psykologtidningen 2/06

PSYKOLOG 

TIDNINGEN 

2/06 

TEMA GENUSPSYKOLOGI: 

Kvinnan i 

skuggan av 

mannen även 

i psykologin 

Specialistpsykologer 

tjänar mer 

Studenterna 

saknar 

genusperspektiv 

i 

utbildningen 

SISTA SIDAN: FEMINISTISK TERAPI OVANLIG I SVERIGE

INNEHÅLL 2/06 

LEDARE: 

Mot full legitimitet 3 

Lars Ahlin 

TEMA GENUSPSYKOLOGI 

Genusforskare synar 

könsförståelser i psykologin 4 

Eva Magnusson, forskare vid Kvinnovetenskapligt 

Forum i Umeå, ser med genusglasögon på psykologin. 

På spaning efter 

genusperspektiv 8 

Vilka könsförståelser förmedlar utbildningen? 

Genusperspektiv möter 

ännu motstånd 11 

Mona Eliasson, landets enda professor i genuspsykologi 

har upplevt motståndet på nära håll. 

Psykologers syn på mäns våld 13 

Falsk psykolog dömd 15 

Det lönar sig att vara 

specialistpsykolog 16 

AKTUELL FORSKNING 

Ny modell för behandling 

av affektfobier 18 

Kvinnor utsatta för våld 

får ny hjälp 21 

Förbundsnytt 23 

Bok- och filmrecension 25 

Feministisk terapi 

ovanlig i Sverige 44 

Eva Magnusson 

Mona Eliasson 

Katarina Blume 

Indra Windh 

foto: tomas södergren foto: tomas södergren 

foto: robert berthagen 

foto: mikael lundgren 

PSYKOLOG 

TIDNINGEN 

2/06 • 30/1 – 19/2 • Årgång 52 

Utgiven av Sveriges Psykologförbund 

chefredaktör och ansvarig utgivare: 

Eva Brita Järnefors, 08-567 06 451 

E-post: evabrita.jarnefors@psykologforbundet.se 

redaktionssekreterare 

och stf ansvarig utgivare: 

Carin Waldenström, 08-567 06 453 

E-post: carin.waldenstrom@psykologforbundet.se 

redaktör: Maja Ahlroos, 08-567 06 452 

E-post: maja.ahlroos@psykologforbundet.se 

annonsansvarig: 

Brittmarie Haake, 08-567 06 454 

E-post: brittmarie.haake@psykologforbundet.se 

Box 3287, 103 65 Stockholm 

Fax 08-567 06 490. 

postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066 

E-post: tidningen@psykologforbundet.se 

www.psykologforbundet.se 

ISSN 0280-9702. 

prenumerationer och adressändringar: 

Lagern Akademikerservice 

Tel 08-567 06 430 • Fax 08-567 06 090 

E-post: msc@akademikerservice.se 

Pris: 490:– inkl moms 

helt kalenderår, 15 nr, 2005. 

250:– inkl moms 

halvt kalenderår, 8 nr, 2005. 

Telefonnummer/e-post till serviceområden, 

kanslipersonal, förbundsstyrelse m fl hittar du 

på näst sista sidan. 

psykologtidningen på nätet 

Varannan måndag kan du läsa ledaren 

och huvudartikeln i senaste numret på 

www.psykologforbundet.se 

eller www.psykologtidningen.se 

Som medlem har du också tillgång till de 

senaste numren av tidningen som PDF-fil. 

På webben finns dessutom ett sökarkiv 

för artiklar publicerade i Psykologtidningen 

sedan 1990. 

All redaktionell text lagras elektroniskt för 

att kunna publiceras som PDF-filer på webben. 

Författare som inte accepterar detta 

måste meddela förbehåll. I princip publicerar vi 

inte artiklar med sådana förbehåll. 

Medlem Förening Fackpressupplaga 

Sveriges Tidskrifter 9 300 ex 2004 

tryck: 

Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, 

Lund 2005. 

grafisk form: Marianne Tan. 

E-post: marianne@tanproduktion.se 

nummer 3/06 4/06 5/06 

distributionsdag 20/2 13/3 3/4 

manusstopp 

för plats- och 

kursannonser 1/2 22/2 15/3 

manusstopp 

för psykolog- och 

yrkesföreningar 1/2 22/2 15/3 

OMSLAG: Personen på bilden har inget med innehållet 

i artikeln att göra. 

FOTO: Renato Tan. 

Psykologtidningen 2/06

Mot full legitimitet 

En bit in på 2006 önskar jag alla medlemmar och läsare 

en riktigt god fortsättning. I år är det riksdagsval, närmare 

bestämt den 17 september, och det känns extra viktigt att 

synliggöra våra frågor. Särskilt som alla kan vinna på att vi 

psykologer tar nya steg mot det fulla erkännandet som yrkesgrupp. 

Formellt sett är psykologyrket erkänt genom vår akademiska 

utbildning och legitimationen. Informellt har vi dock 

en bit kvar. Jag syftar på den breda allmänhetens kunskaper 

om oss legitimerade psykologer. Här inkluderas många arbetsgivare, 

verksamhetschefer och politiker på olika nivåer. 

Nystart för Psykologförbundets dialog med Socialstyrelsen 

inleddes nyligen. Vid vår första 

överläggning berörde vi främst skyddet 

för yrkestiteln psykolog samt behovet 

av bra kompetensbeskrivningar 

för psykologyrket. Och vi kunde 

tillsammans med de närvarande 

tjänstemännen konstatera att psykologkårens 

femtio år är en kort tid jämfört med de år traditionellt 

fullt ut legitima yrkesgrupper som läkare, tandläkare 

och sjuksköterskor har på nacken. 

DET ÄR DÄRFÖR LOGISKT att våra frågor rör just skyddet för 

psykologtiteln, argumenten för en offentlig finansiering av 

psykologisk behandling och rätt status för psykologers intyg 

och bedömningar. Det sistnämnda framförde vi också när 

Psykologförbundet nyligen besöktes av migrationsminister 

Barbro Holmberg, det vill säga att värderingen av våra utlåtanden 

i asylärenden i dag är otillfredsställande. 

Men varje möte, varje tillfälle till dialog är ett litet steg i 

rätt riktning och jag tror vi kan se vissa tecken på detta. När 

miljöpartiet skriver partimotioner i riksdagen om behovet 

av psykologer i primärvården, kan detta delvis tillskrivas 

Psykologförbundets uppvaktning. Och genom att engagera 

politiker från såväl regeringspartierna som oppositionen under 

Almedalsveckorna 2004 och 2005 kunde vi lyfta fram 

goda exempel på nyttan av psykologer på vårdcentraler, argumenten 

för offentlig finansiering och den så kallade ”sjukskrivningsrätten” 

för psykologer. 

Ett annat gott tecken är när den borgerliga alliansen i ett 

färskt tiopunktsprogram vill satsa minst fem miljarder kronor 

för att förstärka psykiatrin under de närmaste tio åren. 

Låt mig citera ur första punkten: 

” ... Primärvården är ofta patientens första kontakt med sjukvår- 

Psykologtidningen 2/06 

LEDARE 

Lars Ahlin 

”När det gäller psykisk 

ohälsa är psykologen 

den självklara experten” 

den och 30 procent av primärvårdens patienter söker för psykosociala 

problem. Det måste alltid finnas tillgång till kuratorer och psykologer 

i primärvården ...” Denna gång slipper vi alltså se skrivningar 

om så kallade beteendevetare eller att psykologer och kuratorer 

är utbytbara mot varandra. Ett litet men dock ett gott 

tecken. 

ÄVEN REGERINGEN har, genom Ylva Johansson, visat intresse 

för kommande förslag till en moderniserad primärvård med 

bland annat tillgång till psykologer. Förslagen utarbetas av 

Psykologförbundet, Läkarförbundet, Arbetsterapeuterna, 

Sjukgymnasterna med flera – i samverkan, det så kallade 

Saco vård. Vi räknar med att kunna 

presentera ett samlat förslag till politikerna 

i vår. 

I år är det som sagt valår. Därför 

tog förbundsstyrelsen beslut om en 

verksamhetsplan för 2006 med viss 

prioritering av opinionsbildning, 

lobbying och det jag gärna kallar konsumentupplysning. Påverkan 

och kunskapsspridning är något var och en av oss kan 

bidra med och centralt kommer förbundet att fortsätta 

utveckla vår hemsida som redan i dag innehåller väldigt 

mycket för dig som medlem. Och vi kommer att fortsätta ta 

fram fler beskrivningar, OH-serier, foldrar och andra verktyg. 

Detta för att underlätta, sprida och effektivisera opinionsbildningen 

för våra frågor och därmed bereda vägen för 

allt bättre löner och villkor. 

Det är glädjande att alltfler psykologer runt om i landet tar 

initiativ till egna debattinlägg och att ett ökande antal verksamma 

psykologer och forskare ofta framträder i medierna. 

Också att enskilda medlemmar tagit direkta kontakter i syfte 

att påpeka, upplysa och rätta till brister eller sakfel från mediernas 

sida. 

Detta är sammantaget alldeles utmärkt. Uthålligt och konsekvent 

måste vi fortsätta att driva våra olika frågor med det 

övergripande kravet på en reformering – bort från medikaliseringen 

av den psykiska ohälsan till en modern svensk psykisk 

hälsovård. Och när det gäller psykisk ohälsa är psykologen 

den självklara experten. Så låt oss tillsammans jobba mot 

full legitimitet och än en gång – god fortsättning! 

LARS AHLIN 

Förbundsordförande 

3

Genusforskare sy 

könsförståe 

Eva Magnusson vill genom sin forskning bidra till att bryta upp invanda föreställningar om kön i psykologin. 

Det går inte att i efterhand bara lägga 

till ett genusperspektiv till den etablerade 

psykologin. I grunden gäller det att bryta 

upp traditionella sätt att tänka om kön – 

alltså en ny kunskapssyn. Det säger Eva 

Magnusson, docent och lektor i psykologi 

vid Umeå universitet men för närvarande 

”utlånad” forskare vid Kvinnovetenskapligt 

Forum där. 

EVA MAGNUSSON har arbetat 

med könsteoretiska frågor inom psykologin 

i mer än 20 år och hör till de få inom 

området som också verkat som lärare och 

forskare vid ett universitet. 

Dessförinnan arbetade hon som psykolog 

i omkring tio år och påverkades som 

många andra kvinnliga forskare av den 

moderna kvinnorörelsen i slutet av 1960talet. 

Eva Magnusson var feminist långt 

innan begreppet genus hade slagit igenom 

inom forskningen. 

Vad är det då som gjort att genusperspektivet 

haft så svårt – särskilt svårt, anser 

4 Psykologtidningen 2/06

vissa kritiker – att tränga in i psykologin, 

en vetenskap som bygger på (och skapar) 

föreställningar om människan, hennes 

upplevelser och handlande? 

– Det har att göra med hur själva ämnet 

som kunskapsfält är konstruerat, säger 

Eva Magnusson. Stora delar av ämnet har 

en empiristisk, kvantitativ forskningstradition 

med en inbyggd föreställning om 

att det går att mäta variabler hos den enskilda 

individen, egenskaper fristående 

från såväl den aktuella situationen eller 

den kultur hon/han är omgiven av. Utgående 

från sådana mätningar, där individer 


observerats avskilda från sin omgivning, 

har man sedan skapat teorier som ansetts 

gälla människor generellt. 

Med ett sådant empiristiskt paradigm* 1 

kommer könsfrågor att handla om könsskillnader, 

konstaterar Eva Magnusson. 

Det är då bara skillnader som går att göra 

begripliga. Välbekanta mätningar är till 

exempel könsskillnader i verbal förmåga, i 

spatial förmåga, i självförtroende och så 

vidare. Skillnaderna tillskrivs sedan inre 

egenskaper hos kvinnor och män, inte sällan 

grundade i personlighet eller biologi. 

De här föreställningarna förs i dag inte 

TEMA: GENUSPSYKOLOGI 

VAD ÄR GENUS? 

I kapitlet Genusperspektiv på psykologi 

i boken Vår tids psykologi (Natur och 

kultur 2005) beskriver Eva Magnusson 

begreppet genus på följande sätt: 

”Det har hittills varit genomgående i alla 

samhällen att människors könstillhörighet 

ges något slags kulturell betydelse, och oftast 

en ganska stor betydelse. De här skilda 

kulturella och sociala betydelserna av könstillhörigheten, 

och konsekvenserna av dem, 

sammanfattas i dag i begreppet genus. 

. . . Ett genomgående resultat i genusforskning 

är att de kulturella betydelserna 

av kön hittills nästan alltid har gett kvinnor 

och män olika värde och tillgång till makt 

och andra privilegier. Kvinnor och män har 

dessutom genomgående bedömts enligt 

skilda kulturella måttstockar. 

Sådana betydelser av kön på samhällelig 

nivå får naturligtvis också konsekvenser för 

individer på den personliga nivån, både fysiskt 

och psykiskt. 

. . . Genusforskare inom psykologin studerar 

bland annat . . . hur psykologiska teorier 

och tillämpningar bidrar till att befästa 

eller förändra traditionella föreställningar 

om kvinnor och män.” 

nar 

lser i psykologin 

längre fram i sin rena form, menar Eva 

Magnusson, men de har länge varit förhärskande 

då man skapat teorier om kön. 

Genom sin uppbyggnad har psykologiämnet 

kommit att utesluta könsförståelser 

som påverkar människor i deras vardag, 

men som inte fått rum inom ämnets traditionella 

ramar. 

OM KUNSKAPER BYGGER på mätande av 

isolerade variabler, ja, då utesluts viktiga 

områden som inte lätt låter sig mätas eller 

som kanske går att utforska bara med 

kvalitativa metoder, till exempel makt- 

*1 Paradigm = system av antaganden och tankemönster som är 

allmänt erkända inom ett vetenskapligt område. 

5

ill: gunilla kvarnström 

förhållanden. 

Och om man inom psykologin bara ser 

individen och individens inre som kunskapsobjekt, 

då hamnar maktfrågor samt 

sociala och kulturella perspektiv utanför 

det som betraktas som psykologi. 

Eva Magnusson menar naturligtvis inte 

att all mätning eller all kvantitativ forskning 

är fel. Men hon anser att man bör vara 

medveten om vilket perspektiv man 

har och hur resultaten ska tolkas och också 

om vilka begränsningar ett visst paradigm 

innebär för skapandet av kunskap 

– Det är heller inte så att psykologin 

som helhet saknat könsteoretiska perspektiv, 

påpekar hon. Redan i början av 

1900-talet påvisade kvinnliga psykologiforskare 

att en del vanligt förekommande 

psykologiska teorier genomsyrades av fördomar 

mot kvinnor. Det man tidigt kritiserade 

var uteslutningar av kvinnor i 

forskningen, fördomsfulla tolkningar av 

kvinnors verklighet, koncentrationen på 

könsskillnader och brister i metoderna. 

Tidiga kritiker ifrågasatte till exempel just 

psykologisk forskning om skillnader mellan 

kvinnor och män när det gällde olika 

förmågor och egenskaper. Där metoderna 

var acceptabla kunde man påvisa betydligt 

färre tydliga skillnader mellan könen. 

Tidiga könsteoretiska forskare och kritiker 

i Norden är Mona Eliasson och 

Margot Bengtsson i Sverige samt Hanne 

Haavind och Harriet Holter i Norge. 

BRISTEN PÅ GENUSPERSPEKTIV har lett till 

två olika sätt att förstå kön inom psykologin, 

förklarar Eva Magnusson. I det ena 

fallet – det vanligaste – betonar man de 

psykologiska skillnaderna mellan könen, 

som uppfattas som radikalt olika, i det 

andra fallet ser man kön som något ovidkommande. 

När man inom psykologin fokuserar på 

könsskillnader mellan kvinnor och män, 

missar man lätt de ofta större variationerna 

bland kvinnor och bland män. 

Fokus på skillnader mellan kvinnor och 

män gör att man ofta missar variationer 

inom gruppen kvinnor och inom gruppen 

män, variationer som ofta är större än genomsnittsskillnaderna 

mellan könen. 

Fokus på skillnader gör det också svårt att 

se orättvisor i bemötandet av kvinnor och 

män. 

BRIST PÅ SJÄLVFÖRTROENDE sägs till exempel 

ofta vara orsaken till att kvinnor 

inte i samma utsträckning som män hamnar 

på chefsposter i en organisation. Man 

ser då bristen hos kvinnan, i hennes personlighet. 

Det är hon som ska förändras, 

inte de förhållanden eller hinder för kvinnors 

avancemang som kanske finns inom 

organisationen. Bortser man på det sättet 

från sociala dimensioner och maktförhållanden 

i jämförelser mellan kvinnor kommer 

man också att se individuella egenskaper 

som orsaken till ojämlikhet. 

– I det andra fallet, det vill säga då man 

inte tillmäter könet någon betydelse i studiet 

av människan glömmer man att kvinnor 

och män lever under olika villkor, säger 

Eva Magnusson. I sådana könsneutrala 

resonemang ser man inte skillnader i 

makt och resurser mellan kvinnor och 

män eller att kvinnors och mäns handlingar 

uppfattas och värderas olika. 

När man till exempel talar om könsneutrala 

löner och könsneutrala lagar utgår 

man från att livsvillkor och förutsättningar 

för kvinnor och män är lika. 

Ytterligare en typ av könsblinda resonemang 

var när man tidigare undersökte 

pojkar och män och sedan generaliserade 

resultaten till att omfatta alla människor, 

det vill säga också kvinnor och flickor. 

Men vad innebär då genusperspektiv 

inom psykologin? 

GENUSFORSKARE UTGÅR FRÅN att alla 

samhällen har någon typ av genusordning, 

det vill säga en kategorisering 

utifrån kön som påverkar 

hur människor uppfattar 

sig själva, hur de ser 

på och bemöter andra och 

som innehåller koder som 

styr vad som anses kvinnligt 

och manligt. De här 

genuskonstruktionerna varierar 

mellan olika samhällen 

och kulturer, men leder oftast 

till ojämlikhet mellan könen och 

ett nedvärderande av det som ses som 

kvinnligt. Detta i sin tur påverkar både 

kvinnors och mäns uppfattning om sig 

själva, det vill säga deras könsidentitet. 

För genusforskare är det därför samhälleliga 

tolkningar och följder av att tillhöra 

ett visst kön, det vill säga vad kön ges för 

innebörder, som är intressant att utforska 

– inte kvinnors och mäns inre egenskaper. 

– Men den sociala struktureringen i 

samhället gäller inte bara kön, påpekar 

Eva Magnusson. 

Det handlar inte bara om kvinnor och 

män. Det finns också andra hierarkiskapande 

uppdelningar av människor, till exempel 

utifrån etnisk tillhörighet, klasstillhörighet 

eller sexuell orientering. 

