Tidskriften Västsahara

VÄST
SAHARA
Nr 3 2011 Pris 30 kronor
Bön från Västsahara:
”Skydda oss!” 4
Bistånd från Sverige,
praktisk solidaritet 10
Släpp inte in Marocko
i FN:s säkerhetsråd! 17
GOthia CUP svek
flyktinGarna

VÄST
SAHARA
Utges av
Föreningen Västsahara
och utkommer med fyra
nummer per år.
ISSN 1652-2052
Ansvarig utgivare och
redaktör:
Lena Thunberg
Redaktionsråd:
Ulla-Karin Karlson
Jan Strömdahl
Arto Valtonen
Martin Wikström
Monica Zak
Grafisk form:
Tidningsform & Textfason
Layout:
Ulla-Karin Karlson
Adress:
Västsahara
c/o Afrikagrupperna
Linnégatan 21,
413 04 Göteborg
Telefon:
070 - 475 46 45
Hemsida och facebook:
www.vastsahara.net
E-post:
vastsahara@brevet.nu
Prenumerationer:
Privatperson: 125:-
Stödprenumeration: 145:-
Organisationer: 150:-
Utländsk pren: 200:-
Plusgiro:
20 40 03 - 8
Föreningen Västsahara:
Jan Strömdahl
070 - 438 88 41
Omslagsbilder:
Framsida: Västsahariska
pojkar i Göteborg.
Bild: Andy Rigby
Baksida: Protesterande
västsaharier i ockuperar
Västsahara. Bild: EM
Tryckeri: Markaryds Grafiska
Presslagd: September 2011
Tidskriften Västsahara får
bidrag av Statens kulturråd
och Folke Bernadotteakademin.
NORDENS ENDA TIDSKRIFT OM VÄSTSAHARA
Hjälp oss!
Fortsatta förföljelser i ockuperat område. 4
I Gdeim Izik kände de sig fria
Detta berättar Muhammed, en västsaharisk aktivist. 7
Gothia Cup bröt sitt löfte
Fotbollslaget hade blivit lovade att få använda sina vimplar. 8
18
Praktisk solidaritet
Sändningarna till flyktinglägren började för 33 år sen. 10
Sol, sand och tortyr
Turistindustrin sviker sitt ansvar. 13
Högskola samarbetar med Maroc Tourist
Rektorn tycker att det är ett mycket spännande projekt. 14
Lägg ett bud på Göran Segergrens tavla!
Pengarna går till tidskriften Västsahara. 18
Vill du veta mer? Tidskriften Västsahara: Nyheter, bakgrund, informationsmaterial, www.vastsahara.net VästsaharaAktionen: 27
medlemsorganisationers kampanjsida, nyheter, bakgrund och plattform, www.vastsaharaaktionen.se Arso: Bakgrund och nyheter på engelska,
www.arso.org Western Sahara Resource Watch: Nyheter och information om Västsaharas naturresurser på engelska www.wsrw.org
Støttekommitteen for Vest-Sahara: www.vest-sahara.no. Polisario Front: Telefon 08-315610
Lästips: Västsahara– Afrikas sista koloni, Lena Thunberg, Föreningen Västsahara, 2004, 80:-,
Informationsfoldrar (enstaka gratis): Muren, minorna, bomberna 2009, Ockuperat område 2008, Västsahara 2006.
5
10
Protesterna
fortsätter
Hela sommaren har västsaharier i den ockuperade delen av
Västsahara vågat sig ut på gator och torg för att i små grupper
sittdemonstrera eller visa upp en banderoll eller ropa några
slagord eller kanske nattetid måla Västsaharas flagga på en
husvägg.
Hela sommaren har också marockansk säkerhetspolis
jagat, trakasserat och fängslat västsahariska fredliga
människorättsaktivister.
Många västsaharier vittnar om en ny medvetenhet och ett
nytt mod efter Gdeim Izik, då marockansk militär och polis
stormade protestlägret. Trots att mängder av västsaharier
greps och torterades och trots att västsahariska politiska
fångar fortfarande sitter fängslade, vågar man på nytt säga sin
mening.
Proteströrelserna i Nordafrika har fått enorm
uppmärksamhet under året – med all rätt. Men
västsahariernas tålmodiga kamp för självbestämmande och
självständighet under nästan 40 år får lika lite utrymme som
tidigare. Det är märkligt. När ska media på allvar ta sig an
denna konflikt? När ska bilden av Marocko bli något annat
än sol, strand och exotism? Resebranschen har ett stort ansvar
som de definitivt inte tar.
Och hur kan Marocko ha ett sådant inflytande på Gothia
Cups ledning att man bryter ett löfte mot ett fotbollslag med
flyktingbarn?
Biståndet till västsaharierna i flyktinglägren svajar. Det
är för lite och för ensidig mat, erkänner nu FN-organ. Men
klädbiståndet från Emmaus Björkå och Praktisk Solidaritet
har varit konstant och regelbundet.
Konstnären Göran Segergren har skänkt en tavla till
tidskriften Västsahara. Han
vill att högstbjudande ska få
köpa den och att pengarna
går till tidskriften. Det är
vi mycket tacksamma för
och hoppas att många hör
av sig och lägger bud. På
hemsidan www.vastsahara.
net ska aktuella bud ligga
ute.
LENA THuNBERG
redaktör för Västsahara
EN HISTORIA AV VåLD OCH SVEK
Västsahara är till två tredjedelar ockuperat av Marocko sedan
1975. De västsaharier som lyckades fly bor sedan dess i
flyktingläger i Algeriet.
Västsahara, som var en spansk koloni, står på FN:s lista över
länder som ska avkoloniseras. Sedan 1991 finns en FN-styrka
på plats för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas
självständighet. Vapenvila råder mellan Marocko och den
västsahariska befrielserörelsen Polisario sedan dess. Någon
folkomröstning har dock inte ägt rum på grund av Marockos
vägran att acceptera ett självständigt Västsahara. Frankrike och
USA är Marockos främsta supportrar.
Marocko är en av EU:s största mottagare av ekonomiskt stöd.
I maj 2006 undertecknade EU ett sensationellt fiskeavtal med
Marocko, där de västsahariska vattnen är inkluderade. Detta
strider mot internationell lag.
Sedan maj 2005 har det marockanska förtrycket mot den
västsahariska befolkningen i de ockuperade delarna ökat.
SENASTE NyTT
Västsahariska ungdomar
i Sverige
14 ungdomar från flyktinglägren i Algeriet och från den
ockuperade delen av Västsahara besökte Sverige under två
veckor i augusti. De var inbjudna av Olof Palmes Internationella
Center.
– Syftet är att låta dessa ungdomsgrupper, som inte kan
mötas i sitt hemland, träffas i ett tredje land för att umgås
socialt, lära känna varandra, få verktyg för sin kamp för befrielse
och för att bygga upp sitt land efter befrielsen. Syftet är
också att de ska få möjlighet att ge information till svenskar,
berättar Natasa Mirosavic, ansvarig för ungdomsbesöket.
Ungdomarna deltog i seminarier om bland annat organisation,
demokrati, icke-våldsmetoder och användningen av
sociala medier.
De träffade representanter för bland andra politiska partier,
riksdagsledamöter, ungdomsförbund och enskilda organisationer.
Liknande ungdomsbesök har ägt rum tidigare i Sverige.
2 3

Guld, uran och diamanter
Geokemiska undersökningar som det kanadensiska bolaget
Metalex har gjort visar på stor potential för guld, uran och
diamanter på västsaharisk ockuperad mark i det område
som man har tecknat licens för. Nu har man startat geofysiska
undersökningar från luften av sitt licensområde,
skriver bolaget i augusti.
Metalex har ingått ett joint venture med det marockanska
statliga bolaget ONHYM, som ansvarar för olje- och mineralutvinning.
Hjälp oSS!
Västsaharier i ockuperade El Aaiún trotsade
militären och demonstrerade.
Vi ber hela världen
att skydda oss
– De kastade stenar så att jag bröt näsan när
jag försökte ta mig nedför trappan.
En ung kvinna med nedblodat ansikte berättar
på en skakig You Tube-film.
Kameran zoomar in på en annan äldre
kvinna, även hon synbarligen utmattad och
skadad. I bakgrunden rör sig folk. Det är
rörigt, uppenbarligen filmat strax efter själva
händelserna.
– De har slagit oss, misshandlat oss, förolämpat
oss, spottat på oss, slagit sönder
möbler och inredning. Jag kan inte tala mer.
Hjälp oss! Försvara oss! säger hon uppgivet
in i kameran.
Modiga
manifestationer
Ett halvår efter att marockanska säkerhetsstyrkor
demolerade protestlägret Gdeim Izik
i november 2010 och fängslade och torterade
aktivister, vågar människor sig åter ut på
gatan – och inte bara i smyg några sekunder
framför en kamera.
Den 23 maj samlades en grupp västsaharier
utanför Marockanska gruv- och energiministeriets
lokalkontor i El Aaiún. Det var före
Attackplan från USA
Samtidigt som den marockanska regeringen använder våld
mot västsaharisk civilbefolkning i den ockuperade delen
av Västsahara anländer den först gruppen F16 jetplan som
Marocko köpt av USA.
Genom att sätta högteknologiska vapen i händerna på
den marockanska ockupationsmakten glömmer USA sitt
ansvar för fred och säkerhet i världen, säger den västsahariska
informationsministern i augusti. Detta uppmuntrar
Marocko att fortsätta ockupationen av Västsahara i strid
med FN-stadgan.
