En introduktion till Pedagogik i arbetslivet. Begrepp - Pedagogiska ...
En introduktion till Pedagogik i arbetslivet. Begrepp - Pedagogiska ...
En introduktion till Pedagogik i arbetslivet. Begrepp - Pedagogiska ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå universitet. Nr 72 2003<br />
<strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong><br />
<strong>Pedagogik</strong><br />
i <strong>arbetslivet</strong><br />
<strong>Begrepp</strong> – Historik – Nutid<br />
Peter Pommer Nilsson
Omslagsfoton<br />
Svartvit bild: © Västerbottens museum, Br 5311. Publicerad med <strong>till</strong>stånd av Västerbottens museum,<br />
fotoantikvarie Therese Wagenius. Bilden är tagen år 1908 i Robertsfors, Västerbotten,<br />
och föreställer män som arbetar som svarvare (troligtvis vid Robertsfors bruk).<br />
Färgbild: © Peter Pommer Nilsson. Två kvinnor som arbetar med att utbilda universitetslärare<br />
i IKT (informations- och kommunikationsteknik) vid Umeå universitet.<br />
Peter Pommer Nilsson<br />
<strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong> pedagogik i <strong>arbetslivet</strong><br />
<strong>Begrepp</strong>, historik, nutid<br />
<strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå universitet<br />
© 2003 Peter Pommer Nilsson<br />
Layout och tryck: Print & Media, Umeå universitet<br />
ISBN: 91-7305-483-6<br />
ISSN: 0281-6776
<strong>Pedagogiska</strong> institutionen<br />
Umeå universitet<br />
<strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong><br />
<strong>Pedagogik</strong><br />
i <strong>arbetslivet</strong><br />
<strong>Begrepp</strong> – Historik – Nutid<br />
Peter Pommer Nilsson<br />
Pommer Nilsson, Peter (2003) An Introduction to Education and Training<br />
in Working Life. Concept, History, Present Time. Educational Reports, Umeå, nr 72<br />
1
Abstract<br />
In this report, Education and training in working life is presented as a field of<br />
research within the academic discipline of Education/<strong>Pedagogik</strong> in Sweden.<br />
The report has four main sections and is an exposition of Educational research<br />
in general, and research about Education and training in working life in particular.<br />
In the first section, definitions and characteristics concerning Education<br />
and training in working life as a field of research are presented. A comparison<br />
is made with other subfields within the academic discipline of Education. The<br />
second section has a historical perspective and presents the work of both Swedish<br />
professors in Education, and international well-known persons that have<br />
influenced both practice and research. For example, the work of Fredrik Winslow<br />
Taylor, Elton Mayo and Gary Becker are discussed from a Swedish perspective.<br />
The third section brings us to present time and presents Swedish<br />
research about Education and training in working life. This section is divided<br />
into two subsections, focusing firstly on research concerning human resource<br />
development, and secondly on research about learning. In these subsections,<br />
the research findings are discussed in relation to a societal, organizational and<br />
individual perspective. The fourth section is a concluding section and focus on<br />
the question of a contextual working life in constant change.<br />
In this report it is concluded that Education and training in working life<br />
is a small field of research compared with other fields of research in Education.<br />
Research about this field started as late as in the 1970’s in Sweden and has<br />
slowly grown. The researchers in present time can be said to focus on questions<br />
about human resource development and/or learning. The focus on learning<br />
is more recent and very obvious in research from late 1990’s and early<br />
years of 2000.<br />
Keywords: working life, context, adults, education, training, human resource<br />
development, learning, societal perspective, organizational perspective, individual<br />
perspective.<br />
2
Innehåll<br />
Inleding ..................................................................................................... 5<br />
Ett försök att ringa in fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> ..................................... 7<br />
<strong>Pedagogik</strong>, vuxenpedagogik och pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> ........................ 10<br />
Några ytterligare preciseringar .............................................................. 14<br />
<strong>En</strong> historisk <strong>till</strong>bakablick .......................................................................... 16<br />
Svenska professorers koppling <strong>till</strong> pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> ...................... 16<br />
Adam Smiths pedagogiska dilemma ..................................................... 19<br />
Taylor – en tidig förändringsagent med pedagogiska konsekvenser ....... 21<br />
Mayo och Human Relationsrörelsens bidrag <strong>till</strong> <strong>arbetslivet</strong>s pedagogik 26<br />
Beckers humankapitalteori ................................................................... 30<br />
Nutida svensk forskning........................................................................... 34<br />
<strong>En</strong> förskjutning i fokus ........................................................................ 35<br />
Kompetensutveckling i fokus ................................................................... 37<br />
Perspektiv på kompetensutveckling ...................................................... 39<br />
Effekter av kompetensutveckling .......................................................... 43<br />
Trender på kompetensutvecklingsmarknaden ....................................... 46<br />
Lärande i fokus ........................................................................................ 49<br />
Perspektiv på lärande............................................................................ 50<br />
Vuxnas lärande och erfarenhetsbaserat lärande .................................... 51<br />
Miljöpedagogiskt och kontextuellt perspektiv ........................................ 53<br />
Anpassningsinriktat och utvecklingsinriktat lärande ............................. 55<br />
Livslångt lärande i kunskapssamhället .................................................. 57<br />
Lärande organisationer eller lärande i organisationer? ........................... 60<br />
Homo Paedagogus – den lärande människan ....................................... 63<br />
Avrundning – ett mångfaldigt arbetsliv som förändras ............................. 66<br />
Referenser ................................................................................................ 69<br />
3
Inledning<br />
Ibland har man anledning att fundera på om det finns ett speciellt forskningsfält<br />
inom ett område man är intresserad av. Dessa funderingar kan väckas <strong>till</strong><br />
liv när man som student läser högskolekurser och undrar hur ens framtida<br />
yrke kuggar i de ämnen som finns vid olika institutioner 1 . Eller så väcks funderingarna<br />
<strong>till</strong> liv när man som jag själv är doktorand försöker sätta in den egna<br />
forskningen i ett större sammanhang.<br />
Den här rapporten syftar <strong>till</strong> att övergripande presentera ett forskningsfält<br />
som jag valt att kalla pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. <strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> (education<br />
and training in working life) är inte någon vedertagen benämning i betydelsen<br />
att den används generellt inom högskolor och universitet där pedagogisk forskning<br />
bedrivs 2 . Däremot finns det pedagogisk forskning som kan grupperas<br />
som en delmängd av pedagogikämnet med det gemensamma att den fokuserar<br />
<strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågeställningar. Jag <strong>till</strong>hör själv en arbetsgrupp vid<br />
<strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå universitet, som kallas PiA-gruppen. PiA är<br />
en förkortning för just pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. Vår grupp består av ungefär tio<br />
personer som dels forskar, dels bedriver undervisning där fokus är just på pedagogiska<br />
frågor i <strong>arbetslivet</strong>. Att jag utifrån denna grupp<strong>till</strong>hörighet har ett<br />
intresse för detta forskningsfält är således inte så konstigt.<br />
Forskningsfältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> har stor relevans inte bara för forskare,<br />
lärare och doktorander. Fältet är i allra högsta grad relevant även för<br />
studenter inom exempelvis Programmet för personal och arbetslivsfrågor (Pprogrammet),<br />
som med stor sannolikhet kommer jobba aktivt med pedagogiska<br />
frågor i <strong>arbetslivet</strong>. Det är bland annat genom att följa med i vad som<br />
händer inom forskningen som dessa framtida personalvetare kan utveckla organisationerna<br />
som de är verksamma i. Genom att nyttja forskningen inom<br />
fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> får man <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> en stor kunskapsmassa och<br />
slipper därigenom uppfinna hjul som andra redan konstruerat och provat ut.<br />
Nedan kommer jag att specificera vad jag menar med begreppet pedagogik<br />
i <strong>arbetslivet</strong>. Därefter presenteras såväl historisk som nutida forskning och<br />
ansatser som är relevanta för detta fält. Rapporten avslutas med en kort diskussion<br />
om <strong>arbetslivet</strong> där dessa pedagogiska frågor återfinns. Jag är själv intresse-<br />
1 Se exempelvis två uppsatser från P-linjen vid Umeå universitet skrivna av Fjellström (1990) och Nordlund<br />
(1987) som båda behandlar pedagogisk arbetslivsforskning.<br />
2 Se Dahllöf (2000) samt Eklund (2000) och deras redovisningar om ett flertal olika sätt att strukturera<br />
ämnesområdet pedagogik. Se även Rosengren & Öhngren (1997).<br />
5
ad av ledarskapsfrågor i allmänhet och ledarutveckling i synnerhet. Detta intresse<br />
har jag <strong>till</strong>åtit titta fram i denna rapport då jag flera gånger lyfter fram<br />
exempel som har fokus åt detta och inte andra håll. Ledarutveckling är ett<br />
centralt område inom pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>, så det är min bestämda uppfattning<br />
att detta fokus inte på något sätt gjort texten skev, utan snarare mer konkret.<br />
Men det tror jag du som läsare kan bedöma själv. Nu över <strong>till</strong> innehållet.<br />
6
Ett försök att ringa in fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong><br />
<strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> som forskningsfält inrymmer forskning som fokuserar<br />
på pedagogiska processer i (arbets)organisationer på arbetsmarknaden. <strong>Begrepp</strong>et<br />
pedagogiska processer skall här förstås i sin vidaste betydelse som påverkans-<br />
och förändringsprocesser. Det kan omfatta påverkansprocesser såsom<br />
undervisning, utbildning, socialisation, fostran etc 3 och förändringsprocesser<br />
av skilda slag, exempelvis lärande och organisationsutveckling (OU) 4 .<br />
Inom pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är således fokus på pedagogiska frågeställningar<br />
inom ramen för organisationer vars främsta uppgift inte behöver vara att utbilda<br />
eller undervisa, utan där pedagogiska processer är ett medel för att uppnå<br />
organisationernas mål och fullgöra de ”uppdrag” de har på arbetsmarknaden,<br />
exempelvis att producera varor och tjänster av olika slag. Detta är viktiga distinktioner<br />
jämfört med pedagogikämnet som helhet. Således är centrala kännetecken<br />
för fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> att pedagogiska processer inte bara är förbehållna<br />
utbildningsväsendet, utan dessa finns även i andra branscher och sektorer.<br />
Dessa kan vara mer eller mindre formaliserade, mer eller mindre strukturerade,<br />
mer eller mindre genomtänkta, mer eller mindre synliga etc. men det finns alltid<br />
pedagogiska processer i arbetsorganisationer. Lika central är utgångspunkten att<br />
lärandet inte upphör i och med att vi avslutar våra formella studier i ungdomsåren<br />
eller senare inom vuxenutbildningen 5 . Lärande och undervisning bedrivs inte<br />
bara mellan, utan kanske i lika hög grad inom samma generation (<strong>till</strong> skillnad<br />
från skolan där fokus är på påverkansprocesser mellan olika generationer). Fokus<br />
för pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är således på de pedagogiska processer vi möter som<br />
vuxna individer i organisationerna och den arbetsmiljö som där existerar. De<br />
pedagogiska processerna i <strong>arbetslivet</strong> må vara en bisak i förhållande <strong>till</strong> organisationernas<br />
huvudsakliga sysselsättning, men det gör dem inte mindre intressanta<br />
ur ett forskningsperspektiv.<br />
Första gången <strong>arbetslivet</strong> omnämns som en central del för svensk pedagogisk<br />
forskning torde vara med den statliga offentliga utredningen från 1970<br />
som fick namnet <strong>Pedagogik</strong>utredningen 6 . Där skrivs bland annat följande om<br />
pedagogikämnet:<br />
3 Se Dahlgren (1989), Dahllöf (1986; 2000), Edfeldt (1992).<br />
4 Se Söderström (1981), Granberg (1996).<br />
5 Jämför med idéhistorikern Liedmans (2001) skrivning om ” ... att skolan och den formella utbildningen<br />
inte är allt eller ens det viktigaste inslaget i människans läroprocess” (s.256).<br />
6 SOU (1970:22). Se även Sjöstrand (1970) som diskuterar <strong>arbetslivet</strong> och pedagogikämnet. Jag återkommer<br />
<strong>till</strong> Sjöstrand lite längre fram i denna text.<br />
7
<strong>Pedagogik</strong>en som ämnesområde för forskning och utbildning behandlar utbildningsfrågor<br />
i vid mening. Även om huvudvikten ligger på samhällets och <strong>arbetslivet</strong>s<br />
organiserade insatser för utbildningar i skolor och andra utbildningsanstalter, täcker<br />
begreppet även andra former för systematisk påverkan under olika skeden av<br />
individens liv och livssituationer – från tidig uppfostran <strong>till</strong> aktiviteter för åldran-<br />
de. 7<br />
Utredningen pekar ut ett antal områden som är forskningsmässigt eftersatta,<br />
däribland vuxenpedagogisk forskning. Någon specifik diskussion om pedagogik<br />
i <strong>arbetslivet</strong> förs inte. Det gör däremot de utredare, Eliasson och Höglund<br />
8 , som inom ramen för <strong>Pedagogik</strong>utredningen fått i uppdrag att granska<br />
vuxenutbildningen i Sverige. De presenterar sitt uppdrag 1971 och där behandlas<br />
dessa frågor som en del inom ramen för den totala vuxenutbildningen.<br />
Detta trots att utredarna för diskussioner om särdrag som bara hör <strong>arbetslivet</strong>s<br />
pedagogiska frågor <strong>till</strong>. <strong>En</strong> intressant detalj i sammanhanget är att<br />
