BOTTNISKA ANOR

BOTTNISKA ANOR
Medlemsblad för Vasa släkt­ och bygdeforskare r.f.
Nr 3 Mars 2013 Årgång 32 ISSN 0787-0167
Innehåll
­ Thorolf Aspholm, hedersmedlem (1)
­ Vad fordom timat (2)
­ Lodbössor i Molpe (2)
­ Årsmöte 20.2.2013 (3)
­ Folkbokföringens historia (3)
­ Fälbåt och rännstång (4)
­ En avrättningsplats i Malax (5)
­ Berit Öhman (6)
­ Rättelse till Tabell 12... (6)
­ Kerstin Lund (7)
­ Ännu en bild av Bekåli­Joss...(7)
­ Pirkko Vahtera (7)
­ Öppet hus i Arkivet...(7)
­ Ordförandespalten (8)
­ VSBF:s publikationer (8)
Kalender
Månadsmöte
i Berghemmet den 27 mars kl. 18.
Mikko Nykänen från Landsarkivet
berättar om digitala tjänster.
Styrelsemöte
i Lyan måndagen den 8 april kl. 17.
Bidrag till bladet bör inlämnas
senast fredagen den 12 april.
Vasa släkt­ och bygdeforskare
r.f. kallas till
månadsmöte onsdagen 27
mars 2013 kl. 18:00 i
Berghemmet.
På mötet behandlas
andra gången i stadgarnas
§ 16 ändring av föreningens
stadgar.
Före mötet berättar
Mikko Nykänen från Vasa
landsarkiv om Digitala arkiv,
söknings­ och beställningstjänst
Astia och infoplats
Portti.
Thorolf Aspholm, hedersmedlem
Föreningens styrelse beslöt
vid sitt sammanträde den
6 februari att utnämna
Thorolf Aspholm till hedersmedlem.
Thorolf hör till
de äldre i föreningen, men är
den som flitigast besöker
Lyan. Så gott som varje dag
sitter han där och skriver på
sin dator. Dels handlar det
om att föra in Vasabladets
dödsannonser i ett register,
dels håller han på och lägger
Thorolf Aspholm utnämnd och
hyllad som ny hedersmedlem
Foto: Rolf Lundqvist
sista handen vid sin utredning om släkten Frantz från Petalax där
Thorolf har sina rötter. Modern kom från Nyby och fadern kom
från kyrkbyn i Petalax.
I slutet av 30­talet flyttade familjen till Vasa där Thorolf gick i
skola. Efter studentexamen från Vasa svenska lyceum, studerade
han vid Åbo Akademi och fick arbete vid Tampellas fabrik i
Tammerfors som chefbibliotekarie och informatiker. I början på
80­talet kom han som bibliotekschef till kommunbiblioteket i
Malax.
1982 blev han medlem i vår förening och året efter blev han vald
till viceordförande. Ordförandeposten innehade han mellan 1985
och 1990. Under tiden i Malax ledde han flera kurser i släkt­ och
hembygdsforskning. Han renskrev då dokument från flera byarkiv,
bl a från Bergö, Molpe och Petalax. Dessa renskrivna dokument
utgavs som en avskriftsserie i vår förenings regi. I avskriftsserien
ingår även en förteckning över kollektmedel som i Härnösands
stift insamlats och utdelats till finländska flyktingar under åren
1717 – 1722. Thorolf tolkade och renskrev även dess förteckningar.
Han blev också föreningens stöttepelare i utgivningen av
Ätteläggen, föreningens publikationsserie där föreningens medlemmar
bidrar med sina forskningsresultat.
Redan under tiden i Tammerfors började han samla uppgifter
om sin släkt. Släkten Karlman, som är moderns släkt, finns utredd
i Ätteläggen nr 2, börjande från sidan 99. Utredningen om släkten
Frantz som Thorolf nu håller på att slutföra är släkten på faderns
sida. Hemmansnamnet kommer från mönsterskrivaren Frans
Persson. Thorolfs farfar bytte namnet Frants till Aspholm efter sin
vistelse i Amerika. Utredningen har under årens lopp blivit rätt
omfattande och i dagsläge finns tabeller på 1400 sidor.
Utöver släktforskning har Thorolfs intressen varit musik och
naturen. Han har varit en given rapportör till Vasabladet när de
första flyttfåglarna kommit på vårarna. Musiken kan han på grund
av nedsatt hörsel inte mera ägna sig åt.
Vi tackar och lyfter på hatten för Thorolfs arbete för föreningen.
LJ

VAD FORDOM TIMAT
spinnrockar av så gammal typ man har i varje
kommun och även nyare sådana, härvlar,
revstakar, vävstolar, nystfötter, kliftor, häcklor,
brottor, bandgrindar, träfat, filbunkar,
träflaskor, drickskannor, kärnor och filbyttor.