Mustapha Ab Daiem i domstolen 2009.
detta anställda vid Fosfatgruvan Fos Bucraa
som blivit arbetslösa, ersatts av marockansk
arbetskraft och nu krävde sin rätt. Det var
personer som varit fängslade och försvunna,
som krävde upprättelse och kompensation.
Det var västsaharier som krävde att den
marockanska myndigheten IER, som inrättades
2004 för att göra upp med och kompensera
alla offren för kung Hassans stenhårda
regim, skulle återuppta sitt arbete så
att det även gäller dem, dessa västsaharier.
Med banderoller och högtalare meddelar
andra: ”Att köpa våra råvaror är att köpa
vår smärta och vårt lidande.” ”Nej till EU:s
fiskeavtal med Marocko” och ”Nej till Marockos
avancerade status inom EU”
Moustapha
Ab Daiem
I juni kom ett dramatiskt meddelande från
Malainin Lakhal, ordförande i Västsahariska
journalist- och författarförbundet UPES.
Mustapha Abdaiem, en skribent och lärare
som suttit fängslad sedan 2008 i Tiznit i södra
Marocko, hade förts bort. Fyra dagar senare
lyckades vänner lokalisera honom till
fängelset i Salé utanför Rabat. Ingen myndighet
hade informerat hans familj om förflyttningen.
Två systrar lyckades få 10 minuters
samtal med honom bakom galler i Salé.
Han berättade att han förts iväg i bil i pyjamas
med handbojor och förbundna ögon
och utan att få med sig vare sig kläder, medicin
eller andra tillhörigheter. Mustapha Abdaiem
är diabetiker med högt blodtryck och
beroende av sin medicin. Nu satt han isolerad.
Han trodde själv att ”kidnappningen”
berodde på att texter av honom, där han uttrycker
sina politiska åsikter, hade publicerats
på UPES webbsida.
Den 49-årige västsahariern Mustapha Abd
Daiem är född i Marocko och utbildade sig
till lärare i arabiska. Han arbetade också
som reporter på flera marockanska tidningar.
2006 blev han medlem i UPES och publicerade
på hemsidan flera avslöjande artiklar,
som kritiserade de marockanska myndigheterna.
2007 grundade han och andra västsaharier
Den västsahariska kommittén till försvar
för mänskliga rättigheter i Zag, en stad
i södra Marocko.
Han dolde inte att han var för ett självständigt
Västsahara och förföljdes ofta av
de marockanska myndigheterna.
2008 greps han i Assa, då han öppet stödde
västsahariska demonstranter bland annat
genom att ta ned en marockansk flagga.
Han dömdes till tre års fängelse 2009 utan
att hans advokat var närvarande.
Under sommaren har de fredliga protesterna
fortsatt i både El Aaiún och Smara trots
att demonstranter blivit slagna av marock-
Ungdomar demonstrerade
Dussintals arbetslösa västsahariska ungdomar, som kräver
rätt till arbete och anständigt liv, stoppades av marockansk
polis när de startade en fredlig marsch i El Aaiún 26 juli.
Civilklädd och uniformerad polis omringade, provocerade
och attackerade ungdomarna.
Ungdomarna protesterade också mot falska löften om
arbeten som de fått, efter att ha upphört med en sittdemonstration
en månad tidigare utanför stadens arbetsförmedling,
meddelade Departementet för de ockuperade
områdena.
”Att köpa våra naturresurser är att köpa vårt lidande och våra tårar.” Kvinnor i fredlig manifestation.
ansk polis. I framför allt augusti har västsaharier
ändå tagit gatorna i besittning i
fredliga manifestationer i El Aaiún. Många
västsaharier har misshandlats av den nyinrättade
specialstyrka inom polisen, som inrättats
efter Gdeim Izik med uppgift att kontrollera
västsahariska ungdomar.
Större folksamlingar än fyra personer är
nu förbjudet.
Said Dambars mamma slogs blodig av polis i maj i sitt eget hem.
Hungerstrejkade
i 67 dagar
Sex västsahariska män, Bariaz Mohamed,
Oumar Eddaoudi, Ahachhach Mohamed,
Abrahim Rafiki, Ddriss Zagara and Mokhtar
Lachhab, i åldrarna 22 till 35 år hungerstrejkade
i 67 dagar i Goulemines fängelse
Demonstranter i Rabat
1500 marockanska demonstranter krävde politiska och
ekonomiska reformer den 18 juli i Rabat. Demonstranterna
förhindrades av säkerhetsstyrkor att samlas utanför parlamentet.
Demonstrationen var initierad av 20-februarirörelsen
som agerat sedan 20 februari.
”Ned med regimen! Social rättvisa! Stoppa korruptionen!
Regeringen måste avgå! Upplös parlamentet!” var några
av kraven. En grupp regimvänliga supporters försökte störa
demonstranterna.
Västsahariska politiska fångar hungerstrejkade i 67 dagar.
i södra Marocko i protest mot att västsaharier
marginaliseras och att Marocko plundrar
Västsahara på dess naturtillgångar. Efter
57 dagar hungerstrejk i juni hade tre av dem
förlorat medvetandet och förts till sjukhus.
Vägrar begrava
kroppen
Den 22 december 2010 dog den 26-årige
Said Dambar. Han hade skjutits av marockansk
polis i El Aaiún när han återvände till
föräldrahemmet från ett internetkafé. Familjen
har inte fått någon ordentlig förklaring
till dödsfallet. Därför vägrar de att ta emot
hans kropp. De kräver en obduktion och en
ordentlig polisutredning.
Den 19 maj, fem månader efter dödsfallet,
hade västsahariska människorättsaktivister
samlats utanför familjen Dambars hem i en
sit-in. Marockansk polis anlände och västsaharierna
flydde in i huset några trappor upp.
På filmen ser man hur poliserna kastar stenar,
järnstänger och andra tillhyggen mot
fönster för att försöka ta sig in i huset med
våld. Fönster krossas och till slut tar de sig in.
Lena Thunberg
Källor och bilder:
Sahara Thawra, UPES,
Equipe Media
4 5

Hemligt möte
i Marrakech
Jag är i Marrakech i Marocko. Staden
är liten och pittoresk. I de centrala
delarna sicksackar turister fram mellan
affärer och stånd där det säljs allt från
grönsaker till väskor. Många turister
vet inte att Marocko ockuperar Västsahara
och att det i Marrakech pågår ett
fruktansvärt förtryck.
Här träffar vi de västsahariska studenterna
Brahim och Hassan på ett hemligt ställe. De
har drabbats hårt av den marockanska ockupationen.
Efter en lång promenad för att
skaka av oss eventuella förföljare sitter vi till
slut på madrasser i ett rum tillsammans med
studenter från Västsahara. Här börjar vittnesmålen
om ett vidrigt förtryck.
Studenterna är som ambassadörer i Marocko
för det västsahariska folket. De sprider
kunskap om konflikten och information
om sin situation till andra studenter
och marockaner. De försöker nå ut genom
manifestationer och fredliga aktioner. De
berättar om brott mot de mänskliga rättigheterna,
om tortyr och orättvis behandling.
Brahim är en av tre studenter som greps den
30 december 2008 på grund av sin aktivism.
– Den marockanska polisen tror de kan tysta
oss genom att gripa de mest aktiva. Men
det går inte att tysta oss, för vi är många.
Det här gäller ett helt folk, förklarar Brahim.
De marockanska myndigheterna säger att
dessa studenter begår brott, stjäl och gör inbrott
men under förhören frågas de ut om relationen
med Polisario, om sin aktivism och
varför de är politiskt aktiva. De får också svara
på frågor om sina relationer till organisationer
som jobbar med mänskliga rättigheter.
Brahim vittnar om hur han torterats på po-
lisstationen:
– Medan polisen frågade ut mig kränkte
de mig grovt genom tortyr och andra inhumana
behandlingar. Ibland ändrade de taktik
och erbjöd mig pengar och allt du kan
drömma om.
Han tvingades sova utan kläder i kalla överfulla
fängelseceller och han fick aldrig sova
ordentligt på grund av att vakterna ständigt
väckte honom. Han hade inte tillgång till någon
sjukvård och ingen möjlighet att träffa
någon. Brahim fick heller ingen möjlighet att
slutföra sina studier.
Polisen försöker få de västsahariska aktivisterna
att säga att Västsahara tillhör Marocko.
Många andra västsaharier vittnar också
om tortyr. Folk har fått bindel för ögonen
samtidigt som deras händer bundits samman
under benen. Sedan har polisen stoppat en
stång mellan benen och armarna och hängt
upp dem och misshandlat dem. De har blivit
våldtagna med batonger och förhörspersonerna
har urinerat på dem. Flera personer
berättar att de tvingats äta sin egen avföring.
Det de säger under tortyren används sedan
som vittnesmål i rättegången.
Hassan visar bilder på hur han slagits av
marockansk polis. Flera gånger har han kidnappats
av polisen. Polisen har då kört ut
honom utanför Marrakech och misshandlat
honom. Han säger det med en axelryckning,
som om det inte skulle vara något
ovanligt, att det har hänt mer än tio gånger.
Brahim och en av hans kamrater släpptes
efter två år i fängelse. Den tredje studenten
sitter fortfarande fängslad. Ingen av de tre
studenterna har fått någon dom.
Frej Winge, Jakobsbergs folkhögskola
Bilder: Lina B. Rossevold och privat
Studenterna Hassan
och Brahim misshandlades
av polis
i Marrakech.
I Gdeim Izik kände de sig fria
– I Gdeim Izik var luften lättare
att andas. Där slapp vi undan den
ständiga polisövervakningen i stan
och kunde tala fritt, uttrycka vår
kultur fritt och slappna av. De gamla
och sjuka mådde bättre, för känslan
av frihet förde med sig hälsa och
glädje. Tiden i Gdeim Izik är den
viktigaste tiden under de senaste
trettio åren!
