillämplig då skadefallet inträffat före miljöbalkens ikraftträdande. Miljööverdomstolen fann 

att de störningar som fastighetsägarna utsatts för genom buller, vibrationer och luftföroreningar 

lett till väsentliga inskränkningar i deras boendemöjligheter och en nedsättning 

av fastigheternas bruksvärden i en omfattning som inte kunde anses betydelselös. 

Miljööverdomstolen fann att med hänsyn till vad som framkommit om flygrörelsernas 

omfattning och frekvens samt de olägenheter de alstrat hade fastighetsägaren inte skäligen 

bort tåla störningarna. Ersättningens storlek fick bedömas utifrån en skälighetsuppskattning, 

varvid Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut. 

Anm: 

Dom 2002-12-11 (DM 106); M 7462-01 

Saken: Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken 


Sökord: Miljöskadestånd, ersättning för miljöskada, Hyr-Börsen i Roslagen, HCI Nordic, 

miljöskada, omgivning, lager, lagerlokal, avgränsning 

Kortref: Ett företag hyrde del i en lagerlokal av ett annat företag för att där förvara kemikalier. 

Skador uppstod på vissa vitvaror som hyresvärden hade uppställt i samma lokal och han 

påstod att orsaken var ångor från de kemikalier som hyresgästen förvarade där. Frågan i målet 

gällde om detta kunde betraktas som en omgivningsskada enligt 32 kap. MB. MÖD pekade på 

att i förarbetena anges att uttrycket omgivning får avgöras utifrån verksamhetens art och 

karaktär samt att ett arbetsområde för att betraktas som omgivning måste vara någorlunda 

avgränsat och inte utan vidare tillgängligt för utomstående. Vidare uttalade MÖD att i målet 

hade inte någon egentlig avgränsning skett mellan företagens lagerutrymme och området för 

hyresgästens lagerverksamhet inte var bestämd på annat sätt än att det maximalt fick ta i 

anspråk en viss del av lagret. Vid dessa förhållande fann MÖD att skadan inte kunde ha anses 

drabbat omgivningen i den betydelse som uttrycket har i 32 kap. 1 § MB. 

Anm: Högsta domstolen fastställde domslutet genom dom 2003-10-03 i mål T 184-03 (NJA 

2003 s. 384). HD anförde att det oavsett avsaknaden av fysisk avgränsning mellan de båda 

verksamheterna var det möjligt att särskilja dessa både i lokalen och till art och karaktär. 

Emellertid var det fråga om ett hyresförhållande, där hyresvärden hade haft möjlighet att i 

avtal reglera vem man ville hyra ut till och under vilka villkor detta skulle ske. Vid sådant 

förhållande ansåg HD att skadan på hyresvärdens egendom inte kunde anses ha uppkommit i 

verksamhetens omgivning i den mening som avses i 32 kap. 1 § MB. Kommentar i 

122

Miljödomar 2002:, sid. 

Dom 2002-12-11 (DM 110); M 429-02 

Saken: Skadestånd enligt miljöskadelagen 

Lagrum: MskL 3 § 

Sökord: Miljöskadestånd, Alwa Sport, vattenskada, ånga, annan liknande störning 

Kortref: Vid ombyggnadsarbeten skadades en vattenledning och utströmmande vatten och 

ånga orsakade omfattande skador i en intilliggande lokal. MÖD uttalade inledningsvis att 

enligt skadeståndsrättsliga grundsatser är miljöskadelagen tillämplig, då skadetillfället 

inträffade före miljöbalkens ikraftträdande. Domstolen ogillade emellertid anspråk om 

skadestånd, då störningen inte kunde anses utgöra vare sig luftförorening, markförorening 

eller annan liknande störning enligt 3 § första stycket 4, 5 och 8 pp. miljöskadelagen. 



Saken: Ersättning för fiskeskada vid regleringen av sjön Rebnisjaure 

Lagrum: ÄVL 9 kap. 48 § 

Sökord: Ersättning, fiskeskada, Skellefteälvens Vattenregleringsföretag, Bastusels 

Kraftaktiebolag, fiskekort, förlorade intäkter 

Kortref: Förlorade intäkter av fiskekortsförsäljning ryms inom begreppet ”ersättning för fiske 

eller skada därå” enligt 9 kap. 48 § första stycket 4 i 1918 års vattenlag (ÄVL) och ska därför 

ersättas med 150 % av beräknad skada. 