För att detta nu ej må stanna vid blotta
önskemål. Må varje lantmannagille giva i
uppdrag åt ett par personer att genast företaga
synegång i gårdarna för att uppspåra lämpliga
föremål av de här nämnda och teckna upp vad
som kan vara av intresse att känna till om varje
föremål. Genom denna åtgärd kommer man på
samma gång att få en grundstomme till
kommunens lantbruksmuseum. En del föremål
kunna säkerligen efteråt förvärvas av ortens
lantmannagille.
Till verket alltså! Vi ha lyckan att få äldre
redskap och föremål granskade och beskrivna
närmare av jordbruksprofessor Grotenfelt, som
lovat komma till Vasa för detta ändamål. Må vi ej
låta en onödig blygsamhet hålla oss tillbaka!
Österbottningarna ha aldrig behövt skämmas för
vad de gjort. Redan greve Per Brahe kunde vid sin
resa genom våra svenska kusttrakter 1639
iakttaga och anteckna: ”I Österbotten är ett
gudsfruktigt, civilt, idkesamt, troget och gott folk,
uti deras leverne och boningar nobiliteten många
annorstädes övergåendes.”
Gunne Lax
hette en rubrik, som ingick i Vasabladet
tidigare. I Kvevlax hade vi vår egen K. V Åkerblom,
som försåg dåtida Vasabladet med material av
varierande slag. Det finns en samling av K. V.
Åkerbloms alster i en speciell avdelning i
biblioteket i Korsholm och undertecknad, som
alltid varit intresserad av hembygdsforskning , har
besökt stället och kopierat många spaltmetrar av
det samlade materialet. Jag skall därför återge en
notis angående en planerad lantbruksutställning i
Vasa. Den var införd i Vasabladet 28.5.1914. Den
handlar inte enbart om lantbruksutställningen
utan i lika hög grad om oss finlandssvenskar. Så
här skrev Åkerblom:
Vid lantbruksutställningen i Vasa är det
meningen att få en uppvisning ej blott av nya och
moderna jordbruksredskap, utan också av äldre
sådana. Men ännu ha inga anmälningar inkommit
om utställning av äldre jordbruksredskap och
andra fornföremål ur lantbrukarhemmen. Detta
tyder på att den enskilda lantbrukaren ej tillmäter
en utställning av äldre lantbruksredskap någon
betydelse.
Det är inte första gången svenskarna känna
sig stora nog att kunna låta sina stoltaste bragder
falla i glömska. De lämna åt främmande att
berätta därom för eftervärlden. Endast ryska
krönikeskrivare ha fått berätta för eftervärlden
en sådan obetydlig sak som att svenska vikingar
grundade ryska staten. Här i Österbotten har
Lodbössor i Molpe
ingen råkat gottgöra vad svenska missionärer Jag läste med intresse Bengt Lerviks inlägg i Nr 1 av
förgätit, nämligen att beskriva huru och när den Bottniska anor rörande lodbössans utveckling från
kristna tron predikades i Österbotten. Genom 1600-talet till 1900-talet. Det föranledde mig att ta
denna försummelse ha historieskrivare nu full kontakt med den yngsta av tre bröder Strandberg,
frihet att förklara Österbottens kultur som mycket nämligen Ernst i Molpe. Han var med och tillverkade
ung i jämförelse med västra och södra Finlands, sälbössor som liten pojke då hans farfar
ehuru allt tyder på att den kan vara äldst. Nu stå ”serietillverkade” skjutvapnet.
våra jordbrukare i beråd att också låta Ernsts farfar, Nårskat Isak, var född på Bergö på
glömskans slöja falla över sina bragder på 1850-talet, gifte sig med en Molpeflicka som flyttade
Österbottens slätter: huru och med vilka medel de till Bergö. Senare kom familjen till Molpe och Isak
här bragt vida bygder i hög kultur.
började tillverka en ny typ av sälbössor (ny typ
Vid lantbruksutställningen borde varje åtminstone på vårt område). Han använde ca 120-150
kommun ha utställt det bästa och det sämsta cm långa järnstänger, tillverkade borrar i egen smedja
(omodernaste) redskap av samma slag, som inne i bostaden, anlade en borrställning som påminde
brukades t.ex. åren 1913, 1900, 1890, 1880, 1870 om en vanlig ställning för slipstenar den tiden. Sedan
och 1860 nämligen av plogar och harvar, gräftor, fick bröderna Ville, Sigfrid och Ernst, ”Nårskat
spadar, skovlar, grepar, skäror, liar och andra pojkan”, grabba tag om ”vevstången”, veva i sitt anletes
arbetsredskap. I varje kommun finnas ju nog svett så att borren for rakt genom järnstången.
