Gotlandsinfanteristen

Trumpetare ur Kungl Gotlands infanteriregementes Musikkår.

På Stadshotellet Vet Ni 

BRA MAT! 

GOD MUSIK! 

Trevlig miliiil 

God betjäning! 

ATVIDABERGS 

HEMARKIV 

skapar ordning och reda 

i hemmets viktiga papper 

Kostar med 10 

hängmappar : för 

A4- och kvartopapper 

13:75 

för foliopapper 15: 25 

ATVIDABERGS 

-~I 

a t t vi öppnat atelje vid 118 

a t t vi tar såväl ATELJE- som MULTIFOTO 

a t t' Ni kan anlita oss vid större GRUPP- 

och andra UTEFOTOGRAFERINGAR 

a t t vi FRAMKALLAR, KOPIERAR och 

FöRSTORAR 

a t t vi försälja KAMEROR, RAMAR, ALBUMm.m. 

a t t vi alltid gör ett FöRSTKLASSIGT 

ARBETE. 

DARFÖR bör Ni alltid anlita 

Tyrsen -Foto 

Adelsgatan 21 Telefon 562 

Filial: Visborgsslätt 

Affärstid: kl. 17.00-19.00, lördagar 13.00-16.06 

g{emmets tidning ()()() 

\ 

-.' 

Gollands Fol kblcd 

y •

SLÅ SNABBT! 

- SLÅ HÅRTI 

N:r 4,1 . REDAKTÖR och ANSVARIG UTGIVARE MAJOR NILS WlADNER 1946 

Regementsj~hefen : 

Ater står en jul för dörren och snart' 

är ännu ett kalenderår 'till ända. 

Om jag ser tillbaka på regementets 

verksamhet innevarande år kommer jag 

till följande »bokslut», 

På grund av influensaepidemi kom 1944 

års klass före utryckningen i våras icke 

att, få pröva sina krafter i en »final», d, 

v s fälttjänstövningar under flera dagar, 

i följd under samverkan med övriga 

truppförband på GOtland. Jag tror dock 

att, om sa skett, skulle 1944, års klass ve~' 

tat att hävda sin ställning. 

Den i april inryckta årsklassen har i allmänhet 

väl fullgjort de hittills avlagda 

proven inom olika utbildningsgrenar. Särskilt 

skolskjutningen har givit goda resultat. 

Helhetsintrycket av årsklassen är' genomgående 

.gott. 

Hos värnpliktiga tillhörande· grupp K 

(motsv) har man på många håll saknat 

behörigt intresse för tjänsten- sannolikt 

bottnande i rädsla för att bli uttagen till 

värnpliktigt, befäl och därmed följande 

längre utbildning. Penna känsla -har säkerligen 

inverkat på trivsel, skapat olust 

o s v. Man har sett alla tjänstens mörka 

sidor, men blundat för tillgångarna. Jag 

vågar hoppas, sedan uttagningen till befäl 

nu skett, att »gålusten» skall komma 

till uttryck till gagn' både för trupp och 

befäl. 

En obestridlig' förtjänst hos värnpliktiga 

av grupp K (motsv) var' emellertid den 

positiva medverkan från många håll vid 

lösningen av påtalade bristfälligheter i avseende 

på mathållningen i slutet av oktober. 

En mycket god prestation av hela årets 

värnpliktskontingent gjordes under den 

s k soldatmarschen - 24 mils cykling på 

JULHÄL'SNI,NG, 

36 timmar. Denna var väl planlagd och 

lika väl genomförd. 

Utbildningsresultatet kan i .betydelsefulla 

hänseenden kontrolleras vid stridsskjutningar 

i förband. Här ställas stora 

krav på befäl och trupp. God .samverkan ' 

är en. nödvändig betingelse för ett gott, 

resultat. I denna utbildningsgren 

bättre resultat nås, om förbanden 

måste 

i allvarets 

stund skola kunna fylla sina upp-' 

gifter. ,Tid återstår dess' bättre att avhjälpa 

vad som brister. 

Allas förhoppningar om att freden skulle 

öppna vägar för andra former för att lösa 

konflikter mellan olika folk än att använda 

militära maktmedel ha knappast infri-' 

ats ännu, ehuru glädjande tecken -nu tyda 

på god. vilja till att skapa samförståndslösningar. 

Utbildningen har därför alltjämt en 

mycket allvarlig bakgrund - möjligheten 

av att den kan få en praktisk tillämpning, 

ehuru ingen önskar det. Stora krav 

måste därför 

trupp. ' 

ställas på både befäl och 

De många vakanserna i förening med' 

talrika kommenderingar ställer det, vid 

regementet tjänstgörande befälet inför 

synnerligen svåra uppgifter. En god vilja' 

att söka övervinna svårigheterna tycker 

jag mig finna överallt och är väl värd ett 

oförbehållsamt erkännande. 

Det s k avvecklingsarbetet efter berecl-' 

skapstiden nalkas sitt slut. Detta arbete 

har berett förvaltningspersonalen stora 

och många uppgifter, vilka lösts på ett 

förtjänstfullt sätt. 

Beredskapstidens särskilda förhållanden 

föranledde i många hånseenden v 

avkall 

på en i detalj noggrann omvårdnad om 

olika slags materiel. At detta område 

måste' skärpt uppmärksamhet ägnas för att 

undvika onödiga uppgifter både för staten 

och den enskilde. 

All personal vid regementet - militär 

och civil - ingen nämnd, men ingen 

glömd - är väl förtjänt' av den vila, som 

jul- och nyårshelgen kan skänka .och jag 

önskar Er alla 

EN GOD JUL 

, och. 

ETT GOTT 'NYTT AR. 

Många. f v gotlandsinfanterister ha UIi~ 

der det snart gångna året liksom under 

det föregående givit uttryck för samhörighet 

med regementet,' för vilket jag 

framför dess tacksamhet. Till J>Gotlandsinfanteristernas 

kamratförening» riktar' 

jag regementets varma jul- och nyårshälsningar 

. . 

H er·man Levin. 

* 

Detta nummer av »Gotlandsinfanteristen»' 

är till stor del ägnat åt musikkåren 

vid regementet. 

Jag har ett mycket starkt 'intryck 'av att 

musikkårens prestationer äro mycket goda. 

Detta gäller icke blott i musikaliskt 

hänseende, utan även ifråga om rent mili- ' 

tära färdigheter såsom' skjutning, orientering' 

m m. Miusikkår'ens enskilda medlemmar 

upptaga med framgång kampen 

vid tävlingen -rned övriga personalgrupper. 

Musikkiårens medverkan ~ värdefull 

vid korum, högtider av 'olika slag och 

skänker åt dessa en' anslående prägel.' 

Matsalskonserterna 'äro mycket uppskat-' 

tade. -Den s k. marschmusiken underlät- .. 

tar inlärandet aven' vägvinnande och ' 

kraftbesparande marsch. Musikkåren eller

Hem till jul 

När änglarna hade farit ifrån herdarna 

upp i him7lU!len, sade dessa till 

varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem 

och se det som där har skett, 

och som Herren. har kungjort för oss». 

Och de skyndade dit och funno Maria 

och Josef och barnet som /,ågi krubban. 

Ur Julevangeliet. 

Vi vill hem till jul. Var och en, som 

legat i kasern, känner den underbara 

stämning som råder när det lider mot jul, 

när man klarat av de sista övningarna i de 

gråkalla och mörka decemberdagarna, när 

man haft vapen- och persedelvård för 

sista gången före jul och det bär av hem. 

Karl XII:s 

Under sedvanliga och högtidliga 

former firade regementet den 30 november 

minnet av -Karl XII:s död. 

Militä.7·pastor Erik Beijer höll vid 

detta tillfälle högtidstalet, varvid i 

stort sett nedanstående yttrades. 

Den unge konungen hade krönts. Han 

var härskare över det största välde någon 

svensk man någonsin regerat över. Han 

var enväldig. Han frågade ingen om lov 

eller råd. - Jo - En. När kröningens 

buller och gamman var över "fann man 

konungen försänkt i bön. Inför en böjde 

han SIg. Intör Konungarnas Konung; Vi 

känna hans bön. Den mynnade ut i orden: 

»Hjalp mig att i allt som jag företager 

roija Ditt ord. Du är min Gud». 

Aren hade gått. Växtande och VIdriga 

öden hade mött. Seriges arme stod i hjärtat 

av Ryssland. Men konungen var densamme. 

En tänrIk på Dalregementet be- 

del därav medverkar vid olika fester vid 

regementet och bidrager väsentligt till 

dessas lyckade genomrorande. 

F'or många ouka vargerande ändamål 

staller srg musikkåren valviingt till törfogande. 

ceuan genom generarorder i juli 

1\1,*5toreskritter tör musikkårens medverkan 

VId olika trllfäuen ha begiänsningar 

i tidigare medgivanden häruunnan 

måst införas. Dessa bestämmelser ha gi- 

VIt truppror bandschefen en norm för att 

avväga de många krav, som från olika 

håll framställts. Man fordrar att mUSIkkåren 

skall medverka över huvud taget 

vid alla tillfällen, då mUSIk är önskvard, 

vilka icke äro tå. Jag anser att musikkåren 

mycket välvilngt ställer sig till 

förfogande tör de många uppgifter, som 

ställas på den. 

Det ryktas att hot mot de militära musikkårernas 

existens skulle förefinnas i 

pågående försvarsutredningar. Man får 

hoppas att I 18:s musikkår allt framgent 

måtte få glädja såväl regementet som gotlänningarna 

i allmänhet. 

2 

Rege7lU!ntschefen. 

~ulbetraktelse av Militärpastor E R I K B E I~ E R 

Oc så är det med alla som är borta hemifrån. 

Man vill hem till...-jul. Tåg och 

båtar äro fulla av folk. Det kan vara 

ganska olidligt med trängseln, men vad 

gör det - man vill hem. 

Varför vill vi hem till jul? Det är inte 

så med" de andra högtiderna. Ligger inte 

hemligheten däri, att julen med alla dess 

anordningar blivit -en hemmets-högtid-justdärför, 

att i julens ectnrum står ett hem, 

en familjekrets, ett par med sin förstfödde. 

Från denna medelpunkt har julen 

vuxit fram. Skilda sedvänjor ha förenats 

med den och så har det rika komplex, 

som heter nordisk jul vuxit fram. Men 

just därför är det av vikt att vi söka oss 

till barnet i krubban, när vi fira jul. Här 

är julens kärna. Allt det andra är bara 

! 

skal. Det får mening och innehåll utifrån 

krubban i Betlehem. 

Vi vill hem till jul. Vi skulle också vilja 

hem till Betlehem. Vi skulle gå vägen 

ända fram till Jesus. Det lilla barnet i 

krubban skulle växa till människornas 

frälsare. Där vi ej ta emot honom bli vi 

egendomligt hemlösa i vår egen värld. 

Det blir trist i världen. Kallt och -rått. Viupplever 

det med kuslig skärpa i vår egen 

tid. Men där vi ta emot Kristus skänker 

han hemmets värme åt vårt liv och vårt 

arbete. 

Vi vill hem till jul. Vi skulle ta ut steget 

ända fram till Kristus. Då kommer vi 

rätt. Då blir det verkligen jul. Då kommer 

vi hem. 

Amen. 

minne högtidligt firat 

rättar i sin dagbok: Han hade en sommarmorgon 

varit ute på rekognoscering, 

då han kom förbi konungens högkvarter. 

»Idetsamma» - skriver han- -»'blev -jag 

varse, att Hans Kkngl. Maj:t lågp·å sina 

blotta knän och gjorde sin bön till 'Gud 

vid ett stort träd på gården, som framför 

deras kvarter belägen var, vilken bön förrättades 

med största ödmjukhet, så att jag 

det inte skåda kunde utan tårar». Konungen 

var densamme. Innan dagen började 

var han i bönen på ordergivning hos 

Konungarnas Konung - - - 

-Det är en mulen och grå novemberdag 

år 1718. Sakta med säkert arbetar sig 

svenska armen fram mot Fredrikstens 

fästning, som ligger som ett örnnäste 

på toppen av sin klippa. Det var söndag 

-:- den första söndagen i Advent. Och trots 

att planläggningen och ledningen av belägringen 

helt tar konungens tid i anspråk, 

är det i dag en sak som, är nödvändigare 

- det är att bevista gudstjaristen 

i högkvarteret. Aren ha gått. Konurigen 

har alltmer blivit.en ensam man, Mycken 

trolöshet har han mött. Men-själv är 

han ständigt trofast 'mot den Trofaste, 

Konungarnas Konung. ' 

Det var Karl XII:s-sista levnadsdag.-På 

aftonen, då"han"åter var ute i löpgravar- " 

na föll den kula, som fällde konungen 

och satte punkten efter vår storhetstids 

lysande och gripande historia. 

Trots alla invändningar, som Karl XII 

möter, kan man inte komma ifrån, att 

det vilar ett sällsamt skimmer över hans 

gestalt. Han hade ju inget av det man i 

dagligt tal kallar lycka. Motgångar och 

svikna förhoppningar fyllde hans levnad. 