utredarna särskiljer personalutbildning inom näringslivet från offentliga organisationer,<br />
som de menar har olika särdrag.<br />
Det tidigaste exemplet jag har hittat i Sverige som specifikt försöker ringa<br />
in forskningsfältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är från mitten 1970-talet. Magnus<br />
Söderström skriver där om något som han kallar för organisationspedagogik<br />
och som <strong>till</strong>yxat definieras som ”... utbildningsfrågor och pedagogiska problem<br />
inom organisationer som myndigheter och företag” 9 . Söderström följer upp detta<br />
i sin avhandling från 1981, ”Personalutveckling i <strong>arbetslivet</strong> och återkommande<br />
utbildning”, där han bland annat betonar att det gäller helt andra förutsättningar<br />
för de pedagogiska processerna i <strong>arbetslivet</strong> än för den traditionella<br />
skolpedagogiken 10 . Detta samspel mellan <strong>arbetslivet</strong> som kontext och de pedagogiska<br />
processerna i organisationer är något som ger en särprägel och han<br />
konstaterar dessutom att detta fält har fått en mycket begränsad uppmärksamhet<br />
inom pedagogikforskningen.<br />
Det visar sig vid diskussion om personalutveckling att den pedagogiska forskningen<br />
ganska lite har intresserat sig för utbildningsfrågor och pedagogiska problem inom<br />
organisationer som myndigheter och företag. Detta är beklagligt eftersom en mycket<br />
omfattande vuxenutbildning sedan länge faktiskt äger rum på våra arbetsplatser<br />
7 SOU (1970:22) s.12.<br />
8 Eliasson & Höglund (1971).<br />
9 Söderström (1977) s.11. Se även Söderström (2002).<br />
10 Söderström (1981).<br />
8
såväl planerat som i det löpande arbetet. Det är därför väsentligt att pedagoger och<br />
andra beteendevetare, liksom forskningsråd och vetenskapliga institutioner, intresserar<br />
sig mer för just <strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågor. 11<br />
Något år senare skissar Söderström <strong>till</strong>sammans med Wallin och Hede på ett<br />
större forskningsprogram för <strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågor 12 . Där används<br />
inte organisationspedagogik som begrepp utan istället skriver de om pedagogisk<br />
arbetslivsforskning, pedagogiska frågor i <strong>arbetslivet</strong>, arbetslivsorienterad<br />
pedagogisk forskning samt <strong>arbetslivet</strong>s pedagogik.<br />
I mitten av 1990-talet anger Otto Granberg konturerna för ett forskningsfält<br />
som han benämner för arbetslivspedagogik 13 . Utgångspunkten för forskningsfältet<br />
är den lärande människan och de villkor som fokuserar på lärande<br />
och påverkansprocesser i <strong>arbetslivet</strong>. Bortom denna utgångspunkt finns även<br />
fokus på organisationer och de kunskapsbildnings- och förändringsprocesser<br />
som pågår där. Tillsammans med Jon Ohlsson ger han några år senare ut en<br />
bok där det framgår att de forskar i pedagogik med inriktning mot lärande i<br />
<strong>arbetslivet</strong> 14 . I början av detta sekel kom en antologi ut med namnet ”<strong>Pedagogik</strong><br />
med arbetslivsinriktning” där bland andra Jon Ohlsson bidrog med en artikel<br />
15 . I den används följande definition:<br />
<strong>Pedagogik</strong> med arbetslivsinriktning, som en del inom disciplinen pedagogik, kan<br />
sägas vara det vetenskapliga studiet av påverkansprocesser i <strong>arbetslivet</strong>. Härmed avses<br />
teoretiska, metodiska och praktiskt <strong>till</strong>ämpliga grunder som identifierar och beaktar<br />
förutsättningar för lärande-, kunskaps- och kompetensprocesser samt det innehåll<br />
som är signifikant för yrkeskunskapens karaktär. 16<br />
Definitionerna av pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>, organisationspedagogik, pedagogisk<br />
arbetslivsforskning, arbetslivspedagogik eller pedagogik med arbetslivsinriktning<br />
får väl sägas vara varianter på samma tema. De har också det gemensamma<br />
att de (ibland outtalat) bygger på ett kontextuellt tänkande om de pedagogiska<br />
processerna 17 . Dahllöf skriver följande om kontextens betydelse för<br />
pedagogikämnet:<br />
11 Söderström (1977) s.11–12. Se även Söderström (1981) s. 21. där samma budskap uttrycks men med en<br />
annan formulering.<br />
12 Wallin, Söderström & Hede (1982).<br />
13 Granberg (1996).<br />
14 Granberg & Ohlsson (2000). Även begreppet arbetslivspedagogik förekommer i denna bok.<br />
15 Tedenljung (2001).<br />
16 Tedenljung & Ryhammar (2001) s.9.<br />
17 Se Svensson (1996) om argument för ett kontextuellt synsätt inom pedagogikdisciplinen.<br />
9
... pedagogiska arrangemang och processer är ”man-made”, det vill säga <strong>till</strong> sina<br />
bärande idéer men också <strong>till</strong> sin organisation <strong>till</strong>skapade av människor med olika<br />
föreställningsramar, med varierande <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> resurser av skilda slag och på en<br />
värderande prioritetsgrund som i princip innebär politiska beslut. (...). Ramar av<br />
olika slag, fysiska och organisatoriska, sätter vidare gränser för vad som är möjligt<br />
att uträtta i olika pedagogiska miljöer. 18<br />
Delar man inte denna utgångspunkt att ramarna och förutsättningar som omger<br />
de pedagogiska processerna är centrala för att kunna förstå processerna i sig, då<br />
blir det mer eller mindre obegripligt varför man skall tala om ett specifikt fält<br />
för de pedagogiska processerna i <strong>arbetslivet</strong>. Jag övergår nu <strong>till</strong> att sätta fältet<br />
pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> i relation <strong>till</strong> vuxenpedagogik samt pedagogisk forskning<br />
i vidare mening.<br />
<strong>Pedagogik</strong>, vuxenpedagogik och pedagogik i <strong>arbetslivet</strong><br />
De vidaste definitionerna av pedagogik riktar fokus mot olika påverkans- och<br />
förändringsprocesser, ibland benämnda edukationsprocesser 19 . Detta stämmer<br />
väl med den genomgång Leif Lindberg gjort av pedagogikdefinitioner i kursplaner<br />
som är framtagna av pedagogiska institutioner i Sverige mellan åren<br />
1970-2000.<br />
The usual descriptions state that ’<strong>Pedagogik</strong>’ is a discipline which deals with issues<br />
of upbringing, education and teaching and sometimes other influences which aim<br />
at realising societal and individual goals. This general study object is placed in a<br />
context of values, culture and the society in question. This provides room for both<br />
historical and comparative approaches. 20<br />
Med ett sådant brett definitionsmässigt anslag säger det sig nästan självt att det<br />
inom pedagogikforskningen i Sverige samsas en rad olika forskningsinriktningar<br />
och ansatser 21 . Trots denna mångfald är det påfallande hur stark kopplingen<br />
är mellan pedagogikforskningen och det formella utbildningsväsendet.<br />
Det är snarast en underdrift att hävda att den pedagogiska forskningen i Sverige<br />
fokuserat olika aspekter av utbildningsväsendet, om man med detta avser hela<br />
18 Dahllöf (2000) s.112-113.<br />
19 <strong>Begrepp</strong>et edukation är främst förknippat med professor Wilhelm Sjöstrand. Se Sjöstrand (1970) men<br />
även Dahllöf (2000).<br />
20 Lindberg (2002) s.77.<br />
21 Se Rosengren & Öhngren (1997).<br />
10
vårt formella utbildningssystem från förskola upp <strong>till</strong> och med universitet 22 .<br />
Det är detta fokus som är huvudfåran inom pedagogisk forskning i Sverige<br />
och även i andra länder 23 . Forskare med inriktning mot pedagogik i <strong>arbetslivet</strong><br />
är i detta perspektiv en klar minoritet inom pedagogikämnet 24 . <strong>En</strong> grov uppskattning<br />
på detta minoritetsförhållande i Sverige är att det avhandlingsmässigt<br />
gick 25 skolstudier på en studie om pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> under 1990talet<br />
25 .<br />
<strong>En</strong> speciell del av vårt utbildningssystem är vuxenutbildningen 26 . Vuxenutbildning<br />
återfinns inom en rad olika områden såsom studieförbund, folkhögskola,<br />
kommunal vuxenutbildning, den militära värnpliktsutbildningen,<br />
statlig arbetsmarknadsutbildning (genom Lernia), högskolor och universitet.<br />
Till denna lista kan även fogas <strong>arbetslivet</strong>s organisationer där personalutbildning<br />
ges. <strong>En</strong> kartläggning av den vuxenpedagogiska forskningen genomfördes<br />
i slutet av 1990-talet och ger en bild över den bredd som detta forskningsfält<br />
spänner över 27 . Vuxenpedagogiken i <strong>arbetslivet</strong> identifieras där som ett särskilt<br />
område inom fältet, där den gemensamma definitionsgrunden med det övriga<br />
vuxenpedagogiska fältet skrivs fram som följande:<br />
Vuxenpedagogisk forskning undersöker främst frågeställningar som berör deltagande<br />
i vuxenutbildning, undervisnings/lärandeprocessen i utbildning och annat mer<br />
informellt lärande, samt vuxenutbildningens historia. 28<br />
I sammanhanget kan det vara på sin plats att diskutera en vidare och snävare<br />
definition av pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. <strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> är en del av vuxenpedagogiken<br />
som i sin tur är en del av pedagogikämnet. Detta betyder dock<br />
inte att man alltid måste diskutera relationen mellan pedagogikämnet och fäl-<br />
22 Dahllöf (1986; 2000), <strong>En</strong>glund (1992), Gustavson & Marton (1986), Lindberg & Berge (1988), Marklund<br />
(1986), Rosengren & Öhngren (1997), SOU (1970:22), SOU (1980:22). Genomgången av dessa<br />
källor gör kopplingen mellan pedagogikämnet och utbildningsväsendet mycket stark.<br />
23 Jag har bland annat diskuterat denna fråga med pedagogikkolleger från andra länder vid AERA-konferens<br />
i Chicago 1997, samt vid upprepade <strong>till</strong>fällen åren därefter med pedagoger vid University of Wisconsin,<br />
Madison, USA.<br />
24 Se Söderström (1977; 1981), Granberg (1996).<br />
25 Eklund (1995). Jag jämställer här det Eklund benämner för företagsstudie med området pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Även om vi vidgar fältet <strong>till</strong> att tala om vuxenpedagogik är detta en minoritet inom pedagogikämnet<br />
(SOU 1997:120). Se även Eklund (2000), Rosengren & Öhngren (1997), Söderström (1977).<br />
26 Eliasson & Höglund (1971), SOU (1997:120). Se även Larssons (1996) diskussion om vuxenstudier<br />
och vuxenutbildning, samt Abrahamsson (1992), Gustavsson (1996).<br />
27 SOU (1997:120). Här tas inte den militära värnpliktsutbildningen med som ett centralt område. Dock<br />
har pedagoger, likt Rehn (1999), forskat om den speciella utbildningskultur som där existerar.<br />
28 SOU (1997:120) s.16.<br />
11
tet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> genom att dra det via det vuxenpedagogiska fältet.<br />
<strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> är i sig självt en delmängd och fristående del av pedagogikämnet<br />
som helhet. <strong>En</strong> snävare definition av pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> tar fasta<br />
på att det är något specifikt att studera de pedagogiska processer som förekommer<br />
i <strong>arbetslivet</strong>s organisationer i förhållande <strong>till</strong> formella vuxenutbildningsorganisationer<br />
(studieförbund, folkhögskola, kommunal vuxenutbildning, statlig<br />
arbetsmarknadsutbildning genom Lernia, högskolor och universitet).<br />
Visserligen är vuxenpedagogiska frågeställningar i högsta grad relevanta inom<br />
pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>, men jag hävdar att det blir något annat om intresset<br />
främst rör vuxnas lärande inom ramen för formella utbildningsorganisationer.<br />
Även Söderström verkar vara inne på en liknande linje när han diskuterar det<br />
han kallar för intressanta skillnader mellan personalutbildning och andra system<br />
för vuxenutbildning.<br />
Personalutbildning saknar således övergripande, på nationell nivå fastställda mål,<br />
har inte enhetliga styrinstrument av typ allmänna läroplaner, utsätts inte för <strong>till</strong>syn<br />
från överordnade myndigheter samt finansieras på varierande sätt. Förhållandena<br />
varierar även, som nämnts, i hög grad mellan bl a branscher och verksamhetsområ-<br />
den. 29<br />
Fokus för pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är således inte på personer som ”läser upp”<br />
ämnen, skolar om sig etc. inom ramen för vad som ovan benämnts vuxenutbildning<br />
med <strong>till</strong>hörande organisationer. Vuxenpedagogik eller folkbildningsforskning<br />
30 är inte <strong>till</strong>räckligt precisa begrepp för att visa på vad pedagogik i<br />
<strong>arbetslivet</strong> främst fokuserar på 31 , i alla fall inte i en snävare mening. Däremot<br />
bör de vuxenpedagogiska aspekterna som ovan skissats inrymmas i en vidare<br />
definition av pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. <strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> och vuxenpedagogiken<br />
delar inte minst sitt fokus på vuxna edukander, för att låna Dahllöfs<br />
begrepp för elev- och studerandegrupper 32 . Detta kan schematiskt åskådliggöras<br />
i följande tabell där även edukatörerna, utbildningsgivarna, tas med.<br />
29 Söderström (1981) s.20.<br />
30 Se exempelvis den från Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet, utgivna skriften<br />
Mimer (redaktörer Landström & Laginder, www.liu.se/mimer/) som fokuserar på folkbildningsforskning.<br />
31 Redan 1971 när den första genomgången av vuxenutbildning i Sverige gjordes tyckte utredarna Eliasson<br />
& Höglund att vuxentubildning var ett mindre adekvat begrepp, men att det kunde användas som ett<br />
provisorium i brist på ett bättre. Detta är ett exempel på hur provisorier har en förmågas att permanentas<br />
trots att de redan från början finns tveksamheter kring dem.<br />
32 Dahllöf (2000).<br />
12
Tabell A: Exempel på hur olika pedagogiska fält kan utkristalliseras utifrån<br />
olikheter i deras fokus av edukander och edukatörer.<br />
Vuxna/Arbetstagare Barn och ungdomar<br />
Utbildningsväsendet Vuxenpedagogik Skolpedagogik<br />
(inkl vuxenutbildningsorg.)<br />
Organisationer<br />
i <strong>arbetslivet</strong><br />
(inkl konsulter/utbildare)<br />
<strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> (ej aktuellt i Sverige)<br />
Det specifika med pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>, utöver den omgivande kontexten,<br />
är att det är arbetsorganisationerna själva som är edukatörer och vidare att det<br />
är deras arbetstagare som är edukander. Det förekommer även att organisationer<br />
hyr in konsulter/utbildare för att ge internutbildning, eller skickar iväg<br />
sina anställda <strong>till</strong> externa kurser. De utbildare som specialiserat sig på <strong>arbetslivet</strong>s<br />
utbildningsbehov skall dock inte blandas samman med vårt formella utbildningsväsen.<br />
De skall snarast ses som en del av det arbetslivspedagogiska<br />