äldre personer, som kunna giva säkra För de unga skolpojkarna var det ett långtråkigt, trist
upplysningar ända från 1860 om varje jobb, dagarna i ända. Andra pojkar lekte och simmade
arbetsredskap, huru det kom i bruk, vad det medan pojkarna Strandberg var bundna vid borrningen.
kostade, varifrån det kom, vem som gjorde det, Visst smet vi ibland under de uppehåll då farfar
varuti det visade sig bättre än de äldre redskapen slipade och härdade borren, men det var bara att
och huru mycket arbete man förmådde utföra om återvända när borren var vässad, säger Ernst. Farfar
dagen med det. Till denna samling kan vidare visste alltid var vi befann oss och ropade på oss.
fogas prov av andra äldre föremål, t.ex. Gubben var ju fenomenal som kunde styra borren, ca 5-
- 2 -

10 mm i diameter, genom de långa, späda järnstängerna
så att borren kom ut på rätt ställe i andra ändan av de
färdigt borrade bösspiporna, fortsätter Ernst. Och visst
var det fantastiskt!
Det var ju inte bara enstaka sälbössor som Isak
tillverkade, säger Ernst. Ibland fanns det ett tiotal
färdigt tillverkade, upplagrade på väggarna.
Tillverkningen skedde på kunders beställning och på
lager. Men sedan lätthanterligare vapen började
användas också i säljakten blev det sämre med
åtgången. Restlagret samlades in av museer och folk
som ville ha sälbössan som souvenir.
Rune Björkqvist
ÅRSMÖTE 20.02.2013
Protokoll fört vid Vasa Släkt­ och
Bygdeforskares årsmöte 20.02.2013 på
Berghemmet i Vasa. Närvarande 16
medlemmar.
§ 1 Föreningens ordförande Göran Fors hälsade
alla församlade välkomna och öppnade mötet.
Före de egentliga mötesförhandlingarna utsågs vår
mångårige medarbetare Thorolf Aspholm till
hedersmedlem. Han är ännu en mycket flitig
besökare i Lyan och han har innehaft flere viktiga
förtroendeuppdrag i föreningen.
§ 2 Mötet konstaterades vara behörigen sammankallat
och beslutfört.
§ 3 Till ordförande för mötet valdes Göran Fors
och till sekreterare Gunne Lax.
§ 4 Till protokolljusterare valdes Börje Snickars
och Rolf Lundqvist.
§ 5 Årsberättelsen, som ingått i medlemsbladet
behövde ingen närmare presentation. Den
godkändes i föreliggande form.
§ 6 Alf Burman presenterade bokslutet, vilket
visade vinst 1.159,63 euro och gav i övrigt en klar
bild av föreningens ekonomiska ställning.
Verksamhetsgranskarnas berättelse föredrogs och
antecknades för kännedom.
§ 7 Bokslutet fastställdes.
§ 8 De redovisningsskyldiga beviljades ansvarsfrihet
för verksamhetsåret 2012.
§ 9 I enlighet med styrelsens förslag höjdes medlemsavgiften
till 25 € . Beslöts att oberoende av om
man hör till Vasa släkt­ och bygdeforskare eller till
Vasanejdens släktforskare betalas endast en
medlemsavgift. Avgiftens storlek är densamma i
båda föreningarna.
§ 10 Göran Fors omvaldes enhälligt till ordförande
för år 2013.
§ 11 Likaså återvaldes viceordföranden Lisen Jåfs.
§ 12 Gustav Geust hade undanbett sig omval som
ordinarie styrelsemedlem och i hans ställe invaldes
Berit Öhman. Mandatperioden för ordinarie
- 3 -
styrelsemedlemman Gunne Lax utgår 2013 och för
Rolf Lundqvist 2014.
Bland suppleanterna var Marlene Ehnström i tur
att avgå och i hennes ställe invaldes Pirkko
Vahtera. Mandattiden för Anders Boucht utgår
2013 och för Inga Österblad 2014.
§ 13 Till ordinarie verksamhetsgranskare valdes Alf
Burman och Viking Åberg.
§ 14 Till ersättare för de ordinarie verksamhetsgranskarna
valdes Börje Snickars.
§ 15 Budgetförslaget för 2013 är detsamma som för
2012. Verksamhetsplanen är tillsvidare även
densamma men kommer att revideras när
föreningarna slutgiltigt gått samman. Det stundar
50­års jubileum och det kräver extra
arbetsinsatser.
§ 16 Kerstin Lund valdes till ny kassör för
föreningen. I början bistås hon av Alf Burman.