De här struktureringsprinciperna samspelar 

med kön. Frågorna kring vilka ytterligare 

innebörder dessa principer tillför 

begreppen ”manligt och kvinnligt” har 

under senare år ägnats allt större intresse 

inom den psykologisk genusforskningen. 

Psykologisk forskning utan genusperspektiv 

har till exempel oftast tagit för givet 

att ”sexualitet” är det samma som ”heterosexualitet” 

och därmed uteslutit lesbiska 

kvinnor och homosexuella män i 

undersökningar som inte gällt just sexualitet, 

utan livserfarenheter och utveckling. 

Och på samma sätt som undersökningar 

av män generaliserats till att omfatta alla 

människor, har forskning om vita, västerländska 

medelklasskvinnor generaliserats 

till att gälla kvinnor överhuvudtaget, oberoende 

av klass eller etnicitet. 

GENUSPSYKOLOGISK FORSKNING har genom 

åren haft två huvudspår. Dels empirisk 

forskning, där man lyft fram tidigare 

osynliga förhållanden i framför allt kvinnors 

liv, dels alltså en teorikritik som ifrågasätter 

forskning, där man bortser från 

sociala dimensioner och maktförhållanden 

kopplade till kön. 

Att genusforskning inom psykologin 

länge varit inriktad på kvinnor har att göra 

med att bristerna där har ansetts störst. 

Men redan på 1980-talet började man rikta 

sökarljuset även mot männen. Så kallade 

mansforskare (både kvinnor och män) 

började studera män ”som män” i stället 

för som ”norm” för människan. Inom den 

kritiska mansforskningen har man bland 

annat studerat mäns våld mot kvinnor 

och andra män, och mäns identiteter som 

de kommer till uttryck i föräldraskap och 

känsloliv. 

Kraven på genusperspektiv i psykologiutbildningen 

kommer i dag från två håll. I 

högskoleförordningen står numera att alla 

utbildningar vid högskolor och universitet 

bör ha ett genusperspektiv. Men kraven 

kommer också från studenterna själva. 

Frågan har lösts på lite olika sätt vid oli- 


ka institutioner i landet. Ibland ingår genusfrågor 

i psykologiprogrammet, ibland 

tas de upp på fristående kurs vid sidan om. 

(Se artikel här intill!) 

– DISKUSSIONEN HANDLAR OM särorganisering 

eller integrering, konstaterar Eva 

Magnusson. Att integrera genusperspektiv 

i all psykologiundervisning kan dock 

vara svårt, menar hon. Ska man då ta in en 

expert på genus i samtliga kurser eller ska 

alla lärare utbildas i genusfrågor? 

Idealet vore ju läroböcker i psykologi 

där genusperspektivet fanns inbyggt, 

tycker hon. I brist på sådana har hon själv 

skrivit boken ”Psykologi och kön. Från 

könsskillnader till genusperspektiv” (Natur 

och kultur, 2003), som kan användas 

som ett komplement till litteratur som 

saknar ett kritiskt könsperspektiv. 

Något direkt motstånd mot att föra in 

genusfrågor i utbildningen har Eva Magnusson 

inte mött i Umeå. Hon har till exempel 

internutbildat lärare vid Institutionen 

för psykologi och undervisat om genusfrågor 

på psykologprogrammet. 

Inom ramen för Kvinnovetenskapligt 

forum, som bildades 1987 och där Eva 

Magnusson innehar en forskartjänst, ges 

grundutbildning i genusvetenskap upp till 

C-nivån, det vill säga 60 poäng. Kurserna 

är välfyllda och kursdeltagarna kommer 

från olika institutioner och ämnesområden. 

15 procent av deltagarna är i dag män. 

Den övergripande uppgiften för kvinnovetenskapligt 

forum är att främja genusforskning 

vid Umeå universitet. Enhetens 

verksamhet omfattar där utöver 

grundutbildningen också forskarseminarier, 

föreläsningar och konferenser samt 

olika forskningsprojekt. 

Som när det gäller all forskning är naturligtvis 

inte heller psykolgisk genusforskning 

ett självändamål. Meningen är 

att den nya kunskapen ska kunna använ- 


das av psykologer i deras arbete med 

patienter. 

– OCKSÅ INOM TERAPI har man 

haft teorier som antingen varit 

könsneutrala som inom kognitiv 

terapi eller starkt könsdifferentierande 

som inom 

psykoanalysen, berättar Eva 

Magnusson. 

För ett par år sedan startade hon 

tillsammans med kolleger inom psykiatrin 

i Umeå ett samarbete för att på olika 

sätt undersöka genusfrågor inom kliniska 

tillämpningar av psykologisk kunskap. I 

det samarbetet har också ingått kurser 

och utbildningsdagar för yrkesverksamma 

psykologer och andra yrkesgrupper. 

En viktig frågeställning har varit vad för 

slags könsförståelser vården förutsätter 

och producerar och hur det påverkar den 

enskilda patienten/klienten. 

Många genuspsykologer ser kön som 

något som ”produceras” i människors 

vardag, i samspelet med andra människor 

och den omgivande kulturen. Kön blir då 

inte en individuell tillhörighet, utan föreställningarna 

om vem man är som man eller 

kvinna skapas och bearbetas om och 

om igen i ett socialt sammanhang. I den 

meningen är såväl psykologin i sig liksom 

vården könsproducenter. 

Eva Magnusson ser mot den bakgrunden 

bland annat narrativ terapi som en 

spännande utveckling. I narrativ terapi 

utgår man från patientens egen berättelse 

om sig själv och sitt liv. Terapeutens uppgift 

blir då att hjälpa patienten att se och 

förstå sitt liv och det som hänt i ett nytt 

ljus och därmed skapa en annan historia 

om sig själv än den som tidigare ledde till 

problem. 

Terapier, där man arbetar med patienter 

utgående från en medveten genussyn, 

är fortfarande ganska sällsynta i Sverige. 

Böckerna Psykologi och kön. Från könsskillnader till genusperspektiv, Natur och kultur, 2003 och 

Genusforskning inom psykologin, Högskoleverket 2003 är skrivna av Eva Magnusson. 


I könsneutrala resonemang, där man helt bortser 

från kön, glömmer man att kvinnor och män lever 

under olika villkor. 

Ett exempel är det så kallade ASTAteamet, 

ett litet team inom psykiatrin i 

Umeå, där man arbetar med medvetna 

köns- och maktperspektiv i sin behandling 

av svårt sexuellt traumatiserade personer. 

Eva Magnusson är just i färd med 

att utveckla ett forskningssamarbete med 

dem och har gjort en förberedande kartläggning 

av teamets verksamhet 

– Jag menar att det här teamet, som består 

av 6-7 personer varav en psykolog, utför 

ett pionjärartat arbete, säger hon. De 

prövar en hel bukett av olika insatser – 

KBT, sjukgymnastik, pedagogiska insatser, 

traditionell terapi – samtliga grundade 

på ett genusperspektiv. 

På sidan 44 i det här numret av Psykologtidningen 

berättar PTP-psykologen 

Indra Windh om sin examenuppsats, där 

hon intervjuat 13 psykoterapeuter om hur 

de ser på sina möjligheter att förena en feministisk 

grundhållning med sitt behandlingsarbete. 

DET FINNS I DAG ingen ”mainstream” * 2 

inom psykologisk genusforskning, konstaterar 

Eva Magnusson. Forskningen 

hämtar inspiration från andra samhällsvetenskaper 

och vetenskapsteoretiska inriktningar 

och utbytet av nya frågeställningar 

mellan länderna är stort. En del feministiska 

kritiker av psykologi vänder 

sig mot psykologiämnets själva grundantaganden 

och nöjer sig inte med att bara 

förbättra nuvarande teorier, de vill skapa 

teorier som bygger på helt nya förutsättningar. 

– Gemensamt för genusforskare i psykologi 

är att vi vill bryta upp självklara paradigm 

och gängse könsförståelser inom 

vårt ämne för att på det sättet nå fram till 

en bättre kunskap och därmed också bättre 

behandling. 

MAJA MHLROOS 

*2 Mainstream = (eng. huvudströmning) företeelser inom olika områden 

som följer de ledande riktningarna. 

7 

ill: gunilla kvarnström

Genusperspektiv i psykologutbildningen har efterfrågats 

av studerande på olika håll i landet och påbjuds numera 

även av staten. Genomsyras då undervisningen på psykologprogrammen 

i dag av ett genusperspektiv? Vad tycker 

institutionernas företrädare och de studerande själva? 

På spaning efter 

Under 1990-talet kom ett statligt krav på 

att genusperspektiv ska integreras i all utbildning 

och forskning. Hur lever psykologutbildningen 

upp till det? Ett svar gavs 

år 2004 i Högskoleverkets utvärdering av 

psykologprogrammen. Slutomdömet blev 

att integreringen i regel är svag. 

Utvärderarna summerade: ”Det vanligaste 

sättet på vilket lärosätena presenterar 

genus är som gruppvariabel, det vill 

säga med betoning på skillnader och likheter 

mellan könen. Mer sällan behandlas 

genus som stimulusvariabel, det vill säga 

hur respektive kön uppfattas och behandlas. 

Detta perspektiv borde uppmärksammas.” 

Högskoleverket gav också rekommendationen: 

”Genusperspektiv bör integreras 

och problematiseras i undervisningen 

i betydligt större utsträckning”. 

OM NÅGRA ÅR kommer en ny utvärdering 

från Högskoleverket. 

Men redan nu gör Psykologtidningen 

en mer anspråkslös spaning 

efter genusperspektiv i psykologutbildningen 

på de sju berörda universitetsorterna, 

från norr till söder. Är genusperspektivet 

tillgodosett i kurslitteratur 

och utbildning? Genomsyras utbildningen 

av ett genusperspektiv? 

Start i norr, det betyder Umeå. Där är 

Åke Granberg studierektor för psykologprogrammet. 

Anser han att genusperspektivet 

är tillgodosett i utbildningen? 

– Vi är stolta över att vara på väg – och 

tillräckligt ödmjuka för att inse att det är 

rätt mycket väg kvar. Det är väl svårt att 

säga att vi gör tillräckligt när många av 

oss lärare inte är vana vid detta perspektiv, 

men vi arbetar sedan flera år med att 

integrera genusperspektivet i vårt psykologprogram, 

säger han. 

I Umeå, liksom på de flesta orter, finns 

Målet med att utbilda lärare i genusmedveten undervisning 

är att de ska bli bättre på att upptäcka 

och hantera ojämlikheter. 

numera en fråga med i kursutvärderingarna 

om hur väl den studerande tycker att 

genus/könsperspektivet har beaktats. 

– Det kommer förstås att ge oss fingervisningar 

om hur väl vi lyckats, tillägger 

Åke Granberg. 

I Uppsala är Bo Andersson ny programansvarig 

för psykologprogrammet, men 

han har lång erfarenhet av psykologutbildningen 

eftersom han har varit studierektor 

i 30 år. 

– Jag tycker vi har blivit ganska mycket 

bättre. Vi har nu en särskild 5-poängskurs 

med genusperspektiv, ”Kön, genus och etnicitet”. 

Vi stod i valet mellan att göra en 

egen kurs eller integrera genusperspektivet 

i ”strimmor” i många olika kurser. 

Risken med ”strimmor” är att helhetsperspektivet 

försvinner, risken 

med en egen kurs är att den blir 

ett alibi för att inte göra något 

mer. Vi hade en stor diskussion 

om detta och valde kurs. Den har 

inte blivit ett alibi, utan genusperspektivet 

finns med på 

många andra moment också. 

– Det finns säkert de som tycker att genusperspektivet 

ska vara med precis överallt, 

men det tycker inte lärarkåren och inte 

jag. Genusperspektivet upplever jag 

mest som ett påbud från staten, det har in- 


te uppstått ur ett stort intresse från forskare 

eller lärarkollegiet. Och några starka 

pådrivande studentreaktioner märker jag 

inte heller, säger Bo Andersson. 

VI HASTAR VIDARE till Stockholm. Där ingår 

numera 4-poängskursen ”Genusvetenskap 

och jämställdhetsfrågor” i första året 

på psykologlinjen. Christina Flordh och 

Björn Edlund ansvarar för kursen, men är 

inte helt nöjda med nuvarande situation: 

– Nej, vi kan inte säga att genusperspektivet 

är väl tillgodosett. Förutom 4poängskursen 

är det den enskilde lärarens 

engagemang i frågan som avgör. Från studenthåll 

anser man det extremt angeläget 

att genusperspektivet beaktas i högre utsträckning, 

svarar de. 

I Örebro är Anders Agrell studierektor för 

psykologprogrammet. Han nämner också 

de studerandes engagemang: 

– Studenterna på programmet bildade 

för några år sedan gruppen MEGA 

(Mångfald, etnicitet och genus i arbetet 

som psykolog), och de har sedan dess 

tryckt på för att dessa frågor ska lyftas 

fram. Genusperspektivet genomsyrar inte 

hela utbildningen men vi har målet att det 

ska tas upp överallt, säger han. 

Liksom på nästan alla de andra orterna 

har man i Örebro ordnat utbildning för 


psykologiprogrammets lärare om genusperspektiv. 

Formerna varierar från ort 

till ort: studiecirkel, lärardagar, föreläsningskvällar, 

högre seminarium med mera. 

I Linköping har universitetsledningen 

beslutat att Linköpings universitet ska vara 

ett genusmedvetet universitet under 

2006. Det innebär speciella satsningar 

med genusdagar, utbildning till studierektorer 

och programansvariga med mera 

Studieort Särskild genuskurs i 

psykologutbildningen 


som förstås också kommer psykologutbildningen 

till godo. 

PSYKOLOGUTBILDNINGEN i Linköping är 

mycket självständig och vilar helt på problembaserat 

lärande (PBL). Studenterna 

arbetar i basgrupper med fallstudier. De 

får en lång litteraturlista med förslag men 

kan välja helt annan litteratur om de vill. 

Karin Zetterqvist Nelson var programan- 

Genusgrupp på 

institutionen 

(jämställdhetsgrupper 

ej 

medtagna) 

Kursen i genusvetenskap har gett 

aha-upplevelser som gör att man 

kanske ser på resten av utbildningen 

med nya, genuskritiska ögon. 

genusperspektiv 

Psykologistuderande 

har egen genusgrupp 

Umeå nej nej ja 

Uppsala ”Kön, genus och 

etnicitet” (5 poäng) 

nej ja 

Stockholm ”Genusvetenskap och 

jämställdhetsfrågor” (4 p) 

nej nej 

Örebro nej nej ja, MEGA (Mångfald, 

etnicitet och genus 

i arbetet som 

psykolog) 

Linköping nej Genusnätverk nej, men är på gång 

Göteborg nej Genusgrupp ja 

Lund nej GoS (Genus och 

sexualitet) 

nej 

Det är bara psykologprogrammet i Uppsala och Stockholm som har en genuskurs. Tabellen visar 

också om institutionerna har en genusgrupp och om de psykologistuderande har en egen genusgrupp. 

9

svarig för psykologutbildningen i Linköping 

till sommaren 2005 och har ett stort 

intresse för genusfrågor. Hon forskar själv 

om homofamiljer med planerade barn. 

– Genusperspektivet har haft olika genomslagskraft 

i utbildningen beroende på 

enskilda lärares intresse och studenternas 

engagemang, just nu har vi studenter som 

är väldigt drivande. Glädjande är att fler 

studerande skriver sin examensuppsats 

utifrån genusperspektiv. På senare tid har 

jag till exempel handlett två diskursanalytiska 

uppsatser, en om flickor som skär sig 

och en om trafficking, säger hon. 

Psykologiska institutionen i Göteborg 

har ju länge uppmärksammats för att man 

inte har lyckats anställa en enda kvinnlig 

professor i psykologi (nu lär två vara på 

gång under 2006). Men det betyder inte 

att ledningen motarbetat genusperspektiv, 

säger Kerstin Karlsson, studierektor för 

all utbildning på institutionen: 

– Jag arbetar själv med genusperspektiv 

på institutionen och det har hänt mycket. 

Nu finns en medvetenhet på institutionen 

– om inte på alla håll – och ett större intresse 

från kurslärarna. Men vi är i början; 

vi har inte satsat på att gå fort fram utan 

med små steg i taget. 

– Studenterna tycker kanske inte att vi 

är i framkanten, och det är vi inte heller. 

Men de har inte framfört sådana synpunkter. 

Vi är flera på institutionen som 

”pushat” studenterna att de ska driva på 

om mer genusperspektiv, det behövs påtryckningar 

från studenthåll, säger 

Kerstin Karlsson. 

NÄR BRITTA LILJEGREN började som studierektor 

för psykologprogrammet i Lund i 

januari 2003 fanns inte mycket av genusperspektiv 

i utbildningen. Det märktes 

också i den så kallade Studentbarometern, 

som kom lite senare det året. Studentbarometern 

görs av Lunds universitet 

och är en systematisk utvärdering av 

studenternas åsikter. Där framgick tydligt 

att de psykologistuderande saknade genusperspektiv, 

mångfaldsperspektiv med 

mera i sin utbildning. Studentbarometern 

betydde mycket för att få fart på arbetet 

med att förändra utbildningen. 

– Det är för mycket sagt att genusperspektivet 

genomsyrar hela utbildningen i 

dag, men vi arbetar målmedvetet med 

detta, säger hon. 

Bland det hon vill lyfta fram är gruppen 

GoS (Genus och Sexualitet) som bildades 

2003 efter önskemål av psykologprogramstudenter. 

I dag är det en genusgrupp 

för hela institutionen med målet att 

förmedla kunskap i frågor som rör genus 

och sexualitet till lärare och studenter. 

Från och med våren 2006 ska studenter ur 

GoS-gruppen hålla seminarier i genusoch 

sexualitetsfrågor på schemalagd tid 

för termin ett och två. 

Som framgått hittills anser många programansvariga 

på institutionerna att studenternas 

engagemang är näst intill avgörande 

för att få in mer av genusperspektiv 

i utbildningen. PsykologTidningen fortsätter 

spaningen efter genusperspektiv 

med några kommentarer från programstuderande. 

Alla är ledamöter i Psykologförbundets 

Studeranderåd. 

Jan Pörtfors, som delar ordförandeskapet 

i Studeranderådet, avslutar sin nionde 

termin i Umeå i januari. Han tycker det 

finns mycket övrigt att önska: 

– Arbetet med att föra in genusperspektivet 

i utbildningen 

fortskrider i 

smärtsamt långsam 

takt. När jag började 

utbildningen 

slogs jag av frånvaron 

av genuspers- 

Jan Pörtfors 

pektiv, det vill säga 

lärarna tog upp det, 

men det togs inget samlat grepp och då 

går man inte vidare i kunskapsuppbyggnaden. 

– I GRUND OCH BOTTEN är ju genusperspektivet 

ett kritiskt perspektiv. För vad 

gör psykologforskarna i dag? De gör sina 

undersökningar och konstaterar könsskillnader. 