Men han växte under olyckornas slag. De 

böjde honom aldrig. De knäckte honom 

aldrig. Han stod alltid" rak: I med- och 

motgång lika, sin lyckas överman. Vad 

var det för en kraft, som bar och stödde 

honom? Han har med sin klumpiga skolpojksstil 

skrivit några rader i ett brev 

till sin syster, som ger oss nyckeln till 

hans innersta: »Vår Herre giver en alltid 

lyckan, när som man dristigt gör det som 

man bör göra». Inte filmens fadda lycka 

med »happy end» utan den redliga gärnmgens 

och det goda samvetets lycka. 

Den hade Karl XII i rikt mått. Den kunde 

ingen ta ifrån honom. Därför mmnas 

vi honom som en av de store i vår historia. 

Vi fira Karl XII:s minne inför Advent, 

då Kristus på nytt vul komma tIH oss 

för att ta nerravaidet i våra liv och bli 

vår konung. Det nar aldrig varit så av 

nöden att vi öppna oss ror honom som 

nu. När vi se oss omkring i den bottenlösa 

nöd, som pragrar vår värld i dag och 

frågar, hur det gick till att den begåvade 

nuuosmanmsaan kunde ralla i denna avgrund, 

nnna VI t111S1Stett yttersta svar, 

VI vule leva utan Gud - ocn där man lever 

utan Gud, där är man alltid i HelVe~' 

tet - i vårt eget självskapade .Helvete, 

som är etlektivt nog i atombombens och 

bakteriekrigets tidsålder. Det är i denna 

värld Kristus kallar oss, att bli hans trogna, 

att under hans spira, kärlekens och 

sanningens spira, hjälpa till att bygga 

upp en ny varld. 

Det finns många - inte minst bland 

män - som på något egendomligt sätt 

skämmas för att vara kristna - som om 

det inte skulle vara karlaktigt. Vi fira 

i dag Karl XII:s minne. Mycket kan man 

kanske säga om honom, men ett är säkert: 

Ingen lär kunna beskylla honom för bristande 

manlighet. Men just därför skämdes 

han inte för att ta Gud på allvar. Det 

var det, som gjorde honom stark. Skall vi 

inte däri söka bli honom lika, att vi göra' 

Kristus till Konung?

Gotländska allmogeuppbåd 

, 

Gotlands Nationalbeväring 

Kungl Gotlands infanteriregemente genom tiderna 

Kungl Gotlands infanteriregementes MU,si.k.kår 

. Militärmusiken - eller Krigsmusiken 

som den förr kallades ~ har gamla anor. 

Redan under antiken använde man 'sig av 

'pukor och trumpeter för signalgivning 

och för att egga soldaternas mod i striden. 

Grekerna använde trumpeter för sig- 

'nalgivning och pipor för larmblåsning. Hos 

,romarna fanns tidigt särskilda musikavdelningar, 

s k centurire cornicinum och tu- 

·bicinum.' Instrumenten utgjordes av 

cornu och tuba, det förra ett horn, varur 

vår ,nutida kornett utvecklats, det senare 

hade formen av ett långt, smalt metallrör 

.med.trattforrnig avslutning. Ur tuban har 

vår tenortuba (baryton) och, vår bastuba 

utvecklats. Galler och' germaner hade 

.trumpeter med egendomligt utseende och 

rå klang. 

; På 1500-talet ersattes horn och trumpe- 

Jet hos ,de europeiska folkens fotfolk, av 

.pipor och trummor. 'Senare tillkom äv.en 

'oboen: Ben~gen »hautboist» kvarstod 

länge såsom titel !lå muslkundero[Hcerarna. 

Rytteriet behöll trumpeterna och fick 

,senare även pukor: 

; Så småningom fick krigsmusiken även 

.till uppgift att utföra marschmusik och att 

:bered~' soldaterna underhållning och där- 

'med tillkom instrument lämpliga för .des- 

'sa ändamål. På: 1700-talet organiserades 

de första militärmusikkårerna. De underhöllos 

först av enskilda, sedan av staten, 

l Den .svenska regementsmusiken' har 

särskild sammansättning för infanterire- 

-gernentena och särskild för kavalleri- och 

artilleriregementena. Infanterimusikkårerna. 

har numera följande instrument: flöjt, 

ESs- och B-klarinett, .Ess- .och B-kornett, 

En krönika 'av Nils Wadner och Knut Hultberg 

Trumslagare 1860. 

trumpet, valthorn, tenorbasun., baryton 

bastuba, trummor, pukor, bäcken, cifta 

även klockspel, triangel och gonggong m. 

m. Vid, kavallerimusikkårerna fanns förr 

huvudsakligen mässingsinstrument och 

pukor. Nu torde instrumenteringen för 

harmonimusiken j. stort sett vara densamma 

som vid infanteriet. Nyligen har även 

saxofonen vunnit insteg i militärmusiken, 

särskilt j. de nyorganiserade kårerna vid 

flygvapnet och kustartilleriet. För signalgivning 

användes jägarhorn vid infanteriet 

l 

och trumpeter vid kavalleriet och artilleriet 

.. 

I Gotlands militära hävder fmnes mu- 

'sikpersonal första gången omtalad i sam- 

.band med generalmajor Sparrfelts organisation 

av den s. k. "äldre beväringen" 

'eller "Defensionsverket på Gotland" år 

1710, då han i oktober fick en stamtrupp 

.ur Calmare regemente, bestående av 6 

officerare, 10 underofficerare, 3 spel och 

,200 man med kapten Peter Liljehorn 

såsom chef. Huruvida spel ingick i defensionsverkets 

20 infanterikompanier har 

icke kunnat utrönas, men sannlikt är att 

så var fallet. I kavalleriförbanden däremot 

veta vi att åtminstone trumslagare 

fanns upptagna i staten för det s k ~Enrollerade 

kavalleriet» och att trumpetare 

fanns i de s k »Stånds- och Prestedragonerna». 

Defensionsverket avvecklades på 

1720-talet och därmed försvann även musikpersonalen. 

I de folkuppbåd, som vid 

ofred organiserades under återstoden av 

1700-talet synes någon musik.personal icke 

hava ingått. 

Militärmusiken på Gotland fick fast 

.form först i den av amiral Cederström åt 

1810 organiserade Gotlands Nationalbeväring. 

Till en början dock endast i form av 

signalgivare vid kompanierna. Enligt 1812 

års stat hade ett spel 4 rd banco i årligt 

arvode. Från 1815 upptog staten 45 spel 

och ett årligt arvode av 6 rd baneo, Varje 

kompani fick härigenom 2 spel, 1 hornblåsare 

och 1 trumslagare. Spelets uppgift 

.var' signalering enligt dagordningen på 

övningsplatserna och vid· exercisen, som 

till stor del 'skedde på signaler. Vid ut- 

3

tagningen borde spelen helst vara under 

15 år och ej över 18. Spelet fick tidigt sin 

egen uniform, bestående av blå mössa 

med läderskärm, svart halsduk, mörkblå 

uniformsrock med skört och blanka knappar, 

ljusblå klädesbyxor, sommartid vita 

byxor av lärft. I likhet med korpralerna 

hade spelen nedsänkta siffror i knapparna 

till skillnad från underofficerarna. Spelen 

tjänstgjorde dels vid de årliga kompaniövningarna, 

dels sammandrogos de till 

särskilda övningar i Visby i samband med 

befälsrnötena. Fr. o. m. 1836 synes dessa 

övningar hava tagit fastare fo~er,. dels 

därigenom att musikdirektör anställts och 

dels genom att militärbefälhavaren anbefallde 

att samtliga hornblåsare skulle 

samlas till gemensamma övningar 8 dagar 

före befälsmötet. I maj 1837 fastställdes 

dagordning vid garnisonen i Visby 

genom en ME-order, som anbefallde att 

följande signaler m. m. dagligen skulle givas: 

"Dagskott kl. 4 om morgonen, nattskott 

kl. 10 om aftonen, genast efter dagskottet 

slås »revelj» vid vakten av allt 

spel, som ej är kommenderat, anfört av 

tillförordnade regementstrumslagaren, vilken 

sedan revelj börjat vid Artillerigården 

(vid Södertorg och Artilleribacken) avmarscherar 

Adelsgatan till Torget, därifrån 

förbi Kyrkan över Späcksrum samt 

Strandgatan tillbaka till Artillerigården, 

där reveljen upphör. Artilleriets trumpetare 

förrätta revelj enligt artilleribefälhavarens 

bestämmande, men åtföljer vid 

»tapto» det övriga spelet. Kl. 5 om eftermiddagen 

slås »ställning», kl. 8 »Tropp» 

och genast därefter »Förgaddring». Kl. 9 

på morgonen slås »Ställning» kl. 11 

»Tropp» med efterföljande långa virvlar. 

Kl 4 e m »ställning» vid vakten, kl 1/2 6 

»Tropp», kl. 6 återigen »Ställning», kl. 8 

»Tropp» och därefter av samtliga spel 

»Corum». Tapto kl. 10 ges av samtliga 

spel med samma marschordning som vid 

reveljen». 

Fr o m 1843 synes även harmonimusik 

hava utförts av musikcorpsen, ty MB 

anbefallde i maj detta år, att »de av spelet, 

vilka förvärvat sig sådan skicklighet, 

att de kunna biträda vid Harmoni-Musicen 

och dessutom ådagalägga ett berömvärt 

uppförande tilldelas ett Distingtioristecken 

av mässing föreställande ett walthorn, 

att bäras på kragen». 

Musikpersonalens ekonomiska villkor 

'voro som förut nämnts synnerligen otillfredsställande. 

Detta i förening med att 

anslagen till inköp av instrument voro 

mycket blygsamma gjorde att rekryteringen 

av musikpersonal gick mycket dåligt. 

För att upprätta och underhålla en 

ordentlig musikkår beslöt därför Nationalbeväringens 

officerskår år 1845 att bilda 

en musikkassa till vilken 2 % av löner 

och arvoden skulle anslås såsom bidrag. 

Ytterligare medel anskaffades genom att 

4 

.,-" 

~Högvakten» vid Söderport i Visby. 

den vid varje kompani anställde civile 

marketentaren ålades att erlägga en arrendesumma 

av 3 Rd 6 sk B:o till musikkårens 

underhåll:. Härigenom åstadkommos 

betydligt förbättrade löner för musikpersonalen. 

1854 års stat för artilleriet, 

Visby stads beväring och Landets beväring 

upptog sålunda: 4 trumpetare a ~5 Rd, 3 

spel a 20 Rd, 1regementstrumslagare och 

1 musikdirektör med ett arvode av 200 

Rd samt 42 spel a 20. Rd. Spelet indelades . 

i fältmusikanter och trumslagare. Vissa 

fältrnusikanter, som' avlagt föreskrivna 

prov uttogos till harmenister. 

Till chef för Musik-Corpsen utnämndes 

1849 musikdirektören Wilhelm Söhrling, 

vilken innehade' befattningen till 1855. 

Söhrling, som var en synnerligen skicklig 

VILHELM SÖHRLING 

Musikdirektör vid Gotlands Nationalbevärings 

MuSik Corps 1849-1855,. 

/ 

musiker och god organisatör och dirigent, 

var även musiklärare vid stadens skolor 

samt ledare för Musikaliska Sällskapet i 

Visby. Efter avskedet uppehöll han sekreterarebefattningen 

vid Musikaliska Akademien 

i Stockholm, en befattning som 

han ännu vid 73 års ålder skötte med 

heder. 

Söhrling efterträddes av musikdirektör 

Car/August E/ert vilken skötte taktpinnen 

under åren 1855-1863. Under Elerts 

tid utvecklades musikkåren både kvantitativt 

och kvalitativt. Sålunda fastställdes 

år 1857 en ny stat bestående av 4 trumpetare 

vid artilleriet och vid Visby stads beväring 

3 spel a30 Rd, vid Landets beväring 

42 spel a 30 Rd samt en musikdirektör a 

300 Rd och 10 fältrnusikanter a 100 Rd. 

CARL AUGUST ELERT 

Musikdirektör vid Gotlands Nationalbevärings 

Musik Corps 1855-1863.

l I! 

j 

Oessutom [inga musikerna rätt att lrigÄi 

armens pensionskassa även med rätt till 

familjepension. Kvalitativt sett utvecklades 

musikkåren till hög standard under 

Elerts tid. Den deltog livligt i Musikaliska 

Så1lskapets'" konserter i Visby och 

gjorde ~ o men framgångsrik konsertturne 

till Västervik-c I garnisonslivet i Visby 

utökades verksamheten även med harmonimusik 

under i, musikkårens dagliga 

marsch ~genom st'ilden vid revelj kl. 6 fm 

och vid tapto kl. gem. Marschvägen 

1860 gick från högvakten vid Söderport 

Kommendantsbacken till Residenset, där 

några musikstycken utfördes för militärbefälhavaren, 

som, tillika var landshövding. 

