psykologtidningen 2/06
psykologtidningen 2/06
psykologtidningen 2/06
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
PSYKOLOG<br />
TIDNINGEN<br />
2/<strong>06</strong><br />
TEMA GENUSPSYKOLOGI:<br />
Kvinnan i<br />
skuggan av<br />
mannen även<br />
i psykologin<br />
Specialistpsykologer<br />
tjänar mer<br />
Studenterna<br />
saknar<br />
genusperspektiv<br />
i<br />
utbildningen<br />
SISTA SIDAN: FEMINISTISK TERAPI OVANLIG I SVERIGE
INNEHÅLL 2/<strong>06</strong><br />
LEDARE:<br />
Mot full legitimitet 3<br />
Lars Ahlin<br />
TEMA GENUSPSYKOLOGI<br />
Genusforskare synar<br />
könsförståelser i psykologin 4<br />
Eva Magnusson, forskare vid Kvinnovetenskapligt<br />
Forum i Umeå, ser med genusglasögon på psykologin.<br />
På spaning efter<br />
genusperspektiv 8<br />
Vilka könsförståelser förmedlar utbildningen?<br />
Genusperspektiv möter<br />
ännu motstånd 11<br />
Mona Eliasson, landets enda professor i genuspsykologi<br />
har upplevt motståndet på nära håll.<br />
Psykologers syn på mäns våld 13<br />
Falsk psykolog dömd 15<br />
Det lönar sig att vara<br />
specialistpsykolog 16<br />
AKTUELL FORSKNING<br />
Ny modell för behandling<br />
av affektfobier 18<br />
Kvinnor utsatta för våld<br />
får ny hjälp 21<br />
Förbundsnytt 23<br />
Bok- och filmrecension 25<br />
Feministisk terapi<br />
ovanlig i Sverige 44<br />
Eva Magnusson<br />
Mona Eliasson<br />
Katarina Blume<br />
Indra Windh<br />
foto: tomas södergren foto: tomas södergren<br />
foto: robert berthagen<br />
foto: mikael lundgren<br />
PSYKOLOG<br />
TIDNINGEN<br />
2/<strong>06</strong> • 30/1 – 19/2 • Årgång 52<br />
Utgiven av Sveriges Psykologförbund<br />
chefredaktör och ansvarig utgivare:<br />
Eva Brita Järnefors, 08-567 <strong>06</strong> 451<br />
E-post: evabrita.jarnefors@psykologforbundet.se<br />
redaktionssekreterare<br />
och stf ansvarig utgivare:<br />
Carin Waldenström, 08-567 <strong>06</strong> 453<br />
E-post: carin.waldenstrom@psykologforbundet.se<br />
redaktör: Maja Ahlroos, 08-567 <strong>06</strong> 452<br />
E-post: maja.ahlroos@psykologforbundet.se<br />
annonsansvarig:<br />
Brittmarie Haake, 08-567 <strong>06</strong> 454<br />
E-post: brittmarie.haake@psykologforbundet.se<br />
Box 3287, 103 65 Stockholm<br />
Fax 08-567 <strong>06</strong> 490.<br />
postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2<strong>06</strong>6<br />
E-post: tidningen@psykologforbundet.se<br />
www.psykologforbundet.se<br />
ISSN 0280-9702.<br />
prenumerationer och adressändringar:<br />
Lagern Akademikerservice<br />
Tel 08-567 <strong>06</strong> 430 • Fax 08-567 <strong>06</strong> 090<br />
E-post: msc@akademikerservice.se<br />
Pris: 490:– inkl moms<br />
helt kalenderår, 15 nr, 2005.<br />
250:– inkl moms<br />
halvt kalenderår, 8 nr, 2005.<br />
Telefonnummer/e-post till serviceområden,<br />
kanslipersonal, förbundsstyrelse m fl hittar du<br />
på näst sista sidan.<br />
<strong>psykologtidningen</strong> på nätet<br />
Varannan måndag kan du läsa ledaren<br />
och huvudartikeln i senaste numret på<br />
www.psykologforbundet.se<br />
eller www.<strong>psykologtidningen</strong>.se<br />
Som medlem har du också tillgång till de<br />
senaste numren av tidningen som PDF-fil.<br />
På webben finns dessutom ett sökarkiv<br />
för artiklar publicerade i Psykologtidningen<br />
sedan 1990.<br />
All redaktionell text lagras elektroniskt för<br />
att kunna publiceras som PDF-filer på webben.<br />
Författare som inte accepterar detta<br />
måste meddela förbehåll. I princip publicerar vi<br />
inte artiklar med sådana förbehåll.<br />
Medlem Förening Fackpressupplaga<br />
Sveriges Tidskrifter 9 300 ex 2004<br />
tryck:<br />
Wallin & Dalholm Boktryckeri AB,<br />
Lund 2005.<br />
grafisk form: Marianne Tan.<br />
E-post: marianne@tanproduktion.se<br />
nummer 3/<strong>06</strong> 4/<strong>06</strong> 5/<strong>06</strong><br />
distributionsdag 20/2 13/3 3/4<br />
manusstopp<br />
för plats- och<br />
kursannonser 1/2 22/2 15/3<br />
manusstopp<br />
för psykolog- och<br />
yrkesföreningar 1/2 22/2 15/3<br />
OMSLAG: Personen på bilden har inget med innehållet<br />
i artikeln att göra.<br />
FOTO: Renato Tan.<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
Mot full legitimitet<br />
En bit in på 20<strong>06</strong> önskar jag alla medlemmar och läsare<br />
en riktigt god fortsättning. I år är det riksdagsval, närmare<br />
bestämt den 17 september, och det känns extra viktigt att<br />
synliggöra våra frågor. Särskilt som alla kan vinna på att vi<br />
psykologer tar nya steg mot det fulla erkännandet som yrkesgrupp.<br />
Formellt sett är psykologyrket erkänt genom vår akademiska<br />
utbildning och legitimationen. Informellt har vi dock<br />
en bit kvar. Jag syftar på den breda allmänhetens kunskaper<br />
om oss legitimerade psykologer. Här inkluderas många arbetsgivare,<br />
verksamhetschefer och politiker på olika nivåer.<br />
Nystart för Psykologförbundets dialog med Socialstyrelsen<br />
inleddes nyligen. Vid vår första<br />
överläggning berörde vi främst skyddet<br />
för yrkestiteln psykolog samt behovet<br />
av bra kompetensbeskrivningar<br />
för psykologyrket. Och vi kunde<br />
tillsammans med de närvarande<br />
tjänstemännen konstatera att psykologkårens<br />
femtio år är en kort tid jämfört med de år traditionellt<br />
fullt ut legitima yrkesgrupper som läkare, tandläkare<br />
och sjuksköterskor har på nacken.<br />
DET ÄR DÄRFÖR LOGISKT att våra frågor rör just skyddet för<br />
psykologtiteln, argumenten för en offentlig finansiering av<br />
psykologisk behandling och rätt status för psykologers intyg<br />
och bedömningar. Det sistnämnda framförde vi också när<br />
Psykologförbundet nyligen besöktes av migrationsminister<br />
Barbro Holmberg, det vill säga att värderingen av våra utlåtanden<br />
i asylärenden i dag är otillfredsställande.<br />
Men varje möte, varje tillfälle till dialog är ett litet steg i<br />
rätt riktning och jag tror vi kan se vissa tecken på detta. När<br />
miljöpartiet skriver partimotioner i riksdagen om behovet<br />
av psykologer i primärvården, kan detta delvis tillskrivas<br />
Psykologförbundets uppvaktning. Och genom att engagera<br />
politiker från såväl regeringspartierna som oppositionen under<br />
Almedalsveckorna 2004 och 2005 kunde vi lyfta fram<br />
goda exempel på nyttan av psykologer på vårdcentraler, argumenten<br />
för offentlig finansiering och den så kallade ”sjukskrivningsrätten”<br />
för psykologer.<br />
Ett annat gott tecken är när den borgerliga alliansen i ett<br />
färskt tiopunktsprogram vill satsa minst fem miljarder kronor<br />
för att förstärka psykiatrin under de närmaste tio åren.<br />
Låt mig citera ur första punkten:<br />
” ... Primärvården är ofta patientens första kontakt med sjukvår-<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
LEDARE<br />
Lars Ahlin<br />
”När det gäller psykisk<br />
ohälsa är psykologen<br />
den självklara experten”<br />
den och 30 procent av primärvårdens patienter söker för psykosociala<br />
problem. Det måste alltid finnas tillgång till kuratorer och psykologer<br />
i primärvården ...” Denna gång slipper vi alltså se skrivningar<br />
om så kallade beteendevetare eller att psykologer och kuratorer<br />
är utbytbara mot varandra. Ett litet men dock ett gott<br />
tecken.<br />
ÄVEN REGERINGEN har, genom Ylva Johansson, visat intresse<br />
för kommande förslag till en moderniserad primärvård med<br />
bland annat tillgång till psykologer. Förslagen utarbetas av<br />
Psykologförbundet, Läkarförbundet, Arbetsterapeuterna,<br />
Sjukgymnasterna med flera – i samverkan, det så kallade<br />
Saco vård. Vi räknar med att kunna<br />
presentera ett samlat förslag till politikerna<br />
i vår.<br />
I år är det som sagt valår. Därför<br />
tog förbundsstyrelsen beslut om en<br />
verksamhetsplan för 20<strong>06</strong> med viss<br />
prioritering av opinionsbildning,<br />
lobbying och det jag gärna kallar konsumentupplysning. Påverkan<br />
och kunskapsspridning är något var och en av oss kan<br />
bidra med och centralt kommer förbundet att fortsätta<br />
utveckla vår hemsida som redan i dag innehåller väldigt<br />
mycket för dig som medlem. Och vi kommer att fortsätta ta<br />
fram fler beskrivningar, OH-serier, foldrar och andra verktyg.<br />
Detta för att underlätta, sprida och effektivisera opinionsbildningen<br />
för våra frågor och därmed bereda vägen för<br />
allt bättre löner och villkor.<br />
Det är glädjande att alltfler psykologer runt om i landet tar<br />
initiativ till egna debattinlägg och att ett ökande antal verksamma<br />
psykologer och forskare ofta framträder i medierna.<br />
Också att enskilda medlemmar tagit direkta kontakter i syfte<br />
att påpeka, upplysa och rätta till brister eller sakfel från mediernas<br />
sida.<br />
Detta är sammantaget alldeles utmärkt. Uthålligt och konsekvent<br />
måste vi fortsätta att driva våra olika frågor med det<br />
övergripande kravet på en reformering – bort från medikaliseringen<br />
av den psykiska ohälsan till en modern svensk psykisk<br />
hälsovård. Och när det gäller psykisk ohälsa är psykologen<br />
den självklara experten. Så låt oss tillsammans jobba mot<br />
full legitimitet och än en gång – god fortsättning!<br />
LARS AHLIN<br />
Förbundsordförande<br />
3
Genusforskare sy<br />
könsförståe<br />
Eva Magnusson vill genom sin forskning bidra till att bryta upp invanda föreställningar om kön i psykologin.<br />
Det går inte att i efterhand bara lägga<br />
till ett genusperspektiv till den etablerade<br />
psykologin. I grunden gäller det att bryta<br />
upp traditionella sätt att tänka om kön –<br />
alltså en ny kunskapssyn. Det säger Eva<br />
Magnusson, docent och lektor i psykologi<br />
vid Umeå universitet men för närvarande<br />
”utlånad” forskare vid Kvinnovetenskapligt<br />
Forum där.<br />
EVA MAGNUSSON har arbetat<br />
med könsteoretiska frågor inom psykologin<br />
i mer än 20 år och hör till de få inom<br />
området som också verkat som lärare och<br />
forskare vid ett universitet.<br />
Dessförinnan arbetade hon som psykolog<br />
i omkring tio år och påverkades som<br />
många andra kvinnliga forskare av den<br />
moderna kvinnorörelsen i slutet av 1960talet.<br />
Eva Magnusson var feminist långt<br />
innan begreppet genus hade slagit igenom<br />
inom forskningen.<br />
Vad är det då som gjort att genusperspektivet<br />
haft så svårt – särskilt svårt, anser<br />
4 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
vissa kritiker – att tränga in i psykologin,<br />
en vetenskap som bygger på (och skapar)<br />
föreställningar om människan, hennes<br />
upplevelser och handlande?<br />
– Det har att göra med hur själva ämnet<br />
som kunskapsfält är konstruerat, säger<br />
Eva Magnusson. Stora delar av ämnet har<br />
en empiristisk, kvantitativ forskningstradition<br />
med en inbyggd föreställning om<br />
att det går att mäta variabler hos den enskilda<br />
individen, egenskaper fristående<br />
från såväl den aktuella situationen eller<br />
den kultur hon/han är omgiven av. Utgående<br />
från sådana mätningar, där individer<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
observerats avskilda från sin omgivning,<br />
har man sedan skapat teorier som ansetts<br />
gälla människor generellt.<br />
Med ett sådant empiristiskt paradigm* 1<br />
kommer könsfrågor att handla om könsskillnader,<br />
konstaterar Eva Magnusson.<br />
Det är då bara skillnader som går att göra<br />
begripliga. Välbekanta mätningar är till<br />
exempel könsskillnader i verbal förmåga, i<br />
spatial förmåga, i självförtroende och så<br />
vidare. Skillnaderna tillskrivs sedan inre<br />
egenskaper hos kvinnor och män, inte sällan<br />
grundade i personlighet eller biologi.<br />
De här föreställningarna förs i dag inte<br />
TEMA: GENUSPSYKOLOGI<br />
VAD ÄR GENUS?<br />
I kapitlet Genusperspektiv på psykologi<br />
i boken Vår tids psykologi (Natur och<br />
kultur 2005) beskriver Eva Magnusson<br />
begreppet genus på följande sätt:<br />
”Det har hittills varit genomgående i alla<br />
samhällen att människors könstillhörighet<br />
ges något slags kulturell betydelse, och oftast<br />
en ganska stor betydelse. De här skilda<br />
kulturella och sociala betydelserna av könstillhörigheten,<br />
och konsekvenserna av dem,<br />
sammanfattas i dag i begreppet genus.<br />
. . . Ett genomgående resultat i genusforskning<br />
är att de kulturella betydelserna<br />
av kön hittills nästan alltid har gett kvinnor<br />
och män olika värde och tillgång till makt<br />
och andra privilegier. Kvinnor och män har<br />
dessutom genomgående bedömts enligt<br />
skilda kulturella måttstockar.<br />
Sådana betydelser av kön på samhällelig<br />
nivå får naturligtvis också konsekvenser för<br />
individer på den personliga nivån, både fysiskt<br />
och psykiskt.<br />
. . . Genusforskare inom psykologin studerar<br />
bland annat . . . hur psykologiska teorier<br />
och tillämpningar bidrar till att befästa<br />
eller förändra traditionella föreställningar<br />
om kvinnor och män.”<br />
nar<br />
lser i psykologin<br />
längre fram i sin rena form, menar Eva<br />
Magnusson, men de har länge varit förhärskande<br />
då man skapat teorier om kön.<br />
Genom sin uppbyggnad har psykologiämnet<br />
kommit att utesluta könsförståelser<br />
som påverkar människor i deras vardag,<br />
men som inte fått rum inom ämnets traditionella<br />
ramar.<br />
OM KUNSKAPER BYGGER på mätande av<br />
isolerade variabler, ja, då utesluts viktiga<br />
områden som inte lätt låter sig mätas eller<br />
som kanske går att utforska bara med<br />
kvalitativa metoder, till exempel makt-<br />
*1 Paradigm = system av antaganden och tankemönster som är<br />
allmänt erkända inom ett vetenskapligt område.<br />
5
ill: gunilla kvarnström<br />
förhållanden.<br />
Och om man inom psykologin bara ser<br />
individen och individens inre som kunskapsobjekt,<br />
då hamnar maktfrågor samt<br />
sociala och kulturella perspektiv utanför<br />
det som betraktas som psykologi.<br />
Eva Magnusson menar naturligtvis inte<br />
att all mätning eller all kvantitativ forskning<br />
är fel. Men hon anser att man bör vara<br />
medveten om vilket perspektiv man<br />
har och hur resultaten ska tolkas och också<br />
om vilka begränsningar ett visst paradigm<br />
innebär för skapandet av kunskap<br />
– Det är heller inte så att psykologin<br />
som helhet saknat könsteoretiska perspektiv,<br />
påpekar hon. Redan i början av<br />
1900-talet påvisade kvinnliga psykologiforskare<br />
att en del vanligt förekommande<br />
psykologiska teorier genomsyrades av fördomar<br />
mot kvinnor. Det man tidigt kritiserade<br />
var uteslutningar av kvinnor i<br />
forskningen, fördomsfulla tolkningar av<br />
kvinnors verklighet, koncentrationen på<br />
könsskillnader och brister i metoderna.<br />
Tidiga kritiker ifrågasatte till exempel just<br />
psykologisk forskning om skillnader mellan<br />
kvinnor och män när det gällde olika<br />
förmågor och egenskaper. Där metoderna<br />
var acceptabla kunde man påvisa betydligt<br />
färre tydliga skillnader mellan könen.<br />
Tidiga könsteoretiska forskare och kritiker<br />
i Norden är Mona Eliasson och<br />
Margot Bengtsson i Sverige samt Hanne<br />
Haavind och Harriet Holter i Norge.<br />
BRISTEN PÅ GENUSPERSPEKTIV har lett till<br />
två olika sätt att förstå kön inom psykologin,<br />
förklarar Eva Magnusson. I det ena<br />
fallet – det vanligaste – betonar man de<br />
psykologiska skillnaderna mellan könen,<br />
som uppfattas som radikalt olika, i det<br />
andra fallet ser man kön som något ovidkommande.<br />
När man inom psykologin fokuserar på<br />
könsskillnader mellan kvinnor och män,<br />
missar man lätt de ofta större variationerna<br />
bland kvinnor och bland män.<br />
Fokus på skillnader mellan kvinnor och<br />
män gör att man ofta missar variationer<br />
inom gruppen kvinnor och inom gruppen<br />
män, variationer som ofta är större än genomsnittsskillnaderna<br />
mellan könen.<br />
Fokus på skillnader gör det också svårt att<br />
se orättvisor i bemötandet av kvinnor och<br />
män.<br />
BRIST PÅ SJÄLVFÖRTROENDE sägs till exempel<br />
ofta vara orsaken till att kvinnor<br />
inte i samma utsträckning som män hamnar<br />
på chefsposter i en organisation. Man<br />
ser då bristen hos kvinnan, i hennes personlighet.<br />
Det är hon som ska förändras,<br />
inte de förhållanden eller hinder för kvinnors<br />
avancemang som kanske finns inom<br />
organisationen. Bortser man på det sättet<br />
från sociala dimensioner och maktförhållanden<br />
i jämförelser mellan kvinnor kommer<br />
man också att se individuella egenskaper<br />
som orsaken till ojämlikhet.<br />
– I det andra fallet, det vill säga då man<br />
inte tillmäter könet någon betydelse i studiet<br />
av människan glömmer man att kvinnor<br />
och män lever under olika villkor, säger<br />
Eva Magnusson. I sådana könsneutrala<br />
resonemang ser man inte skillnader i<br />
makt och resurser mellan kvinnor och<br />
män eller att kvinnors och mäns handlingar<br />
uppfattas och värderas olika.<br />
När man till exempel talar om könsneutrala<br />
löner och könsneutrala lagar utgår<br />
man från att livsvillkor och förutsättningar<br />
för kvinnor och män är lika.<br />
Ytterligare en typ av könsblinda resonemang<br />
var när man tidigare undersökte<br />
pojkar och män och sedan generaliserade<br />
resultaten till att omfatta alla människor,<br />
det vill säga också kvinnor och flickor.<br />
Men vad innebär då genusperspektiv<br />
inom psykologin?<br />
GENUSFORSKARE UTGÅR FRÅN att alla<br />
samhällen har någon typ av genusordning,<br />
det vill säga en kategorisering<br />
utifrån kön som påverkar<br />
hur människor uppfattar<br />
sig själva, hur de ser<br />
på och bemöter andra och<br />
som innehåller koder som<br />
styr vad som anses kvinnligt<br />
och manligt. De här<br />
genuskonstruktionerna varierar<br />
mellan olika samhällen<br />
och kulturer, men leder oftast<br />
till ojämlikhet mellan könen och<br />
ett nedvärderande av det som ses som<br />
kvinnligt. Detta i sin tur påverkar både<br />
kvinnors och mäns uppfattning om sig<br />
själva, det vill säga deras könsidentitet.<br />
För genusforskare är det därför samhälleliga<br />
tolkningar och följder av att tillhöra<br />
ett visst kön, det vill säga vad kön ges för<br />
innebörder, som är intressant att utforska<br />
– inte kvinnors och mäns inre egenskaper.<br />
– Men den sociala struktureringen i<br />
samhället gäller inte bara kön, påpekar<br />
Eva Magnusson.<br />
Det handlar inte bara om kvinnor och<br />
män. Det finns också andra hierarkiskapande<br />
