psykologtidningen 2/06

More documents

Recommendations

Info

DEBATT Ge psykologkandidaterna mer kvalificerade uppgifter! Om psykologkandidaten ges möjlighet att i en arbetssituation använda sig av sin kunskap och kompetens skulle mycket vara vunnet, skriver Benjamin Bohman, psykologstuderande i Uppsala. Föreställ er följande situation: Att efter fyra och ett halvt år av universitetsstudier i teoretisk och tillämpad psykologi – med moment som samtalsmetodik, utredningsmetodik, testkunskap, psykopatologi, psykodiagnostik, 15 veckors psykolog praktik samt grundläggande psykoterapiutbildning (”steg I”) – enbart kunna söka extraarbete eller sommarjobb som mentalskötare inom psykiatrin, dessutom i konkurrens med studeranden i ämnen som till exempel teknologi, ekonomi eller konst. Antagligen är den inledande uppmaningen överflödig; många av er har befunnit sig, eller – liksom undertecknad – befinner sig, i just en sådan situation. För den psykologkandidat som i slutet av utbildningen önskar (eller finner sig tvungen på grund av en pressad studentekonomisk situation) arbeta under terminen eller sommaren saknas arbetstillfällen med uppgifter som motsvarar dennes kunskap och kompetens. Psykologkandidaten får i stället nöja sig med de arbeten som står till buds, såsom personlig assistent, behandlingsassistent eller mentalskötare. I en tid då psykologisk behandling efterfrågas av allt fler, samtidigt som tillgängligheten är låg och väntetiden lång, innebär denna omständighet ett rent resursslöseri. Den innebär dessutom en antydan om att psykologisk kunskap och kompetens inte riktigt räknas, i alla fall inte innan PTP:n. Situationen i dag, då en psykologkandidat kan gå från arbete som mentalskötare till en PTP-tjänst från en dag till nästa, är naturligtvis absurd. VAD SKULLE DÅ psykologkandidatens funktion kunna vara? För att svara på detta krävs ingen större föreställningsförmåga. Psykologkandidaten uppfyller de av Socialstyrelsen uppställda kraven på nödvändiga kunskaper för att i den kommande yrkesutövningen som psykolog utföra bedömnings- och utredningsarbete, inklusive diagnostik och testning. Psykologkandidater på de sista terminerna under utbildningen har dessutom tillräckliga kunskaper för att under handledning bedriva psykoterapeutiskt arbete. Vid Upp- sala universitet har kandidaten genomgått grundläggande psykoterapiutbildning (”steg I”) i och med termin 9. Om psykologkandidaten ges möjlighet att i en arbetssituation använda sig av sin kunskap och kompetens, under handledning, skulle mycket vara vunnet. Ett exempel är att väntetiden på psykologisk utredning skulle kunna kortas ned, ett annat att psykologisk behandlingsverksamhet skulle kunna bedrivas kontinuerligt även under semestertid. Det skulle dessutom kunna få positiva effekter på psykologyrkets status, lönenivå samt profilering gentemot andra yrkesgrupper. ETT SYSTEM LIKNANDE det för läkarkandidater skulle kunna införas. Den grad av kunskap och kompetens som psykologkandidaten har uppnått, beroende på hur långt i utbildningen denne kommit, kan kopplas till befattningar som ”psykologassistent” och ”underpsykolog”, med olika nivåer för arbetsuppgifternas svårighetsgrad, personligt ansvar och självständigt arbete. Det är troligt att psykologutbildningen till viss del skulle behöva omformas för att möjliggöra detta. Som vanligt i sådana här sammanhang skulle röster sannolikt höjas om ekonomiska hinder för en sådan nyordning. Och som vanligt skulle en diskussion behövas som argumenterar för att det som är ekonomiskt betungande på kort sikt är en ekonomisk besparing på lång sikt i takt med ökad psykologisk hälsa och välbefinnande. Ansvaret att förändra nuvarande situation så att psykologkandidaters kunskap och kompetens tillvaratas och förvaltas på bästa sätt faller på många aktörer: arbetsgivare, universitet, studenter, yrkesverksamma psykologer, och inte minst – på Psykologförbundet. BENJAMIN BOHMAN Psykologkandidat Uppsala universitet Forskning om barn och brott NORMBRYTANDE BETEENDE I BARNDOMEN Vad säger forskningen? Av Henrik Andershed och Anna-Karin Andershed IMS och SiS, 2005 nytt i tryck ■ I boken presenteras internationell forskning om diagnostisering, förekomst, orsaksoch riskfaktorer, prognos för framtida problem samt prevention och behandling av normbrytande beteende bland barn. Ökad kunskap, tidiga förebyggande insatser och behandling av barn