§ 17 Under denna paragraf framlades olika
förpliktelser, som ålägges Vasanejdens släkt­ och
bygdeforskare efter samgången. Verksamheten blir
naturligtvis gemensam, hyreslokalen på ABB:s
område är större och troligen är det den, som skall
användas tills annat alternativ hittas. Endast en
tidning kommer att utges och det blir
Släktspejaren. Bottniska anor utkommer sista
gången i april 2013.
IT­ansvarig i fortsättningen blir Rolf Lundqvist
men han behöver inte göra tidningen utan det
sköts av en arbetsgrupp. Försäkringarna skall ses
över och säkert kommer det emot andra saker när
verksamheten kommer igång.
§ 18 Stadgarna för Vasanejdens släkt­ och
bygdeforskare r.f., version 13.12.2012 godkändes i
presenterad form.
§ 19 Under övriga ärenden noterades att öppet hus
skall hållas på ABB:s område den 6.4.2013 i den
lokal, som skall bli vår hemvist. .
På mötets vägnar:
Göran Fors, ordförande
Gunne Lax, sekreterare
Justerat:
Börje Snickars
Rolf Lundqvist
Folkbokföringens historia
I Lyan finns ett häfte som Riksskatteverket i
Sverige gett ut: Den svenska folkbokföringens
historia. Författaren är Arvid Wannerdt och det är
en artikelserie som tidigare publicerats i RSV Info
åren 1979­82. Jag började bläddra i häftet och såg
att det för oss släktforskare fanns mycket av
intresse.
På prästmötet 1608 uppmanade ärkebiskopen
Olaus Martini, efter tysk förebild, prästerskapet

att föra bok över alla barndop, vigslar och tillstånd efter Stora ofreden skulle inte få bli känt.
trolovningar. Någon allmän efterföljd fick detta Hög dödlighet, penningbrist och missväxt rådde i
inte.
landet. Då befolkningsstatistiken sammanställdes
1686 kom en ny kyrkolag. I den lagen angavs blev den höga dödligheten ett bekymmer. Nu fick
noggrant vilka anteckningar som skulle föras. I man upp ögonen för sjukvården och dess
kyrkböckerna skulle framkomma vad kyrkan ägde, betydelse. Resultatet blev att läkarna fick bättre
löst som fast, kyrkans inkomster och prästgårdens utbildning, ett större antal barnmorskor ut­
inventarier. Bänklängderna i kyrkan skulle framgå bildades och flera sjukhus inrättades.
och vilka förändringar som skett under åren. Mantalskommissarierna hade fram till 1779
Hade det förekommit tvistemål angående hand om folkbokföringen sedan blev härads­
placeringarna behövde det inte nämnas, ty det skrivarna ansvariga.
hörde till ”werldzlig Rätt”. Vad som beslutits i En ny mantals­ och skattskrivningsförordning
sockenstämman och vad som tilldragit sig i bygden kom år 1812. Om den också tillämpades i Finland
bestående av ens eller annans onda som goda och i så fall hur framkommer inte i detta häfte jag
bedrifter skulle framgå. Brudfolk med deras hämtat mina anteckningar ur.
föräldrars namn och orter skulle nämnas. Alla Från Befolkningsregistercentralens sida på
barn, äkta som oäkta, skulle upptas i längderna. nätet hittar jag uppgiften att systemet med
Deras föräldrars och faddrarnas namn och när mantalsskrivningen hölls i stort sett oförändrad
barnet var fött och döpt. De avlidnas namn som i från 1700­talet till 1950­ 60­talet. Efter att lagen
kyrkan eller på kyrkogården blev begravda samt moderniserats inrättades Befolkningsregis­
deras ålder och stånd skulle nämnas. In­ och tercentralen 1969. Några år senare datoriserades
utflyttningar skulle också bokföras. Varifrån de registret.
kom och vart de flyttade. Alla dessa anteckningar
Lisen Jåfs
skulle vara i ordning då biskopen kom på
visitation.
Det som inte nämns i denna kyrkolag var Fälbåt och rännstång.
förhörslängderna och anteckningarna om
av
nattvardsgång, men som ändå fick stort utrymme i
kyrkböckerna. Villkor för nattvardsgång var ju att
Sverre Boucht
man kunde ”Fadher wår, Troon och Bodhorden”, Intill slutet av 1800­talet var de österbottniska
därför infördes kolumner även för detta i fälbåtarna försedda med råsegel och därför rätt
kyrkboken så att prästen snabbt skulle se vars och dåliga seglare. Vid senaste sekelskifte övergick
ens kunskapsnivå.