forskningsfältet, där fokus ändå kan sägas vara på hur de interna pedagogiska<br />
processerna ter sig inom specifika organisationer (med eller utan hjälp av externa<br />
konsulter/utbildare).<br />
Några helt odiskutabla gränser gentemot olika fält inom pedagogikämnet<br />
är en omöjlighet. Det kommer alltid att finnas vissa överlappningar. <strong>En</strong> klassisk<br />
uppdelning från 1970-talet av pedagogiken i olika deldiscipliner görs i<br />
pedagogisk filosofi, komparativ pedagogik, pedagogikens historia, pedagogikens<br />
psykologi, pedagogikens sociologi samt pedagogikens mätningslära 33 .<br />
Denna uppdelning är dock föga användbar för att närmare beskriva vad pedagogik<br />
i <strong>arbetslivet</strong> är, då detta fält i sig kan beforskas utifrån de uppräknade<br />
inriktningarna. Sedan bör man vara medveten om att definitionerna av pedagogikämnet<br />
som sådant inte är en gång för alla huggna i sten likt Mose stentavlor<br />
34 . Dessa utvecklas över tid och får naturligtvis återverkningar på hur<br />
olika fält inom ämnet lyfts fram eller kommer i skymundan. Definitionerna är<br />
således ständigt i rörelse. Trots dessa svårigheter i att dra upp gränser fyller<br />
detta en viktig funktion då det preciserar och tydliggör vårt fokus med pedagogik<br />
i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
33 Kallós, Köhler & Nilsson (1971).<br />
34 Se Lindbergs (2002) genomgång av pedagogikämnet under 1900-talet i Sverige.<br />
13
Några ytterligare preciseringar<br />
Den ovan förda diskussionen om en snävare och vidare definition av pedagogik<br />
i <strong>arbetslivet</strong> har indirekt blottat att det ryms flera olika perspektiv inom<br />
fältet. Tre tydliga perspektiv är individperspektivet, organisationsperspektivet<br />
samt samhällsperspektivet 35 . Forskare har således möjlighet att belysa de pedagogiska<br />
processerna med ett eller flera av dessa perspektiv vilket gör att en<br />
diskussion om mikro- och makrorelationer blir en central del 36 . Här spelar<br />
också det tidigare omnämnda kontextuella perspektivet in. Med ett makroperspektiv<br />
är det ju ofrånkomligt att inte relatera <strong>till</strong> den omgivande kontexten.<br />
Ett annat kännetecken för pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är fältets tvärvetenskaplighet.<br />
Och det är en dubbel tvärvetenskaplighet det handlar om. För det första<br />
är frågor om utbildningar i <strong>arbetslivet</strong> inte exklusivt pedagogiska, utan här<br />
finns tydliga kopplingar <strong>till</strong> det stora fältet organisationsteori 37 . <strong>Pedagogiska</strong><br />
forskare måste således vara insatta i den organisationsforskning som finns för<br />
att kunna förstå hur utbildningarna och andra pedagogiska processer kuggar<br />
in i organisationernas verksamhet. För det andra är det inte bara pedagoger<br />
som forskar om pedagogiska processer i <strong>arbetslivet</strong>. Avhandlingar som exempelvis<br />
fokuserar ledarutveckling inom det svenska <strong>arbetslivet</strong> återfinns inom<br />
ämnen såsom företagsekonomi 38 , psykologi 39 , sociologi 40 , teologi 41 och naturligtvis<br />
pedagogik 42 . Hade jag valt ett annat område så hade det med stor sannolikhet<br />
även dykt upp fler samhällsvetenskapliga och även humanistiska ämnen,<br />
men exemplet visar ändå på tvärvetenskaplighet som ett kännetecken för<br />
fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Låt mig avslutningsvis också kommentera en del metodologiska och<br />
(vetenskaps)teoretiska aspekter av fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. För det första,<br />
att försöka avgränsa fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> med hjälp av vissa metodologiska<br />
ansatser ser jag som kontraproduktivt. Att lyfta fram vissa och utdefiniera<br />
andra forskningsmetodologier är i mitt tycke detsamma som att stänga dörren<br />
<strong>till</strong> ett allsidigt utforskande av intressanta fenomen inom området.<br />
35 Jämför med <strong>Pedagogik</strong>utredningens (SOU 1970:22) uppdelning av pedagogiken i ett individ-, undervisnings-<br />
samt samhällsperspektiv. Jag har valt att istället för undervisningsperspektivet tala om organisationsperspektivet,<br />
men innehållsmässigt påminner de om varandra.<br />
36 Se även Söderström (1981).<br />
37 Söderström (1981), Wallin, Söderström & Hede (1982). Exempel på översiktliga verk om organisationsteori<br />
återfinns hos Abrahamsson & Andersen (2000), Bakka, Fivelsdal & Lindkvist (1988), Czarniawska<br />
(1998), Bolman & Deal (1995), Shafritz & Ott (1994).<br />
38 Björkegren (1986), Tengblad (1997), Eriksson (2000), Höök (2001).<br />
39 Härnqvist (1956).<br />
40 Andersson (1992).<br />
41 Trollestad (1994).<br />
42 Jerkedal (1967), Lennung (1974), Michélsen (1979), Hultman (1981), Sköld (1987), Wåglund (1993),<br />
Svennerståhl (1996), Nilsson (2000).<br />
14
Metodfrågan ser jag som sekundär i förhållande <strong>till</strong> området och de frågor som<br />
olika forskare söker svar på. Metodfrågan kan på så sätt inte vara ett initialt<br />
villkor som definierar ett område. Min förhoppning är att pedagogik i <strong>arbetslivet</strong><br />
kommer att vara ett område där studier utförda med hjälp av intervjuer,<br />
observationer, dokumentanalyser, enkäter, aktionsforskning, psykometriska metoder<br />
etc. kan hjälpas åt att fånga olika aspekter av de pedagogiska frågorna i<br />
<strong>arbetslivet</strong>. För det andra är det min uppfattning att området inte heller kan<br />
definieras utifrån vilka teoretiska utgångspunkter forskaren har. Visserligen är<br />
områdets koppling <strong>till</strong> pedagogikämnet och organisationsteorierna tydligt, men<br />
det är ändå väldigt vida begränsningar som dessa kopplingar sätter upp för<br />
enskilda forskare. Så länge fokus är på pedagogiska aspekter av <strong>arbetslivet</strong> må<br />
forskare välja fritt bland de vetenskapsteoretiska utgångspunkter och teoretiska<br />
perspektiv som hon eller han finner lämpliga för att djupare förstå och<br />
förklara det som studeras. Fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> rymmer forskare som<br />
positionerat sig inom olika skolor och perspektiv. Det viktigaste är inte vilken<br />
skolbildning man anser sig <strong>till</strong>höra, utan jag skulle vilja säga att det viktigaste<br />
är att man är tydlig i hur man betraktar de frågor man studerar.<br />
<strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> har således inga unika metoder, inga speciella teoretiska<br />
utgångspunkter och är inte heller ett fält endast förbehållet pedagogiska<br />
forskare i en snäv mening 43 . <strong>Pedagogik</strong> i <strong>arbetslivet</strong> kännetecknas istället<br />
bäst av forskare som har det gemensamma intresset för de pedagogiska processer<br />
som uppstår inom ramen för den specifika kontext som <strong>arbetslivet</strong> och dess<br />
organisationer utgör. Det som förenar fältet är således studieobjektet och de<br />
frågor som forskarna ställer om detta studieobjekt.<br />
Jag övergår nu <strong>till</strong> att göra vissa nedslag i vad som kan vara exempel på<br />
forskning och idéer som utgör en bakgrund eller klangbotten <strong>till</strong> den forskning<br />
som idag bedrivs inom fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. Historieskrivningen<br />
är långt från heltäckande och skall snarare ses som några centrala exempel.<br />
Som synonymer eller omskrivningar för pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> använder jag i<br />
den fortsätta framställningen begrepp såsom arbetslivspedagogik och <strong>arbetslivet</strong>s<br />
pedagogiska frågeställningar. Detta gör jag då det i vissa lägen språkligt<br />
faller sig bättre att använda dessa begrepp.<br />
43 Liknande tankar har pedagogikprofessor Edfeldt fram för pedagogikämnet som helhet, då han hellre ser<br />
att man talar om det som är gemensamt för beteendevetenskaperna (Edfeldt & Janson 1978). Detta kan<br />
jämföras med det som vår förste <strong>Pedagogik</strong>professor i Sverige, Bertil Hammer, tog upp i sin installationsföreläsning<br />
den 8 oktober 1910 i Uppsala, då han försökte klargöra vad pedagogik är för typ av<br />
ämne: ”För att förstå, vad en vetenskap är och vill, kräves svar på följande tre frågor: vilket är ämnets studieobjekt,<br />
vilka problem ställer det rörande detta objekt, med vilka forskningsmetoder söker det lösa sina problem?”<br />
(Lindberg & Berge, 1988, s.32).<br />
15
<strong>En</strong> historisk <strong>till</strong>bakablick<br />
Även om <strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågeställningar inte <strong>till</strong>hör det största delområdet<br />
inom pedagogikämnet så saknar det inte historia. Adam Smith, John<br />
Locke, Jean Jacques Rousseau, John Dewey samt Karl Marx är några av de<br />
filosofer och vetenskapsmän som under historiens lopp problematiserat just<br />
<strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågor 44 . Till denna lista kan även läggas anfadern <strong>till</strong><br />
Human-relationrörelsen Elton Mayo, entreprenören och debattören Fredrick<br />
Winslow Taylor, samt grundaren <strong>till</strong> humankapitalteorin, nobelpristagaren Gary<br />
Becker. Härvidlag kan vi konstatera att pedagogiska tänkare – om än så berömda<br />
– inte nödvändigtvis är forskare eller ens pedagoger i ett snävare perspektiv.<br />
Denna <strong>till</strong>bakablick är således inte en strikt forskningsgenomgång utan<br />
är lika mycket en redovisning av ett historisk tankegods som påverkar dagens<br />
forskning inom fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. Jag inleder dock genomgången<br />
med att utröna eventuella kopplingar mellan pedagogikprofessorer och området<br />
pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Svenska professorers koppling <strong>till</strong> pedagogik i <strong>arbetslivet</strong><br />
Finns det hos tidiga pedagogikprofessorer forskning eller uttalanden som antyder<br />
att pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är ett fält som tidigt uppmärksammats och<br />
prioriterats? Jag bygger nedanstående genomgång främst på andra forskares<br />
sammanställningar, inte minst pedagogikhistoriska arbeten av Lindberg &<br />
Berge 45 samt Dahllöf 46 . Dessa har jag kompletterat med vissa sökningar i LI-<br />
BRIS angående den forskningsproduktion som dessa professorer har bakom<br />
sig.<br />
Om vi inleder denna genomgång vid 1900-talets början så är det inte<br />
mycket av det som de tidiga pedagogikprofessorerna tog upp i sina installationsföreläsningar<br />
och programförklaringar för pedagogikämnet som kan sägas<br />
vara inriktat mot pedagogiska frågor i <strong>arbetslivet</strong> 47 . Vissa långsökta kopplingar<br />
<strong>till</strong> vuxna och <strong>arbetslivet</strong> kan man med mycket god välvilja läsa in om<br />
man fokuserar det professorerna Anderberg, Elmgren, Landquist och Siegwald<br />
diskuterar om testpsykologi (psykometri). Mindre långsökt blir det emellertid<br />
om vi studerar närmare vad Anderberg verkligen forskat om. Då hittar<br />
vi titlar såsom ”Rationell arbetsledning”, ”Arbetsledning och personalurval” samt<br />
44 Lindström (1985).<br />
45 Lindberg & Berge (1988).<br />
46 Dahllöf (1986).<br />
47 Lindberg & Berge (1988).<br />
16
”Personurval och utbildning inom den kemiska industrin” 48 . Flera av dessa och<br />
även andra arbeten andas mycket arbetspsykologi, men måste ändå framhållas<br />
som tidiga bidrag <strong>till</strong> pedagogisk forskning om <strong>arbetslivet</strong>. Men just så mycket<br />
mer konkret forskning som kan sägas fokusera pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> kan inte<br />
sägas finnas under förra seklets början bland pedagogikprofessorerna.<br />
Fortsätter vid genomgången vid seklets mitt så finns det en del intressanta<br />
kopplingar mellan de tidigare pedagogikprofessorerna och deras lärjungar och<br />
kolleger 49 . Sigvard Rubenowitz fokuserade tydligare än sin mentor Elmgren<br />
på <strong>arbetslivet</strong> och ledarskapsfrågorna, dock inom psykologiämnet. Anderbergs<br />
doktorander och de som i sin tur disputerat för dessa verkar inte ha följt hans<br />
inslagna väg mot arbetslivsforskning. Däremot fortsatte en medarbetare <strong>till</strong><br />
Anderberg, Gunnar Westerlund, på denna väg och innehade en professur i<br />
socialpsykologi med personaladministration vid Handelshögskolan i Stockholm.<br />
Westerlund var även medförfattare <strong>till</strong> Anderbergs bok om ”Arbetsledning<br />
och personurval”. Men om vi skall hålla oss mer strikt <strong>till</strong> pedagogikämnet<br />
så kan de pedagogikprofessorer som intresserar sig för militärpsykologi och<br />
testning ha viss koppling <strong>till</strong> <strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågor. Bland dessa bör<br />
nämnas Torsten Husén och <strong>till</strong> viss del även Sten Henrysson. Denna psykometriska<br />
tradition hade stor del i att beteendevetenskaperna upplevde en stark<br />
utveckling under åren efter andra världskriget 50 . Huvudfokus var dock långt<br />
från <strong>arbetslivet</strong>, men dessa forskare gjorde i alla fall nedslag inom detta område.<br />
Nämnas i detta sammanhang bör också pedagogikprofessor Kjell Härnquist<br />
göras, då hans avhandling från 1956 med titeln ”Adjustment, leadership<br />
and group relations in a military situation” ligger i linje med denna tradition.<br />
Härnquist är även typisk i så motto att hans avhandling är skriven i psykologi,<br />
inte pedagogik. Även om pedagogikprofessorerna vid denna tid var upptagna<br />
forskningsmässigt av annat än <strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågeställningar så betyder<br />
inte det att de helt nonchalerat området som sådant. Wilhelm Sjöstrand<br />
skrev exempelvis följande i ”Introduktionskurs <strong>till</strong> pedagogiken” som utkom 1970,<br />
alltså samma år som den tidigare nämnda <strong>Pedagogik</strong>utredningen pekar ut <strong>arbetslivet</strong><br />
som en central del för pedagogisk forskning.<br />
Arbetsplatsen var förr ett ställe där man ”utövade sitt yrke”. Så enkelt ter sig inte<br />
längre saken. Man kommer inte färdigutbildad <strong>till</strong> ett visst arbetsområde för att<br />
sedan där göra sin dagliga gärning utan ytterligare åtgärder. Även tidigare utgjorde<br />
48 Sökning utförd med hjälp av LIBRIS, 2002-04-18.<br />
49 Dahllöf (1986) visar tydligt på att det finns en viss kontinuitet i handledartraditionerna.<br />
50 Dahllöf (1986).<br />
17
förhållanden i fabriken eller på kontoret inte en miljö, som saknade varje form av<br />
påverkan på den enskilde individen. Företags- och arbetsledare utövade t ex ett<br />
betydande inflytande på den anställdes trivsel och beteende. Situationen har emellertid<br />
numer blivit än mera komplex. Utvecklingen kräver anpassning <strong>till</strong> nya arbetsprocesser,<br />