Men det gäller ju att synliggöra 

kön och inte nöja sig med att visa att det 

finns könsskillnader, säger han. 

Johanna Nordlinder har också just avslutat 

sin nionde termin, i Linköping. 

– Jag har inte märkt några starka reaktioner 

om brist på genusperspektiv i utbildningen. 

Det beror nog på att vi har 

problembaserad inlärning och väljer litteratur 

själva. Den som vill kan ju välja den 

inriktningen, säger hon. 

Både Jan Pörtfors och Johanna Nordlinder 

har valt att skriva examensuppsats med 

genusperspektiv. Tillsammans med en 

kvinnlig kurskamrat gör Jan en kvalitativ 

studie av ett antal psykoterapeuter. 

Johanna skriver om transsexuella personer. 

Gunnel Edström avslutar nu sin andra termin 

i Uppsala. Hon ser fram mot kursen 

”Kön, genus och etnicitet” på termin tre: 

– Jag har hört att den är jättebra, en 

ögonöppnare som gör att man blir medveten 

om när genusperspektivet saknas i 

andra kurser. 

– För övrigt är mitt intryck att genusengagemanget 

varierar bland de studerande. 

Om någon är aktiv så drar 

det gärna med sig fler. En 

del går och suckar över att 

det saknas genusperspektiv 

men gör inget åt det och då 

händer inget heller, säger 

hon. 

Andreas Wallner i Uppsa- 

Gunnel Edström 

la avslutar nu termin tre 

och har gått kursen ”Kön, genus och etnicitet”: 

– Kursen var bra ur genussynpunkt, 

men hade för lite om etnicitet. För mig är 

etnicitet en minst lika intressant fråga 

som genus, nästan all psykologisk forskning 

är ju gjord utifrån västerländska personer, 

säger han. 

Linda Stenbom har just gått ut termin 

två i Stockholm som avslutas med kursen 

”Genusvetenskap och jämställdhetsfrågor”. 

Hon är nöjd med kursen: 

– JAG ÖNSKAR att man hade kopplat in ett 

tydligt genusperspektiv även i tidigare 

kurser, men jag förstår att det är många 

perspektiv som ska rymmas i utbildningen, 

inte bara genus. Nu är genus på modet 

och har egen kurs och det är bra. Men vad 

får det för konsekvenser för oss blivande 

psykologer att vi inte har en egen kurs om 

etnicitet och varför inte om till exempel 

åldrande? säger hon. 

Aram Seddigh avslutar termin fem i Göteborg. 

Termin tre och fyra läste han psykologi 

i Dublin. 

– På termin ett och två i Göteborg fanns 

ett genusperspektiv, i vissa moment 

mycket, i andra inte så mycket, beroende 

på lärarens intresse. Men i Dublin fanns 

det litet, jag tycker att jag kom ifrån genustänkesättet 

där. 

– Genusperspektiv 

handlar ju också 

om själva undervisningen. 

På en kurs 

här i Göteborg avbröt 

läraren en diskussion 

och påpe- 

Aram Seddigh 

kade att vi fyra killar 

pratade medan 

de åtta tjejerna inte sade mycket. Vi reflekterade 

över detta en stund och körde sedan 

med handuppräckning för att få ordet! 

– Det vore intressant att få veta hur 

mycket genusperspektiv läkare och sjuksköterskor 

har i sin utbildning. Det är ju 

bra om det inte är främmande för dem när 

vi i framtiden ska jobba nära varandra, säger 

han. 

ULLA-BRITT STRÖMBERG 

Vetenskapsjournalist 


”Genusperspektiv 

möter ännu motstånd” 

Inom psykologin finns 

fortfarande ett stort motstånd 

mot att integrera 

genusperspektiv, säger 

Mona Eliasson, professor i 

genuspsykologi. Hon forskar 

om mäns våld mot 

kvinnor och menar att 

inga teorier varit så fruktbara 

inom denna forskning 

som de med genusaspekter. 

Högskolan i Gävle har inget psykologprogram, 

men psykologiämnet finns 

på A-, B-, C- och D-nivå. Och – här finns 

Sveriges enda professor i genuspsykologi. 

I mars 2004 tillträdde Mona Eliasson den 

nyinrättade tjänsten. 

Mona Eliasson har varit forskare och lärare 

vid Psykologiska institutionen i Uppsala 

och var i många år föreståndare för 

Centrum för kvinnoforskning i Uppsala 

(som nu är ersatt av Centrum för Genus- 

”Människan är inte bara en man och 

inte bara en amerikan, vilket man kan 

tro av den forskning som gjorts.” 

forskning). Hon är ett av de mest etablerade 

namnen i Sverige inom forskningsområdet 

mäns våld mot kvinnor, ett område 

hon arbetat med långt innan det blev en så 

uppmärksammad fråga som det är i dag. 

Hur arbetar du som professor i genuspsykologi? 

– Jag handleder, forskar och undervisar 

som en ”vanlig” professor men med min 

speciella inriktning, det är det som gör 

mitt arbete så roligt! Och att få möta studenter, 

både kvinnor och män, med genusinriktning 

som söker upp mig för att de 

vill att jag ska handleda dem. 

– Men att arbeta med genus som utgångspunkt 

är även speciellt för att det är 


foto: robert berthagen 


Mona Eliasson, professor i genuspsykologi, forskar om mäns våld mot kvinnor. 

11

så omfattande: Både ett kunskapsområde 

och en granskning av teorier och metoder. 

Genus är också en mångfaldsfråga liksom 

etnicitet och sexuell preferens. Det handlar 

ju om att få en vetenskap som är bättre 

anpassad till att förstå den brokiga mångfald 

som mänskligheten faktiskt utgör. Vi 

är inte stämplade i en form, människan är 

inte bara en man och inte bara en amerikan, 

vilket man kan förledas att tro av den 

forskning som gjorts. 

Ska psykologiundervisningen i Gävle bli ett 

föredöme nu, till exempel när det gäller 

genusperspektiv i kurslitteraturen? 

– Vi har ambitionen att alltid inkludera 

genusaspekter, men vi kan göra mer än vi 

gjort hittills. 

För snart 15 år sedan intervjuade jag dig för 

Psykologtidningen. Artikeln hade rubriken 

”Stort motstånd mot kvinnoaspekter i psykologin” 

och du sade där att psykologin låg långt efter 

till exempel sociologi och litteraturvetenskap 

när det gäller att integrera könsaspekter i teori 

och praktisk forskning. Men sedan dess har det 

väl gått framåt? 

– Visst har det blivit bättre, men det 

tror jag främst beror på trycket från psykologstudenter 

som vill ha genusperspektiv, 

och att det har uppmärksammats mer 

och mer i övriga samhället. Inom psykologin 

finns fortfarande ett stort motstånd 

mot att integrera genusperspektiv. 

– Motståndet är intressant. Det måste 

beröra något som ligger väldigt djupt i 

personen. Dels beror det nog på att man 

inte vill ta till sig att den framgångsrika 

tradition man har arbetat inom är ofullkomlig. 

Dels sitter man kvar i föreställningen 

om kön som given kategori och 

kan bara se att här har vi den ena gruppen 

som är kvinnor och den andra gruppen 

som är män, och utgår från att de handlar 

medvetet och överlagt. När vi genusforskare 

säger att mycket ligger i strukturer 

som vi är omedvetna om blir ”den typiske 

akademikern” mycket uppbragt, eftersom 

det kanske inte är åtkomligt att mäta enligt 

den intellektuella, experimentella traditionen 

utan kräver andra, kvalitativa 

metoder. 

– Ett exempel är när vi vill diskutera undervisningsstil 

och hur kvinnor och män 

behandlas olika i klassrummet eller seminarierummet. 

Det är ju inget läraren gör 

med avsikt men ”den typiske akademikern” 

vill bara diskutera det medvetet 

överlagda. Men för att bli en genusmed- 

veten person måste du komma åt även det 

som är omedvetet och reflektera över det, 

men det vill man inte. Det är just detta 

medvetandegörande som möter sådant 

motstånd. 

Du forskar om mäns våld mot kvinnor. Vad 

innebar det när man började anlägga genusperspektiv 

på det här våldet? 

– Det var då det verkliga genombrottet 

för den här forskningen kom. När det gäller 

mäns våld mot kvinnor så finns det inga 

forskningsteorier som har varit så 

fruktbara som de med genusaspekter. 

– När man söker efter förklaringar till 

att våldet är så vanligt handlar det ju inte 

om enskilda individer, inte om den enskilda 

kvinnan eller mannen i en relation, 

utan om förståelsen av hur normer och 

värderingar i samhället påverkar oss. Det 

finns en lång historisk tradition där mannen 

hade rätt att aga sin hustru, alltså att 

använda våld. Vi har ett ojämlikt samhälle 

där vi till exempel tillåter pornografi, som 

är en organiserad form av kvinnoförtryck 

och vi har andra strukturer, som inte är så 

utpräglat kvinnofientliga, men som leder 

till att kvinnor får lägre lön för samma 

jobb och så vidare. Allt detta finns oberoende 

av individerna. 

"Inom psykologin finns fortfarande ett stort 

motstånd mot att integrera genusperspektiv." 

Men den enskilde individen har väl ansvar 

för vad han gör? 

– Naturligtvis. Men se på till exempel 

frågan om alkohol och våld. I vår kultur 

har vi en tradition där män får dricka sig 

fulla och sedan får förståelse för att de gör 

galna saker, även om vi inte förlåter det. 

Misshandlade kvinnor säger ofta: ”Om 

han inte drack skulle vi inte ha detta problem, 

när han är nykter är han världens sötaste 

och goaste”. Genusperspektivet på 

detta är att män utnyttjar de här strukturerna 

för att förklara och rättfärdiga vad de 

gör: ”Jag var så full att jag inte visste vad 

jag gjorde.” Även om det inte håller i rätten 

är det något som omgivningen förstår. 

Ett annat exempel är många mäns 

grundmurade känsla av att de har rätt att 

ha anspråk på kvinnor. En man, som har 

blivit reformerad och har slutat slå sin 

partner, kan berätta om hur han ansåg sig 

ha rätt att bli galen om han kom 15 minuter 

innan middagstid och maten inte var 

klar. Och reformerade män som lärt sig ta 

ansvar för sitt våld kan ändå säga: ”Jag 

måste ta ansvar för mitt våld. Jag valde att 

slå. Men hon måste ju lära sig att inte uppträda 

så att jag måste slå henne.” Var 

kommer den uppfattningen ifrån att de 

har rätt att bestraffa kvinnan? Det är ju 

inte så att en liten grupp män har hittat på 

det själva. Vi måste se kvinnomisshandel 

mot bakgrund av ett samhälle, där män 

tillåts och förväntas dominera över kvinnor. 

Men det innebär förstås inte att män 

som misshandlat kan undandra sig sitt ansvar 

genom att hänvisa till dessa kvinnoförtryckande 

normer i samhället. 

Och nu forskar du om kvinnor som måste leva 

gömda undan våldsamma män. Hur går 

det till? 

– Jag arbetar med Katarina Weinehall, 

universitetslektor vid juridiska institutionen 

vid Umeå universitet, och vi kuskar 

land och rike runt och intervjuar kvinnorna. 

Vi träffar dem genom kontakter som 

lett till kontakter och vi vet inte vad de 

heter eller var de bor. Vi vill se om skyddet 

fungerade, och var läckorna finns om 

det inte fungerat. 

– Vi är även intresserade av hur vardagslivet 

ser ut. Kan de jobba? Hur organiserar 

kvinnan sitt liv när hon inte kan 

ha sitt namn på brevlådan och måste ha 

spärrmarkerat personnummer? 

– För mig som psykolog är det också intressant 

att få höra hur de hanterar situationen 

och hur ser de på mannen. Är de 

hämndlystna och bara berättar om negativa 

saker? Nej, de visar snarare sorg och 

beklagande och säger: ”Jag kan inte hata 

honom, han har haft det besvärligt, han 

hade en tråkig uppväxt.” Om de känner 

ilska mot mannen är de bekymrade över 

det. Och de kan till exempel säga att ”om 

jag aldrig hade träffat honom så hade jag 

inte haft mina barn”. Så det är en dubbelbottnad 

bild de ger. 

– En mycket viktig fråga, som inte ingår 

i just det här projektet, är att hitta interventioner 

för våldsamma män. Inte bara 

för de män som är dömda för det är ju en 

liten andel, utan interventioner så att 

kvinnor och män på ett tidigt stadium blir 

uppmärksammade. Det är ju inte så att 

våldet bara plötsligt bryter ut över en 

natt. Men så länge man tror att det bara 

rör sig om en liten speciell grupp män - 

kriminella, utstötta, missbrukare eller 

män från andra kulturer, är man inne på 

fel spår. Som psykolog menar jag att samhället 

måste jobba med prevention, information 

och utbildning i stor skala och se 

individen i sitt sammanhang och medvetandegöra 

normer, förväntningar och föreställningar. 

Och det är ju inte begränsat 

till vissa grupper. 

ULLA-BRITT STRÖMBERG 

Vetenskapsjournalist 


Psykologer ser 

på mäns våld 

Hur förklarar psykologer mäns våld mot kvinnor och vilka följder får 

dessa förklaringar för behandlingen? Det är en frågeställning som 

intresserar Katarina Blume, doktorand i psykologi, som valt att studera 

psykologers texter om frågan i Psykologtidningen. 

Studien av texter i Psykologtidningen 

mellan åren 1995 och 2004 ingår som 

en del av en kommande avhandling. 

– Jag vill veta hur diskussionen om mäns 

våld mot kvinnor ser ut inom psykologprofessionen. 

Hur framställer psykologerna 

problemet, vilka subjekt skapar de i sina 

beskrivningar och vilka lösningar ser de? 

Katarina Blume är knuten dels till Psykologiska 

institutionen vid Umeå univer- 


sitet, dels till Genusforskarskolan som 

universitetet är värd för samt även till 

högskolan i Gävle. Mittuniversitetet samt 

högskolorna i Kalmar och Gävle är så kallade 

partnerhögskolor till forskarskolan. 

Inte mindre än 35 doktorander från olika 

ämnesområden deltar i dag i Genusforskarskolans 

forskarutbildning. Katarina är 

för närvarande föräldraledig, men undervisar 

annars i psykologi på enstaka kurser 


Katarina Blume, här med två månader gamla dottern 

Sissela, har studerat texter i Psykologtidningen som 

en del av sitt avhandlingsarbete. 

foto: tomas södergren 

och på sjuksköterskeprogrammet vid 

högskolan i Gävle. 

Före psykologistudierna läste Katarina 

Blume under ett par år olika ämnen som 

etnologi och familjesociologi. 

– Det slog mig tidigt att man i de här 

ämnena satte in kunskaper om människan 

i ett vidare samhällsperspektiv, något som 

jag saknade i psykologin med dess individinriktning. 

Jag kände mig ganska ensam 

om den här kritiken innan jag kom i kontakt 

med genusforskningen i Umeå. 

Katarina Blume ägnar sig åt den gren av 

genusforskningen som studerar psykologin 

som ämne, det vill säga frågor om hur 

kön framställs i psykologin och vilka föreställningar 

om kön som dominerar inom 

forskningen. 

– Jag är också specifikt intresserad av 

psykologprofessionen, av hur man som 

psykolog arbetar utifrån de föreställningar 

man har om kön. 

”KONSTRUKTIONER AV GENUS i nutida 

svensk psykologi” lyder arbetsnamnet på 

den avhandling Katarina Blume arbetar på 

och utgående från denna övergripande frågeställning 

gör hon ”nedslag” inom olika 

problemområden, där genus kan anses 

spela en stor roll. 

Ett sådant område är ”mäns våld mot 

kvinnor”. 

– Jag har valt det området av två skäl, säger 

hon. Det är högaktuellt i samhället i 

dag och det innehåller starka könsaspekter. 

Ett annat ”nedslag” hon planerar är förståelsen 

av kön inom utvecklingspsykologin 

– ett knappast förvånande intresse hos 

en doktorand med tre egna barn – sex och 

tre år samt två månader gamla. 

För att skaffa sig en bild av hur psykologer 

ser på och framställer problemområdet 

”mäns våld mot kvinnor”, beslöt 

Katarina sig för att granska hur samtalen 

kring frågan förs i psykologernas texter i 

Psykologtidningen mellan 1995 och 2004. 

Startåret 1995 valde hon med tanke på att 

det var då ”Kvinnofridsutredningen” 

(SOU 1995:60) lades fram. 

Hon hittade ett 20-tal texter som behandlade 

mäns våld mot kvinnor. Och 

även om hon ännu inte är helt klar med 

analysen av materialet kan hon se vissa 

tydliga mönster. 

Hon delar in artiklarna i sådana med ett 

huvudsakligen individuellt perspektiv och 

13 

▲


sådana med ett strukturperspektiv. I det 

första fallet ses den våldsutövande mannen 

som ett offer för en traumatisk uppväxt. 

Förklaringen till våldet finns i mannens 

”inre”. I det andra fallet ses mäns våld som 

ett uttryck för den ojämlika fördelningen 

av makt mellan kvinnor och män som råder 

i samhället – det som med ett aktuellt 

ord kallas könsmaktsordningen. 

INDIVIDPERSPEKTIVET DOMINERAR bland 

de undersökta artiklarna. Resonemangen 

går då ut på att mannen som slår själv varit 

utsatt för traumatiska händelser i sin 

barndom. Genom sina våldshandlingar 

kompenserar han den maktlöshet och 

vanmakt han upplever och kan på det 

sättet återta makten. 

– Den här förklaringen ses inte som en 

ursäkt för mannens beteende, säger Katarina 

Blume. Men det är underförstått, att 

den här förståelsen av problemet hos såväl 

behandlare som klient är nödvändig och 

man ska kunna hjälpa våldsutövaren att 

sluta slå. 

Den teoretiska bakgrunden till resonemanget 

är psykodynamisk teori, framför 

allt objektrelations- och anknytningsteori. 

– Kvinnan som partner ses i artiklarna 

inte som skyldig till mannens våld. Men 

om man ser våldshandlingarna som grundade 

i den tidiga mor-barnrelationen 

kommer kvinnan som mor att indirekt 

framställas som skyldig till den vuxna 

mannens handlande. 

Huvuddelen av artiklarna med ett individperspektiv 

handlar om psykologers 

arbete med våldsbrottslingen, få om stöd 

PRESSKLIPP 

och hjälp till de kvinnor och barn som 

drabbas, även om de också finns. 

Ofta talar man om våldsverkaren på ett 

könsneutralt sätt, påpekar Katarina 

Blume. Man talar om ”våldsverkaren”, 

”patienten” för att senare i texten plötsligt 

övergå till ett ”han”. Men man problematiserar 

inte det faktum att beskrivningarna 

faktiskt handlar om män. Gäller de också 

kvinnor och varför reagerar inte flickor på 

utsatthet i barndomen på samma sätt som 

män? Könsperspektivet saknas. 