Saken: Tillstånd till bortledning av vatten ur Tidan m.fl. vattendrag och sjöar för bevattning 


Sökord: Ersättning, vattenverksamhet, ersättning, uttag av vatten, kraftverk, förlust av kraft 

Kortref: I mål om uttag av vatten från Tidan för bevattning begärde ägare till ett antal 

nedströms belägna kraftverk ersättning för de kraftförlusterna som skulle uppkomma av 

uttaget. Kraftverksägarna ville ha ersättning motsvarande den totala mängd vatten som årligen 

kunde avledas med stöd av tillståndet. Bevattnarna menade däremot att denna totala mängd 

skulle divideras med faktorn 3 eller 4 för att därmed ersätta den faktiska förlusten i enlighet 

med en utredning som gjorts av Jordbruksverket. Miljödomstolen gick på den senare linjen 

vilket i allt väsentligt också godtogs av MÖD. Därvid uttalade domstolen att utgångspunkten 

vid beräkningen av ersättningen är att den faktiska skadan ska ersättas, vilket i detta fall 

motsvarade bevattnarnas faktiska förlust av vatten för kraftverksproduktion. 

Anm: 


Saken: Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken på grund av miljöskada 


Sökord: Ersättning, miljöskada, grundvatten, grundvattennivå, sättningar, 

Kortref: Byggnaderna på en fastighet hade skadats genom sättningar till följd av en sänkning 

av grundvattennivån under fastigheten. Tvisten i målet gällde om kommunens åtgärder för att 

dränera ett näraliggande koloniområde under åren 1991-1994 orsakat denna 

grundvattensänkning. Med ändring av miljödomstolens dom fann MÖD att grundvattennivån i 

123

koloniområdet under vissa tider sänkts i för hållande till vad som skulle ha varit fallet om 

dräneringsåtgärderna inte vidta gits. Därmed hade det förekommit en sådan ändring av grundvattennivån 

som enligt 32 kap. 3 § första stycket 3. MB kan föranleda skadeståndsskyldighet 

för kommunen. Domstolen fann vidare att det förelåg övervägande sannolikhet för att denna 

sänkning av grundvattennivån i koloniområdet orsakat sänkningen av grundvattennivån under 

fastigheten och därmed skadorna samt att den störning som orsakat skadan var inte sådan att 

den skäligen bort tålas. Kommunen förpliktades därför att betala skadestånd till 

fastighetsägaren. 

Anm: 


Saken: Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen 

Lagrum: VL 19 kap. 7 §, RB 35 kap. 5 §, räntelagen 4 §, räntelagen 6 § 

Sökord: Ersättning, grustäkt, Högsta Grussamfällighet, pågående markanvändning avsevärt 

försvårad, ändrad markanvändning, grundvattennivå, ersättningsgill skada, ränta, 

rättegångskostnader 

Kortref: En grustäkt i Uppsala som bedrevs med stöd av tillstånd enligt 18 § NVL kom efter 

ett beslut om inrättande av vattenskyddsområde att hamna inom den i beslutet föreskrivna 

yttre skyddszonen. Tillståndshavaren – en grussamfällighet – begärde ersättning av 

kommunen med hänvisning till att pågående markanvändning hade avsevärt försvårats med 

avseende på brytning såväl över som under grundvattennivån. Miljödomstolen tillerkände 

grussamfälligheten viss ersättning (1 200 000 kr). MÖD fann inledningsvis att ersättning inte 

var utesluten med anledning av att föreskrifterna hade karaktär av allmänna aktsamhetsregler 

eftersom verksamheten bedrevs i enlighet med ett tillstånd. Domstolen konstaterade därefter 

att vissa återställningsarbeten (återfyllnad av täkten) inte utgjorde pågående markanvändning. 

Vad gällde grusuttaget fann MÖD att detta i sin helhet skulle betraktas som en och samma 

markanvändning eftersom tillståndet omfattade uttag både över och under grundvattennivån. 