man till gaffelrigg. Till en början var gaffelseglet
Sedan det stadgats att prästerna skulle föra bok lågt och brett, men numera har fälbåtarna hög rigg
över födda, döda, in­ och utflyttade skulle de med gaffeln längre än bommen. Genom den nya
närvara och även ställa kyrkböckerna till riggen har fälbåtarnas segelförmåga förbättrats.
förfogande vid mantals­ och skattskrivningen. Det Utom för segling använde fälmännen storseglet
ansågs att de bäst kände sin församling. Prästerna även för att underlätta dragandet av båten på is i
protesterade över denna närvaroplikt. akterlig vind. Ett råsegel är därvid ur balans­
Sockenborna förväntade ju sig att deras präst synpunkt ändamålsenligare än ett gaffelsegel. För
skulle vara solidarisk med dem i tvistiga frågor. att få bättre jämvikt på båten, när den skall dragas,
Men lojaliteten med överheten var för prästen en ta fälmännen lös
självklar plikt.
bommen och gaffel
Dragkampen mellan mantalskommissarierna (klo­ och halshor­
och prästerna om uppgifterna i kyrkböckerna, som nen) från masten
underlättade kontrollen vid mantalsskrivningen, och hissa upp seglet
fortsatte långt in på 1700­talet. De civila förom masten.
myndigheterna avgick ändå med segern i den Bommens båda
konflikten.
ändar angöres med skot vid bakstammen.
För att få en exakt befolkningsstatistik Sålunda anbringat arbetar storseglet som ett
inrättades tabellverket 1749. Grunduppgifterna råsegel. Å den första fotografin ses ett fälbålag från
hämtades från församlingarna. Prästerna fick Norra Vallgrund dragande sin båt vid Valsörarna
tabeller som noggrant skulle ifyllas. Barnens kön våren 1926.
skulle framgå och för de avlidna skulle förutom Den enskilde fäl­
kön och ålder även dödsorsaken framgå. På så vis mannens viktigaste
skulle myndigheterna kunna bilda sig en fortskaffningsmedel
uppfattning om invånarnas antal och är den vanligtvis
hälsotillstånd. De till tabellverket inkomna med tunn plåt
uppgifterna ansågs vara en statshemlighet. Rikets
- 4 -
undertill beklädda

ännstången.
Tidigare användes
den uteslutande som
skida. Skytten stod
med ena foten på
rännstången och
drev den framåt
genom att sparka med den andra foten och staka
med väckarn, såsom den andra fotografin visar.
Eventuellt byte drog man till båten med kälke eller
på tvenne bredvid
varandra lagda
rännstänger. Den
tredje fotografin,
tagen den 10 januari
1927, visar huru en
väldig vikarsäl
drages till Valsörarna.
För omkring 20 år
sedan har fälmännen
börjat använda rännstången
som sparkstötting.
På rännstången
har anbringats
en nedfällbar bank
eller stolpe. Genom
denna anordning kan
skytten bekvämare ta
sig fram. Mången har
dessutom på främre
delen av rännstången
fäst tvenne tunna
bräden av omkring en
meters längd och något smalare än själva
rännstången. Bräderna är snedkantade och ligga,
när de är utvikta, icke vågrätt utan snett uppåt för
att icke vidröra isen. Har fälmännen skjutit en säl,
viker han ut brädena och kan då ensam
transportera sitt byte (bild 4).
Den sista fotografin visar en 17­årig sälskytte
från Replot som sparkande på rännstång våren
1942 tar sig ut till Ritgrunds lotsplats.
Inlämnat av Anders Boucht
Ritgrund
Foto: Anders Boucht
- 5 -
En avrättningsplats i Malax
Genom kungörelse såväl i Malax moderkyrka
som i Solv och Pörtom kapellkyrkor hade samtliga
socknebor blivit sammankallade till
socknestämma i Malax den 13 maj 1817 för
behandling av ett något ovanligt ärende: utseende
av en avrättningsplats. Till stämman infunno sig
en del Över­ och Yttermalaxbor, men från Wargö
by (= Bergö) var ingen tillstädes; såsom
befullmäktigat ombud för Pörtom kapellbol infann
sig bonden Anders Svart samt för egen del
bönderna Erik Lång och Johan Dunder; från Solv
närvoro mästaren och hemmansinnehavaren
Fredrik Emanuel Schultz, nämndemännen Isak
Klockars och Matts Major samt skattebönderna
Magnus Näsman och Abraham Helgas.