uppdelningar av människor, till exempel<br />
utifrån etnisk tillhörighet, klasstillhörighet<br />
eller sexuell orientering.<br />
De här struktureringsprinciperna samspelar<br />
med kön. Frågorna kring vilka ytterligare<br />
innebörder dessa principer tillför<br />
begreppen ”manligt och kvinnligt” har<br />
under senare år ägnats allt större intresse<br />
inom den psykologisk genusforskningen.<br />
Psykologisk forskning utan genusperspektiv<br />
har till exempel oftast tagit för givet<br />
att ”sexualitet” är det samma som ”heterosexualitet”<br />
och därmed uteslutit lesbiska<br />
kvinnor och homosexuella män i<br />
undersökningar som inte gällt just sexualitet,<br />
utan livserfarenheter och utveckling.<br />
Och på samma sätt som undersökningar<br />
av män generaliserats till att omfatta alla<br />
människor, har forskning om vita, västerländska<br />
medelklasskvinnor generaliserats<br />
till att gälla kvinnor överhuvudtaget, oberoende<br />
av klass eller etnicitet.<br />
GENUSPSYKOLOGISK FORSKNING har genom<br />
åren haft två huvudspår. Dels empirisk<br />
forskning, där man lyft fram tidigare<br />
osynliga förhållanden i framför allt kvinnors<br />
liv, dels alltså en teorikritik som ifrågasätter<br />
forskning, där man bortser från<br />
sociala dimensioner och maktförhållanden<br />
kopplade till kön.<br />
Att genusforskning inom psykologin<br />
länge varit inriktad på kvinnor har att göra<br />
med att bristerna där har ansetts störst.<br />
Men redan på 1980-talet började man rikta<br />
sökarljuset även mot männen. Så kallade<br />
mansforskare (både kvinnor och män)<br />
började studera män ”som män” i stället<br />
för som ”norm” för människan. Inom den<br />
kritiska mansforskningen har man bland<br />
annat studerat mäns våld mot kvinnor<br />
och andra män, och mäns identiteter som<br />
de kommer till uttryck i föräldraskap och<br />
känsloliv.<br />
Kraven på genusperspektiv i psykologiutbildningen<br />
kommer i dag från två håll. I<br />
högskoleförordningen står numera att alla<br />
utbildningar vid högskolor och universitet<br />
bör ha ett genusperspektiv. Men kraven<br />
kommer också från studenterna själva.<br />
Frågan har lösts på lite olika sätt vid oli-<br />
6 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
ka institutioner i landet. Ibland ingår genusfrågor<br />
i psykologiprogrammet, ibland<br />
tas de upp på fristående kurs vid sidan om.<br />
(Se artikel här intill!)<br />
– DISKUSSIONEN HANDLAR OM särorganisering<br />
eller integrering, konstaterar Eva<br />
Magnusson. Att integrera genusperspektiv<br />
i all psykologiundervisning kan dock<br />
vara svårt, menar hon. Ska man då ta in en<br />
expert på genus i samtliga kurser eller ska<br />
alla lärare utbildas i genusfrågor?<br />
Idealet vore ju läroböcker i psykologi<br />
där genusperspektivet fanns inbyggt,<br />
tycker hon. I brist på sådana har hon själv<br />
skrivit boken ”Psykologi och kön. Från<br />
könsskillnader till genusperspektiv” (Natur<br />
och kultur, 2003), som kan användas<br />
som ett komplement till litteratur som<br />
saknar ett kritiskt könsperspektiv.<br />
Något direkt motstånd mot att föra in<br />
genusfrågor i utbildningen har Eva Magnusson<br />
inte mött i Umeå. Hon har till exempel<br />
internutbildat lärare vid Institutionen<br />
för psykologi och undervisat om genusfrågor<br />
på psykologprogrammet.<br />
Inom ramen för Kvinnovetenskapligt<br />
forum, som bildades 1987 och där Eva<br />
Magnusson innehar en forskartjänst, ges<br />
grundutbildning i genusvetenskap upp till<br />
C-nivån, det vill säga 60 poäng. Kurserna<br />
är välfyllda och kursdeltagarna kommer<br />
från olika institutioner och ämnesområden.<br />
15 procent av deltagarna är i dag män.<br />
Den övergripande uppgiften för kvinnovetenskapligt<br />
forum är att främja genusforskning<br />
vid Umeå universitet. Enhetens<br />
verksamhet omfattar där utöver<br />
grundutbildningen också forskarseminarier,<br />
föreläsningar och konferenser samt<br />
olika forskningsprojekt.<br />
Som när det gäller all forskning är naturligtvis<br />
inte heller psykolgisk genusforskning<br />
ett självändamål. Meningen är<br />
att den nya kunskapen ska kunna använ-<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
das av psykologer i deras arbete med<br />
patienter.<br />
– OCKSÅ INOM TERAPI har man<br />
haft teorier som antingen varit<br />
könsneutrala som inom kognitiv<br />
terapi eller starkt könsdifferentierande<br />
som inom<br />
psykoanalysen, berättar Eva<br />
Magnusson.<br />
För ett par år sedan startade hon<br />
tillsammans med kolleger inom psykiatrin<br />
i Umeå ett samarbete för att på olika<br />
sätt undersöka genusfrågor inom kliniska<br />
tillämpningar av psykologisk kunskap. I<br />
det samarbetet har också ingått kurser<br />
och utbildningsdagar för yrkesverksamma<br />
psykologer och andra yrkesgrupper.<br />
En viktig frågeställning har varit vad för<br />
slags könsförståelser vården förutsätter<br />
och producerar och hur det påverkar den<br />
enskilda patienten/klienten.<br />
Många genuspsykologer ser kön som<br />
något som ”produceras” i människors<br />
vardag, i samspelet med andra människor<br />
och den omgivande kulturen. Kön blir då<br />
inte en individuell tillhörighet, utan föreställningarna<br />
om vem man är som man eller<br />
kvinna skapas och bearbetas om och<br />
om igen i ett socialt sammanhang. I den<br />
meningen är såväl psykologin i sig liksom<br />
vården könsproducenter.<br />
Eva Magnusson ser mot den bakgrunden<br />
bland annat narrativ terapi som en<br />
spännande utveckling. I narrativ terapi<br />
utgår man från patientens egen berättelse<br />
om sig själv och sitt liv. Terapeutens uppgift<br />
blir då att hjälpa patienten att se och<br />
förstå sitt liv och det som hänt i ett nytt<br />
ljus och därmed skapa en annan historia<br />
om sig själv än den som tidigare ledde till<br />
problem.<br />
Terapier, där man arbetar med patienter<br />
utgående från en medveten genussyn,<br />
är fortfarande ganska sällsynta i Sverige.<br />
Böckerna Psykologi och kön. Från könsskillnader till genusperspektiv, Natur och kultur, 2003 och<br />
Genusforskning inom psykologin, Högskoleverket 2003 är skrivna av Eva Magnusson.<br />
TEMA: GENUSPSYKOLOGI<br />
I könsneutrala resonemang, där man helt bortser<br />
från kön, glömmer man att kvinnor och män lever<br />
under olika villkor.<br />
Ett exempel är det så kallade ASTAteamet,<br />
ett litet team inom psykiatrin i<br />
Umeå, där man arbetar med medvetna<br />
köns- och maktperspektiv i sin behandling<br />
av svårt sexuellt traumatiserade personer.<br />
Eva Magnusson är just i färd med<br />
att utveckla ett forskningssamarbete med<br />
dem och har gjort en förberedande kartläggning<br />
av teamets verksamhet<br />
– Jag menar att det här teamet, som består<br />
av 6-7 personer varav en psykolog, utför<br />
ett pionjärartat arbete, säger hon. De<br />
prövar en hel bukett av olika insatser –<br />
KBT, sjukgymnastik, pedagogiska insatser,<br />
traditionell terapi – samtliga grundade<br />
på ett genusperspektiv.<br />
På sidan 44 i det här numret av Psykologtidningen<br />
berättar PTP-psykologen<br />
Indra Windh om sin examenuppsats, där<br />
hon intervjuat 13 psykoterapeuter om hur<br />
de ser på sina möjligheter att förena en feministisk<br />
grundhållning med sitt behandlingsarbete.<br />
DET FINNS I DAG ingen ”mainstream” * 2<br />
inom psykologisk genusforskning, konstaterar<br />
Eva Magnusson. Forskningen<br />
hämtar inspiration från andra samhällsvetenskaper<br />
och vetenskapsteoretiska inriktningar<br />
och utbytet av nya frågeställningar<br />
mellan länderna är stort. En del feministiska<br />
kritiker av psykologi vänder<br />
sig mot psykologiämnets själva grundantaganden<br />
och nöjer sig inte med att bara<br />
förbättra nuvarande teorier, de vill skapa<br />
teorier som bygger på helt nya förutsättningar.<br />
– Gemensamt för genusforskare i psykologi<br />
är att vi vill bryta upp självklara paradigm<br />
och gängse könsförståelser inom<br />
vårt ämne för att på det sättet nå fram till<br />
en bättre kunskap och därmed också bättre<br />
behandling.<br />
MAJA MHLROOS<br />
*2 Mainstream = (eng. huvudströmning) företeelser inom olika områden<br />
som följer de ledande riktningarna.<br />
7<br />
ill: gunilla kvarnström
Genusperspektiv i psykologutbildningen har efterfrågats<br />
av studerande på olika håll i landet och påbjuds numera<br />
även av staten. Genomsyras då undervisningen på psykologprogrammen<br />
i dag av ett genusperspektiv? Vad tycker<br />
institutionernas företrädare och de studerande själva?<br />
På spaning efter<br />
Under 1990-talet kom ett statligt krav på<br />
att genusperspektiv ska integreras i all utbildning<br />
och forskning. Hur lever psykologutbildningen<br />
upp till det? Ett svar gavs<br />
år 2004 i Högskoleverkets utvärdering av<br />
psykologprogrammen. Slutomdömet blev<br />
att integreringen i regel är svag.<br />
Utvärderarna summerade: ”Det vanligaste<br />
sättet på vilket lärosätena presenterar<br />
genus är som gruppvariabel, det vill<br />
säga med betoning på skillnader och likheter<br />
mellan könen. Mer sällan behandlas<br />
genus som stimulusvariabel, det vill säga<br />
hur respektive kön uppfattas och behandlas.<br />
Detta perspektiv borde uppmärksammas.”<br />
Högskoleverket gav också rekommendationen:<br />
”Genusperspektiv bör integreras<br />
och problematiseras i undervisningen<br />
i betydligt större utsträckning”.<br />
OM NÅGRA ÅR kommer en ny utvärdering<br />
från Högskoleverket.<br />
Men redan nu gör Psykologtidningen<br />
en mer anspråkslös spaning<br />
efter genusperspektiv i psykologutbildningen<br />
på de sju berörda universitetsorterna,<br />
från norr till söder. Är genusperspektivet<br />
tillgodosett i kurslitteratur<br />
och utbildning? Genomsyras utbildningen<br />
av ett genusperspektiv?<br />
Start i norr, det betyder Umeå. Där är<br />
Åke Granberg studierektor för psykologprogrammet.<br />
Anser han att genusperspektivet<br />
är tillgodosett i utbildningen?<br />
– Vi är stolta över att vara på väg – och<br />
tillräckligt ödmjuka för att inse att det är<br />
rätt mycket väg kvar. Det är väl svårt att<br />
säga att vi gör tillräckligt när många av<br />
oss lärare inte är vana vid detta perspektiv,<br />
men vi arbetar sedan flera år med att<br />
integrera genusperspektivet i vårt psykologprogram,<br />
säger han.<br />
I Umeå, liksom på de flesta orter, finns<br />
Målet med att utbilda lärare i genusmedveten undervisning<br />
är att de ska bli bättre på att upptäcka<br />
och hantera ojämlikheter.<br />
numera en fråga med i kursutvärderingarna<br />
om hur väl den studerande tycker att<br />
genus/könsperspektivet har beaktats.<br />
– Det kommer förstås att ge oss fingervisningar<br />
om hur väl vi lyckats, tillägger<br />
Åke Granberg.<br />
I Uppsala är Bo Andersson ny programansvarig<br />
för psykologprogrammet, men<br />
han har lång erfarenhet av psykologutbildningen<br />
eftersom han har varit studierektor<br />
i 30 år.<br />
– Jag tycker vi har blivit ganska mycket<br />
bättre. Vi har nu en särskild 5-poängskurs<br />
med genusperspektiv, ”Kön, genus och etnicitet”.<br />
Vi stod i valet mellan att göra en<br />
egen kurs eller integrera genusperspektivet<br />
i ”strimmor” i många olika kurser.<br />
Risken med ”strimmor” är att helhetsperspektivet<br />
försvinner, risken<br />
med en egen kurs är att den blir<br />
ett alibi för att inte göra något<br />
mer. Vi hade en stor diskussion<br />
om detta och valde kurs. Den har<br />
inte blivit ett alibi, utan genusperspektivet<br />
finns med på<br />
många andra moment också.<br />
– Det finns säkert de som tycker att genusperspektivet<br />
ska vara med precis överallt,<br />
men det tycker inte lärarkåren och inte<br />
jag. Genusperspektivet upplever jag<br />
mest som ett påbud från staten, det har in-<br />
8 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
te uppstått ur ett stort intresse från forskare<br />
eller lärarkollegiet. Och några starka<br />
pådrivande studentreaktioner märker jag<br />
inte heller, säger Bo Andersson.<br />
VI HASTAR VIDARE till Stockholm. Där ingår<br />
numera 4-poängskursen ”Genusvetenskap<br />
och jämställdhetsfrågor” i första året<br />
på psykologlinjen. Christina Flordh och<br />
Björn Edlund ansvarar för kursen, men är<br />
inte helt nöjda med nuvarande situation:<br />
– Nej, vi kan inte säga att genusperspektivet<br />
är väl tillgodosett. Förutom 4poängskursen<br />
är det den enskilde lärarens<br />
engagemang i frågan som avgör. Från studenthåll<br />
anser man det extremt angeläget<br />
att genusperspektivet beaktas i högre utsträckning,<br />
svarar de.<br />
I Örebro är Anders Agrell studierektor för<br />
psykologprogrammet. Han nämner också<br />
de studerandes engagemang:<br />
– Studenterna på programmet bildade<br />
för några år sedan gruppen MEGA<br />
(Mångfald, etnicitet och genus i arbetet<br />
som psykolog), och de har sedan dess<br />
tryckt på för att dessa frågor ska lyftas<br />
fram. Genusperspektivet genomsyrar inte<br />
hela utbildningen men vi har målet att det<br />
ska tas upp överallt, säger han.<br />
Liksom på nästan alla de andra orterna<br />
har man i Örebro ordnat utbildning för<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
psykologiprogrammets lärare om genusperspektiv.<br />
Formerna varierar från ort<br />
till ort: studiecirkel, lärardagar, föreläsningskvällar,<br />
högre seminarium med mera.<br />
I Linköping har universitetsledningen<br />
beslutat att Linköpings universitet ska vara<br />
ett genusmedvetet universitet under<br />
20<strong>06</strong>. Det innebär speciella satsningar<br />
med genusdagar, utbildning till studierektorer<br />
och programansvariga med mera<br />
Studieort Särskild genuskurs i<br />
psykologutbildningen<br />
TEMA: GENUSPSYKOLOGI<br />
som förstås också kommer psykologutbildningen<br />
till godo.<br />
PSYKOLOGUTBILDNINGEN i Linköping är<br />
mycket självständig och vilar helt på problembaserat<br />
lärande (PBL). Studenterna<br />
arbetar i basgrupper med fallstudier. De<br />
får en lång litteraturlista med förslag men<br />
kan välja helt annan litteratur om de vill.<br />
Karin Zetterqvist Nelson var programan-<br />
Genusgrupp på<br />
institutionen<br />
(jämställdhetsgrupper<br />
ej<br />
medtagna)<br />
Kursen i genusvetenskap har gett<br />
aha-upplevelser som gör att man<br />
kanske ser på resten av utbildningen<br />
med nya, genuskritiska ögon.<br />
genusperspektiv<br />
Psykologistuderande<br />
har egen genusgrupp<br />
Umeå nej nej ja<br />
Uppsala ”Kön, genus och<br />
etnicitet” (5 poäng)<br />
nej ja<br />
Stockholm ”Genusvetenskap och<br />
jämställdhetsfrågor” (4 p)<br />
nej nej<br />
Örebro nej nej ja, MEGA (Mångfald,<br />
etnicitet och genus<br />
i arbetet som<br />
psykolog)<br />
Linköping nej Genusnätverk nej, men är på gång<br />
Göteborg nej Genusgrupp ja<br />
Lund nej GoS (Genus och<br />
sexualitet)<br />
nej<br />
Det är bara psykologprogrammet i Uppsala och Stockholm som har en genuskurs. Tabellen visar<br />
också om institutionerna har en genusgrupp och om de psykologistuderande har en egen genusgrupp.<br />
9
svarig för psykologutbildningen i Linköping<br />
till sommaren 2005 och har ett stort<br />
intresse för genusfrågor. Hon forskar själv<br />
om homofamiljer med planerade barn.<br />
– Genusperspektivet har haft olika genomslagskraft<br />
i utbildningen beroende på<br />
enskilda lärares intresse och studenternas<br />
engagemang, just nu har vi studenter som<br />
är väldigt drivande. Glädjande är att fler<br />
studerande skriver sin examensuppsats<br />
utifrån genusperspektiv. På senare tid har<br />
jag till exempel handlett två diskursanalytiska<br />
uppsatser, en om flickor som skär sig<br />
och en om trafficking, säger hon.<br />
Psykologiska institutionen i Göteborg<br />
har ju länge uppmärksammats för att man<br />
inte har lyckats anställa en enda kvinnlig<br />
professor i psykologi (nu lär två vara på<br />
gång under 20<strong>06</strong>). Men det betyder inte<br />
att ledningen motarbetat genusperspektiv,<br />
säger Kerstin Karlsson, studierektor för<br />
all utbildning på institutionen:<br />
– Jag arbetar själv med genusperspektiv<br />
på institutionen och det har hänt mycket.<br />
Nu finns en medvetenhet på institutionen<br />
– om inte på alla håll – och ett större intresse<br />
från kurslärarna. Men vi är i början;<br />
vi har inte satsat på att gå fort fram utan<br />
med små steg i taget.<br />
– Studenterna tycker kanske inte att vi<br />
är i framkanten, och det är vi inte heller.<br />
Men de har inte framfört sådana synpunkter.<br />
Vi är flera på institutionen som<br />
”pushat” studenterna att de ska driva på<br />
om mer genusperspektiv, det behövs påtryckningar<br />
från studenthåll, säger<br />
Kerstin Karlsson.<br />
NÄR BRITTA LILJEGREN började som studierektor<br />
för psykologprogrammet i Lund i<br />
januari 2003 fanns inte mycket av genusperspektiv<br />
i utbildningen. Det märktes<br />
också i den så kallade Studentbarometern,<br />
som kom lite senare det året. Studentbarometern<br />
görs av Lunds universitet<br />
och är en systematisk utvärdering av<br />
studenternas åsikter. Där framgick tydligt<br />
att de psykologistuderande saknade genusperspektiv,<br />
mångfaldsperspektiv med<br />
mera i sin utbildning. Studentbarometern<br />
betydde mycket för att få fart på arbetet<br />
med att förändra utbildningen.<br />
– Det är för mycket sagt att genusperspektivet<br />
genomsyrar hela utbildningen i<br />
dag, men vi arbetar målmedvetet med<br />
detta, säger hon.<br />
Bland det hon vill lyfta fram är gruppen<br />
GoS (Genus och Sexualitet) som bildades<br />
2003 efter önskemål av psykologprogramstudenter.<br />
I dag är det en genusgrupp<br />
för hela institutionen med målet att<br />
förmedla kunskap i frågor som rör genus<br />
och sexualitet till lärare och studenter.<br />
Från och med våren 20<strong>06</strong> ska studenter ur<br />
GoS-gruppen hålla seminarier i genusoch<br />
sexualitetsfrågor på schemalagd tid<br />
för termin ett och två.<br />
Som framgått hittills anser många programansvariga<br />
på institutionerna att studenternas<br />
engagemang är näst intill avgörande<br />
för att få in mer av genusperspektiv<br />
i utbildningen. PsykologTidningen fortsätter<br />
spaningen efter genusperspektiv<br />
med några kommentarer från programstuderande.<br />
Alla är ledamöter i Psykologförbundets<br />
Studeranderåd.<br />
Jan Pörtfors, som delar ordförandeskapet<br />
i Studeranderådet, avslutar sin nionde<br />