”Svenska mäns våld 

får oftare en psykologisk 

förklaring 

medan utländska 

mäns våld ges kulturella 

förklaringar” 

MEN DET FINNS OCKSÅ ett fåtal artiklar 

om mäns våld mot kvinnor med ett mer 

uttalat könsperspektiv. Mannen som slår 

ses då som en del av den samhällsordning, 

där män har mer makt och privilegier än 

kvinnor. Mannen har införlivat den omgivande 

samhällssynen och anser sig ha 

rätt att utöva makt och kontroll över 

kvinnan. 

De här artiklarna handlar i högre grad 

om både mannen som slår och kvinnan 

som blir slagen. De berör också de risker 

för kvinnans psykiska hälsa som våldet innebär. 

Borgerliga alliansen vill förstärka psykiatrin 

Den borgerliga alliansen lanserar på 

DN. Debatt (2006 01 09) ett tiopunktsprogram 

med bland annat vårdgaranti 

till patienter med psykiska besvär. 

De fyra undertecknarna av debattartikeln, 

Maria Larsson (kd), Kristina Axén Olin (m), 

Erik Ullenhag (fp), och Kenneth Johansson 

(c), representerar Allians för Sverige. De 

är överens om att psykiatrin behöver förstärkas 

under den närmsta tioårsperioden 

med åtminstone fem miljarder kronor. 

”Det är förmodligen inget annat område 

inom sjukvården där förnyelse är mer 

nödvändig än just inom psykiatrin”, skriver 

de och tillägger: ”Modern psykiatrisk 

vård bör samordnas av en så kallad Case 

manager med helhetsansvar för patienten.” 

Några av de åtgärder som de föreslår är: 

– Primärvården måste alltid ha tillgång 

till kuratorer och psykologer. 

– Den som söker för psykiska besvär 

måste få en diagnos inom tre månader av 

kvalificerad läkare. 

– Väntan på utredning av barn vid BUP 

bör inte överstiga en månad. 

– Patienter med både missbruk och psykisk 

sjukdom ska inte kunna nekas akut 

hjälp vid psykiatrisk akutmottagning eller 

enhet för missbruksvård. 

De föreslår också att staten ska ta över 

finansieringen av den rättspsykiatriska 

vården. 

– Intressant är att i de artiklar som utgår 

från ett strukturellt perspektiv tyngdpunkten 

ofta ligger på kvinnors situation i 

andra länder eller invandrarkvinnornas 

situation, berättar Katarina Blume. Även 

om en koppling också ofta görs till våld 

utövat av svenska män, finns en tendens 

till att det strukturella perspektivet främst 

lyfts fram när det handlar om ”andra kulturer”. 

Risken blir då att svenska mäns 

våld får individualpsykologiska förklaringar, 

medan utländska män och invandrarmän 

anses styrda av kulturella och sociala 

faktorer i sitt våldsbeteende. 

Också psykologens roll skiftar beroende 

på vilka förklaringar man ger våldsutövandet. 

Med ett individinriktat perspektiv 

får psykologen en självklar roll som behandlare 

och behandlingen är ofta psykoterapi 

riktad till gärningsmannen. Om 

våldet ges en mer strukturell förklaring 

blir psykologens roll mer diffus. Att försöka 

påverka samhällets syn på det manliga 

våldet eller att arbeta med mäns attityder 

till brottet och brottsoffret hamnar i någon 

mån utanför det som ses som psykologers 

egentliga arbetsfält. 

– Det väcker frågan om vilken sorts förståelse 

och vilka förklaringar som ryms 

inom psykologins nuvarande ramar, funderar 

Katarina Blume. Gör till exempel 

problem som anknyter till makt- och kulturbegrepp 

det? Psykologin har visat sig 

få en allt starkare röst i samhället. Det blir 

då än viktigare att psykologin förmår 

spränga sina gränser när det gäller teoribyggnad 

och kombinera individperspektivet 

med ett samhällsperspektiv. 

MAJA AHLROOS 

Fp önskar psykolog på 

ungdomsmottagningar 

Folkpartiets oppositionslandstingsråd Birgitta 

Rydberg föreslår i en skrivelse till 

Stockholms läns landsting att ungdomsmottagningarnas 

uppdrag ska ses över och 

förtydligas, och att samarbetet med BUP 

ska fördjupas. 

– Har ungdomsmottagningarna sådan 

bemanning att de kan vara ett förstahandsalternativ 

när det gäller öppen psykiatrisk 

vård? Vi anser att ungdomsmottagningarna 

bör kunna erbjuda hjälp vid psykisk 

ohälsa åt ungdomar. Därför behöver 

det finnas psykolog och/eller kurator på 

mottagningarna, säger Birgitta Rydberg. 

(Awiwa Keller, Dagens Nyheter 2005 12 29) 


Falsk psykolog dömd 

Lunds tingsrätt har dömt en kvinna för obehörigt användande 

av titeln psykolog. Kvinnan har använt sig 

av titeln psykolog trots att hon inte haft legitimation. 

Kvinnan har under åren 2003 och 

2004 använt sig av titeln psykolog trots 

att hon saknade legitimation för yrket. 

Hon dömdes i december 2005 av Lunds 

tingsrätt för obehörigt användande av titeln 

psykolog till dagsböter. 

Stockholms tingsrätt har även tidigare 

dömt en person för obehörigt användande 

av titeln psykolog. 

Enligt lagen om yrkesutövning på hälso- 

och sjukvårdens område (LYHS) får 

ingen utge sig för att vara psykolog utan 

att ha legitimation för yrket, eller utan att 

genomgå den praktiska tjänstgöringen 

(PTP). Samma regel gäller för titeln psykoterapeut. 

För legitimerade psykoterapeuter 

gäller dessutom att de i samband 

med sin yrkesutövning ska ange sin grundutbildning. 

Det är inte heller tillåtet att använda en 

titel som kan förväxlas med en skyddad 

titel. 

Den som obehörigen använder sig av titeln 

psykolog eller psykoterapeut kan enligt 

lagen dömas till böter. 

SYFTET MED SKYDDET för yrkestiteln är 

bland annat att göra det enklare för den 

enskilde att avgöra vilken yrkesutövare 

som har erforderlig utbildning och kompetens 

och som står under samhällets tillsyn. 

Titelskyddet gäller endast inom hälsooch 

sjukvårdens område. Om någon i annat 

sammanhang använder sig av yrkestiteln 

i missledande syfte, som inte har 

samband med hälso- och sjukvård, kan det 

dock vara att bedöma som vilseledande 

marknadsföring. 

Skyddet för yrkestiteln innefattar inte 

någon exklusiv rätt att utöva yrket, utan 

ger endast en ensamrätt till yrkestiteln. 

När det gäller behörighetskrav för tillsättning 

av tjänst som psykolog inom landstingets 

hälso- och sjukvård gäller dock 

krav på legitimation eller PTP. 

Möjligheten för psykologer att få legitimation 

infördes 1978. Ursprungligen 

fanns inget skydd för yrkestiteln psykolog, 

utan endast ett skydd för yrkesbeteckningen 

”legitimerad psykolog”. 

1994 utökades skyddet till att omfatta 

även yrkestiteln psykolog, det vill säga det 

skydd som finns i dag. Samtidigt infördes 

ett skydd för yrkestiteln psykoterapeut. 


Motiveringen till införandet av det mer 

omfattande titelskyddet för psykologer 

och psykoterapeuter var att legitimationen 

inte hade lett till någon märkbar begränsning 

i det allmänna utbudet av psykologisk 

rådgivning och behandling. 

Marknadsföringen av samtalsterapi i en 

mångfald former var fortfarande mycket 

omfattande från personer vars kompetens 

för verksamheten var otillräcklig. Titlarna 

psykolog och psykoterapeut eller liknande 

titlar användes ofta i marknadsföringen 

på ett vilseledande sätt som kunde ge intrycket 

att utövaren hade den legitimerade 

psykologens kompetens. 

Trots att man infört ett titelskydd används 

fortfarande titlarna psykolog och 

ANNONS 

Anslag från L.J. Boëthius´ stiftelse 

psykoterapeut av icke-legitimerade personer. 

Det är inte ovanligt att personer utan 

legitimation i annonser av olika slag använder 

titlarna. För att skydda patienter 

mot oseriösa yrkesutövare krävs det att 

marknaden inom det psykologiska behandlingsområdet 

saneras. Detta kan ske 

med ett effektivt utnyttjande av den 

lagstiftning som finns i dag. I preventivt 

syfte är det viktigt att samhället reagerar 

och beivrar brott mot titelskyddet. Psykologförbundet 

välkomnar därför domen i 

Lunds tingsrätt som visar att samhället 

ser allvarligt på denna typ brott. 

CAMILLA DAMELL 

Förbundsjurist 

Styrelsen för Lars Jacob Boëthius´ stiftelse får härmed meddela att bidrag kan sökas ur stiftelsen. Dennas 

syfte är att ge nervsjuka stöd och hjälp genom lämplig vård. 

Enligt testators önskan, som det uttryckts i testamentet den 11 augusti 1930, skall stiftelsens avkastning 

användas för att hjälpa ”med nervsjukdom behäftade, mindre bemedlade, dock icke av stat eller kommun 

avsevärt understödda, svenska medborgare, vilkas fysiska och psykiska lidande kan, om icke fullständigt 

botas, så åtminstone lindras eller förbättras”. Detta syfte skulle enligt testator bäst kunna uppnås genom 

att inrätta sjukhem för unga människor, varvid unga män skulle ges företräde. Det förutsättes vidare att de 

hjälpsökande inte är behäftade med missbrukssjukdomar, psykotiska tillstånd eller svårare fysiska 

handikapp. 

Med hänsyn till utvecklingen inom psykiatrin under senare decennier har det emellertid visat sig mindre 

ändamålsenligt att upprätta sjukhem. Även om bidrag till sjukhem alltjämt kan erhållas synes stiftelsens 

syfte i nuläget bäst kunna tillgodoses genom behandling i öppen vård av enskilda patienter. 

Kammarkollegiet har medgivit att medel från stiftelsen även får användas för uppbyggnad av lämpliga 

vårdinsatser för patienter i öppen vård. Sådan vård kan främjas genom utvecklande av olika 

psykoterapiformer/andra behandlingsformer. Tänkbara målgrupper härvidlag är patienter med affektiva 

sjukdomar, ångesttillstånd av varierande genes, sociala fobier, självmordsbenägenhet och liknande 

tillstånd, dock ej patienter med missbrukssjukdomar eller psykos. Företräde ges åt projekt som gäller 

unga män. Företräde bör vidare ges sökande som är beredda att utveckla strategier och projekt som syftar 

till en systematisk uppföljning av behandlingsresultaten, varvid såväl effekter som bieffekter registreras. 

Bidrag kan inte lämnas till enskild för vård och behandling och inte heller till utbildning. 

Ansökningshandlingar i 7 exemplar insänds till sekreteraren Kerstin Bendz, Trafikskadenämnden, 

Box 24048, 104 50 Stockholm, tel: 08-522 787 03, som även lämnar ytterligare upplysningar. 

Ansökan skall ha kommit in senast onsdagen den 15 mars 2006. (Särskilda ansökningsblanketter finns 

inte). 

Ansökan skall innehålla en beskrivning av projektet med en kortfattad (högst en sida) sammanfattning för 

lekmän, sökandens meritförteckning samt ett budgetförslag. 

Sökande som tidigare beviljats medel ur stiftelsen skall till ansökan foga en redogörelse över det hittills 

utförda arbetet. 

foto: magnus gotander 

15

Det lönar sig att vara specialistpsykolog! 

En specialistpsykolog tjänar betydligt mer än sina kolleger, visar ny 

statistik. Den som är specialist men inte leg psykoterapeut, tjänar 

4 000 kr per månad mer än den som varken är terapeut eller specialist. 

Är man leg psykoterapeut och specialistbehörig så tjänar man 

3 000 kr mer per månad än den som endast är leg psykoterapeut. 

– Så det tycks vara en bra affär att specialisera sig, skriver Specialistrådets 

ordförande Håkan Nyman. 

Under Psykologidagarna och under 

Psykologförbundets rådskonferens i slutet 

av oktober presenterade Specialistrådet 

ny statistik om antalet specialistpsykologer 

i Sverige, samt utdrag ur befintlig statistik 

över lönenivåer för specialistpsykologer 

jämfört med psykologer utan sådan 

behörighet. 

Vi hade också anledning att diskutera 

några idéer om hur man skulle kunna utveckla 

specialistordningen ytterligare, 

och hur den ska kunna bli mer attraktiv 

för våra nyutexaminerade kolleger. 

Vad är då en specialistpsykolog, kan 

man fråga sig. Så här föreslår Specialistrådet 

att vi ska definiera oss: Specialistpsykologen 

kan utveckla metoder, förklaringsmodeller 

och andra strukturer inom verksamhetsområdet, 

fungera som mentor för 

andra psykologer, upprätthålla ett vetenskapligt 

förhållningssätt, granska såväl 

teoretiska som praktiska bidrag inom området, 

och i övrigt utföra praktiskt psykologarbete 

på avancerad nivå. 

Av olika skäl har vår redovisning av andelen 

specialistpsykologer bland legitimerade 

psykologer i Sverige, respektive 

bland Sveriges Psykologförbunds medlemmar, 

tidigare inte varit optimal. 

NU HAR VI MED gemensamma krafter skaffat 

oss en bättre bild av läget. Totalt 1 621 

psykologer innehade specialistbehörighet 

i december 2005. Av dessa har 415 behörighet 

i mer än en av de tidigare funktionerna 

eller, i undantagsfall, i mer än ett 

område. Vid senaste årsskiftet fanns det 

8 786 legitimerade psykologer i landet, 

vilket innebär att cirka 18 procent av oss 

innehar specialistbehörighet. I debatten 

inför införandet av Specialistordningen 

framfördes åsikten att cirka 25 procent av 

kåren kanske skulle finna det intressant 

att vara specialistpsykolog. Ser man på 

rekryteringen av nya psykologer till specialistutbildningen 

måste man säga att vi 

har ett kritiskt läge just nu. Nästan tusen 

specialister kommer att gå i pension inom 

tio år, vilket gör att andelen snabbt kommer 

att bli väsentligt mindre. 

TABELL 1. Antal legitimerade psykologer med 

mer än en specialistbehörighet. 

Antal specialistbehörigheter Antal personer 

2 314 

3 77 

4 20 

5 3 

7 1 

DET ÄR AV NATURLIGA skäl vanligare att 

psykologer med lång erfarenhet innehar 

specialistbehörighet, och åldersfördelningen 

återspeglar detta. Av de legitimerade 

psykologer som uppnått pensionsåldern 

är ganska precis 25 procent specialister, 

medan de flesta specialisterna finns 

i intervallet 55-64 år. Den yngste som nu 

innehar specialistbehörighet är född 1967. 

TABELL 2. Åldersfördelningen bland specialistpsykologerna. 

Andel 

specialistpsykologer Åldersintervall 

16,4 % > 64 

63,6 % 55 - 64 

18,5 % 46 - 54 

1,5 % < 46 

Fördelningen på de olika specialistområdena 

är mycket ojämn och avspeglar 

den dominans som klinisk psykologi har 

inom yrket. Av de kliniska specialistpsykologerna 

är den överväldigande andelen 

förstås legitimerade psykoterapeuter. 

Men de som innehar mer än ett bevis måste 

ändå ha presterat ytterligare minst ett 

vetenskapligt arbete, även om andra me- 

riter kan ha ekvivalerats. 

Det ska också påpekas att de som genomgått 

en legitimationsgrundande psykoterapeututbildning 

kan ha påbörjat den 

långt innan de varit legitimerade psykologer 

i fem år, vilket annars krävs för tillträde 

till specialistutbildningen i sig. Däremot 

måste de förstås komplettera med 

professionskurs och presentera ett godkänt 

vetenskapligt arbete för att deras 

psykoterapeututbildning ska ekvivaleras 

som motsvarande specialistnivå. 

Flera terapeututbildningar erbjuder 

också speciella lösningar för psykologer 

som önskar kunna använda utbildningen 

för specialistbehörighet, till exempel när 

det gäller specialistkollegium. 

Endast en mindre andel av de specialistpsykologer 

vi har i dag har genomgått utbildningsinslagen 

på det sätt och i den 

ordning som specialistmodellen anger. 

TABELL 3. Fördelningen av specialistpsykologer 

över de fem specialistområdena (dec 2005). 

Område Antal personer 

Klinisk psykologi 1173 

Pedagogisk psykologi 165 

Arbetslivets psykologi 159 

Neuropsykologi 107 

Handikappsykologi 17 

Omkring hundra är specialister på två 

eller flera områden. 

FÖR ATT KUNNA svara på frågan om det lönar 

sig att bli specialistpsykolog har vi 

gjort utdrag ur den statistik som finns i 

SACO:s Lönesök, och som baseras på 

Löneenkäten bland förbundets medlemmar 

2004. Just nu pågår insamlandet av 

motsvarande material för 2005. Jag vill 

gärna passa på att uppmana de som ännu 

inte svarat på den att snarast göra det! 

Av tabell 4 framgår att alla som skaffat 

sig specialistbehörighet tycks tjäna mer än 

de som inte gjort det. 

Mer fakta: Den som inte är legitimerad 

psykoterapeut men specialist, tjänar 4 000 

kr per månad mer än den som varken är 

terapeut eller specialist. Är man legitimerad 

psykoterapeut och specialistbehörig så 

tjänar man 3 000 kr mer per månad än 

den som endast är legitimerad psykoterapeut. 

Har man doktorerat och dessutom 

är specialist så tjänar man 2 500 kr mer 


TABELL 4: Inkomst per månad för legitimerade psykologer med och utan specialistbehörighet, efter examensår. 

Utan specialistbehörighet Med specialistbehörighet 

Examensår, Antal Medel 10:e Median 90:e Antal Medel 10:e Median 90:e Andel spec. 

5-årsklasser Perc Perc Perc Perc 

1965-1969 21 33 887 27 220 29 885 35 000 9 34 714 . 32 400 . 30 % 

1970-1974 154 31 022 26 500 30 073 37 700 138 33 171 28 000 31 075 38 100 54 % 

1975-1979 266 30 967 26 600 29 550 37 000 227 32 504 28 200 31 000 38 700 46 % 

1980-1984 254 30 138 26 000 29 300 34 700 108 33 421 27 565 31 025 40 420 30 % 

1985-1989 348 29 405 26 000 28 600 33 500 77 32 223 27 400 30 550 36 400 18 % 

1990-1994 268 28 298 25 000 27 850 32 000 22 31 000 27 200 30 200 34 600 7,6 % 

1995-1999 418 27 206 24 570 26 700 30 000 3 . . . . 0,7 % 

2000-2004 493 25 134 21 500 25 000 28 000 0 % 

Samtliga 2223 28 337 24 000 27 700 33 000 585 32 751 27 900 31 000 39 000 20,8 % 

Data ur SACO:s Lönesök, hämtade från löneenkät 2004. 

per månad jämfört med disputerade utan 

specialistbehörighet. 