Först upplästes en till länsmannen och
sockenskrivaren Erik Udd anländ resolution med
anmodan att uti socknestämma höra
socknemännen angående redan nämnd
angelägenhet varefter Pörtomborna Erik Lång och
Johan Dunder tillfrågades, om de ville av Stina
Långs eller av Anna Maria Ahlqvists torpjord,
såsom nära allmänna landsvägen belägen, lämna
någon mark till nämnda avrättningsplats, vartill
Lång och Dunder svarade, att den mark, som
tillhör dessa torpställen, vore så liten och
inskränkt, att den till dessa torp kunde behöva
uppodlas, och att den ej tillhörde deras hemman,
utan vore bytt av andra, varöver de åtogo sig från
lantmätarekontoret skaffa bevis. Anders Svart
framhöll så som Pörtom kapellbors begäran, att
avrättningsplatsen skulle vara mitt uti socknen
samt vid stora landsvägen. Johan Dunder ingav en
av brukspatron Olof Sjöberg för intagning i
protokollet författad skrivelse av följande innehåll:
Under resor här i landet och i flera provinser i
Sverige är observerat, att avrättningsplatser varit
anlagda längre från byarna, men merendels vid
allmänna vägar. I de författningar, som jag sett,
finns ingenting därom förordnat, sedvanan har
dock befästat det. Såsom tjänligt ställe för den här
i socknen nu erforderliga avrättningsplatsen får
jag uppgiva ett ställe norr om Helenelunds
nybygge, där en skogsbacke finnes, på tvenne
sidor omgiven av mosse, lagom långt från
landsvägen. Ävenledes 3/8 mil norr om
Johannesdal vore ett passande ställe. Vem än
dessa marker månde tillhöra, så lär intet stort
utrymme hehövas, men skulle ägaren icke vilja
tillåta det, så kunde ett halvt tunnland, eller så
mycket som behöves av ägaren köpas, vartill
häradets andel i sakören kunde användas, eller i
brist därav medel genom sockneborna
sammanskjutas.
Beträffande det förslag som Malaxborna enligt
hörsägen gjort, att avrättningsplatsen skulle utses

här i Pörtom av den anledningen att
missgärningen är här begången, må sägas: Alla
brott och laster ha sin upprinnelse av människans
uppfostran, men icke av stället där brottet utövas.
Något tjänligt ställe vid landsvägen finnes ej, här
är så tätt bebott och var och en äger sin jord.
Några tunnland odisponerad kronojord emellan
bruket (Berga glasbruk) och Dahlbo­åkern, i alla
hänseenden otjänlig med hänsyn till sitt läge, är
mig lämnad som vederlag för den mark Granholm
vann från mitt Ahlholms hemman. Där tillåtas
inga hyggliga anläggningar eller avrättsplatser.
Om någon odisponerad kronomark på tjänligt
ställe inom socknen ännu finnas, må
vederbörande uppgiva.
Över­ och Yttermalax­ samt Solv kapellbor voro
ense om följande svar: Som Pörtom kapell i
kyrkligt avseende hör till Närpes pastorat och
följaktligen, om de trenne kvinnspersoner från
Pörtom skulle komma att undergå dödsstraff för
begånget mord, de samma då av Närpes och
Pörtom prästerskap skulle till avrättningsplatsen
utföljas, vore det lämpligt, att denna
avrättningsplats bleve i Pörtom, varest ett tjänligt
ställe är % mil söder om byn å en liten backe.
Skulle något sådant ohyggligt brott bliva förövat
inom Malax och Solv byar, vill de å tjänligt och
lämpligt ställe inom deras ägor utse
avrättningsplats. Herr patron Sjöbergs påstående
ansågo socknemännen ej förtjäna bemötande
såsom alldeles orimligt.
Protokollet är å samtliga Malax socknemäns
vägnar undertecknat av F.E. Schultz, Anders Svart,
Isak Klockars, Matts Major, Israel Johannesdal,
Erik Paxal, Anders Storm, Erik Stolpe, Johan
Thure, Johan Kaas, Johan Orre och Israel Ahlskog
samt (in fidem protokolli) Erik Udd.
Vid sockenstämman i Malax den 12 juli 1817
upplästes enligt protokollet: Hans Kejsel.
Majestäts Höga Befallningshafvandes Utslag
hvaruti Malax moderkyrkolän är ålagt tillhålla
Galgplats, då den blev utsatt på gästgivaren Johan
Skogs mark mot en betalning av 25 riksd.
Riksgäldsmynt. Vid samma stämma ordnades om
näver, tjärtunnor och skjuts till stället.
Enligt senare protokoll har Mårten och Johan
Vias uppburit för avrättningsplatsen 25 riksdaler
och särskilda personer ersättning för levererade
tjärtunnor, plankor m.m.
Ifrågavarande avrättning hörde till de sista som
förkommit i vårt land, enär sedan dess dödsstraffet
i allmänhet utbytts mot deportation till
Sibirien eller livstids tukthus (Signaturen) Krs.