med normbrytande beteende ger både mänskliga och ekonomiska vinster, anser författarna fil dr Henrik Andershed och fil dr Anna-Karin Andershed. Prognosen för barn som börjar med brott före 12 år ålder är dyster om samhället inte tar tag i problemet. Både författarna är forskare och anställda vid Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap vid Örebro universitet. De vänder sig främst till verksamma inom barnoch ungdomspsykiatri, socialtjänst och skola samt forskare och studerande på högskolan. Preventionsprogram för barn och unga FRAMGÅNGSRIKA PREVENTIONSPROGRAM FÖR BARN OCH UNGA En forskningsöversikt Av Laura Ferrer-Wreder, Håkan Stattin, Cass Lorante, Jonathan G Tubman, Lena Adamson MS, SiS, 2005 ■ Boken är en kunskapsöversikt och ger exempel på amerikanska och europeiska preventionsprogram som visat sig minska ungdomars problembeteenden och främja deras sociala utveckling. Den har utarbetats av docent Laura Ferrer Wreder och professor Håkan Stattin. Boken har tidigare publicerats i USA. Laura Ferrer-Wreder arbetar vid Psykologiska institutionen vid Barry University i USA och Håkan Stattin vid Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap vid Örebro universitet. Författarna vänder sig till dem som arbetar förebyggande med barn och ungdomar. 24 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
■ Psykologin och den professionellt utövade psykologiska verksamheten har strukit på foten för en ultraliberal agenda, som många i samhället visserligen sympatiserar med men som varit förödande för psykologisk vetenskap och praktik och skadat ämnets trovärdighet. Denna salva riktas mot förhärskande psykologi i boken ”Destructive trends in mental health. The well- intentioned path to harm”. Salvan riktas också i motsvarande grad mot psykiatrin och socialtjänsten. Boken skulle kunna avfärdas som konservativ propaganda, hemmahörande långt ut på högerkanten, om det inte vore för att utgivarna, Rogers H Wright och Nicholas A Cummings, under många år verkat som radikala ledare för psykologin i USA, inte minst inom American Psychological Association (APA). Båda ingick i gruppen ”Dirty Dozen”, som under 1960-talet och framåt med närmast aktivistiska metoder stred för en professionell psykologisk och psykoterapeutisk yrkesverksamhet, fristående från psykiatrin. Boken har tre sektioner och en lång rad författare. Den första sektionen behandlar teman som politisk korrekthet, kulturell sensitivitet och mångfald. Den andra tar upp aspekter kring ekonomi och psykisk hälsovård. Slutligen diskuteras hur politik påverkat såväl vetenskap som praktik i negativ riktning. I USA är konservativa strömningar starka. Samtidigt är akademiska och praktiserande psykologer mycket mera liberala än befolkningen i stort. Exempel ges på hur subtila förskjutningar i språket ger uttryck för politisk korrekthet, får fäste i det vetenskapliga språket och definierar gängse praxis inom psykologi och psykiatri. Boken återger hur politisk korrekthet speglar fientlighet, narcissism och ”snabbköpsmoral”. Kulturell sensitivitet Psykologer uppmanas (inte oväntat med särskild udd riktad mot liberala synsätt) att empiriskt studera dessa fenomen och hur de egna värderingarna kan påverka beteendet och vara till skada för andra människor. Tillämpbarheten av vad som blivit känt som ”kulturell sensitivitet” diskuteras och ifrågasätts mot bakgrund av risken att låta kulturella bevekelsegrunder lägga hinder för effektiv terapi och forskning. Brottsofferpsykologin får sig också en släng för att forskning och praxis i stort avstått från att kritiskt studera personer som blivit offer för våld (vilket ur politiskt korrekt synvinkel kunde framstå som ”blaming the victim”). Homofobi lyfts fram som ett potentiellt viktigt men samtidigt alltför ofärdigt begrepp. Existerande psykometriska mått på homofobi kritiseras som inadekvata. Boken Psykologtidningen 2/<strong>06</strong> Psykologi på avvägar DESTRUCTIVE TRENDS IN MENTAL HEALTH The well- intentioned path to harm”, New York: Routledge, 2005. skissar en familj av relaterade termer för att uppnå större klarhet om vad det här handlar om, från mycket allmänna (till exempel ”homonegativitet”) till mera specifika (till exempel ”homoaggressivitet”). Det varnas för att göra liknande misstag med homofobi som tidigare gjorts vad gäller begreppet homosexualitet som en sjukdom (jfr ”heterofobi”). I avsnittet om