Samhällsekonomiska aspekter och mått på hållbar utveckling

tion och miljökvalitet. Problemet med denna definition är att den inte nödvändigtvis
tillåter minskad konsumtion i en given period. Den generation som sparar för framtiden
avstår från konsumtion som bidrar till välfärd. Istället för att investera i järnvägar,
vattenkraft och annan infrastruktur, kunde våra farföräldrar istället ha konsumerat mer.
Frukterna av detta sparande kunde kommande generationer njuta av, men om ”hållbar
utveckling” tolkas som att välfärd i varje period inte får minska, riskerar vi alltså att
låsa fast ett land i en fattigdomsfälla.
En annan definition utgår, som nämnts, istället från möjligheterna att hålla den samlade
resursbasen, eller kapitalbasen, konstant. Samhällets kapital består dels av realkapital,
dels av naturkapital, men också av humankapital och i några varianter även av s k
socialt kapital. Vi återkommer till en mer detaljerad diskussion av detta nedan.
Den idag kanske mest accepterade definitionen utgår ifrån summa välfärd över alla
generationer. Om summa välfärd inte minskar i varje tidpunkt betraktas utvecklingen
som hållbar. Eftersom vi betraktar en summa, kan den vara positiv även om den innehåller
negativa komponenter. Sålunda tillåter denna definition att välfärden minskar i
en period. Den baseras på ett vidgat förmögenhetsbegrepp och vi skall återkomma till
detta i avsnitt 2.3.1. Det visar sig nämligen att ett tillräckligt villkor för att summa
välfärd skall växa är att kapitalstockarna totalt sett inte minskar, d v s att nettoinvesteringarna
sett över alla tillgångar är positiv.
Men innan vi går vidare låt oss kort nämna några mer allmänna uppfattningar om vad
hållbar utveckling kan innebära och kort reflektera över nyttan med alternativa framgångsmått.
Den norske ekonomen Geir Asheim föreslår att hållbar utveckling bör uppfattas
som: ”A requirement to our generation to manage the resource base such that the
average quality of life we ensure ourselves can potentially be shared by all future
generations.”
Arrow, Dasgupta och Mäler (2003) anser att hållbar utveckling väsentligen bör uppfattas
i termer av ekonomins produktionsmöjligheter. Med andra ord, utvecklingen är
hållbar om ekonomins produktionsmöjligheter (i vid mening) växer över tiden.
Aronsson, Löfgren & Backlund (2004) och Pezzey & Toman (2002) ger värdefulla
sammanfattningar av den ekonomiska litteraturen i ämnet.
BNP används fortfarande som ett index på utveckling och eftersom BNP växt kontinuerligt
under 100 år (med ungefär 2 %) ställer många ekonomer sig frågande till
varför det behövs alternativa framgångsmått. De flesta människor har ju trots allt fått
det mycket bättre under de senaste 100 åren. Dasgupta (2004, sid. 1716) menar att
ekonomer i allmänhet ser ganska njuggt på natur- och miljöresurser och att fokuseringen
på BNP är olycklig. Makroekonomiska prognoser inkluderar vanligtvis inte
miljö- och naturresurser, vilket kan ge en felaktig bild av ekonomins långsiktiga
förmåga att generera välfärd. Måhända fångar dagens framgångsmått inte våra
23