Hembygdsspalten i Wasa posten 12.08.1930
Renskrivet 05.02.2013 av Inga Österblad
- 6 -
Berit Öhman, ny ordinarie styrelsemedlem
Jag heter Berit Öhman (f. Peltonen), född i Åbo
och uppvuxen i Vasa. Har bott och studerat i Åbo
och Helsingfors till 1982 då jag flyttade tillbaka till
Vasa. Jag är bibliotekarie och agro­forst kand. från
Helsingfors universitet. Har arbetat på olika
bibliotek, nu senast på Vasa vetenskapliga
bibliotek Tritonia, främst med de historiska
boksamlingarna bl.a. Vasa svenska lyceums skolbibliotek.
Arbetet med de gamla boksamlingarna
har förstärkt mitt intresse för bokhistoria. De
bokhistoriska studierna har sedan lett till
forskning i person­ och släkthistoria och
lokalhistoria. Jag drev mellan åren 1990­2003
antikvariatet Lafkan. Numera innehar jag ett
nätantikvariat, Öhmans antikvariat. Jag är gift och
har tre fullvuxna barn. Blev medlem i Vasanejdens
släktforskare och Vasa släkt­ och bygdeforskare för
några år sedan för att träffa likasinnade och kunna
använda föreningarnas arkiv och bibliotek. Jag har
suttit ett par år i styrelsen för Vasanejdens
släktforskare och numera också i Vasa släkt­ och
bygdeforskare. Jag ser fram emot att fortsätta
arbetet i föreningen men också att hinna forska i
min egen släkt.
Rättelse till Tabell 12 sid. 4 i januarinumret
Tabell 12
V Matts Mattsson BORG
f. 12.12.1766, d. 22.3.1839. Bonde på Borg.
Föräldrar: Matts Andersson BORG, f. 8.6.1727, d.
13.3.1798 och Anna Ericsdr NICULA, f. 19.2.1727,
d. 4.6.1808.
Maka: 17.10.1788 Närvilä
Brita Johansdr HAKALAX
f. 4.3.1765, d.6.8.1839. Bonde på BORG
Föräldrar: Johan Mattsson BROÄNDA/
JUBBILA/HAKALAX och Magdalena Johansdr
FRISK f. 24.5.1735., d. 26.6.1805.
Barn:
Magdalena BORG, f.30.3.1793, d. 6.11.1843
...

Kerstin Lund, vår nya kassör Pirkko Vahtera, ny styrelsesuppleant
Jag är född i Korsholm. När jag var två år
flyttade min familj till Nykarleby, där jag växte
upp och gick i skola. Efter studentexamen började
jag studera elteknik vid Vasa Tekniska läroanstalt
i Vasa. Efter 4­års studier utdimitterades jag 1978
som elingenjör. Under studietiden hade jag gift
mig med en Jakobstadspojke och efter att jag fått
min examen beslöt vi oss för att bilda familj. Det
föddes tre barn i raskt takt och jag ville stanna
hemma med barnen så länge de var små. Istället
för att söka mig ut i förvärvsarbetet startade jag
1983 min bokbindarfirma tillsammans med en
bekant. Efter ett år gick vi skilda vägar och jag
fortsatte ensam att utveckla bokbindningen.
Studierna till elingenjör var inte helt bortkastade
eftersom jag på grund av de kontakter jag fått i
skolan kunde börja binda in ingenjörsarbeten. De
andra läroanstalterna hakade på och gjorde att
min firma fick ett ordentligt uppsving.
Mitt intresse för släktforskning väcktes, när
släktingar hittade en kappsäck full med
släktforskardata, som hade samlats ihop av min
mans mormor. Ingen ville ta sig an materialet så
jag lovade att se på det och intresset var väckt. Jag
anslöt mig till Vasanejdens Släktforskare för att
lära mig mera om hur man kan använda
dataprogram och hur man söker efter material och
har sedan 2010 varit kassör i föreningen.
Ännu en bild av Bekåli­Joss inskickad av
Marlene Ehnström.
- 7 -
Jag heter Pirkko Vahtera, är född i Vasa,
pensionerad 1999 från VCS efter 35 års arbete. Har
två söner och 8 barnbarn. Forskat sedan 1984 och
varit medlem i föreningarna sedan 1990­93.
Farföräldranar kommer från Alahärmä­Evijärvi­
Kauhava­trakterna och morföräldrarna runt
Alavus. Har forskat mest i Syd­Österbotten, men
har rätt mycket i databasen också från andra delar
av landet. Varit sammankallare för den finska
sektionen sedan 2000. Fortsätter att forska på
heltid.