Så säger Muhammed, en västsaharisk aktivist
vi möter under vår resa till det ockuperade
Västsahara i mars. Han är inte den
enda som pratar om Gdeim Izik, det stora
protestlägret som cirka 20 000 västsaharier
samlades i under oktober och början
av november 2010. Nästan alla vi möter
pratar om Gdeim Izik och om att det var
här protestvågen i Nordafrika egentligen
började. Det är tydligt att det som hände
i Gdeim Izik är en historisk hållpunkt
för den västsahariska kampen för sociala,
ekonomiska och mänskliga rättigheter
men också för kampen för självständighet.
Även om lägret bildades i protest
mot de usla sociala och ekonomiska förhållanden
den västsahariska befolkningen
lever under i det ockuperade områ-
Kvinnornas anhöriga greps när marockanska styrkor stormade protestlägret Gdeim Izik i november. I mars var de fortfarande fängslade i
Rabat, 100 mil bort utan rättegång eller anklagelser. Idag är fortfarande 25 personer fängslade efter Gdeim Izik.
det, har händelsen påverkat kampen för ett
fritt Västsahara. Vi träffar några av dem
som var med och organiserade lägren, och
en av dem räknar upp flera viktiga effekter
av Gdeim Izik.
– Framför allt förde det med sig att vi kom
tillsammans och enades i kampen. Solidariteten
mellan oss västsaharier blev synlig och
världen kunde se att vi kan organisera oss,
att vi är fredliga och att Marocko inte respekterar
de mänskliga rättigheterna. Tiden
i Gdeim Izik förde också med sig att rädslan
för repressalier bröts för många. Vi visade
att vi inte vill ha autonomi utan självständighet
med rätt till landets naturtillgångar,
säger Mohammed.
Han säger också att de marockanska myndigheterna
blev förvånade över att så många
västsaharier protesterade och över att de kunde
organisera sig så väl. I lägret fanns arbetsgrupper
som ansvarade för olika områden,
som städning, säkerhet och dialog med de
marockanska myndigheterna. Trots den pågående
dialogen med myndigheterna gick marockansk
polis och militär in i lägret tidigt
på morgonen den åttonde november. En av
medlemmarna i säkerhetsgruppen berättar
om hur förvånade många blev när helikoptrarna
började cirkulera över lägret. Även
de marockanska styrkornas urskillningslösa
angrepp gjorde många bestörta. Ingen hänsyn
togs till barn, gamla och sjuka. Alla attackerades
med tårgas och batonger. Massor
av västsaharier arresterades och belades
med handbojor.
En ung man vi träffar blev skjuten i armen
i Gdeim Izik. Nu kan han inte röra på
”De marockanska
myndigheterna blev
förvånade över att så
många västsaharier
protesterade.”
fingrarna i sin ena hand. Han ville inte uppsöka
sjukhuset när han blivit skjuten, eftersom
en del av de västsaharier som gjorde
det blev gripna.
Ingen vet hur många som greps. Ingen
vet med säkerhet hur många som greps och
skadades, men en av organisatörerna berät-
tar att de dokumenterat över 8000 skadade
med namn och foton. Veckorna efter att
lägret bränts och jämnats med marken fortsatte
gripandena. Vi träffar familjer till några
av de män som ingick i den grupp som
förde en dialog med de marockanska myndigheterna.
Medlemmarna i dialoggruppen
greps i sina hem veckorna efter att lägret rivits.
De flesta av dem befann sig i mars i ett
fängelse utanför Rabat, cirka 100 mil bort.
Anhöriga berättar att de inte informerats om
vad männen är anklagade för eller när rättegången
ska äga rum. De anhöriga organiserar
manifestationer mot gripandena varje
vecka och kräver att männen ska överföras
till fängelset i El Aaiún, så att släktingarna
kan ha kontakt med dem.
De fängslade är många och oron är stor.
Men hoppet är större, och många talar om
ett nytt läger, ett ännu större. De vill att fler
från Sverige ska resa till det ockuperade
Västsahara, så att fler får veta vad som pågår
där. Motståndet fortsätter. Flera gånger
under resan, från olika människor vi träffar
får vi höra:
-I Gdeim Izik kände vi att vi är starka tillsammans.
Elinor Hermansson
6 7

64 politiska fångar
64 västsahariska politiska fångar fanns enligt webbsidan
Thawra i fängelser i Marocko och Västsahara den 26
augusti. De sitter i fängelserna i Salé, Tiznit, Taroudant, Ait
Melloul, Bensliman, Kenitra i Marocko samt i El Aaiún.
Många av fångarna är inte dömda. Den som har suttit
längst greps 2003. Av de som är dömda till de längsta straffen
är en dömd till 20 år fängelse, en till 15 år och fyra till 10
års fängelse.
Cirka 25 av fångarna greps efter stormningen av Gdeim
Izik.
Tältförbud på stranden
På somrarna brukar västsahariska familjer slå upp sina tält
på stranden utanför El Aaiún. Det är ett sätt för barn och
föräldrar att få lite svalka under sommaren.
Detta har den marockanska ockupationsmakten förbjudit
i år. Man är uppenbarligen rädd för att ett nytt protestläger
liknande Gdeim Izik, som stormades i november, ska starta.
P1 Morgon rapporterade om detta den 15 augusti i en intervju
med bland andra människorättsaktivisten Ghalia Djimi.
Gothia Cup bröt löftet
om egna vimplar
För första gången skulle ett västsahariskt
lag från flyktinglägren delta i
fotbollsturneringen Gothia Cup i juli i
Göteborg. Men ungdomarna fick inte
bära sina västsahariska vimplar som
lovat vid invigningen. Gothia Cup vek
sig för marockanska påtryckningar.
Sjutton västsahariska och lika många salvadoranska
ungdomar står tysta och allvarliga
i ring på en fotbollsplan i västra Göteborg
den 24 juli. Under en tyst minut hedrar de
alla de döda norska ungdomarna och offren
för massakern på Utöya och i Oslo.
Så bryts tystnaden och fotbollsmatchen
börjar. Gothia Cup slutade dagen innan, men
nu ska en vänskapsmatch spelas. Det är Proletären
FF som har tagit initiativet.
– Vi har haft laget Soyapango från El Salvador
som gäster i flera år, berättar Bengt
Frejd. När vi fick höra att ett västsahariskt
lag verkligen hade kommit hit, tänkte vi att
de drivna fotbollsspelarna från El Salvador
skulle kunna dela med sig av sina erfarenheter
till de mindre erfarna västsaharierna.
Och det går över förväntan. I blandade lag
kämpar de mindre och yngre västsaharierna
med liv och lust och lär sig nytt.
Gothia Cup är världens största internationella
ungdomstävling i fotboll. Under en
vecka träffades 35.000 ungdomar från 70
länder för att spela fotboll, mötas och gå på
Liseberg. Tre matcher spelar alla lag – minst.
– Tanken med att bjuda in västsahariska
ungdomar till Gothia Cup är dels att erbjuda
dessa ungdomar möjlighet att komma till
Sverige, att få träffa ungdomar från hela världen,
att få spela fotboll och att framför allt
De västsahariska pojkarna fick goda råd och stöd i mixade lag i en vänskapsmatch med
Soyapango från El Salvador.
att ha roligt, berättar Nanna Nilsson från
Emmaus Björkå i Göteborg. Samtidigt ville
vi visa människor här att det finns barn
som är uppvuxna i flyktingläger.
– Men det var inte politik detta besök skulle
handla om utan just fotboll, menar Nanna.
Nu blev det ändå politik av det hela. Gothia
Cups ledning hade lovat det västsahariska
laget att de skulle få ha västsahariska
vimplar i händerna vid den högtidliga invig-
”Jag trodde att alla
skulle bli jätteglada när
de såg vår vimpel”
ningen av Gothia Cup, då alla ungdomslagen
från de olika länderna stolta marscherar
in på ett fullsatt Ullevi.
Västsahara är inte medlem i Fifa, fotbol-
lens världsorganisation. Eftersom ungdomarna
från flyktinglägren har algeriska pass skulle
de få marschera bakom Algeriets flagga.
Några timmar före invigningen meddelade
dock Gothia Cups ledning att västsaharierna
inte skulle få ha sina västsahariska
vimplar. Påtryckningar från marockansk
sida hade uppenbarligen gett Gothia Cupledningen
kalla fötter.
Ställda inför detta beslut bestämde sig
västsaharierna för att inte delta i invigningen
överhuvudtaget.
– Vi trodde verkligen inte att Gothia Cups
ledning skulle bryta sitt löfte. De är så pass
insatta i konflikten mellan Marocko och
Västsahara att de borde ha kunnat hävda att
det första beslutet var rätt. Dessutom sparkade
de faktiskt på det svagaste laget, säger
Nanna Nilsson.
Det västsahariska lagets ledare Sidi Ahmed
Res inte till Marocko!
Utanför den marockanska turistbyråns huvudkontor i
London i maj lanserade Western Sahara Campaign sin nya
kampanj: Res inte till Marocko!
Marockos turistminister Yassir Zbagui meddelade i maj,
att Marocko planerar att fördubbla turismen de närmaste tio
åren. Det ska ske i åtta regioner, inklusive Västsahara.
Att bojkotta turistresor till Marocko är ett sätt att ta avstånd
från diskrimineringen och våldet mot västsaharierna under
marockansk ockupation, anser Western Sahara Campaign.
påpekar dock stilla att laget genom detta beslut
fick massiv uppmärksamhet i media. TV,
radio och tidningar rapporterade om västsaharierna
som inte var med på invigningen.
