psykologtidningen 2/06
psykologtidningen 2/06
psykologtidningen 2/06
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ill: gunilla kvarnström<br />
förhållanden.<br />
Och om man inom psykologin bara ser<br />
individen och individens inre som kunskapsobjekt,<br />
då hamnar maktfrågor samt<br />
sociala och kulturella perspektiv utanför<br />
det som betraktas som psykologi.<br />
Eva Magnusson menar naturligtvis inte<br />
att all mätning eller all kvantitativ forskning<br />
är fel. Men hon anser att man bör vara<br />
medveten om vilket perspektiv man<br />
har och hur resultaten ska tolkas och också<br />
om vilka begränsningar ett visst paradigm<br />
innebär för skapandet av kunskap<br />
– Det är heller inte så att psykologin<br />
som helhet saknat könsteoretiska perspektiv,<br />
påpekar hon. Redan i början av<br />
1900-talet påvisade kvinnliga psykologiforskare<br />
att en del vanligt förekommande<br />
psykologiska teorier genomsyrades av fördomar<br />
mot kvinnor. Det man tidigt kritiserade<br />
var uteslutningar av kvinnor i<br />
forskningen, fördomsfulla tolkningar av<br />
kvinnors verklighet, koncentrationen på<br />
könsskillnader och brister i metoderna.<br />
Tidiga kritiker ifrågasatte till exempel just<br />
psykologisk forskning om skillnader mellan<br />
kvinnor och män när det gällde olika<br />
förmågor och egenskaper. Där metoderna<br />
var acceptabla kunde man påvisa betydligt<br />
färre tydliga skillnader mellan könen.<br />
Tidiga könsteoretiska forskare och kritiker<br />
i Norden är Mona Eliasson och<br />
Margot Bengtsson i Sverige samt Hanne<br />
Haavind och Harriet Holter i Norge.<br />
BRISTEN PÅ GENUSPERSPEKTIV har lett till<br />
två olika sätt att förstå kön inom psykologin,<br />
förklarar Eva Magnusson. I det ena<br />
fallet – det vanligaste – betonar man de<br />
psykologiska skillnaderna mellan könen,<br />
som uppfattas som radikalt olika, i det<br />
andra fallet ser man kön som något ovidkommande.<br />
När man inom psykologin fokuserar på<br />
könsskillnader mellan kvinnor och män,<br />
missar man lätt de ofta större variationerna<br />
bland kvinnor och bland män.<br />
Fokus på skillnader mellan kvinnor och<br />
män gör att man ofta missar variationer<br />
inom gruppen kvinnor och inom gruppen<br />
män, variationer som ofta är större än genomsnittsskillnaderna<br />
mellan könen.<br />
Fokus på skillnader gör det också svårt att<br />
se orättvisor i bemötandet av kvinnor och<br />
män.<br />
BRIST PÅ SJÄLVFÖRTROENDE sägs till exempel<br />
ofta vara orsaken till att kvinnor<br />
inte i samma utsträckning som män hamnar<br />
på chefsposter i en organisation. Man<br />
ser då bristen hos kvinnan, i hennes personlighet.<br />
Det är hon som ska förändras,<br />
inte de förhållanden eller hinder för kvinnors<br />
avancemang som kanske finns inom<br />
organisationen. Bortser man på det sättet<br />
från sociala dimensioner och maktförhållanden<br />
i jämförelser mellan kvinnor kommer<br />
man också att se individuella egenskaper<br />
som orsaken till ojämlikhet.<br />
– I det andra fallet, det vill säga då man<br />
inte tillmäter könet någon betydelse i studiet<br />
av människan glömmer man att kvinnor<br />
och män lever under olika villkor, säger<br />
Eva Magnusson. I sådana könsneutrala<br />
resonemang ser man inte skillnader i<br />
makt och resurser mellan kvinnor och<br />
män eller att kvinnors och mäns handlingar<br />
uppfattas och värderas olika.<br />
När man till exempel talar om könsneutrala<br />
löner och könsneutrala lagar utgår<br />
man från att livsvillkor och förutsättningar<br />
för kvinnor och män är lika.<br />
