Samhällsekonomiska aspekter och mått på hållbar utveckling

långsiktiga möjligheter; jordbrukets produktivitetsutveckling bottnar kanske i att vi
alltför snabbt urgröpt möjligheterna till en långsiktig hållbar produktion (se Crosson
(1993)). Hur som helst ger konventionella framgångsmått en bild som kan behöva
kompletteras, vilket är en bärande tanke i litteraturen kring hållbar tillväxt. BNP ger
långt ifrån en komplett bild av långsiktigt bärkraftig utveckling, vilket är ett problem
om BNP är det enda index på ett lands framgång som används för långsiktig ekonomisk
planering.
I nästa avsnitt skall vi se närmare på diskussionen kring hållbarhetsindex och hur dessa
kan inlemmas i ett informationssystem som ger en bättre bild av ett lands utvecklingsmöjligheter
på sikt. Det är lämpligt att inleda med en fokal punkt i debatten kring
hållbar utveckling, nämligen begreppen svag och stark hållbarhet. Den diskussionen
tydliggör att det inte finns någon konsensus kring hur hållbar utveckling bör definieras,
ens bland ekonomer, något som är värt att komma ihåg när vi fortsättningsvis
preciserar hållbar utveckling med hjälp av modern ekonomisk teori.
2.2.1 Svag och stark hållbarhet
En fråga som kommit att bli central i många diskussioner kring hur hållbar utveckling
bör definieras gäller substituerbarhet. Frågor kring substituerbarhet illustrerar också
spänningar mellan ekonomer och naturvetare å ena sidan, men också mellan olika
ekonomiska teoribildningar (neoklassisk ekonomi och ekologisk ekonomi t ex).
Låt oss dela upp samhällets kapitalstockar i fyra grupper: Kr = realkapital, Kn = naturkapital,
Kh = human-kapital och Km = socialt kapital. Dessa används för att ”skapa”
välfärd i dess vidaste mening. I en mer detaljerad framställning hade det varit särskilt
intressant att diskutera naturkapitalets funktion i ekonomin; de s k ekosystemtjänsterna
har rönt stor uppmärksamhet. I den summariska beskrivning som här görs antar vi för
enkelhetsskull att de många livsnödvändiga ekosystemtjänsterna helt enkelt ingår i
naturkapitalet. Det faktum att dessa tjänster inkluderar klimatreglerande funktioner,
genetisk information, råvaror o s v inkluderas bör givetvis penetreras i en mer
detaljerad framställning. Vilka av dessa tjänster som är utbytbara, eller som kommer att
kunna bytas ut när den tekniska utvecklingen går framåt, är en fokal punkt i
diskussionen om hållbarhet och går under beteckningarna svag resp. stark hållbarhet.
Svag hållbarhet utgår ifrån att samhällets totala kapitalstock kan skrivas som K = Kr +
Kn+ Kh + Km och att utvecklingen antas vara hållbar om K inte minskar (se Solow
(1986)).
Svag hållbarhet innebär att utvecklingen är hållbar om vi endast konsumerar
räntan på vårt samlade kapital: kapitalstockarna är fullt substituerbara. En
minskning av naturkapitalet kan t ex kompenseras via en ökning av realkapitalet.
24