som sammanhänger med tekniska och andra framsteg. Näringsliv<br />
och industri måste därför vara inriktade på en ständig fortbildning. Denna är blott<br />
en ny variant av edukationsprocessen. I betydande grad sker denna fortbildning<br />
inom företagen själva, och det behövs då praktiskt verksamma pedagoger med erforderlig<br />
kunskap om forskningen i dessa hänseenden. (...). Härvidlag försiggår en<br />
ständig eduaktionsprocess, om vars egenart och förlopp forskningen kan ha mycket<br />
att säga. 51<br />
Det är väl tveksamt om man skall fortsätta en historisk genomgång ända fram<br />
<strong>till</strong> våra egna dagar. Jag skall dock avrunda genom att beröra den senare delen<br />
av 1900-talet som en slags nutidshistoria. Under denna period kommer <strong>arbetslivet</strong><br />
och pedagogiska frågor ur ett vuxenperspektiv tydligare fram i pedagogikprofessorernas<br />
forskningsproduktion 52 . I Linköping inrättas 1983 en<br />
professur i vuxenpedagogik 53 som först innehades av Kjell Rubensson och numer<br />
av Staffan Larsson. På samma ort utsågs 1998 Per-Erik Ellström <strong>till</strong> professor<br />
i pedagogik med särskild inriktning mot utbildning och lärande i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Dessa personer har också publicerat egen och sammanställt andras forskning<br />
med relevans för <strong>arbetslivet</strong>s pedagogik 54 . Jag återkommer <strong>till</strong> detta längre fram<br />
i kapitlet. Det är dock inte bara i Linköping som det finns professorer med<br />
intresse för <strong>arbetslivet</strong>s pedagogik. Mats Ekholm utsågs <strong>till</strong> professor 1990 i<br />
Karlstad och har intresserat sig för ledningsfrågor (huvudsakligen inom skolorganisationen).<br />
Ett liknande fokus har även Gunnar Berg, professor 1997 i<br />
Dalarna. Ellström, Ekholm och Berg är också de forskare som i en internationell<br />
utvärdering av svensk pedagogikforskning lyfts fram lite extra inom fältet<br />
”School organization and Management” 55 .<br />
Även om pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> må vara ett minoritetsfält inom pedagogikämnet<br />
som helhet, så har denna genomgång visat på att det finns historiska<br />
kopplingar även för denna minoritet. Arbetslivets pedagogik står i ljuset av<br />
denna svepande genomgång betydligt starkare representerad bland pedagogik-<br />
51 Sjöstrand (1970) s.84.<br />
52 Se pedagogikdefinitionen i SOU (1970:22).<br />
53 Dahllöf (1986).<br />
54 Ett exempel på egen forskning är den antologi om ”Livslångt lärande” som de alla publicerat bidrag i. Se<br />
Ellström, Gustavsson & Larsson (1996).<br />
55 Vislie (1997).<br />
18
professorerna idag än i början eller mitten av förra seklet. Även om detta är ett<br />
tydligt trendbrott så är det fortfarande ett begränsat antal av professorerna<br />
som har en renodlad arbetslivsinriktning. Professorerna är dessutom mycket<br />
lätträknade om man bortser från dem som mestadels intresserat sig för skolans<br />
organisation och ledning, eller vuxenpedagogiska satsningar inom vårt offentliga<br />
utbildningssystem. För att kunna tala om en grupp pedagogikprofessorer<br />
inom fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är det tydligt att den vidare av definitionerna<br />
av pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> måste användas.<br />
Adam Smiths pedagogiska dilemma<br />
<strong>En</strong> frågeställning som hängt med under många år och som även har aktualitet<br />
idag, är frågan om förhållandet mellan utbildning för arbete och/eller demokrati.<br />
Skall utbildningar i <strong>arbetslivet</strong> betraktas som ett allmänt bildningsprojekt<br />
för fria individer eller som en mer snäv nyttoinriktad satsning för organisationernas<br />
produktivitet och de roller som individer axlar inom dessa<br />
organisationer? Ett sätt att åskådliggöra olika positioner i denna fråga är att<br />
utgå från Lindströms 56 beskrivning av fyra principiella sätt att betrakta förhållandet<br />
mellan (ut)bildning och arbete:<br />
– Stånds- eller klassbildningsmodellen.<br />
– Den humanistiska bildningsmodellen.<br />
– Lärlingsmodellen.<br />
– Den polytekniska modellen.<br />
Dessa fyra modeller ger olika svar på vad Adam Smith ansåg vara baksidan<br />
med den extrema arbetsdelning som följde i den tidiga kapitalismens släptåg,<br />
inte minst uppdelningen mellan handens och hjärnans arbete. Smiths dilemma,<br />
som Lindström benämner det, rör förhållandet mellan arbetsdelning och<br />
bildning, eller arbetsdelning som ett pedagogiskt problem om man så vill.<br />
”Han slits mellan ett demokratiskt bildningsideal och sin tro på ett ekonomiskt<br />
system som visserligen utlovar större välstånd, men som samtidigt tycks inskränka<br />
människors vyer” skriver Lindström om Smith 57 . Innan vi går igenom de fyra<br />
ovan uppräknade modellerna, bör det <strong>till</strong>äggas att Adam Smith troligtvis är<br />
mest känd som den liberala marknadsekonomins ideologiska anfader. Han<br />
skrev år 1776 ”The wealth of nations”, en bok som anses vara den mest berömda<br />
i samhällsekonomi som någonsin skrivits 58 . Där utvecklar han bland annat<br />
56 Lindström (1981,1985). Se även Abrahamsson (1992).<br />
57 Lindström (1985) s.33.<br />
58 Dillard (1967).<br />
19
tankarna om marknaden, egoismen/vinstintresse, konkurrens, arbetsdelning<br />
och att den statliga inblandningen i markandsekonomin skall vara minimal.<br />
Uttrycket ”laissez-faire-politik” eller ”låt-gå-politik” är intimt förknippat med<br />
Smith 59 . Det Lindström lyfter fram är således en sida av Adam Smith idéer<br />
som sällan omnämns när hans namn förs på tal. Han propagerade inte enögt<br />
för marknadsekonomins möjligheter utan lyfte även fram att den kommersiella<br />
andan kan få negativa konsekvenser ur ett bildningsperspektiv. Men nu över<br />
<strong>till</strong> de olika modellernas synsätt på utbildning för arbete och/eller demokrati.<br />
Stånds- eller klassbildningsmodellen har en tämligen hierarkisk och konservativ<br />
bildningssyn. <strong>En</strong>ligt denna modell finns det ingen anledning att den<br />
obildade arbetarklassen skall ta del av något allmänt bildningsprojekt. Det<br />
senare skall överlämnas <strong>till</strong> de högre och bildade klasserna i samhället. Undervisningen<br />
av arbetarna skall uteslutande uppehålla sig vid det konkreta och<br />
livsnära. Arbetet skall vara vad arbetet alltid har varit och utbildningens uppgift<br />
är att anpassa människor <strong>till</strong> den rådande arbetsdelningen och de arbetsuppgifter<br />
som därav följer. Det är onödigt att arbetarna skall lära sig teori – det<br />
räcker med praktik. Denna syn på bildning förekommer i ett otal varianter<br />
och är enligt Lindström kanske den mest inflytelserika i utbildningshistorien.<br />
Den humanistiska bildningsmodellen är intimt förknippad med den tyska<br />
nyhumanismen och inte minst Willhelm von Humboldt. Denna modell vänder<br />
sig mot den tidigare beskrivna ståndsbildningsmodellen och ett snävt nyttotänkande.<br />
<strong>En</strong>ligt denna modell är det viktigt med en kritisk distans <strong>till</strong> yrket,<br />
ekonomin, staten och samhället i stort. Istället betonas förnuftet och nyckelbegreppen<br />
är individualitet, universalitet och totalitet. Tanken är vidare att<br />
individerna skall utveckla sina inneboende kvaliteter och eftersträva en allsidig<br />
bildning. I vissa varianter tas avstånd från alla yrkesförberedande anspråk inom<br />
folkundervisningen, men huvudfåran förespråkar bildning och utbildning, det<br />
vill säga att allmänbildning och yrkesutbildning inte skall blandas samman<br />
utan hållas åtskilda.<br />
Lärlingsmodellen och uppsvinget för handens arbete är tydligt hos John<br />
Locke, Jean Jacques Rousseau samt John Dewey. Tvärtemot den antika bildningstraditionens<br />
fördömande av hantverk som trälgöra så betonas här istället<br />
arbetets betydelse för bildningen. Inte minst lärlingsskap, att följa en mästares<br />
arbete hela dagen, anses som mycket centralt. Att vara lärling är något mer än<br />
att utföra rutinmässiga manuella arbetsoperationer. Upplärningen i arbetet om-<br />
59 Eklund (1992).<br />
20
fattar även en social och kulturell sida, där lärlingen växer in i en yrkesgemenskap.<br />
Här finns likheter med klassbildningsmodellen och anorna från skråväsendet.<br />
Den polytekniska modellen förknippas intimt med Karl Marxs tankar om<br />
bildning och delar också drag med den humanistiska modellen. Till skillnad<br />
från den senare vill dock den polytekniska modellen upprätta arbetet som ett<br />
forum för bildning. Kärnan i denna modell är vidare idén om den allsidigt<br />
utvecklade personligheten, där individerna förfogar över sig själva och sina<br />
egna livsvillkor. Vidare skulle motsättningen mellan intellektuellt och manuellt<br />
arbete upphävas. Det moderna samhällets arbetsdelning som alstrade specialister<br />
och fackmän gick enligt detta synsätt för långt och alstrade fackidioter.<br />
Specialindividen skulle ersättas med en totalindivid, som behärskade såväl<br />
teori som praktik. Grundbetingelsen för detta var ett medvetet och planmässigt<br />
användande av vetenskapen i produktionen samt en stark <strong>till</strong>tro <strong>till</strong> den<br />
tekniskt-vetenskapliga revolutionen.<br />
Ett <strong>till</strong>ägg <strong>till</strong> ovanstående beskrivning är att fokus i debatten, trots att<br />
Smiths dilemma om arbetsdelningen som pedagogiskt problem låg i botten,<br />
ofta var på skolan/folkbildningen och dess roll i förhållande <strong>till</strong> <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Denna distinktion kan förenklas med frågan om skolan ska förbereda för livet<br />
och/eller <strong>arbetslivet</strong> 60 . Ett rent arbetslivsperspektiv blir dock tydligt om man<br />
betraktar Taylor, Mayo och Beckers pedagogiska bidrag, vilka presenteras nedan.<br />
Taylor – en tidig förändringsagent<br />
med pedagogiska konsekvenser<br />
Fredrick Winslow Taylors tankar om arbetsorganisationer förknippas inte i<br />
första hand med pedagogiska frågor. Snarare tänker nog de flesta i första hand<br />
på rationaliseringsfrågor 61 och arbetsorganisatoriska system där hierarkier i form<br />
av uppdelning mellan tanke- och kroppsarbete, en långt driven specialisering<br />
och horisontell arbetsdelning, tidsstudier, en människosyn där maskning, driften<br />
60 Jämför detta med Stensmos (1994) diskussion om skolan som kulturreproducerande respektive kulturförändrande.<br />
Där särskiljs mellan fyra olika positioner:<br />
– Skolan skall i huvudsak förbereda för <strong>arbetslivet</strong>.<br />
– Skolan skall i huvudsak vara allmänbildande.<br />
– Skolan skall i huvudsak vara personlighetsutvecklande.<br />
– Skolan skall i huvudsak fostra demokratiska medborgare.<br />
Se även Lindensjö & Lundgrens (2000) och Broady (1993) om bildningsbegreppet samt <strong>En</strong>glunds<br />
(1993) diskussion om utbildning som ”public good” eller ”private good”.<br />
61 Björkman (2002) beskriver hur Taylors arbete i Sverige främst kommit att förknippas med begreppen<br />
rationell arbetsledning och rationalisering.<br />
21
efter pengar och behovet av kontroll torde vara de mer framträdande dragen 62 .<br />
Taylorism har med tiden utvecklats <strong>till</strong> ett begrepp som är tämligen negativt<br />
värdeladdat och som få vill använda som etikett på den egna organisationen<br />
och praktiken. Dock kan ingen förneka att Taylors tankar och principer haft<br />
ett stor påverkan på vårt arbetsliv och även synen på ledarskapet. Det finns<br />
också en rad pedagogiska konsekvenser av Taylors principer och den efterföljande<br />
rörelsen Scientific Management 63 . Mycket av innehållet i Taylors bok<br />
”The Principles of Scientific Management” 64 rör uttryckligen pedagogiska frågor<br />
för <strong>arbetslivet</strong> i allmänhet och chefer i synnerhet.<br />
Taylor vände sig i början av förra seklet mot det invanda sättet att leda en<br />
verksamhet och ställde mot detta sitt så kallade vetenskapliga system som sammanfattades<br />
i fyra punkter av utökat ansvar för ledningen.<br />
These new duties are grouped under four heads:<br />
First. They develop a science for each element of a man´s work, which replaces the<br />
old rule-of-thumb method.<br />
Second. They scientifically select and then train, teach, and develop the workman,<br />
whereas in the past he chose his own work and trained himself as best he could.<br />
Third. They heartily cooperate with the men so as to insure all of the work being<br />
done in accordance with the principles of the science wich has been developed.<br />
Fourth. There is an almost equal division of the work and the responsibility between<br />
the management and the workmen. The management take over all the work<br />
for which they are better fitted than the workmen, while in the past almost all of the<br />
work and the greater part of responsibility were thrown upon the men. 65<br />
Som framgår av den andra punkten i citatet ovan kan Taylor anses vara en av<br />
fäderna <strong>till</strong> nutidens organiserade personalutbildningar. Att utbilda vuxna in-<br />
62 Ibland förknippas devisen om ”rätt man på rätt plats” med Taylor (se t.ex. Lagnevik 1997, s.37). Och<br />
visst var urvalet viktigt för att uppnå det Taylor syftade <strong>till</strong>, men tankegångarna om rätt man på rätt<br />
plats föddes inte med scientific management. Snarare är det väl så att det innan Taylor var viktigare att<br />
få rätt man på rätt plats då man rekryterade ”färdigutbildade” personer. Med Taylors system blir de personer<br />
som rekryteras satta i utbildning av den närmsta chefen/arbetsledaren. Det är arbetsgivaren som<br />
sitter inne med kunskaperna om hur arbetet skall bedrivas, inte arbetaren. Arbetaren ses som ett halvfabrikat<br />
som måste förädlas för att kunna fungera i produktionssystemet. Theliander (1999) hävdar att det<br />
t.o.m. var så att Taylor kritiserade uppfattningen om att man skulle rekrytera rätt man <strong>till</strong> rätt plats. Taylor<br />
lär bara ha varit intresserad av selektion inom arbetsplatsen och inte extern rekrytering (a.a. s.188). I<br />
förordet <strong>till</strong> ”The Principles of Scientific Management” kritiserar också Taylor öppet den hållning där<br />
redan utbildade personer <strong>till</strong> varje pris skall rekryteras. Han vill istället se det som både en plikt och en<br />
möjlighet att utbilda egen arbetskraft (1913, s.6). Se även Abrahamsson, Abrahamsson, Björkman, Ellström<br />
& Johansson (2002) om utbildningen i samhället som en sorteringsmekanism av befolkningen.<br />
63 Linde (2000) visar att Scientific Management även inspirerat tidiga läroplansmakare inom skolan.<br />
64 Taylor (1913).<br />
65 Taylor (1913) s.36–37.<br />
22
divider i deras sätt att arbeta stod vid denna tidpunkt för ett tämligen nytt sätt<br />
att tänka. Theliander skriver i sin avhandling om Taylor att ”Taylor formaliserade,<br />