Vidare konstaterades att hela uttaget var att anse som pågående markanvändning. Det faktum 

att brytning under grundvattennivån eventuellt skulle ha krävt särskild vattendom föranledde 

ingen annan bedömning. MÖD ansåg vidare att frågan om pågående markanvändning hade 

avsevärt försvårats skulle ske mot bakgrund av verksamheten som helhet. I fråga om brytning 

på nivåerna över en meter ovanför grundvattennivån fann MÖD att verksamhetsutövaren inte 

förmått visa att det uppkommit någon skada som kommunen hade att svara för. På nivån 

därunder hade vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort uttag vilket orsakat skada för 

tillståndshavaren. Med tillämpning av 35 kap. 5 § RB uppskattade MÖD denna skada till 

2 000 000 kr. Även fråga om ränta och rättegångskostnader. 

Anm: 


Saken: Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken 

Lagrum: MB 31 kap., MB 31 kap. 4 § 

Sökord: Ersättning, jordbruk, naturreservat, föreskrifter, gödsling, vinterbete, pågående 

markanvändning avsevärt försvårad, ändrad markanvändning, ersättningsgill skada, bidrag, 

miljöersättning 

Kortref: Ett par jordbrukare yrkade ersättning av staten för att reservatsföreskrifter hade 

inneburit att markanvändningen hade avsevärt försvårats p.g.a. förbud mot gödsling och 

vinterbete och därmed uteblivna bidrag i form av s.k. miljöersättning. Yrkandet ogillades av 

fastighetsdomstolen och domen fastställdes av MÖD. Därvid uttalade MÖD att 

124

marknadsvärdet på fastigheten primärt skulle grunda sig på utgående och förväntade bidrag 

för det faktiska markutnyttjandet, vilket i allt väsentligt överensstämde med det nyttjande som 

föreskrevs i reservatsföreskrifterna. Vidare ansåg domstolen att utredningen i målet visade att 

det inte fanns skäl att förvänta sig annat än att bidrag i form av miljöersätt ningar skulle kunna 

utgå i en i princip oförändrad omfattning under lång tid. Därmed var det inte visat att 

marknadsvärdet på det aktuella markområdet minskat i någon nämnvärd omfattning, varför 

ersättning inte skulle utgå. 

Anm: 

Dom 2003-06-23, mål nr M 3057-01 

Saken: Ersättning för vattenkraft 

Lagrum: 9 kap. 1 § vattenlagen 

Sökord: ersättning, ianspråktagande, vattenkraft, kraftverk, medelvattenföring, lagligförklaring, 

utbyggnadsvattenföring, fallhöjdsersättning, ränta, natureffekt 

Kortref: Miljödomstolen hade ålagt kraftbolag att ersätta fastighetsägare för ianspråktagande 

av vattenkraft. Bolaget överklagade och yrkade att ersättningen skulle bestämmas till ett lägre 

belopp per kW natureffekt. Fastighetsägarna överklagade och yrkade att ersättningen skulle 

bestämmas utifrån medelvattenföringen i stället för utbyggnadsvattenföringen. Fastighetsägarna 

yrkade också att ränta skulle utgå retroaktivt. Miljööverdomstolen anförde att 

ersättning för ianspråktagen vattenkraft inte kan utgå med mer än vad som faktiskt får tas i 

anspråk. I målet fann domstolen att utbyggnadsvattenföringen väsentligen understeg 

medelvatten föringen och därmed skall utbyggnadsvattenföringen ligga till grund för beräkning 

av ersättningen. Med hänsyn till de höjda elpriserna under senare år fann Miljööverdomstolen 

att värdet på vattenkraften inte skulle bestämmas till ett lägre belopp per kW natureffekt än 

vad miljödomstolen funnit. Något skäl att bifalla fastighetsägarnas räntekrav förelåg inte. 

Både bolagets och fastighetsägarnas överklagande avslogs. 

Beslut 2003-07-01; M 2653-03 (CH) 

Saken: Avvisad förbudstalan enligt miljöbalken 

Lagrum: 2 kap. 9 §, 17 kap. 1 § 18, 32 kap. 12 § MB, 27 § MBP 

Sökord: Enskilt anspråk, förbudstalan, väglagen, avvisad talan, arbetsplan, miljöfarlig 

verksamhet 

Kortref: Arbetsplan fastställd enligt väglagen har inte ansetts jämställd med ”tillstånd till 

miljöfarlig verksamhet” i den mening som avses i 32 kap. 12 § miljöbalken och utgjorde 

därför inte hinder mot prövning av enskilds förbudstalan. 