Marschen fortsattes sedan till Donners 

plats, där ,kåren gjorde halt vid nuvarande 

Hypoteksbanken, som på den tiden 

var "hotell och officerskvarter. Här 

utfördes även en- stunds konsertmusik. 

Under g~ileral von Vegesacks tid 1873-74 

utsträcktes marschen till gamla borgmästaregården 

vid Transhusgatan. Återvägen 

gick över ..Adelsgatan .till Södertorg, där 

musikkåren upplöstes. Musikdirektör 

Elert, som var en skicklig och energisk 

musiker, var även en sträng chef. Det 

omtalas ~tt om någon av musikerna tog 

sig lite' för mycket till bästa gjorde han 

alltid processen kort genom att egenhändigt 

klå 'upp syndaren. 

Rekryteringen var. alltjämt ett svårt 

problem att lösa. Trots de år 1857 höjda 

lönerna och officerskårens bidrag var 

personalen ännu 1872 icke fulltalig. Dåvarande 

militärbefälhavaren. generalma - 

jor Gyllenram påpekade nämnda år i en 

underdånig skrivelse att det på grund av 

de låga lönerna icke var möjligt att fylla 

staten och gjorde framställning att få disponera 

fyra vakanta fältmusikantlöner 

om vardera '100 Rd för musikens underhåll. 

Genom-Kungl brev den 20/12 1872 

medgavs i nåder, att' så' länge lämpliga 

personer till J}esättand~' av de, lediga fältmusikantbefatfninganna' 

icke, kunde erhållas, 

högst fyra' av: de' r staten: upptagna 

fältmusikantlönerna- fingo ingå i musikkassan 

och-användas för musikens underhåll. 

Dessutom .beviljade. Kungl. Maj:t ett 

anslag av 1000\Rd: till' inköp av musikinstrument. 

Givetvis: hälsades detta med 

stor glädje av musikpersonalen. 

N~r musikdir~ktör Elerf år 1863 avgick 

efterträddes han av: en av kårens egna 

medlemmar, nämligen: musikfanjunkaren 

Otto Edvard Pettereeoii; vilken förord:" 

nades till musik:direktgf~'och' regementstrumslagare; 

H.in, kVå'ritod' till 1871, då 

han efterträddes' avmusikfimjunkaren 

Conrad Valc1emar.·Segr,eU;.även'lian en av 

kårens egna. 

Härefter är det oklart; beträffande musikcllrektörsbefattningen. 

Det synes dock 

dokumenterat att musikdirektören Carl 

Oskar Fredrik Kuhlau åtminstone under 

CARL OSKAR FREDRIK KUHLAU 

Musikdirektör vid Gotlands Nationalbeväring 

1879. 

år 1879 tjänstgjort vid' Gotlands Nationalbeväring, 

dock utan att vara mantalskriven 

i Visby. Kuhlau härstammade från 

en tysk musikersläkt. som under Napoleontiden 

inflyttade till Sverige. Han 

föddes i Uddevalla 1849, avlade musikdirektörsexamen 

i Stockholm 1875 och studerade 

1876 {'Berlin. Han var en skicklig 

violinist .och tjänstgjorde såsom sådan 

i hovkapellet under åren 1871-1889. Han 

verkade även såsom komponist. En liten 

vacker sak i fyra satser kallad »Herdelek» 

finns i musikkårens bibliotek. År 1883 

utnämndes han till musikdirektör vid 

Västgöta regemente. 

Då Gotlands' Nationalbeväring år 1887 

omorganiserades till Gotlands infanteri- 

CARL FREDRIK RINGVALL 

Musikdirektör vid Kungl Gotlands 

infanteriregemente 1890-1897. 

regemente Tastställdes musikstaten till 1 

regementstrumslagare, 8 fältmusikanter 

(uoff) och 12 trumslagare (tillika hornblåsare). 

Någon musikdirektör synes till 

en början icke ha tillsatts. Detta skedde 

först år 1890,då musikdirektör Carl Fredrik 

Ringval! utnämndes. Musikkåren utökades 

under hans tid till 21 harmonister 

(uoff) och 26 trumslagare (tillika hornblåsare). 

Ringvall var en framstående 

komponist. Många marscher och småstycken 

från hans penna tillfördes det: då 

ganska bristfälliga musikbiblioteket. 

Under åren 1905-1910, då musikdirektören 

Rudolf Wesslen förde taktpinnen, 

hade musikkåren en av sina glansperioder. 

Wesslen hade alltsedan 1890 tjänstgjort 

vid regementet såsom fältmusikant och 

musikunderofficer. Genom sina framstaende 

egenskaper såsom musikledare 

RUDOLF MATHIAS WESSLEN 

Musikdirektör vid Kungl Gotlands' 

.infanter.ireg,eme.nte"'189B~1910.., , 

.t"~~rr;"iff:;\';;

sta paradmarsch, vilken ;:'användes_ under 

hela hans tjänst,etid. Av någon-anledning 

gav han emellertid vid.tsin aVgång 1909 

order om att' de"riskulle ersätt~s med den 

nuvarande :tIn treue fest~"av Blänkenburg. 

Hans omtanke 'om musikkåren tog 

även antka' uttrYck. ,," Han /l~ver '-än och är 

a~tiv 'inusik~r 'ännG v"id10 år j, Malmö . 