Ytterligare en typ av könsblinda resonemang<br />
var när man tidigare undersökte<br />
pojkar och män och sedan generaliserade<br />
resultaten till att omfatta alla människor,<br />
det vill säga också kvinnor och flickor.<br />
Men vad innebär då genusperspektiv<br />
inom psykologin?<br />
GENUSFORSKARE UTGÅR FRÅN att alla<br />
samhällen har någon typ av genusordning,<br />
det vill säga en kategorisering<br />
utifrån kön som påverkar<br />
hur människor uppfattar<br />
sig själva, hur de ser<br />
på och bemöter andra och<br />
som innehåller koder som<br />
styr vad som anses kvinnligt<br />
och manligt. De här<br />
genuskonstruktionerna varierar<br />
mellan olika samhällen<br />
och kulturer, men leder oftast<br />
till ojämlikhet mellan könen och<br />
ett nedvärderande av det som ses som<br />
kvinnligt. Detta i sin tur påverkar både<br />
kvinnors och mäns uppfattning om sig<br />
själva, det vill säga deras könsidentitet.<br />
För genusforskare är det därför samhälleliga<br />
tolkningar och följder av att tillhöra<br />
ett visst kön, det vill säga vad kön ges för<br />
innebörder, som är intressant att utforska<br />
– inte kvinnors och mäns inre egenskaper.<br />
– Men den sociala struktureringen i<br />
samhället gäller inte bara kön, påpekar<br />
Eva Magnusson.<br />
Det handlar inte bara om kvinnor och<br />
män. Det finns också andra hierarkiskapande<br />
uppdelningar av människor, till exempel<br />
utifrån etnisk tillhörighet, klasstillhörighet<br />
eller sexuell orientering.<br />
De här struktureringsprinciperna samspelar<br />
med kön. Frågorna kring vilka ytterligare<br />
innebörder dessa principer tillför<br />
begreppen ”manligt och kvinnligt” har<br />
under senare år ägnats allt större intresse<br />
inom den psykologisk genusforskningen.<br />
Psykologisk forskning utan genusperspektiv<br />
har till exempel oftast tagit för givet<br />
att ”sexualitet” är det samma som ”heterosexualitet”<br />
och därmed uteslutit lesbiska<br />
kvinnor och homosexuella män i<br />
undersökningar som inte gällt just sexualitet,<br />
utan livserfarenheter och utveckling.<br />
Och på samma sätt som undersökningar<br />
av män generaliserats till att omfatta alla<br />
människor, har forskning om vita, västerländska<br />
medelklasskvinnor generaliserats<br />
till att gälla kvinnor överhuvudtaget, oberoende<br />
av klass eller etnicitet.<br />
GENUSPSYKOLOGISK FORSKNING har genom<br />
åren haft två huvudspår. Dels empirisk<br />
forskning, där man lyft fram tidigare<br />
osynliga förhållanden i framför allt kvinnors<br />
liv, dels alltså en teorikritik som ifrågasätter<br />
forskning, där man bortser från<br />
sociala dimensioner och maktförhållanden<br />
kopplade till kön.<br />
Att genusforskning inom psykologin<br />
länge varit inriktad på kvinnor har att göra<br />
med att bristerna där har ansetts störst.<br />
Men redan på 1980-talet började man rikta<br />
sökarljuset även mot männen. Så kallade<br />
mansforskare (både kvinnor och män)<br />
började studera män ”som män” i stället<br />
för som ”norm” för människan. Inom den<br />
kritiska mansforskningen har man bland<br />
annat studerat mäns våld mot kvinnor<br />
och andra män, och mäns identiteter som<br />
de kommer till uttryck i föräldraskap och<br />
känsloliv.<br />
Kraven på genusperspektiv i psykologiutbildningen<br />
kommer i dag från två håll. I<br />
högskoleförordningen står numera att alla<br />
utbildningar vid högskolor och universitet<br />
bör ha ett genusperspektiv. Men kraven<br />
kommer också från studenterna själva.<br />
Frågan har lösts på lite olika sätt vid oli-<br />
6 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>