Anm: Överklagat till HD som i beslut 2004-02-26 i mål nr. Ö 2920-03 (NJA 2004 s. 88) 

fastställde MÖDs dom 


Saken: Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen 

Lagrum: VL 19 kap. 1 §, VL 19 kap. 2 §, VL 19 kap. 7 §, VL 20 kap. 3 §, MB 7 kap. 21 §, 

MB 7 kap. 22 § 

Sökord: Ersättning, vattenskyddsområde, kemikalieförvaring, föreskrifter, pågående 

markanvändning avsevärt försvårad, rättegångskostnader, Sorsele kommun 

Kortref: Tre fastighetsägare yrkade ersättning pga. föreskrifter om kemikalieförvaring i 

vattenskyddsområde. MÖD ogillade talan med hänvisning dels till att viss kemikaliehantering 

125

var tillåten, dels till att kraven inte gick utöver vad som skäligen måste tålas utan ersättning 

(19 kap. 1 § VL). Med ändring av miljödomstolens domslut, bedömdes fastighetsägarna dock 

ha haft tillräckliga skäl för att inleda rättegången mot kommunen, varför kommunen enligt 20 

kap. 3 § ålades att stå för deras rättegångskostnader i underinstansen. Skiljaktigt mening i 

frågan om rättegångskostnaderna. 

Anm: 


Saken: Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken 

Lagrum: 32 kap. 1 § MB, 32 kap. 3 § MB, 32 kap. 6 § MB 

Sökord: Ersättning, miljöskadestånd, miljöskada, byggarbeten, avspärrning, avstängning, ren 

förmögenhetsskada, toleranströskel, skälighetsavvägning, ortsvanlighet, allmänvanlighet, 

restaurang, Räkan 

Kortref: Ägaren till restaurangen Räkan i Göteborg stämde ett fastighetsbolag och yrkade 

ersättning enligt 32 kap. MB för minskade intäkter till följd av entreprenadarbeten på en 

intilliggande fastighet som under ett års tid hade försvårat tillgängligheten till restaurangen. 

Talan ogillades av miljödomstolen som menade att skada inte var visad. Räkan överklagade 

och argumenterade för att skadan utgjordes av den ostridiga intäktsminskningen som inträffat 

under arbetsperioden. Fastighetsbolaget pekade på andra orsaker till restaurangens minskade 

popularitet. MÖD uttalade att bevislättnadsregeln i 32 kap. 3 § 3 st. MB innebär att Räkan 

måste göra det mer sannolikt att det var entreprenadarbetena som hade orsakat 

intäktsminskningen än något annat förhållande. Domstolen ansåg inte att enbart utvecklingen 

av intäkterna kunde ge någon ledning därvidlag, särskilt som det saknades utredning om 

restaurangens intäkter efter arbetsperioden. Det kunde visserligen hållas för troligt 

entreprenadarbetena hade orsakat olägenheter för Räkan, men mot bakgrund av andra möjliga 

förklaringar till intäktsminskningen och även branschens allmänna trendkänslighet, ansåg 

MÖD att Räkan vid en sammantagen bedömning inte visat att omsättningsminskningen 

utgjorde en skada som med övervägande sannolikhet var orsakat av entreprenadarbetena. 

Anm: 

126

Miljösanktionsavgift 

Dom 2001-05-03 (DM 21); M 7128-00 

Saken: Miljösanktionsavgift för saknat svämtäcke över flytgödselbehållare vid 

jordbruks-företag 

Lagrum: 30 kap. MB, förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, 9 kap. 4 § MB, 9 

kap. 5 § MB, 7 § FMj, Sevesolagen 

Sökord: Miljösanktionsavgift, Edenberga Gård, verksamhet, anläggning, flytgödselbehållare, 

svämtäcke 

Kortref: Med uttrycket ”verksamhet” enligt 30 kap. MB avses – i likhet med Sevesolagen – 

inte ett företags eller en koncerns hela verksamhet (som kan vara spridd på många olika 

platser), utan varje separat verksamhet eller anläggning på vilken en näringsidkare bedriver 

verksamhet. MÖD ansåg därför att ett jordbruksföretag kunde ådömas miljösanktionsavgift 

för var och en av fyra anläggningar för djurhållning som låg på fyra olika, geografiskt åtskilda 

jordbruksfastigheter. Däremot kunde inte flera avgifter dömas ut för en och samma anläggning 

som bestod i flera anläggningsdelar med samma funktion (flytgödselbehållare). 