termin i Umeå i januari. Han tycker det<br />
finns mycket övrigt att önska:<br />
– Arbetet med att föra in genusperspektivet<br />
i utbildningen<br />
fortskrider i<br />
smärtsamt långsam<br />
takt. När jag började<br />
utbildningen<br />
slogs jag av frånvaron<br />
av genuspers-<br />
Jan Pörtfors<br />
pektiv, det vill säga<br />
lärarna tog upp det,<br />
men det togs inget samlat grepp och då<br />
går man inte vidare i kunskapsuppbyggnaden.<br />
– I GRUND OCH BOTTEN är ju genusperspektivet<br />
ett kritiskt perspektiv. För vad<br />
gör psykologforskarna i dag? De gör sina<br />
undersökningar och konstaterar könsskillnader.<br />
Men det gäller ju att synliggöra<br />
kön och inte nöja sig med att visa att det<br />
finns könsskillnader, säger han.<br />
Johanna Nordlinder har också just avslutat<br />
sin nionde termin, i Linköping.<br />
– Jag har inte märkt några starka reaktioner<br />
om brist på genusperspektiv i utbildningen.<br />
Det beror nog på att vi har<br />
problembaserad inlärning och väljer litteratur<br />
själva. Den som vill kan ju välja den<br />
inriktningen, säger hon.<br />
Både Jan Pörtfors och Johanna Nordlinder<br />
har valt att skriva examensuppsats med<br />
genusperspektiv. Tillsammans med en<br />
kvinnlig kurskamrat gör Jan en kvalitativ<br />
studie av ett antal psykoterapeuter.<br />
Johanna skriver om transsexuella personer.<br />
Gunnel Edström avslutar nu sin andra termin<br />
i Uppsala. Hon ser fram mot kursen<br />
”Kön, genus och etnicitet” på termin tre:<br />
– Jag har hört att den är jättebra, en<br />
ögonöppnare som gör att man blir medveten<br />
om när genusperspektivet saknas i<br />
andra kurser.<br />
– För övrigt är mitt intryck att genusengagemanget<br />
varierar bland de studerande.<br />
Om någon är aktiv så drar<br />
det gärna med sig fler. En<br />
del går och suckar över att<br />
det saknas genusperspektiv<br />
men gör inget åt det och då<br />
händer inget heller, säger<br />
hon.<br />
Andreas Wallner i Uppsa-<br />
Gunnel Edström<br />
la avslutar nu termin tre<br />
och har gått kursen ”Kön, genus och etnicitet”:<br />
– Kursen var bra ur genussynpunkt,<br />
men hade för lite om etnicitet. För mig är<br />
etnicitet en minst lika intressant fråga<br />
som genus, nästan all psykologisk forskning<br />
är ju gjord utifrån västerländska personer,<br />
säger han.<br />
Linda Stenbom har just gått ut termin<br />
två i Stockholm som avslutas med kursen<br />
”Genusvetenskap och jämställdhetsfrågor”.<br />
Hon är nöjd med kursen:<br />
– JAG ÖNSKAR att man hade kopplat in ett<br />
tydligt genusperspektiv även i tidigare<br />
kurser, men jag förstår att det är många<br />
perspektiv som ska rymmas i utbildningen,<br />
inte bara genus. Nu är genus på modet<br />
och har egen kurs och det är bra. Men vad<br />
får det för konsekvenser för oss blivande<br />
psykologer att vi inte har en egen kurs om<br />
etnicitet och varför inte om till exempel<br />
åldrande? säger hon.<br />
Aram Seddigh avslutar termin fem i Göteborg.<br />
Termin tre och fyra läste han psykologi<br />
i Dublin.<br />
– På termin ett och två i Göteborg fanns<br />
ett genusperspektiv, i vissa moment<br />
mycket, i andra inte så mycket, beroende<br />
på lärarens intresse. Men i Dublin fanns<br />
det litet, jag tycker att jag kom ifrån genustänkesättet<br />
där.<br />
– Genusperspektiv<br />
handlar ju också<br />
om själva undervisningen.<br />
På en kurs<br />
här i Göteborg avbröt<br />
läraren en diskussion<br />
och påpe-<br />
Aram Seddigh<br />
kade att vi fyra killar<br />
pratade medan<br />
de åtta tjejerna inte sade mycket. Vi reflekterade<br />
över detta en stund och körde sedan<br />
med handuppräckning för att få ordet!<br />
– Det vore intressant att få veta hur<br />
mycket genusperspektiv läkare och sjuksköterskor<br />
har i sin utbildning. Det är ju<br />
bra om det inte är främmande för dem när<br />
vi i framtiden ska jobba nära varandra, säger<br />
han.<br />
ULLA-BRITT STRÖMBERG<br />
Vetenskapsjournalist<br />
10 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
”Genusperspektiv<br />
möter ännu motstånd”<br />
Inom psykologin finns<br />
fortfarande ett stort motstånd<br />
mot att integrera<br />
genusperspektiv, säger<br />
Mona Eliasson, professor i<br />
genuspsykologi. Hon forskar<br />
om mäns våld mot<br />
kvinnor och menar att<br />
inga teorier varit så fruktbara<br />
inom denna forskning<br />
som de med genusaspekter.<br />
Högskolan i Gävle har inget psykologprogram,<br />
men psykologiämnet finns<br />
på A-, B-, C- och D-nivå. Och – här finns<br />
Sveriges enda professor i genuspsykologi.<br />
I mars 2004 tillträdde Mona Eliasson den<br />
nyinrättade tjänsten.<br />
Mona Eliasson har varit forskare och lärare<br />
vid Psykologiska institutionen i Uppsala<br />
och var i många år föreståndare för<br />
Centrum för kvinnoforskning i Uppsala<br />
(som nu är ersatt av Centrum för Genus-<br />
”Människan är inte bara en man och<br />
inte bara en amerikan, vilket man kan<br />
tro av den forskning som gjorts.”<br />
forskning). Hon är ett av de mest etablerade<br />
namnen i Sverige inom forskningsområdet<br />
mäns våld mot kvinnor, ett område<br />
hon arbetat med långt innan det blev en så<br />
uppmärksammad fråga som det är i dag.<br />
Hur arbetar du som professor i genuspsykologi?<br />
– Jag handleder, forskar och undervisar<br />
som en ”vanlig” professor men med min<br />
speciella inriktning, det är det som gör<br />
mitt arbete så roligt! Och att få möta studenter,<br />
både kvinnor och män, med genusinriktning<br />
som söker upp mig för att de<br />
vill att jag ska handleda dem.<br />
– Men att arbeta med genus som utgångspunkt<br />
är även speciellt för att det är<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
foto: robert berthagen<br />
TEMA: GENUSPSYKOLOGI<br />
Mona Eliasson, professor i genuspsykologi, forskar om mäns våld mot kvinnor.<br />
11
så omfattande: Både ett kunskapsområde<br />
och en granskning av teorier och metoder.<br />
Genus är också en mångfaldsfråga liksom<br />
etnicitet och sexuell preferens. Det handlar<br />
ju om att få en vetenskap som är bättre<br />
anpassad till att förstå den brokiga mångfald<br />
som mänskligheten faktiskt utgör. Vi<br />
är inte stämplade i en form, människan är<br />
inte bara en man och inte bara en amerikan,<br />
vilket man kan förledas att tro av den<br />
forskning som gjorts.<br />
Ska psykologiundervisningen i Gävle bli ett<br />
föredöme nu, till exempel när det gäller<br />
genusperspektiv i kurslitteraturen?<br />
– Vi har ambitionen att alltid inkludera<br />
genusaspekter, men vi kan göra mer än vi<br />
gjort hittills.<br />
För snart 15 år sedan intervjuade jag dig för<br />
Psykologtidningen. Artikeln hade rubriken<br />
”Stort motstånd mot kvinnoaspekter i psykologin”<br />
och du sade där att psykologin låg långt efter<br />
till exempel sociologi och litteraturvetenskap<br />
när det gäller att integrera könsaspekter i teori<br />
och praktisk forskning. Men sedan dess har det<br />
väl gått framåt?<br />
– Visst har det blivit bättre, men det<br />
tror jag främst beror på trycket från psykologstudenter<br />
som vill ha genusperspektiv,<br />
och att det har uppmärksammats mer<br />
och mer i övriga samhället. Inom psykologin<br />
finns fortfarande ett stort motstånd<br />
mot att integrera genusperspektiv.<br />
– Motståndet är intressant. Det måste<br />
beröra något som ligger väldigt djupt i<br />
personen. Dels beror det nog på att man<br />
inte vill ta till sig att den framgångsrika<br />
tradition man har arbetat inom är ofullkomlig.<br />
Dels sitter man kvar i föreställningen<br />
om kön som given kategori och<br />
kan bara se att här har vi den ena gruppen<br />
som är kvinnor och den andra gruppen<br />
som är män, och utgår från att de handlar<br />
medvetet och överlagt. När vi genusforskare<br />
säger att mycket ligger i strukturer<br />
som vi är omedvetna om blir ”den typiske<br />
akademikern” mycket uppbragt, eftersom<br />
det kanske inte är åtkomligt att mäta enligt<br />
den intellektuella, experimentella traditionen<br />
utan kräver andra, kvalitativa<br />
metoder.<br />
– Ett exempel är när vi vill diskutera undervisningsstil<br />
och hur kvinnor och män<br />
behandlas olika i klassrummet eller seminarierummet.<br />
Det är ju inget läraren gör<br />
med avsikt men ”den typiske akademikern”<br />
vill bara diskutera det medvetet<br />
överlagda. Men för att bli en genusmed-<br />
veten person måste du komma åt även det<br />
som är omedvetet och reflektera över det,<br />
men det vill man inte. Det är just detta<br />
medvetandegörande som möter sådant<br />
motstånd.<br />
Du forskar om mäns våld mot kvinnor. Vad<br />
innebar det när man började anlägga genusperspektiv<br />
på det här våldet?<br />
– Det var då det verkliga genombrottet<br />
för den här forskningen kom. När det gäller<br />
mäns våld mot kvinnor så finns det inga<br />
forskningsteorier som har varit så<br />
fruktbara som de med genusaspekter.<br />
– När man söker efter förklaringar till<br />
att våldet är så vanligt handlar det ju inte<br />
om enskilda individer, inte om den enskilda<br />
kvinnan eller mannen i en relation,<br />
utan om förståelsen av hur normer och<br />
värderingar i samhället påverkar oss. Det<br />
finns en lång historisk tradition där mannen<br />
hade rätt att aga sin hustru, alltså att<br />
använda våld. Vi har ett ojämlikt samhälle<br />
där vi till exempel tillåter pornografi, som<br />
är en organiserad form av kvinnoförtryck<br />
och vi har andra strukturer, som inte är så<br />
utpräglat kvinnofientliga, men som leder<br />
till att kvinnor får lägre lön för samma<br />
jobb och så vidare. Allt detta finns oberoende<br />
av individerna.<br />
"Inom psykologin finns fortfarande ett stort<br />
motstånd mot att integrera genusperspektiv."<br />
Men den enskilde individen har väl ansvar<br />
för vad han gör?<br />
– Naturligtvis. Men se på till exempel<br />
frågan om alkohol och våld. I vår kultur<br />
har vi en tradition där män får dricka sig<br />
fulla och sedan får förståelse för att de gör<br />
galna saker, även om vi inte förlåter det.<br />
Misshandlade kvinnor säger ofta: ”Om<br />
han inte drack skulle vi inte ha detta problem,<br />
när han är nykter är han världens sötaste<br />
och goaste”. Genusperspektivet på<br />
detta är att män utnyttjar de här strukturerna<br />
för att förklara och rättfärdiga vad de<br />
gör: ”Jag var så full att jag inte visste vad<br />
jag gjorde.” Även om det inte håller i rätten<br />
är det något som omgivningen förstår.<br />
Ett annat exempel är många mäns<br />
grundmurade känsla av att de har rätt att<br />
ha anspråk på kvinnor. En man, som har<br />
blivit reformerad och har slutat slå sin<br />
partner, kan berätta om hur han ansåg sig<br />
ha rätt att bli galen om han kom 15 minuter<br />
innan middagstid och maten inte var<br />
klar. Och reformerade män som lärt sig ta<br />
ansvar för sitt våld kan ändå säga: ”Jag<br />
måste ta ansvar för mitt våld. Jag valde att<br />
slå. Men hon måste ju lära sig att inte uppträda<br />
så att jag måste slå henne.” Var<br />
kommer den uppfattningen ifrån att de<br />
har rätt att bestraffa kvinnan? Det är ju<br />
inte så att en liten grupp män har hittat på<br />
det själva. Vi måste se kvinnomisshandel<br />
mot bakgrund av ett samhälle, där män<br />
tillåts och förväntas dominera över kvinnor.<br />
Men det innebär förstås inte att män<br />
som misshandlat kan undandra sig sitt ansvar<br />
genom att hänvisa till dessa kvinnoförtryckande<br />
normer i samhället.<br />
Och nu forskar du om kvinnor som måste leva<br />
gömda undan våldsamma män. Hur går<br />
det till?<br />
– Jag arbetar med Katarina Weinehall,<br />
universitetslektor vid juridiska institutionen<br />
vid Umeå universitet, och vi kuskar<br />
land och rike runt och intervjuar kvinnorna.<br />
Vi träffar dem genom kontakter som<br />
lett till kontakter och vi vet inte vad de<br />
heter eller var de bor. Vi vill se om skyddet<br />
fungerade, och var läckorna finns om<br />
det inte fungerat.<br />
– Vi är även intresserade av hur vardagslivet<br />
ser ut. Kan de jobba? Hur organiserar<br />
kvinnan sitt liv när hon inte kan<br />
ha sitt namn på brevlådan och måste ha<br />
spärrmarkerat personnummer?<br />
– För mig som psykolog är det också intressant<br />
att få höra hur de hanterar situationen<br />
och hur ser de på mannen. Är de<br />
hämndlystna och bara berättar om negativa<br />
saker? Nej, de visar snarare sorg och<br />
beklagande och säger: ”Jag kan inte hata<br />
honom, han har haft det besvärligt, han<br />
hade en tråkig uppväxt.” Om de känner<br />
ilska mot mannen är de bekymrade över<br />
det. Och de kan till exempel säga att ”om<br />
jag aldrig hade träffat honom så hade jag<br />
inte haft mina barn”. Så det är en dubbelbottnad<br />
bild de ger.<br />
– En mycket viktig fråga, som inte ingår<br />
i just det här projektet, är att hitta interventioner<br />
för våldsamma män. Inte bara<br />
för de män som är dömda för det är ju en<br />
liten andel, utan interventioner så att<br />
kvinnor och män på ett tidigt stadium blir<br />
uppmärksammade. Det är ju inte så att<br />
våldet bara plötsligt bryter ut över en<br />
natt. Men så länge man tror att det bara<br />
rör sig om en liten speciell grupp män -<br />
kriminella, utstötta, missbrukare eller<br />
män från andra kulturer, är man inne på<br />
fel spår. Som psykolog menar jag att samhället<br />
måste jobba med prevention, information<br />
och utbildning i stor skala och se<br />
individen i sitt sammanhang och medvetandegöra<br />
normer, förväntningar och föreställningar.<br />
Och det är ju inte begränsat<br />
till vissa grupper.<br />
ULLA-BRITT STRÖMBERG<br />
Vetenskapsjournalist<br />
12 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
Psykologer ser<br />
på mäns våld<br />
Hur förklarar psykologer mäns våld mot kvinnor och vilka följder får<br />
dessa förklaringar för behandlingen? Det är en frågeställning som<br />
intresserar Katarina Blume, doktorand i psykologi, som valt att studera<br />
psykologers texter om frågan i Psykologtidningen.<br />
Studien av texter i Psykologtidningen<br />
mellan åren 1995 och 2004 ingår som<br />
en del av en kommande avhandling.<br />
– Jag vill veta hur diskussionen om mäns<br />
våld mot kvinnor ser ut inom psykologprofessionen.<br />
Hur framställer psykologerna<br />
problemet, vilka subjekt skapar de i sina<br />
beskrivningar och vilka lösningar ser de?<br />
Katarina Blume är knuten dels till Psykologiska<br />
institutionen vid Umeå univer-<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
sitet, dels till Genusforskarskolan som<br />
universitetet är värd för samt även till<br />
högskolan i Gävle. Mittuniversitetet samt<br />
högskolorna i Kalmar och Gävle är så kallade<br />
partnerhögskolor till forskarskolan.<br />
Inte mindre än 35 doktorander från olika<br />
ämnesområden deltar i dag i Genusforskarskolans<br />
forskarutbildning. Katarina är<br />
för närvarande föräldraledig, men undervisar<br />
annars i psykologi på enstaka kurser<br />
TEMA: GENUSPSYKOLOGI<br />
Katarina Blume, här med två månader gamla dottern<br />
Sissela, har studerat texter i Psykologtidningen som<br />
en del av sitt avhandlingsarbete.<br />
foto: tomas södergren<br />
och på sjuksköterskeprogrammet vid<br />
högskolan i Gävle.<br />
Före psykologistudierna läste Katarina<br />
Blume under ett par år olika ämnen som<br />
etnologi och familjesociologi.<br />
– Det slog mig tidigt att man i de här<br />
ämnena satte in kunskaper om människan<br />
i ett vidare samhällsperspektiv, något som<br />
jag saknade i psykologin med dess individinriktning.<br />
Jag kände mig ganska ensam<br />
om den här kritiken innan jag kom i kontakt<br />
med genusforskningen i Umeå.<br />
Katarina Blume ägnar sig åt den gren av<br />
genusforskningen som studerar psykologin<br />
som ämne, det vill säga frågor om hur<br />
kön framställs i psykologin och vilka föreställningar<br />
om kön som dominerar inom<br />
forskningen.<br />
– Jag är också specifikt intresserad av<br />
psykologprofessionen, av hur man som<br />
psykolog arbetar utifrån de föreställningar<br />
man har om kön.<br />
”KONSTRUKTIONER AV GENUS i nutida<br />
svensk psykologi” lyder arbetsnamnet på<br />
den avhandling Katarina Blume arbetar på<br />
och utgående från denna övergripande frågeställning<br />
gör hon ”nedslag” inom olika<br />
problemområden, där genus kan anses<br />
spela en stor roll.<br />
Ett sådant område är ”mäns våld mot<br />
kvinnor”.<br />
– Jag har valt det området av två skäl, säger<br />
hon. Det är högaktuellt i samhället i<br />
dag och det innehåller starka könsaspekter.<br />
Ett annat ”nedslag” hon planerar är förståelsen<br />
av kön inom utvecklingspsykologin<br />
– ett knappast förvånande intresse hos<br />
en doktorand med tre egna barn – sex och<br />
tre år samt två månader gamla.<br />
För att skaffa sig en bild av hur psykologer<br />
ser på och framställer problemområdet<br />
”mäns våld mot kvinnor”, beslöt<br />
Katarina sig för att granska hur samtalen<br />
kring frågan förs i psykologernas texter i<br />
Psykologtidningen mellan 1995 och 2004.<br />
Startåret 1995 valde hon med tanke på att<br />
det var då ”Kvinnofridsutredningen”<br />
(SOU 1995:60) lades fram.<br />
Hon hittade ett 20-tal texter som behandlade<br />
mäns våld mot kvinnor. Och<br />
även om hon ännu inte är helt klar med<br />
analysen av materialet kan hon se vissa<br />
tydliga mönster.<br />
Hon delar in artiklarna i sådana med ett<br />
huvudsakligen individuellt perspektiv och<br />
13<br />
▲
TEMA: GENUSPSYKOLOGI<br />
sådana med ett strukturperspektiv. I det<br />
första fallet ses den våldsutövande mannen<br />
som ett offer för en traumatisk uppväxt.<br />
Förklaringen till våldet finns i mannens<br />
”inre”. I det andra fallet ses mäns våld som<br />
ett uttryck för den ojämlika fördelningen<br />
av makt mellan kvinnor och män som råder<br />
i samhället – det som med ett aktuellt<br />
ord kallas könsmaktsordningen.<br />
INDIVIDPERSPEKTIVET DOMINERAR bland<br />
de undersökta artiklarna. Resonemangen<br />
går då ut på att mannen som slår själv varit<br />
utsatt för traumatiska händelser i sin<br />
barndom. Genom sina våldshandlingar<br />
kompenserar han den maktlöshet och<br />
vanmakt han upplever och kan på det<br />
sättet återta makten.<br />
– Den här förklaringen ses inte som en<br />
ursäkt för mannens beteende, säger Katarina<br />
Blume. Men det är underförstått, att<br />
den här förståelsen av problemet hos såväl<br />
behandlare som klient är nödvändig och<br />