.M~!la;Ilti~en..~!;l914-:-1919förde.f~ep:J.en ts- 

~~~~~ii~~l~:n~:~~:nj;:~i;::ed;:~ 

:Uenne·C\tel'korn.r;navi-L annat :;;amn(anhang. 

lVlusikdirektö; CC1,.Tl .Hugo/, >Myrtelius, 

sbm' åre~.1923:"":'192i -var mus.~JfqaTE! vid 

regementet, är ett' ir}~in ~1i~erkr~tsar 

berömt namn. Med ~ii~ämliga 

arrangement föt~tär~å/,hiu-.'~af{' .~som 

gjutit nytt liWi.musikkårer 

.samt' reduceringen av de kvarvarandes .nu- 

h.'J JGASt HIJ..GQTiM;:Y.l?7J~L1U$ ::r.;;:']J; 

'Musikdirektöll' vid ·Kungl-Gatlan.ds 

..., infanteriregemente' 19"23":"1927. .

merär resulterade i tre olika storleks typer 

(I ,II och III) om r~sp. 40, 25 och 20 man. 

Gotland fi~k - t~ck vare de gotl~dska 

riksdagsmännens .energiska insatser - 

.behålla en kår av 'typ II, vilken ännu är 

bestående. Helt säkert kändes det svårt 

även för många musiker att ännu i sin 

krafts dagaf behöva -lämna sitt kära regemente. 

Även musikdirektörerna hyste 

FRANK BALTZAR ALEXIUS 

. . BACKSTRöM 

M1isikdirektör- vid'Kung~ Gotltinds 

.infänteTik41' öelt:o Kttttg1?-~Got14nd8in-"' 

fanteriregemente-, '1927:':"'1945.·.' 

MlUS1.kkåren 1910. I 'mitten, i uniform mlQ6 iriusikdirektör Akerhol= 

) -I.':"', 

· stora bekymmer genom att .deras »instru,:: 

·ment» försvagades. ' 

M~n: svårigheter äro till för att övervinnas 

,och då musikdirektör Fr"ank Balt- . 

zar .Alexius Biickstråm: . år 1927 övertog 

.taktpinnen fick han-Ogenast taga itu med 

att nycrganisera musikkåren med ..den re- 

• ducer;de siämbesättrung, som stod till 

buds. En uppgift),'. som han med känd 

.energi och .skicklighet på kort tid genom- 

· förde.Musil;ckå~eh nådde under hans tid 

en synnerligen hög standard, vilket-omvittnas 

icke bara av de, som voro med på 

den tiden vid regementet.jutan även "av 

den restaurantpublik, som under många 

· år hade ·fö·rmånenatt åhöra vår berömda 

musikkår på Berns i Stockholrn, på Lise- 

· berg och"på Trädgårdsföreningen i Göteborg." 

Även i utlandet fick musikkåren 

engagement. Sålunda gästspelade- Hren'--- 

1935 på National Scala och Lorry i Köpenhamn 

i samband med danske kron- 

·prinsens förmälning med vår prinsessa 

Ingrid. _,o , ..., '" .-.,. ~--:- .--,;: 

Musikdirektör Bäckström ägnade sig 

även' mycket åt musiklivet i Visby "i "det 

han bildad~ei( orkester; som secfanl927 

"ger symfonikonserter på ~tland. ·"Denna 

orkester'erhöil. år 1930-medlemskap' i 

Sveriges orkesterföreningars 'riksförbund 

·och har sedan under namn av Visby Konsertförening 

.fortsatt., verksamheten, -ÄvE\n 

:,såsom kompositör gjorqe', sig direktÖr 

·Bäckström bemärkt under ·siIigotlandstid. 

I 

I 

ett ha1v~r p~ sin nye dirigent. Vid dylika 

tillfällen blir det alltid den äldste musikfanjunkaren, 

som får det nog så hedrande 

men även betungande arbetet att vara 

både dirigent, uppbördsman för musikmaterialen 

och utövande musiker. För vår 

högt värderade musikfanjunkare Ernst 

Adolf Pettersson finns emellertid inga 

omöjligheter. Med skicklighet förde han 

sin musikkår genom hela sommarhalvåret 

1945, den mest arbetsamma tiden av året 

med bl a stora uppgifter i samband med 

Brörnsebrojubileet. 

Den 1. oktober 1945 besteg musikdirektör 

Ingvar Evert Sigfrid Mårelius dirigentpallen, 

full av småländsk energi och fast 

besluten att föra kåren fram till ännu en 

glansperiod och av det han hittills pres- 

terat synes SÅ även bliva fallet, I Visby 

musikliv har Mårelius även börjat medverka. 

Under parollen »Lättillgängliga 

och trevliga musikprogram utan prutmån 

på det konstnärliga» har han bildat en 

underhållningsorkester, som redan spelat 

sig in i Visbypublikens hjärtan. Helt säkert 

en lämplig stege upp till de mera 

svårtillgängliga symfoniska sakern:. 

Kungl. Gotlands infanterireg,ementes musikkår av idag; "~i' 

Sittande från vänster: Mserg L. Sahlberg, mfanj B. Palm, mfanj E. Pettersson, mdir l. Måreliil.S" mflinj; K. Hultberg, 

mserg S. Mehlqvist, mserg R. Fors. 

l mittelraden från vänster: melev Rylander, mfurir F. Lundgren, mfurir Lindqvist, mserg C. Lundgren,. mf:urir~K. 

Bergkivst, mfurir Th. Fridlund, mkorp S. Jakobsson, mvkorz> P. Ahnell,' 

l bakre raden från vänster: me lev O. Pettersson, mmko'rp S. Peterson, melev R. Borg, mvkorp, So>.Anders'$on, mkorp 

L. Gullin, mvol L.-E. Olin, mkorp l. Wallin, mvol K. Olsson, vpl B. Lundh, melev S:' Pettersson., 

Om musikkåren yttrade Översten m. m. 

Per Janse i sitt avskedstal följande: 

»Jag anser denna musikkår vara en av 

landets absolut bästa och besitter-den förutom 

stort musikaliskt kunnande även militär 

spänst. Något av det vackraste jag 

vet, är, då musikkåren spelande regementets 

marsch gör förbimarsch och därvid 

gör sin speciella helomvändning. Musikkåren 

ligger: mig mycket varmt om 

hjärtat och är jag stolt att vid regementet 

ha denna förnämliga attraktion». 

Översten m. m. Gunnar Berggren yttrade 

vid ett tillfälle: " 

~Om jag någon gång känner mig trött 

8 

Uttalanden om musikkåren. 

eller modfälld, blir jag genast på gott humör, 

när jag får höra och se regementets 

.charmanta musikkår. Edra insatser 

vid regementet kan icke nog uppskattas»."- 

Inspektören för infanterimusikkårerna 

musikdirektören m. m.Ille Gustafsson yttrade 

efter förrättad inspektion i höstas: 

»Musikkårens standard är mycket bra 

och kan jag gratulera er till att ha fått 

en sådan ledare som mdir Mårelius. Mu- 

. sikunderofficerarnas kvalfikationer har jag 

funnit vara av hög klass, vilket även det 

är en borgen för en god fortsatt musikalisk 

utveckling. Särskilt anmärkningsvärd 

och a:j~t.ort'iilttess~,:är'dim'v:id·musikkåren 

användahelomviilidningen,yars praktiska', 

nytta synes, mig mycket stor i det 

att den möjliggör helomvändning av musikkåren 

snabbt och på liten yta. Jag ämnar 

föreslå chefen för armen att den införes 

och tillämpas vid samtliga musikkårer.. 

>l.i' 

Det har varit angenämt att göra denna 

musikkårs bekantskap.» 

(Initiativtagare till omnämnda helomvändning 

är framlidne musikfanjunkaren 

och regementstrumslagaren vid musikkåren 

Th. Helander).

Detta försök till historik, som av förut 

nämnda skäl icke gör anspråk på fullkomlighet, 

skulle bliva ännu ofullständigare 

om icke »musikpojkarnas skräck» - och 

ibland även underofficerarnas - nämligen 

regementstrumslagarna omnämndes. 

Regementstrumslagarna vid en militärmusikkår 

har genom tiderna haft den nog 

så krävande uppgiften både att lära unga 

musikadepter militärt vett och vetande 

och att lära dem alla signaler på jägarhorn 

och trumma såväl andligt som lekamligt. 

Enligt uppslagsböckerna är »en 

regementstrumslagare en musikunderofficer 

vid infanteriregementena, som framför 

trupp leder musikkåren och därvid för 

stav och axelskärp». En tid var han även 

kompaniadjutant vid musikkompaniet. 

Vid den tid då musikkåren uppgick till 

40 man, varav ett lO-tal elever vara dessa 

arbetsuppgifter förvisso mycket maktpåliggande, 

då signalerna på såväl jägarhorn 

som trumma toga lång tid att inöva. 

En övningtid av 6---8 månaders heldagsövning 

är vanlig och ändå är man långt 

ifrån mästerskapet. Att slå trumma är 

ingen lätt konst särskilt vid marschmusik, 

då 4-5 trumslagare samtidigt skola slå 

samma stämma. Dessutom skola stämmorna 

slås så att de kunnas utantill. 

Vem som fick äran att vara Gotlands 

Nationalbevärings förste regementstrumslagare 

har icke kunnat utrönas. I en 

namnrulla från 1854 finna vi emellertid 

att de förut omnämnda musikdirektörerna 

FREDRIK HJALMAR KUHLAU 

Musikfanjnukare. Regementstrumslagare 

vid Kungl Gotlands infanteriregemente 

1910-1928. Musikledare 1914 

-1919. 

O. E. Pettersson och C. W. Segrell under 

sin tid såsom fältrnusikanter innehaft befattningen 

år 1866 resp 1872. 

Under åren omkring sekelskiftet och 

Trumslagare 1943. 

fram till 1910 var musikfanjunkare Per 

Vilhelm Fornell regementstrumslagare. 

Han avlöstes samma år av musikfanjunkare 

Fredrik Hjalmar Kuhlau. Denne var 

son till musikdirektör Kuhlau och kom i 

tjänst vid regementet redan 1892 endast 

12 år gammal. Efter gradpassering genom 

underbefälsgraderna blev han sergeant 

1904 och fanjunkare och regementstrumslagare 

1910. Kuhlau var en mycket 

skicklig pedagog med specialite att driva 

fram skickliga trumslagare. Därtill var 

han intresserad av sina elever och mycket 

mån om dessas förkovran. Han var 

också sträng och fordrande icke minst 

mot sig själv. Många äro förvisso de, som 

ännu .minnas den spänstiga »tamburmajoreri», 

när han förde sin musikkår, iklädd 

regementstrumslagarens stolta insignier, 

staven och axelskärpet. Att räkna upp 

allt vad musikfanjunkare Kuhlau uträttade 

under sin långa och välmeriterade 

tjänstgöring vid regementet skulle taga för 

stort utrymme, varför vi inskränka oss 

till att omnämna hans berömda kompositioner 

för trummor och då särskilt den 

sedan 1940 vid regementet ofta och med 

berättigad beundran framförda »Trommelschläger» 

en komposition, vari 

trumslagarna jonglera med trumstockarna 

mellan slagen. Kuhlau tjänstgjorde så- 

'som förut nämnts även såsom musikledare 

under åren 1914-1919 och dokumenterade 

sig därvid även som en god dirigent. 

Även för musikkårens pensionskassa 

utförde han ett förtjänstfullt arbete. 

9

Efter 1928 blev det på grund av den 

minskade staten icke' längre möjligt att 

upprätthålla särskild regementstrumslagarebefattning. 

De fåtaliga beställningarna 

måste nämligen i första hand besättas 

med harmonister. Därför förordnades en 

lämplig underofficer att leda musikkåren 

vid marschmusik under det att trumslagarnas 

utbildning anförtroddes åt en an - 

nano Sålunda var från 1928 musikkårens 

ypperlige 1. tenorbasunist, musikfanjun- 

Bland trumslagarna har det under årens 

lopp funnits många original. Den originellaste 

var kanske musikkorpralen Emil 

Julius 'Effert, som kom i tjänst vid Got-> 

lands Nationalbeväring 1869, där hin 

kvarstod till frampå 1890-talet. Han var 

skomakare till professionen och bastrumslagare 

då han gjorde tjänst. På honom 

kan man säga, att Runebergs ord »han 

slog trögt sin virvel, men slog hårt» ägde 

tillämpning. Många äro de historier, som 

berättas om den gamle hedersmannen, som 

»kanske tålde mycket att skrattas åt, 

men mera att hedras ändå». Musikfanjunkare 

Kuhlau, vilken såsom musikelev. 

tidigt kom i beröring med Effert har, i en 

intervju för en tidningsman berättat nedanstående 

historier om Effert, vilka belysa 

gubbens originalitet. 

" 

»STÅ, STILL I LEDE'!» 

För' oss unga trumslagarpojkar" var 

Effert både en gammal farbror och en 

riktig »befallningsman», säger. faniunka-' 

ren. Effert var nog inte vad man säger 

någon skolad militär, Tvärtom h-ade han 

sin alldeles speciellt personliga uppfattning 

om militärtjänst i allmänhet. Jag 

minns särskilt när Effert första gången 

skulle avlämna oss pojkar till regementstrumslagaren. 

Litet »snussel»: förekom 

förstås allt som oftast och Efferb första 

varning till oss lydde: »Sta still i lede', 

sorkar!» Varningen blev naturligtvis obeaktad, 

men så kom andra varningen: »Hör 

I va' ja' säer':», - Ännu litet snussel och 

så kom tredje varningen »St3. still i lede' 

armas sättar ja' till jär!» De tonerna kände 

vi igen och nu blev 'det verkligen 

»stillestånd». Åtminstone till gubben 

lämnat av. " 

Effert var ingen läskarl. Ett år hade 

vi soldatinstruktion för löjtnant A. En 

morgon skulle gubben Effert på löjtnantens 

befallning läsa upp Krigsmans erinran 

utantill, En av pojkarna hade 

emellertid i ett obevakat ögonblick pas- 

10 

Musikkörpral Emil Julius' iitert.' . 