– Vi är naturligtvis besvikna för att ett löfte
sveks, säger Sidi Ahmed som samtidigt påpekar
att de har blivit väldigt fint bemötta
och hjälpta av Gothia Cuppersonal och personal
på Kungsladugårdskolan, där de var
inkvarterade under turneringen.
Han är tacksam för att ungdomarna från
flyktinglägret har fått komma till ett välorganiserat
samhälle som Sverige, att få möta
lag och ungdomar från andra länder.
– Nu har ungdomarna förstått att man
måste förbereda sig i ett år inför en sådan
här turnering! säger han.
Så hur gick det då i fotbollsmatcherna?
– Vi säger så här: Det blev väldigt många
mål, säger Nanna Nilsson och skrattar.
Western Sahara FC:s lag Pojkar 15 år hade
inte tränat ihop många gånger innan de anlände
till Göteborg. Killarna kom från alla
de fem olika flyktinglägren och alla var faktiskt
inte 15 år. Några var bara 12 år. Alla
ungdomar i lägren har inte pass och det
finns många logistiska problem att lösa när
man ska plocka ihop en grupp som ska ge
sig iväg till Sverige. Förutsättningarna för
att klara sig bra rent resultatmässigt denna
första gång var därför kanske inte de bästa.
Ändå är killarna nöjda och glada.
– Jag fick springa och leta efter dem, när
vi skulle åka iväg till matcherna, skrattar
Sidi Ahmed. De hade fått så många kompisar
på skolan.
– Här finns det jättebra mat och så fina
möjligheter att spela fotboll, tycker Abdelahi,
som är 14 år och vill bli läkare och tycker
att det bästa i flyktinglägren är om man kan
gå till en liten butik och handla just mat.
– Liseberg och diskot var det roligaste,
tyckte Dah, 14 år som berättar att han var
besviken över att inte vara med på invigningen:
”Jag trodde att alla skulle bli jätteglada
när de såg vår flagga”.
Inget fel på viljan trots ålderskillnad i lagen.
I flyktinglägren är spelförhållandena helt
annorlunda.
UNHCR kräver mer bistånd
– Det humanitära stödet till de västsahariska flyktingarna
måste öka, sa UNHCR:s representant i Alger i juni.
– 11 miljoner dollar för 2011 räcker inte. Det krävs i stället
26 miljoner dollar för hälsa, utbildning, vatten m.m, sa
Abdelkrim Ghoul, som menade att WFP:s matstöd på 30
miljoner dollar inte heller räcker.
Han vädjade om mer stöd från givarländerna samt ett nytt
sätt att se på flyktingarnas situation: ”Baslivsmedel räcker
inte för dem.”
Hama, 12 år, tycker att simbassängerna
här är fantastiska. Dessutom längtar han
efter morgondagen då hela laget ska åka
till Vrångö och äntligen se havet. En helt ny
upplevelse för barn som är födda och uppväxta
i öknen.
– Här vill jag plugga, säger Labeidi, 12 år.
Omar 13 år tycker att fotbollsplanerna är
underbara – och skorna. I lägren spelar man
barfota och med något som kanske inte alltid
är en riktig fotboll.
– Jag vill bli komiker, berättar Mohamed
Seilum, 14 år om sina framtidsdrömmar.
– Vi har haft det bra här, jätteroligt. Det
är så olika från hemma. Det har varit bra
väder men kanske lite kallt, säger Salamu,
14 år artigt.
De västsahariska ungdomarnas besök har
kunnat ske med hjälp av ekonomiskt stöd
från Olof Palmes minnesfond samt sponsring
av fotbollskläder från Team Sport, berättar
Nanna Nilsson från Emmaus Björkå.
Lena Thunberg
Bilder: Andy Rigby
8 9

pRAKTISK
SolIDARITeT
Kläder och fisk
till flyktingarna
i öknen
Begagnade kläder och skor samt makrill
på burk är det humanitära bistånd
som paraplyorganisationen Praktisk
Solidaritet med hjälp av Sida-stöd skickar
till flyktinglägren numera.
Och sändningarna började
för 33 år sedan.
Klädsändningarna startades av föreningen
Emmaus Björkå 1978.
Ulf Olausson och Marta Nyborg var de
första medlemmarna, som besökte flyktinglägren
1984.
– Vi ville se hur sändningarna togs emot
och hur behovet såg ut. Det var också Polisarios
representant i Sverige, Salek Seghair,
som tyckte att vi skulle åka, berättar
Ulf Olausson.
– Vi mötte ett starkt och stolt folk, som
byggde upp ett fungerande samhälle mitt ute
i en karg öken och som var hoppfullt inför
framtiden. Varje sak som vi skickade togs
tillvara. Till och med tråden i plastsäckarna
användes till att binda ihop ökengräs, när
man gjorde korgar. Metallbitar, allt användes.
– En enorm gästfrihet mötte oss. Människor
bjöd in oss i sina tält. Utrikesministern
grillade en get och skar ut de bästa bitarna
till oss. Allt detta gjorde starkt intryck på
oss Emmausarbetare.
– När vi kom hem startade vi en leksaksinsamling,
eftersom lärare i lägren ville ha
föremål och bilder till barnen. Det var inte
svårt för oss att motivera barn på svenska dagis
att skänka leksaker, när de fick höra och
se bilder på dagisbarnen i flyktinglägren som
bara hade ett enda pussel, säger Ulf Olausson.
Under 30 år har cirka 2-3 kilo begagnade
kläder per person och år skickats från Sverige
till flyktingarna, ett konstant bistånd som
har levererats hela tiden.
Det är framför allt varma vinterkläder
och skor som efterfrågas av flyktingarna.
På vinternätterna kan temperaturen sjunka
mot noll i öknen.
– Kläderna skickas i containrar till den algeriska
hamnstaden Oran, där de fraktas vidare
med bil genom öknen, berättar Tommy
Andersson från Praktisk Solidaritet. En gång
”30 procent av
flyktingarna är kroniskt
undernärda.”
per år, på hösten, delas kläderna ut via Västsahariska
Röda Halvmånen, som är ansvarig
mottagare av det humanitära stödet. Paketen
med kläder och skor fördelas till familjerna
i de fyra wilayorna (lägren).
Makrillen på burk är ett välkommet proteintillskott
till den ensidiga kost som flyktingarna
får via FN-organet World Food Programme.
En burk fiskkonserv per person och
månad har Praktisk Solidaritet levererat under
två år. Fiskkonserverna har varit mycket
uppskattade av flyktingarna.
– Just nu levereras de sista två av 47 containrar
med makrill som distribuerats de senaste
två åren i flyktinglägren. En ansökan
ligger inne hos Sida om fortsatt stöd till ut-
delningen av en till två burkar makrill per
person och månad och fortsatt klädstöd.
Det vill vi komplettera med ett pilotprojekt
för tillverkning av det klädesplagget ”melfa”,
som kvinnorna traditionellt använder,
berättar Tommy Andersson.
– Den insats som pågår för närvarande
uppgår till totalt 20 miljoner kr för perioden
december 2009 till och med 31 augusti
2011, säger Kristina Samuelsson, handläggare
på Sida.
Katastrofmat i 35 år. FN-organet World
Food Programme (WFP) är den stora leverantören
av livsmedel. 8 kg vetemjöl, 2 kg
ris, 1 kg soja, 2 kg linser, 1 kg olja och 1 kg
socker per månad och person är de livsmedel
som ingår i World Food Programmes ”baskorg”.
Den är egentligen tänkt för kortvariga
katastrofsituationer och sammansättningen
har länge kritiserats för att vara ensidig.
FN:s flyktingorgan UNHCR, EU:s ECHO
och spanska AECID (La Agencia Española
de Cooperación Internacinal para el Desarollo)
bidrar med kompletteringar. Under
2008 har dock WFP lagt till korn och under
2009 även ris.
Det finns ingen svält i flyktinglägren, men
8 procent är akut undernärda och 30 procent
kroniskt undernärda. Näringsstudier har visat
att cirka 50 procent av barnen och kvinnorna
har järnbrist.
10 11

pRAKTISK
SolIDARITeT
Den mat som WFP bistår flyktingar med i
tillfälliga katastrofsituationer världen över är
bara tänkt för en kortvarig konsumtion. Men
situationen för de västsahariska flyktingarna
är unik. De har levt i flyktingläger utan
att kunna producera mat själva i över 35 år,
totalt beroende av hjälp från ett världssamfund
som bara delvis har identifierat och erkänt
deras behov.
Det är inte bara ensidigheten i kosten, bristen
på animaliskt protein, frukt och grönsaker
som är ett problem i matbiståndet. Ryckighet
i, försenade eller uteblivna leveranser på
grund av bristande finansiering från givarländerna
och brist på reservlager har fått många
av flyktingarna att tvivla på omvärldens uppriktiga
vilja att stödja dem: ”Försöker man att
knäcka oss, att få oss att ge upp kampen för
våra rättigheter genom att inte leverera mat?”
De köpte ett gammalt glasbruk. Och hur
startade då Emmaus Björkå? 1965 reste några
personer från Emmausrörelsen till Småland
för att köpa hus och byggnader i den gamla
nedlagda glasbruksorten Björkå. De fick
husen för en överkomlig summa. Nu kunde
insamlingsverksamhet och solidaritetsarbete
ta fart. Emmaus Björkå var fött.
Inspirationen kom från den franske prästen
och parlamentsledamoten Abbé Pierre,
som hade startat insamlingar av kläder och
lump till stöd för hemlösa och fattiga i Frankrike
efter andra världskriget. Emmaus-rörelsen
spreds över världen.