man ska kunna hjälpa våldsutövaren att<br />
sluta slå.<br />
Den teoretiska bakgrunden till resonemanget<br />
är psykodynamisk teori, framför<br />
allt objektrelations- och anknytningsteori.<br />
– Kvinnan som partner ses i artiklarna<br />
inte som skyldig till mannens våld. Men<br />
om man ser våldshandlingarna som grundade<br />
i den tidiga mor-barnrelationen<br />
kommer kvinnan som mor att indirekt<br />
framställas som skyldig till den vuxna<br />
mannens handlande.<br />
Huvuddelen av artiklarna med ett individperspektiv<br />
handlar om psykologers<br />
arbete med våldsbrottslingen, få om stöd<br />
PRESSKLIPP<br />
och hjälp till de kvinnor och barn som<br />
drabbas, även om de också finns.<br />
Ofta talar man om våldsverkaren på ett<br />
könsneutralt sätt, påpekar Katarina<br />
Blume. Man talar om ”våldsverkaren”,<br />
”patienten” för att senare i texten plötsligt<br />
övergå till ett ”han”. Men man problematiserar<br />
inte det faktum att beskrivningarna<br />
faktiskt handlar om män. Gäller de också<br />
kvinnor och varför reagerar inte flickor på<br />
utsatthet i barndomen på samma sätt som<br />
män? Könsperspektivet saknas.<br />
”Svenska mäns våld<br />
får oftare en psykologisk<br />
förklaring<br />
medan utländska<br />
mäns våld ges kulturella<br />
förklaringar”<br />
MEN DET FINNS OCKSÅ ett fåtal artiklar<br />
om mäns våld mot kvinnor med ett mer<br />
uttalat könsperspektiv. Mannen som slår<br />
ses då som en del av den samhällsordning,<br />
där män har mer makt och privilegier än<br />
kvinnor. Mannen har införlivat den omgivande<br />
samhällssynen och anser sig ha<br />
rätt att utöva makt och kontroll över<br />
kvinnan.<br />
De här artiklarna handlar i högre grad<br />
om både mannen som slår och kvinnan<br />
som blir slagen. De berör också de risker<br />
för kvinnans psykiska hälsa som våldet innebär.<br />
Borgerliga alliansen vill förstärka psykiatrin<br />
Den borgerliga alliansen lanserar på<br />
DN. Debatt (20<strong>06</strong> 01 09) ett tiopunktsprogram<br />
med bland annat vårdgaranti<br />
till patienter med psykiska besvär.<br />
De fyra undertecknarna av debattartikeln,<br />
Maria Larsson (kd), Kristina Axén Olin (m),<br />
Erik Ullenhag (fp), och Kenneth Johansson<br />
(c), representerar Allians för Sverige. De<br />
är överens om att psykiatrin behöver förstärkas<br />
under den närmsta tioårsperioden<br />
med åtminstone fem miljarder kronor.<br />
”Det är förmodligen inget annat område<br />
inom sjukvården där förnyelse är mer<br />
nödvändig än just inom psykiatrin”, skriver<br />
de och tillägger: ”Modern psykiatrisk<br />
vård bör samordnas av en så kallad Case<br />
manager med helhetsansvar för patienten.”<br />
Några av de åtgärder som de föreslår är:<br />
– Primärvården måste alltid ha tillgång<br />
till kuratorer och psykologer.<br />
– Den som söker för psykiska besvär<br />
måste få en diagnos inom tre månader av<br />
kvalificerad läkare.<br />
– Väntan på utredning av barn vid BUP<br />
bör inte överstiga en månad.<br />
– Patienter med både missbruk och psykisk<br />
sjukdom ska inte kunna nekas akut<br />
hjälp vid psykiatrisk akutmottagning eller<br />
enhet för missbruksvård.<br />
De föreslår också att staten ska ta över<br />
finansieringen av den rättspsykiatriska<br />
vården.<br />
– Intressant är att i de artiklar som utgår<br />
från ett strukturellt perspektiv tyngdpunkten<br />
ofta ligger på kvinnors situation i<br />
andra länder eller invandrarkvinnornas<br />
situation, berättar Katarina Blume. Även<br />
om en koppling också ofta görs till våld<br />
utövat av svenska män, finns en tendens<br />
till att det strukturella perspektivet främst<br />
lyfts fram när det handlar om ”andra kulturer”.<br />
Risken blir då att svenska mäns<br />
våld får individualpsykologiska förklaringar,<br />
medan utländska män och invandrarmän<br />
anses styrda av kulturella och sociala<br />
faktorer i sitt våldsbeteende.<br />
Också psykologens roll skiftar beroende<br />
på vilka förklaringar man ger våldsutövandet.<br />
Med ett individinriktat perspektiv<br />
får psykologen en självklar roll som behandlare<br />
och behandlingen är ofta psykoterapi<br />
riktad till gärningsmannen. Om<br />
våldet ges en mer strukturell förklaring<br />
blir psykologens roll mer diffus. Att försöka<br />
påverka samhällets syn på det manliga<br />
våldet eller att arbeta med mäns attityder<br />
till brottet och brottsoffret hamnar i någon<br />
mån utanför det som ses som psykologers<br />
egentliga arbetsfält.<br />
– Det väcker frågan om vilken sorts förståelse<br />
och vilka förklaringar som ryms<br />
inom psykologins nuvarande ramar, funderar<br />
Katarina Blume. Gör till exempel<br />
problem som anknyter till makt- och kulturbegrepp<br />
det? Psykologin har visat sig<br />
få en allt starkare röst i samhället. Det blir<br />
då än viktigare att psykologin förmår<br />
spränga sina gränser när det gäller teoribyggnad<br />
och kombinera individperspektivet<br />
med ett samhällsperspektiv.<br />
MAJA AHLROOS<br />
Fp önskar psykolog på<br />
ungdomsmottagningar<br />
Folkpartiets oppositionslandstingsråd Birgitta<br />
Rydberg föreslår i en skrivelse till<br />
Stockholms läns landsting att ungdomsmottagningarnas<br />
uppdrag ska ses över och<br />
förtydligas, och att samarbetet med BUP<br />
ska fördjupas.<br />
– Har ungdomsmottagningarna sådan<br />
bemanning att de kan vara ett förstahandsalternativ<br />
när det gäller öppen psykiatrisk<br />
vård? Vi anser att ungdomsmottagningarna<br />
bör kunna erbjuda hjälp vid psykisk<br />
ohälsa åt ungdomar. Därför behöver<br />
det finnas psykolog och/eller kurator på<br />
mottagningarna, säger Birgitta Rydberg.<br />
(Awiwa Keller, Dagens Nyheter 2005 12 29)<br />
14 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
Falsk psykolog dömd<br />
Lunds tingsrätt har dömt en kvinna för obehörigt användande<br />
av titeln psykolog. Kvinnan har använt sig<br />
av titeln psykolog trots att hon inte haft legitimation.<br />
Kvinnan har under åren 2003 och<br />
2004 använt sig av titeln psykolog trots<br />
att hon saknade legitimation för yrket.<br />
Hon dömdes i december 2005 av Lunds<br />
tingsrätt för obehörigt användande av titeln<br />
psykolog till dagsböter.<br />
Stockholms tingsrätt har även tidigare<br />
dömt en person för obehörigt användande<br />
av titeln psykolog.<br />
Enligt lagen om yrkesutövning på hälso-<br />
och sjukvårdens område (LYHS) får<br />
ingen utge sig för att vara psykolog utan<br />
att ha legitimation för yrket, eller utan att<br />
genomgå den praktiska tjänstgöringen<br />
(PTP). Samma regel gäller för titeln psykoterapeut.<br />
För legitimerade psykoterapeuter<br />
gäller dessutom att de i samband<br />
med sin yrkesutövning ska ange sin grundutbildning.<br />
Det är inte heller tillåtet att använda en<br />
titel som kan förväxlas med en skyddad<br />
titel.<br />
Den som obehörigen använder sig av titeln<br />
psykolog eller psykoterapeut kan enligt<br />
lagen dömas till böter.<br />
SYFTET MED SKYDDET för yrkestiteln är<br />
bland annat att göra det enklare för den<br />
enskilde att avgöra vilken yrkesutövare<br />
som har erforderlig utbildning och kompetens<br />
och som står under samhällets tillsyn.<br />
Titelskyddet gäller endast inom hälsooch<br />
sjukvårdens område. Om någon i annat<br />
sammanhang använder sig av yrkestiteln<br />
i missledande syfte, som inte har<br />
samband med hälso- och sjukvård, kan det<br />
dock vara att bedöma som vilseledande<br />
marknadsföring.<br />
Skyddet för yrkestiteln innefattar inte<br />
någon exklusiv rätt att utöva yrket, utan<br />
ger endast en ensamrätt till yrkestiteln.<br />
När det gäller behörighetskrav för tillsättning<br />
av tjänst som psykolog inom landstingets<br />
hälso- och sjukvård gäller dock<br />
krav på legitimation eller PTP.<br />
Möjligheten för psykologer att få legitimation<br />
infördes 1978. Ursprungligen<br />
fanns inget skydd för yrkestiteln psykolog,<br />
utan endast ett skydd för yrkesbeteckningen<br />
”legitimerad psykolog”.<br />
1994 utökades skyddet till att omfatta<br />
även yrkestiteln psykolog, det vill säga det<br />
skydd som finns i dag. Samtidigt infördes<br />
ett skydd för yrkestiteln psykoterapeut.<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
Motiveringen till införandet av det mer<br />
omfattande titelskyddet för psykologer<br />
och psykoterapeuter var att legitimationen<br />
inte hade lett till någon märkbar begränsning<br />
i det allmänna utbudet av psykologisk<br />
rådgivning och behandling.<br />
Marknadsföringen av samtalsterapi i en<br />
mångfald former var fortfarande mycket<br />
omfattande från personer vars kompetens<br />
för verksamheten var otillräcklig. Titlarna<br />
psykolog och psykoterapeut eller liknande<br />
titlar användes ofta i marknadsföringen<br />
på ett vilseledande sätt som kunde ge intrycket<br />
att utövaren hade den legitimerade<br />
psykologens kompetens.<br />
Trots att man infört ett titelskydd används<br />
fortfarande titlarna psykolog och<br />
ANNONS<br />
Anslag från L.J. Boëthius´ stiftelse<br />
psykoterapeut av icke-legitimerade personer.<br />
Det är inte ovanligt att personer utan<br />
legitimation i annonser av olika slag använder<br />
titlarna. För att skydda patienter<br />
mot oseriösa yrkesutövare krävs det att<br />
marknaden inom det psykologiska behandlingsområdet<br />
saneras. Detta kan ske<br />
med ett effektivt utnyttjande av den<br />
lagstiftning som finns i dag. I preventivt<br />
syfte är det viktigt att samhället reagerar<br />
och beivrar brott mot titelskyddet. Psykologförbundet<br />
välkomnar därför domen i<br />
Lunds tingsrätt som visar att samhället<br />
ser allvarligt på denna typ brott.<br />
CAMILLA DAMELL<br />
Förbundsjurist<br />
Styrelsen för Lars Jacob Boëthius´ stiftelse får härmed meddela att bidrag kan sökas ur stiftelsen. Dennas<br />
syfte är att ge nervsjuka stöd och hjälp genom lämplig vård.<br />
Enligt testators önskan, som det uttryckts i testamentet den 11 augusti 1930, skall stiftelsens avkastning<br />
användas för att hjälpa ”med nervsjukdom behäftade, mindre bemedlade, dock icke av stat eller kommun<br />
avsevärt understödda, svenska medborgare, vilkas fysiska och psykiska lidande kan, om icke fullständigt<br />
botas, så åtminstone lindras eller förbättras”. Detta syfte skulle enligt testator bäst kunna uppnås genom<br />
att inrätta sjukhem för unga människor, varvid unga män skulle ges företräde. Det förutsättes vidare att de<br />
hjälpsökande inte är behäftade med missbrukssjukdomar, psykotiska tillstånd eller svårare fysiska<br />
handikapp.<br />
Med hänsyn till utvecklingen inom psykiatrin under senare decennier har det emellertid visat sig mindre<br />
ändamålsenligt att upprätta sjukhem. Även om bidrag till sjukhem alltjämt kan erhållas synes stiftelsens<br />
syfte i nuläget bäst kunna tillgodoses genom behandling i öppen vård av enskilda patienter.<br />
Kammarkollegiet har medgivit att medel från stiftelsen även får användas för uppbyggnad av lämpliga<br />
vårdinsatser för patienter i öppen vård. Sådan vård kan främjas genom utvecklande av olika<br />
psykoterapiformer/andra behandlingsformer. Tänkbara målgrupper härvidlag är patienter med affektiva<br />
sjukdomar, ångesttillstånd av varierande genes, sociala fobier, självmordsbenägenhet och liknande<br />
tillstånd, dock ej patienter med missbrukssjukdomar eller psykos. Företräde ges åt projekt som gäller<br />
unga män. Företräde bör vidare ges sökande som är beredda att utveckla strategier och projekt som syftar<br />
till en systematisk uppföljning av behandlingsresultaten, varvid såväl effekter som bieffekter registreras.<br />
Bidrag kan inte lämnas till enskild för vård och behandling och inte heller till utbildning.<br />
Ansökningshandlingar i 7 exemplar insänds till sekreteraren Kerstin Bendz, Trafikskadenämnden,<br />
Box 24048, 104 50 Stockholm, tel: 08-522 787 03, som även lämnar ytterligare upplysningar.<br />
Ansökan skall ha kommit in senast onsdagen den 15 mars 20<strong>06</strong>. (Särskilda ansökningsblanketter finns<br />
inte).<br />
Ansökan skall innehålla en beskrivning av projektet med en kortfattad (högst en sida) sammanfattning för<br />
lekmän, sökandens meritförteckning samt ett budgetförslag.<br />
Sökande som tidigare beviljats medel ur stiftelsen skall till ansökan foga en redogörelse över det hittills<br />
utförda arbetet.<br />
foto: magnus gotander<br />
15
Det lönar sig att vara specialistpsykolog!<br />
En specialistpsykolog tjänar betydligt mer än sina kolleger, visar ny<br />
statistik. Den som är specialist men inte leg psykoterapeut, tjänar<br />
4 000 kr per månad mer än den som varken är terapeut eller specialist.<br />
Är man leg psykoterapeut och specialistbehörig så tjänar man<br />
3 000 kr mer per månad än den som endast är leg psykoterapeut.<br />
– Så det tycks vara en bra affär att specialisera sig, skriver Specialistrådets<br />
ordförande Håkan Nyman.<br />
Under Psykologidagarna och under<br />
Psykologförbundets rådskonferens i slutet<br />
av oktober presenterade Specialistrådet<br />
ny statistik om antalet specialistpsykologer<br />
i Sverige, samt utdrag ur befintlig statistik<br />
över lönenivåer för specialistpsykologer<br />
jämfört med psykologer utan sådan<br />
behörighet.<br />
Vi hade också anledning att diskutera<br />
några idéer om hur man skulle kunna utveckla<br />
specialistordningen ytterligare,<br />
och hur den ska kunna bli mer attraktiv<br />
för våra nyutexaminerade kolleger.<br />
Vad är då en specialistpsykolog, kan<br />
man fråga sig. Så här föreslår Specialistrådet<br />
att vi ska definiera oss: Specialistpsykologen<br />
kan utveckla metoder, förklaringsmodeller<br />
och andra strukturer inom verksamhetsområdet,<br />
fungera som mentor för<br />
andra psykologer, upprätthålla ett vetenskapligt<br />
förhållningssätt, granska såväl<br />
teoretiska som praktiska bidrag inom området,<br />
och i övrigt utföra praktiskt psykologarbete<br />
på avancerad nivå.<br />
Av olika skäl har vår redovisning av andelen<br />
specialistpsykologer bland legitimerade<br />
psykologer i Sverige, respektive<br />
bland Sveriges Psykologförbunds medlemmar,<br />
tidigare inte varit optimal.<br />
NU HAR VI MED gemensamma krafter skaffat<br />
oss en bättre bild av läget. Totalt 1 621<br />
psykologer innehade specialistbehörighet<br />
i december 2005. Av dessa har 415 behörighet<br />
i mer än en av de tidigare funktionerna<br />
eller, i undantagsfall, i mer än ett<br />
område. Vid senaste årsskiftet fanns det<br />
8 786 legitimerade psykologer i landet,<br />
vilket innebär att cirka 18 procent av oss<br />
innehar specialistbehörighet. I debatten<br />
inför införandet av Specialistordningen<br />
framfördes åsikten att cirka 25 procent av<br />
kåren kanske skulle finna det intressant<br />
att vara specialistpsykolog. Ser man på<br />
rekryteringen av nya psykologer till specialistutbildningen<br />
måste man säga att vi<br />
har ett kritiskt läge just nu. Nästan tusen<br />
specialister kommer att gå i pension inom<br />
tio år, vilket gör att andelen snabbt kommer<br />
att bli väsentligt mindre.<br />
TABELL 1. Antal legitimerade psykologer med<br />
mer än en specialistbehörighet.<br />
Antal specialistbehörigheter Antal personer<br />
2 314<br />
3 77<br />
4 20<br />
5 3<br />
7 1<br />
DET ÄR AV NATURLIGA skäl vanligare att<br />
psykologer med lång erfarenhet innehar<br />
specialistbehörighet, och åldersfördelningen<br />
återspeglar detta. Av de legitimerade<br />
psykologer som uppnått pensionsåldern<br />
är ganska precis 25 procent specialister,<br />
medan de flesta specialisterna finns<br />
i intervallet 55-64 år. Den yngste som nu<br />
innehar specialistbehörighet är född 1967.<br />
TABELL 2. Åldersfördelningen bland specialistpsykologerna.<br />
Andel<br />
specialistpsykologer Åldersintervall<br />
16,4 % > 64<br />
63,6 % 55 - 64<br />
18,5 % 46 - 54<br />
1,5 % < 46<br />
Fördelningen på de olika specialistområdena<br />
är mycket ojämn och avspeglar<br />
den dominans som klinisk psykologi har<br />
inom yrket. Av de kliniska specialistpsykologerna<br />
är den överväldigande andelen<br />
förstås legitimerade psykoterapeuter.<br />
Men de som innehar mer än ett bevis måste<br />
ändå ha presterat ytterligare minst ett<br />
vetenskapligt arbete, även om andra me-<br />
riter kan ha ekvivalerats.<br />
Det ska också påpekas att de som genomgått<br />
en legitimationsgrundande psykoterapeututbildning<br />
kan ha påbörjat den<br />
långt innan de varit legitimerade psykologer<br />
i fem år, vilket annars krävs för tillträde<br />
till specialistutbildningen i sig. Däremot<br />
måste de förstås komplettera med<br />
professionskurs och presentera ett godkänt<br />
vetenskapligt arbete för att deras<br />
psykoterapeututbildning ska ekvivaleras<br />
som motsvarande specialistnivå.<br />
Flera terapeututbildningar erbjuder<br />
också speciella lösningar för psykologer<br />
som önskar kunna använda utbildningen<br />
för specialistbehörighet, till exempel när<br />
det gäller specialistkollegium.<br />
Endast en mindre andel av de specialistpsykologer<br />
vi har i dag har genomgått utbildningsinslagen<br />
på det sätt och i den<br />
ordning som specialistmodellen anger.<br />
TABELL 3. Fördelningen av specialistpsykologer<br />
över de fem specialistområdena (dec 2005).<br />
Område Antal personer<br />
Klinisk psykologi 1173<br />
Pedagogisk psykologi 165<br />
Arbetslivets psykologi 159<br />
Neuropsykologi 107<br />
Handikappsykologi 17<br />
Omkring hundra är specialister på två<br />
eller flera områden.<br />
FÖR ATT KUNNA svara på frågan om det lönar<br />
sig att bli specialistpsykolog har vi<br />
gjort utdrag ur den statistik som finns i<br />
SACO:s Lönesök, och som baseras på<br />
Löneenkäten bland förbundets medlemmar<br />
2004. Just nu pågår insamlandet av<br />
motsvarande material för 2005. Jag vill<br />
gärna passa på att uppmana de som ännu<br />
inte svarat på den att snarast göra det!<br />
Av tabell 4 framgår att alla som skaffat<br />
sig specialistbehörighet tycks tjäna mer än<br />
de som inte gjort det.<br />
Mer fakta: Den som inte är legitimerad<br />
psykoterapeut men specialist, tjänar 4 000<br />
kr per månad mer än den som varken är<br />
terapeut eller specialist. Är man legitimerad<br />
psykoterapeut och specialistbehörig så<br />
tjänar man 3 000 kr mer per månad än<br />
den som endast är legitimerad psykoterapeut.<br />
Har man doktorerat och dessutom<br />
är specialist så tjänar man 2 500 kr mer<br />
16 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