kontrollerade och rationaliserade lärandet på arbetsplatsen” 66 . På den tiden<br />
var utbildning något som gavs mellan olika generationer, inte systematiskt<br />
inom en och samma generation. Personalutbildningen blir således med Taylor<br />
en arbetsgivarfråga. Utbildningen blir en garant för att utveckla individers arbetskapacitet<br />
och på sikt höja företagens produktivitet 67 . Speciellt viktigt ansågs<br />
utbildningen vara vid de <strong>till</strong>fällen då arbetsmåttet inte uppnåddes.<br />
I Taylors system <strong>till</strong>skrivs arbetsledningen en strategiskt och även praktiskt<br />
viktig roll som lärare och utvecklare för arbetsstyrkan. Taylor beskriver<br />
det med egna ord på följande sätt:<br />
These men constituted the finest body of picked laborers that the writer has ever<br />
seen together, and they looked upon the men who was over them, their bosses and<br />
their techers, as their very best friends; and not as nigger drivers, forcing them to<br />
work extra hard for ordinary wages, but as friends who were teaching them to earn<br />
much higher wages than they had before. 68<br />
Vidare vände sig Taylor mot dåtidens syn att goda ledare inte behövde utbildning<br />
utan var födda <strong>till</strong> och hade det naturligt i sig att leda 69 .<br />
In the past the prevailing idea has been well expressed in the saying that ’Captains of<br />
industry are born, not made’; and the theory has been that if one could get the right<br />
man, methods could be safely let to him. In the future it will be appreciated that our<br />
leaders must be trained right as well as born right, ... 70<br />
Utbildningen skall vidare enligt Taylor både vara systematisk och anpassad <strong>till</strong><br />
individens kunnande och erfarenheter. Introduktionsutbildningen var viktig i<br />
detta sammanhang. Att utbildningen försökte lära ut ett bästa sätt att arbeta på<br />
och var tämligen strikt och opåverkbar för individen, försvarade Taylor bl.a. med<br />
att hänvisa <strong>till</strong> utbildningen av kirurger. Samma principer som där <strong>till</strong>ämpades<br />
för att få fram förstklassiga kirurger skulle <strong>till</strong>ämpas på arbetsplatserna.<br />
66 Theliander (1999) s.184. Se även Sandberg & Targama (1998) s.53–54.<br />
67 Taylor (1913) s.12.<br />
68 Taylor (1913) s.72<br />
69 Huczynski (1996, s.115) påpekar att ett ledarskapsfokus inte är det som utmärker Scientific management.<br />
Detta är dock inte detsamma som en total avsaknad av ett sådant perspektiv. T.ex. använder sig<br />
Svedberg (2000) Taylor som en viktig utgångspunkt för att diskutera ledarskap.<br />
70 Taylor (1913) s.6.<br />
23
And it should be remembered that the training of the surgeon has been almost<br />
identical in type with the teaching and training which is given to the workman<br />
under scientific management. The surgeon, all through his early years, is under the<br />
closest supervision of more experienced men, who show him in the minutest way<br />
how each element of his work is best done. They provide him with the finest implements,<br />
each one of which has been the subject of special study and development,<br />
and then insist upon his using each of these implements in the very best way. All of<br />
this teaching, however, in no way narrows him. On the contrary he is quickly given<br />
the very best knowledge of his predecessors; and, provided (as he is, right from the<br />
start) with standard implements and methods which represents the best knowledge<br />
of the world up to date, he is able to use his own originality and ingenuity to make<br />
real additions to the world’s knowledge, instead of reinventing things wich are old. 71<br />
Ovanstående framställning kan ge intryck av en skönmålning av Taylor och<br />
det system och principer han förespråkade. Kritiken mot <strong>till</strong>ämpningarna av<br />
Taylors system har över årens lopp varit svidande 72 . Speciellt har kritik från<br />
marxistiskt/kritiskt inriktade arbetslivsforskare gjort sig gällande 73 . Theliander<br />
kan sägas ingå i denna skara av kritiker och skriver bl.a. om de pedagogiska<br />
konsekvenserna av Taylors arbete.<br />
<strong>En</strong> kritisk betraktelse av Taylors system ger visserligen vid handen att mycket av det<br />
som Taylor benämnde lärande och utveckling inte är annat än kontroll av regelsystemets<br />
åtlydnad. Lärandet i den kapitalistiska produktionen har samma kontrollerande<br />
och disciplinerande funktion som lärandet i skolan. 74<br />
71 Taylor (1913) s.126.<br />
72 Man bör i detta sammanhang ha i åtanke att Taylor inte enbart sågs som en frälsare av arbetsgivare och<br />
fabriksägare. Tvärt om var många väldigt kritiska och skeptiska mot hans idéer. Inte minst idéerna om<br />
en rättvis lön för arbetarna stack i många kapitalägares ögon. Taylor var också medveten om att de idéer<br />
och principer han lanserade kunde misstolkas och missbrukas. Han flaggar för detta vid upprepade <strong>till</strong>fällen<br />
(1913, s. 28–29, 129–129, 133–134). Att ensidigt framställa Taylor som den värsta urtypen av<br />
kapitalist och utsugare bör balanseras mot en mer nyanserad och komplex bild där han slåss för en ”alla<br />
vinner situation”. The knowledge obtained from accurate time study, for example, is a powerful implement,<br />
and can be used , in some case to promote harmony between the workmen and the management, by gradually<br />
educating, training, and leading the workmen into new and better methods of doing the work, or in the other<br />
case, it may be used more or less as a club to drive workmen into doing a larger day´s work for approximately<br />
the same pay that they received in the past. (Taylor 1913, s.133–134)<br />
73 Se exempelvis Braverman (1977).<br />
74 Theliander (1999) s.185.<br />
24
Jag skulle dock vilja föra fram att det är fullt möjligt att nyansera denna kritik<br />
mot bilden av den hårdföre kapitalisten Taylor 75 . Taylors ibland på gränsen <strong>till</strong><br />
naiva beskrivningar av de egna principernas godhet mot alla inblandade parter<br />
kanske bäst skall balanseras mot att man betraktar honom som en idealist och<br />
utopist. Inte minst mot bakgrund av flera av citaten ovan tycker jag att en<br />
sådan tolkning nyanserar den kanske alltför ensidigt negativa bilden som spridits<br />
76 . Trots kritiken mot Taylorismen kan man inte heller bortse ifrån den<br />
inverkan Taylors tankar och idéer haft på vårt samhälle och arbetsliv sedan<br />
början av 1900-talet 77 . I kölvattnet av Taylors tankar, men också starkt influerade<br />
av den något senare Human Relationsrörelsen, började företagen bygga<br />
upp en speciell organisation inom sig för personalutveckling.<br />
Ellström presenterar också ett perspektiv för att vetenskapligt studera kompetensutveckling<br />
i <strong>arbetslivet</strong> som har sina rötter i taylorismen 78 . Inom detta<br />
(tekniskt-)rationella perspektiv är det ledningen som styr kompetensutvecklingen<br />
uppifrån i organisationen. Det är ledningen som ytterst definierar vad<br />
som är viktig utbildning. Ledningen styr utifrån de formella målen i en topdown<br />
process, där det förutsätts att det finns konsensus kring dessa mål. Vidare<br />
tänker man sig inom det här perspektivet att utbildningen är rationellt planerad.<br />
Det yttersta syftet med utbildningen är att öka organisationens<br />
produktivitet och effektivitet. Vidare antar man att det är möjligt att göra<br />
”objektiva” analyser av arbetsuppgifternas krav för att få fram utbildningsbehoven.<br />
Utbildningen motiveras utifrån en rationell kalkyl där effekterna av<br />
utbildningen måste vägas mot och överstiga eventuella kostnader och produktionsbortfall.<br />
Utbildningarna är vidare klart kopplade <strong>till</strong> uppgifter som skall<br />
lösas inom organisationen. Mer generella utbildningsinsatser som har en lösare<br />
koppling <strong>till</strong> produktiviteten eller effektiviteten kommer att ha svårt att<br />
göra sig gällande enligt det här perspektivet.<br />
75 Det är viktigt i sammanhanget att särskilja kritiken mot Taylor mot den efterföljande rörelsen Scientific<br />
management. Ursprungliga tankar och idéer kan lätt förvanskas med tiden och idékläckaren får klä skott<br />
för saker som han/hon inte är far eller mor <strong>till</strong>. Eriksson & Frängsmys (1992) visar att så är fallet med<br />
t.ex. den grekiska filosofen Aristoteles och den efterföljande rörelsen aristotelismen.<br />
76 Abrahamsson & Andersen (2000) diskuterar Taylors insatser och skriver bl.a. följande:<br />
Att presentera Taylor som en propagandist för en rå kapitalism och som särskilt illvillig utsugare av arbetarna<br />
är inte rättvist. Han menar att bägge parter – ägare och arbetare – har ett gemensamt intresse i att öka och<br />
effektivisera produktionen. Hans skrift kan möjligen anklagas för att vara politiskt naiv ... (—). Det är<br />
emellertid troligt att Taylors arbete ledde <strong>till</strong> mindre slit och påfrestningar för stora grupper av anställda. Helt<br />
säkert är att arbetarna fick bättre ekonomiska villkor. (a.a. s.32)<br />
77 Inte minst den rationaliseringsrörelse som genomsyrade mycket av <strong>arbetslivet</strong> under första halvan av seklet,<br />
hade tayloristiska tankar som sin grundval (Haldén 1974). Vad gäller överspridningen <strong>till</strong> det omgivande<br />
samhället så har Hedman (2001) visat hur central Taylorismens rationaliseringstankar var för<br />
det svenska Yrkesskolesystemet mellan åren 1918-1940. Se även Björkman (2002) om den långlivade<br />
taylorismen och dess betydelse får vårt arbetsliv i början av 2000-talet.<br />
78 Ellström (1992).<br />
25
Jag skall nu gå över <strong>till</strong> att beröra tankegångarna som följde av Human<br />
Relationsrörelsen, som kanske än mer än Taylorismen påverkat vårt synsätt på<br />
personalutbildningar i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Mayo och Human Relationsrörelsens<br />
bidrag <strong>till</strong> <strong>arbetslivet</strong>s pedagogik<br />
Human Relationsrörelsen (HR) har även den spelat en viktig roll för utbildningar<br />
i <strong>arbetslivet</strong> och då även ledarskapsutbildningarnas historiska utveckling.<br />
Inte minst har rörelsen haft en tydlig koppling <strong>till</strong> universitetsvärlden<br />
vilket underlättat publicerandet av rapporter och således spridning av erfarenheter<br />
<strong>till</strong> bl.a. Sverige 79 . Flertalet forskare har ställt HR-rörelsen som en motkraft<br />
<strong>till</strong> Taylor och Scientific Management-rörelsen. Andersson 80 och Svedberg<br />
81 framhåller att dessa skolbildningar utgår från olika perspektiv på<br />
ledarskapet, där ett kontrollerande och auktoritärt ideal ställs mot ett mer socialt<br />
och demokratiskt. Även Tengblad 82 ställer Mayo mot Taylor och klassificerar<br />
deras läror som en normativ kontra rationell styrfilosofi. Båda har onekligen<br />
påverkat ledarskapsutbildningarna, men på olika sätt.<br />
Startpunkten för HR sätts av flertalet forskare <strong>till</strong> 1924 i Chicago, då en<br />
studie inleddes vid Hawthornefabrikerna, en av bolagets Western Electric<br />
Companys större fabriksenheter 83 . Ledare för detta forskningsprojekt var psykologen<br />
Elton Mayo som ofta omnämns som HR-rörelsens grundare. Och<br />
man kan nog lugnt konstatera att Hawthornestudierna förändrade på ett banbrytande<br />
sätt perspektiven för forskare och praktiker när det gäller frågor om<br />
arbetsmiljö, motivation och produktivitet inom industrin 84 .<br />
<strong>En</strong> mycket viktig och kanske utlösande faktor för HR-utvecklingen var otvivelaktigt<br />
Western Electric- eller Hawthornestudierna ... Jag betvivlar starkt att något annat<br />
forskningsprojekt inom HR-området haft <strong>till</strong>närmelsevis sådan effekt som Hawt-<br />
79 Jerkedal (1986) s.77.<br />
80 Andersson (1992).<br />
81 Svedberg (2000).<br />
82 Tengblad (1997).<br />
83 Tilläggas bör att resultaten från Hawthornestudien är ett exempel på hur slumpen ibland spelar en viktig<br />
roll för forskningen. Syftet från början med dessa undersökningar var inte att undersöka det som sedan<br />
blev resultatet, utan handlade om sambandet mellan ljusstyrka och produktivitet (Lennerlöf 1989). Då<br />
man inte fann några samband mellan dessa faktorer var man tvungen att byta fokus och då uppmärksammade<br />
man den numer välkända Hawthorneeffekten - ”... att vara föremål för en uppmärksamhet som<br />
upplevs positivt påverkar (arbets)beteendet i positiv riktning.” (a.a. s.110)<br />
84 Shafritz & Ott (1996).<br />
26
hornestudierna. De arbetspsykologer, arbetssociologer som inte en gång hänvisat<br />
<strong>till</strong> Western Electric eller Hawthorne är nog lätt räknade. 85<br />
Mayos klassiska rapport från 1933, ”The Human Problems of an Industrial Civilization”,<br />
presenterar vad som sedermera blev grundstenarna för HR-rörelsen<br />
och har uttolkats av flertalet efterföljare 86 . Mayo problematiserar vad han anser<br />
vara industrialiseringens negativa konsekvenser för människorna i dessa organisationer,<br />
och inte minst vad som kan göras åt detta problem. Mycket övergripande<br />
kan Mayo sägas fokusera på de humana och mänskliga aspekterna av arbetsorganisationen.<br />
<strong>En</strong> sida av detta rör arbetsgruppens roll och betydelse inom ramen<br />
för den större arbetsorganisationen. Mayo skriver bland annat följande om den<br />
grupp om fem kvinnor som han följde över några års tid:<br />
At no time in the five-year period did the girls feel that they were working under<br />
pressure; on the contrary they invariable cite the absence of this as their reason for<br />
preferring the ”test-room.”(...). Before every change of programme, the group is<br />
consulted. Their comments are listened to and discussed; sometimes their objections<br />
are allowed to negative a suggestion. The group unquestionably develops a<br />
sense of participation in the critical determinations and becomes something of a<br />
social unit. 87<br />
<strong>En</strong> annan sida rör ledarens viktiga roll i förhållande <strong>till</strong> individerna och arbetsgruppen.<br />
Mayo framhåller vikten av den person som arbetade närmast de fem<br />
kvinnorna och beskriver honom på följande sätt:<br />
... an interested and sympathetic chief observer. He understood clearly from the<br />
first that any hint of ”the supervisor” in his methods might be fatal to the interests<br />
of the inquiry. (...). In addition to this he took a personal interest in each girl and<br />
her achivement; he showed pride in the record of the group. He helped the group to<br />
feel that its duty was to set its own conditions of the work, he helped the workers to<br />
find the ”freedom” of which they so frequently speak. 88<br />
85 Jerkedal (1986) s.75.<br />
86 Mayo följde upp denna bok och gav ut en ny version 1952, med ungefär samma namn. I den ursprungliga<br />