Till Björkå flyttade människor som ville
stödja befrielserörelser i tredje världen och
som kämpade mot kolonialism. Under 70-
och 80-talet byggdes Emmaus Björkå ut med
sorterings-och packningscentral. Medlem-
marna bodde i kollektivbyn. Lön fick man
inte men däremot en fickpeng. Men här fanns
dagis, gemensamt kök, gratis boende, mat,
kläder och sjukvård.
Skänkta kläder, möbler och prylar som
såldes på lördagsloppmarknaden hämtades
upp av Emmaus Björkås egna lastbilar. En
av chaufförerna var Ingrid Ekman:
– Jag var mellanstadielärare i Göteborg
men ville göra något annat ett tag, en konkret
insats. Jag ville köra lastbil och det fick jag
göra under större delen av mina två år där.
”Man måste skratta
och sjunga för att klara
av tillvaron här.”
Praktisk Solidaritet. Under åttiotalet växte
Emmaus Björkå. Filialer startade i Malmö
och Fredriksdal i Skåne, Växjö, Göteborg
och Halmstad.
Nu började man samordna sig med andra
organisationer.
– Ett nära samarbete har sedan början
av 70-talet funnits mellan Emmaus Stockholm,
Emmaus Björkå och Brödet och Fiskarna
och sedan mitten på 80-talet även med
Gävleborgs Biståndsgrupp. Vi hade gemensamma
samarbetspartners framför allt i befrielserörelserna
i södra Afrika och senare
även Polisario, berättar Tommy Andersson
som arbetar både för Emmaus Stockholm
och Praktisk Solidaritet.
– För att bättre samordna vårt stöd,
främst insamlade kläder och skor, bildade
vi1989 paraplyorganisationen Praktisk Solidaritet,
som sedan dess handlagt gemensam-
ma projekt och kontakterna med Sida och
Forum Syd. Dessa har bidragit med finansiering
till frakter och andra insatser.
– Emmaus Björkås verksamhet utgjorde
ungefär hälften av Praktisk Solidaritets verksamhet,
när vi bildades, berättar Tommy.
Man måste skratta och sjunga. Margareta
Olshammar och Eiron Larsson är verkliga
veteraner.
Under cirka 15 år gick allt bistånd från
Emmaus Björkå och Praktisk Solidaritet via
Emmaus Björkås filial i Fredriksdal i Skåne,
där de arbetade tillsammans med oftast tre
personer till.
All insamling av kläder och skor, sortering,
pressning och packning i containrar skedde
på den nedlagda bondgården, där det också
var loppmarknad varje lördag. Varje container
tog 8 ton och varje år skickades cirka
150–200 ton kläder och skor till de västsahariska
flyktingarna.
– Det var ett fysiskt mycket tungt och
opraktiskt jobb, berättar Margareta.
– Men det här var ändå den bästa tiden
i vårt liv. Vi hade kontakt med mottagarna
och blev personligt bekanta. Det var ett meningsfullt
jobb. Och när Polisario-representanten
Mohammed Salem kom och hälsade
på oss i Fredriksdal och hjälpte till att packa
i containern, blev det också ett lyft.
– Men när vi blev riktigt less på jobbet i
Emmaus Fredriksdal en gång, bad vi att få
komma till mottagningen och sorteringen
av kläder i flyktinglägren. Vi stannade i tre
månader. Jag har aldrig skrattat och sjungit
så mycket, berättar Margareta Olshammar.
”Man måste skratta och sjunga för att klara
av tillvaron här”, förklarade flyktingarna
glatt för oss.
– De här åren har naturligtvis präglat oss.
Det går knappast en dag utan att vi pratar
om våra vänner där och öknen, säger hon.
Varje år åkte de till flyktinglägren för att
kontrollera om sändningarna fungerade och
om det fanns något man kunde ändra eller
förbättra. Med stöd från Sida köptes också
ett antal vattentankbilar, lastbilar och reservdelar
in.
2005 beslutade Emmaus Björkås styrelse
att man skulle sälja filialen Fredriksdal.
Den köptes av en privatperson. Margareta
och Eiron flyttade till Västergötland och är
nu båda pensionärer.
Ungefär samtidigt omorganiserade Emmaus
Björkå sig och lämnade Praktisk Solidaritet.
Idag är det alltså Emmaus Stockholm som
står för det praktiska handhavandet med
klädsändningarna till lägren inom Praktisk
Solidaritet. Ibland också med last från Emmaus
Björkå.
Lena Thunberg
Bilder: Emmaus Stockholm
Sol, sand och tortyr
Ingen information alls ges om
Marockos ockupation av Västsahara
till svenska turister. Det har Emmaus
Stockholm upptäckt efter att ha
granskat resetidskrifter och rese-
arrangörers hemsidor.
”Marockos magiska städer”, ”Myternas
Marrakech”, ”Magiska Marrakech – sagornas
och de tusen shoppingfyndens stad”.
Så låter rubrikerna i några av de svenska
resemagasin Emmaus Stockholm och Praktisk
Solidaritet har granskat. Syftet med denna
granskning var att undersöka hur resebranschen
skildrar Marocko som resmål,
och huruvida de nämner Marockos ockupation
av Västsahara. Emmaus Stockholm
och Praktisk Solidaritet har granskat samtliga
resereportage om Marocko, från de sex
största resemagasinen mellan perioden januari
2009 och mars 2011 samt hemsidor till
researrangörer som i mars 2011 erbjöd resor
till Marocko.
Resultatet är entydigt, både när det gäller
resemagasinen och researrangörerna. Den
svenska resebranschen utelämnar konsekvent
all information om Marockos ockupation av
Västsahara. Marocko skönmålas som resmål
och de potentiella turisterna blir inte informerade
om att en ockupation pågår sedan
1975 i strid med internationell rätt.
”Resemagasin och rese-
arrangörer osynliggör
konsekvent Marockos
ockupation
av Västsahara.”
Förljugen bild av Marrakech. Marknadsstaden
Marrakech är det mest omskrivna resmålet
i de svenska resemagasinen. ”På torget
Jemaa el Fna, medinans hjärta och nervcenter,
bjuder ormtjusare, historieberättare och
spåkvinnor på ett evigt spektakel, en tradition
som sträcker sig betydligt längre tillbaka
än de första busslasterna med turister” skriver
När & Fjärran nr 4 2010. Under samma
torg som så ivrigt beskrivs i artikel efter artikel
ligger en poliscentral där västsahariska
människorättsaktivister har fängslats, misshandlats
och torterats. Det vittnar människorättsaktivisten
Rabab Amidane om, och
flera med henne.
Turistmässan i Göteborg.Granskningen
var en del av kampanjen ”Sol, sand och tortyr
– semestra inte i Marocko!” och lanserades
under TUR-mässan i Göteborg. Mäsan
är Skandinaviens största för turism och
lockar årligen över 40 000 besökare, både
resebransch och allmänhet. Emmaus Stockholm
och Praktisk Solidaritet samarbetade
under TUR med Västsaharakursen från Jakobsbergs
folkhögskola. I montern kunde
besökare göra quiz, se foton och bli bjudna
på västsahariskt te. Nu nådde man två målgrupper,
turister och branschfolk.
- Vi pratade med många turister på TURmässan
som inte ville semestra i diktaturer,
men som inte kände till ockupationen, säger
Eline Jacobsson som arbetar på Emmaus
Stockholm. När de får höra om ockupationen
efter att ha semestrat i Marocko, så kän-
Flygbladsutdelning på turistmässan
i Göteborg i mars.
ner de sig skuldmedvetna och besvikna över
att inte ha fått all information på förhand.
Resebranschen sviker sitt ansvar. Emmaus
Stockholm och Praktisk Solidaritet ser allvarligt
på att resemagasin och researrangörer
konsekvent osynliggör Marockos ockupation
av Västsahara. Magasin och arrangörer
ignorerar sitt eget ansvar för att informera
och lägger över hela upplysningsplikten på
den enskilde turisten. Emmaus Stockholm
och Praktisk Solidaritet kritiserar turism till
Marocko, som vi menar legitimerar och finansierar
ockupationen.
Hela granskningen finns att läsa på Emmaus
Stockholms hemsida.
Ulfhild Westin, Emmaus Stockholm
Bilder: Anna Hakami
Senia Bachir Abderahman.
12 13

Högskola samarbetar
med ockupationsmakt
Blekinge Tekniska Högskola inleder
ett samarbete med ockupationsmakten
Marocko kring seniorboenden.
Högskolans rektor Ursula Hass och
styrelseordföranden Akbar Seddigh
försvarar samarbetet.
I ett pressmeddelande den 13 juni meddelade
Blekinge Tekniska Högskola (BTH) att de
tecknat ett samarbetsavtal med statliga Maroc
Tourist. Samarbetet går ut på att studera
önskemål hos intresserade pensionärer
i Skandinavien, som vill bosätta sig i Marocko.
BTH ska bland annat ge råd och anvisningar
kring dessa framtida seniorboende.
”Det här är ett mycket intressant och spännande
projekt som engagerar många områden
inom högskolan, vilket också bekräftar
BTH:s vision om att vara en globalt attraktiv
kunskapscommunity inom tillämpad IT och
innovation för hållbar tillväxt”, skriver Ursula
Hass, rektor för BTH i pressmeddelandet.
När tidskriften Västsahara frågar BTH:s
rektor om samarbetet med ockupationsmakten
Marocko, svarar Ursula Hass:
– Vår övergripande inställning är att alla
länder, både demokratier, diktaturer och de
som befinner sig i något stadium däremellan
utvecklas av att ha internationella kontakter.