Dom 2001-05-21 (DM 27); M 1175-00 

Saken: Miljösanktionsavgift vid kriminalvårdsanstalt 

Lagrum: 30 kap. MB, förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, 16 § köldmediekun 

görelsen (1992:16) 

Sökord: Miljösanktionsavgift, näringsidkare, näringsverksamhet, kriminalvårdsanstalt, köldmedium 

Kortref: Den köksverksamhet som staten bedriver vid kriminalvårdsanstalten i Tillberga anses 

inte vara näringsverksamhet då den är en integrerad och naturlig del av huvudverksamheten, 

som utgörs av myndighetsutövning. 


Dom 2001-05-21 (DM 28); M 4660-00 

Saken: Miljösanktionsavgift vid sjukhus 



Sökord: Miljösanktionsavgift, näringsidkare, näringsverksamhet, köldmedium, sjukhus, 

landsting 

Kortref: Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset i Arvika är inte att betrakta 

som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom 

det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av 

ekonomisk art. 


Dom 2001-05-21 (DM 29); M 6957-00 

Saken: Miljösanktionsavgift vid kommunalt avloppsreningsverk 



Sökord: Miljösanktionsavgift, näringsidkare, näringsverksamhet, kommun, avloppsreningsverk, 

reningsverk, köldmedium 

127

Kortref: Den verksamhet som Vetlanda kommun driver vid avloppsreningsverket är att 

bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighets utövning, 

men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i 

huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag. 


Dom 2001-05-21 (DM 30); M 6958-00 

Saken: Miljösanktionsavgift vid kommunalt vattenverk 



Sökord: Miljösanktionsavgift, näringsidkare, näringsverksamhet, kommun, vattenverk, 

köldmedium 

Kortref: Den verksamhet som Vetlanda kommun bedriver vid Pauliströms vattenverk är att 

bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighets utövning, 

men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i 

huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag. 

Dom 2001-06-14 (DM 36); M 8383-00 

Saken: Miljösanktionsavgift för underlåten rapportering enligt köldmediekungörelsen 

Lagrum: 30 kap. MB, förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, 

köldmediekungörelsen 

Sökord: Miljösanktionsavgift, kylanläggning, köldmedium, rapporteringsskyldighet 

Kortref: Miljösanktionsavgift har fastställts för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldighet 

med avseende på resultat av årlig kontroll av köldmedier. Rapporterings skyl digheten 

utlöstes av det faktum att anläggningen vid ett kontrolltillfälle innehöll mer än en viss 

mängd (10 kg), oavsett det faktum att mängden efter detta tillfälle var under gränsen. 

Dom 2001-11-20 (DM 56); M 3486-00 

Saken: Miljösanktionsavgift 

Lagrum: 30 kap. MB, förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, Statens 

naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16, omtryckt 1997:3) med föreskrifter om kyl- och 

värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC, köldmediekungörelsen 

Sökord: Miljösanktionsavgift, Allmans, kylanläggning, köldmedium, rapporteringsskyldighet 

Kortref: Ett företag demonterade och sålde ett antal kylaggregat och levererade dessa före 

halvårsskiftet. Någon kontroll och inrapportering enligt köldmediekungörelsen gjordes inte för 

dessa aggregat och företaget blev därför förelagda att betala miljösanktionsavgift. MÖD 

menade emellertid att författningstexten inte ger klar vägledning när det gäller vem som är 

rapporteringsskyldig i en sådan situation. Med hänvisning till legalitetsprincipen underkändes 

därför föreläggandet. 


Dom 2002-05-13 (DM 39); M 768-01 

Saken: Miljösanktionsavgift vid tillfällig förbränning 

Lagrum: 30 kap. MB, bilagan till MHF 

Sökord: Miljösanktionsavgift, anläggning, anordning, tillfällig, förbränning 

Kortref: Begreppet ”anläggning” enligt SNI-kod 90.004-3 i bilagan till MHF bör anses betyda 

att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. 