'.p> 

Trumslagare Norbäck 1889. 

kar e John ,Reinh~ld A';'derss~ regementstrumslagare 

fram till år 1938, då han av~ 

löstes av musikfanjunkare Evert Fritioj 

Thure Helander, vilken kvarstod till. 1943, 

då han transporterades till Lv 5 i Sundsvall. 

Helander avled i år på' grund av 

olyckshändelse. 

Nuvarande regementstrumslagaren musikfanjunkaren 

Bror Olavus ,Palm kom i 

tjänst vid regementet 1926 och är sedan 

1939 förordnad såsom regementstrumslagare, 

sat på att vända hans bok upp och ner. 

E. kunde naturligtvis inte Krigsmans erinran 

utantill, ',varför han av löjtnant A, 

uppmanades att läsa den innantill. Detta 

var emellertid lättare sagt än gjort och 

han hann inte heller så värst långt: 

Krigsman. . . krigsman. . . krigsman, .. 

stammade han, seende sig vilt och hjälplöst 

omkring. Till slut bröt det dock äntligen 

fram med känsla och övertygelse: 

»Gud bevare konungen och fäderneslandet». 

Se det kunde han eftersom orden 

lästes vid korum varje kväll. 

- Ja-ja, sa' löjtnant A. Jag trodde 

verkligen att, Effert .åtminstone skulle 

kunna läsa Krigsmans erinran innantill. 

Och så gick löjtnanten. 

En annan gång fick han en fråga: 

Hörnu Effert! Hur länge pågick 

egentligen det trettioåriga kriget? 

Ja, svarade Effert, löjtnanten han 

frågar mi', då. um allting. Int' vet jaj'~de'. 

- Men de' var väl en 6-7 år, kan ja' 't~o. 

~ 

- Ja, 5\1,' löjtnanten, Effert han 'är 

omöjlig. 

Ännu en historia om Effert. 

Jag hade nyss kornmit hem från 

Göteborg, där jag bl. a. tillhandlat mig 

ett billigt paraply, fortsätter hr Kuhlau. 

Samma dag jzg kommit hem kom gubben 

upp för att »hälse på» och fick då E,~ pa-. 

raplyet. Som gubben var mycket ekonomiskt 

anlagd och »behövde» allting, såg 

han lite snett på det billiga paraplyet och 

~ur det nu var så skänkte jag honom det. 

Någon tid därefter kom jag en:söndagsmorgon 

ner till gubben, stannade och pratade 

med honom en stund tills det var 

dags att gå till gudstjänsten i matsalen, 

Under tiden hade det emellertid börjat 

regna, ja, riktigt störtregna., På försök 

frågade jag gubben om jag il\.te skulle 

kunna få låna det där paraplyet jag 

skänkt honom. 

Naj-naj, min gosse, De' kummar 

int' ut i sånt vädar. Men du kan få låne 

ett annet av mi', blev svaret. Och så tar

gubben fram ett gammalt parasoll, för- trappan till arresten, förstod han att totum för officersaspiranterna och under 

färligt att skåda:;-av monskinn~:r va~::J det ~a~rikti~t ailva~,med i leken och:bad dessa~ tj~tetid ville-han gärna ,själv ,~Il:det 

var och lämnade mig detta.: _.j ,,-----,dåUörhossa!l ton: .~_j _J ti~ ha ett':Qtd' med. i lage], DärvidJupp-. 

Jag tog emot den märkliga »möbeln», Snälla Effart, förlåt mi'! Och E. trädde han synnerligen faderligt mot dem. 

men när jag spände upp det befanns att förlät stackarn på dennes bön och därmed Då fanjunkare P. vid sin avgång ur tjänst 

det enda som egentligen var kvar av alltsammans 

var själva stålprÖsarna."-Socl,;·' 

var saken utagerad. Effert hade i alla fall 

ettnåg'6t tinderllgt sätt" ~tt ski1>a"r1itt;iSa, 

blev befordrad till underlöjtnant i armen 

måste E. hos ,kompanichefen, kapten N., 

jag inte hade någon användning fÖr ett';'· på;'1'inedd~rri på "stäire'f.;:~ta~' r~;n§ak~n., efterhöra om det verkligen var så. 

dylikt paraply gick jag utan detsanbpa ,,,\;M~-z{'jJg' .tror han' vaI.~· på 'd~t"..tillä"gg~r' ,; r:::i, Är' de' sant, Gustä, att fanjunkare 

och blev hellre våt. }.'.\' ,.f;mjutJ.ka~rt{ """" i C~ '. '( ii" ",,' eIl;~,:§yn ~p~;i~!l~solJl.Jnte':~h,,~C' ;;)~,t,.~&taah. vill ha frid! ~:Toriin: valhå-,: '-,- 'Ja;mång'a är historierna .om gubben 

hans order; ,,] "d

, 

A r m e h u n 

Organisation, 

armehundarnas 

uppgifter, utbild- 

ning, användning 

mm 

Armens hundväsende, som varit under 

utveckling sedan 1930, fick sin statliga 

konfirmation i 1936 års härordning. Den 

första organisationen fastställdes av Kungl 

Maj:t den 30/6 1937. Ytterligare bestämmelser 

för tjänstehundverksamheten utfärdades 

i Kbr den 30/6 1941. I Kbr den 

12/4 1946 stadgas att armehundväsendet 

utgor en för försvaret gemensam organisation; 

således även omfattande marinen 

och flygvapnet. Begreppet armehundväsendet 

har dock bibehållits, ehuru det rätteligen 

borde kallas försvarshundväsendet. 

Föregående uttryck är numera så inarbetat 

i det civila, att en namnändring 

skulle innebära en mängd olägenheter. 

Chefen för armehundväsendet (CAhv) 

lyder under chefen för armen. I frågor, 

som beröra marinen eller flygvapnet, skall 

samråd äga rum med vederbörande försvarsgrenschef. 

Till armehundväsendet 

hör - förutom dess chef med underlydande 

personal - armehundskolan (HS) med 

armehundgården gemensamt benämnda 

armehundskolan. HS är förlagd till Övergård. 

Den har till uppgift att utbilda all 

tjänstehundpersonal i olika slag av armehundtjänst. 

Vid sidan av detta utföras 

försök avseende vissa hundrasers lämplighet 

för olika uppgifter, dressyrmetoder. 

materiel m m. 

Vid armehundgården bedrives främst 

avelsverksamhet. Avelsverksamheten, som 

i huvudsak bedrives å schäfer, avser att 

tillföra försvaret egna och härför lämpliga 

hundar. Avelsstandarden kan utan tvekan 

sägas vara synnerligen god. Kassationsprocenten 

är mycket liten. Det rationella 

avelsurval, som här är nödvändigt, 

ställer stora fordringar på de härför ansvariga. 

Erfarenheten måste paras med 

12 

d 

Ch~mpi(m. Arm«ns Gl/n; 

det vetenskapliga kunnandet. Med hänsyn 

härtill måste chefen för armehundekolan, 

utöver de pedagogiska fordringar, 

som ställas på honom i egenskap av lärare 

vid skolan, även vara kynologisk avelsexpert. 

.: 

Armehundgården är dessutom uppstallningsplats 

för hundar vid armehundskolans 

olika kurser samt för försökshundar. 

Förutom utbildning av tjänstehundbefäl, 

som är armehundskolans förnämsta 

uppgift bedrives samtidigt även utbildning 

av hundar. De senare äro enbart att betrakta 

såsom »övningstrupp». Den egentliga 

utbildningen av hundarna bedrives 

företrädesvis vid förbanden. Som grund 

för hundarnas utbildning ligger Tjänstehundinstruktionen 

för. armen (Hund!). 

Hundarna användas i bevaknings-, patrull-, 

.rapport (sambands-), dragtjänst, 

sjukvårds-, fältpolis- och vakttjänst. Härutöver 

torde jämväl blindledarehunden. till 

en del kunna inrangeras i den militära 

användningen. 

Tyvärr har icke sakkunniga människor 

den tron, att en »dresserad» hund kan allt. 

Detta är givetvis fel och innan vi går vidare, 

måste det fastslås, att hunden är och 

aldrig kan bliva annat än en medhjälpare. 

En bevakningshun~ t ex ersätter ingalunda 

den mänskliga bevakningen, utan förstärker 

den, likaså sjukvårdshunden beträffande 

sökandet efter sårade, fältpolishunden 

vid bevakning av fångar, upprätthållande 

av ordning o s v. Dessutom är 

tjänstehunden ej brukbar förrän den är 

helt utbildad. En soldat kan snabbutbildas 

och enbart läras skjuta och ta skydd 

och därmed hjälpligt klara sig i striden. 

Han är en faktor att räkna med. Hunden 

däremot måste vara helt färdigutbildad 

innan han kan fullgöra sin tjänst. 

•• 

v,a·s e n 

d e t 

En orientering för 

"Gotland sinfante- 

risten" 

av adjutanten vid 

Armehund- 

väsendet, 

I::>jtnant S. Fohlin 

Den ojämförligt största användningen 

för hunden ha. vi i bevaknings.tjänsten. 

Genom sin oerhört skarpa hörsel förmår' 

hunden fånga ljud långt innan människan. 

Hunden »rapporterar» detta genom öronspel, 

dragning i kopplet och kanske en 

svag morrning, men icke skall, vilket är 

absolut förbjudet. En del hundar vifta 

kanske på svansen o s v. Det är med 

andra oid intet underligt som händer när 

en bevakningshund »rapporterar» till sin 

förare. Det är enbart hundens naturliga 

misstänksamhet, vaksamhet, nyfikenhet 

o s v, som tages i människans tjänst. 

Hundarna varna på varierande sätt. Hundföraren 

måste fullt känna sin hund och 

dennes sätt att varna. Därför måste förare 

och hund övas tillsammans, innan de •. 

äro användbara till bevakningsuppgifter. 

Bevakningshunden kan aldrig tala om. 

att det är fiender, som kommer. H3n kan 

endast varna för att det är något. Sedan 

åligger det personalen att undersöka, om 

det är vän eller fiende. Bevakningshunden 

varnar även genom sitt väl utvecklade 

luktsinne på så sätt, att han »tager 

väder i vind». Bevakningshunden ger 

soldaten moraliskt stöd. Den senare vet 

att han vid sin sida har en medhjälpare, 

som vida överträffar honom själv i fråga 

om hörseIoch lukt. Dessutom ha~ han 

hundens sällskap under den många gånger 

nervpåfrestande bevakningen. 

Den här beskrivna bevakningshunden 

användes huvudsakligen under förposttjänst. 

Finska krigserfarenheter visa, att 

hundar även under rörliga lägen, såsom 

vid patrullföretag voro ovärderliga. Förlusten 

aven hund togs mycket hårt. Patruller 

med hundar voro i regel mera 

»framåt» än andra. De visste att de blevo 

varnade i tig Q~ erhöllo (;li;irigenommind-.

e förluster. Varningen fr!m hunden är 

densamma, som förut angivits. Dessutom 

måste hunden vid patrullföretag kunna 

markera spår samt taga an dylika. Markeringen 

av spår har sin betydelse därigenom, 

att man får veta; att har har 

»någon» passerat. !>~ kommando tager 

hunden an spAret Vid misstänkta gläntor 

el. dylikt skall han kunna sändas 

framttt, dock ej längre, än att hund och 

förare har kontakt med varandra. Härigenom 

kan patrullen erhålla varning i 

god tid. Patrullhundens användning vid 

hemvärnet för uppsökande och uppspårande 

av fallskärmsjägare och sabotörer 

framstår fullt klart. Bevakningshunden 

bör därför om möjligt även vara utbildad 

i patru.lltjänst. Som förut nämnts kan en 

hund aldrig fullgöra sin tjänst med mindre 

än att den är väl och rätt utbildad i 

patrulltjänst. Granskar man fördelarna 

med en hund utbiLdad i patrulltjänEt böra 

dessa fullt motivera förbandschefens omsorgsfulla 

utväljande av hundförare för 

denna gren. Finnarna säga, »att en god 

patrullkarl och en göd patrullhund samlirbeta 

Utölrtörd.entHgtbra, ert god patrullkarl 

filed ert sämre hund klärar sig även 

fifigoriurHiä, men ert d.1iig fGrär@ misslfckas 

äveti med efi ~öd hUfid$, . 

J~E!Väkfilfigshu.fidefi ööh den i patrulitjänst 

Utl3ildaae aeväkfiirigmurtd.ert f.1r 

tekf! värä aggressiv. AHa tendenser l den 

t&.tfilrtgefi, måste bört. Den som säger, 

ät] det här är en ilsken och argsint hund, 

han duger säkert bra till bevakningshund, 

har således fel. 

Den härnäst viktigaste tjänsteformen är 

rapport- eller sa1(l.bandstjänsten. Rapporthunden. 

kommer till användning på stridsfältet 

inom starkt beskjutna områden, i 

svårframkomlig terräng, under mörker 

samt som komplement till tråd- och radioförbindelse. 

Arbetstempot varierar 

mellan 2 -5 min/km. Rapportvägens 

längd c:a 5 km. 

Rapportjänsten bygger !lå att hunden är 

lika tillgiven två förare. Den förare, hos 

vilken hunden för tillfället befinner sig, 

sysselsätter sig ej med honom. Härigenom 

längtar hunden efter den andre föraren 

och sändes till denne. Där mottages han 

alltid med vänlighet och ges kanske en 

godbit, socker, bröd o d. Därefter uppkopplas 

hunden och lämnas för sig själv. 

Så småningom och mycket snartökas hundens 

dragning till den förste föraren. Under 

sändningarna medföras rapporter, order 

o d i en rapporthylsa fäst på ett rapporthalsband. 

Under strid växla lägena. 

Hundarna äro därför inövade att söka föraren 

efter av denne utlagd spårvätska. 

därest han ej finnes på den mottagande 

platsen. Skulle av någon anledning spårvätska 