– BTH en mycket progressiv internationaliseringspolicy,
som finns att läsa på högskolans
hemsida, säger Ursula Hass.
Den lyder så här:
”BTH har ett ansvar för en globalt rättvis
och hållbar utveckling. En viktig utgångspunkt
för Högskolan är att öka studenternas
förståelse för andra kulturer och för behovet
av internationell solidaritet. Genom att i
undervisning och forskning skapa förutsättningar
för ett ömsesidigt lärande av mötet
mellan kulturer kan Högskolan på det lilla
planet utgöra en positiv kraft i det globala arbetet
för fattigdomsbekämpning, fred, rättvisa
och demokrati. Därutöver kan Högskolan
genom specifika forskningsinsatser och uppdrag
bidra till en positiv global utveckling.”
Tidskriften Västsahara frågade rektor Ursula
Hass och även dess styrelseordförande
Akbar Seddigh om de fortfarande stod för
sitt kontroversiella uttalande. Inte minst med
tanke på BTH:s policy. Både rektor och styrelseordförande
tycker dock att det är i sin
Högskolans rektor
Ursula Hass: ”Alla länder,
både demokratier, diktaturer
och de som befinner
sig i något stadium däremellan
utvecklas av att ha
internationella kontakter.”
ordning att samarbeta med diktaturer. Varken
Hass eller Seddigh tar avstånd från Marockos
ockupation av Västsahara eller tänker
kräva att det ockuperade Västsahara ska exkluderas
i samarbetsavtalet med Marocko.
Annie Lööf, riksdagsledamot och partiledarekandidat
för Centern är måttligt imponerad
av BTH.
– Det är direkt olämpligt att uttrycka sig
på det viset som BTH gör om diktaturer och
Västsahara. Men jag tycker inte att vi ska
ha politisk styrning av vilka länder våra högre
utbildningar samarbetar med. Högskolornas
ledning måste helt enkelt visa på sunt
förnuft, säger Annie Lööf.
Utbildningsminister Jan Björklund, svarar
inte på de frågor som tidskriften skickat:
”Kan en högskola samarbeta med en ockupationsmakt?”
”Ska en ockupationsmakt finansiera svensk
forskning?”
”Bör BTH skriva in i samarbetsavtalet att
det ockuperade Västsahara inte är en del av
Marocko, då Maroc Tourist på sina kartor
tydligt visar att det ockuperade Västsahara
är en del av Marocko?”
Jan Björklund svarar istället kort och koncist:
– Frågor om avtal som enskilda myndigheter
har ingått besvaras av dem själva, i
detta fallet BTH.
Chef på Högskoleverket är BTH:s förre
rektor Lars Haikola. BTH:s Internationaliseringspolicy
antogs då han var rektor. Men
Lars Haikola vill inte svara på frågan om
högskolors samarbete med diktaturer och
ockupationsmakter.
– Det finns inga regler som säger något
om med vilka länder en högskola kan samarbeta.
Det är en bedömningsfråga, säger
däremot Lennart Ståhle på Högskoleverket.
– Vi kan emellertid göra en djupare granskning
av detta om vi får en formell anmälan,
påpekar Lennart Ståhle.
På Högskoleverkets hemsida står det att
”all högre utbildning i Sverige ska vila på
vetenskaplig eller konstnärlig grund samt
på beprövad erfarenhet.”
Högskoleverket vill dock inte svara på
följdfrågor om det är vetenskapligt att samarbeta
med en ockupationsmakt, som hävdar
att det ockuperade Västsahara är en del
av Marocko. Det är förenat med fara för liv
BTH berättar om sitt samarbete på hemsidan,
www.bth.se/
Annie Lööf(C): ”Det är
direkt olämpligt att
uttrycka sig på det viset
som BTH gör om diktaturer
och Västsahara”
och lem för den västsahariska befolkningen
att i de ockuperade områdena påstå att
Maroc Tourist har en ovetenskaplig karta.
Rektor Ursula Hass på BTH menar att
samarbetet med Maroc Tourist sker inom
ramen för BTH:s forskningsområde ”innovation
för hållbar tillväxt”.
– Kan man som forskare och högskola
inom hållbar utveckling med gott samvete
låta frågan om fosfatplundring i Västsahara
passera och samarbeta med Marocko,
som BTH tänker göra? Är det vetenskapligt?
undrar Tidskriften Västsahara.
Forskaren Arno Marino, på forskaregruppen
Global Phosphorus Research Initiative,
besvarar den frågan kort och koncist:
– Det finns flera saker som man bör ifrågasätta
kring ett samarbete med Marocko.
Fosfat är bara en.
Arto Valtonen
Bilder: Ola Åkeborn och flickr.com,
bild från BTH:s hemsida
Svenska dimridåer
över Västsahara
Trots ett entydigt nej till EU:s olagliga
fiskeavtal med Marocko och en i
princip folkrättsligt korrekt inställning
till Marockos illegala ockupation av
Västsahara, råder det osäkerhet om
den svenska regeringen verkligen vill
omsätta sina principer i praktiken.
Till skillnad från uttalanden om andra
övergrepp i världen råder på UD tystnad
i denna fråga.
Regeringen har inte försökt stoppa EU:s
massiva stöd till ockupationsmakten. Svenska
skattemedel möjliggör fortfarande annekteringen.
UD säger att de tar upp frågan
om ockupationen med Marocko och
även i EU, men det finns inga tecken på att
man faktiskt gör det.
Anledningen till att EU sedan decennier
har stött diktatorerna i Nordafrika har varit
trefaldig: olja, flyktingstopp och terrorbekämpning.
Marocko kan inte åberopa
EU:s oljeberoende då ingen olja hittats varken
i Marocko eller i Västsahara.
Att Marocko skulle delta i kampen mot
terrorismen stämmer inte. Amerikanska
forskare har i en studie 2010 visat att en
grundorsak till terror är ockupation. Totalförsvarets
forskningsinstitut har dessutom
2009 visat att Marocko genom sin ockupation
av Västsahara saboterat samarbetet
mot terrorismen i Maghreb. Återstår då för
Marocko hotet om att släppa på flyktingströmmen
från Afrika om de inte får som
de vill. EU:s stöd bygger alltså delvis på en
bluff och utpressning.
Trots att det sannolikt finns en majoritet
i riksdagen för ett svenskt erkännande av
Västsaharas självständighet, har regeringen
inte vågat ta detta steg för att sätta press på
Marocko. Anledningen är troligen att Sverige
eftersträvar en enig utrikespolitik i EU.
Men om enighet innebär förbiseende av demokrati,
mänskliga rättigheter och folkrätt
låt oss då föredra splittring, precis som Sverige
gjorde när vi erkände Kosovo eller som
Frankrike föredrog att göra, när de erkände
Benghazis självständighet som Libyens.
En invändning har varit att ett erkännande
skulle få oöverblickbara konsekvenser för
framtida erkännanden. Men ett erkännande
av Västsahara skulle vara en konsekvens
av redan gjorda omtolkningar av de folkrättsliga
reglerna med Kosovo som senaste
exempel, vilket nu godkänts av Internationella
Domstolen. Till skillnad från Kosovo
är Västsahara inte en utbrytarstat, vilket
borde ytterligare underlätta ett erkännande.
Det är oklart vilken inställning UD har
vad gäller Marockos förslag till autonomi
för Västsahara, vilket stöds av USA, Frankrike
och Spanien. Det vore välgörande med
ett entydigt ställningstagande i frågan. Det
borde inte vara så svårt med tanke på den
nuvarande utrikesledningens negativa syn
på baltstaternas en gång autonoma ställning
inom Sovjetimperiet. Sverige underkände
även Serbiens förslag till autonomi
för Kosovo genom att erkänna Kosovos
självständighet.
”I Västsahara stöder
EU ockupanten och
förtryckaren”
Regeringen borde även kunna vara tydligare
och mer engagerad i FN. Utrikesministern
har deklarerat att Sverige på byråkratiska
grunder inte kommer att motsätta sig
Marockos kandidatur till säte i säkerhetsrådet.
Det ger helt fel signaler. FN har länge
kritiserats för att diktaturer finns representerade
i olika FN-institutioner för mänskliga
rättigheter med flera. Marockos agerande
i Västsahara under 35 år är ett enda långt
hån mot FN och vad dess stadga står för.
I Libyen stöder EU folkets kamp mot
dess förtryckare, men i Västsahara stöder
EU ockupanten och förtryckaren
Den logiska uppföljningen av Sveriges
nej till fiskeavtalet borde vara att, liksom i
Libyen, försvara de förtryckta även i Västsahara.
Regeringens tystnad och inaktivitet
bidrar inte till stabiliteten i Nordafrika. Det
är bättre att agera nu än att vänta tills situationen
i Västsahara blir som den i Libyen.
För utrikespolitisk trovärdighet krävs ett
högre engagemang för Västsahara. Fortsätter
det som hittills undermineras även förtroendet
för EU som fredsprojekt.
Ingvar Flink
Fil.dr. i historia
Tidigare publicerad i
Uppsala Nya Tidning 28 juli
14 15

Västsahara i Almedalen
Emmaus Stockholm anordnade en stafettdebatt under
rubriken ”Västsahara på gränsen till krig” under Almedalsveckan.
Representanter för olika politiska partier grillades
om sin ställning i Västsaharafrågan.
Följande personer deltog: Bodil Ceballos, Miljöpartiet, Abir
Al-Sahlani, Centerpartiet, Wiwi-Anne Johansson, Vänsterpartiet,
Désirée Pethrus, Kristdemokraterna, Elisabeth
Björnsdotter Rahm, Moderaterna, Ulf Nilsson, Folkpartiet
och Carina Hägg, Socialdemokraterna.