128

Begreppet har därför i mål om miljösanktionsavgift inte ansetts omfatta förbränning av avfall 

på marken. 

Anm: 

Dom 2002-08-14 (DM 64); M 7203-01 

Saken: Miljösanktionsavgift för underlåten rapportering enligt köldmediekungörelsen 

Lagrum: 30 kap. MB, förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, Statens 

naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16, omtryckt 1997:3) med föreskrifter om kyl- och 

värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC, köldmediekungörelsen 

Sökord: Miljösanktionsavgift, kylanläggning, köldmedium, rapporteringsskyldighet, lagstöd 

Kortref: Miljösanktionsavgift har fastställts för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldighet 

med avseende på resultat av årlig kontroll av köldmedier. I målet inhämtades 

yttrande av Naturvårdsverket om lagstödet för rapporteringsskyldigheten. Verket uttalade att 

det finns i vart fall tre argumentationslin jer som talar för att föreskriften har stöd i miljöbalken 

och dess bemyndigan den. För det första kan föreskriften betraktas som en föreskrift om 

försiktig hetsmått enligt 14 kap. 24 § MB samt 6 och 26 §§ FKB. För det andra kan 

föreskriften ses som ett särskilt villkor för den som hanterar köldmedier (14 kap. 24 § 2 st. 

MB samt 21 och 26 §§ FKB. För det tredje kan före skriften ses som en föreskrift om 

uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier (14 kap. 9 § MB samt 9 och 26 §§ FKB). 


Dom 2002-09-26 (DM 71); M 145-02 

Saken: Miljösanktionsavgift för utebliven produktionsuppgift för täkt 


Sökord: Miljösanktionsavgift, täkt, torvtäkt, grustäkt, produktionsuppgift, tillstånd, 

näringsidkare 

Kortref: En person med tillstånd till täkt hade inte anmält produktionsuppgift för åren 

1995-99, varpå miljönämnden beslutade om miljösanktionsavgift för det sistnämnda året. 

MÖD uttalade att uttrycket näringsidkare i 30 kap. MB ska tolkas restriktivt och ges samma 

innebörd som i övriga delar av svensk rätt. Domstolen fann vidare att det inte var visat i målet 

att någon näringsverksamhet i form av grustäkt hade bedrivits under det aktuella året. Inte 

heller den torvtäkt som bedrivits hade varit av den omfattning eller varaktighet att den kunde 

anses som näringsverksamhet i den betydelse som uttrycket har i 30 kap. MB. 


Dom 2002-10-16 (DM 77); M 2100-01 


Lagrum: MB 30 kap. 1 §, MB 30 kap. 2 §, MB 30 kap. §, FMSA bil. p. 1.1, MHF bil. p. 

90.007-2 

Sökord: Miljösanktionsavgift, uppläggning, hantering, avfall, anmälningsplikt, förorening, 

risk 

Kortref: Miljösanktionsavgift påfördes ett handelsbolag för hantering och uppläggning av 

avfall utan att anmälan därom hade gjorts till tillsynsmyndigheten. MÖD fastställde avgiften 

och uttalade att frågan om någon förorening kunnat konstateras i det enskilda fallet saknade 

betydelse för anmälningsplikten enligt den aktuella bestämmelsen (MHF bil p. 90.007-02). 

Den uppläggning som bolaget hade gjort hade medfört en i vart fall ringa risk för förorening 

och det var därför riktigt av tillsynsmyndigheten att påföra avgiften utan närmare utredning 

129

om detta. 


Dom 2002-11-05 (DM 87); M 4353-01 


Lagrum: MB 30 kap. 1 §, MB 30 kap. 2 §, Kemikalieinspektionens förskrift KIFS 1994:12, 

FMSA bil. p. 5.7 

Sökord: Miljösanktionsavgift, saluhållande, överlåtelse, kemiska produkter, märkning 

Kortref: Miljönämnden hade påfört ett företag miljösanktionsavgift för överlåtelse av kemiska 

produkter i en butik enligt bilagan till FMSA p. 5.7. Miljödomstolen underkände emellertid 

avgiften med hänvisning till det i målet endast var visat att de omärkta förpackningarna med 

kemikalier hade förvarats i butiken, inte överlåtits. MÖD fastställde miljödomstolen dom. 