Så hur man än ser på saken så tycks det 

vara en bra affär att specialisera sig. Det 

kan naturligtvis hävdas att dessa individer 

skulle ha tjänat bra ändå – de kan ju vara 

kompetenta och driftiga på olika sätt. 

Faktum kvarstår att med specialistbehörigheten 

följer en klart högre lön än annars. 

Det borde väl kunna vara ännu en 

drivkraft till att förkovra sig? 

DU SOM KÄNNER dig kallad av detta, tänk 

efter hur du vill att din yrkesmässiga 

framtid ska gestalta sig. Vad är det du är 

speciellt intresserad av? Det ligger ju i din 

arbetsgivares intresse att du får en adekvat 

kompetensutveckling och denne bör 

därför diskutera en seriös karriärplan med 

Nöjda psykologpatienter 

på Mölndals vårdcentral 

70 procent av patienterna upplever 

vid en långtidsuppföljning att 

de fått ganska stor eller stor hjälp 

av psykologbehandling på Mölndals 

och Kållereds vårdcentral. 

När det gått 15-24 månader efter psykologbehandling 

vid Mölndals och Kållereds 

vårdcentral gjorde Åsa Lindgren, psykologstuderande 

vid Göteborgs universitet, 

en långtidsuppföljning. Resultatet, som 


dig. Så varför vänta – gå till din chef redan 

i dag och säg att du vill bli specialist inom 

ditt område! Om tre år kan du sedan kvittera 

ut en betydligt högre lön. Vad mera 

är, då kan du också åta dig mer kvalificerade 

och intressantare arbetsuppgifter - och 

dessutom har du fått ett fint diplom att 

sätta på väggen i ditt nya, stora kontor! 

Under studietiden har du också knutit 

väldigt bra kontakter med andra specialister, 

flera från andra områden än ditt, och 

bildat ett nätverk för professionellt erfarenhetsutbyte. 

För det mesta har ni också 

haft trevligt tillsammans. 

Ditt vetenskapliga arbete blev så pass 

bra att det inte bara var publicerbart som 

anvisningarna säger, utan faktiskt blivit 

publicerat i en ansedd vetenskaplig tidskrift. 

Så nu är du redan igång med ett 

kan jämföras med att 90 procent av patienterna 

uppgav samma sak omedelbart 

efter behandlingen, visar att det goda resultatet 

håller i sig ganska väl i upp till två 

års tid efter avslutat behandling. 

Uppföljningen genomfördes i oktober 

och november 2005 och av 50 deltagare i 

undersökningen svarade 41, vilket är en 

svarsfrekvens på 82 procent. 

Patienten kommer till psykologen på 

remiss från distriktsläkaren och erbjuds 

efter ett bedömningssamtal max tio psykologsamtal 

samt två uppföljande samtal. 

Behandlingen består i snitt av 5-6 samtal 

per patient. 

nytt projekt, som din stolta chef skryter 

med för alla som vill lyssna. Dina klienter/patienter/kunder 

är också nöjda, för 

de har ju sett hur ditt arbete utvecklats 

och effektiviserats. 

Finns det ingen baksida, undrar du 

kanske? Nej, faktiskt 

inte! Alla legitimerade 

psykologer måste 

hålla sig ajour med 

kunskapsutvecklingen 

på sitt område, 

och om man gör det 

på ett systematiskt 

sätt så leder det till 

en specialistbehörighet. 

Sätt igång! 

HÅKAN NYMAN 

Ordförande i Specialistrådet 

Frågorna i undersökningen gäller också 

på vilket sätt patienterna anser att de blivit 

hjälpta. Sammanlagd handlar 65 procent 

av svaren om att patienten upplever 

sig ha fått en ökad förståelse för problemen 

och dess orsaker samt en ökad förståelse 

för hur dessa problem kan lösas. 

Den näst största kategorin, 23 procent, 

handlar om att patienten har fått tala av 

sig, blivit lyssnad på och känt sig förstådd. 

Kritiken som framkommer i undersökningen 

gäller till största delen att patienterna 

önskar fler psykologsamtal och kortare 

väntetider. 

17 

foto: renato tan

Metoden har utvecklats av professor 

Leigh McCullough vid Harvard Medical 

School i Boston och beskrivs i boken 

”Changing Character” (1997) samt manualen 

”Treating Affect Phobia”(2003). 

Utgångspunkten är att olika psykiska 

symtom och maladaptiva karaktärsdrag 

bottnar i inre känslomässiga konflikter. 

McCullough konceptualiserar dock inre 

konflikter som affektfobier. Med detta begrepp 

integreras psykodynamisk konfliktteori 

med Silvan Tomkins affektteori och 

öppnar för beteendeterapeutiska interventioner. 

Integrativ metod förbättrar 

behandling av affektfobier 

Psykologerna Peter Lilliengren och 

Patrik Lindert presenterar en modell 

för korttidsterapi där både psykodynamiska 

och beteendeterapeutiska 

principer använts för att bearbeta inre 

känslomässiga konflikter, så kallade 

affektfobier. 

Tomkins utgår från att vi föds med en 

uppsättning biologiskt grundade basaffekter. 

Varje affektprogram innehåller 

en kroppslig upplevelse, en handlingspotential 

samt yttre kommunikation i form 

av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Affekter 

kan vara aktiverande – till exempel intresse, 

glädje, sorg och ilska – eller hämmande, 

som skam, skuld, ångest och 

smärta. De aktiverande affekterna får oss 

att närma oss det som vår uppmärksamhet 

är inriktad på, medan de hämmande 

får oss att dra oss undan. Genom interaktionen 

med våra primärobjekt lär vi oss att 

reglera våra affekter och vi skapar en inre 

värld av associationer mellan behov, affekter 

och erfarenheter (så kallade "scripts"). 

Affekter associeras även med varandra 

och med våra biologiska drifter (hunger, 

törst, sexualitet och anknytning) vilket 

kan innebära problem. Om till exempel 

ilska associeras med skam kan detta resultera 

i att alla upplevelser av och uttryck 

för ilska och självhävdelse undviks. På liknande 

sätt kan andra adaptiva affekter eller 

behov som sorg, intresse, glädje, 

känslomässig närhet eller sexualitet komma 

att associeras med hämmande affekter 

18 Psykologtidningen 2/06 

Toyen, 1976

som ångest, skuld, skam eller smärta. På 

detta sätt uppstår olika "rädslor för 

känslor" eller affektfobier. 

Undvikande som försvar 

Utifrån inlärningsteori vidmakthålls fobier 

av undvikandebeteenden och negativ 

förstärkning, det vill säga av den lättnad 

som följer av att något obehagligt minskar 

i intensitet. Ångesten avtar när en person 

med klaustrofobi lämnar ett trångt utrymme, 

dock utan erfarenheten av att situationen 

är ofarlig. Vid affektfobier undviks 

en inre situation, det vill säga en affekt 

med medföljande handlingspotential och 

associationer till tidigare erfarenheter och 

fantasier. 

I psykodynamiska termer sker undvikandet 

med hjälp av försvar. Begreppet 

försvar kan definieras brett och innefatta 

allt som medvetet eller omedvetet görs för 

att hålla en ångestväckande affekt utanför 

medvetandet. Försvar kan således vara 

beteenden (som ageranden, undvikanden), 

tankar (till exempel rationalisering, intellektualisering, 

sublimering), men även affekter 

eller drifter kan fungera som försvar 

(exempelvis ilska som försvar mot 

sorg, hunger som försvar mot ångest, etc). 

Den dokumenterat effektivaste behandlingen 

av fobier är den beteendeterapeutiska 

tekniken systematisk desensibilisering. 

Denna innebär att patienten avstår 

från undvikandebeteenden och gradvis 

exponeras för ett fruktat stimulus samtidigt 

som ångesten regleras. Analogt innebär 

behandling av affektfobier att olika försvar 

förhindras och patienten exponeras 

för adaptiva affekter samtidigt som de 

hämmande affekterna regleras. 


Försvar: 

Maladaptivt undvikande 

tankar, känslor eller 

beteenden 

Konflikttriangeln 

D A 

I/F 

Adaptiv affekt/impuls: 

Ilska, sorg, rädsla, glädje, 

intresse, 

sexuell lust, närhet, 

omtanke 

Som i all psykodynamisk korttidsterapi 

inleds behandlingen med att terapeut och 

patient kommer överens om ett fokus för 

behandlingen. McCullough utgår från 

Malans trianglar (se figur 1!) och visar hur 

dessa kan användas för formulering av patientens 

affektfobier. Utifrån konflikttriangeln 

skapas hypoteser om vilka adaptiva 

affekter patienten undviker, vilken 

typ av ångest (rädsla, skuld, skam, smärta) 

som väcks samt vilka huvudsakliga försvar 

som används. Vidare används persontriangeln 

för att undersöka hur patientens 

reaktionsmönster utvecklats, hur de 

vidmakthålls i nuvarande relationer samt 

upprepas i terapirelationen. 

Terapeuten inriktar sig sedan på tre 

målområden: 

1) Omstrukturering av försvar – att 

hjälpa patienten att upptäcka defensiva 

mönster och överge försvar. 

2) Omstrukturering av affekter – att 

hjälpa patienten att uppleva och uttrycka 

affekter adaptivt. 

3) Omstrukturering av inre representationer 

av själv och annan – att hjälpa 

patienten att förbättra sin självbild och 

upplevelse av andra. 

Omstrukturering av försvar 

McCullough förordar en medkännande 

hållning i undersökandet av försvaren, till 

skillnad från exempelvis Habib Davanloos 

mer ångestprovocerande teknik. Försvaren 

ses som inlärda strategier för att hantera 

outhärdliga affekter och det är viktigt 

att inledningsvis validera patientens försvar. 

Att hålla ångestskapande affekter 

omedvetna var en gång den enda möjliga 

strategin, men hindrar i dag en mer adaptiv 

Ångest: 

Konflikt/hämning p.g.a. 

rädsla, skuld, skam eller 

smärta 

Terapirelationen: 

Där mönstret kan 

undersökas och förstås 

Figur 1. Malans trianglar: ”den psykodynamiska terapins grundläggande princip” 

Aktuell forskning 

lösning. 

McCullough pekar på iakttagelsen att 

patienter ibland blir medvetna om sina 

försvar utan att detta leder till beteendeförändring. 

Det krävs motivation för att 

överge försvaren och detta skapas genom 

att undersöka försvarens negativa konsekvenser 

och de möjliga positiva konsekvenserna 

av förändring. Vidare bör terapeuten 

peka på skillnaden mellan försvarens 

ursprung och hur mönstret vidmakthålls 

i dag. Det är viktigt att patienten förstår 

bakgrunden till försvaren och får 

möjlighet att sörja anledningen till att de 

en gång var nödvändiga. 

Omstrukturering av affekter 

Denna process kan liknas vid exponering 

och bygger på att terapeuten genom empatiskt 

utforskande frågor hjälper patienten 

att gradvis uppleva mer av de adaptiva 

affekter som undvikits. Terapeuten kan 

exempelvis likt en gestaltterapeut rikta 

patientens uppmärksamhet mot kroppsliga 

sensationer ”här och nu” och utforska 

dessa. Med hjälp av imaginativa metoder 

kan patienten gå igenom, repetera och 

hålla kvar känslomässiga bilder i fantasin, 

vilket ökar förmågan att stå ut med affekter 

och reflektera kring upplevelserna. 

McCullough varnar för riskerna med en 

alltför snabb och intensiv affektutlevelse; 

går processen för fort kan utageranden i 

värsta fall leda till självskadande handlingar. 

Affektfobier bearbetas bäst vid 

svaga till måttliga grader av affekt där reflektion 

samtidigt är möjlig. 

När det gäller att hjälpa patienten att 

uttrycka affekter intar terapeuten en aktiv 

och stödjande position. Terapeuten och 

Persontriangeln 

T C 

P 

Tidigare relationer: 

Där det maladaptiva 

konfliktmönstret utvecklades 

Nuvarande relationer till 

signifikanta andra: 

Där mönstret upprepas 

och vidmakthålls 

19 

▲

Aktuell forskning 

patienten utforskar tillsammans mer 

adaptiva sätt att reagera på och jobbar 

sedan mot detta mål. McCullough föreslår 

användning av imaginativa metoder, 

rollspel samt tvåstolsteknik för att undersöka 

och samtidigt träna affektiva uttryck. 

Det är förstås viktigt att målet är 

förankrat i patientens behov och att terapeuten 

är vaksam på sin motöverföring. 

Omstrukturering av inre 

representationer 

Omstrukturering av försvar och affekter 

kan ses som själva kärnan i behandlingen 

men för patienter med lägre funktionsnivå 

(GAF under 50) inriktas behandlingen 

främst på omstrukturering av inre representationer 

av själv och annan. Patienter 

med stora svårigheter är ofta fobiska 

när det gäller positiva affekter riktade 

mot självet och behöver initialt hjälp med 

att bygga upp en omvårdande förmåga. 

Terapirelationen blir här den väsentliga 

interventionen. Terapeuten uppmuntrar 

patienten att undersöka aspekter av deras 

relation här och nu och arbetar aktivt med 

att göra patienten uppmärksam på hur 

olika mönster upprepas. Terapeuten rör 

sig mellan den verkliga relationen och 

överföringsrelationen och hjälper patienten 

att uppleva och uttrycka mer av sina 

upplevelser i relationer. Ångest och 

rädslor som associerats med nära relationer 

kan då regleras och en ökad autenticitet 

byggs upp. 

Två studier 

Två randomiserade och kontrollerade studier 

har hittills genomförts. I den första 

studien jämfördes denna modell med en 

annan psykodynamisk korttidsterapimodell. 

Båda metoderna gav efter cirka 

REFERENSER: 

McCullough-Valliant, L (1997). Changing Character: 

Short-Term Anxiety-Regulating Psychotherapy 

for Reconstructuring Defenses, Affects and Attachment, 

New York, Basic Books. 

McCullough L & Ansrews S (2001). Assimilative Integration: 

Short-Term Psychodynamic Therapy for 

Treating Affect Phobias. Clinical Psychology: Science 

and Practice, vol 8, 82-97. 

McCullough L, Kuhn N, Andrews S, Kaplan A, Wolf J 

& Hurley C L (2003). Treating Affect Phobia: A Manual 

for Short-Term Dynamic Psychotherapy. New 

York, Guilford Press. 

Svartberg M, Stiles T, & Seltzer M H (2004). The effectiveness 

of short-term dynamic psychotherapy 

and cognitive therapy for cluster C personality disorders. 

American Journal of Psychiatry, vol 161, 810- 

817. 

20-40 sessioner signifikant symtomlindring 

samt varaktiga förändringar av maladaptiva 

relationsmönster för personer 

med personlighetsstörning (främst kluster 

C). Resultaten förbättrades något vid 

uppföljning två år senare (Winston et al, 

1991, 1994). 

Nyligen har ytterligare en randomiserad 

och kontrollerad studie genomförts 

vid Trondheims Universitet i Norge. Där 

jämfördes denna modell med kognitiv terapi 

och även här fann man att bägge metoderna 

gav signifikanta resultat. Den 

psykodynamiska terapin tenderade att ge 

större symtomlindring, men skillnaden 

var inte statistiskt signifikant (Svartberg, 

Stiles & Seltzer 2004). 

En modell som underlättar dialog 

McCullough har inspirerats av integrativa 

författare som Paul Wachtel (1977). Modellen 

är ett exempel på så kallad assimilativ 

integration (McCullough & Andrews, 

2001) som innebär att tekniker eller teorier 

som utvecklats inom en skolbildning 

assimileras med en annan. I McCulloughs 

modell assimileras beteendeterapeutiska 

principer in i en psykodynamisk/affektteoretisk 

referensram. Metoden är också 

integrativ på ett praktiskt plan eftersom 

terapeuten använder sig av tekniker hämtade 

från flera skolbildningar. Teknikerna 

följer dock varandra på ett naturligt sätt 

eftersom de utgår från en enhetlig teoretisk 

referensram. 

Trots att det går att skönja ett ökat intresse 

för utbyten mellan olika terapeutiska 

synsätt försvåras dialoger ofta av att 

det saknas en gemensam begreppsgrund. 

Den referensram McCullough utvecklat 

innebär att beteendeterapeutiska begrepp 

(som förstärkning, exponering, utsläck- 

Wachtel P L (1977). Psychoanalysis & Behavior Therapy: 

Towards an integration. New York, Basic Books. 

Winston A, McCullough L, Trujillo M, Pollack J, Laikin 

M, Flegenheimer W, & Kestenbaum R (1991). Brief 

psychotherapy of personality disorders. Journal of 

Nervous and Mental Disease, 179 (4), 188-193. 

Winston A, Leikin M, Pollak J, Samstag, L, McCullough, 

L, & Muran, C (1994). Short-term psychoterapy 

of personality disorders. American Journal of Psychiatry, 

151(2), 190-194. 

ning) och psykodynamiska grundbegrepp 

(som försvar, omedveten konflikt, överföring–motöverföring) 

vävs samman på 

ett sätt som skapar mening snarare än förvirring. 

Det är vår övertygelse att modellen 

har stor potential att underlätta kommunikationen 

mellan företrädare för olika 

inriktningar. Forskning har även visat 

att metoden är ett användbart verktyg för 

alla terapeuter som vill hjälpa patienter 

övervinna känslomässiga hinder bakom 

psykiskt lidande. 

PETER LILLIENGREN, 

psykolog 

Södermalm-Gamla Stans psykiatriska jour- och 

öppenvårdsmottagning 

PATRIK LINDERT, 

psykolog och psykoterapeut 

Farsta-Skarpnäcks psykiatriska jour- och 

öppenvårdsmottagning 

Peter Lilliengren (t v) och Patrik Lindert. 

Skicka in ditt 

Abstract till 

Psykologtidningen! 

Vi har en ny avdelning i Psykologtidningen 

där vi presenterar aktuella 

avhandlingar i psykologi. Du som 

snart ska disputera, sänd in ditt 

abstract eller sammanfattning av 

avhandlingen till oss, så publiceras 

den i ett kommande nummer av 

tidningen. Skicka den svenska 

versionen. Redaktionens adress: 

tidningen@psykologforbundet.se 


Kvinnor utsatta för våld 

får ny hjälp 

Kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp söker inte hjälp 

inom psykiatrin på grund av övergreppen utan för de symtom som 

övergreppen gett upphov till. Det visar kartläggningar där behandlare 

tillfrågats om patienternas erfarenheter. 