Senia Bachir Abderahman och Frida Ekerlund framträdde på festen i Göteborg.
Musiker ställde upp
gratis för Västsahara
– Många ungdomar i flyktinglägren
orkar inte vänta längre på en omvärld
som inte gör något för att försvara deras
rättigheter. De har förlorat hoppet
och vill ta till vapen, sa Senia Bachir.
I juni besökte hon och Anna Nilsson från
Emmaus Stockholm Göteborg. Göteborgs
Afrikagrupp hade ordnat en stödfest, som
inleddes med att Senia Bachir Abderahman
gav en bakgrund till konflikten i Västsahara
och berättade om hur ungdomarna i flyktinglägren
tänker och tycker idag.
Efter informationen på en timme blev det
musik och dans. Tre olika grupper uppträdde
helt gratis till stöd för Västsahara. Först
ut var Frida Ekerlund, pop sing-songwriter
från Skåne.
– Härligt att spela här och jätteintressant
föredrag, tyckte Frida som läser Globala Studier
på universitetet.
– Klockrent, ansåg Erik Skytt från Tigers
of the Temple, indierockkollektiv från Små-
Fiskare i Dakhla protesterar
41 arbetslösa västsahariska fiskare samlades vid det marockanska
lokala Fiskeministeriet i Dakhla i juli. De protesterade
mot att enbart marockanska fiskare från Agadir
anställts på två ryska fisketrålare, som anlänt till Dakhla två
dagar tidigare.
– En del stora båtar har 50 marockaner anställda och inte
en enda västsaharier. Vi är alla arbetslösa, sa fiskarna.
I juni 2010 tecknade Ryssland ett fiskeavtal med Marocko.
Ryska industrifiskebåtar ska få ta upp 100.000 ton fisk under
2011.
land. Ställer gärna upp igen
– Sjukt att jag inte visste något om detta
förut. Det blev en aha-upplevelse, sa Martin
Hansen från samma grupp.
Fred på jorden är en hip-hop-punkmusikgrupp
som bildades 2007 av studerande på
Färnebo Folkhögskolas filials Sydafrikakurs.
– Genom ett sånt här arrangemang känner
man som aktivist att man är del av något
större, menade Ivar Huntington.
Publiken var också nöjd.
– Det var en jättebra idé för att sprida kunskap
om Västsahara-frågan på det här sättet.
Både allvar och skoj, tyckte Sara Lund.
Jag har hört en del om Västsahara på radion.
– Att förena nytta med nöje var bra, tyckte
Ellen.
– Det här var välorganiserat! Bra att lyfta
fram Västsaharafrågan, som är så lite känd.
Tur att SVT gjorde flera program om Västsahara
förra året. Det lyfte också frågan.
Och i baren stod afrikagruppare och sålde
mat och dryck. 10.000 kronor blev nettoinkomsten
för denna stödkväll där cirka
100 personer deltog.
”Bra stämning och peppande för oss som
brinner för Västsahara-frågan.” Det var det
samlade intrycket bland de nöjda arrangörerna
Göteborgs Afrikagrupp.
Lena Thunberg
Bilder: Gunnel Alsén och Lena Thunberg
Fiskdamm på Way out West
– Kom hit och fiska! uppmanade
Lisa Rosengren besökarna på den
stora musikfestivalen Way out West
i Göteborg i augusti.
Medlemmar i Göteborgs Afrikagrupp hade
byggt en fiskdamm, där
man fick upp en pappersfisk
med information om
Västsahara på baksidan.
Flyers delades också ut. En
namnlista kunde man också
skriva på där utrikesmi-
nister Carl Bildt uppmanas att arbeta för att
folkomröstningen om Västsaharas självständighet
äntligen genomförs samt att Sverige
ska erkänna den västsahariska staten SADR.
– Vi vill nå en ny publik med informationen
om Västsahara och
EU:s roll i fisket där. Många
stannade till och undrade
vad det var för flagga som
satt på fiskdammen: Var det
Palestinas? berättar Lisa
Rosengren.
Marocko i Säkerhetsrådet?
– Sverige ser ingen anledning att motverka Marockos kandidatur
till FN:s säkerhetsråd, sa Carl Bildt till Jonas Sjöstedt
(V) i en debatt i maj om att Marocko kan ta plats i säkerhetsrådet.
– Marocko varit en envis sabotör av FN:s planer på att genomföra
en rättvis folkomröstning om Västsaharas framtid.
När Marocko kan bli en del av FN:s säkerhetsråd kommer
man med all sannolikhet att använda den positionen till att
göra allt för att sabotera en politisk lösning av Västsaharakonflikten.
Släpp inte
in Marocko
i säkerhetsrådet!
Nyligen meddelade utrikesminister Carl Bildt
att han inte ser någon anledning att motverka
Marockos kandidatur till FN:s säkerhetsråd,
trots att det skulle ge Marocko betydande
internationell legitimitet. Bara för någon
månad sedan röstade Sverige nej till att EU:s
fiskeavtal med Marocko skulle förlängas.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson argumenterade
med kraft emot avtalet eftersom
det inkluderar fiskevattnen utanför Västsahara,
som Marocko i strid med internationell
rätt ockuperar sedan 1975. Vi menar att
det skulle vara ett allvarligt misstag att rösta
för Marockos kandidatur.
I FN:s säkerhetsråd finns tio icke-permanenta
platser, två av dem är vikta för länder
i Afrika. För perioden 2012–2013 är Marocko
en av de kandidaterna. Att Marocko
skulle beviljas en plats i FN:s säkerhetsråd
är problematiskt av flera skäl.
För det första finns det över ett hundra
FN-resolutioner som kritiserar Marockos
agerande gentemot sitt grannland Västsahara.
Enligt FN skall Marocko avkolonise-
Inga framsteg
ra Västsahara. Även internationella domstolen
i Haag avvisar alla Marockos anspråk
på Västsahara.
För det andra finns en FN-styrka, MINUR-
SO, i Västsahara sedan 1991 med uppdrag
att genomföra en folkomröstning där västsaharierna
ska få besluta om de vill vara en
del av Marocko eller ett självständigt land.
Trots att det har gått över 20 år så har FN
inte lyckats genomföra omröstningen. Marocko
har sedan invasionen 1975 bedrivit en
aktiv bosättarpolitik för att påverka utgången
och obstruerar ständigt kring röstlängdernas
sammansättning och hur voteringsfrågorna
ska utformas för att förhala processen.
För det tredje har Marocko genom aktivt
lobbyarbete lyckats se till att MINURSO är
den enda FN-styrkan i Afrika som inte har
mandat att övervaka att mänskliga rättigheter
inte kränks. Frankrike har hotat att lägga
sitt veto varje gång det har förslagits att
mänskliga rättigheter ska ingå i MINURSO:s
uppdrag i Västsahara och därmed har förslaget
fallit.
En åttonde samtalsrunda mellan Marocko och Polisario i
New York i juli slutade utan framsteg. Enligt FN-representanten
Christopher Ross ska samtalen fortsätta i september.
När det gäller förtroendeskapande åtgärder ledda av
UNHCR var parterna positiva till familjebesök vägledes i
stället för med flyg.
Hittills har västsaharier från flyktinglägren respektive
ockuperat område flugits in för att under en vecka besöka
sina släktingar som man i många fall inte sett på 30 år.
För det fjärde bröt Marocko i november
förra året ensidigt mot den av FN framförhandlade
vapenvilan när marockansk militär
attackerade ett fredligt protestläger utanför
Västsaharas huvudstad El Aaiun. Mer än 20
000 västsaharier samlades i flera veckors tid
i ett enormt tältläger för att protestera mot
diskriminering, arbetslöshet och fattigdom.
Likheterna med vad som bara ett par månader
senare utspelade sig på Tahrirtorget i
Kairo är slående. Förutom att Marocko aldrig
hörsammade civilbefolkningens legitima
krav utan istället attackerade med full styrka
och drev bort demonstranterna med våld.
Marocko har inte tillåtit någon större oberoende
utredning av det som skedde och det
är fortfarande oklart hur många som fängslades,
skadades och dog under attacken och
de efterföljande våldsamheterna.
Den unga generationen västsaharier visar
alla tecken på att ha nått bristningsgränsen.
De uppmanar den västsahariska befrielserörelsen
Polisario att sluta hoppas på diplomatiska
lösningar, som inte gett något resultat
på två decennier, och istället åter gå ut i
krig. För att Polisario ska behålla sin legitimitet
krävs att omvärlden agerar för en lösning
på konflikten.
Att däremot stödja Marockos kandidatur
till FN:s säkerhetsråd innebär att stödja ett
land som varken respekterar FN-resolutioner,
FN:s arbete eller en vapenvila framförhandlad
av FN. Det skulle vara att ge legitimitet
åt en ockupationsmakt. Istället borde
Sverige med all kraft driva att folkomröstningen
genomförs så att Västsaharas befolkning
äntligen kan få avgöra sitt eget öde.
Anna Nilsson, Emmaus Sverige, Cecilia
Asklöf, Svenska avdelningen av Internationella
Juristkommissionen, Jan Strömdahl,
Föreningen Västsahara, Alexander
Gabelic, Svenska FN-förbundet, Jens Orback,
Palmecentret, Francisco Contreras,
Latinamerikagrupperna, Gabi Björsson,
Afrikagrupperna, Elisabeth Lundgren,
Kristna Fredsrörelsen, Sören Lindh,
Västsaharaaktionen
Publicerades i SVD 8/6 2011
16 17

Marockos kung till reträtt
Efter 20-februarirörelsens protester under våren mot korruption
och vanstyre i Marocko presenterade kung Mohamed
VI en ny konstitution som röstades igenom i juli.
