Untitled - BWI 2013 World Congress

Global Solidaritet för en Hållbar Framtid - Lille, Frankrike 9-10 December 2009
Diskriminering beträffande löner och arbetsvillkor mellan olika grupper är också vanlig. I
Sydasien utgör kvinnorna minst 30 % av den totala arbetsstyrkan inom byggbranschen, de
utför de sämst betalda, okvalificerade arbetsuppgifterna. Kvinnorna får nästan alltid sämre
betalt än männen, framför allt beroende på könssegregationen på arbetsmarknaden och
en ojämlik tillgång till utbildning, och de får mindre betalt än männen även för lika arbete.
Migrerande arbetare och de som tillhör vissa etniska grupper eller sociala klasser är också
utsatta för diskriminering. Denna utnyttjande anställnings- och arbetsrrättspraxis beror i
första hand på att man flyttar över kraven på arbetsvillkoren till bemanningsföretag, en
praxis som hindrar arbetarna från att gå samman och försvara sina lagliga rättigheter.
användningen av barn- och slavarbetare är utbredd i många länder, särskilt i tegelbruk och
stenbrott, där stora mängder mycket unga barn arbetar under outhärdliga villkor och där
man betalar ut förskott för säsongsarbete, vilket leder till skuldslaveri. Barn- och slavarbete
hänger nära samman med migrerande arbetskraft. På vägbyggen och i byggnadsprojekt
arbetar ett stort antal arbetare som är under arton år, trots att arbetet är så farligt att det
borde vara uteslutet för dem att arbeta där.
Byggnads- och skogsarbete i utvecklingsländerna är inte bara dåligt betalt och osäkert, det
är också onödigt farligt.
arbete inom byggnadsbranschen har ett envist rykte om sig att vara smutsigt, svårt och
farligt. arbetet inom byggnadssektorn svarar också för en betydligt större andel arbetsplatsolyckor
och arbetsrelaterade sjukdomar än andra branscher, cirka 30 % av arbetsplatsolyckorna
med dödlig utgång inträffar i samband med byggnadsarbete. 100 000 arbetare
dör varje år på byggarbetsplatserna – en person dör var femte minut på grund av undermåliga
och illegala arbetsförhållanden.
I de tropiska områdena riskerar en av tio skogsarbetare att dödas under sin livsarbetstid,
och skogsmaskiner orsakar fortfarande ett större antal allvarliga skador än maskinerna i
någon annan sektor. alla dessa “olyckor” är fullständigt förutsägbara och fullt möjliga att
förebygga.
För alla risker – kemikalier, damm, manuell hantering, fysiska och psykosociala risker – är
exponeringen inom våra sektorer rutin och alltför stora. Dåliga välfärdssystem förvärrar
riskerna. Och i utvecklingsländerna innebär företeelser som informellt arbete, tvångs- och
barnarbete och frånvaron av en effektiv tillämpning av anständig lagstiftning att respekten
för arbetstagarnas rättigheter och skyddet av deras hälsa och säkerhet är lågprioriterad eller
obefintlig.
Många av de vanligast förekommande cancerframkallande ämnena på arbetsplatserna
– solens strålning, asbest, kristallisk kisel, radon, trädamm, dieselavgaser, mineralfibrer,
lösningsmedel i trälacker, bekämpningsmedel och träbehandlingsmedel – allt detta är
sådant som arbetarna dagligen utsätts för inom byggnads- och träindustrin. Kroniska sjukdomar
är utbredda. asbestrelaterade sjukdomar, silikos (stendammslunga) p.g.a. exponering
för cement och stendamm, och exponering för ett stort antal farliga ämnen dödar ytterligare
tusentals arbetare. Sjukdomar i andningsvägarna, hudsjukdomar, vibrationssyndrom, dövhet
och långvarig smärta efter hårt fysiskt arbete, hög arbetsbelastning och långa arbetstider är
nästan universella hälsoproblem.
I hela världen beräknar ILO att kostnaderna för arbetsplatsolyckor och sjukdomar inom alla
sektorer utgör 4 % av BIP, vilket gör förebyggande åtgärder på arbetsplatserna till en utvecklingsfråga.
Ändå är det mycket vanligt att man påträffar även stora byggprojekt som inte
85