TABELL 4: Inkomst per månad för legitimerade psykologer med och utan specialistbehörighet, efter examensår.<br />
Utan specialistbehörighet Med specialistbehörighet<br />
Examensår, Antal Medel 10:e Median 90:e Antal Medel 10:e Median 90:e Andel spec.<br />
5-årsklasser Perc Perc Perc Perc<br />
1965-1969 21 33 887 27 220 29 885 35 000 9 34 714 . 32 400 . 30 %<br />
1970-1974 154 31 022 26 500 30 073 37 700 138 33 171 28 000 31 075 38 100 54 %<br />
1975-1979 266 30 967 26 600 29 550 37 000 227 32 504 28 200 31 000 38 700 46 %<br />
1980-1984 254 30 138 26 000 29 300 34 700 108 33 421 27 565 31 025 40 420 30 %<br />
1985-1989 348 29 405 26 000 28 600 33 500 77 32 223 27 400 30 550 36 400 18 %<br />
1990-1994 268 28 298 25 000 27 850 32 000 22 31 000 27 200 30 200 34 600 7,6 %<br />
1995-1999 418 27 2<strong>06</strong> 24 570 26 700 30 000 3 . . . . 0,7 %<br />
2000-2004 493 25 134 21 500 25 000 28 000 0 %<br />
Samtliga 2223 28 337 24 000 27 700 33 000 585 32 751 27 900 31 000 39 000 20,8 %<br />
Data ur SACO:s Lönesök, hämtade från löneenkät 2004.<br />
per månad jämfört med disputerade utan<br />
specialistbehörighet.<br />
Så hur man än ser på saken så tycks det<br />
vara en bra affär att specialisera sig. Det<br />
kan naturligtvis hävdas att dessa individer<br />
skulle ha tjänat bra ändå – de kan ju vara<br />
kompetenta och driftiga på olika sätt.<br />
Faktum kvarstår att med specialistbehörigheten<br />
följer en klart högre lön än annars.<br />
Det borde väl kunna vara ännu en<br />
drivkraft till att förkovra sig?<br />
DU SOM KÄNNER dig kallad av detta, tänk<br />
efter hur du vill att din yrkesmässiga<br />
framtid ska gestalta sig. Vad är det du är<br />
speciellt intresserad av? Det ligger ju i din<br />
arbetsgivares intresse att du får en adekvat<br />
kompetensutveckling och denne bör<br />
därför diskutera en seriös karriärplan med<br />
Nöjda psykologpatienter<br />
på Mölndals vårdcentral<br />
70 procent av patienterna upplever<br />
vid en långtidsuppföljning att<br />
de fått ganska stor eller stor hjälp<br />
av psykologbehandling på Mölndals<br />
och Kållereds vårdcentral.<br />
När det gått 15-24 månader efter psykologbehandling<br />
vid Mölndals och Kållereds<br />
vårdcentral gjorde Åsa Lindgren, psykologstuderande<br />
vid Göteborgs universitet,<br />
en långtidsuppföljning. Resultatet, som<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
dig. Så varför vänta – gå till din chef redan<br />
i dag och säg att du vill bli specialist inom<br />
ditt område! Om tre år kan du sedan kvittera<br />
ut en betydligt högre lön. Vad mera<br />
är, då kan du också åta dig mer kvalificerade<br />
och intressantare arbetsuppgifter - och<br />
dessutom har du fått ett fint diplom att<br />
sätta på väggen i ditt nya, stora kontor!<br />
Under studietiden har du också knutit<br />
väldigt bra kontakter med andra specialister,<br />
flera från andra områden än ditt, och<br />
bildat ett nätverk för professionellt erfarenhetsutbyte.<br />
För det mesta har ni också<br />
haft trevligt tillsammans.<br />
Ditt vetenskapliga arbete blev så pass<br />
bra att det inte bara var publicerbart som<br />
anvisningarna säger, utan faktiskt blivit<br />
publicerat i en ansedd vetenskaplig tidskrift.<br />
Så nu är du redan igång med ett<br />
kan jämföras med att 90 procent av patienterna<br />
uppgav samma sak omedelbart<br />
efter behandlingen, visar att det goda resultatet<br />
håller i sig ganska väl i upp till två<br />
års tid efter avslutat behandling.<br />
Uppföljningen genomfördes i oktober<br />
och november 2005 och av 50 deltagare i<br />
undersökningen svarade 41, vilket är en<br />
svarsfrekvens på 82 procent.<br />
Patienten kommer till psykologen på<br />
remiss från distriktsläkaren och erbjuds<br />
efter ett bedömningssamtal max tio psykologsamtal<br />
samt två uppföljande samtal.<br />
Behandlingen består i snitt av 5-6 samtal<br />
per patient.<br />
nytt projekt, som din stolta chef skryter<br />
med för alla som vill lyssna. Dina klienter/patienter/kunder<br />
är också nöjda, för<br />
de har ju sett hur ditt arbete utvecklats<br />
och effektiviserats.<br />
Finns det ingen baksida, undrar du<br />
kanske? Nej, faktiskt<br />
inte! Alla legitimerade<br />
psykologer måste<br />
hålla sig ajour med<br />
kunskapsutvecklingen<br />
på sitt område,<br />
och om man gör det<br />
på ett systematiskt<br />
sätt så leder det till<br />
en specialistbehörighet.<br />
Sätt igång!<br />
HÅKAN NYMAN<br />
Ordförande i Specialistrådet<br />
Frågorna i undersökningen gäller också<br />
på vilket sätt patienterna anser att de blivit<br />
hjälpta. Sammanlagd handlar 65 procent<br />
av svaren om att patienten upplever<br />
sig ha fått en ökad förståelse för problemen<br />
och dess orsaker samt en ökad förståelse<br />
för hur dessa problem kan lösas.<br />
Den näst största kategorin, 23 procent,<br />
handlar om att patienten har fått tala av<br />
sig, blivit lyssnad på och känt sig förstådd.<br />
Kritiken som framkommer i undersökningen<br />
gäller till största delen att patienterna<br />
önskar fler psykologsamtal och kortare<br />
väntetider.<br />
17<br />
foto: renato tan
Metoden har utvecklats av professor<br />
Leigh McCullough vid Harvard Medical<br />
School i Boston och beskrivs i boken<br />
”Changing Character” (1997) samt manualen<br />
”Treating Affect Phobia”(2003).<br />
Utgångspunkten är att olika psykiska<br />
symtom och maladaptiva karaktärsdrag<br />
bottnar i inre känslomässiga konflikter.<br />
McCullough konceptualiserar dock inre<br />
konflikter som affektfobier. Med detta begrepp<br />
integreras psykodynamisk konfliktteori<br />
med Silvan Tomkins affektteori och<br />
öppnar för beteendeterapeutiska interventioner.<br />
Integrativ metod förbättrar<br />
behandling av affektfobier<br />
Psykologerna Peter Lilliengren och<br />
Patrik Lindert presenterar en modell<br />
för korttidsterapi där både psykodynamiska<br />
och beteendeterapeutiska<br />
principer använts för att bearbeta inre<br />
känslomässiga konflikter, så kallade<br />
affektfobier.<br />
Tomkins utgår från att vi föds med en<br />
uppsättning biologiskt grundade basaffekter.<br />
Varje affektprogram innehåller<br />
en kroppslig upplevelse, en handlingspotential<br />
samt yttre kommunikation i form<br />
av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Affekter<br />
kan vara aktiverande – till exempel intresse,<br />
glädje, sorg och ilska – eller hämmande,<br />
som skam, skuld, ångest och<br />
smärta. De aktiverande affekterna får oss<br />
att närma oss det som vår uppmärksamhet<br />
är inriktad på, medan de hämmande<br />
får oss att dra oss undan. Genom interaktionen<br />
med våra primärobjekt lär vi oss att<br />
reglera våra affekter och vi skapar en inre<br />
värld av associationer mellan behov, affekter<br />
och erfarenheter (så kallade "scripts").<br />
Affekter associeras även med varandra<br />
och med våra biologiska drifter (hunger,<br />
törst, sexualitet och anknytning) vilket<br />
kan innebära problem. Om till exempel<br />
ilska associeras med skam kan detta resultera<br />
i att alla upplevelser av och uttryck<br />
för ilska och självhävdelse undviks. På liknande<br />
sätt kan andra adaptiva affekter eller<br />
behov som sorg, intresse, glädje,<br />
känslomässig närhet eller sexualitet komma<br />
att associeras med hämmande affekter<br />
18 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
Toyen, 1976
som ångest, skuld, skam eller smärta. På<br />
detta sätt uppstår olika "rädslor för<br />
känslor" eller affektfobier.<br />
Undvikande som försvar<br />
Utifrån inlärningsteori vidmakthålls fobier<br />
av undvikandebeteenden och negativ<br />
förstärkning, det vill säga av den lättnad<br />
som följer av att något obehagligt minskar<br />
i intensitet. Ångesten avtar när en person<br />
med klaustrofobi lämnar ett trångt utrymme,<br />
dock utan erfarenheten av att situationen<br />
är ofarlig. Vid affektfobier undviks<br />
en inre situation, det vill säga en affekt<br />
med medföljande handlingspotential och<br />
associationer till tidigare erfarenheter och<br />
fantasier.<br />
I psykodynamiska termer sker undvikandet<br />
med hjälp av försvar. Begreppet<br />
försvar kan definieras brett och innefatta<br />
allt som medvetet eller omedvetet görs för<br />
att hålla en ångestväckande affekt utanför<br />
medvetandet. Försvar kan således vara<br />
beteenden (som ageranden, undvikanden),<br />
tankar (till exempel rationalisering, intellektualisering,<br />
sublimering), men även affekter<br />
eller drifter kan fungera som försvar<br />
(exempelvis ilska som försvar mot<br />
sorg, hunger som försvar mot ångest, etc).<br />
Den dokumenterat effektivaste behandlingen<br />
av fobier är den beteendeterapeutiska<br />
tekniken systematisk desensibilisering.<br />
Denna innebär att patienten avstår<br />
från undvikandebeteenden och gradvis<br />
exponeras för ett fruktat stimulus samtidigt<br />
som ångesten regleras. Analogt innebär<br />
behandling av affektfobier att olika försvar<br />
förhindras och patienten exponeras<br />
för adaptiva affekter samtidigt som de<br />
hämmande affekterna regleras.<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
Försvar:<br />
Maladaptivt undvikande<br />
tankar, känslor eller<br />
beteenden<br />
Konflikttriangeln<br />
D A<br />
I/F<br />
Adaptiv affekt/impuls:<br />
Ilska, sorg, rädsla, glädje,<br />
intresse,<br />
sexuell lust, närhet,<br />
omtanke<br />
Som i all psykodynamisk korttidsterapi<br />
inleds behandlingen med att terapeut och<br />
patient kommer överens om ett fokus för<br />
behandlingen. McCullough utgår från<br />
Malans trianglar (se figur 1!) och visar hur<br />
dessa kan användas för formulering av patientens<br />
affektfobier. Utifrån konflikttriangeln<br />
skapas hypoteser om vilka adaptiva<br />
affekter patienten undviker, vilken<br />
typ av ångest (rädsla, skuld, skam, smärta)<br />
som väcks samt vilka huvudsakliga försvar<br />
som används. Vidare används persontriangeln<br />
för att undersöka hur patientens<br />
reaktionsmönster utvecklats, hur de<br />
vidmakthålls i nuvarande relationer samt<br />
upprepas i terapirelationen.<br />
Terapeuten inriktar sig sedan på tre<br />
målområden:<br />
1) Omstrukturering av försvar – att<br />
hjälpa patienten att upptäcka defensiva<br />
mönster och överge försvar.<br />
2) Omstrukturering av affekter – att<br />
hjälpa patienten att uppleva och uttrycka<br />
affekter adaptivt.<br />
3) Omstrukturering av inre representationer<br />
av själv och annan – att hjälpa<br />
patienten att förbättra sin självbild och<br />
upplevelse av andra.<br />
Omstrukturering av försvar<br />
McCullough förordar en medkännande<br />
hållning i undersökandet av försvaren, till<br />
skillnad från exempelvis Habib Davanloos<br />
mer ångestprovocerande teknik. Försvaren<br />
ses som inlärda strategier för att hantera<br />
outhärdliga affekter och det är viktigt<br />
att inledningsvis validera patientens försvar.<br />
Att hålla ångestskapande affekter<br />
omedvetna var en gång den enda möjliga<br />
strategin, men hindrar i dag en mer adaptiv<br />
Ångest:<br />
Konflikt/hämning p.g.a.<br />
rädsla, skuld, skam eller<br />
smärta<br />
Terapirelationen:<br />
Där mönstret kan<br />
undersökas och förstås<br />
Figur 1. Malans trianglar: ”den psykodynamiska terapins grundläggande princip”<br />
Aktuell forskning<br />
lösning.<br />
McCullough pekar på iakttagelsen att<br />
patienter ibland blir medvetna om sina<br />
försvar utan att detta leder till beteendeförändring.<br />
Det krävs motivation för att<br />
överge försvaren och detta skapas genom<br />
att undersöka försvarens negativa konsekvenser<br />
och de möjliga positiva konsekvenserna<br />
av förändring. Vidare bör terapeuten<br />
peka på skillnaden mellan försvarens<br />
ursprung och hur mönstret vidmakthålls<br />
i dag. Det är viktigt att patienten förstår<br />
bakgrunden till försvaren och får<br />
möjlighet att sörja anledningen till att de<br />
en gång var nödvändiga.<br />
Omstrukturering av affekter<br />
Denna process kan liknas vid exponering<br />
och bygger på att terapeuten genom empatiskt<br />
utforskande frågor hjälper patienten<br />
att gradvis uppleva mer av de adaptiva<br />
affekter som undvikits. Terapeuten kan<br />
exempelvis likt en gestaltterapeut rikta<br />
patientens uppmärksamhet mot kroppsliga<br />
sensationer ”här och nu” och utforska<br />
dessa. Med hjälp av imaginativa metoder<br />
kan patienten gå igenom, repetera och<br />
hålla kvar känslomässiga bilder i fantasin,<br />
vilket ökar förmågan att stå ut med affekter<br />
och reflektera kring upplevelserna.<br />
McCullough varnar för riskerna med en<br />
alltför snabb och intensiv affektutlevelse;<br />
går processen för fort kan utageranden i<br />
värsta fall leda till självskadande handlingar.<br />
Affektfobier bearbetas bäst vid<br />
svaga till måttliga grader av affekt där reflektion<br />
samtidigt är möjlig.<br />
När det gäller att hjälpa patienten att<br />
uttrycka affekter intar terapeuten en aktiv<br />
och stödjande position. Terapeuten och<br />
Persontriangeln<br />
T C<br />
P<br />
Tidigare relationer:<br />
Där det maladaptiva<br />
konfliktmönstret utvecklades<br />
Nuvarande relationer till<br />
signifikanta andra:<br />
Där mönstret upprepas<br />
och vidmakthålls<br />
19<br />
▲
Aktuell forskning<br />
patienten utforskar tillsammans mer<br />
adaptiva sätt att reagera på och jobbar<br />
sedan mot detta mål. McCullough föreslår<br />
användning av imaginativa metoder,<br />
rollspel samt tvåstolsteknik för att undersöka<br />
och samtidigt träna affektiva uttryck.<br />
Det är förstås viktigt att målet är<br />
förankrat i patientens behov och att terapeuten<br />
är vaksam på sin motöverföring.<br />
Omstrukturering av inre<br />
representationer<br />
Omstrukturering av försvar och affekter<br />
kan ses som själva kärnan i behandlingen<br />
men för patienter med lägre funktionsnivå<br />
(GAF under 50) inriktas behandlingen<br />
främst på omstrukturering av inre representationer<br />
av själv och annan. Patienter<br />
med stora svårigheter är ofta fobiska<br />
när det gäller positiva affekter riktade<br />
mot självet och behöver initialt hjälp med<br />
att bygga upp en omvårdande förmåga.<br />
Terapirelationen blir här den väsentliga<br />
interventionen. Terapeuten uppmuntrar<br />
patienten att undersöka aspekter av deras<br />
relation här och nu och arbetar aktivt med<br />
att göra patienten uppmärksam på hur<br />
olika mönster upprepas. Terapeuten rör<br />
sig mellan den verkliga relationen och<br />
överföringsrelationen och hjälper patienten<br />
att uppleva och uttrycka mer av sina<br />
upplevelser i relationer. Ångest och<br />
rädslor som associerats med nära relationer<br />
kan då regleras och en ökad autenticitet<br />
byggs upp.<br />
Två studier<br />
Två randomiserade och kontrollerade studier<br />
har hittills genomförts. I den första<br />
studien jämfördes denna modell med en<br />
annan psykodynamisk korttidsterapimodell.<br />
Båda metoderna gav efter cirka<br />
REFERENSER:<br />
McCullough-Valliant, L (1997). Changing Character:<br />
Short-Term Anxiety-Regulating Psychotherapy<br />
for Reconstructuring Defenses, Affects and Attachment,<br />
New York, Basic Books.<br />
McCullough L & Ansrews S (2001). Assimilative Integration:<br />
Short-Term Psychodynamic Therapy for<br />
Treating Affect Phobias. Clinical Psychology: Science<br />
and Practice, vol 8, 82-97.<br />
McCullough L, Kuhn N, Andrews S, Kaplan A, Wolf J<br />
& Hurley C L (2003). Treating Affect Phobia: A Manual<br />
for Short-Term Dynamic Psychotherapy. New<br />
York, Guilford Press.<br />
Svartberg M, Stiles T, & Seltzer M H (2004). The effectiveness<br />
of short-term dynamic psychotherapy<br />
and cognitive therapy for cluster C personality disorders.<br />
American Journal of Psychiatry, vol 161, 810-<br />
817.<br />
20-40 sessioner signifikant symtomlindring<br />
samt varaktiga förändringar av maladaptiva<br />
relationsmönster för personer<br />
med personlighetsstörning (främst kluster<br />
C). Resultaten förbättrades något vid<br />
uppföljning två år senare (Winston et al,<br />
1991, 1994).<br />
Nyligen har ytterligare en randomiserad<br />
och kontrollerad studie genomförts<br />
vid Trondheims Universitet i Norge. Där<br />
jämfördes denna modell med kognitiv terapi<br />
och även här fann man att bägge metoderna<br />
gav signifikanta resultat. Den<br />
psykodynamiska terapin tenderade att ge<br />
större symtomlindring, men skillnaden<br />
var inte statistiskt signifikant (Svartberg,<br />
Stiles & Seltzer 2004).<br />
En modell som underlättar dialog<br />
McCullough har inspirerats av integrativa<br />
författare som Paul Wachtel (1977). Modellen<br />
är ett exempel på så kallad assimilativ<br />
integration (McCullough & Andrews,<br />
2001) som innebär att tekniker eller teorier<br />
som utvecklats inom en skolbildning<br />
assimileras med en annan. I McCulloughs<br />
modell assimileras beteendeterapeutiska<br />
principer in i en psykodynamisk/affektteoretisk<br />
referensram. Metoden är också<br />
integrativ på ett praktiskt plan eftersom<br />
terapeuten använder sig av tekniker hämtade<br />
från flera skolbildningar. Teknikerna<br />
följer dock varandra på ett naturligt sätt<br />
eftersom de utgår från en enhetlig teoretisk<br />
referensram.<br />
Trots att det går att skönja ett ökat intresse<br />
för utbyten mellan olika terapeutiska<br />
synsätt försvåras dialoger ofta av att<br />
det saknas en gemensam begreppsgrund.<br />
Den referensram McCullough utvecklat<br />
innebär att beteendeterapeutiska begrepp<br />
(som förstärkning, exponering, utsläck-<br />
Wachtel P L (1977). Psychoanalysis & Behavior Therapy:<br />
Towards an integration. New York, Basic Books.<br />
Winston A, McCullough L, Trujillo M, Pollack J, Laikin<br />
M, Flegenheimer W, & Kestenbaum R (1991). Brief<br />
psychotherapy of personality disorders. Journal of<br />
Nervous and Mental Disease, 179 (4), 188-193.<br />
Winston A, Leikin M, Pollak J, Samstag, L, McCullough,<br />
L, & Muran, C (1994). Short-term psychoterapy<br />
of personality disorders. American Journal of Psychiatry,<br />
151(2), 190-194.<br />
ning) och psykodynamiska grundbegrepp<br />
(som försvar, omedveten konflikt, överföring–motöverföring)<br />
vävs samman på<br />
ett sätt som skapar mening snarare än förvirring.<br />
Det är vår övertygelse att modellen<br />
har stor potential att underlätta kommunikationen<br />
mellan företrädare för olika<br />
inriktningar. Forskning har även visat<br />
att metoden är ett användbart verktyg för<br />
alla terapeuter som vill hjälpa patienter<br />