ekonomin kritiseras psykiatrin för sin kreativitet att uppfinna sjukdomar utan tillstymmelse till vetenskaplig validering, klinisk effekt eller kostnadseffektivitet men med potential att expandera en ekonomiskt krympande psykoterapeutisk verksamhet. En del sådana sjukdomar har etablerats, till exempel attention deficit hyperactivity disorder (ADHD), depression och posttraumatiskt stress-syndrom, men kritik riktas mot att psykiatrin är i händerna på en läkemedelsindustri och att orimligt många personer ges dessa diagnoser. Uppfinningsrikedomen inom psykiatrin vad gäller syndrom beskrivs. Så här kan det gå till (kortfattat): 1. Avgör om syndromet har förutsättningar att få genomslag i samhället. 2. Se till att syndromet framställs som politiskt korrekt. 3. Antyd ett neuropsykologisk samband för syndromet (jfr ADHD). 4. Anklaga skeptiker för bristande medlidande med dem som drabbats. 5. Publicera skrifter som ger sken av att vara vetenskapliga arbeten. Boken vill att psykologer och psykologisk verksamhet gör sig gällande på ett annat sätt. Det går ut på att i ökande utsträckning samarbeta med allmänläkare inom primärvården. Sådant samarbete förutsätts bygga recensionbok på genomtänkta ekonomiska principer och på solid vetenskaplig grund. I förlängningen antas detta val av samarbetspartner kunna återupprätta den psykologiska verksamhetens något skamfilade rykte. Varning för psykiatrin Ett av de kanske mera tankeväckande kapitlen är författat av psykiatern William Glasser, som ser mental hälsa och mental sjukdom som åtskilda begrepp och uttrycker detta under rubriken “Warning; psychiatry can be hazardous to your mental health”. Budskapet är relativt enkelt: Otillfredsställande relationer ses som huvudorsaken till att människor känner sig olyckliga. Att vara olycklig under längre tid (”veckor”) ger upphov till symtom som depression. Om vi förbättrar våra relationer så förbättras också vår mentala hälsa och symtomen försvinner. Den stora majoriteten av olyckliga människor uppmanas att undvika att söka psykiatrisk vård med åtföljande sjukliggörande och läkemedelsberoende. Föreningar i lokalsamhället av typ Anonyma Alkoholister rekommenderas som den naturliga mötesplatsen för vad som betecknas som ett reformarbete med olyckliga människor. I boken uppskattas att APA (amerikanska psykologförbundet) lyft fram mångfald på sitt program, men samtidigt kritiseras att förbundet satt konservativa, traditionella synsätt och värderingar på undantag. Exempel ges som syftar till att visa hur psykologers liberala värderingar ”organiserar fakta” till stöd för en politisk agenda. Det erkänns visserligen att en liberal världsbild kan vara korrekt – men att den samtidigt ändå är ofullständig. Homosexuellt och lesbiskt föräldraskap, ungdomars rätt till abort och arvets betydelse för intelligensutveckling är några av många exempel som diskuteras. Underlåtenheten att betrakta, utveckla och testa konservativa idéer i politiskt minerade sammanhang uppfattas motverka intellektuell ärlighet, kreativitet och vetenskaplig utveckling. Den påtalade bristen i politisk mångfald anges minska den ekologiska validiteten för psykologisk forskning med minskad trovärdighet för forskningen som följd. Strategier Fyra strategier för att öka politisk mångfald lyfts fram: Först och främst bör traditionella (”konservativa”) alternativ exploreras. Här kan invändas, att det är en viktig uppgift för psykologin att just ifrågasätta traditionella antaganden. Boken värjer sig mot detta argument med hänvisning till att psykologin bör testa alla antaganden mot data och relevant teori. Den andra strategin är att utvidga 25
Page 1 and 2: PSYKOLOG TIDNINGEN 2/06 TEMA GENUSP
Page 3 and 4: Mot full legitimitet En bit in på
Page 5 and 6: vissa kritiker - att tränga in i p
Page 7 and 8: ka institutioner i landet. Ibland i
Page 9 and 10: te uppstått ur ett stort intresse
Page 11 and 12: ”Genusperspektiv möter ännu mot
Page 13 and 14: Psykologer ser på mäns våld Hur
Page 15 and 16: Falsk psykolog dömd Lunds tingsrä
Page 17 and 18: TABELL 4: Inkomst per månad för l
Page 19 and 20: som ångest, skuld, skam eller smä
Page 21 and 22: Kvinnor utsatta för våld får ny
Page 23: Besök av migrationsministern Psyko
Page 27 and 28: nya medlemmar Karin Gustavsson, Ör
Page 29: Vid obeställbarhet, retur till: Ps

psykologtidningen 2/06

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?