saknas, är det hundens natur att 

söka sig fram efter mottagarens spår. 

Principen för rapporthundens utbildning 

är således mycket enkel, men för att erhålla 

en god rapporthund kräves det en 

noggrann och fullständig utbildning, vars 

alla detaljer ej kan beskrivas här. Rapporthunden 

skall dessutom kunna fullgöra 

tjänst vid patrull i likhet med bevakningshunden. 

Kan man lita på rapporthunden? Om 

'utbildningen bedrives rätt och målmedvetet, 

om opålitliga hundar obönhörligen 

kasseras och om hunden sättes i fälttjänst 

först, när den är färdigutbildad, blir svarit 

ja. 

För våra svenska förhållanden - speciellt 

under ett vinterkrig - kan drag- 

I utbildningen ingår även hindertagning. 

Detta 1,95 m. höga plank klaras 

lätt 

hunden kommä ätt spela en mycket stor 

roll. Bart ingår också till stort antal i 

våra jiigarl1:lrhand, särskilt de norrländska. 

Som dragdjur är hunden teoretiskt sett 

överlägsen hästen. Relativt sett är han 

dubbelt så stark som denna. Hunden tager 

hela sin vikt i nyttig last. 

Vår vinterterräng lämpar sig - med 

undantag på vissa fjällområden - i regel 

icke för användning av hunden som dragdjur 

i samma utsträckning som i de arktiska 

regionerna och på tundrorna. Men 

hunddragningen, som den militärt praktiseras, 

är icke desto mindre aven stor betydelse. 

Den armepulka. som vi använda 

till såväl mans- som hunddragning. göres 

i regel aldrig mer än en- eller tvåspänd 

(tandem) och hundarna »köras» ej, utan 

varje hund eller 2-spann följer i förarens 

(skidlöparens) spår. 

Draghundstrossens insättande vidtager 

vid den s k vägslutpunkten, vilket uttryck 

militärt sett innebär, att den för trupprörelserna 

erforderliga ammunitionen, ma- 

terielen och provianten m m icke kan 

framtransporteras längre ens med hjälp 

av hästen. Här måste den mänskliga 

dragkraften taga vid. Det torde stå klart, 

att dess förstärkande med för ändamålet 

utbildade och tränade hundar är av så 

stor betydelse, att detta ur rent taktisk 

synpunkt stundom kan vara helt avgörande 

för företagets utgång. 

Sjukvårdshunden användes, dels för uppsökande, 

inrapporterande och påvisande 

av stridsskadade, dels för transporter av 

dessa (vintertid). Hundens sökområde 

har en bredd av 100 m. Då hunden påträffar 

en stridsskadad rapporterar han 

detta genom att återgå till föraren med 

den vid halsbandet hängande rapportrullen 

fasttagen i munnen. På förarens »var?» 

påvisar hunden den stridsskadade. Sjukvårdshundens 

uppsökande av sårade i 

svårframkomlig terräng, i mörker, dimma 

och rök är ett värdefullt komplement till 

människans. • 

Våra fältpoliskompanier ha vid upprätthållande 

av allmän ordning, vid fångtransporter, 

bevakning o dyl en värdefull hjälp 

i fältpolishunden. Denna hund, vilken ej 

heller får vara ilsken och argsint, anfaller 

på förarens kommando. Hunden- kan 

dessutom läggas att bevaka person (-er), 

varvid han ger skall, så fort någon rör 

sig. Försöker någon fly, anfaller han 

denna. Vidare är fältpolishunden en ypperlig 

spårhund. 

Den enda hund, som får och skall vara 

folkilsken, är vakthunden. Han dresseras 

att anfalla alla utom de två förare, 

vilka ha till uppgift att sköta honom. Såväl 

fältpolishunden som vakthunden får 

ej mottaga föda av andra än sina förare. 

Det räcker dock ej att vakthunden är 

folkilsken. Han måste dessutom ha framåtanda, 

verklig angreppslust och uthållighet. 

Detta måste övas! Vakthunden får 

sin användning vid bevakning av förråd, 

fångläger o dyl. 

Till samtliga tjänster lämpa sig bäst 

schäfer och riesenschnauzer. Rottweiler. 

dobermann och boxer äro användbara en': 

bart till fältpolis tjänst. I den senare 

tjänsten behöves icke vinterhärdiga hundar, 

vilket är ett absolut krav på de ö~riga. 

Ammunitionser[ättning på väg till de främsta linjerna. 

13

.Som förut nämnta.fillgodoses försvarets 

behov av hundar .genorn egen uppfödning 

vid HS. Detta räcker. dock ej för det totala 

behovet. Privatägda hundar tagas 

även . i anspråk. genom kontrakt med 

hundägare. När hunden färdigutbildats, 

får den genomgå vissa prov. Efter godkända 

sådana" erhåller hundägaren ett 

armecertiffkat. HUnden benämnes nu reservhund 

och är 'helt skattefri. Föreligger 

det 'trots detta brist på hundar vid 

mobilisering; föreskriver lagen, att .chefen 

för armehundväsendet äger rekvirera 'erforderligt 

antal hundar: Dessa .uttagas 

redan under fredstid. De 'avses främst till 

bevaknings-' och dragtjänst. ..' 

Vid utbildningen gäller det -först och, 

främst att' utnyttja 'hundens naturliga. 

egenskaper. Därefter VIdtager dressyren. 

Därvid måste det ihågkommas, att hunden' 

icke kan tänka, i ,v'arje,fal!' inte som människor. 

Jag kan ~j;förklara för hunden, 

att han ej får göra så och så, därför att ... 

o s v. Huridens handlingssätt skall grun-" 

da sig på praktiska: erfarenheter. Dessa 

måste vara en' aldrig avbruten serie, som' 

så småningom leder' .till-den handling, jag 

önskar ha utförd. ' Hunden utför det för 

honom behagliga. " ., - 

Man kan ej »straffä» hunden efter det 

han begått orätt: . Obehaget måste kom- 

EN 

14 

J 

Rapporthunden åker bekvämt på 

cykeln framför sin förare. 

-, Något:tör "hjärn"-arbetare under julen 

c ' 

ma, då hunden står i begrepp att göra nå:got 

orätt. Detta är grunden i dressyren., 

Hundens färdigheter »slås» inte in, utan' 

han erhåller dess,a'genom lämplig ,avvägning 

mellan lust .och olU$t.,~er.ö~--få!, 

ej saknas. Det skall insättas efter' obeha- . 

get samtidigt som hunden utför den'halid- ' 

ling, sop .önskas. . .: '. ',' -; 

Enär hundens temperament varierar 

högst avsevärt från fall till faU::~an inte 

alla.' hundar beha1uIlas pd spmma sätt. 

Dressyren' måste' tiitjjras efter"hundens 

sinnelag. 'En mera »kiinslig» (blöt)' hund 

kräver' mera»;iifb.:hand' o sv. Därav 

föfjer'att dl-essyren äfffiy,cket individuell 

och behöver förare ocli dressyrledare med 

förståelse härfSi-:' "På' krUhd härav måste 

till' hundförare endast uttagas' sådana, som 

förstå' huh#i" samt d~ss:u.to~ ha förutsättningar 

att kunna h[h'ii{TItade teoretiska 

kunskaper, som äno nödvändiga för det 

praktiska, dressyrarbetet.i ." v ' 

'De senaste kpigs~ifarenpeterna hava 

fastslagit, .att hundar Jläl. J:!illa sitt värv. 

Vårt - försvar höt därför redan under 

fredstid Jillforå; Xärtq.r~~erC:.dleoch fältmässigt 

utbildade hundar. ,": . . 

Det må' varl:i'nog~sagt, att finnarna uttryckte 

sitt' beho~ av' ntlhdar' under sina 

krig" med "ryssarna 'såIUnd~: »Vi inte bara, 

längta efter himd~n,vi'hunira efter den». 

:~ 

,y,:"'; 

'I V~\i 

--+--f-'7::..,-t [_, 

Det gäller att i nedanstående mönSter, som inte är något alldeles vanligt korsord, ifylla samtliga tomma rutor med 

bokstäver, vilka - om de äro de rätta - tillsammans med de redan förefintliga bilda en sammanhängande liten 

berättelse, för övrigt en icke så obekant s. k. anekdot, . -', 

(För att inte uppgiften skall te sig alltför besvärlig kan nämnas att historien berättats vid bridgebordet). 

Lösning återfinnes på sid. 20.

Gotlandsinfanteristernas kamratförening 

har till uppgift att vara en 

länk mellan förutvarande och nuvarande 

Gotlandsinfanterister. Föreningen 

vill stärka kamratskapet och 

samhörigheten med regementet samt 

vårda dess traditioner. Medlem kan 

Du bli om Du fullgör eller fullgjort 

Din värnplikt vid regementet eller 

om Du är eller varit fast anställd vid 

detsamma. - Är Du i tjänst vid regementet 

kan Du vinna medlemskap 

genom hänvändelse till fanjunkare 

Fohlström. Har Du lämnat tjänsten 

kan Du vända Dig till den krets, som 

ligger närmast Din hemort. 

STYRELSE: ordf. överste H. Levin, 

sekr. Fanjunkare N. Fohlström, Expadress: 

I 18, Visborgsslätt, kassaförvaltare 

kontorist A. Althaimer, adress: 

Bredgatan 6, Visby, postgiro 163001. 

Ledamöter: överstelöjtnant N. Söderberg 

och redaktör G. Storm. Styrelsesuppleanter: 

major l. Sellergren, 

nämndeman J. Edmark och folkskollärarna 

H. Endre och B. Larson, revisorer: 

kapten C. Brodin och köpman 

D. Holmert, suppleanter: kapten Sjögren 

och löjtnant Jansson. 

STOCKHOLMSKRETSEN: ordf. major 

H. Edgardh, vice ordf. kapten B. 

Runeberg, sekr. prokurist C. Wirström, 

kassaförv. ombudsman L. O. 

Richter, klubbmäst. optiker O. Ahlström. 

Postadress: Stora Nygatan 13, 

Stockholm C. Postgiro 2718. 

ÖSTGöTAKRETSEN:ordt kamrer G. 

Pharrnanson, vice ordf. disponent H. 

Gehlin, sekr. fanjunkare I. Carlsson, 

kassaförvalt. köpman L. Aman, klubbmästare 

godsägare J. Eriksson. Exp.adress: 

Pharrnanson, Södra Nygatan 5, 

Norrköping. ' 

KALMAR-öLANDSKRETSEN: ordförande 

lantbrukare O. Tornegård, 

Kalmar, v. ordförande trafikchef S. 

Selander, Växjö, sekr. och kassaförvalt. 

posttjänsteman M. Larsson, Kalmar, 

klubbmästare k Roland, Färjestaden. 

Exp.vadress: M. Larsson, Unionsgatan 

lO, Kalmar. Postgiro 160312_ 

SKANEKRETSEN: ordf- direktör A. 

Hellqvist, Malmö, vice ordf. handlande 

H_ Håkansson, Kristianstad, sekreterare 

tillskärare S. Stenmarck. 

Malmö, kassaförv. direktör K. A. 

Lundbladh, Malmö. Exp.-adress Stenmarck, 

Sigtunagatan 4, Malmö. Postgiro 

39895. 

,GÖTEBORGSKRETSEN: ordf. direktör 

J. Ramborgh, v. ordf. brandchef N. 

Grönvall, sekr. sjömanshustjänsteman 

A. Ljungstrand, Exp-adress: Göteborgs 

sjömanshus, Göteborg, kassör 

handlande Oscar Andersson, Linnegatan,16, 

(Klingeners Eftr.) Göteborg, 

postgiro 4ZT18. 

•.....•.•• '7;;:.. 

G-otlands i nfante risJ~rn_as 

Kamra1fqrenlng 

• t 

Från Stockholms-kretsen: 

Söndagen den 3 november 1946 hade', 

Stockholmskretsen sitt höstmöte. Vid samlingen 

kl. 13 utanför Nordiska Museet hade 

ett 50-tal medlemmar infunnit sig. Sedan 

vi avlämnat ytterkläderna' i garderoben 

emottogs vi av Livrustkam'inarens föreståndare 

'fil. dr Torsten Lenk, som hälsade 

oss välkomna till detta museum. Dr 

Lenk lämnade en orientering över museets 

300-åriga tillvaro . .vi fingo först veta; 

att Livrustkammareh var ett museum för 

sig och var inhyst hos Nordiska Museet, 

som ägde byggnaden. Liv~~~tkammaren 

var sammanslagen av den ursprungliga 

Rustkammaren och Klädkammaren _och 

hade fört en mycket omväxlande tillvaro. 

Museet Hade fått flytta från den ena lokalen 

till den andra. önskligt var att Livrustkammaren 

en gång skulle" få egen 

byggnad, enär en mycket ringa del av de 

rika samlingarna nu kunde vara tillgängliga 

för visning. Dr Lenk visade oss Gustaf 

Wasas rustning. Dessa [ärnrustnlngar 

förlorade ganska snart sin skyddande karaktär 

ej blott på grund av skjutvapnens 

utveckling utan även på grund av att de 

ej kunde motstå hillebardernas påfrestningar. 

Rustningen övergick till att bliva 

en högtidsdräkt för högt uppsatta personer. 

Dr Lenk gav oss sedan en uttömmande 

demonstration av skjutvapnen från pilbågen 

fram till de första gevären och en 

ingående demonstration av dess konstruktion. 

Vid montern för de kungliga dräkterna 

underströk dr Lenk, att den prakt 

och den dyrbara utstyrseln ~ var något 

utslag av fåfänga utan var tidens sätt att 

visa landets storhet. Vid Gustaf II Adolfs 

död på Liitzens slagfält plundrades enligt 

tidens sed konungen. Det älghudsskyller, 

som konungen bar, överlämnades till Piccolomini, 

som sände det till Wien. Det 

"'i.- -. ...j: 

...~~\... -:-. 

återlämnades tili'S~erige 1920 såsom ett 

tack för vad Sverige gjort för de österrikiska 

barnen. Det ble-vett mycket givande 

besök på Livrustkammaren med denna 

intressanta demonstration av museets föreståndare. 

< ; •• '- 

Efter besöket på Livrustkammaren 