titeln var det humana problem som skrevs fram, men i utgåvan från 1952 hade detta ändrats <strong>till</strong><br />
”The social problems of an Industrial Civilization”. Dessutom hade denna senare utgåva ett <strong>till</strong>ägg i titeln<br />
- ”With an appendix on the political problem”. Om man nu inte vill läsa Mayo på originalspråket<br />
och dessutom är intresserade av hur senare forskare uppfattat bidraget kan jag bl.a. hänvisa <strong>till</strong> Jerkedal<br />
(1986), Lennerlöf (1989), Tengblad (1997).<br />
87 Mayo (1933) s.71–72.<br />
88 Mayo (1933) s.71.<br />
27
Åke Jerkedal, en känd forskare inom fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>, sammanfattar<br />
ovanstående genom att konstatera att ”Om människor på en arbetsplats blir<br />
sedda av sin ledning, om de upplever att de betyder något, om arbetsgruppen svetsas<br />
samman i gemensamma intressen - ja då blir de anställda mera engagerade i<br />
sina jobb, de trivs bättre och deras produktion ökar” 89 .<br />
<strong>En</strong> rad olika forskningsarbeten inom ramen för detta fokus växte fram i<br />
rask takt. Inte minst har forskning om grupprocesser, kommunikation och<br />
ledarskapsfrågor låtit sig inspireras av HR-rörelsens tankegångar. Söderström<br />
(1991) skriver bland annat följande om kopplingen <strong>till</strong> ledarskapsforsningen.<br />
Forskningen om ledarstilar inleddes med Mayos ”human relationsstudier” under 1930talet,<br />
som visade att det gick bättre att leda en grupp genom att påverka gruppnormerna<br />
än med traditionell ordergivning och kontroll. Mayo kalla detta indirekt ledarskap<br />
och framhöll att det fordrade ledare med mera personalinriktade attityder. 90<br />
Tankegångarna från HR-röreslen svepte in som en våg över Sverige efter andra<br />
världskriget. Tankarna anammades snabbt av de framväxande personalarbetarna<br />
och blev deras arbetsverktyg, inte minst genom att Personaladministrativa<br />
rådet (PA-rådet) gjorde HR-rörelsens tankegångar <strong>till</strong> sina. Då denna yrkesgrupp<br />
dessutom hade stort ansvar för att planera och organisera chefsutbildningar<br />
kan man ana den stora genomslagskraft HR-tankarna haft. HR-rörelsen<br />
har således påverkat personalutbildningar i allmänhet, men i synnerhet<br />
utbildningar för lägre chefer och arbetsledare.<br />
Human relation-rörelsens företrädare betonade arbetsledarnas betydelse. Man utarbetade<br />
omfattande utbildningsprogram där man sökte ge arbetsledare och andra<br />
beslutsfattare bättre psykologiska insikter. Ofta utgick man emellertid från att de<br />
tekniska, de administrativa och de organisatoriska systemen var givna och opåverkbara.<br />
Vad det gällde var att inom denna ram åstadkomma trivsamma, arbetsengagerande<br />
och sålunda produktionsbefrämjande arbetsförhållanden. 91<br />
Lägg <strong>till</strong> detta att HR-rörelsen ligger bakom den gruppdynamiska träningen<br />
som var den dominerande chefsutbildningen under slutet av 1960- och början<br />
av 1970-talet 92 . Till Sverige kom denna utbildning via PA-rådet och SAF:s<br />
89 Jerkedal (1986) s.75.<br />
90 Söderström (1991) s.146.<br />
91 Lennerlöf (1989) s.168–169.<br />
92 Jerkedal (1986).<br />
28
klassiska kursgård Yxtaholm. Denna utbildning var dock inte enbart en solskenshistoria.<br />
Den HR-inspirerade gruppdynamiska träningen var oerhört<br />
kritiserad på sin tid. Kanske den mest utskällda och kritiserade ledarskapsutbildningen<br />
vi haft i Sverige. Jerkedal uttrycker det hela så här:<br />
Den gruppdynamiska epoken i svenskt arbetsliv, som på allvar tar fart under slutet<br />
av 60-talet är på många sätt fascinerande. Ingen pedagogisk metodik har väl någonsin<br />
i så hög grad väckt uppmärksamhet, blivit så höjd <strong>till</strong> skyarna, hånats, förfasats<br />
över såsom gruppdynamiken. 93<br />
Precis som Taylors idéer blev kritiserade fick således Mayo och HR-rörelsen utstå<br />
en hel del kritik. Kritikerna har bl.a. skjutit in sig på att HR-tankarna kan användas<br />
i manipulativt syfte 94 . Det man skapar är en känsla av medbestämmande<br />
utan att egentligen förändra några maktförhållanden, något som kan betraktas<br />
som ”... en enda stor manipulering av pseudodemokratisk natur ...” 95 .<br />
Talesättet om att även solen har sina fläckar kanske är <strong>till</strong>ämpbart för kritiken<br />
mot HR-rörelsen. Kritiken <strong>till</strong> trots kan man nämligen inte ducka för att<br />
HR-tänkandet har varit, och fortfarande är väldigt starkt inom det svenska <strong>arbetslivet</strong>,<br />
framförallt bland personalarbetare. Inom området Human Resource<br />
Management (HRM) lyser arvet från HR-rörelsen ofta igenom 96 . Det har även<br />
vuxit fram ett vetenskapligt perspektiv för att studera kompetensutvecklingsfrågor<br />
som har sina idémässiga rötter inom HR-rörelsen. Ellström benämner detta<br />
för ett humanistiskt perspektiv på kompetensutveckling 97 . Kännetecknande för<br />
det är bland annat att kompetensutveckling ses som en investering i organisationens<br />
mänskliga resurser, inte som en kostnad. Perspektivet utgår vidare från att<br />
det finns konsensus kring utbildningsmålen i organisationen. Effektivitet är i det<br />
här perspektivet inget som kan planeras uppifrån i organisationen utan något<br />
som kräver ständig anpassning <strong>till</strong> förändringar, inom eller utanför organisationen.<br />
Personalens kompetens ses med detta effektivitetsbegrepp som en kritisk resurs för<br />
verksamheten, som det följaktligen blir en viktig uppgift att utveckla och <strong>till</strong>varata<br />
genom utbildning och andra utvecklingsåtgärder. Ett huvudmål brukar anges vara<br />
93 Jerkdela (1986) s.83.<br />
94 Lennerlöf (1989).<br />
95 Jerkedal (1986) s.11.<br />
96 Tengblad (1999), Söderström & Lindström (1994), Fombrun, Tichy & Devanna (1984).<br />
97 Ellström (1992).<br />
29
att skapa en lärande organisation ... för att därigenom förbättra verksamhetens förmåga<br />
<strong>till</strong> anpassning och förnyelse. 98<br />
Fokus i framtagandet av utbildningsbehoven är inte endast arbetets ”objektiva”<br />
krav, utan i detta perspektiv spelar individernas behov en mycket tydligare<br />
roll. Detta fångas inte heller genom ”objektiva” analyser utan snarare genom<br />
informella processer likt planerings-/utvecklingssamtal. Inom det här perspektivet<br />
finns det även utrymme för mer generella och långsiktiga kompetensutvecklingsinsatser<br />
som inte har en lika tydlig och rationell koppling <strong>till</strong> en direkt<br />
avkastning för organisationen. Här finns således tydliga kopplingar mellan<br />
detta perspektiv på kompetensutveckling och de humanistiska dragen som<br />
diskuterades under avsnittet om Adams Smiths pedagogiska dilemma.<br />
Beckers Humankapitalteori<br />
Ett ytterligare exempel på bidrag som påverkat <strong>arbetslivet</strong>s pedagogiska frågeställningar<br />
är den humankapitalteori som 1992 års nobelpristagare i ekonomi<br />
Gary Becker började utveckla på 1960-talet 99 . Även om många pedagoger utgår<br />
från att utbildning i sig självt är något eftersträvansvärt enligt ett humanistiskt<br />
bildningsideal, så är det ändå tydligt att frågor om effektivitet och produktivitet<br />
och andra ekonomiska spörsmål tittar fram när man diskuterar kompetensutveckling<br />
i <strong>arbetslivet</strong>. Det har exempelvis varit en tydlig trend under 1900-talets<br />
senare hälft att i tider av högkonjunktur är många organisationer villiga att satsa<br />
på kompetensutveckling av personalen, medan detta är bland det första man<br />
drar ner på när lågkonjunkturen är ett faktum 100 . Beckers teori visar på möjligheten<br />
att motivera satsningar på kompetensutveckling med ett företagsekonomiskt<br />
språkbruk och tänkande, utan att för den skull stanna vid floskeluttryck<br />
likt ”If you think education is expensive, try ignorance!” 101 .<br />
Centrala komponenter i teorin är för det första Beckers uppdelning av<br />
olika typer av kompetensutveckling, där den interna utbildningen på arbetsplatserna<br />
(on-the-job-training) delas upp i generell personalutbildning (general<br />
training) och organisationsspecifik personalutbildning (specific training).<br />
För det andra är det diskussionerna kring vem som skall bekosta och även ta<br />
hem de långsiktiga vinsterna av denna utbildning som är centrala för teorin.<br />
Är det individerna och/eller organisationerna som skall göra detta?<br />
98 A.a. s.111.<br />
99 Becker (1964). Se även Björklund & Regnér (1993), Tengblad (1999).<br />
100 Se exempelvis den diskussion som Hultman (1996) för.<br />
101 Björkman & Marking (1992) s.115.<br />
30
Beckers utgångspunkt är att individer kan bygga upp sin yrkeskompetens<br />
dels genom en formell skolgång, dels genom den kompetensutveckling som<br />
erbjuds i specifika organisationer (on-the-job-training). Det är framförallt det<br />
sistnämnda han diskuterar i sitt teoretiska avsnitt 102 . Formella kurser är en<br />
viktig del av denna kompetensutveckling, men även andra mindre formaliserade<br />
aktiviteter räknas dit (bl.a. lära sig av erfarna kolleger). Dessa satsningar<br />
på kompetensutveckling är att betrakta som investeringar i humankapitalet.<br />
Utbildningar är ett sätt att investera i humankapitalet, både för individerna<br />
själva, men också för organisationer och nationer som konkurrerar med andra<br />
på en marknad. Det Becker framförallt diskuterar är de ekonomiska effekterna<br />
med dessa satsningar.<br />
Generell personalutbildning i organisationer (on-the-job general training)<br />
är sådan utbildning som individer även kan använda i andra organisationer än<br />
den som ger utbildningen och som därmed kan sägas höja produktiviteten även<br />
där. I Sverige har vi haft ett sådant tydligt och omdebatterat exempel när stridspiloter<br />
från försvaret går över <strong>till</strong> att flyga för civila flygbolag, men också för de<br />
traineeutbildningar som förekommer 103 . Utbildningen som ges är visserligen<br />
intern, men kompetensen som individerna får med sig är så generell att andra<br />
organisationer kan nyttja den, men slipper bära utbildningskostnaderna.<br />
Specifik personalutbildning (on-the-job specific training) är sådan utbildning<br />
som huvudsakligen är användbar i det företag där utbildningen ges. Några<br />
exempel på renodlad specifik personalutbildning är svår att ge. Becker lyfter<br />
fram olika <strong>introduktion</strong>sutbildningar som exempel på specifik personalutbildning<br />
104 . I verkligheten är det dock frågan om grad- snarare än artskillnader.<br />
Den specifika personalutbildningen är om inte användbar på arbetsmarkanden<br />
generellt, så åtminstone i mindre segment av densamma, eller i enskilda<br />
organisationer. Eller som Becker själv uttrycker det, ”Much on-the-job training<br />
is neither completely specific nor completely general but increases productivity more<br />
in the firms providing it and falls within the definition of specific training” 105 .<br />
Becker diskuterar att organisationer ganska oproblematiskt investerar i specifik<br />
personalutbildning då de vet att denna utbildning bara går att använda i<br />
den egna organisationen. Något svårare är det emellertid med mer generell personalutbildning,<br />
då individerna kan låta sig utbildas i en organisation och sedan<br />
nyttja denna kompetens i en annan organisation. Finns det några drivkrafter för<br />
102 Se Becker (1964), del 1, kap II.<br />
103 Om diskussionen kring traineeutbildningarna,se Porsfelt (2001).<br />
104 Becker (1964) s.19.<br />
105 Becker (1964) s.18.<br />
31
organisationer att satsa på sådan utbildning om man riskerar att konkurrenterna<br />
köper över den färdigutbildade arbetskraften? Det kan ju innebära att en organisation<br />
drar på sig en hög kostnad för utbildningen som konkurrenterna inte har<br />
och som sedan slår <strong>till</strong>baka mot det egna företaget då man prismässigt måste<br />
konkurrera med andra som har lägre kostnader. <strong>En</strong>ligt Beckers teori så finns det<br />
trots detta starka argument för att fortsätta ge generell personalutbildning, men<br />
att den måste ackompanjeras med en rad andra åtgärder. Den viktigaste åtgärden<br />
är att individerna som tar del av denna utbildning är med och bär en del av<br />
kostnaden för den, genom en svagare löneutveckling under utbildningstiden.<br />
<strong>En</strong> annan är att organisationen med genomtänkta belöningsprogram erbjuder<br />
de färdigutbildade individerna konkurrenskraftiga möjligheter att stanna i organisationen.<br />
<strong>En</strong>ligt teorin är det förödande att först dra på sig en kostnad för<br />
själva utbildningen och sedan tappa den utbildade arbetskraften. <strong>En</strong> annan viktig<br />
aspekt i detta sammanhang är att utbildningen bör ges tidigt under yrkeskarriären.<br />
På så sätt kan både organisationen och individen nyttja de positiva effekterna<br />
av utbildningen under en längre tid. Den totala avkastningen av denna<br />
investering i humankapitalet har då möjlighet att bli betydande jämfört med<br />
utbildning som ges sent i yrkeskarriären 106 .<br />
I Beckers humankapitalteori ses utbildningen som ett av de främsta konkurrensmedlen<br />
mellan organisationer och något som varje individ självklart<br />
borde satsa på. Löneutvecklingen för individer som satsar på yrken där utbildningsinnehållet<br />
är omfattande är betydligt mer positiv än för yrken som har<br />
inget eller mycket litet utbildningsinnehåll enligt denna humankapitalteori 107 .<br />
Och Becker själv är inte sen att kritisera den klassiska ekonomiska teorins<br />
förklaringsmodeller och människosyn som undermåliga, då den exempelvis<br />
inte tagit hänsyn <strong>till</strong> att den specifika personalutbildningen och inte bara lönenivån<br />
är en viktig förklaringsfaktor för att förstå varför vissa individer inte<br />
byter jobb trots bättre lönenivåer i andra organisationer 108 .<br />
Beckers humankapitalteori har ett tydligt rationellt nyttoperspektiv på<br />
individers och organisationers satsningar på kompetensutveckling. Det är inte<br />
utifrån ett humanistiskt bildningsideal som utbildning i denna teori är motiverad,<br />
utan utifrån att den ger ekonomisk avkastning och nytta för såväl indi-<br />
106 Detta är en intressant faktor att belysa när det gäller ledarskapsutbildningar för chefer. Det skulle med<br />
ovanstående argument vara rationellt att utbilda cheferna inför deras ledarskapsuppdrag snarare än när<br />
de redan har axlat eller innehaft uppdraget en längre tid. Detta måste dock vägas mot eventuella avhopp,<br />
det vill säga personer som genomgått utbildning men som sedan inte axlar chefsuppdrag.<br />
107 Jämför även Björklund & Regnér (1993).<br />
108 Becker (1964) skriver bland annat följande: Earnings might differ greatly among firms, industries, and<br />
countries and yet there might be relatively little worker mobility. The usual explanation would be that workers<br />
