psykologtidningen 2/06

svarig för psykologutbildningen i Linköping
till sommaren 2005 och har ett stort
intresse för genusfrågor. Hon forskar själv
om homofamiljer med planerade barn.
– Genusperspektivet har haft olika genomslagskraft
i utbildningen beroende på
enskilda lärares intresse och studenternas
engagemang, just nu har vi studenter som
är väldigt drivande. Glädjande är att fler
studerande skriver sin examensuppsats
utifrån genusperspektiv. På senare tid har
jag till exempel handlett två diskursanalytiska
uppsatser, en om flickor som skär sig
och en om trafficking, säger hon.
Psykologiska institutionen i Göteborg
har ju länge uppmärksammats för att man
inte har lyckats anställa en enda kvinnlig
professor i psykologi (nu lär två vara på
gång under 2006). Men det betyder inte
att ledningen motarbetat genusperspektiv,
säger Kerstin Karlsson, studierektor för
all utbildning på institutionen:
– Jag arbetar själv med genusperspektiv
på institutionen och det har hänt mycket.
Nu finns en medvetenhet på institutionen
– om inte på alla håll – och ett större intresse
från kurslärarna. Men vi är i början;
vi har inte satsat på att gå fort fram utan
med små steg i taget.
– Studenterna tycker kanske inte att vi
är i framkanten, och det är vi inte heller.
Men de har inte framfört sådana synpunkter.
Vi är flera på institutionen som
”pushat” studenterna att de ska driva på
om mer genusperspektiv, det behövs påtryckningar
från studenthåll, säger
Kerstin Karlsson.
NÄR BRITTA LILJEGREN började som studierektor
för psykologprogrammet i Lund i
januari 2003 fanns inte mycket av genusperspektiv
i utbildningen. Det märktes
också i den så kallade Studentbarometern,
som kom lite senare det året. Studentbarometern
görs av Lunds universitet
och är en systematisk utvärdering av
studenternas åsikter. Där framgick tydligt
att de psykologistuderande saknade genusperspektiv,
mångfaldsperspektiv med
mera i sin utbildning. Studentbarometern
betydde mycket för att få fart på arbetet
med att förändra utbildningen.
– Det är för mycket sagt att genusperspektivet
genomsyrar hela utbildningen i
dag, men vi arbetar målmedvetet med
detta, säger hon.
Bland det hon vill lyfta fram är gruppen
GoS (Genus och Sexualitet) som bildades
2003 efter önskemål av psykologprogramstudenter.
I dag är det en genusgrupp
för hela institutionen med målet att
förmedla kunskap i frågor som rör genus
och sexualitet till lärare och studenter.
Från och med våren 2006 ska studenter ur
GoS-gruppen hålla seminarier i genusoch
sexualitetsfrågor på schemalagd tid
för termin ett och två.
Som framgått hittills anser många programansvariga
på institutionerna att studenternas
engagemang är näst intill avgörande
för att få in mer av genusperspektiv
i utbildningen. PsykologTidningen fortsätter
spaningen efter genusperspektiv
med några kommentarer från programstuderande.
Alla är ledamöter i Psykologförbundets
Studeranderåd.
Jan Pörtfors, som delar ordförandeskapet
i Studeranderådet, avslutar sin nionde
termin i Umeå i januari. Han tycker det
finns mycket övrigt att önska:
– Arbetet med att föra in genusperspektivet
i utbildningen
fortskrider i
smärtsamt långsam
takt. När jag började
utbildningen
slogs jag av frånvaron
av genuspers-
Jan Pörtfors
pektiv, det vill säga
lärarna tog upp det,
men det togs inget samlat grepp och då
går man inte vidare i kunskapsuppbyggnaden.
– I GRUND OCH BOTTEN är ju genusperspektivet
ett kritiskt perspektiv. För vad
gör psykologforskarna i dag? De gör sina
undersökningar och konstaterar könsskillnader.
Men det gäller ju att synliggöra
kön och inte nöja sig med att visa att det
finns könsskillnader, säger han.
Johanna Nordlinder har också just avslutat
sin nionde termin, i Linköping.
– Jag har inte märkt några starka reaktioner
om brist på genusperspektiv i utbildningen.
Det beror nog på att vi har
problembaserad inlärning och väljer litteratur
själva. Den som vill kan ju välja den
inriktningen, säger hon.
Både Jan Pörtfors och Johanna Nordlinder
har valt att skriva examensuppsats med
genusperspektiv. Tillsammans med en
kvinnlig kurskamrat gör Jan en kvalitativ
studie av ett antal psykoterapeuter.
Johanna skriver om transsexuella personer.
Gunnel Edström avslutar nu sin andra termin
i Uppsala. Hon ser fram mot kursen
”Kön, genus och etnicitet” på termin tre:
– Jag har hört att den är jättebra, en
ögonöppnare som gör att man blir medveten
om när genusperspektivet saknas i
andra kurser.
– För övrigt är mitt intryck att genusengagemanget
varierar bland de studerande.
Om någon är aktiv så drar
det gärna med sig fler. En
del går och suckar över att
det saknas genusperspektiv
men gör inget åt det och då
händer inget heller, säger
hon.
Andreas Wallner i Uppsa-
Gunnel Edström
la avslutar nu termin tre
och har gått kursen ”Kön, genus och etnicitet”:
– Kursen var bra ur genussynpunkt,
men hade för lite om etnicitet. För mig är
etnicitet en minst lika intressant fråga
som genus, nästan all psykologisk forskning
är ju gjord utifrån västerländska personer,
säger han.
Linda Stenbom har just gått ut termin
två i Stockholm som avslutas med kursen
”Genusvetenskap och jämställdhetsfrågor”.
Hon är nöjd med kursen:
– JAG ÖNSKAR att man hade kopplat in ett
tydligt genusperspektiv även i tidigare
kurser, men jag förstår att det är många
perspektiv som ska rymmas i utbildningen,
inte bara genus. Nu är genus på modet
och har egen kurs och det är bra. Men vad
får det för konsekvenser för oss blivande
psykologer att vi inte har en egen kurs om
etnicitet och varför inte om till exempel
åldrande? säger hon.
Aram Seddigh avslutar termin fem i Göteborg.
Termin tre och fyra läste han psykologi
i Dublin.
– På termin ett och två i Göteborg fanns
ett genusperspektiv, i vissa moment
mycket, i andra inte så mycket, beroende
på lärarens intresse. Men i Dublin fanns
det litet, jag tycker att jag kom ifrån genustänkesättet
där.
– Genusperspektiv
handlar ju också
om själva undervisningen.
På en kurs
här i Göteborg avbröt
läraren en diskussion
och påpe-
Aram Seddigh
kade att vi fyra killar
pratade medan
de åtta tjejerna inte sade mycket. Vi reflekterade
över detta en stund och körde sedan
med handuppräckning för att få ordet!
– Det vore intressant att få veta hur
mycket genusperspektiv läkare och sjuksköterskor
har i sin utbildning. Det är ju
bra om det inte är främmande för dem när
vi i framtiden ska jobba nära varandra, säger
han.
ULLA-BRITT STRÖMBERG
Vetenskapsjournalist
10 Psykologtidningen 2/06