gingo vi i detvackra, höstvädret till Berns 

salonger, där kaniraJwåltlderl: skulle intagas 

i GötiSkar~mm'et: Måltiden bestod av 

smörgåsbord :9chv~rmrätt av gotländsk 

'fårstek" 'som a~jöts med välbehag under 

den bäst? stämning. Klubbmästare Ahl- 

,ström hälsadeoss välkomna och major Edgardh 

avtackade-dr Lenk för den intressanta 

visningen av Livrustkammaren och 

för hans vänlighet"~~tt ievandegöra sam- 

'lingarna för oss., __ 

. . ~~ 

J sitt tack för maten nämnde dr Lenk, 

att .det var brukligt hos ev del indianstammar 

att äta ,tipp sitt totem för att tillgodogöra 

sig dess egenskaper. När nu 

gotlandsinfanteristerna vid denna måltid 

åt- sitt totememblem, lammet, förmodade 

han att de mer siktade på baggen och 

hans framåtanda. 

Vi intogo kaffet- och ,iavecen'; på diplomatläktaren, 

varifrån ~i håde god utsikt 

över salongen, där det '_middagsätande 

"Stockholm" intog sin middag under musik 

från etablissemangets orkester. : 

Vid kaffet cirkulerade, den bok, vari vi 

samlat namnen 'av "Fonde~" don~torer. 

När några av de närvarande medlemmarna 

funno att de ej voro upptagna i boken, 

föreslogo de att insamlingen till 

"Fonden" borde fortsätta. De lämnade sina 

bidrag till c.kassaforvaltaren för att 

samlingen av namn skulle kunna ~tökas 

med deras namn. 

C. Wirström. 

Gotlandsinfanteristen utkommer 1947 

med minst 6 nummer. 

R e d a k t i o n s k o m ffi i t t e: Överste H. Levin, Överstelöjtnant 

N. Söderberg och. fanjunkare N. Fohlström (redaktör). 

l/l-sida 

1/2- » 

1/4- :t 

Redaktionens adress: I 18, Visborgsslätt. 

Telefon: 2600:1 (Fohlström). 

Prenumerationspris: Kr. 1:- 

kr. 100:- 

» 50:- 

:l> 25:- 

Annonstaxa 

1/8- l> 0.0 •••••••••• l> 12:50 

1/10- l> 

1/20- l> 

............. 

............. 

l> 

:. 

10:- 

5:- 

15

• 

En bUd från fSidi-Bel-Abbe vid en Legionärsavdelnings avmarsch in emot 

öknen. 

Ju längre söderut man kommer desto 

mindre vikt lägger människorna vid julhögtiden 

och desto midre firar man denna 

helgernas 'helg. För oss germaner har 

julen blivit en gåvofest i dubbel bemärkelse 

och en tackfest för den gudomliga 

gåva vi fått i form av Kristusbarnet. Är 

det kylan, mörkret, de gråtunga vinterdagarna, 

som kommer oss att förväntansfullt 

se mot julen ,'såsom en glädje- och ljuspunkt 

under' årets svåraste tid, eller är 

det vår själviska materia, som längtar efter 

helgdagarnas vila och den goda julmaten, 

sedvänjans arv efter förfädernas 

midvinterblot. I Medelhavsländerna tages 

julen lätt, och några särskilda anordningar 

bryr man sig just inte om i hemmen, 

Livet går sin vanliga gång och 

på restaurangerna dansas det natten igenom 

liksom nyårsafton här i Sverige. Därför 

var det för mig en fullkomlig överraskriing 

att i Nordafrika få uppleva min 

kanske minnesrikaste jul - och det var 

i ;främlingslegionen. Fem jular har jag, firat 

i Afrika, därav ett par gånger ensam 

T vildmarken, men ingen har varit 

så stämningsmättad som i denna kärva 

krigarskara. 

Det var 1933i december jag återkom till 

kusten från mina strövtåg i nordvästra 

Sahara tillsammans med Legionen under 

pacificeringen av Stora Atlasbergen i mellersta 

Marocko. Största delen av trupperna 

hade återvänt till sina förläggnings- 

16 

platser. Tredje marockanska tiraljörregementet 

till staden Taza, 8:e spahis -infött 

kavalleri - och 3:e legionsregementet till 

Fez, en av Marcekos fyra huvudstäder, 

och 2:a legionsregementet hade med sin 

chef överste R. i teten, under klingande 

spel och med taktfasta steg ånyo marscherat 

in i sin gamla garnisionsort Meknes. 

Julen nalkades med stora steg, ehuru 

ingenting i staden Tanger, där jag då vistades, 

tydde därpå. Solen sken från en 

klarblå himmel mellan regnskurarna, palmerna 

vajade sommarlikt för havsbrisen 

på strandboulevarden, sandstranden inne i 

bukten lockade till bad och det hela påminde 

i hög grad om augusti månad hemma 

i Sverige. Jag beslöt emellertid att 

fira min jul i Meknes, en annan av de 

fyra huvudstäderna, där jag hade vänner 

bland officerarna i 2:a Iegionsregementet. 

Att julen särskilt skulle ihågkommas 

inom legionens brokiga skara hade 

jag ej en tanke på, utan det var snarare 

aven händelse jag frågade en av 

mina vänner om några särskilda anstalter 

vidtogos för julafton. Den saken sköter 

legionärerna om själva. Mhdel finnas 

från vissa kassor och som det är påhittiga 

gossar, blir det nog litet av varje, 

både allvar och skämt. Kom upp till regementet 

strax före kl. 20 i kväll, får Ni 

se, sade min vän, drack ur sin aperitif 

och skyndade bort till sin tjänst. 

När klockan slagit 19 styr jag sakta 

En 0UL 

Fr e rrrlirio elegione:n 

Av Gösta Moberg 

»Legionen» utgjorde praktiskt taget 

den enda delen av den franska 1;crigsmakten, 

som blev bestJående underr 

det andra världskriget och vari den 

även deltog, häljande sig med ny ära 

och nya lysande segrar. Om den kommer 

att bestå för framtiden synes däremot 

tvivelaktigt Fantastisk och diger 

skall dock dess historia stå för alla 

tider, och mot denna bakgrund framträder 

med starkare aktualitet än någonsin 

den kände forskningsresanden 

Gösta Mobergs populära skildring här 

n.edan från en jul hos den egenartade 

krigar kåren. 

mina steg mot förläggningsplatsen. Det 

är ett gott stycke väg att gå, ty den europeiska 

delen av staden har ifrån 1921, 

då den bestod av blott ett fåtal hus, på 

12 år vuxit till en ort om 1,600 innevånare 

med breda gator kantade av restauranger, 

biografer och stora hyreshus. 

Strax före kl. 20 hälsas jag valkommen av 

några officerare, som föra mig in i den 

samlingssal, där julfesten skall äga rum. 

Högsta närvarande officer är en major och 

sedan är hela rangskalan representerad. 

Salen är till trängsel fylld aven förväntansfull 

publik, officerarna icke mindre 

än manskapet. Majoren anförtror mig, att 

vad som komma skall blir en överraskning 

såväl för honom som för de flesta, 

då legionärerna själva göra upp programmet, 

vilket för övrigt brukar vara ganska 

rikhaltigt och omväxlande och vari - 

smågrinar han - det ibland skämtas rätt 

tappert med oss befäl. Men gossarna kuIi~ 

na behöva slå sig lösa också någon gång. 

I ena ändan av salen är en estrad uppförd 

med scen och kulisser och framför 

sitta åhörarna bänkade i djupa led. På' 

slaget 20 börjar kvällens program med att 

2:a regementets musikkår under ledning 

av musikchefen Giaccardi spelar »Marseillaise». 

N:r 2 upptar till min häpnad en 

tysk kör, d. v. s. en kör bestående av 

tyska legionärer, som på sitt modersmål 

sjunger »Stilla Nacht», »Nach meiner 

Heimat». Alltså tyska sånger i ett franskt

j 

I 

fl!g'E!lfietite. SA stiger' en tysk Iegionår' 

fram och håller en utmärkt julbetraktelse 

på franska, så förträfflig, att jag gripes av 

svåra misstankar, att karlen någon gång 

tidigare varit präst. N:r 4 är ett komiskt 

mellanspel och scenen föreställer nu ett 

mindre, värdshus, med några legionärer 

bänkade runt ett bord. Till synes dricka 

herrarna anisette, en stark likörsort, och 

som diskussionen dem emellan blir allt 

livligane,.börjar jag tro det själv och frågar 

,min granne vad det är, - Anisette 

naturligtvis, svarade denne skrattande. 

Som femte nummer uppträdde en kör av 

polska legionärer, vilka sjunga två hemlandssånger. 

»Lulaj Jerzymin» och 

»Choc 'Burza heczo kolo nas». 

Efter slutad sång få vi höra brigadieren 

Pinot som arabisk sagoberättare, så 

väl maskerad, att han höll på att lura 

flertalet åhörare. N:r 7 är enligt programmet 

parodi på en boxningsmatch, 

men mig föreföll den äkta nog, ty jag har 

sällan sett två gentlemän så allvarligt gå 

in för att göra mos av varandra som 

dessa. Det kom »smockor» som skulle 

kunnat slå en yrkesboxare ned i stövlarna, 

om han haft några, och de smällar 

efter välplacerade nävar, som ekade genom 

salen; överröstades endast av legionärernas 

förtjusta uppmuntringsrop. 

Emellertid blev det en välbehövlig paus 

på 10 minuter för såväl uppträdande som 

åskådare och under tiden tågar musikkåren 

åter in och ger n:r 8 i form aven 

konsert. Förut nämnda tyska kör sjunger 

vidare »Zigeunerkind» och om man betänker, 

hur många förstklassiga förmågor, 

som mången gång döljes under den enkla 

legionärsrocken, förstår man, att det var 

en sångkonst, som grep djupare än någon 

av de närvarande ville visa. Bland de 

uppträdande befann sig också en operasångare, 

förut från Stora Operan i Bryssel, 

numera vanlig legionär. Programmet 

omfattar sexton nummer och det 

tionde i ordningen är en pyramid av gymnaster. 

'Det hade emellertid sina svårigheter 

att få de sju medverkande på sina 

platser. Anledningen var att flertalet av 

dem-spelat världshusscenen alltför verklighetstroget 

och druckit litet för mycket 

anisette. Styrkan fattades visst inte - 

men -väl balansen. Gång på gång brakade 

pyramiden ned under åskådarnas jubel. 

Till slut fick ridån gå ned medan de 7 

vingliga gymnasterna klättrade upp på 

varandra. Så hissades ridån upp med en 

väldig fart, men hur fort det än gick, var 

pyramiden ändå kvickare att störta samman 

under publikens öronbedövande 

skratt. tJnder nästa nummer, en tämligen 

långvarig brottningskamp, lade sig 

stämnirigen i salongen något och gjorde 

sinnena lämpliga för att ånyo höra legionärernas 

_tyskakör, som sjöng »Am Rhein» 

och -o, Du fröliche». 

Soldater ur främlingslegionen samlade till middag kring den franske kockens 

ökenläckerheter. 

Det olyckliga 13-talets nummer hade 

fått benämningen »En allvarlig händelse», 

men var motsatsen - en komedi. Till slut 

spelade musiken Legionens marsch och så 

vidtog julklappsutdelningen, som tillgick 

så att varje man fick dra .en lott och 'erhöll 

lotten tillhörande julgåva. Klockan 

23 serverades »julgröten» i form aven 

lättare måltid, s. k. midnattsmål, och julaftonen 

1933 var för legionärerna ett 

minne blott. 

Det är egentligen mest tyskar och skandinaver 

inom Legionen, som stå för julfirandet. 

De ha dekorerat salen med 

flaggor och diverse annat och hade icke 

heller glömt julgranen. Visserligen var 

den ej vår nordiska gran, men den var 

SOLDATHUMOR 

Det var regementsmöte på en lägerplats. 

Bataljonschefen ger' förutsättning 

för dagens övning och uppmanar löjtnant 

X att repetera. Det går mycket knaggligt, 

så att majoren undrar: 

- Jag tror löjtnanten är borta i dag. 

-- Ja, major, å jag var borta i går också, 

Vid en besiktning av sjukhusbyggna- 

derna !lå en lägerplats fann kasernoffice- 

ren följande inskription bakom en sängr; 

- Saliga äro de seglivade, ty de skola 

se utryckningsdagen. 

snarlik och det fattades varken julstjärna 

i toppen, glitter eller gnistrande bomullssnö. 

För de stora barn, som flertalet legionärer 

äro, fordras det hastiga övergångar 

från allvar till skämt och tvärtom, om 

intresset ej skall slappna, och icke ens en 

julafton bör gå enbart i religionens tecken. 

Så troppar manskapet av, Legionen 

går till vila och tystnadssignalen blåses. 

Men det är blott inom kaserner och baracker, 

som det är stilla och tyst. Från 

infödingsstaden för vinden med sig sorlet 

från mångtusende hesa röster och från de 

europeiska kvarteren skända restaurangernas 

dansmusik och kafeernas skrällande 

autopianon julnattens frid. 

Kapten B är på middag med dans. Mellan 

ett par danser sätter han sig med sin 

dam i en soffa. Därvid råkar han sätta 

sig på en flik av damens klänning och ber 

genast om ursäkt: 

- Förlåt, jag satte mig visst på toaletten. 

Doktor A ordinerade ofta Albyl. En dag 