övervinna känslomässiga hinder bakom<br />
psykiskt lidande.<br />
PETER LILLIENGREN,<br />
psykolog<br />
Södermalm-Gamla Stans psykiatriska jour- och<br />
öppenvårdsmottagning<br />
PATRIK LINDERT,<br />
psykolog och psykoterapeut<br />
Farsta-Skarpnäcks psykiatriska jour- och<br />
öppenvårdsmottagning<br />
Peter Lilliengren (t v) och Patrik Lindert.<br />
Skicka in ditt<br />
Abstract till<br />
Psykologtidningen!<br />
Vi har en ny avdelning i Psykologtidningen<br />
där vi presenterar aktuella<br />
avhandlingar i psykologi. Du som<br />
snart ska disputera, sänd in ditt<br />
abstract eller sammanfattning av<br />
avhandlingen till oss, så publiceras<br />
den i ett kommande nummer av<br />
tidningen. Skicka den svenska<br />
versionen. Redaktionens adress:<br />
tidningen@psykologforbundet.se<br />
20 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
Kvinnor utsatta för våld<br />
får ny hjälp<br />
Kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp söker inte hjälp<br />
inom psykiatrin på grund av övergreppen utan för de symtom som<br />
övergreppen gett upphov till. Det visar kartläggningar där behandlare<br />
tillfrågats om patienternas erfarenheter.<br />
Sedan 1997 har Psykiatrin Södra, inom<br />
Stockholms läns sjukvårdsområde,<br />
(områdesmässigt stadsdelarna Farsta,<br />
Skarpnäck, Årsta, Vantör, Södermalm<br />
samt Gamla Stan) arbetat med ett kvinnovåldsprojekt,<br />
som numera är integrerat<br />
i den ordinarie verksamheten. Med syftet<br />
att utveckla och förbättra behandlingsmetoder<br />
för kvinnor som varit utsatta för<br />
våld och/eller sexuella övergrepp startade<br />
vi en specialiseringsgrupp. Deltagarna i<br />
gruppen representerar olika yrkesgrupper<br />
som psykolog/psykoterapeut, socionom,<br />
mentalskötare, sjukgymnast och sjuksköterska.<br />
Gruppens uppdrag var att ta fram behandlingsmetoder<br />
och att utveckla ett<br />
professionellt sätt att bemöta kvinnor<br />
som varit utsatta för våld och/eller sexuella<br />
övergrepp. Det var också viktigt att öka<br />
kunskapen om hur psykiska skadeverkningar<br />
till följd av övergreppen yttrar sig<br />
och hur denna patientgrupp kan identifieras<br />
inom psykiatrin.<br />
Specialiseringsgruppen har genomfört<br />
två kartläggningar (1998 och 2000) där<br />
behandlare har tillfrågats om aktuella patienters<br />
erfarenheter av våld och/eller sexuella<br />
övergrepp. Behandlarna har också fått<br />
svara på hur misshandlade och sexuellt utnyttjade<br />
kvinnor presenterar sig och sina<br />
problem. Förutom att försöka identifiera<br />
patienterna ville man också ta reda på hur<br />
många patienter inom psykiatrin som varit<br />
utsatta för våld och/eller sexuella övergrepp.<br />
I DEN FÖRSTA KARTLÄGGNINGEN gällde<br />
frågorna endast kvinnliga patienter, men i<br />
den andra inkluderades även män. Det<br />
som blev tydligast i båda undersökningarna<br />
var att patienterna oftast inte söker<br />
hjälp för att de varit utsatta för våld<br />
och/eller sexuella övergrepp. De flesta<br />
söker för olika former av psykisk ohälsa,<br />
till exempel sömnstörningar, relationsproblem,<br />
ångest, depression, ätstörningar<br />
samt psykos.<br />
Det tar ofta tid innan behandlaren får<br />
vetskap om övergreppen, om det nu över<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
huvudtaget sker. Behandlarnas erfarenhet<br />
av kliniskt arbete var att våld och sexuella<br />
övergrepp är en vanlig problematik hos<br />
kvinnor som söker sig till psykiatrin. Detta<br />
har nyligen bekräftats av en studie<br />
gjord av RSMH (Riksförbundet Social<br />
och Mental Hälsa) i Skåne. I studien deltog<br />
1 746 kvinnor varav tre av fyra besvarade<br />
den enkät som låg som grund för studien.<br />
Övervägande delen av dem uppgav<br />
att de blivit utsatta för någon form av<br />
fysiska eller sexuella övergrepp.<br />
Redan efter den första kartläggningen<br />
stod det klart att det var vanligt med erfarenheter<br />
av våld och/eller sexuella övergrepp<br />
bland våra patienter. Det var också<br />
tydligt att de inte primärt sökte hjälp med<br />
övergreppen som problemställning.<br />
TILLSAMMANS MED dåvarande chefen för<br />
Psykoterapienheten inom Psykiatrin Södra,<br />
Margareta Mörner samt professorn i socialt<br />
arbete Margareta Hydén skapades en<br />
utbildningsserie med seminarier, litteratur,<br />
föreläsningar och handledningsgrupper.<br />
Utbildningen fick namnet ”Våga se –<br />
kunna (be)handla” och syftar till att ge<br />
behandlarna större kunskap om problemet<br />
samt stöd i hur man kan ställa svåra<br />
frågor till patienten och därefter ta emot<br />
patientens berättelser. Utbildningen erbjuds<br />
numera alla behandlare inom Psykiatrin<br />
Södra.<br />
Hösten 2004 startades en psykoterapigrupp<br />
för kvinnor som har erfarenheter<br />
av att ha utsatts för våldtäkt. Gruppen<br />
leddes av en sjukgymnast specialiserad i<br />
psykiatri, psykosomatik och psykodynamisk<br />
kroppsterapi samt en psykolog utbildad<br />
i gruppanalytisk psykoterapi. Behandlingen<br />
omfattade såväl träning av<br />
kroppsmedvetande som samtal. Gruppen<br />
sågs en gång i veckan – totalt 12 gånger.<br />
Syftet var att ge deltagarna möjlighet till<br />
bearbetning av traumat och därigenom<br />
förutsättningar att gå vidare i sina liv.<br />
På Psykoterapienheten finns dessutom<br />
återkommande en psykoterapigrupp på<br />
ett och ett halvt år som vänder sig till<br />
kvinnor som varit utsatta för sexuella<br />
övergrepp i barndomen. Andra som varit<br />
utsatta för övergrepp går i bildterapigrupp<br />
eller i olika former av individuell<br />
psykoterapi på Psykoterapienheten.<br />
VÅLDSUTSATTA KVINNORS problem yttrar<br />
sig på många olika sätt och kan knytas till<br />
tidigare eller nuvarande upplevelser. För<br />
att upprätthålla lyhördheten i ett svårt<br />
och ensamt arbete är det viktigt att det<br />
finns tydliga rutiner för omhändertagandet.<br />
En viktig del är att våga fråga om tidigare<br />
erfarenheter av våld/övergrepp och<br />
stanna kvar med patienten i relationen.<br />
Det är vår strävan att skapa handledningsgrupper<br />
för den personal som deltagit<br />
i utbildningen ”Våga se – kunna<br />
(be)handla” för att upprätthålla kompetensen<br />
och hålla diskussioner kring fördomar<br />
och attityder vid liv.<br />
Vi vill fortsätta att sprida och fördjupa<br />
kunskaperna om ämnet såväl inom som<br />
utanför den egna organisationen. Vi har<br />
märkt ett stort intresse för erfarenhetsutbyte<br />
från politiker, tjänstemän och<br />
ideella organisationer. Den nya planen för<br />
organiseringen av hälso- och sjukvården<br />
inom Stockholms läns landsting bygger<br />
på närsjukvårdsprincipen, där landstinget<br />
delas in i olika närsjukvårdsområden. Det<br />
öppnar möjligheter för oss att erbjuda seminarieserien<br />
till vårdcentralernas personal.<br />
De är ju ofta de första som möter dessa<br />
patienter när de söker hjälp för sina<br />
symtom.<br />
REFERENSER<br />
Specialiseringsgruppensinformationsbroschyr.<br />
SPECIALISERINGSGRUPPEN FÖR<br />
VÅLDSUTSATTA KVINNOR<br />
ELLEN BRITZ, KRISTINA EHRENCRONA,<br />
KERSTIN JÄDERHOLM, CIA C E LILJEDAHL<br />
Hydén, M (2000): Kvinnovåldsprojektet. Rapport för<br />
tiden 1/7 1997-30/6 1999.<br />
Södra Stockholms Produktionsområde<br />
Hydén,M (2002): Kvinnovåldsprojektet. Rapport för<br />
tiden 1/7 1999-31/12 2001.<br />
Södra Stockholms Produktionsområde<br />
Bengtsson-Tops, A (2004):Vi är många. Övergrepp<br />
mot kvinnor som använder psykiatrin. En omfångsstudie.<br />
RSMH<br />
21
SacoNytt<br />
Hög utbildning föga lönsam<br />
Utbildning lönar sig fortfarande sämre i<br />
Sverige än i många andra länder. Men<br />
samtidigt ökar utbildning chanserna till<br />
nya arbeten och minskar därmed<br />
risken för arbetslöshet.<br />
Det visar en färsk rapport från Saco,<br />
Kunskapens läge.<br />
Rapporten, som utarbetats av Saco-ekonomen<br />
Helena Persson, visar också att<br />
snedrekryteringen till högskolan fortfarande<br />
är ett faktum.<br />
– Den sociala snedrekryteringen till<br />
högskolan är ett gissel. Om fler utbildningsplatser<br />
prioriteras framför hög kvalitet<br />
finns det en risk att studenter från<br />
hem utan studietradition väljer utbildningar<br />
som leder till sämre utsikter på arbetsmarknaden,<br />
säger Sacos ordförande<br />
Anna Ekström apropå Sacos rapport Kunskapens<br />
läge.<br />
Rapporten visar bland annat:<br />
● Utbildning lönar sig fortfarande sämre i<br />
Sverige än i andra länder, vilket bland annat<br />
kan förklaras av vår sammanpressade<br />
lönestruktur. I Sverige är utbildningspremien<br />
under fem procent, i Storbritannien<br />
över tio procent.<br />
● En hög utbildning ökar chanserna att få<br />
nya arbeten och minskar riskerna att förlora<br />
sitt arbete i lågkonjunkturer. En större<br />
andel högutbildade byter arbete utöver<br />
vad som motiveras av anpassningar till<br />
nya och nedlagda arbeten.<br />
Lön viktig drivkraft<br />
för akademiker<br />
En majoritet av dagens akademiker<br />
tycker att den egna arbetsinsatsen är<br />
en viktig faktor när lönen ska sättas.<br />
De anser också att lönen och lönestrukturen<br />
motiverar till goda arbetsinsatser.<br />
Det visar Saco-ekonomerna<br />
Lena Granqvist och Håkan Regnér i<br />
rapporten Lön och individuella drivkrafter.<br />
Vi har gått till kärnan i de ramavtal som<br />
styr akademikernas lönebildning. Och de<br />
svar vi får visar att medlemmarna på det<br />
stora hela anser att drivkrafterna fungerar,<br />
säger Lena Granqvist.<br />
Nära 60 procent av akademikerna anser<br />
att arbetsinsatsen påverkar lönen i hög<br />
eller viss utsträckning. Drygt 60 procent<br />
Procent<br />
12<br />
10<br />
8<br />
6<br />
4<br />
2<br />
0<br />
Relativ arbetslöshet för olika utbildningsnivåer, 1987–2004. Källa: AKU, SCB<br />
87<br />
88<br />
89<br />
Förgymnasial<br />
Gymnasial<br />
90<br />
● Det finns studier som visar att utbudet<br />
av välutbildad arbetskraft ökar snabbare<br />
än efterfrågan på deras kvalifikationer.<br />
Kvinnor har större risk än män att vara<br />
överutbildade. Invandrare löper en större<br />
risk än infödda att vara "överutbildade".<br />
● Resurserna till grundutbildningen på<br />
högskolenivå har urholkats med över<br />
20 procent mellan budgetåret 1994/1995<br />
och 2002.<br />
Antalet studenter inom högskolan har<br />
fördubblats till dagens 400 000 sedan början<br />
av 90-talet. Men resurserna har<br />
inte hängt med i utvecklingen. Enligt<br />
Sveriges universitetslärarförbund har anslagen<br />
till grundutbildningen urholkats med<br />
över 20 procent mellan 1994/95 och 2002.<br />
anger också att den egna arbetsmotivationen<br />
skulle öka i någon (liten, viss och hög)<br />
utsträckning om lönespridningen blev<br />
större.<br />
Men attityderna varierar med kön,<br />
ålder, befattning och arbetsmarknadssektor.<br />
Akademiker inom den privata sektorn<br />
anser i större utsträckning än offentliganställda<br />
att arbetsinsatsen påverkar<br />
lönen, lägst ligger stat och landsting. Däremot<br />
finns inga säkra attitydskillnader<br />
mellan kvinnor och män, mellan personer<br />
i olika åldrar eller med olika årslön.<br />
När det gäller frågan om dålig lön påverkar<br />
den egna arbetsprestationen negativt<br />
visar svaren att kvinnor i klart mindre utsträckning<br />
än män låter missnöje påverka<br />
arbetsinsatsen. Detsamma gäller chefer och<br />
deltidsanställda. Kvinnor anser också i<br />
mindre utsträckning än män att större löneskillnader<br />
skulle öka arbetsmotivationen.<br />
Forskarutbildning<br />
Eftergymnasial >= 3 år *<br />
Eftergymnasial < 3 år *<br />
22 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
91<br />
92<br />
93<br />
94<br />
95<br />
96<br />
97<br />
98<br />
99<br />
00<br />
01<br />
– Den kraftiga utbyggnaden kan ha<br />
skett på bekostnad av kvaliteten, därför är<br />
det viktigt att diskutera hur resurserna<br />
ska användas på bästa sätt, skriver Helena<br />
Persson.<br />
Rapporten ger också en bild av de<br />
senaste decenniernas stora förändringar.<br />
1970 hade 65 procent av den kvinnliga befolkningen<br />
i åldern 16-64 år enbart en förgymnasial<br />
utbildning. 2003 hade den andelen<br />
minskat till 20 procent. Samtidigt<br />
ökade andelen kvinnor med eftergymnasial<br />
utbildning från 7 till 32 procent. Utvecklingen<br />
för män är densamma, men<br />
mindre dramatisk.<br />
Många Saco-förbund har slutit avtal om<br />
lönesamtal på lokal nivå. Rapporten visar<br />
att 35 procent anser att lönesamtalen påverkar<br />
deras arbetsinsats i liten utsträckning,<br />
medan en tredjedel anser att samtalen<br />
har viss eller stor betydelse.<br />
Yngre akademiker tror att de lyckas<br />
bättre än sina äldre kolleger i löneförhandlingar<br />
direkt med chefen. Yngre jämför<br />
också den egna lönen med andras i<br />
större utsträckning än äldre.<br />
Rapporten visar att lönesamtalen är<br />
minst vanliga inom den statliga sektorn.<br />
Chansen att en deltidsarbetande akademiker<br />
har lönesamtal är också signifikant<br />
lägre än för en heltidsarbetande.<br />
Sannolikheten att få förhandla själv är<br />
mer än dubbelt så hög för en privat- eller<br />
kommunalt anställd jämfört med den som<br />
arbetar inom den statliga sektorn.<br />
Rapporten kan beställas från www.saco.se<br />
02<br />
03<br />
04
Besök av migrationsministern<br />
Psykologförbundet besöktes i december<br />
av migrationsminister Barbro Holmberg.<br />
Ett av de ämnen som diskuterades var hur<br />
psykologers utlåtanden i asylärenden värderas.<br />
Problem har rapporterats om att<br />
olika instanser inte tillmäter dem samma<br />
värde som läkarutlåtanden, trots att de<br />
ibland är skrivna utifrån ett betydligt mer<br />
omfattande underlag och med större kännedom<br />
om den asylsökande.<br />
Dialog med Socialstyrelsen<br />
Socialstyrelsen har tagit initiativ till en<br />
återkommande dialog med förbundet.<br />
Vid ett möte i december diskuterades<br />
många av de frågor där vi har ett gemensamt<br />
intresse, och ibland meningsskiljaktigheter.<br />
En fråga som berördes var behovet<br />
av en översyn av föreskrifterna för<br />
PTP-tjänstgöring. Även förbundets<br />
specialistordning var föremål för diskussion.<br />
Huvudfrågorna vid denna överläggning<br />
rörde dock främst skyddet för yrkestiteln<br />
psykolog samt behovet av kompetensbeskrivningar<br />
för psykologyrket.<br />
Ny föreskrift om intyg i<br />
hälso- och sjukvården<br />
En lång rad föreskrifter som rör intyg inom<br />
hälso- och sjukvården ersätts från<br />
1 januari av en ny SOSFS (SOSFS<br />
2005:29). Den är samordnad med den<br />
nya lagstiftningen om rättsintyg. En nyhet<br />
är skärpning av ansvaret på vårdgivare<br />
och verksamhetschef att skapa rutiner<br />
för intygsskrivning. För mer information<br />
se Socialstyrelsens hemsida www.sos.se<br />
Nytt kommunalt<br />
pensionsavtal<br />
Ett nytt pensionsavtal ger de kommunoch<br />
landstingsanställda de bästa pensionsavsättningarna<br />
på arbetsmarknaden. Det<br />
nya pensionsavtalet, KAP-KL, berör alla<br />
kommun- och landstingsanställda och ersätter<br />
det gamla avtalet PFA.<br />
● Från och med 21 års ålder betalas en<br />
pensionsavgift till den pensions- eller<br />
fondförsäkring den anställde valt.<br />
Pensionsavgiften kommer att höjas i tre<br />
steg till 2010. Då motsvarar avgiften 4,5<br />
procent av hela lönen.<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
Förbundsnytt<br />
● En möjlighet till delpension införs<br />
● En kompletterade förmånsbestämd<br />
pension finns, liksom tidigare, för de högre<br />
inkomstdelarna som man inte får pension<br />
för i det lagstadgade pensionssystemet.<br />
Utbildningsplan för 20<strong>06</strong><br />
Under året planeras fyra fackliga grundkurser<br />
och två fackliga fortsättningskurser<br />
för kommunal sektor och en fördjupningskurs<br />
för statlig sektor. Den första<br />
fackliga grundkursen hålls den 8 – 9 mars<br />
i Göteborgsregionen. För anmälan och<br />
mer information kontakta Berit Emilsson<br />
tel. 08-567 <strong>06</strong> 404.<br />
Logga för<br />
visitkort<br />
Som medlem kan du beställa förbundets<br />
logga med texten Medlem av<br />
Psykologförbundet. Loggan kan användas<br />
exempelvis på visitkort. Kontakta<br />
Emily Sillén, tel. 08-567 <strong>06</strong> 4<strong>06</strong>.<br />
ID-kort för psykologer<br />
Vi påminner om möjligheten för medlemmar<br />
att beställa ett ID-kort genom<br />
Psykologförbundet. Kortet har samma<br />
status som andra ID-handlingar, exempelvis<br />
körkort. Beställningen gör du genom<br />
Psykologförbundets kansli,<br />
Brittmarie Haake, tel. 08-567 <strong>06</strong> 454.<br />
E-postadress<br />
Som medlem kan du få en eftersändningsfunktion<br />
till din e-postadress så att din<br />
adress blir ditt.namn@psykolog.net. Kontakta<br />
Hans Persson, tel. 08 567 <strong>06</strong> 401 eller<br />
mejla hans.persson@psykologforbundet.se<br />
Löne- och medlemsenkäten<br />
Ni som lämnat svar till enkäten via internet<br />
kommer att få resultatet mejlat till er.<br />
Är du en av vinnarna får du snart en biobiljett<br />
i din brevlåda.<br />
För förbundssidan svarar press- och informationsansvarige<br />
Susanne Bertman, e-post:<br />
susanne.bertman@psykologforbundet.se<br />
■ Besök av migrationsministern<br />
■ Dialog med Socialstyrelsen<br />
■ Ny föreskrift om intyg i hälso- och<br />
sjukvården<br />
■ Nytt kommunalt pensionsavtal<br />
■ Utbildningsplan för 20<strong>06</strong><br />
■ Logga för visitkort<br />
■ ID-kort för psykologer<br />
■ E-postadress<br />
■ Löne- och medlemsenkäten<br />
KALENDARI-<br />
Februari<br />
Seniorerna, södra, möte 13<br />
Seniorerna, norra, möte 16<br />
Seniorerna, östra, möte 16<br />
Förbundsstyrelsen 16-17<br />
Seniorerna, västra, möte 22<br />
Mars<br />
Seniorerna, norra, möte 16<br />
Seniorerna, östra, möte 16<br />
Seniorerna, västra, möte 22<br />
LÖNESAMTALET – så gör du<br />
Psykologförbundet har<br />
producerat en ny broschyr<br />
om lönesamtalet.<br />
Broschyren innehåller<br />
goda råd om hur man<br />
bäst går tillväga. Det är<br />
till exempel bra att förbereda<br />
sig inför samtalet<br />
med den lönesättande<br />
chefen genom att tänka igenom och<br />
kartlägga den egna arbetsinsatsen. Har du<br />
till exempel ökat din kompetens, fått nya<br />
arbetsuppgifter under året eller ökat ansvar?<br />
Detta ska i sådana fall påverka lönen.<br />
Under själva lönesamtalet ska dessa<br />
frågor diskuteras, liksom dina lönekrav.<br />