Kungen behåller total makt över militär och religion. Mer
inflytande ges dock till valda politiker. Kungen måste välja
premiärminister från det parti som vinner val. Denne får
ansvar för inrikespolitik.
Cirka 45% av Marockos befolkning är analfabeter.
– Kosmetika, anser aktivister från 20-februari-rörelsen om
den nya konstitutionen.
Tavlan
kan
bli din!
lägg
eTT
bud!
Konstnären Göran
Segergren har skänkt
en tavla till tidskriften
Västsahara. Under hösten
ska budgivning pågå på
denna. Alla är välkomna
att lägga ett bud.
Det kom ett brev till redaktionen. En dag i
augusti när jag hämtade posten visade det
sig att en försändelse till tidskriften Västsahara
hade blivit liggande i fel brevfack i två
månader. Brevet innehöll ett fotografi och ett
mycket vänligt brev från konstnären Göran
Segergren. Fotografiet föreställde en tavla.
Målningen erbjuder han till försäljning till
högstbjudande, där hela köpesumman ska gå
till tidskriften Västsaharas arbete. Tavlan mäter
55 x 35 cm och tekniken är acryl på duk.
Detta generösa erbjudande når nu tidskriften
Västsaharas läsare, men vem som
helst kan under hösten lägga bud på denna
målning. Det går bra att ringa 070-475
46 45, eller mejla ett bud: vastsahara@brevet.nu.
Information om tavlan finns på tidskriftens
hemsida www.vastsahara.net och
på tidskriften Västsaharas facebookprofil.
På hemsidan kommer det aktuella budet
att finnas och ständigt uppdateras. Sprid gärna
informationen till andra!
I cirka 40 år har Göran Segergren varit
verksam som konstnär. Han är bildkonstnär,
grafiker och tecknare och utbildade sig
vid Skånska Målarskolan och Målarskolan
Forum på 60- och 70-talet.
Som politiskt intresserad deltog han under
70-talet i den politiska debatten med
sina konstverk. ”Stoppa knarkandet!” ”Rädda
varven!” ”Konstnärer för Afghanistan”
var några av de utställningar, som han medverkade
i.
1975 reste han runt i Nordafrika och tillbringade
våren i Algeriet.
– Där upptäckte jag den algeriske konstnären
Mohammed Racim och blev oerhört
Mejla ett bud på tavlan!
västsahara@brevet.nu
Läs på hemsidan:
www.vastsahara.net
Fiskeavtalet förlängt
EU:s ministerråd godkände i juni den ettåriga förlängningen
av fiskeavtalet med Marocko. Spanien var drivande. 20 av
27 länder röstade för en förlängning.
2006 var Sverige det enda landet som röstade emot fiskeavtalet
på grund av att de västsahariska fiskevattnen inte är
uteslutna.
Fem år senare har antalet protesterande länder ökat.
I februari 2012 går den ett-åriga förlängningen av avtalet ut
och ska då ytterligare förlängas eller sägas upp.
fascinerad av hans konst, mönstren, ornamentiken,
geometrin i mönstren, berättar
Göran Segergren.
Det var det klassiska arabiska och kanske
ursprungligen persiska miniatyrmåleriet som
fängslade Göran Segergren. Efter sin nordafrikanska
resa blev ornamentik och mönster
under många år ett återkommande tema
i hans verk.
Om man tittar noga på tavlan som Göran
Segergren nu skänker till tidskriften Västsahara
för försäljning, går det geometriska
mönstret i palmernas stammar igen i mannens
kappa. Tavlans färger svart, rött, grönt
och vitt är för övrigt de färger som finns i
bland annat Västsaharas flagga.
Vistelsen i Algeriet har han också skildrat i
boken ”Anteckningar från en resa till Algeriet
1975”, som han har gett ut på eget förlag.
Göran Segergren som är född 1938 i Göteborg
är numera bosatt i Småland.
Lena Thunberg
Minröjare omkom
En västsaharisk minröjare, Sidi Bouzaid, dödades av en
oexploderad sprängladdning i den befriade delen av Västsahara
i juni. Sedan 2005 bedriver brittiska Landmine Action
minröjning i samarbete med MINURSO och Polisario på
den östra sidan av ”muren” genom Västsahara. Detta är ett
av de mintätaste områdena i världen. Norska myndigheter
stöder projektet.
Sidi Bouzaid hade arbetat med minröjning sedan 2006.
Tre personer dog och 22 skadades av minor under 2010.
KRöNIKAN
Tidigt i våras besökte jag ett seminarium som Internationella Juristkommissionen
anordnade i Stockholm. Seminariet handlade
om folkrätt och Västsahara. Föreläsare var Pål Wrange, docent
vid Stockholms universitet och folkrättsexpert.
Jag hade höga förväntningar på seminariet, men är lite osäker
på varför. Någonstans i mitt huvud fanns en liten tanke om att
det kanske finns en rättslig förklaring till varför Västsahara fortfarande
är en koloni på en för övrigt avkoloniserad kontinent,
varför FN har fattat många vackra och djärva beslut under fyra,
fem decennier, men knappast gjort någonting för att verkställa
dem, varför EU fortfarande skriver handels-, fiske- och jordbruksavtal
med Marocko och varför Sverige inte erkänner Västsahara.
För det är väl så, resonerade jag, att vi lever i en fredssträvande,
civiliserad del av världen, som vilar på ett gammalt och beprövat
rättssystem? Och visst är det så att vi har enats om att se
folkrätten som en internationell lag, som
skall reglera stridigheter och tvister mellan
nationer? Och visst borde det vara så att
FN, det vill säga vi alla tillsammans, har
styrkan och viljan att se till att folkrätten
verkställs och efterlevs.
Det vore fel att säga att jag blev besviken.
Jag blev inte ens särskilt förvånad.
Det finns inga folkrättsliga finurligheter
som på något sätt berättigar ockupationen
av mark och förtrycket av ett folk, inte
heller för FN:s obeslutsamhet och oförmåga
att verkställa beslut. Det finns ingen
förklaring till varför världssamfundet inte
klarar av att sätta press på Marocko eller
varför FN:s övervakningsstyrka inte får
rimligt stöd. Inte kan EU hänvisa till folkrätten
för att rättfärdiga sina avtal med en
exploaterande kolonialmakt eller att man
Marockos oljestöld
Fem nya oljeblock har det statliga marockanska oljebolaget
ONHYM dragit upp i den ockuperade delen av Västsahara.
Det gäller två på land och tre till havs. Varje block är cirka
15.000 km 2 .
Enligt internationell lag är oljeutvinning illegal i Västsahara
om inte det västsahariska folket är tillfrågat och eftersom
Västsahara-frågan är en olöst avkoloniseringsfråga. Ändå
fortsätter den marockanska ockupationsmakten att locka utländska
investerare till eventuella fyndigheter i Västsahara.
Rätt, rättigheter och rättvisa
GAbI bjöRNSoN
har fördelar av denna exploatering. Inte heller Sveriges vaga förklaringar
om principen att Västsahara inte har kontroll över sitt
territorium för att neka ett erkännande av Västsahara, har idag
stöd i folkrätten.
Och då talar vi inte om de ständigt pågående kränkningarna
av västsahariernas mänskliga rättigheter. Det gäller begränsningar
i yttranderätt, förenings- och mötesrättigheter samt diskriminering,
våld och trakasserier i vardagslivet. Att tvingas tillbringa
årtionden i ett flyktingläger och berövas ett vanligt vardagsliv lär
också vara ett brott mot folkrätten.
Nej, folkrätten är klockrent på Västsaharas sida och har varit
det sedan 1960. Beslut och ställningstaganden har även prövats
av den internationella domstolen i Haag.
Om nu läget är så glasklart, frågar en av seminariedeltagarna,
varför fungerar då inte folkrätten? Folkrätten fungerar, svarar
folkrättsexperten Pål Wrange, när det
finns mäktiga intressen som vill att den
ska fungera.
Det hela kändes nästan bisarrt. Vi
hade samlats på en finfin advokatbyrå i
Stockholms innerstad. Vi hade ätit småkakor,
druckit flaskvatten och kaffe, pussat
varandra på kinden och sedan i en
mycket elegant hörsal sakligt diskuterat
folkrätten och Västsahara. Slutsatsen
blev att den som har resurser, den bestämmer
också vem som ska ha och vem
som inte ska ha rätt och rättigheter.
Jag gick därifrån och ställde mig frågan:
Har rätt och rättigheter inte någonting
alls gemensamt med rättvisa?
Gabi Björsson
Generalsekreterare, Afrikagrupperna
18 19

Förbjuden aktion
Hela sommaren har förföljelserna
mot västsahariska människo-
rättsaktivister fortsatt i den
ockuperade delen av Västsahara.
Polisbrutalitet, övergrepp,
misshandel, tortyr, rättsöver-
grepp och fängslanden fortsätter.
Ändå vågar västsaharier sig
ut i små grupper på gatorna
för att inför en kamera visa sitt
motstånd mot den marockanska
ockupationen.
5
nya oljeblock har
Marocko sett ut till
försäljning i ockuperade
Västsahara.
2011
är det 35 år sedan den
västsahariska staten SADR
föddes.
15
miljoner dollar mer
behövs till flyktingarna,
säger UNHCR.
67
dagars hungerstrejk
avslutades i juli av
fängslade västsaharier.
0västsahariska vimplar
fick ungdomarna på
Gothia Cup visa.