då han efter slutad sjukvisit~P.r9P.skulle .,i 

sin bil återvända till sin bostad fick han' 

motorstopp. Då han stod och mixtrade 

med motorn kommer malajen Karlsson, 

ser betänksamt på bilen och doktorn och 

säger: 

- Ge'n en Albyl så går han! 

1.7

',R e g '9 rn e n t s rn u s e '9 t 

I kanslih~~et på Visborgs vslätt uppe i 

fjärde våningen har' den tillsatta musei- 

kommitten under någon månad varit sys- 

selsatt med att samla, katalogisera och 

ordna de föremål, som' hittills hopbragts, 

••c 

Som tillfällig museilokal användes f n det 

s k Krigsrättsrummet.rDet är 'regemen- 

tets förhoppning att så småningom f~(till- 

gång till en större.. och lämpligare lo- 

kal, t ex någon byggnad.rsom använts så- 

som expedition el!er':rb,os.tadl.mder'natio-, 

nalbeväringstiden.·~visning på en slik ' 

byggnad mottages ~ed'~a:cksamliet." : 

Museet, som från"första' stund rönt fÖr- 

. ~. , 

ståelse och välvilja, har redan haft glädjen 

mottaga flera värdefulla gåvor. Fvtmili- 

tärbefälhavaren,' gen~ralmajor Törng~en 

har sålunda skänkt bl a en översteuniform 

m/ä, med paradtillbehör, en generals- 

uniform m/23 samt den finska uniform 

han såsom fältmarskalk ',:Mannerheims 

~tabschef' bar i' 'linska 1 frfu.e'ts'kriget19l8. 

Ett flertal epåletter, sporrar, remtyg in m 

komplettera den ,'s~erl~en' värdefulla 

gåvan. Framlidna f~Öken 't.., M~ukow,do', 

nerade under sinvlivstid "en .officerssabel, 

ett flertal klacksporrar," pi:radsk~rp samt 

fotografier ocht~cknipg~;' 'vilkå tilllJ,~r,t 

översten i an~~nM:eukow ;{~'c:kt~an.~ 

nationalbeväring. 'Från. major.; Köhlers 

sterbhus har erhållits', en' huggäre., med 

balja, en rekognoseringsväska {tån i800- 

talet, paradskärp, : klacksporrar .och ',!!t 

~.'~ _ ':.t t. _' _.. ~ ,,;. 

l?a jag fr ~o',c~-'Vl~1:947:1~mft

MEDALJER 

PLAKETTER 

MÄRKEN 

HEDERSTECKEN 

SPORTPRISER 

KATALAG, TECKNINGSFÖRSLAG OCH 

OFFERT SÄNDES PA BEGÄRAN 

·WMIiM , 

ÖJTE~lÅNGGATAN 26 113671 

I T O C K H O L M . TEL- 21252Z 

Tag ;def RÄTTA 

~ -~; ~ ,""7 ,- t'a- --.'g- " -' :_ . ~ , 

,--. -- 

• , . I" 

I .: ) l r , .:.» {_," i .I 

~~ 

'r 

.. 

.' ' 

ANVÄND .. ,- 

VÅRT -.i 

HÖNSFODERI ,',' 

Gotländsk,a 

Laritmännens 

;'v_CczfJtr,alförczning 

, '! 

KLÄDTJÄNST 

Hästgatan 23 .:VISBY Telefon 2049 

SKRÄDDElRI;'..KEMISK TVÄTT 

·F ~~;~l,~N I'N G ' . 

Vällagrrad\ 0--5 T 

TI L L" J-UL'.·' -.,. -._,_. ---,.-- 

i Andel~/m'~i~'riets 

,but iker :',-r. ~".' 'o ,.. 

Adelsgatanzf 

j, 

- .:«: ·'TJr:~" " ~~Siiiii;: 

Klinttorget 8 

MellangatanT[ ' "; 

Strandgatan 25 o;.n 

: •. ",; ...•. '';;, A'"".,;· 

Sodervag 1 'C' .' ""o'c:'lr J~ ." ..._-t" f,;" 

'" J ' 

r ~, :6'c :;. n '!J, l.." 

~or_o'o·r

20 

----d'- 

Försäkrings A-B F Y L O I A Generalagentur 

meddelar alla slag av försäkringar 

Kontor: Rådhusplan 2, Visby 

Telefon 1169 

Insp. G. A. Hellströms bostad Vikingagatan 4 

Vid behov av 

Telefon 1432 

SRJ~IVMATERIEL, FOTOGRAFISK FILM, 

Reservoirpennor 

m. m. 

vänd Eder till oss och Ni blir alltid 

belåten 

,. 

Sylve Norrbys 

A.-B. 

Bokhandel, Visby 

Telefon 176 

Gör Edra inköp 

av Manufaktur, Specerier och Tobaksvaror, 

Tidningar och Tidskrifter m. m. 

hos 

F:a E. 0ACOBSSON 

VIS BORGS SL.li. T-T 

TOBAK 

PIPOR 

av de förnämsta märken och allt för 

rökaren. 

Böcker, tidningar, tidskrifter. 

Rakdon, tandcreme, hårvatten etc. 

PRESENTARTIKLAR. 

Herrar MILITÄRER gör Edra inköp hos 

A.-"S. Visby Tobaksaffärer 

Visby S:a Kyrkogatan 5 Tel. 18. 

(Portikhuset) 

Här nedan följer i sin helhet den lilla anekdot, som skulle 

skrivas in i korsordsmönstret med utnyttjande av de i 

mönstret redan intextade bokstäverna. Dessa redan förut 

sålunda kända bokstäverna har i lösningen kursiverats. 

Vid bridgebordet kom samtalet in på 

Korsords- 

frågan 

verkligt 

om ädelstenar 

täta och feta 

och juveler. Den 

damen i sällskapet 

lösning 

hördes då berätta: Mina diamanter har 

jag naturligtvis alltid i ett ammoniakbad, 

mina opaler badas: i mjölk, mina rubiner 

i rödvin och smaragderna i grön likör. 

Stämningen vid bordet blev ett ögonblick 

ganska besvärad men den lättade väsentligt 

när en av de yngsta utlät sig: Hemma 

hos oss kastar 'Vi pUtid bort ;uvelema 

de blir smutsiga. 

när 

FörloVDiD~sriD~ar ! 

Guld-, Silver- och 

Tennarbeten 

Juvelerare 

~. Winslröms Ellr I 

- STIG SWENSON - 

Tel. 246 

Säg det med blommor! 

Platsens största sortering av..årstidens 

BLOMMOR 

FRUKT och 

GRöNSAKER 

hos 

IRISDALS 

BLOMSTERHANDEL 

Hästgatan 19, Visby 

Tel. Affären 85, Bost. 916, Filial: Slite 111 

Rosens Bageri 

Söderväg Telefon 129 

REKOM MEN DERAS 

, 

Kameran och Filmen 

köper Ni bäst hos 

Holmerts 


Specialaffär i den fotografiska branschen 

Köp Eder RADIO hos oss! 

Vi föra de bästa märkesapparater 

som finnas i marknaden 

Ombud på Visborgs slätt: 

Tyghantverkare E. Vestergren, 

Signalverkstaden, Kasern III 

Moto rcentralen 

Visby Hemse

• 

Lys upp Ert hem 

med MOBLER från 

Gotlan~s 

fiskförsäljnin~slörenin~ u. ~. H. 

~i8~J 

Strömming 

Lax och fjällfisl( 

Torsl( och flundra 

Saltström ming 

Telefoner: . Telegr.-adr.: 

151, 1501 Gottandsfisk 

Got1an~sinlanteristerl 

Gör Edra inköp i 

I 18:s Handelsbod 

Intag Edra förfriskningar på 

I 18:s Marketenteri 

Behållningen tillfaller lägerkassan 

som är till för att öka Eder trivsel 

Slite~linien 

Reguljär godstrafik 

S lo c feh o I m -F å rö s u n d -$ I ite 

Godsanmälan: 

i Slite 

och retur 

Slite-Linien, tel. Slitecement 

i Stockholm 

Ancher o. Nordström A-B, tel. 600821 

iFårösund 

Slite-Linien, tel. 3 

21

• 

22 

Jakobsson & Engström A.-B., Skoaffär 

Adelsgatan 14 VISBY Telefon 68 

Ensamförsäljare för "JJialh" det svenska kvalitetsmärket 

Vi rekommendera vår stora sortering av 

RESEFFEKTER 

PARAPLYER 

LEKSAKER 

DAMVÄSKOR 

HATI'ASKAR 

BRIESBERGS 

St. torget 6 Reseffekt- och Leksaksaffiil' Tel. 686 

Edv. Olssons BROD rekommenderas 

Adelsgalan 38 VISBY Telefon 177 

Elektrisk armatur"'l från I-ELEKTRO-TJANST 

I i slor sorlering 1/ 

Infordra anbud å kraft- och belysningsinslallalioner Tel. 701 Wallers Plats - Visby Tel. 171 

DET ÄR GOD 

r 

huJuUlninlJ 

Om Ni skall sätta bo eller komplettera 

Edert husgeråd ha vi just det Ni önskar 

att köpa Eder - praktiska och moderna kvalikoa 

Ilieisoa ror! tetsvaror till låga priser 

~!!!~S 

S:a Kyrkogatan 4 Tel. 728 

ALL-REKLAM LJUSSKYLTAR TEXTNINGAR 

Atelje och Försäljning, 

VISBY 

S:t Hansgatan 38 BUTIKSINREDNINGAR 

SKYLTSTÄLL 

DEKORATIONER 

Telefon 2590 SKYLTMATERIAL INDUSTRISKYLTNINGAR 

VISITKORT 

TACKKORT 

FöRLOVNINGSKORT 

ltryckas fort och bro 

Elegan.tsortering i brevpapper - vid 

Nils Gutenwik & C:o 

S:t Hansgatan 30 Telefon 575 

köp präglas Edra in.itialer kOrlnadsfritt 

Cedergrens Bokförings- och Skrivbyrå 

Stora torget 7 VISBY Telefon 1184 

Bokföringsuppdrag - Bokslut - Deklarationer - Duplicering - Maskinskrivning 

-WAHLGRENS 

SKOAFFAR Telefon 9 

ALL-PRESS 

S:t Hansgatan 26, V IS B Y 

Skoreparationer 

Kemisk tvätt och Pressning 

Färgningar - Renoveringar Ring 603 

Stenkumlaväg 15 - VISBY av alla Edra kläder även Vi hämta - hemsända 

Mattor - Täcken - Skinn m. m. 

- < -- - .~-~-=== -

-F r itz L ö f qv ist 

Östragård Telefon Visby 1883 

LANTBRUKSMASKINER 

OLIVER TRAKTORER 

MANUS MJöLKMASKINER 

Fullständig service 

RESERVDELAR 

OIbr/LtonJ 

@ate om @o.ndi1O-[i 

J.lite 

TREVLIG LOKAL KAFFE och BRöD 

Beställningar mottagas tacksamt 

Telefon Slite 16 

Klippt 

Barsl(rapad 

Renhårig 

Permanentad 

blip 'Ni bäst hos 

Carl Haases 

Rak- och Frisersalong 


CJolland3infanleri3lerna 

intaga sina måltider bäst och billigast i 

Hotellet, Tingstäde 

TeL I 

GOT!' KÖK TREVLIGA GÄSTRUM 

Parkettgolv 

alla slag 

inläggas under garanti 

Maskinslipning och reparationer 

utföras 

K..nut Holmberg, Visby 

Södervärnsgatan 21 

Tel. 1049 och 250 

Rak- och Frisersalong 

Stig Olofsson 

VISBORGS SLÄTT 

Rekommenderas 

På ~estaurant 

Gute~ällare" 

Stora Torget 

äter Gotlandsinfanteristen bäst och billigast. 

Sara 

A.~B.Gotlan~s Mjölkbar 

Stora torget, Visby Telefon 81 

G O D M·A T 

- Låga priser - 

Öppet: Vard. 9-20 Sommartid: Vard. 8-20 

Sön- o. helgd. 13-18 Sön- o. helgdagar 13-18 

Den populära 

och trivsamma 

"BO~KHANDELN 

Wessman & Pettersson 

VlSBY 


~. 

Tapeter 

• °0 LINOLJA - OLJEFÄRG - KITT 

~ LACKFÄRG - SPACKELFÄRG 

FERNISSOR, PENSLAR i stor 

- - .- - sortering 

, 

, K n u t F al c k s Ef t r. 

Wallers plats Telefon 90 

23

• 

24 

Hrr Militärer! Intag Edra måltider på 

~~STAURAN{j ÖST~~PO~T 

Där får Ni alltid 

god, vällagad husmanskost och väl 

tempererade drycker till billiga priser 

HÄSTGATAN 20 TELEFON 911 

Hansson & Holms Glasmästeri 

Adelsgatan 30 - Telefon 1309 

R E K ~OM M E N D E R AS' 

BESÖK 

Kaffest~g~n, 'Södertorg 

Tel. '494 

GOT!' KAFFE, TE, MJöLK 

GOTLANDSINFANTERISTER! 

Gör Edra SKOINKöP i 

Goiikmders Sko- och Löderafför 

SÖDERVÄG Telefon 267 

Sten g'å rds 

Färg- och 

Tapetavdelning 

" 

Sjukvårds- och 

Parfymavdelning 

öSTERPORT VISBY 

TELEFONER'401 - 1446 

Största sortering av 

Sportpetser - Hederspriser 

i Guld, Silver, Nysilver samt ' Tenn 

Moderna Förlovnings-. och Vigselringar hos 

Juvelerare Ernst Swenson, S:t Hanspiån Tel. 403 

Hattar - Mössor - Pälsvaror 

Telefon 

75 Danielsons ~~:;pJatsl 

HARVATrEN, RAKVATTEN, RAKTVAL, 

TANDCREME, RAKBLAD, TOALETT- 

TVAL m. m. 

VISBY FÄRGHANDEL 

Ruth Elkertz 

Adelsgatan l Telefon 174 

Mjölk, Smör, Ost 

äro våra förnämsta födoämnen 

Specialite. H E R R G A R D S O S T 

Norra Gotlanos Mejeriförellin~ 

Tingstäde - Telefon 11, 81 

SLITEBADENS HOTELL 

l:sta klass MATSAL och KAFE 

Beställningar för större och mindre 

sällskap. anordnas. 

Fullständiga rättigheter. - Propra 

resanderum 

-,- Tel. 58, 120 - 

H~MS~ HOT~LL 

Första klass matsalar 

RESANDERUM 

REKOMMENDERAS 

Telefon 151 

ELSIE ANDERSSONS 

Tvätt- o. Strykinrättning 

Adelsgatan 18 VI S B Y Telefon 718 

REKOMMENDERAS 

s Ö d-r a K,. a f e e t Strumpor 

'. ' Inneh.: fru NinniGullin 

Södertorg, tel. 1199 Musik dagligen 

. . 

El{ O Tväft· och Strykinräftning 

S:t Hansgatan 45 VISBY Telefon 892 

HERRTVÄTT -- HUSHALLSTVÄTT 

HÄMTAR - HEMSANDER 

Vantar 

Halsdukar 

Allt i gotlandsylle 

hos 

GOTLAND.S. HEMSLÖJD 

S:t Hansgat. 21 Visby, Telefon 965.

SLITE 

tel. 85 

BORAS 

LAGRET 

AFFÄREN 

FöR 

EKONOMISKT 

FOLK 

VISBY 

S:t Hansgat. 35 

tel. 524, 564 

I folkförsörjningens 

tjänst 

An~elsslakteriet, HEMSE 

tel. 82 

under farofylld eller fredlig tid 

arbetar 

enskild 

handel 

till gagn för land och folk 

. 

Prima 

. 

veteelnäekont ••olle ••ade 

kött-, fläsk- och 

char-kuter-lva ••or 

till militär i fält och depå 

levereras från 

YiS~J 

Tel: Nanmanrop 

Alla militärer 

dricka med god smak 

läsked rycker 

från 

A.-B. 

Visby Bryggeri 

Namnanrop: Bryggeribolaget 

-.-_._--

Kan en cello spela första fiol? 

Absolut! I den orkester som består av det 

slags kvicktänkta, klåfingriga och slagfärdiga 

artister som heter dagspresskåsörer spelar 

Stockholms-Tidningens Cello första fiol. När 

Stockholms-Tidningen prasslar i brevlådan är 

Cello med - dagen är råddcd med ett glatt 

och vänligt, morgonhumör. 

Det som händer, händer i Stockholms-Tidnin- 

gen ~.. skildrat av snabba pennor. Skickligt, 

vaket, levande, fritt - som det anstår en stor 

daglig tidning där gamla anor ler förstående 

mot dagsjournalistikens hektiska men rytmiska 

och entusiastiska tempo. 

Vi kommer - Ni kommer till 

STOCKHOlMS- TIDNINGEN 

Visby 1946, - Viaby Tryckeri-A.-B.

Gotlandsinfanteristen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?