Samhällsekonomiska aspekter och mått på hållbar utveckling

ekonomin blev känd som den "dystra vetenskapen" (”the dismal science”). De dystra
profetiorna upprepas i viss mån på 1970-talet, dock utan särskilt entusiastiskt bistånd
från ekonomer, med ”Limits to Growth” debatten.
I takt med att vi har blivit allt rikare, har vi fått helt andra möjligheter än tidigare att lösa
en mängd miljö- och sociala problem 2 . Dock kan den ekonomiska tillväxten påverka våra
miljö- och naturresurser på ett sätt som fråntar framtida generationer möjligheter till ett –
i vid mening – minst lika rikt liv som vårt. Den politiska utmaningen består av att finna
den rätta balansen mellan konkurrerande sätt att nyttja ekosystemtjänster utan att
samtidigt äventyra vår materiella välfärd och dess tillväxt på sikt 3 . Denna utmaning blir
inte mindre komplicerad av att den måste ses i ett globalt perspektiv. Dels knyts länder
allt tätare samman via en växande världshandel, dels är flera kritiska miljöproblem
globala till sin karaktär 4 . Sverige kan, liksom varje annat enskilt land, inte lösa alla
miljöproblem på egen hand.
Begreppet ”hållbar utveckling” är ett av de mest använda, men samtidigt mest mångtydiga
begrepp, som används i diskussioner kring den långsiktiga miljö och naturresurspolitikens
utformning. Måhända är det bekvämast att betrakta ”hållbar utveckling”
som ett paraplybegrepp, där man på ett lösligt sätt samlar en mängd aspekter på användningen
av samhällets samlade resurser i ett långsiktigt perspektiv. Med den utgångspunkten
är ”hållbar utveckling” närmast besläktat med begrepp som ”rättvisa” och
”jämlikhet”, d v s med politiska viljeinriktningar snarare än med väl avgränsade och
entydiga begrepp.
I den allmänna diskussionen kring hållbar utveckling brukar nämnas resurseffektivitet,
ökat inslag av förnybar energi, minskning av avfallsflöden, livscykelperspektiv samt
nödvändigheten att beakta fördelningsfrågorna. Bland ekonomer är det numera mer
eller mindre accepterat att man bör knyta ett hållbarhetsbegrepp till utveckling av
ekonomins alla kapitalstockar, en definition som endast mycket indirekt säger något
om resurseffektivitet, ökat inslag av förnybar energi, minskning av avfallsflöden och
livscykelperspektivet. Begreppet säger väsentligen ingenting om de intragenerationella
fördelningsfrågorna. Utvecklingen är hur som helst inte ”hållbar” om landets förmögenhet,
brett definierad, minskar. Det betyder att framtida generationers välfärd minskar
och utvecklingen är i denna mening inte hållbar.
Det finns i den ekonomiska litteraturen ett otal andra definitioner av ”hållbar utveckling”.
En populär definition innebär att utvecklingen är hållbar om välfärden i varje
period inte minskar. Välfärd är ett mångfacetterat begrepp och bestäms av t ex konsum-
2
Den reala inkomsten per innevånare i OECD-länderna är ungefär 4 ggr större i dag jämfört med 1950.
3
Med ekosystemtjänster avses de olika tjänster ekosystemet bidrar med, t ex klimatreglering, se Costanza et
al (1997). Se vidare nedan.
4
Som bekant finns ett stort antal internationella miljömål, t ex vad gäller vatten, olika utsläpp, biodiversitet
samt ett antal arter.
22