Samhällsekonomiska aspekter och mått på hållbar utveckling

Svenska studier på området inkluderar Sofia Ahlroths licavhandling (Ahlroth (2001),
Lars Bergmans (Bergman (2002)) analys av svensk NNP med fokus på svavelutsläppens
kostnader samt arbeten kring skogens gröna guld. Långtidsutredningen beräkning av grön
NNP visade att miljöskador är ca 22 miljarder per år, men då saknas miljögifter,
strålning, biodiversitet och växthuseffekt. LU 2003/04 menar att de sammanlagda
miljöeffekter är små och att de ej har ökat mellan 1993 och 1997 och landar i slutsatsen
att ”Sverige kan bedömas ha en långsiktig hållbar utveckling”. Dessa arbeten har vissa
kopplingar till FN:s arbete. FN publicerade 1993 en manual för arbetet med gröna
räkenskaper, se FN (1993), ett arbete som fortsatt och det finns nu en andra version av
detta. Tillämpningar av systemet finns bl a för Mexico (Tongeren et al 1996)).
Den mest kända tillämpningen av gröna räkenskaper är Repetto et als (1992) studie av
Indonesiens ekonomiska utveckling. Den visade att BNP växte med ca 7 % medan den
justerade varianten av BNP, där man tog hänsyn till depletion av oljetillgångar, skogsavverkning
och erosion var ca 4 %. Bland andra utländska empiriska studier kan
nämnas Angeles & Peskin (1992), en detaljerad studie kring Filippinernas ”gröna
nationalprodukt”. I en färsk studie har Atkinson, Hamilton & Nalvarte (2004) studerat
grönare räkenskaper för Peru, med särskilt fokus på avskogning i Peruanska Amazonas.
I en del av studien har man också beräknat genuint sparande. Författarna finner att det
genuina sparandet är positivt, trots avskogningen, men pekar på att osäkerheterna i
skattningarna är stora. Sparandet per capita är USD 58, vilket mycket väl kan vändas
till en negativ siffra med andra antaganden.
Tillämpbarhet i Sverige
Sverige har officiellt mer eller mindre övergivit ”grön NNP”, i bemärkelsen att
Konjunkturinstitutet avvecklat sitt miljöräkenskapsprojekt.
2.4.3 MiljöKuznetskurvan
Världsbanken presenterade i sin årliga rapport 1992 ett antal diagram kring sambandet
mellan miljökvalitet och ekonomisk tillväxt (World Bank (1992)). Diagrammen visade
i flera fall att när ett land har nått en viss inkomstnivå minskar utsläppen; länder tycks
kunna växa sig ur miljöproblemen. Sambanden, eller kurvan som beskriver sambandet
mellan utsläpp och BNP, kom senare att döpas till ”miljöKuznetskurvan”, efter den
amerikanske ekonomen Simon Kuznets, som studerade sambandet mellan inkomstfördelning
och BNP.
De samband som illustrerades av Världsbanken har följts av ett stort antal artiklar där
olika forskare nyanserat bilden av sambandet mellan miljö och tillväxt på olika sätt. I
många fall har paneldata kunnat utnyttjas, där utvecklingen för flera typer av utsläpp och
länder följs över en längre tidsperiod. Grossman & Krueger (1994) är ett av de mer kända
bidragen till den empiriska litteraturen. Studien var ett bidrag till utvärderingen av
36