Sedan 1997 har Psykiatrin Södra, inom 

Stockholms läns sjukvårdsområde, 

(områdesmässigt stadsdelarna Farsta, 

Skarpnäck, Årsta, Vantör, Södermalm 

samt Gamla Stan) arbetat med ett kvinnovåldsprojekt, 

som numera är integrerat 

i den ordinarie verksamheten. Med syftet 

att utveckla och förbättra behandlingsmetoder 

för kvinnor som varit utsatta för 

våld och/eller sexuella övergrepp startade 

vi en specialiseringsgrupp. Deltagarna i 

gruppen representerar olika yrkesgrupper 

som psykolog/psykoterapeut, socionom, 

mentalskötare, sjukgymnast och sjuksköterska. 

Gruppens uppdrag var att ta fram behandlingsmetoder 

och att utveckla ett 

professionellt sätt att bemöta kvinnor 

som varit utsatta för våld och/eller sexuella 

övergrepp. Det var också viktigt att öka 

kunskapen om hur psykiska skadeverkningar 

till följd av övergreppen yttrar sig 

och hur denna patientgrupp kan identifieras 

inom psykiatrin. 

Specialiseringsgruppen har genomfört 

två kartläggningar (1998 och 2000) där 

behandlare har tillfrågats om aktuella patienters 

erfarenheter av våld och/eller sexuella 

övergrepp. Behandlarna har också fått 

svara på hur misshandlade och sexuellt utnyttjade 

kvinnor presenterar sig och sina 

problem. Förutom att försöka identifiera 

patienterna ville man också ta reda på hur 

många patienter inom psykiatrin som varit 

utsatta för våld och/eller sexuella övergrepp. 

I DEN FÖRSTA KARTLÄGGNINGEN gällde 

frågorna endast kvinnliga patienter, men i 

den andra inkluderades även män. Det 

som blev tydligast i båda undersökningarna 

var att patienterna oftast inte söker 

hjälp för att de varit utsatta för våld 

och/eller sexuella övergrepp. De flesta 

söker för olika former av psykisk ohälsa, 

till exempel sömnstörningar, relationsproblem, 

ångest, depression, ätstörningar 

samt psykos. 

Det tar ofta tid innan behandlaren får 

vetskap om övergreppen, om det nu över 


huvudtaget sker. Behandlarnas erfarenhet 

av kliniskt arbete var att våld och sexuella 

övergrepp är en vanlig problematik hos 

kvinnor som söker sig till psykiatrin. Detta 

har nyligen bekräftats av en studie 

gjord av RSMH (Riksförbundet Social 

och Mental Hälsa) i Skåne. I studien deltog 

1 746 kvinnor varav tre av fyra besvarade 

den enkät som låg som grund för studien. 

Övervägande delen av dem uppgav 

att de blivit utsatta för någon form av 

fysiska eller sexuella övergrepp. 

Redan efter den första kartläggningen 

stod det klart att det var vanligt med erfarenheter 

av våld och/eller sexuella övergrepp 

bland våra patienter. Det var också 

tydligt att de inte primärt sökte hjälp med 

övergreppen som problemställning. 

TILLSAMMANS MED dåvarande chefen för 

Psykoterapienheten inom Psykiatrin Södra, 

Margareta Mörner samt professorn i socialt 

arbete Margareta Hydén skapades en 

utbildningsserie med seminarier, litteratur, 

föreläsningar och handledningsgrupper. 

Utbildningen fick namnet ”Våga se – 

kunna (be)handla” och syftar till att ge 

behandlarna större kunskap om problemet 

samt stöd i hur man kan ställa svåra 

frågor till patienten och därefter ta emot 

patientens berättelser. Utbildningen erbjuds 

numera alla behandlare inom Psykiatrin 

Södra. 

Hösten 2004 startades en psykoterapigrupp 

för kvinnor som har erfarenheter 

av att ha utsatts för våldtäkt. Gruppen 

leddes av en sjukgymnast specialiserad i 

psykiatri, psykosomatik och psykodynamisk 

kroppsterapi samt en psykolog utbildad 

i gruppanalytisk psykoterapi. Behandlingen 

omfattade såväl träning av 

kroppsmedvetande som samtal. Gruppen 

sågs en gång i veckan – totalt 12 gånger. 

Syftet var att ge deltagarna möjlighet till 

bearbetning av traumat och därigenom 

förutsättningar att gå vidare i sina liv. 

På Psykoterapienheten finns dessutom 

återkommande en psykoterapigrupp på 

ett och ett halvt år som vänder sig till 

kvinnor som varit utsatta för sexuella 

övergrepp i barndomen. Andra som varit 

utsatta för övergrepp går i bildterapigrupp 

eller i olika former av individuell 

psykoterapi på Psykoterapienheten. 

VÅLDSUTSATTA KVINNORS problem yttrar 

sig på många olika sätt och kan knytas till 

tidigare eller nuvarande upplevelser. För 

att upprätthålla lyhördheten i ett svårt 

och ensamt arbete är det viktigt att det 

finns tydliga rutiner för omhändertagandet. 

En viktig del är att våga fråga om tidigare 

erfarenheter av våld/övergrepp och 

stanna kvar med patienten i relationen. 

Det är vår strävan att skapa handledningsgrupper 

för den personal som deltagit 

i utbildningen ”Våga se – kunna 

(be)handla” för att upprätthålla kompetensen 

och hålla diskussioner kring fördomar 

och attityder vid liv. 

Vi vill fortsätta att sprida och fördjupa 

kunskaperna om ämnet såväl inom som 

utanför den egna organisationen. Vi har 

märkt ett stort intresse för erfarenhetsutbyte 

från politiker, tjänstemän och 

ideella organisationer. Den nya planen för 

organiseringen av hälso- och sjukvården 

inom Stockholms läns landsting bygger 

på närsjukvårdsprincipen, där landstinget 

delas in i olika närsjukvårdsområden. Det 

öppnar möjligheter för oss att erbjuda seminarieserien 

till vårdcentralernas personal. 

De är ju ofta de första som möter dessa 

patienter när de söker hjälp för sina 

symtom. 

REFERENSER 

Specialiseringsgruppensinformationsbroschyr. 

SPECIALISERINGSGRUPPEN FÖR 

VÅLDSUTSATTA KVINNOR 

ELLEN BRITZ, KRISTINA EHRENCRONA, 

KERSTIN JÄDERHOLM, CIA C E LILJEDAHL 

Hydén, M (2000): Kvinnovåldsprojektet. Rapport för 

tiden 1/7 1997-30/6 1999. 

Södra Stockholms Produktionsområde 

Hydén,M (2002): Kvinnovåldsprojektet. Rapport för 

tiden 1/7 1999-31/12 2001. 

Södra Stockholms Produktionsområde 

Bengtsson-Tops, A (2004):Vi är många. Övergrepp 

mot kvinnor som använder psykiatrin. En omfångsstudie. 

RSMH 

21

SacoNytt 

Hög utbildning föga lönsam 

Utbildning lönar sig fortfarande sämre i 

Sverige än i många andra länder. Men 

samtidigt ökar utbildning chanserna till 

nya arbeten och minskar därmed 

risken för arbetslöshet. 

Det visar en färsk rapport från Saco, 

Kunskapens läge. 

Rapporten, som utarbetats av Saco-ekonomen 

Helena Persson, visar också att 

snedrekryteringen till högskolan fortfarande 

är ett faktum. 

– Den sociala snedrekryteringen till 

högskolan är ett gissel. Om fler utbildningsplatser 

prioriteras framför hög kvalitet 

finns det en risk att studenter från 

hem utan studietradition väljer utbildningar 

som leder till sämre utsikter på arbetsmarknaden, 

säger Sacos ordförande 

Anna Ekström apropå Sacos rapport Kunskapens 

läge. 

Rapporten visar bland annat: 

● Utbildning lönar sig fortfarande sämre i 

Sverige än i andra länder, vilket bland annat 

kan förklaras av vår sammanpressade 

lönestruktur. I Sverige är utbildningspremien 

under fem procent, i Storbritannien 

över tio procent. 

● En hög utbildning ökar chanserna att få 

nya arbeten och minskar riskerna att förlora 

sitt arbete i lågkonjunkturer. En större 

andel högutbildade byter arbete utöver 

vad som motiveras av anpassningar till 

nya och nedlagda arbeten. 

Lön viktig drivkraft 

för akademiker 

En majoritet av dagens akademiker 

tycker att den egna arbetsinsatsen är 

en viktig faktor när lönen ska sättas. 

De anser också att lönen och lönestrukturen 

motiverar till goda arbetsinsatser. 

Det visar Saco-ekonomerna 

Lena Granqvist och Håkan Regnér i 

rapporten Lön och individuella drivkrafter. 

Vi har gått till kärnan i de ramavtal som 

styr akademikernas lönebildning. Och de 

svar vi får visar att medlemmarna på det 

stora hela anser att drivkrafterna fungerar, 

säger Lena Granqvist. 

Nära 60 procent av akademikerna anser 

att arbetsinsatsen påverkar lönen i hög 

eller viss utsträckning. Drygt 60 procent 

Procent 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Relativ arbetslöshet för olika utbildningsnivåer, 1987–2004. Källa: AKU, SCB 

87 

88 

89 

Förgymnasial 

Gymnasial 

90 

● Det finns studier som visar att utbudet 

av välutbildad arbetskraft ökar snabbare 

än efterfrågan på deras kvalifikationer. 

Kvinnor har större risk än män att vara 

överutbildade. Invandrare löper en större 

risk än infödda att vara "överutbildade". 

● Resurserna till grundutbildningen på 

högskolenivå har urholkats med över 

20 procent mellan budgetåret 1994/1995 

och 2002. 

Antalet studenter inom högskolan har 

fördubblats till dagens 400 000 sedan början 

av 90-talet. Men resurserna har 

inte hängt med i utvecklingen. Enligt 

Sveriges universitetslärarförbund har anslagen 

till grundutbildningen urholkats med 

över 20 procent mellan 1994/95 och 2002. 

anger också att den egna arbetsmotivationen 

skulle öka i någon (liten, viss och hög) 

utsträckning om lönespridningen blev 

större. 

Men attityderna varierar med kön, 

ålder, befattning och arbetsmarknadssektor. 

Akademiker inom den privata sektorn 

anser i större utsträckning än offentliganställda 

att arbetsinsatsen påverkar 

lönen, lägst ligger stat och landsting. Däremot 

finns inga säkra attitydskillnader 

mellan kvinnor och män, mellan personer 

i olika åldrar eller med olika årslön. 

När det gäller frågan om dålig lön påverkar 

den egna arbetsprestationen negativt 

visar svaren att kvinnor i klart mindre utsträckning 

än män låter missnöje påverka 

arbetsinsatsen. Detsamma gäller chefer och 

deltidsanställda. Kvinnor anser också i 

mindre utsträckning än män att större löneskillnader 

skulle öka arbetsmotivationen. 

Forskarutbildning 

Eftergymnasial >= 3 år * 

Eftergymnasial < 3 år * 

22 Psykologtidningen 2/06 

91 

92 

93 

94 

95 

96 

97 

98 

99 

00 

01 

– Den kraftiga utbyggnaden kan ha 

skett på bekostnad av kvaliteten, därför är 

det viktigt att diskutera hur resurserna 

ska användas på bästa sätt, skriver Helena 

Persson. 

Rapporten ger också en bild av de 

senaste decenniernas stora förändringar. 

1970 hade 65 procent av den kvinnliga befolkningen 

i åldern 16-64 år enbart en förgymnasial 

utbildning. 2003 hade den andelen 

minskat till 20 procent. Samtidigt 

ökade andelen kvinnor med eftergymnasial 

utbildning från 7 till 32 procent. Utvecklingen 

för män är densamma, men 

mindre dramatisk. 

Många Saco-förbund har slutit avtal om 

lönesamtal på lokal nivå. Rapporten visar 

att 35 procent anser att lönesamtalen påverkar 

deras arbetsinsats i liten utsträckning, 

medan en tredjedel anser att samtalen 

har viss eller stor betydelse. 

Yngre akademiker tror att de lyckas 

bättre än sina äldre kolleger i löneförhandlingar 

direkt med chefen. Yngre jämför 

också den egna lönen med andras i 

större utsträckning än äldre. 

Rapporten visar att lönesamtalen är 

minst vanliga inom den statliga sektorn. 

Chansen att en deltidsarbetande akademiker 

har lönesamtal är också signifikant 

lägre än för en heltidsarbetande. 

Sannolikheten att få förhandla själv är 

mer än dubbelt så hög för en privat- eller 

kommunalt anställd jämfört med den som 

arbetar inom den statliga sektorn. 

Rapporten kan beställas från www.saco.se 

02 

03 

04

Besök av migrationsministern 

Psykologförbundet besöktes i december 

av migrationsminister Barbro Holmberg. 

Ett av de ämnen som diskuterades var hur 

psykologers utlåtanden i asylärenden värderas. 

Problem har rapporterats om att 

olika instanser inte tillmäter dem samma 

värde som läkarutlåtanden, trots att de 

ibland är skrivna utifrån ett betydligt mer 

omfattande underlag och med större kännedom 

om den asylsökande. 

Dialog med Socialstyrelsen 

Socialstyrelsen har tagit initiativ till en 

återkommande dialog med förbundet. 

Vid ett möte i december diskuterades 

många av de frågor där vi har ett gemensamt 

intresse, och ibland meningsskiljaktigheter. 

En fråga som berördes var behovet 

av en översyn av föreskrifterna för 

PTP-tjänstgöring. Även förbundets 

specialistordning var föremål för diskussion. 

Huvudfrågorna vid denna överläggning 

rörde dock främst skyddet för yrkestiteln 

psykolog samt behovet av kompetensbeskrivningar 

för psykologyrket. 

Ny föreskrift om intyg i 

hälso- och sjukvården 

En lång rad föreskrifter som rör intyg inom 

hälso- och sjukvården ersätts från 

1 januari av en ny SOSFS (SOSFS 

2005:29). Den är samordnad med den 

nya lagstiftningen om rättsintyg. En nyhet 

är skärpning av ansvaret på vårdgivare 

och verksamhetschef att skapa rutiner 

för intygsskrivning. För mer information 

se Socialstyrelsens hemsida www.sos.se 

Nytt kommunalt 

pensionsavtal 

Ett nytt pensionsavtal ger de kommunoch 

landstingsanställda de bästa pensionsavsättningarna 

på arbetsmarknaden. Det 

nya pensionsavtalet, KAP-KL, berör alla 

kommunoch landstingsanställda och ersätter 

det gamla avtalet PFA. 

● Från och med 21 års ålder betalas en 

pensionsavgift till den pensions- eller 

fondförsäkring den anställde valt. 

Pensionsavgiften kommer att höjas i tre 

steg till 2010. Då motsvarar avgiften 4,5 

procent av hela lönen. 


Förbundsnytt 

● En möjlighet till delpension införs 

● En kompletterade förmånsbestämd 

pension finns, liksom tidigare, för de högre 

inkomstdelarna som man inte får pension 

för i det lagstadgade pensionssystemet. 

Utbildningsplan för 2006 

Under året planeras fyra fackliga grundkurser 

och två fackliga fortsättningskurser 

för kommunal sektor och en fördjupningskurs 

för statlig sektor. Den första 

fackliga grundkursen hålls den 8 – 9 mars 

i Göteborgsregionen. För anmälan och 

mer information kontakta Berit Emilsson 

tel. 08-567 06 404. 

Logga för 

visitkort 

Som medlem kan du beställa förbundets 

logga med texten Medlem av 

Psykologförbundet. Loggan kan användas 

exempelvis på visitkort. Kontakta 

Emily Sillén, tel. 08-567 06 406. 

ID-kort för psykologer 

Vi påminner om möjligheten för medlemmar 

att beställa ett ID-kort genom 

Psykologförbundet. Kortet har samma 

status som andra ID-handlingar, exempelvis 

körkort. Beställningen gör du genom 

Psykologförbundets kansli, 

Brittmarie Haake, tel. 08-567 06 454. 

E-postadress 

Som medlem kan du få en eftersändningsfunktion 

till din e-postadress så att din 

adress blir ditt.namn@psykolog.net. Kontakta 

Hans Persson, tel. 08 567 06 401 eller 

mejla hans.persson@psykologforbundet.se 

Löne- och medlemsenkäten 

Ni som lämnat svar till enkäten via internet 

kommer att få resultatet mejlat till er. 

Är du en av vinnarna får du snart en biobiljett 

i din brevlåda. 

För förbundssidan svarar press- och informationsansvarige 

Susanne Bertman, e-post: 

susanne.bertman@psykologforbundet.se 

■ Besök av migrationsministern 

■ Dialog med Socialstyrelsen 

■ Ny föreskrift om intyg i hälso- och 

sjukvården 

■ Nytt kommunalt pensionsavtal 

■ Utbildningsplan för 2006 

■ Logga för visitkort 

■ ID-kort för psykologer 

■ E-postadress 

■ Löne- och medlemsenkäten 

KALENDARI- 

Februari 

Seniorerna, södra, möte 13 

Seniorerna, norra, möte 16 

Seniorerna, östra, möte 16 

Förbundsstyrelsen 16-17 

Seniorerna, västra, möte 22 

Mars 

Seniorerna, norra, möte 16 

Seniorerna, östra, möte 16 

Seniorerna, västra, möte 22 

LÖNESAMTALET – så gör du 

Psykologförbundet har 

producerat en ny broschyr 

om lönesamtalet. 

Broschyren innehåller 

goda råd om hur man 

bäst går tillväga. Det är 

till exempel bra att förbereda 

sig inför samtalet 

med den lönesättande 

chefen genom att tänka igenom och 

kartlägga den egna arbetsinsatsen. Har du 

till exempel ökat din kompetens, fått nya 

arbetsuppgifter under året eller ökat ansvar? 

Detta ska i sådana fall påverka lönen. 

Under själva lönesamtalet ska dessa 

frågor diskuteras, liksom dina lönekrav. 

Som ett led i att utvärdera lönesamtalet 

kan det vara viktigt att ni skriver ner vad 

ni kom överens om för att spara till kommande 

års lönesamtal. 

Det går bra att ladda ner broschyren 

från förbundets hemsida www.psykologforbundet.se 

under rubriken ”Om oss – 

broschyrer och dokument”. Man kan också 

beställa ett exemplar av broschyren 

från post@psykologforbundet.se 

Det finns även en broschyr om att medverka 

i massmedier att beställa från förbundet. 

23

DEBATT 

Ge psykologkandidaterna 

mer kvalificerade uppgifter! 

Om psykologkandidaten ges möjlighet att i en arbetssituation 

använda sig av sin kunskap och kompetens skulle mycket vara 

vunnet, skriver Benjamin Bohman, psykologstuderande i Uppsala. 