were irrational or faced with formidable obstacles in moving. However, if specific training were important,<br />
differences in earnings would be a misleading estimate of what ”migrants” could recive, and it might be perfectly<br />
rational not to move. (s.28–29)<br />
32
vider som organisationer. Detta har kritiserats av ett flertal pedagoger som ett<br />
alltför snävt perspektiv på dessa frågor. Så här uttrycker sig exempelvis Gustavsson<br />
om humankapitalteorier i allmänhet:<br />
Teorin om det humana kapitalet är avskalade på allt meningsfullt som kan sägas om<br />
lärande och kunskap. De saknar helt enkelt en genomtänkt idé för det. I vetenskapliga<br />
sammanhang brukar sägas att sådana synsätt är reduktionistiska. Det betyder<br />
att de bortser från väsentliga aspekter av den företeelse som studeras. Det kan uttryckas<br />
som, i det här fallet utbildning: att den är ”ingenting annat än” en investering<br />
i humankapital. Utbildning och kunskap reduceras <strong>till</strong> ekonomi. 109<br />
Huruvida denna kritik är rättvis eller ej kan diskuteras. Becker är dock inte<br />
ovetandes om andra effekter av kompetensutveckling. Han skriver i <strong>introduktion</strong>savsnittet<br />
att andra effekter är nog så viktiga, men att den arbetsdelning<br />
som finns inom vetenskapen gör att han nöjer sig med att fokusera de ekonomiska<br />
effekterna av utbildning 110 .<br />
Några enkla samband mellan personalutveckling och produktivitet/effektivitet<br />
verkar vara svåra att forskningsmässigt få fram, men ett antal svenska empiriska<br />
studier har i alla fall resultat som pekar mot positiva samband mellan dessa<br />
faktorer 111 . Dock har tänkandet om utbildning och humankapital som Becker<br />
kan sägas ha lanserat påverkat den kompetensdebatt om <strong>arbetslivet</strong> som varit<br />
framträdande i Sverige under 1970-talet och framåt 112 . Vare sig man är motståndare<br />
<strong>till</strong> eller tycker att humankapitalteorier är intressanta grepp kan man inte<br />
blunda för dess genomslagskraft. Humankapitaltänkandet är exempelvis i allra<br />
högsta grad påtagligt i den stora utbildningssatsningen som svenska politiker<br />
drog igång under 1990-talet – det så kallade kunskapslyftet 113 . Ett av de uttalade<br />
målen i denna satsning var att med ökad kompetens hos den yrkesverksamma<br />
befolkningen (alla skall ha genomgått gymnasial utbildning) så skulle landets<br />
<strong>till</strong>växt öka. Den nya kompetensen skulle leda <strong>till</strong> ökad produktivitet och lönsamhet<br />
var tanken 114 . Detta för oss emellertid över <strong>till</strong> nästa steg i denna genomgång<br />
av pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> – nutida svensk forskning.<br />
109 Gustavsson (1997) s.28. Se även Kock (2002) för kritik mot humankapitalteorin.<br />
110 Becker (1964) s. 3.<br />
111 le Grand (1993), SOU (1997:158). Se även Ekman (1998) samt NUTEK (2000:076).<br />
112 Björklund & Regnér (1993), Ellström (1992), Marking (1992). Beaktas bör också att Becker fick nobelpriset<br />
i ekonomi under 1990-talet.<br />
113 Gustavsson (1997), Kock (2002), SOU (1996:27).<br />
114 Jämför med det som Franke & Forneng (2002) skriver i en debattartikel om att förkorta grundskolan<br />
med ett år för att istället satsa dessa resurser på gymnasieskolan - ”Att nå högre tal i övergången <strong>till</strong> högre<br />
utbildning är en strävan som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade världen. Skälet är enkelt.<br />
<strong>En</strong> välutbildad befolkning ses som en oundgänglig resurs för ekonomisk konkurrenskraft” (s.4).<br />
33
Nutida svensk forskning<br />
Historiegenomgången ovan har visat att de pedagogiska frågorna för <strong>arbetslivet</strong><br />
inte är något nytt påfund. Dock är det kanske så att dessa frågeställningar<br />
aldrig varit mer aktuella än de är idag. Att endast begränsa genomgången av<br />
svensk arbetslivspedagogisk forskning <strong>till</strong> professorer, som gjordes ovan i den<br />
historiska genomgången, ger i detta sammanhang ett begränsat mått på fältet.<br />
Tar man istället och utgår från de forskningsinriktningar som pedagogiska<br />
institutioner i Sverige själva inrapporterat vid mitten av 1990-talet blir bilden<br />
av forskningsläget något annorlunda 115 . I Uppsala fanns studier om personalfrågor<br />
och arbetslivsfrågor. I Lund benämnde man en av forskningsinriktningarna<br />
för utbildning och träning på arbetsplatsen. Studier om vuxenundervisning<br />
och lärande i <strong>arbetslivet</strong> var också en inriktning i Göteborg. För<br />
institutionen vid Stockholms universitet benämndes en av forskningsinriktningarna<br />
”Arbete, lärande och miljöpedagogik”. Dessutom har vi Linköpingsinstitutionen<br />
där utvärderaren använder följande beskrivning:<br />
Bland aktuella forskningsfält i Linköping har en av forskningsgrupperna egenskapen<br />
av att vara ”nationellt centrum”, nämligen vuxenpedagogik, vilket omfattar<br />
vuxenutbildning, folkbildning och arbetslivsutbildning – oslagbart den största gruppen<br />
vid institutionen. 116<br />
Även vid <strong>Pedagogiska</strong> institutionen i Umeå finns en grupp sedan 1995 som<br />
fokuserar på de arbetslivspedagogiska frågorna. Gruppen heter ”<strong>Pedagogik</strong> i<br />
Arbetslivet” (men kallas kort och gott PiA-gruppen), och har som sin uppgift<br />
att både forska och utbilda studenter inom arbetslivs- och vuxenpedagogiken.<br />
Denna skrift som du nu läser i är i sig ett exempel på PiA-gruppens arbete med<br />
dessa uppgifter. Men nog nu om institutionerna i Sverige.<br />
Forskare, samhällsdebattörer och inte minst media har under de senaste<br />
åren skrivit mycket om det nya kunskapssamhälle som allt mer ersätter industrisamhället<br />
och alla förändringar som följer av detta. Humankapitalet sägs<br />
ersätta det materiella och monetära kapitalen som viktigaste produktionsfaktorer<br />
i detta nya samhälle. Det är med unik kompetens som såväl nationer,<br />
företag och individer skall överleva den globala konkurrensen. I Sverige satsar<br />
politikerna på att lyfta den svenska befolkningens utbildningsnivå i ett nationellt<br />
kunskapslyft för att inte halka efter andra nationer. Organisationer strä-<br />
115 Vislie (1998).<br />
116 Vislie (1998) s.29.<br />
34
var efter att bli lärande och på så sätt få fördelar gentemot sina konkurrenter.<br />
Kompetensutvecklingen skall bedrivas i det dagliga arbetet. Individerna betraktas<br />
som Homo paedagogus, den lärande människan. <strong>En</strong> människotyp som<br />
både vill och kan utvecklas och lära sig nya kompetenser genom hela sitt liv<br />
och som förkroppsligar idealet om det livslånga lärandet. Dessa och andra<br />
pedagogiska frågor ligger otvetydigt i tiden och skall beröras i den genomgång<br />
som här följer.<br />
Nedanstående genomgång skall ses som exempel på sådant som pågår och<br />
har pågått inom fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>, inte en fullständig redogörelse.<br />
Magnus Söderström gav i slutet av 1970-talet ut boken ”Personalutbildning<br />
och personalutveckling” 117 i syfte att redovisa synsätt, problem och möjligheter<br />
inom området. I mitten av 1980-talet kom Paul Moxnes ut med boken ”Att<br />
lära och utvecklas i arbetsmiljön” 118 , med förhoppningen om att denna bok<br />
skulle sammanfatta forskning, erfarenheter och det tänkande som fanns kring<br />
dessa frågor. I början av 1990-talet kom Per-Erik Ellström ut med en forskningsgenomgång<br />
kring frågor om ”Kompetens, utbildning och lärande i <strong>arbetslivet</strong>”<br />
119 . Samtidigt gavs det ut en antologi med namnet ”Kompetens i arbete” 120<br />
där såväl forskare som praktiker diskuterade olika aspekter av kompetensutveckling<br />
på den svenska arbetsmarknaden. I mitten av 1990-talet utkom ytterligare<br />
en antologi, ”Livslångt lärande” 121 , där forskare diskuterade olika aspekter<br />
av detta tema. Samma upplägg används i antologin ”<strong>Pedagogik</strong> med<br />
arbetslivsinriktning” 122 som utkom i början av 2000-talet. Avslutningsvis är<br />
det värt att notera att Ellström återkom år 2002 <strong>till</strong>sammans med en rad andra<br />
forskare med en ny antologi med namnet ”Utbildning, kompetens och arbete”<br />
123 . Dessa sammanställningar och antologier har jag använt <strong>till</strong>sammans med<br />
enskilda forskares bidrag för att skapa nedanstående beskrivning av nutida<br />
svensk forskning om pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
<strong>En</strong> förskjutning i fokus<br />
Av alla de möjliga pedagogiska processer som forskare har att fokusera så är det<br />
framförallt kompetensutveckling och lärande som fokuseras idag när det gäller<br />
117 Söderström (1977).<br />
118 Moxnes (1984).<br />
119 Ellström (1992).<br />
120 Marking (1992).<br />
121 Ellström, Gustavsson & Larsson (1996).<br />
122 Tedenljung (2001).<br />
123 Abrahamsson, Abrahamsson, Björkman, Ellström, Johansson (2002).<br />
35
<strong>arbetslivet</strong> 124 . Men så har det inte alltid varit. Söderström 125 visar i sin genomgång<br />
att det främst var personalutbildning som fokuserades i den tidiga organisationspedagogiken.<br />
Det var den formella och inplanerade kunskapsöverföringen,<br />
många gånger i kursform som var i fokus. Med tiden ökade dock<br />
intresset för lärande som process och att lärsituationer är så mycket mer än<br />
kurser och formell utbildning. Detta skifte i fokus manifesterades också av att<br />
begreppet personalutbildning tappar mark <strong>till</strong> förmån för det bredare begreppet<br />
personalutveckling. Personalutveckling har i sin tur alltmer ersatts av begreppet<br />
kompetensutveckling.<br />
Återstående del av detta kapitel redovisas under två huvudrubriker där<br />
forskning om kompetensutveckling respektive lärande i <strong>arbetslivet</strong> diskuteras<br />
var för sig. Naturligtvis hänger dessa pedagogiska processer intimt samman,<br />
men jag har ändå valt denna struktur för att jag tycker det återspeglar de olika<br />
forskningsfokus som finns inom fältet. Processerna kan ses som två sidor av<br />
samma mynt. Kompetensutveckling definieras i det följande som speciellt organiserade<br />
aktiviteter som organisationer kan använda sig av. Det handlar således<br />
om medvetna satsningar från organisationernas sida. Avsnittet om lärandet<br />
i <strong>arbetslivet</strong> tar å sin sida hänsyn <strong>till</strong> att vi lär även utanför dessa organiserade<br />
aktiviteter.<br />
Trots denna fokusering på lärande och kompetensutveckling lever begrepp<br />
såsom personalutbildning, personalutveckling m.fl. parallellt kvar med dessa.<br />
Nedanstående genomgång får således inte läsas som om all forskning om pedagogik<br />
i <strong>arbetslivet</strong> bara använder begreppen lärande och kompetensutveckling.<br />
124 Se exempelvis Söderström (1996). Lindberg (2002) har även hittat detta ökande intresse för lärande från<br />
1990-talet och framåt bland de definitioner som pedagogiska institutioner i Sverige använder sig av i<br />
kursplanerna.<br />
My impression from the reading of these is that departments of ’<strong>Pedagogik</strong>’ have been rethinking and reworking<br />
their descpriptions. The changes are not dramatic, but the descriptions change. (—). Changes in the descriptions<br />
have been introduced during the last decade: the most usual one is that learning, widely defined, has<br />
a place in the descriptions at some departments and that communication, influences (societal) and socialisation<br />
do in other departments. (s. 77)<br />
125 Söderström (1977).<br />
36
Kompetensutveckling i fokus<br />
Även om det är vanskligt att exakt försöka bestämma när i tiden vissa fenomen<br />
uppstår pekar flera forskare på att speciellt organiserade utbildningsaktiviteter<br />
på våra arbetsplatser började växa fram i större skala först efter andra världskriget<br />
126 . Industrin i Sverige blomstrade vid denna tid och behovet av att anställa<br />
personal, samt att snabbt få dem in i arbetet, var stort. Personalutbildningar<br />
ansågs vara ett bra sätt att skola in människor i deras arbetsuppgifter, vilket<br />
inte minst Taylor tidigare hade argumenterat för. Varför förlita sig på informellt<br />
lärande när lärandet kan formaliseras och rationaliseras så att alla som<br />
behöver får den kunskap som anses vara behövlig 127 ?<br />
Satsningarna på personal- och chefsutbildningar gick vid denna tidpunkt<br />
dessutom hand i hand med personalarbetets utveckling och framväxt på den<br />
svenska arbetsmarknaden 128 . Det fanns nu en speciell funktion inom organisationerna<br />
som hade möjlighet att arbeta med kompetensutvecklingsfrågor.<br />
Dessa satsningar understöddes av såväl de fackliga som arbetsgivarorganisationerna<br />
på arbetsmarknaden, och den samsyn som rådde på den svenska arbetsmarknaden<br />
129 . Här kan man också lyfta fram Personaladministrativa rådet<br />
(PA-rådet) som en central aktör för att sprida kunskaper om personalutbildning<br />
och lärande inom den svenska arbetsmarknaden 130 .<br />
Forskningen om kompetensutveckling i <strong>arbetslivet</strong> kom av förståeliga skäl<br />
inte igång samtidigt som dessa pionjärsatsningar gjordes. Den första svenska<br />
avhandlingen som jag känner <strong>till</strong> och som fokuserar en chefsutbildning är Åke<br />
Jerkedals ”Top management education” från slutet av 1960-talet 131 . År 1986<br />
började Statistiska centralbyrån (SCB) genomföra årliga undersökningar om<br />
personalutbildningars inriktning, omfattning och fördelning på svenska ar-<br />
126 Söderström (1979), Tengblad (1997). Dessförinnan, vid industrialiseringens genombrott i Sverige, hade<br />
(skol)utbildning i allmänhet börjat få en allt viktigare roll i <strong>arbetslivet</strong>. Lindensjö och Lundgren (2000)<br />
beskriver detta förhållande under det tidiga 1900-talet såsom att ”Specialiseringen ökade och lönearbete<br />
blev den dominerande arbetsformen. Arbetslivet krävde differentierad och utbildad arbetskraft. Utbildningen<br />
blev allt viktigare för produktionen och lön började sättas i relation <strong>till</strong> utbildning” (s.29).<br />
127 Jämför med Lindensjö & Lundgrens (2000) resonemang om förhållandet mellan reproduktion och produktion<br />
i samhället. <strong>En</strong>ligt deras resonemang skulle behovet av kompetensutveckling uppstå när det inte<br />
längre är möjligt att lära sig genom att imitera andra. Reproduktionen (≈ kompetensutvecklingen) blir i<br />
det läget en egen praktik vid sidan av produktionen. Se även Scherps (1998, s.54) skrivning om rationella<br />
motiv <strong>till</strong> att formalisera och institutionalisera undervisningen och lärandet i skolform.<br />
128 Tengblad (1997). Se även Granberg (1998).<br />
129 A.a. Se även Ekelöf (1930).<br />
130 Granberg & Ohlsson (2000), Tengblad (1997). Inte minst hade PA-rådet en mycket stark koppling idémässigt<br />