Som ett led i att utvärdera lönesamtalet<br />
kan det vara viktigt att ni skriver ner vad<br />
ni kom överens om för att spara till kommande<br />
års lönesamtal.<br />
Det går bra att ladda ner broschyren<br />
från förbundets hemsida www.psykologforbundet.se<br />
under rubriken ”Om oss –<br />
broschyrer och dokument”. Man kan också<br />
beställa ett exemplar av broschyren<br />
från post@psykologforbundet.se<br />
Det finns även en broschyr om att medverka<br />
i massmedier att beställa från förbundet.<br />
23
DEBATT<br />
Ge psykologkandidaterna<br />
mer kvalificerade uppgifter!<br />
Om psykologkandidaten ges möjlighet att i en arbetssituation<br />
använda sig av sin kunskap och kompetens skulle mycket vara<br />
vunnet, skriver Benjamin Bohman, psykologstuderande i Uppsala.<br />
Föreställ er följande situation: Att efter<br />
fyra och ett halvt år av universitetsstudier<br />
i teoretisk och tillämpad psykologi – med<br />
moment som samtalsmetodik, utredningsmetodik,<br />
testkunskap, psykopatologi,<br />
psykodiagnostik, 15 veckors psykolog<br />
praktik samt grundläggande psykoterapiutbildning<br />
(”steg I”) – enbart kunna söka<br />
extraarbete eller sommarjobb som mentalskötare<br />
inom psykiatrin, dessutom i<br />
konkurrens med studeranden i ämnen<br />
som till exempel teknologi, ekonomi eller<br />
konst. Antagligen är den inledande uppmaningen<br />
överflödig; många av er har befunnit<br />
sig, eller – liksom undertecknad –<br />
befinner sig, i just en sådan situation.<br />
För den psykologkandidat som i slutet<br />
av utbildningen önskar (eller finner sig<br />
tvungen på grund av en pressad studentekonomisk<br />
situation) arbeta under terminen<br />
eller sommaren saknas arbetstillfällen<br />
med uppgifter som motsvarar dennes<br />
kunskap och kompetens. Psykologkandidaten<br />
får i stället nöja sig med de arbeten<br />
som står till buds, såsom personlig assistent,<br />
behandlingsassistent eller mentalskötare.<br />
I en tid då psykologisk behandling<br />
efterfrågas av allt fler, samtidigt som<br />
tillgängligheten är låg och väntetiden<br />
lång, innebär denna omständighet ett<br />
rent resursslöseri. Den innebär dessutom<br />
en antydan om att psykologisk kunskap<br />
och kompetens inte riktigt räknas, i alla<br />
fall inte innan PTP:n. Situationen i dag,<br />
då en psykologkandidat kan gå från arbete<br />
som mentalskötare till en PTP-tjänst från<br />
en dag till nästa, är naturligtvis absurd.<br />
VAD SKULLE DÅ psykologkandidatens<br />
funktion kunna vara? För att svara på detta<br />
krävs ingen större föreställningsförmåga.<br />
Psykologkandidaten uppfyller de av<br />
Socialstyrelsen uppställda kraven på nödvändiga<br />
kunskaper för att i den kommande<br />
yrkesutövningen som psykolog utföra<br />
bedömnings- och utredningsarbete, inklusive<br />
diagnostik och testning. Psykologkandidater<br />
på de sista terminerna under<br />
utbildningen har dessutom tillräckliga<br />
kunskaper för att under handledning bedriva<br />
psykoterapeutiskt arbete. Vid Upp-<br />
sala universitet har kandidaten genomgått<br />
grundläggande psykoterapiutbildning<br />
(”steg I”) i och med termin 9.<br />
Om psykologkandidaten ges möjlighet<br />
att i en arbetssituation använda sig av sin<br />
kunskap och kompetens, under handledning,<br />
skulle mycket vara vunnet. Ett<br />
exempel är att väntetiden på psykologisk<br />
utredning skulle kunna kortas ned, ett annat<br />
att psykologisk behandlingsverksamhet<br />
skulle kunna bedrivas kontinuerligt<br />
även under semestertid. Det skulle dessutom<br />
kunna få positiva effekter på psykologyrkets<br />
status, lönenivå samt profilering<br />
gentemot andra yrkesgrupper.<br />
ETT SYSTEM LIKNANDE det för läkarkandidater<br />
skulle kunna införas. Den grad av<br />
kunskap och kompetens som psykologkandidaten<br />
har uppnått, beroende på hur<br />
långt i utbildningen denne kommit, kan<br />
kopplas till befattningar som ”psykologassistent”<br />
och ”underpsykolog”, med olika<br />
nivåer för arbetsuppgifternas svårighetsgrad,<br />
personligt ansvar och självständigt<br />
arbete. Det är troligt att psykologutbildningen<br />
till viss del skulle behöva<br />
omformas för att möjliggöra detta.<br />
Som vanligt i sådana här sammanhang<br />
skulle röster sannolikt höjas om ekonomiska<br />
hinder för en sådan nyordning. Och<br />
som vanligt skulle en diskussion behövas<br />
som argumenterar för att det som är ekonomiskt<br />
betungande på kort sikt är en<br />
ekonomisk besparing på lång sikt i takt<br />
med ökad psykologisk hälsa och välbefinnande.<br />
Ansvaret att förändra nuvarande<br />
situation så att psykologkandidaters kunskap<br />
och kompetens tillvaratas och förvaltas<br />
på bästa sätt faller på många aktörer:<br />
arbetsgivare, universitet, studenter,<br />
yrkesverksamma psykologer, och inte<br />
minst – på Psykologförbundet.<br />
BENJAMIN BOHMAN<br />
Psykologkandidat<br />
Uppsala universitet<br />
Forskning om barn<br />
och brott<br />
NORMBRYTANDE<br />
BETEENDE I<br />
BARNDOMEN<br />
Vad säger forskningen?<br />
Av Henrik Andershed och<br />
Anna-Karin Andershed<br />
IMS och SiS, 2005<br />
nytt i tryck<br />
■ I boken presenteras internationell forskning<br />
om diagnostisering, förekomst, orsaksoch<br />
riskfaktorer, prognos för framtida problem<br />
samt prevention och behandling av<br />
normbrytande beteende bland barn.<br />
Ökad kunskap, tidiga förebyggande insatser<br />
och behandling av barn med normbrytande<br />
beteende ger både mänskliga och<br />
ekonomiska vinster, anser författarna fil dr<br />
Henrik Andershed och fil dr Anna-Karin<br />
Andershed. Prognosen för barn som börjar<br />
med brott före 12 år ålder är dyster om samhället<br />
inte tar tag i problemet.<br />
Både författarna är forskare och anställda<br />
vid Institutionen för beteende-, social- och<br />
rättsvetenskap vid Örebro universitet. De<br />
vänder sig främst till verksamma inom barnoch<br />
ungdomspsykiatri, socialtjänst och skola<br />
samt forskare och studerande på högskolan.<br />
Preventionsprogram<br />
för barn och unga<br />
FRAMGÅNGSRIKA<br />
PREVENTIONSPROGRAM<br />
FÖR BARN OCH UNGA<br />
En forskningsöversikt<br />
Av Laura Ferrer-Wreder,<br />
Håkan Stattin, Cass Lorante,<br />
Jonathan G Tubman, Lena Adamson<br />
MS, SiS, 2005<br />
■ Boken är en kunskapsöversikt och ger<br />
exempel på amerikanska och europeiska<br />
preventionsprogram som visat sig minska<br />
ungdomars problembeteenden och främja<br />
deras sociala utveckling. Den har utarbetats<br />
av docent Laura Ferrer Wreder och professor<br />
Håkan Stattin. Boken har tidigare publicerats<br />
i USA. Laura Ferrer-Wreder arbetar<br />
vid Psykologiska institutionen vid Barry<br />
University i USA och Håkan Stattin vid Institutionen<br />
för beteende-, social- och rättsvetenskap<br />
vid Örebro universitet.<br />
Författarna vänder sig till dem som arbetar<br />
förebyggande med barn och ungdomar.<br />
24 Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
■ Psykologin och den professionellt utövade<br />
psykologiska verksamheten har strukit på foten<br />
för en ultraliberal agenda, som många i<br />
samhället visserligen sympatiserar med men<br />
som varit förödande för psykologisk vetenskap<br />
och praktik och skadat ämnets trovärdighet.<br />
Denna salva riktas mot förhärskande<br />
psykologi i boken ”Destructive trends in<br />
mental health. The well- intentioned path to<br />
harm”. Salvan riktas också i motsvarande<br />
grad mot psykiatrin och socialtjänsten.<br />
Boken skulle kunna avfärdas som konservativ<br />
propaganda, hemmahörande långt ut<br />
på högerkanten, om det inte vore för att utgivarna,<br />
Rogers H Wright och Nicholas A<br />
Cummings, under många år verkat som radikala<br />
ledare för psykologin i USA, inte minst<br />
inom American Psychological Association<br />
(APA). Båda ingick i gruppen ”Dirty Dozen”,<br />
som under 1960-talet och framåt med närmast<br />
aktivistiska metoder stred för en professionell<br />
psykologisk och psykoterapeutisk<br />
yrkesverksamhet, fristående från psykiatrin.<br />
Boken har tre sektioner och en lång rad<br />
författare. Den första sektionen behandlar<br />
teman som politisk korrekthet, kulturell sensitivitet<br />
och mångfald. Den andra tar upp<br />
aspekter kring ekonomi och psykisk hälsovård.<br />
Slutligen diskuteras hur politik påverkat<br />
såväl vetenskap som praktik i negativ<br />
riktning.<br />
I USA är konservativa strömningar starka.<br />
Samtidigt är akademiska och praktiserande<br />
psykologer mycket mera liberala än befolkningen<br />
i stort. Exempel ges på hur subtila<br />
förskjutningar i språket ger uttryck för politisk<br />
korrekthet, får fäste i det vetenskapliga<br />
språket och definierar gängse praxis inom<br />
psykologi och psykiatri. Boken återger hur<br />
politisk korrekthet speglar fientlighet, narcissism<br />
och ”snabbköpsmoral”.<br />
Kulturell sensitivitet<br />
Psykologer uppmanas (inte oväntat med<br />
särskild udd riktad mot liberala synsätt) att<br />
empiriskt studera dessa fenomen och hur de<br />
egna värderingarna kan påverka beteendet<br />
och vara till skada för andra människor.<br />
Tillämpbarheten av vad som blivit känt som<br />
”kulturell sensitivitet” diskuteras och ifrågasätts<br />
mot bakgrund av risken att låta kulturella<br />
bevekelsegrunder lägga hinder för effektiv<br />
terapi och forskning.<br />
Brottsofferpsykologin får sig också en<br />
släng för att forskning och praxis i stort avstått<br />
från att kritiskt studera personer som<br />
blivit offer för våld (vilket ur politiskt korrekt<br />
synvinkel kunde framstå som ”blaming the<br />
victim”). Homofobi lyfts fram som ett potentiellt<br />
viktigt men samtidigt alltför ofärdigt begrepp.<br />
Existerande psykometriska mått på<br />
homofobi kritiseras som inadekvata. Boken<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
Psykologi på<br />
avvägar<br />
DESTRUCTIVE TRENDS IN<br />
MENTAL HEALTH<br />
The well- intentioned path to harm”,<br />
New York: Routledge,<br />
2005.<br />
skissar en familj av relaterade termer för att<br />
uppnå större klarhet om vad det här handlar<br />
om, från mycket allmänna (till exempel ”homonegativitet”)<br />
till mera specifika (till exempel<br />
”homoaggressivitet”). Det varnas för att<br />
göra liknande misstag med homofobi som<br />
tidigare gjorts vad gäller begreppet homosexualitet<br />
som en sjukdom (jfr ”heterofobi”).<br />
I avsnittet om ekonomin kritiseras psykiatrin<br />
för sin kreativitet att uppfinna sjukdomar<br />
utan tillstymmelse till vetenskaplig validering,<br />
klinisk effekt eller kostnadseffektivitet men<br />
med potential att expandera en ekonomiskt<br />
krympande psykoterapeutisk verksamhet.<br />
En del sådana sjukdomar har etablerats,<br />
till exempel attention deficit hyperactivity<br />
disorder (ADHD), depression och posttraumatiskt<br />
stress-syndrom, men kritik riktas mot<br />
att psykiatrin är i händerna på en läkemedelsindustri<br />
och att orimligt många personer ges<br />
dessa diagnoser. Uppfinningsrikedomen inom<br />
psykiatrin vad gäller syndrom beskrivs.<br />
Så här kan det gå till (kortfattat):<br />
1. Avgör om syndromet har förutsättningar<br />
att få genomslag i samhället.<br />
2. Se till att syndromet framställs som politiskt<br />
korrekt.<br />
3. Antyd ett neuropsykologisk samband<br />
för syndromet (jfr ADHD).<br />
4. Anklaga skeptiker för bristande medlidande<br />
med dem som drabbats.<br />
5. Publicera skrifter som ger sken av att<br />
vara vetenskapliga arbeten.<br />
Boken vill att psykologer och psykologisk<br />
verksamhet gör sig gällande på ett annat<br />
sätt. Det går ut på att i ökande utsträckning<br />
samarbeta med allmänläkare inom primärvården.<br />
Sådant samarbete förutsätts bygga<br />
recensionbok<br />
på genomtänkta ekonomiska principer och<br />
på solid vetenskaplig grund. I förlängningen<br />
antas detta val av samarbetspartner kunna<br />
återupprätta den psykologiska verksamhetens<br />
något skamfilade rykte.<br />
Varning för psykiatrin<br />
Ett av de kanske mera tankeväckande kapitlen<br />
är författat av psykiatern William<br />
Glasser, som ser mental hälsa och mental<br />
sjukdom som åtskilda begrepp och uttrycker<br />
detta under rubriken “Warning; psychiatry<br />
can be hazardous to your mental health”.<br />
Budskapet är relativt enkelt: Otillfredsställande<br />
relationer ses som huvudorsaken till<br />
att människor känner sig olyckliga. Att vara<br />
olycklig under längre tid (”veckor”) ger upphov<br />
till symtom som depression. Om vi förbättrar<br />
våra relationer så förbättras också vår<br />
mentala hälsa och symtomen försvinner.<br />
Den stora majoriteten av olyckliga människor<br />
uppmanas att undvika att söka psykiatrisk<br />
vård med åtföljande sjukliggörande och läkemedelsberoende.<br />
Föreningar i lokalsamhället<br />
av typ Anonyma Alkoholister rekommenderas<br />
som den naturliga mötesplatsen<br />
för vad som betecknas som ett reformarbete<br />
med olyckliga människor.<br />
I boken uppskattas att APA (amerikanska<br />
psykologförbundet) lyft fram mångfald på<br />
sitt program, men samtidigt kritiseras att förbundet<br />
satt konservativa, traditionella synsätt<br />
och värderingar på undantag. Exempel<br />
ges som syftar till att visa hur psykologers liberala<br />
värderingar ”organiserar fakta” till<br />
stöd för en politisk agenda. Det erkänns visserligen<br />
att en liberal världsbild kan vara korrekt<br />
– men att den samtidigt ändå är ofullständig.<br />
Homosexuellt och lesbiskt föräldraskap,<br />
ungdomars rätt till abort och arvets betydelse<br />
för intelligensutveckling är några av<br />
många exempel som diskuteras. Underlåtenheten<br />
att betrakta, utveckla och testa<br />
konservativa idéer i politiskt minerade sammanhang<br />
uppfattas motverka intellektuell ärlighet,<br />
kreativitet och vetenskaplig utveckling.<br />
Den påtalade bristen i politisk mångfald<br />
anges minska den ekologiska validiteten för<br />
psykologisk forskning med minskad trovärdighet<br />
för forskningen som följd.<br />
Strategier<br />
Fyra strategier för att öka politisk mångfald<br />
lyfts fram: Först och främst bör traditionella<br />
(”konservativa”) alternativ exploreras. Här<br />
kan invändas, att det är en viktig uppgift för<br />
psykologin att just ifrågasätta traditionella<br />
antaganden. Boken värjer sig mot detta argument<br />
med hänvisning till att psykologin<br />
bör testa alla antaganden mot data och relevant<br />
teori. Den andra strategin är att utvidga<br />
25
området för mångfald och respekten för<br />
mångfald genom att stimulera framväxten av<br />
en kritisk massa av psykologer och psykologiska<br />
forskare med traditionella (”konservativa”)<br />
sociopolitiska preferenser, inte minst för<br />
att som minoritetsgrupper i allmänhet kunna<br />
stimulera kreativitet och nytänkande.<br />
Den tredje strategin gäller skolans läroplaner.<br />
Vikten av att söka integrera olika synsätt<br />
betonas, till exempel genom att såväl liberala<br />
som konservativa perspektiv på sociala<br />
frågor görs till föremål för granskning.<br />
Den fjärde strategin tar fasta på vikten att<br />
skilja mellan vetenskap och värderingar. Exempel<br />
på psykologins liberala snedvridning<br />
av forskningsresultat och argumentation<br />
lyfts fram, och betydelsen för trovärdigheten<br />
av att i exempelvis vittnessammanhang erkänna<br />
existensen av alternativa hypoteser<br />
och förklaringar betonas.<br />
Boken är tankeväckande och borde kunna<br />
tjäna som en ögonöppnare för många som<br />
arbetar med hälso- och sjukvård och som<br />
bekymrar sig för vart utvecklingen är på väg.<br />
Den pekar på ett smärtsamt detaljerat sätt ut<br />
hur politisk korrekthet och kortsiktiga lösningar,<br />
ofta dikterade av ekonomiska och<br />
fackliga särintressen, kan leda utvecklingen<br />
på avvägar. En lärdom för svensk psykologis<br />
vidkommande synes vara att förhållningssättet<br />
till psykiatrin bör granskas och att alla former<br />
av politisk korrekthet bör uppmärksammas,<br />
inte minst i vetenskapliga sammanhang.<br />
nytt i tryck<br />
SVEN INGMAR ANDERSSON<br />
Professor, psykolog<br />
Motivation till att klättra<br />
KLÄTTRARENS SJÄL<br />
-en bok om motivation, val<br />
och utmaningar<br />
Av Per Calleberg<br />
Foto: Fredrik Schlyter<br />
ICA bokförlag 2005<br />
■ Vad är det som driver människor att klättra<br />
i berg? Den frågan försöker psykologen Per<br />
Calleberg och fotografen Fredrik Schlyter<br />
besvara i en 160-sidig fotobok i färg om<br />
klättring. Författarna vill samtidigt inspirera<br />
läsaren till att fundera över vad motivation<br />
handlar om. Resonemangen i boken om motivation<br />
kan tillämpas även på andra mänskliga<br />
aktiviteter.<br />
Per Calleberg är förutom klättrare med<br />
erfarenhet från en mindre Himalayaexpedition<br />
klätterinstruktör och författare. Till vardags<br />
arbetar han med personal och krisstöd<br />
till företag och organisationer.<br />
26<br />
aktuellt om<br />
FILM<br />
En inkännande<br />
thriller<br />
THE CONSTANT GARDENER.<br />
I regi av Fernando Mereilles,<br />
efter John le Carrés roman.<br />
I The Constant Gardener möter vi diplomaten som försöker stå ut med<br />
tillvaron genom att fördjupa sig i trädgårdsskötsel, men som dras in i ett<br />
politiskt spel med ödesdigra konsekvenser.<br />
– Jag blir helt betagen i hur den garvade spionskildraren John le Carré,<br />
lyckats bli så inkännande på gamla dar, skriver Cecilia Hector.<br />
■ Tro det eller ej, den gamle spionromanförfattaren<br />
John le Carré har skrivit en passionshistoria<br />
eller kanske ska vi kalla den för en saga,<br />
där hjältinnan för en modig kamp mot de<br />
multinationella läkemedelsbolagen. I<br />
vilket fall som helst, både värmer och förskräcker<br />
den en gammal radikal som mig.<br />
I en intervju har John le Carré sagt sig vara<br />
helt nöjd med filmatiseringen, han skulle inte<br />
ha kunnat göra den bättre själv, säger han.<br />
Manusförfattaren Jeffrey Caine har lagt till<br />
en del dialoger som ytterligare förstärker<br />
den politiska sprängkraften i filmen. Jag vill<br />
kalla resultatet en saga i den betydelsen att<br />
den skildrar hur en liten människa kan göra<br />
något stort och vinna en moralisk seger över<br />
den stora jätten.<br />
BERÄTTELSEN HANDLAR i korthet om hur en<br />
brittisk diplomat blir förälskad i en studentska,<br />
som kommit de multinationella läkemedelsbolagens<br />
skoningslösa medicinutprovning<br />