Dom 2002-12-11 (DM 109); M 2049-01 


Lagrum: MB 30 kap., FMSA bil. p. 5.6, SNFS 1992:16 4 §, SNFS 1992:16 11 §, SNFS 

1992:16 14 §, SNFS 1992:16 16 §. 

Sökord: Miljösanktionsavgift, dubbelavgift, köldmediekungörelsen, köldmedium, årlig 

kontroll, rapport, rapporteringsskyldighet 

Kortref: Frågan i målet gällde om en näringsidkare kan påföras miljösanktionsavgift dels för 

underlåten årlig kontroll av köldmedieanläggning, dels för underlåten rapportering av 

resultatet av densamma. Inledningsvis uttalade MÖD att den årliga kontrollen måste utföras 

under innevarande kalenderår och inte i efterhand. Vidare menade domstolen att 

rapporteringsskyldighet enligt köldmediekungörelsen förutsätter att det finns något 

kontrollresultat att rapportera. Om någon kontroll av anläggningen inte utförts kan därför 

miljösanktionsavgift enbart påföras för denna inledande underlåtenhet. Även fråga om 

omröstning i mål om miljösanktionsavgift. I denna del uttalade MÖD att 20 kap. 10 § gäller 

även i sådana mål, vilket innebär att ordföranden har utslagsröst. 

Anm: Samma dag meddelades likalydande domar i målen M 2234-01 (DM 108; Stiftelsen 

Gransnäs Ungdomsgård) och M 5050-01 (DM 107; Fagersanna Allservice). Kommentar i 

Miljödomar 2002:, sid. 123 (DM 107) och sid. 127 (DM 109) 



Lagrum: MB 30 kap., MB 9 kap. 6 §, MHF 21 §, FMSA 1 §, FMSA bil. p. 1.1, FMSA bil. p. 

1.2 

Sökord: Miljösanktionsavgift, Borås Pulverlackering, anmälningspliktig verksamhet, 

C-verksamhet, vattenbaserad avfettning, järnfosfatering, nyanläggning, driva verksamhet 

Kortref: Ett företag hade flyttat till nya lokaler och även utökat verksamheten med nya 

processer. Tillsynsmyndigheten påförde miljösanktionsavgift för underlåten anmälan av 

C-verksamhet. Miljödomstolen underkände avgiften med hänvisning till att det inte var fråga 

om nyanläggande, då likartad verksamhet tidigare hade bedrivits i lokalerna. I likhet med 

miljödomstolen ansåg MÖD att 1 § FMSA resp. punkten 1.1 i bilagan till samma förordning 

enbart täcker förbudet i första punkten i 21 § MHF. Däremot uttalade MÖD att anläggande 

eller drift av varje miljöfarlig verksamhet som utgör en s.k. C-verksamhet är förbjuden utan 

föregående anmälan enligt 21 § 1 MHF. Då bolagets verksamhet hade utökats med nya 

130

processer och dessa i sig var anmälningspliktiga enligt bilagan till MHF, ansåg MÖD därför 

att bolaget hade påbörjat verksamhet i strid mot förbudet i 21 § 1 samma förordning och 

fastställde beslutet om miljösanktionsavgift. 




Lagrum: MB 30 kap. 1 §, MB 30 kap. 2 §, FMSA 1 §, FMSA bilaga p. 1.1, MHF bilaga p. 

14.2-1 

Sökord: Miljösanktionsavgift, anmälningsplikt, miljöfarlig verksamhet, krossverk, 

asfaltåtervinning, asfaltkrossning, betongkrossning 

Kortref: Med hänvisning till legalitetsprincipen ansåg MÖD att miljösanktionsavgift inte 

kunde dömas ut för utebliven anmälan av krossverk för asfalt och betong, då 

anmälningsplikten enligt bilagan till MHF p. 14.2-1 enbart täcker berg- eller gruskrossverk 




Lagrum: MB 30 kap. 1 §, MB 30 kap. 2 §, MB 30 kap. 3 §, EgenkontrollF 6 §, NFS 2000:10, 

NFS 2001:2 

Sökord: Miljösanktionsavgift, miljöfarlig verksamhet, Reci, lukt, egenkontroll, underrättelse, 

rapporteringsskyldighet, olägenhet, driftstörning 

Kortref: MÖD fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § 

egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, 

vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen 

Anm: 