Föreställ er följande situation: Att efter 

fyra och ett halvt år av universitetsstudier 

i teoretisk och tillämpad psykologi – med 

moment som samtalsmetodik, utredningsmetodik, 

testkunskap, psykopatologi, 

psykodiagnostik, 15 veckors psykolog 

praktik samt grundläggande psykoterapiutbildning 

(”steg I”) – enbart kunna söka 

extraarbete eller sommarjobb som mentalskötare 

inom psykiatrin, dessutom i 

konkurrens med studeranden i ämnen 

som till exempel teknologi, ekonomi eller 

konst. Antagligen är den inledande uppmaningen 

överflödig; många av er har befunnit 

sig, eller – liksom undertecknad – 

befinner sig, i just en sådan situation. 

För den psykologkandidat som i slutet 

av utbildningen önskar (eller finner sig 

tvungen på grund av en pressad studentekonomisk 

situation) arbeta under terminen 

eller sommaren saknas arbetstillfällen 

med uppgifter som motsvarar dennes 

kunskap och kompetens. Psykologkandidaten 

får i stället nöja sig med de arbeten 

som står till buds, såsom personlig assistent, 

behandlingsassistent eller mentalskötare. 

I en tid då psykologisk behandling 

efterfrågas av allt fler, samtidigt som 

tillgängligheten är låg och väntetiden 

lång, innebär denna omständighet ett 

rent resursslöseri. Den innebär dessutom 

en antydan om att psykologisk kunskap 

och kompetens inte riktigt räknas, i alla 

fall inte innan PTP:n. Situationen i dag, 

då en psykologkandidat kan gå från arbete 

som mentalskötare till en PTP-tjänst från 

en dag till nästa, är naturligtvis absurd. 

VAD SKULLE DÅ psykologkandidatens 

funktion kunna vara? För att svara på detta 

krävs ingen större föreställningsförmåga. 

Psykologkandidaten uppfyller de av 

Socialstyrelsen uppställda kraven på nödvändiga 

kunskaper för att i den kommande 

yrkesutövningen som psykolog utföra 

bedömnings- och utredningsarbete, inklusive 

diagnostik och testning. Psykologkandidater 

på de sista terminerna under 

utbildningen har dessutom tillräckliga 

kunskaper för att under handledning bedriva 

psykoterapeutiskt arbete. Vid Upp- 

sala universitet har kandidaten genomgått 

grundläggande psykoterapiutbildning 

(”steg I”) i och med termin 9. 

Om psykologkandidaten ges möjlighet 

att i en arbetssituation använda sig av sin 

kunskap och kompetens, under handledning, 

skulle mycket vara vunnet. Ett 

exempel är att väntetiden på psykologisk 

utredning skulle kunna kortas ned, ett annat 

att psykologisk behandlingsverksamhet 

skulle kunna bedrivas kontinuerligt 

även under semestertid. Det skulle dessutom 

kunna få positiva effekter på psykologyrkets 

status, lönenivå samt profilering 

gentemot andra yrkesgrupper. 

ETT SYSTEM LIKNANDE det för läkarkandidater 

skulle kunna införas. Den grad av 

kunskap och kompetens som psykologkandidaten 

har uppnått, beroende på hur 

långt i utbildningen denne kommit, kan 

kopplas till befattningar som ”psykologassistent” 

och ”underpsykolog”, med olika 

nivåer för arbetsuppgifternas svårighetsgrad, 

personligt ansvar och självständigt 

arbete. Det är troligt att psykologutbildningen 

till viss del skulle behöva 

omformas för att möjliggöra detta. 

Som vanligt i sådana här sammanhang 

skulle röster sannolikt höjas om ekonomiska 

hinder för en sådan nyordning. Och 

som vanligt skulle en diskussion behövas 

som argumenterar för att det som är ekonomiskt 

betungande på kort sikt är en 

ekonomisk besparing på lång sikt i takt 

med ökad psykologisk hälsa och välbefinnande. 

Ansvaret att förändra nuvarande 

situation så att psykologkandidaters kunskap 

och kompetens tillvaratas och förvaltas 

på bästa sätt faller på många aktörer: 

arbetsgivare, universitet, studenter, 

yrkesverksamma psykologer, och inte 

minst – på Psykologförbundet. 

BENJAMIN BOHMAN 

Psykologkandidat 

Uppsala universitet 

Forskning om barn 

och brott 

NORMBRYTANDE 

BETEENDE I 

BARNDOMEN 

Vad säger forskningen? 

Av Henrik Andershed och 

Anna-Karin Andershed 

IMS och SiS, 2005 

nytt i tryck 

■ I boken presenteras internationell forskning 

om diagnostisering, förekomst, orsaksoch 

riskfaktorer, prognos för framtida problem 

samt prevention och behandling av 

normbrytande beteende bland barn. 

Ökad kunskap, tidiga förebyggande insatser 

och behandling av barn med normbrytande 

beteende ger både mänskliga och 

ekonomiska vinster, anser författarna fil dr 

Henrik Andershed och fil dr Anna-Karin 

Andershed. Prognosen för barn som börjar 

med brott före 12 år ålder är dyster om samhället 

inte tar tag i problemet. 

Både författarna är forskare och anställda 

vid Institutionen för beteende-, social- och 

rättsvetenskap vid Örebro universitet. De 

vänder sig främst till verksamma inom barnoch 

ungdomspsykiatri, socialtjänst och skola 

samt forskare och studerande på högskolan. 

Preventionsprogram 

för barn och unga 

FRAMGÅNGSRIKA 

PREVENTIONSPROGRAM 

FÖR BARN OCH UNGA 

En forskningsöversikt 

Av Laura Ferrer-Wreder, 

Håkan Stattin, Cass Lorante, 

Jonathan G Tubman, Lena Adamson 

MS, SiS, 2005 

■ Boken är en kunskapsöversikt och ger 

exempel på amerikanska och europeiska 

preventionsprogram som visat sig minska 

ungdomars problembeteenden och främja 

deras sociala utveckling. Den har utarbetats 

av docent Laura Ferrer Wreder och professor 

Håkan Stattin. Boken har tidigare publicerats 

i USA. Laura Ferrer-Wreder arbetar 

vid Psykologiska institutionen vid Barry 

University i USA och Håkan Stattin vid Institutionen 

för beteende-, social- och rättsvetenskap 

vid Örebro universitet. 

Författarna vänder sig till dem som arbetar 

förebyggande med barn och ungdomar. 


■ Psykologin och den professionellt utövade 

psykologiska verksamheten har strukit på foten 

för en ultraliberal agenda, som många i 

samhället visserligen sympatiserar med men 

som varit förödande för psykologisk vetenskap 

och praktik och skadat ämnets trovärdighet. 

Denna salva riktas mot förhärskande 

psykologi i boken ”Destructive trends in 

mental health. The well- intentioned path to 

harm”. Salvan riktas också i motsvarande 

grad mot psykiatrin och socialtjänsten. 

Boken skulle kunna avfärdas som konservativ 

propaganda, hemmahörande långt ut 

på högerkanten, om det inte vore för att utgivarna, 

Rogers H Wright och Nicholas A 

Cummings, under många år verkat som radikala 

ledare för psykologin i USA, inte minst 

inom American Psychological Association 

(APA). Båda ingick i gruppen ”Dirty Dozen”, 

som under 1960-talet och framåt med närmast 

aktivistiska metoder stred för en professionell 

psykologisk och psykoterapeutisk 

yrkesverksamhet, fristående från psykiatrin. 

Boken har tre sektioner och en lång rad 

författare. Den första sektionen behandlar 

teman som politisk korrekthet, kulturell sensitivitet 

och mångfald. Den andra tar upp 

aspekter kring ekonomi och psykisk hälsovård. 

Slutligen diskuteras hur politik påverkat 

såväl vetenskap som praktik i negativ 

riktning. 

I USA är konservativa strömningar starka. 

Samtidigt är akademiska och praktiserande 

psykologer mycket mera liberala än befolkningen 

i stort. Exempel ges på hur subtila 

förskjutningar i språket ger uttryck för politisk 

korrekthet, får fäste i det vetenskapliga 

språket och definierar gängse praxis inom 

psykologi och psykiatri. Boken återger hur 

politisk korrekthet speglar fientlighet, narcissism 

och ”snabbköpsmoral”. 

Kulturell sensitivitet 

Psykologer uppmanas (inte oväntat med 

särskild udd riktad mot liberala synsätt) att 

empiriskt studera dessa fenomen och hur de 

egna värderingarna kan påverka beteendet 

och vara till skada för andra människor. 

Tillämpbarheten av vad som blivit känt som 

”kulturell sensitivitet” diskuteras och ifrågasätts 

mot bakgrund av risken att låta kulturella 

bevekelsegrunder lägga hinder för effektiv 

terapi och forskning. 

Brottsofferpsykologin får sig också en 

släng för att forskning och praxis i stort avstått 

från att kritiskt studera personer som 

blivit offer för våld (vilket ur politiskt korrekt 

synvinkel kunde framstå som ”blaming the 

victim”). Homofobi lyfts fram som ett potentiellt 

viktigt men samtidigt alltför ofärdigt begrepp. 

Existerande psykometriska mått på 

homofobi kritiseras som inadekvata. Boken 


Psykologi på 

avvägar 

DESTRUCTIVE TRENDS IN 

MENTAL HEALTH 

The well- intentioned path to harm”, 

New York: Routledge, 

2005. 

skissar en familj av relaterade termer för att 

uppnå större klarhet om vad det här handlar 

om, från mycket allmänna (till exempel ”homonegativitet”) 

till mera specifika (till exempel 

”homoaggressivitet”). Det varnas för att 

göra liknande misstag med homofobi som 

tidigare gjorts vad gäller begreppet homosexualitet 

som en sjukdom (jfr ”heterofobi”). 

I avsnittet om ekonomin kritiseras psykiatrin 

för sin kreativitet att uppfinna sjukdomar 

utan tillstymmelse till vetenskaplig validering, 

klinisk effekt eller kostnadseffektivitet men 

med potential att expandera en ekonomiskt 

krympande psykoterapeutisk verksamhet. 

En del sådana sjukdomar har etablerats, 

till exempel attention deficit hyperactivity 

disorder (ADHD), depression och posttraumatiskt 

stress-syndrom, men kritik riktas mot 

att psykiatrin är i händerna på en läkemedelsindustri 

och att orimligt många personer ges 

dessa diagnoser. Uppfinningsrikedomen inom 

psykiatrin vad gäller syndrom beskrivs. 

Så här kan det gå till (kortfattat): 

1. Avgör om syndromet har förutsättningar 

att få genomslag i samhället. 

2. Se till att syndromet framställs som politiskt 

korrekt. 

3. Antyd ett neuropsykologisk samband 

för syndromet (jfr ADHD). 

4. Anklaga skeptiker för bristande medlidande 

med dem som drabbats. 

5. Publicera skrifter som ger sken av att 

vara vetenskapliga arbeten. 

Boken vill att psykologer och psykologisk 

verksamhet gör sig gällande på ett annat 

sätt. Det går ut på att i ökande utsträckning 

samarbeta med allmänläkare inom primärvården. 

Sådant samarbete förutsätts bygga 

recensionbok 

på genomtänkta ekonomiska principer och 

på solid vetenskaplig grund. I förlängningen 

antas detta val av samarbetspartner kunna 

återupprätta den psykologiska verksamhetens 

något skamfilade rykte. 

Varning för psykiatrin 

Ett av de kanske mera tankeväckande kapitlen 

är författat av psykiatern William 

Glasser, som ser mental hälsa och mental 

sjukdom som åtskilda begrepp och uttrycker 

detta under rubriken “Warning; psychiatry 

can be hazardous to your mental health”. 

Budskapet är relativt enkelt: Otillfredsställande 

relationer ses som huvudorsaken till 

att människor känner sig olyckliga. Att vara 

olycklig under längre tid (”veckor”) ger upphov 

till symtom som depression. Om vi förbättrar 

våra relationer så förbättras också vår 

mentala hälsa och symtomen försvinner. 

Den stora majoriteten av olyckliga människor 

uppmanas att undvika att söka psykiatrisk 

vård med åtföljande sjukliggörande och läkemedelsberoende. 

Föreningar i lokalsamhället 

av typ Anonyma Alkoholister rekommenderas 

som den naturliga mötesplatsen 

för vad som betecknas som ett reformarbete 

med olyckliga människor. 

I boken uppskattas att APA (amerikanska 

psykologförbundet) lyft fram mångfald på 

sitt program, men samtidigt kritiseras att förbundet 

satt konservativa, traditionella synsätt 

och värderingar på undantag. Exempel 

ges som syftar till att visa hur psykologers liberala 

värderingar ”organiserar fakta” till 

stöd för en politisk agenda. Det erkänns visserligen 

att en liberal världsbild kan vara korrekt 

– men att den samtidigt ändå är ofullständig. 

Homosexuellt och lesbiskt föräldraskap, 

ungdomars rätt till abort och arvets betydelse 

för intelligensutveckling är några av 

många exempel som diskuteras. Underlåtenheten 

att betrakta, utveckla och testa 

konservativa idéer i politiskt minerade sammanhang 

uppfattas motverka intellektuell ärlighet, 

kreativitet och vetenskaplig utveckling. 

Den påtalade bristen i politisk mångfald 

anges minska den ekologiska validiteten för 

psykologisk forskning med minskad trovärdighet 

för forskningen som följd. 

Strategier 

Fyra strategier för att öka politisk mångfald 

lyfts fram: Först och främst bör traditionella 

(”konservativa”) alternativ exploreras. Här 

kan invändas, att det är en viktig uppgift för 

psykologin att just ifrågasätta traditionella 

antaganden. Boken värjer sig mot detta argument 

med hänvisning till att psykologin 

bör testa alla antaganden mot data och relevant 

teori. Den andra strategin är att utvidga 

25

området för mångfald och respekten för 

mångfald genom att stimulera framväxten av 

en kritisk massa av psykologer och psykologiska 

forskare med traditionella (”konservativa”) 

sociopolitiska preferenser, inte minst för 

att som minoritetsgrupper i allmänhet kunna 

stimulera kreativitet och nytänkande. 

Den tredje strategin gäller skolans läroplaner. 

Vikten av att söka integrera olika synsätt 

betonas, till exempel genom att såväl liberala 

som konservativa perspektiv på sociala 

frågor görs till föremål för granskning. 

Den fjärde strategin tar fasta på vikten att 

skilja mellan vetenskap och värderingar. Exempel 

på psykologins liberala snedvridning 

av forskningsresultat och argumentation 

lyfts fram, och betydelsen för trovärdigheten 

av att i exempelvis vittnessammanhang erkänna 

existensen av alternativa hypoteser 

och förklaringar betonas. 

Boken är tankeväckande och borde kunna 

tjäna som en ögonöppnare för många som 

arbetar med hälso- och sjukvård och som 

bekymrar sig för vart utvecklingen är på väg. 

Den pekar på ett smärtsamt detaljerat sätt ut 

hur politisk korrekthet och kortsiktiga lösningar, 

ofta dikterade av ekonomiska och 

fackliga särintressen, kan leda utvecklingen 

på avvägar. En lärdom för svensk psykologis 

vidkommande synes vara att förhållningssättet 

till psykiatrin bör granskas och att alla former 

av politisk korrekthet bör uppmärksammas, 

inte minst i vetenskapliga sammanhang. 

nytt i tryck 

SVEN INGMAR ANDERSSON 

Professor, psykolog 

Motivation till att klättra 

KLÄTTRARENS SJÄL 

-en bok om motivation, val 

och utmaningar 

Av Per Calleberg 

Foto: Fredrik Schlyter 

ICA bokförlag 2005 

■ Vad är det som driver människor att klättra 

i berg? Den frågan försöker psykologen Per 

Calleberg och fotografen Fredrik Schlyter 

besvara i en 160-sidig fotobok i färg om 

klättring. Författarna vill samtidigt inspirera 

läsaren till att fundera över vad motivation 

handlar om. Resonemangen i boken om motivation 

kan tillämpas även på andra mänskliga 

aktiviteter. 

Per Calleberg är förutom klättrare med 

erfarenhet från en mindre Himalayaexpedition 

klätterinstruktör och författare. Till vardags 

arbetar han med personal och krisstöd 

till företag och organisationer. 

26 

aktuellt om 

FILM 

En inkännande 

thriller 

THE CONSTANT GARDENER. 

I regi av Fernando Mereilles, 

efter John le Carrés roman. 

I The Constant Gardener möter vi diplomaten som försöker stå ut med 

tillvaron genom att fördjupa sig i trädgårdsskötsel, men som dras in i ett 

politiskt spel med ödesdigra konsekvenser. 

– Jag blir helt betagen i hur den garvade spionskildraren John le Carré, 

lyckats bli så inkännande på gamla dar, skriver Cecilia Hector. 

■ Tro det eller ej, den gamle spionromanförfattaren 

John le Carré har skrivit en passionshistoria 

eller kanske ska vi kalla den för en saga, 

där hjältinnan för en modig kamp mot de 

multinationella läkemedelsbolagen. I 

vilket fall som helst, både värmer och förskräcker 

den en gammal radikal som mig. 

I en intervju har John le Carré sagt sig vara 

helt nöjd med filmatiseringen, han skulle inte 

ha kunnat göra den bättre själv, säger han. 

Manusförfattaren Jeffrey Caine har lagt till 

en del dialoger som ytterligare förstärker 

den politiska sprängkraften i filmen. Jag vill 

kalla resultatet en saga i den betydelsen att 

den skildrar hur en liten människa kan göra 

något stort och vinna en moralisk seger över 

den stora jätten. 

BERÄTTELSEN HANDLAR i korthet om hur en 

brittisk diplomat blir förälskad i en studentska, 

som kommit de multinationella läkemedelsbolagens 

skoningslösa medicinutprovning 

på spåren. De får bägge plikta med sina 

liv för att de vågar störa hanteringen. Detta 

är en saga där den unga kvinnan, spelad av 

Rachel Welsz, är den odiskutabla mittpunkten 

och hjältinnan. Det sitter fint i efterdyningarna 

av Feministiskt Initiativs magplask. 

Här kan man verkligen tala om feministiskt 

initiativ, när Tessa, som hjältinnan heter, tar 

till alla medel för att spåra bakgrunden till det 

mord hon blir vittne till. 

Rent filmiskt får vi oss detta till livs i en 

lång, raffinerad tillbakablick. Filmens regissör, 

Fernando Mereilles, visar i The Constant 

Gardener, att han inte bara förmår 

skildra utsattheten och dess följeslagare, 

våldet. Utan ytterst subtilt och känsligt kan 

Ralph Fiennes och Rachel Weisz i The Constant Gardener. 

visa hur passionen mellan det udda paret, 

den blyge diplomaten, Justin och den extroverta 

aktivisten, Tessa, kan gestaltas via 

snabba ögonkast och sensuell hudkontakt. 

Det är både rörande och humoristiskt på en 

gång. Inte minst låter regissören oss åskådare 

dela de associationer Justin gör när han i 

efterhand nystar upp hur hans unga hustru 

med list och målmedvetenhet försökte avslöja 

den mäktiga koncernens brottslighet. 