på spåren. De får bägge plikta med sina<br />
liv för att de vågar störa hanteringen. Detta<br />
är en saga där den unga kvinnan, spelad av<br />
Rachel Welsz, är den odiskutabla mittpunkten<br />
och hjältinnan. Det sitter fint i efterdyningarna<br />
av Feministiskt Initiativs magplask.<br />
Här kan man verkligen tala om feministiskt<br />
initiativ, när Tessa, som hjältinnan heter, tar<br />
till alla medel för att spåra bakgrunden till det<br />
mord hon blir vittne till.<br />
Rent filmiskt får vi oss detta till livs i en<br />
lång, raffinerad tillbakablick. Filmens regissör,<br />
Fernando Mereilles, visar i The Constant<br />
Gardener, att han inte bara förmår<br />
skildra utsattheten och dess följeslagare,<br />
våldet. Utan ytterst subtilt och känsligt kan<br />
Ralph Fiennes och Rachel Weisz i The Constant Gardener.<br />
visa hur passionen mellan det udda paret,<br />
den blyge diplomaten, Justin och den extroverta<br />
aktivisten, Tessa, kan gestaltas via<br />
snabba ögonkast och sensuell hudkontakt.<br />
Det är både rörande och humoristiskt på en<br />
gång. Inte minst låter regissören oss åskådare<br />
dela de associationer Justin gör när han i<br />
efterhand nystar upp hur hans unga hustru<br />
med list och målmedvetenhet försökte avslöja<br />
den mäktiga koncernens brottslighet.<br />
VI FÅR FÖLJA hur Justins behärskade vrede<br />
och sårade stolthet byts ut till en aktivism,<br />
som alltmer kommer att likna den döda unga<br />
hustruns. Han hörs på slutet själv uttala Tessas<br />
villkorslösa krav på att behandla nödlidande<br />
som kommer i hans väg som medmänniskor,<br />
även om det inte går att vara<br />
konsekvent. Vi kan inte rädda alla, betyder<br />
inte att vi ska underlåta att rädda den vi har<br />
framför oss, blir det moraliska imperativet.<br />
Ett ord, slutligen om berättelsens titel: The<br />
Constant Gardener. Justin (spelad av Ralph<br />
Fiennes) är diplomaten som försöker stå ut<br />
med tillvarons grymma paradoxer genom att<br />
fördjupa sig i sin hobby, trädgårdsskötsel.<br />
Det blir till en metafor för försvarsmekanismerna<br />
förnekande och bortträngning. Tack<br />
vare sin glädje över spirande grödor kan<br />
Justin bevara sin inre harmoni – ända tills<br />
Tessa stör den med realiteterna.<br />
Jag blir för egen del helt betagen i hur den<br />
garvade spionskildraren John le Carré, lyckats<br />
bli så inkännande för att inte säga feministisk<br />
på gamla dar. Det här blev för mig<br />
årets julsaga.<br />
CECILIA HECTOR<br />
cecilia.hector@spray.se<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
nya medlemmar<br />
Karin Gustavsson, Örebro<br />
Susanne Bergström de Zayo, Umeå<br />
Ulrika Prevander, Partille<br />
Anton Larsson, Örebro<br />
Marie-Sophie Norstedt, Lund<br />
Linda Trygg, Halmstad<br />
Andreas Bengtsson, Linköping<br />
Sara Ericsson, Umeå<br />
Shabnam Goorani, Solna<br />
Maria Svedmark, Sankt Olof<br />
Johnny Pellas, Uppsala<br />
Amparo Ortega Rayo, Malmö<br />
Alma Sörberg, Umeå<br />
Mona Drar, Stockholm<br />
Therese Ekman Ehn, Lund<br />
Åsa Lind, Hisings Backa<br />
Jahan Sjöberg, Uppsala<br />
Anders Nilsson, Uppsala<br />
Omid Hassan Aghdam, Göteborg<br />
Sofia Scerfors Ali, Örebro<br />
Fredric Borgman, Lund<br />
Petra Girmalm, Stockholm<br />
Björn Palmqvist, Linköping<br />
Kristina Sundqvist, Linköping<br />
Marika Hagelthorn, Göteborg<br />
Tomas Johansson, Örebro<br />
Natalia Jarochenko, Linköping<br />
Linda Ericson, Skultuna<br />
Johanna Holmdahl, Linköping<br />
Anna Derwinger, Visby<br />
Sara Bäck, Upplands Väsby<br />
Camilla Berggren, Stockholm<br />
Helén Brännström, Skellefteå<br />
Eva Werner, Göteborg<br />
Ulrika Funkeson, Nykil<br />
Per Aschan, Stockholm<br />
Lena Claesson, Göteborg<br />
Johan Diedrichs, Göteborg<br />
Celia Young, Göteborg<br />
Charlotta Hasselberg, Göteborg<br />
Sara Larsson, Örebro<br />
Tanya Harnell, Stockholm<br />
Line Torpe, Trångsviken<br />
Maria Dahl, Hägersten<br />
Tove Karlsson, Amsterdam<br />
Benny Fröjd, Gävle<br />
Violetta Georgievska, Tranås<br />
Sabrina Engström, Umeå<br />
Karolina Ostrowska, Kristianstad<br />
Pierre Hybbinette, Göteborg<br />
Mattias Vestin, Umeå<br />
Linda Johnsson, Stockholm<br />
Martti Kujansuu, Karlstad<br />
Johan Nordström, Umeå<br />
Dan Havemose, Lund<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong><br />
Seniorer, södra<br />
Seniorerna i södra regionen inbjuder till<br />
möte<br />
Tid: 13 februari, kl 15.30-17.30<br />
Plats: Biblioteket, Psykologiska inst.<br />
Lunds universitet<br />
Tema: ”Erfarenhetsinlärning och lärstilar”,<br />
Sven Marke.<br />
Seniorer, norra<br />
Seniorerna norra regionen arrangerar studiebesök<br />
Tid: 16 februari, kl 15.00-17.00<br />
Plats: Thunbergsvägen 3 H, parken<br />
Tema: Mårten Söder på Sociologen,<br />
presenterar några engelska forskningsprojekt<br />
Seniorer, östra<br />
Seniorerna i östra regionen håller möte<br />
Tid: 16 februari, kl 16.45<br />
Plats: Sveriges Psykologförbund, konferensrummet,<br />
Vasag. 48, Sthlm.<br />
Tema: ”Kvinnors karriärmönster”, Gunn<br />
Johansson och Kerstin Isaksson berättar<br />
om sin forskning.<br />
Medtag förtäring. Gäst får medfölja.<br />
Seniorer, västra:<br />
Seniorerna i västra regionen inbjuder till<br />
föreläsning<br />
Tid: 22 februari, kl 14.30-16.55<br />
Plats: Konferensrummet, Psykologiska<br />
inst, Haraldsgatan 1, Göteborg<br />
Tema: ”Medveten förberedelse”, professor<br />
Torbjörn Stockfelt.<br />
Vi samlas kl 14.00 i restaurangen.<br />
nya specialister<br />
Tarja-Brita Robins Wahlin. Område:<br />
Neuropsykologi. Titel på vetenskapligt arbete:<br />
”Cognitive Functioning in Late Sensences<br />
– Influences of Age and Health”<br />
Leif Cromnow. Område: Pedagogisk psykologi.<br />
Titel på vetenskapligt arbete:”En<br />
studie rörande formulering av beteendediagnos.<br />
Hur överförs formuleringen till<br />
konkret omsorg om eleven?”<br />
Gun Sundberg Bengtsson. Område:<br />
Pedagogisk psykologi. Titel på vetenskapligt<br />
arbete: ”BVC:s utvecklingsbedömning<br />
av 4-åringar”.<br />
Kristina Elfsberg. Område: Arbetslivets<br />
psykologi. Titel på vetenskapligt arbete:<br />
”Urval av kabeltekniker och transmissionstekniker”.<br />
psykolog- och yrkesföreningar<br />
Psykologföretagarna<br />
och Psykologförbundet<br />
seminarium<br />
Psykologföretagarna (PKF) och Sveriges<br />
psykologförbund (SPF) bjuder in till ett<br />
samarrangemang. I anslutning till programmet<br />
håller PKF även sitt årsmöte.<br />
Tid: 24-25 mars<br />
Plats: Piperska muren, Stockholm<br />
Tema: PR och Positiv psykologi<br />
-psykologföretagande utifrån ett kommunikationsperspektiv!<br />
PROGRAM:<br />
Fredag 24 mars<br />
09.00-11.00 Carl Fredrik Sammeli,<br />
grundare och VD för Prime PR, pratar om<br />
affärsmannaskap utifrån ett kommunikationsperspektiv.<br />
12.30-15.30 Bosse Angelöw, docent<br />
och ledare av Nova Futura, talar om<br />
Positiv psykologi ur ett arbetslivspsykologiskt<br />
perspektiv.<br />
16.00-18.00 Årsmöte för Psykologkonsultföreningen<br />
PKF<br />
19.00 Middag<br />
Lördag 25 mars<br />
10.00-12.00 Processbaserad erfarenhetsreflektion<br />
utifrån fredagens programpunkter<br />
12.00 Avslut<br />
Kostnad: 2500 kr momsfritt. Priserna<br />
inkluderar kursavgift, kaffe, lunch, middag<br />
samt eventuell dokumentation.<br />
Anmälan: Till jan.blomstrom@prolead.se<br />
eller ring till 0247-22805 (Det svaras<br />
Prolead).<br />
Snarast, dock senast <strong>06</strong>0220.<br />
Övernattning bokas direkt av hotellet<br />
(First Hotell Amaranten<br />
tel: 08/ 692 52 00).<br />
.<br />
Seminarium: ”Mat för livet”<br />
Läkare för Miljön vill nå psykologer intresserade<br />
av miljöfrågor. De erbjuder medlemskap,<br />
eftersom nätverket Psykologer<br />
för Miljön har somnat in.<br />
De bjuder också in till seminariet ”Mat<br />
för livet” som handlar om vilka kostråd som<br />
gäller om man ska ta hänsyn till hälsa, miljö<br />
och hållbar utveckling.<br />
Tid: Torsdag 16 februari kl 8.30-16.30.<br />
Plats: Sjöfartshuset, Skeppsbron 10,<br />
Stockholm.<br />
Information: www.dnsy.se/lfm<br />
Anmälan: Läkare för Miljön lfm@dnsy.se<br />
senast 31 januari.<br />
27
SERVICEOMRÅDEN:<br />
FÖRHANDLINGAR<br />
08-567 <strong>06</strong> 407<br />
08-567 <strong>06</strong> 409<br />
08-567 <strong>06</strong> 410<br />
JURIDIK<br />
08-567 <strong>06</strong> 402<br />
PROFESSION<br />
08-567 <strong>06</strong> 441<br />
STUDERANDEFRÅGOR<br />
08-567 <strong>06</strong> 407<br />
PSYKOLOGTIDNINGEN<br />
Psykologtidningen, 08-567 <strong>06</strong> 450<br />
Annonser, 08-567 <strong>06</strong> 454<br />
INFORMATION<br />
08-567 <strong>06</strong> 413<br />
ORGANISATION, ADMINISTRATION<br />
Ansökan om medlemskap, 08-567 <strong>06</strong> 430<br />
Medlemsregister, 08-567 <strong>06</strong> 430<br />
AEA-ärenden, 08-567 <strong>06</strong> 431<br />
Medlemsförsäkringar, 08-567 <strong>06</strong> 401<br />
Organisation, stadgefrågor m m,<br />
08-567 <strong>06</strong> 401<br />
PSYKOLOGFÖRETAGARNA<br />
08-567 <strong>06</strong> 460<br />
KANSLI<br />
postadress: Box 3287, 103 65 Stockholm<br />
besöksadress: Vasagatan 48<br />
telefon: 08-567 <strong>06</strong> 400.<br />
Växeln öppen: 8.30–12 och 13–17.<br />
(fred – 16.30)<br />
fax: 08-567 <strong>06</strong> 499.<br />
psykologförbundets hemsida<br />
på internet: www.psykologforbundet.se<br />
e-post till personal:<br />
fornamn.efternamn@psykologforbundet.se<br />
postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2<strong>06</strong>6<br />
direktnummer till personalen:<br />
Susanne Bertman, 08-567 <strong>06</strong> 413,<br />
mobil 070-96 76 413,<br />
press- och.informationsansvarig.<br />
Camilla Damell, 08-567 <strong>06</strong> 402,<br />
förbundsjurist<br />
Berit Emilsson, 08-567 <strong>06</strong> 404,<br />
assistent.<br />
Brittmarie Haake, 08-567 <strong>06</strong> 454,<br />
assistent.<br />
Åke Hjelm, 08-567 <strong>06</strong> 412, ombudsman, bitr<br />
förhandlingschef statlig sektor.<br />
Lars Karlsson, 08-567 <strong>06</strong> 409,<br />
mobil 070-96 76 409, ombudsman, bitr förhandlingschef<br />
kommunal sektor.<br />
Mahlin Olsson, 08-567 <strong>06</strong> 407,<br />
förhandlingssekreterare.<br />
Hans Persson, 08-567 <strong>06</strong> 401,<br />
mobil 070-96 76 401, förbundssekreterare.<br />
Örjan Salling, 08-567 <strong>06</strong> 441,<br />
mobil 070-96 76 441, förbundsdirektör<br />
och förhandlingschef.<br />
Emily Sillén, 08-567 <strong>06</strong> 4<strong>06</strong>, web- och profilansvarig.<br />
Linda Solberg, 08-567 <strong>06</strong> 414, assistent.<br />
Britt Sundström, 08-567 <strong>06</strong> 410,<br />
ombudsman, bitr förhandlingschef enskild<br />
sektor<br />
FÖRBUNDSSTYRELSEN<br />
e-post till förbundsstyrelsen:<br />
fornamn.efternamn@psykolog.net<br />
Lars Ahlin, ordförande, 08-567 <strong>06</strong> 405,<br />
mobil 0709-67 64 05<br />
Helén Antonson, 1:e viceordförande<br />
(Psykologens ställning i samhället/organisationen,<br />
opinionsbildning, utbildning och professionsfrågor),<br />
031-322 21 38.<br />
helen.antonson@alviva.se<br />
Anders Wahlberg, 2:e viceordförande,<br />
(Opinionsbildning, företagarfrågor, organisation<br />
och ekonomi), 0910-77 97 11<br />
Inger Ericsson, (Utbildning/PTP/spec. och<br />
psykologers ställning i organisationer och<br />
samhälle), 0515-876 43<br />
Eva-Lotta Hellgren, (Lokala organisationen,<br />
professionsfrågor, utbildning/test, psykologers<br />
ställning i samhället), 011-20 23 02<br />
eva-lotta.hellgren@psykolog.net<br />
Barbro Holm Ivarsson, 08-566 135 00<br />
barbro.holm-ivarsson@fhi.se<br />
Renée From Mokhtar, 0454-73 34 51<br />
renee.from-mokhtar@ltblekinge.se<br />
Bengt Persson, 0470-58 60 58<br />
bengt.persson@psykolog.net<br />
Julia Stenberg, (Psykologens position i samhället/opinionsbildning,<br />
utbildning), 046-35 74 19<br />
Jan Pörtfors, studerandeledamot,<br />
073-632 31 40<br />
Kerstin Twedmark, 054-18 56 60<br />
kerstin.twedmark@telia.com<br />
FÖRHANDLINGSANSVARIGA<br />
www.psykologforbundet.se/facklig information<br />
ETIKRÅDET<br />
Charlotte Uggla, ordförande,<br />
08-508 135 40<br />
Per Magnus Johansson, vice ordförande,<br />
031-711 00 04.<br />
Ann-Christine Cederquist, 07<strong>06</strong>-24 63 53<br />
Kristina Persson, 019-602 65 78.<br />
Seppo-Matti Salonen, 031-337 51 90,<br />
031-13 13 51<br />
Sam Uhlin, 0500-43 18 77.<br />
SPECIALISTRÅDET<br />
Håkan Nyman, ordförande, 08-587 30 505,<br />
0704-92 11 70<br />
Ulla-Britt Selander, sekreterare,<br />
08-586 <strong>06</strong> 423<br />
Gunvor Bergquist, utskottet för arbetslivets<br />
psykologi, 0520-739 66<br />
Kerstin Heiling, utskottet för handikapppsykologi<br />
046-17 44 86<br />
Roland Ericsson, utskottet för klinisk psykologi,<br />
0515-876 41<br />
Bengt Sonesson, utskottet för neuropsykologi,<br />
046-17 39 26<br />
Ingela Palmér, utskottet för pedagogisk<br />
psykologi 08-508 33 642<br />
STUDERANDERÅDET<br />
Jan Pörtfors 073-632 31 40<br />
VETENSKAPLIGA RÅDET<br />
Gunnel Backenroth-Ohsako, ordförande,<br />
08-585 85 772.<br />
VILLKORSRÅDET<br />
Barbro Holm Ivarsson, ordförande,<br />
0704-83 35 68<br />
IHPU – PSYKOLOGIUTBILDARNA AB<br />
Box 3287, 103 65 Stockholm.<br />
E-post: ihpu@psykologforbundet.se<br />
VD: Anders Hallborg, 046-18 90 62<br />
E-post: anders.hallborg@ihpu.se<br />
PSYKOLOGFÖRETAGARNA AB<br />
Box 3287, 103 65 Stockholm<br />
E-post:<br />
psykologforetagarna@psykologforbundet.se<br />
08-567 <strong>06</strong> 460<br />
VD: Camilla Damell<br />
Hemsida: www.psykologforbundet.se<br />
STP<br />
– stiftelsen för tillämpad psykologi<br />
Box 3287, 103 65 Stockholm.<br />
Christina Strömer Wilson<br />
E-post: christina@csw.se<br />
mobil 070-96 76 476<br />
Psykologtidningen 2/<strong>06</strong>
Vid obeställbarhet, retur till:<br />
Psykologtidningen,<br />
Box 3287, 103 65 Stockholm<br />
Svenska psykoterapeuter marknadsför sig<br />
ogärna som feministiska, säger Indra Windh.<br />
Feministisk terapi vad är det? Studenterna<br />
på psykologutbildningen i Lund<br />
hade ingen aning och lärare och föreläsare<br />
visste inte mycket de heller. Indra Windh<br />
hade hört talas om begreppet och beslutade<br />
sig för att ta reda på mer. I sin psykologexamensuppsats<br />
”Skärningsytor mellan<br />
terapeutisk yrkesutövning och feministiska<br />
utgångspunkter – tretton svenska behandlares<br />
berättelser och brottningar” *<br />
beskriver, definierar, diskuterar och funderar<br />
hon kring feministisk terapi ur<br />
svensk synvinkel.<br />
– När jag började på psykologprogrammet<br />
hade jag förhoppningar om att man,<br />
både forskningsmässigt och kliniskt, skulle<br />
ligga i framkant inom de här områdena.<br />
Men Indra Windhs förväntningar kom<br />
på skam. I stället slogs hon av bristen på<br />
kritiska maktperspektiv inom utbildningen.<br />
– MÅNGFALDSPERSPEKTIV och frågor rörande<br />
kön, klass, sexualitet, etnicitet behandlades<br />
ytterst bristfälligt. Uppsatsen<br />
blev en möjlighet för mig att lära mig mer<br />
om ett område jag inte fick någon för-<br />
PSYKOLOG<br />
TIDNINGEN<br />
foto: tomas södergren<br />
Feministisk<br />
terapi<br />
ovanlig i<br />
Sverige<br />
Feminism ses snarare som<br />
en underliggande filosofisk<br />
hållning än som en metod<br />
bland de 13 psykoterapeuter<br />
PTP-psykologen Indra<br />
Windh intervjuat om<br />
feministisk terapi i sin<br />
psykologexamensuppsats.<br />
djupning i under utbildningen.<br />
Indra Windhs ansats var ”att undersöka<br />
hur genusteoretiska kunskaper och feministiska<br />
förändringskrav förvaltas inom<br />
den normerande psykologdisciplinen”. I<br />
den anglosaxiska världen kan man sedan<br />
länge hitta terapeuter som förklarar och<br />
marknadsför sin verksamhet som feministisk<br />
terapi. Redan 1976 startade ”Womens<br />
Therapy Centre” i London och i<br />
USA grundades ”Feminist Therapy Institute”<br />
1982. I Sverige finns ingen direkt<br />
motsvarighet och materialet Indra samlat<br />
till sin uppsats visar att det är ytterst<br />
ovanligt att svenska behandlare väljer att<br />
positionera sig som ”feministiska terapeuter”.<br />
– Däremot finns det psykoterapeuter<br />
som arbetar utifrån feministiska utgångspunkter,<br />
berättar hon.<br />
Indra Windh fick kontakt med intervjupersoner<br />
till uppsatsen genom forskaren<br />
Eva Magnusson vid Kvinnovetenskapligt<br />
Forum vid Umeå Universitet: 13 psykoterapeuter<br />
varav åtta psykologer. Samtliga<br />
kvinnor mellan 43 och 60 år, alla med<br />
en psykodynamisk utbildning i botten.<br />
POSTTIDNING B<br />
Uppsatsen spinner kring fyra olika teman<br />
där det första handlar om benämningar<br />
och positioneringar. Vad kan det<br />
tänkas innebära att kalla sig feministisk terapeut?<br />
Vem eller vilka gör det och varför<br />
eller varför inte? Vilka för- och/eller nackdelar<br />
kan positioneringen föra med sig?<br />
– FÖR MÅNGA ÄR feminism fortfarande ett<br />
skällsord. Flera av de intervjuade beskriver<br />
sin rädsla för att stöta bort både patienter<br />
och kolleger om de skulle kalla sig<br />
feministiska terapeuter.<br />
De intervjuade uppfattar inte heller feminismen<br />
i första hand som en modell eller<br />
metod utan ser det mer som en underliggande<br />
filosofisk hållning i sitt arbete.<br />
– De strävar efter att uppmärksamma<br />
olika maktordningars betydelse i klienternas<br />
vardagsliv och för själva terapisituationen.<br />
Flera av uppsatsens övriga teman tar<br />
upp svårigheten att samordna feministiska<br />
perspektiv med psykoterapeutisk behandling.<br />
– Det är en central diskussion, menar<br />
Indra Windh. I den anglosaxiska litteraturen<br />
talar man återkommande om feministisk<br />
terapi som en ”oxymoron”, det vill<br />
säga två oförenliga och motstridiga begrepp.<br />
De jag intervjuat har haft olika sätt<br />
att förhålla sig till sådant som de uppfattar<br />
som oförenligt. Några har varit pragmatiska<br />
och helt enkelt bortsett från det de<br />
inte fått ihop och enbart tagit till sig det<br />
som framstått som kliniskt användbart.<br />
För andra har det framstått som omöjligt<br />
att förena psykologiska och feministiska<br />
perspektiv.<br />
För närvarande gör Indra Windh sin<br />
PTP-tjänstgöring på en öppenpsykiatrisk<br />
mottagning i Norrtälje, dessförinnan arbetade<br />
hon i London på en organisation<br />
specialiserad på homo- och bisexuella personers<br />
psykiska och sociala hälsa.<br />
HELENE LUMHOLDT<br />
frilansjournalist<br />
* Uppsatsen i sin helhet kan laddas ner från nätet<br />
på http://theses.lub.lu.se/undergrad/bysubject/S000/S260/S263/