Öppet hus i Arkivet lördag 6 april
Alla intresserade är välkomna att bekanta sig
med släkforskarnas mötes­ och samlingslokal
Arkivet på öppet hus lördagen 6 april kl. 12.00 ­
16.00.
På plats finns föreningsmedlemmar som förevisar
samlingarna.
Dubbletter ur båda föreningarnas bibliotek
finns till salu till förmånliga priser.
Arkivet finns på Formarevägen 1 H i Strömberg
Park i undre planet i första byggnaden till vänster
från Kopparporten. (Den port där bensinmacken
finns.) Parkering sker lämpligast på parkeringsplatsen
intill kopparporten.
Närmare information finns på på kartan.

Ordförandespalten
Årsmötet hade vi 20
mars. Ordförande och
viceordförande blev
omvalda. Som nya
medlemmar har vi Berit
Öhman som ordinarie och
som suppleant Pirkko
Vahtera. Och som ny
kassör har vi Kerstin
Lund. Jag vill här tacka
både Marlene Ehnström
och Gustav Geust för sin
insats i styrelsearbete
samt Alf Burman för sitt mångåriga arbete som
kassör. Alf har vi i fortsättningen som
verksamhetsgranskare till sammans med Viking
Åberg. Vi har med andra ord funktionärer som varit
aktiva i båda släktforskarföreningarna.
Angående sammanslagningen har Vasanejdens
släktforskare sitt andra beslutande möte om
upplösning av föreningen 25 mars. Efter det börjar
det verkliga arbetet med sammanslagningen. Passa
på och kom på öppet hus till Arkivet lördagen 6 april.
Så får du bekanta dig med Arkivet.
Resterande två månadsmöten denna vår kommer
att handla om digitala arkiv. I mars får vi besök av
Mikko Nykänen från Vasa landsarkiv som berättar
om arkivverkets digitala tjänster. Och i april besöks vi
av Kari­Matti Piilahti från Finlands Släkthistoriska
Förening (FSHF) som berättar om föreningsverksamhet.
Samtidigt kommer vi att diskutera vad
som kan göras av oss för att förbättra situation
angående digitaliserat material på nätet från våra
trakter. Utfärden i maj kommer att gå norrut. Mera
om detta i nästa tidning.
Medlemsavgiften förfaller till betalning i april. Ni
som har varit medlemmar i båda föreningarna, var
noggrann så ni betalar avgiften bara en gång till den
”nya” föreningen.
Vi ses på månadsmötet onsdagen 27 mars. Med
förväntningar om ett intressant fortsatt arbetsår
inom släkt­ och bygdeforskning.
Göran Fors, ordförande
Medlemsavgiften för år 2013 förfaller till
betalning inom april månad!
- 8 -
VSBF:s publikationer
Ätteläggen Nr 1, 1981 80s. 2€
Ätteläggen Nr 2, 1985 152s. 2€
Ätteläggen Nr 3, 1990 136s. 10€
Ätteläggen Nr 4, 1992 152s. 10€
Ätteläggen Nr 5, 1993 114s. 10€
Ätteläggen Nr 6, 1995 150s. 15€
Ätteläggen Nr 7, 1996 106s. 13€
Ätteläggen Nr 8, 1998 164s. 15€
Ätteläggen Nr 9, 2005 189s. 17€
Ätteläggen Nr 10, 2002 205s. 17€
Ätteläggen Nr 11, 2004 163s. 17€
Ätteläggen Nr 12, 2007 234s. 17€
Ätteläggen Nr 13, 2009 143s. 20€
Register till Ätteläggen Nr 6, 1997 57 s. 8€
VSBF:s avskriftsserie nr 1, 1986, 36 s. 2€
VSBF:s avskriftsserie nr 2, 1988, 56 s. 2€
VSBF:s avskriftsserie nr 3, 1990, 105 s. 2€
VSBF:s avskriftsserie nr 4, 1992, 52 s. 2€
Vasa släkt­ och bygdeforskare r.f.
Adr: Klemetsögatan 11 A 26, 65100 Vasa
Aktia Bank IBAN: FI 15497010 40041150
BIC: HELSFIHH
Kvevlax Sparbank IBAN: FI 49495810
20093367 BIC: HELSFIHH
http://www.vsbflyan.net
vsbf@netikka.fi
Ordförande Göran Fors
Suomentie 1, 66400 Laihela
tel. 050­334 2307
Sekreterare Gunne Lax
Norrminnevägen 26, 66540 Petsmo
tel. 06 359 1628
Kassör Kerstin Lund
Dollisbackvägen 13, 65610 Korsholm
tel. 06 322 2164
Red.sekr. Rolf Lundqvist
Kalvholmsvägen 343, 65630 Karperö
tel. 06 359 1655, 0500­166 430
e­post: rhl@netikka.fi