Saken: Miljösanktionsavgift, köldmedia, köldmedium, rapporteringsskyldighet, kylaggregat, 

avtal, ägare, nyttjare 

Lagrum: MB 30 kap. 1 §, MB 30 kap. 2 §, MB 30 kap. 3 §, Köldmediekungörelsen 11 §, 

Köldmediekungörelsen 16 § 

Sökord: Miljösanktionsavgift 

Kortref: Miljödomstolen dömde ut miljösanktionsavgift för underlåten rapportering av årlig 

kontroll av köldmedieanläggning bestående av fyra kylaggregat. Företaget överklagade och 

anförde att man endast ägde två av dessa med en köldmediemängd som understeg 10 kg samt 

att avtal inte hade slutits med ägarna till de övriga två om att man hade övertagit 

inrapporteringsansvaret. MÖ upphävde miljösanktionsavgiften med hänvisning till att 

tillsynsmyndigheten mot bolagets uppgifter inte hade visat att rapporteringsskyldigheten enligt 

16 § köldmediekungörelsen åvilade företaget. 



Saken: Miljösanktionsavgift m.m. 

Lagrum: MB 26 kap. 20 §, MB 27 kap.1 §, FAPT 2 kap. 2 §, FAPT 9 kap. 3 §, MB 30 kap. 1 

§ 

Sökord: Miljösanktionsavgift, tillsynsavgift, hamn, hamnanläggning, lastning, lossning, anlöp, 

131

jämkning, Härnösands Schakt & Trädgårdsanläggningar 

Kortref: Kajerna i Gustafsvik resp. Ramvik i Ångermannaälven har använts för lastning utan 

anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit 

mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan 

hamn som omfattas av SNI-kod 63.22-1. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde 

därför MÖD länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för 

verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för Gustafsviks hamn fastställdes, 

medan den för Ramvik jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning. 

Anm: 



Lagrum: MB 30 kap. 1 §, Köldmediekungörelsen 11 §, Köldmedie- 

kungörelsen 16 §, Köldmediekungörelsen 4 §, 

Sökord: Miljösanktionsavgift, köldmediekungörelsen, rapporteringsskyldighet, 

fastighetsägare, brukare, hyrestagare, Hushagen 

Kortref: Ett allmänt formulerat avtal hade upprättats mellan en fastighetsägare och en 

näringsidkare om den senares skyldigheter vid brukandet av en affärslokal. I lokalen fanns en 

kylanläggning som ett år inte kontrollerades på föreskrivet sätt. Med hänvisning till 4 § 

Köldmediekungörelsen påförde miljönämnden fastighetsägaren miljösanktionsavgift för 

denna underlåtelse. Miljödomstolen menade att avtalet inte kunde anses uttryckligen reglera 

att rapporteringsskyldigheten hade gått över till brukaren, vilket är en förutsättning för att 

miljösanktionsavgiften ska kunna åläggas denne. MÖD fastställde miljödomstolens dom. 

Anm: 



Lagrum: MB 30 kap. 1 §, MB 30 kap. 3 §, FMSA bilagan p. 3.3, FMj 7 § 

Sökord: Miljösanktionsavgift, svämtäcke, täckning, gödsel, urin, gödselvårdsanläggning, 

lagring, stallgödsel, flytgödselbehållare, urinbehållare 

Kortref: Vid inspektion på en jordbruksfastighet konstaterade miljönämnden att utloppen till 

en urinbehållare inte var täckta. Lantbrukaren påfördes en miljösanktionsavgift för att ha 

åsidosatt föreskrift i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket om att påfyllning av sådan 

behållare ska ske under täckning. Miljödomstolen upphävde miljönämndens beslut med 

hänvisning till att nämnden inte hade visat att lantbrukaren verkligen hade utfört påfyllning av 

urinbehållaren utan föreskriven täckning. MÖD ändrade och fastställde miljönämndens beslut 

med motiveringen att det mot bakgrund av utredningen i målet om djurhållningen och 

konstruktionen av gödselhanteringen på gården framstod som uppenbart att stallbyggnaden 

och gödselplattan kontinuerligt dränerades och således påfyllningen hade skett utan täckning. 

Anm: 

132

Miljööverdomstolen: Vägledande avgöranden 1999-2003

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?