VI FÅR FÖLJA hur Justins behärskade vrede 

och sårade stolthet byts ut till en aktivism, 

som alltmer kommer att likna den döda unga 

hustruns. Han hörs på slutet själv uttala Tessas 

villkorslösa krav på att behandla nödlidande 

som kommer i hans väg som medmänniskor, 

även om det inte går att vara 

konsekvent. Vi kan inte rädda alla, betyder 

inte att vi ska underlåta att rädda den vi har 

framför oss, blir det moraliska imperativet. 

Ett ord, slutligen om berättelsens titel: The 

Constant Gardener. Justin (spelad av Ralph 

Fiennes) är diplomaten som försöker stå ut 

med tillvarons grymma paradoxer genom att 

fördjupa sig i sin hobby, trädgårdsskötsel. 

Det blir till en metafor för försvarsmekanismerna 

förnekande och bortträngning. Tack 

vare sin glädje över spirande grödor kan 

Justin bevara sin inre harmoni – ända tills 

Tessa stör den med realiteterna. 

Jag blir för egen del helt betagen i hur den 

garvade spionskildraren John le Carré, lyckats 

bli så inkännande för att inte säga feministisk 

på gamla dar. Det här blev för mig 

årets julsaga. 

CECILIA HECTOR 

cecilia.hector@spray.se 


nya medlemmar 

Karin Gustavsson, Örebro 

Susanne Bergström de Zayo, Umeå 

Ulrika Prevander, Partille 

Anton Larsson, Örebro 

Marie-Sophie Norstedt, Lund 

Linda Trygg, Halmstad 

Andreas Bengtsson, Linköping 

Sara Ericsson, Umeå 

Shabnam Goorani, Solna 

Maria Svedmark, Sankt Olof 

Johnny Pellas, Uppsala 

Amparo Ortega Rayo, Malmö 

Alma Sörberg, Umeå 

Mona Drar, Stockholm 

Therese Ekman Ehn, Lund 

Åsa Lind, Hisings Backa 

Jahan Sjöberg, Uppsala 

Anders Nilsson, Uppsala 

Omid Hassan Aghdam, Göteborg 

Sofia Scerfors Ali, Örebro 

Fredric Borgman, Lund 

Petra Girmalm, Stockholm 

Björn Palmqvist, Linköping 

Kristina Sundqvist, Linköping 

Marika Hagelthorn, Göteborg 

Tomas Johansson, Örebro 

Natalia Jarochenko, Linköping 

Linda Ericson, Skultuna 

Johanna Holmdahl, Linköping 

Anna Derwinger, Visby 

Sara Bäck, Upplands Väsby 

Camilla Berggren, Stockholm 

Helén Brännström, Skellefteå 

Eva Werner, Göteborg 

Ulrika Funkeson, Nykil 

Per Aschan, Stockholm 

Lena Claesson, Göteborg 

Johan Diedrichs, Göteborg 

Celia Young, Göteborg 

Charlotta Hasselberg, Göteborg 

Sara Larsson, Örebro 

Tanya Harnell, Stockholm 

Line Torpe, Trångsviken 

Maria Dahl, Hägersten 

Tove Karlsson, Amsterdam 

Benny Fröjd, Gävle 

Violetta Georgievska, Tranås 

Sabrina Engström, Umeå 

Karolina Ostrowska, Kristianstad 

Pierre Hybbinette, Göteborg 

Mattias Vestin, Umeå 

Linda Johnsson, Stockholm 

Martti Kujansuu, Karlstad 

Johan Nordström, Umeå 

Dan Havemose, Lund 


Seniorer, södra 

Seniorerna i södra regionen inbjuder till 

möte 

Tid: 13 februari, kl 15.30-17.30 

Plats: Biblioteket, Psykologiska inst. 

Lunds universitet 

Tema: ”Erfarenhetsinlärning och lärstilar”, 

Sven Marke. 

Seniorer, norra 

Seniorerna norra regionen arrangerar studiebesök 


Plats: Thunbergsvägen 3 H, parken 

Tema: Mårten Söder på Sociologen, 

presenterar några engelska forskningsprojekt 

Seniorer, östra 

Seniorerna i östra regionen håller möte 

Tid: 16 februari, kl 16.45 

Plats: Sveriges Psykologförbund, konferensrummet, 

Vasag. 48, Sthlm. 

Tema: ”Kvinnors karriärmönster”, Gunn 

Johansson och Kerstin Isaksson berättar 

om sin forskning. 

Medtag förtäring. Gäst får medfölja. 

Seniorer, västra: 

Seniorerna i västra regionen inbjuder till 

föreläsning 


Plats: Konferensrummet, Psykologiska 

inst, Haraldsgatan 1, Göteborg 

Tema: ”Medveten förberedelse”, professor 

Torbjörn Stockfelt. 

Vi samlas kl 14.00 i restaurangen. 

nya specialister 

Tarja-Brita Robins Wahlin. Område: 

Neuropsykologi. Titel på vetenskapligt arbete: 

”Cognitive Functioning in Late Sensences 

– Influences of Age and Health” 

Leif Cromnow. Område: Pedagogisk psykologi. 

Titel på vetenskapligt arbete:”En 

studie rörande formulering av beteendediagnos. 

Hur överförs formuleringen till 

konkret omsorg om eleven?” 

Gun Sundberg Bengtsson. Område: 

Pedagogisk psykologi. Titel på vetenskapligt 

arbete: ”BVC:s utvecklingsbedömning 

av 4-åringar”. 

Kristina Elfsberg. Område: Arbetslivets 

psykologi. Titel på vetenskapligt arbete: 

”Urval av kabeltekniker och transmissionstekniker”. 

psykolog- och yrkesföreningar 

Psykologföretagarna 

och Psykologförbundet 

seminarium 

Psykologföretagarna (PKF) och Sveriges 

psykologförbund (SPF) bjuder in till ett 

samarrangemang. I anslutning till programmet 

håller PKF även sitt årsmöte. 

Tid: 24-25 mars 

Plats: Piperska muren, Stockholm 

Tema: PR och Positiv psykologi 

-psykologföretagande utifrån ett kommunikationsperspektiv! 

PROGRAM: 

Fredag 24 mars 

09.00-11.00 Carl Fredrik Sammeli, 

grundare och VD för Prime PR, pratar om 

affärsmannaskap utifrån ett kommunikationsperspektiv. 

12.30-15.30 Bosse Angelöw, docent 

och ledare av Nova Futura, talar om 

Positiv psykologi ur ett arbetslivspsykologiskt 

perspektiv. 

16.00-18.00 Årsmöte för Psykologkonsultföreningen 

PKF 

19.00 Middag 

Lördag 25 mars 

10.00-12.00 Processbaserad erfarenhetsreflektion 

utifrån fredagens programpunkter 

12.00 Avslut 

Kostnad: 2500 kr momsfritt. Priserna 

inkluderar kursavgift, kaffe, lunch, middag 

samt eventuell dokumentation. 

Anmälan: Till jan.blomstrom@prolead.se 

eller ring till 0247-22805 (Det svaras 

Prolead). 

Snarast, dock senast 060220. 

Övernattning bokas direkt av hotellet 

(First Hotell Amaranten 

tel: 08/ 692 52 00). 

. 

Seminarium: ”Mat för livet” 

Läkare för Miljön vill nå psykologer intresserade 

av miljöfrågor. De erbjuder medlemskap, 

eftersom nätverket Psykologer 

för Miljön har somnat in. 

De bjuder också in till seminariet ”Mat 

för livet” som handlar om vilka kostråd som 

gäller om man ska ta hänsyn till hälsa, miljö 

och hållbar utveckling. 

Tid: Torsdag 16 februari kl 8.30-16.30. 

Plats: Sjöfartshuset, Skeppsbron 10, 

Stockholm. 

Information: www.dnsy.se/lfm 

Anmälan: Läkare för Miljön lfm@dnsy.se 

senast 31 januari. 

27

SERVICEOMRÅDEN: 

FÖRHANDLINGAR 

08-567 06 407 

08-567 06 409 

08-567 06 410 

JURIDIK 

08-567 06 402 

PROFESSION 

08-567 06 441 

STUDERANDEFRÅGOR 

08-567 06 407 

PSYKOLOGTIDNINGEN 

Psykologtidningen, 08-567 06 450 

Annonser, 08-567 06 454 

INFORMATION 

08-567 06 413 

ORGANISATION, ADMINISTRATION 

Ansökan om medlemskap, 08-567 06 430 

Medlemsregister, 08-567 06 430 

AEA-ärenden, 08-567 06 431 

Medlemsförsäkringar, 08-567 06 401 

Organisation, stadgefrågor m m, 

08-567 06 401 

PSYKOLOGFÖRETAGARNA 

08-567 06 460 

KANSLI 

postadress: Box 3287, 103 65 Stockholm 

besöksadress: Vasagatan 48 

telefon: 08-567 06 400. 

Växeln öppen: 8.30–12 och 13–17. 

(fred – 16.30) 

fax: 08-567 06 499. 

psykologförbundets hemsida 

på internet: www.psykologforbundet.se 

e-post till personal: 

fornamn.efternamn@psykologforbundet.se 

postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066 

direktnummer till personalen: 

Susanne Bertman, 08-567 06 413, 

mobil 070-96 76 413, 

press- och.informationsansvarig. 

Camilla Damell, 08-567 06 402, 

förbundsjurist 

Berit Emilsson, 08-567 06 404, 

assistent. 

Brittmarie Haake, 08-567 06 454, 

assistent. 

Åke Hjelm, 08-567 06 412, ombudsman, bitr 

förhandlingschef statlig sektor. 

Lars Karlsson, 08-567 06 409, 

mobil 070-96 76 409, ombudsman, bitr förhandlingschef 

kommunal sektor. 

Mahlin Olsson, 08-567 06 407, 

förhandlingssekreterare. 

Hans Persson, 08-567 06 401, 

mobil 070-96 76 401, förbundssekreterare. 

Örjan Salling, 08-567 06 441, 

mobil 070-96 76 441, förbundsdirektör 

och förhandlingschef. 

Emily Sillén, 08-567 06 406, web- och profilansvarig. 

Linda Solberg, 08-567 06 414, assistent. 

Britt Sundström, 08-567 06 410, 

ombudsman, bitr förhandlingschef enskild 

sektor 

FÖRBUNDSSTYRELSEN 

e-post till förbundsstyrelsen: 

fornamn.efternamn@psykolog.net 

Lars Ahlin, ordförande, 08-567 06 405, 

mobil 0709-67 64 05 

Helén Antonson, 1:e viceordförande 

(Psykologens ställning i samhället/organisationen, 

opinionsbildning, utbildning och professionsfrågor), 

031-322 21 38. 

helen.antonson@alviva.se 

Anders Wahlberg, 2:e viceordförande, 

(Opinionsbildning, företagarfrågor, organisation 

och ekonomi), 0910-77 97 11 

Inger Ericsson, (Utbildning/PTP/spec. och 

psykologers ställning i organisationer och 

samhälle), 0515-876 43 

Eva-Lotta Hellgren, (Lokala organisationen, 

professionsfrågor, utbildning/test, psykologers 

ställning i samhället), 011-20 23 02 

eva-lotta.hellgren@psykolog.net 

Barbro Holm Ivarsson, 08-566 135 00 

barbro.holm-ivarsson@fhi.se 

Renée From Mokhtar, 0454-73 34 51 

renee.from-mokhtar@ltblekinge.se 

Bengt Persson, 0470-58 60 58 

bengt.persson@psykolog.net 

Julia Stenberg, (Psykologens position i samhället/opinionsbildning, 

utbildning), 046-35 74 19 

Jan Pörtfors, studerandeledamot, 

073-632 31 40 

Kerstin Twedmark, 054-18 56 60 

kerstin.twedmark@telia.com 

FÖRHANDLINGSANSVARIGA 

www.psykologforbundet.se/facklig information 

ETIKRÅDET 

Charlotte Uggla, ordförande, 

08-508 135 40 

Per Magnus Johansson, vice ordförande, 

031-711 00 04. 

Ann-Christine Cederquist, 0706-24 63 53 

Kristina Persson, 019-602 65 78. 

Seppo-Matti Salonen, 031-337 51 90, 

031-13 13 51 

Sam Uhlin, 0500-43 18 77. 

SPECIALISTRÅDET 

Håkan Nyman, ordförande, 08-587 30 505, 

0704-92 11 70 

Ulla-Britt Selander, sekreterare, 

08-586 06 423 

Gunvor Bergquist, utskottet för arbetslivets 

psykologi, 0520-739 66 

Kerstin Heiling, utskottet för handikapppsykologi 

046-17 44 86 

Roland Ericsson, utskottet för klinisk psykologi, 

0515-876 41 

Bengt Sonesson, utskottet för neuropsykologi, 

046-17 39 26 

Ingela Palmér, utskottet för pedagogisk 

psykologi 08-508 33 642 

STUDERANDERÅDET 

Jan Pörtfors 073-632 31 40 

VETENSKAPLIGA RÅDET 

Gunnel Backenroth-Ohsako, ordförande, 

08-585 85 772. 

VILLKORSRÅDET 

Barbro Holm Ivarsson, ordförande, 

0704-83 35 68 

IHPU – PSYKOLOGIUTBILDARNA AB 

Box 3287, 103 65 Stockholm. 

E-post: ihpu@psykologforbundet.se 

VD: Anders Hallborg, 046-18 90 62 

E-post: anders.hallborg@ihpu.se 

PSYKOLOGFÖRETAGARNA AB 


E-post: 

psykologforetagarna@psykologforbundet.se 

08-567 06 460 

VD: Camilla Damell 

Hemsida: www.psykologforbundet.se 

STP 

– stiftelsen för tillämpad psykologi 

Box 3287, 103 65 Stockholm. 

Christina Strömer Wilson 

E-post: christina@csw.se 

mobil 070-96 76 476 


Vid obeställbarhet, retur till: 

Psykologtidningen, 


Svenska psykoterapeuter marknadsför sig 

ogärna som feministiska, säger Indra Windh. 

Feministisk terapi vad är det? Studenterna 

på psykologutbildningen i Lund 

hade ingen aning och lärare och föreläsare 

visste inte mycket de heller. Indra Windh 

hade hört talas om begreppet och beslutade 

sig för att ta reda på mer. I sin psykologexamensuppsats 

”Skärningsytor mellan 

terapeutisk yrkesutövning och feministiska 

utgångspunkter – tretton svenska behandlares 

berättelser och brottningar” * 

beskriver, definierar, diskuterar och funderar 

hon kring feministisk terapi ur 

svensk synvinkel. 

– När jag började på psykologprogrammet 

hade jag förhoppningar om att man, 

både forskningsmässigt och kliniskt, skulle 

ligga i framkant inom de här områdena. 

Men Indra Windhs förväntningar kom 

på skam. I stället slogs hon av bristen på 

kritiska maktperspektiv inom utbildningen. 

– MÅNGFALDSPERSPEKTIV och frågor rörande 

kön, klass, sexualitet, etnicitet behandlades 

ytterst bristfälligt. Uppsatsen 

blev en möjlighet för mig att lära mig mer 

om ett område jag inte fick någon för- 

PSYKOLOG 

TIDNINGEN 

foto: tomas södergren 

Feministisk 

terapi 

ovanlig i 

Sverige 

Feminism ses snarare som 

en underliggande filosofisk 

hållning än som en metod 

bland de 13 psykoterapeuter 

PTP-psykologen Indra 

Windh intervjuat om 

feministisk terapi i sin 

psykologexamensuppsats. 

djupning i under utbildningen. 

Indra Windhs ansats var ”att undersöka 

hur genusteoretiska kunskaper och feministiska 

förändringskrav förvaltas inom 

den normerande psykologdisciplinen”. I 

den anglosaxiska världen kan man sedan 

länge hitta terapeuter som förklarar och 

marknadsför sin verksamhet som feministisk 

terapi. Redan 1976 startade ”Womens 

Therapy Centre” i London och i 

USA grundades ”Feminist Therapy Institute” 

1982. I Sverige finns ingen direkt 

motsvarighet och materialet Indra samlat 

till sin uppsats visar att det är ytterst 

ovanligt att svenska behandlare väljer att 

positionera sig som ”feministiska terapeuter”. 

– Däremot finns det psykoterapeuter 

som arbetar utifrån feministiska utgångspunkter, 

berättar hon. 

Indra Windh fick kontakt med intervjupersoner 

till uppsatsen genom forskaren 

Eva Magnusson vid Kvinnovetenskapligt 

Forum vid Umeå Universitet: 13 psykoterapeuter 

varav åtta psykologer. Samtliga 

kvinnor mellan 43 och 60 år, alla med 

en psykodynamisk utbildning i botten. 

POSTTIDNING B 

Uppsatsen spinner kring fyra olika teman 

där det första handlar om benämningar 

och positioneringar. Vad kan det 

tänkas innebära att kalla sig feministisk terapeut? 

Vem eller vilka gör det och varför 

eller varför inte? Vilka för- och/eller nackdelar 

kan positioneringen föra med sig? 

– FÖR MÅNGA ÄR feminism fortfarande ett 

skällsord. Flera av de intervjuade beskriver 

sin rädsla för att stöta bort både patienter 

och kolleger om de skulle kalla sig 

feministiska terapeuter. 

De intervjuade uppfattar inte heller feminismen 

i första hand som en modell eller 

metod utan ser det mer som en underliggande 

filosofisk hållning i sitt arbete. 

– De strävar efter att uppmärksamma 

olika maktordningars betydelse i klienternas 

vardagsliv och för själva terapisituationen. 

Flera av uppsatsens övriga teman tar 

upp svårigheten att samordna feministiska 

perspektiv med psykoterapeutisk behandling. 

– Det är en central diskussion, menar 

Indra Windh. I den anglosaxiska litteraturen 

talar man återkommande om feministisk 

terapi som en ”oxymoron”, det vill 

säga två oförenliga och motstridiga begrepp. 

De jag intervjuat har haft olika sätt 

att förhålla sig till sådant som de uppfattar 

som oförenligt. Några har varit pragmatiska 

och helt enkelt bortsett från det de 

inte fått ihop och enbart tagit till sig det 

som framstått som kliniskt användbart. 

För andra har det framstått som omöjligt 

att förena psykologiska och feministiska 

perspektiv. 

För närvarande gör Indra Windh sin 

PTP-tjänstgöring på en öppenpsykiatrisk 

mottagning i Norrtälje, dessförinnan arbetade 

hon i London på en organisation 

specialiserad på homo- och bisexuella personers 

psykiska och sociala hälsa. 

HELENE LUMHOLDT 

frilansjournalist 

* Uppsatsen i sin helhet kan laddas ner från nätet 

på http://theses.lub.lu.se/undergrad/bysubject/S000/S260/S263/

psykologtidningen 2/06

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?