<strong>till</strong> Human-relationskolan.<br />
131 Jerkedal (1967). Utgiven av ovan nämnda PA-rådet.<br />
37
etsplatser. Detta har av vissa forskare tagits som ett tecken på ett ökat intresse<br />
för personalutbildning vid denna tidpunkt 132 . <strong>En</strong> intressant aspekt av detta är<br />
att det under de första åren ej var möjligt att utläsa något om chefs- eller ledarskapsutbildningar<br />
ur denna statistik. Denna utbildningstyp (ledning och administration)<br />
särredovisades först år 1998 i den officiella statistiken.<br />
Det finns en mängd olika definitioner av kompetensutveckling och näraliggande<br />
begrepp. <strong>En</strong> sak som dessa definitioner tydligt har gemensamt är att<br />
forskarna slår fast att det är besvärligt att en gång för alla avgränsa precis vad<br />
begreppet står för 133 . Till viss del hänger det samman med att kompetensbegreppet<br />
i sig är svårdefinierat 134 . Gustavsson konstaterar att kompetensbegreppet<br />
är nära förknippat med <strong>arbetslivet</strong> medan andra sektorer av det vuxenpedagogiska<br />
fältet använder andra begrepp när frågor om utbildning diskuteras.<br />
Ofta är det så att ett begrepp kommer att dominera inom en sektor av utbildning<br />
och lärande. Bildning är reserverat för skolväsendet, folkbildning för folkhögskolor<br />
och studieförbund och kompetens för <strong>arbetslivet</strong>. 135<br />
Förutom att kompetensutveckling är organiserade aktiviteter är ett annat kännetecken<br />
att den skall vara betald av arbetsgivaren 136 . Ellströms förslag <strong>till</strong><br />
definition av kompetensutveckling som de åtgärder vars syfte är att öka individers<br />
potentiella handlingsförmåga i relation <strong>till</strong> en specifik uppgift, situation<br />
eller kontext tror jag <strong>till</strong>hör en av de mer välkända 137 . Kompetensutvecklingsinsatserna<br />
kan vidare delas upp i och grupperas i olika typer av åtgärder:<br />
– rekrytering.<br />
– formella utbildningsaktiviteter.<br />
– icke-formella utbildningsaktiviteter (ex. cirkelverksamhet, självstudier,<br />
konferenser etc.).<br />
– informellt lärande i det dagliga arbetet (ex. befordran, vikariat, arbetsrotation).<br />
138<br />
Det sistnämnda återkommer jag <strong>till</strong> under rubriken ”Lärande i fokus”,<br />
men uppställningen visar återigen på den nära kopplingen mellan kompetensutveckling<br />
och lärande. Dock kan det vara på sin plats att här lyfta fram det<br />
132 Björklund & Regnér (1993).<br />
133 Ellström (1992), Lundmark (1998), Rönnqvist (2001), Söderström (1981).<br />
134 Söderström (1990).<br />
135 Gustavsson (1997) s.36.<br />
136 Söderström (1981). Se även SCB:s Personalutbildningsstatistik.<br />
137 Ellström (1992; 1996).<br />
138 Rönnqvist (2001).<br />
38
faktum att det verkar finns en övertro på vad som är möjligt att göra utbildningsmässigt.<br />
Utbildningar ses närmast som en mirakel- och universallösning<br />
för en rad olika problem som vi ställs inför. Mats Alvesson problematiserar<br />
denna utbildningsfundamentalism och använder den träffsäkra titeln ”Utbildningen<br />
är lösningen. Vad är problemet?” 139 . Där diskuteras bland annat att utbildningar<br />
kan användas, inte främst för att utveckla individer, utan för att<br />
minska och dölja arbetslöshet ur ett nationellt perspektiv. Detta för oss över<br />
<strong>till</strong> frågan om olika perspektiv på kompetensutveckling.<br />
Perspektiv på kompetensutveckling<br />
När vi forskar om kompetensutveckling i <strong>arbetslivet</strong> gör vi det ur ett eller flera<br />
teoretiska perspektiv. Tidigare har individ-, organisations- och samhällsperspektiv<br />
berörts som centrala för arbetslivspedagogiska frågor 140 . Här skall främst<br />
olika organisationsperspektiv beröras. Att säga att man forskar om kompetensutveckling<br />
ur ett organisationsperspektiv är i sig avgränsande, men det är<br />
fortfarande inte <strong>till</strong>räckligt specificerat. Framställningen här bryter således på<br />
ett sätt med föreställningen om organisationsnivån som något homogent och<br />
ersätter den med en mängd olika ansatser. De har alla det gemensamt att det är<br />
organisationsnivån som fokuseras, men perspektiven har olika synsätt och förklaringar<br />
<strong>till</strong> hur kompetensutvecklingen på denna nivå skall förstås. Flera av<br />
perspektiven som här tas upp har utförligt presenterats av Ellström samt Rönnqvist<br />
där inget annat anges 141 . Det är främst där den nyfikne läsaren kan hämta<br />
mer än vad denna översikt mäktar med.<br />
Ett av de vanligaste synsätten på kompetensutveckling är att betrakta den<br />
ur ett rationellt ledningsperspektiv. Rötterna som detta perspektiv går <strong>till</strong>baka<br />
<strong>till</strong> är bland annat Taylors och den efterföljande rörelsen scientific managements<br />
idéer (se ovan under rubriken ”Taylor – en tidig förändringsagent med<br />
pedagogiska konsekvenser”). Inom det här perspektivet är det ledningen som<br />
styr kompetensutvecklingen uppifrån i organisationen. Det är ledningen som<br />
ytterst definierar vad som är viktig utbildning. Ledningen styr utifrån de formella<br />
målen i en top-down process, där det förutsätts att det finns konsensus<br />
kring dessa mål. Det förutsätter en orderkedja i en hierarkisk organisation, där<br />
ledningens utbildningsorder vandrar ner i organisationen och genomförs på<br />
bästa sett. Vidare tänker man sig inom det här perspektivet att utbildningen är<br />
139 Alvesson (1999).<br />
140 Se även Näringsdepartementet (2000).<br />
141 Ellström (1992), Rönnqvist (2001).<br />
39
ationellt planerad. Det yttersta syftet med utbildningen är att öka organisationens<br />
produktivitet och effektivitet. Vidare antar man att det är möjligt att<br />
göra ”objektiva” analyser av arbetsuppgifternas krav för att få fram utbildningsbehoven.<br />
Utbildningen motiveras utifrån en rationell kalkyl där effekterna av<br />
utbildningen måste vägas mot och överstiga eventuella kostnader och produktionsbortfall.<br />
Utbildningen betraktas i sig således inte som en investering, utan<br />
det gäller att akta sig för att inom detta perspektiv dra på sig alltför höga kostnader.<br />
Utbildningarna är vidare klart kopplade <strong>till</strong> uppgifter som skall lösas<br />
inom organisationen. Mer generella utbildningsinsatser som har en lösare koppling<br />
<strong>till</strong> produktiviteten eller effektiviteten kommer att ha svårt att göra sig<br />
gällande enligt det här perspektivet. Det är alltså inte tal om bildning för fria<br />
människor inom detta perspektiv, för att återkoppla <strong>till</strong> Smiths pedagogiska<br />
dilemma.<br />
Ett institutionellt perspektiv på kompetensutveckling symboliserar närmast<br />
motsatsen <strong>till</strong> det rationella ledningsperspektivet. Åtminstone i vissa avseenden.<br />
Kompetensutveckling inom det här perspektivet analyseras som symboliska<br />
arrangemang. Det centrala här är inte kostnadseffektivitet eller att <strong>till</strong>varata<br />
och utveckla de anställdas kompetens eller att utbildningen ses som ett<br />
resultat av maktförhållanden och förhandlingar. Istället är det att organisationen<br />
lever upp <strong>till</strong> de förväntningar som finns i omvärlden. Det handlar om<br />
organisationens image – organisationen söker respekt och legitimitet av omgivningen.<br />
Dessutom kan utbildningar enligt det här perspektivet efter en tid<br />
få ett egenvärde och bli ett mål i sig, oberoende av vad som en gång gjorde att<br />
de infördes och frikopplade från organisationens officiella mål. <strong>En</strong> utbildning<br />
kan utifrån ett sådant perspektiv förstås som en symbolisk viktig funktion<br />
snarare än ett svar på individernas verkliga utbildningsbehov eller de krav som<br />
arbetet ställer på dem. Behoven som täcks in av kompetensutvecklingen är<br />
således socialt konstruerade. Specifika utbildningar kan användas för att de<br />
väcker respekt hos viktiga aktörer i omgivningen. Kompetensutvecklingens<br />
viktigaste funktion är den signal den skickar <strong>till</strong> omvärlden, inte det behov<br />
den fyller i organisationen. <strong>En</strong> mycket förenklad sammanfattning av detta och<br />
det tidigare perspektivet återges i följande tabell.<br />
40
Tabell B: Centrala drag i två perspektiv på kompetensutveckling (KU) 141 .<br />
142 Fritt efter Rönnqvist (2001) s.72.<br />
Rationellt Institutionellt<br />
ledningsperspektiv perspektiv<br />
Varför KU? Högre kompetens ger Anpassning <strong>till</strong> omgiv-<br />
(motiv) ökad effektivitet. ningens krav och förvänt-<br />
41<br />
ningar, med syfte att<br />
vinna legitimitet.<br />
Vad för typ av KU som täcker in verk- KU som täcker in omgiv-<br />
KU? (innehåll) samhetsrelaterad och ningens socialt konstrueobjektiva<br />
krav. rade krav.<br />
Hur bedriva KU? Bästa möjliga lösning <strong>till</strong> Omgivningens socialt<br />
(form) minsta möjliga kostnad. konstruerade ”bästa<br />
lösning”.<br />
KU för vem/ Den som har (störst) Omgivningens socialt<br />
vilka? behov. konstruerade prioritering<br />
(deltagare) av kategori anställda.<br />
Perspektiven ovan är teoretiska och i så motto renodlingar där vissa faktorer<br />
kommer i förgrunden och annat lämnas oberört. Ett enskilt perspektiv kan<br />
aldrig omfatta alla aspekter kring kompetensutveckling i organisationer utan<br />
sätter fokus på något specifikt. Det är detta som gör dem <strong>till</strong> perspektiv. De är<br />
giltiga under vissa förutsättningar, men inte under andra. Däremot är det möjligt<br />
att kombinera olika perspektiv och på så sätt få nya perspektiv. Jag håller själv<br />
på att laborera med vad som förenklat kan sägas vara något av en kombination<br />
av de perspektiv som presenterats ovan. Jag försöker förstå kompetensutveckling<br />
i organisationer som en kombination av yttre krafter (det institutionella<br />
perspektivet) och inre logik (rationella ledningsperspektivet). Jag får återkomma<br />
<strong>till</strong> det när det är mer utbyggt än det är i dagsläget. Här tänkte jag ta upp<br />
ytterligare ett perspektiv på kompetensutveckling.<br />
Ur ett konfliktperspektiv på kompetensutveckling utgår man från att organisationen<br />
är en arena där olika grupper kämpar om makten över resurserna.<br />
Den klassiska kampen utspelas mellan arbetsgivare och arbetstagare, men man<br />
kan också tänka sig detta som en kamp där olika synsätt på kön gör att grupper
hamnar i konflikt med varandras intressen. Jag ser såldes könsperspektiv som ett<br />
”specialperspektiv” inom ett bredare konfliktperspektiv 143 . Ett könsperspektiv på<br />
kompetensutveckling riktar uppmärksamheten just mot frågor som rör kampen<br />
om jämställdheten och därmed relationen mellan kategorierna kvinna – man,<br />
kvinnligt – manligt inom en organisation. Beroende på var inom genusforskningen<br />
forskaren tar sin utgångspunkt varierar ansatserna. <strong>En</strong> utgångspunkt torde<br />
dock vara att betrakta kompetensutveckling som ett område där frågor om<br />
manlig överordning och kvinnlig underordning och maktspelet mellan könen<br />
kan problematiseras. Det man gör med en sådan utgångspunkt är att visa på att<br />
kompetensutveckling inte är ett undantagsområde där dessa mekanismer inte<br />
skulle vara verksamma. Frågor som forskare kan intressera sig för ur detta perspektiv<br />
rör bland annat fördelning av kompetensutveckling (vilka får <strong>till</strong>gång <strong>till</strong><br />
den), vilket syfte och inriktning kompetensutvecklingen har (främja jämställdheten<br />
mellan könen eller förstärka rådande strukturer), hur frågor om jämställdhet<br />
och könsroller berörs etc. Detta kan sedan kopplas <strong>till</strong> den könsordning som<br />
vi har i samhället för att på så sätt sättas in och förstås i ett större sammanhang.<br />
Pia Höök har i sin avhandling om ledarutveckling och jämställdhet laborerat<br />
med en modell där tre dimensioner lyfts fram i förgrunden – deltagare, innehåll<br />
samt integrering 144 . Deltagardimensionen rör huruvida det är enkönade eller<br />
tvekönade grupper. Innehållsdimensionen fokuserar huruvida innehållet är könsblint<br />
eller om kön problematiseras och synliggörs. Integreringsdimensionen tar<br />
fasta på i vilken grad utvecklingsinsatserna är integrerade i den ordinarie verksamheten<br />
(vilket kan ses som ett mått på vilken vikt dessa frågor har). Är det<br />
exempelvis en rent extern utbildning med externa lärare, eller är kursen en intern<br />
utbildning med interna lärare? Figur 1 nedan åskådliggör möjliga positioner<br />
inom ramen för dessa dimensioner. Observera att tabellen främst skall läsas horisontellt.<br />
Tabellen är inte fixerad i vertikalled, utan där kan olika kombinationer<br />
över de tre genusdimensionerna ställas upp.<br />
Tabell C: Tre genusdimensioner vid kompetensutveckling efter Höök145 .<br />
Deltagare Kvinnor Kvinnor och män Män<br />
Innehåll Makt Komplementärt Blint<br />
Integrering Fristående Semi-integrerat Integrerat<br />
143 Ett annat sätt att beskriva detta är att gruppera såväl konflikt- som genusperspektivet inom ramen för kritiskt<br />
teoribildning, vilket kan omfatta ”... alla verk som intar en i grunden kritisk eller radikal hållning <strong>till</strong> det nuvarande<br />
samhället och som intresserar sig för att undersöka exploatering, förtryck, orättvisa, asymmetriska maktrelationer (i<br />
klass-, köns- eller statustermer), förvrängd kommunikation och falskt medvetande.” (Alvesson & Deetz 2000, s.16)<br />
144 Höök (2001).<br />
145 Höök (2001) s.74. Se även Wahl, Holgersson, Höök & Linghag (2001).<br />
42
Att samla data utifrån figur 1 är inte <strong>till</strong>räckligt för att genusperspektivet skall<br />
vara intäkt. De data som har samlats in måste sedan tolkas. Höök gör detta<br />
utifrån att hon ser verkligheten som socialt konstruerad och könsmärkt. Hon<br />
använder sig vidare av två olika feministiska inriktningar, liberal- respektive<br />
radikalfeminismen, för att förstå de data hon samlat in. Dessa inriktningar har<br />
olika synsätt på om jämställdhetsarbete är möjligt inom de rådande omständigheterna,<br />
eller om även själva systemet (läs organisationen i det här fallet)<br />
och de förutsättningar som där råder måste förändras.<br />
Jag har inte vinnlagt mig om att denna genomgång av olika organisationsperspektiv<br />
skall vara heltäckande. Bland annat har ett humanistiskt perspektiv<br />
på kompetensutveckling utelämnats här men återfinns under avsnittet som<br />
beskriver Human Relationrörelsen. Syftet med avsnittet var således inte en<br />
fullständig uppräkning av alla perspektiv, utan att redovisa att det finns olika<br />
perspektiv som forskare använder för att förstå kompetensutveckling på organisationsnivå.<br />
Effekter av kompetensutveckling<br />
Den som söker snabba och framförallt enkla svar på frågan om vilka effekterna<br />
eller vinsterna är med att satsa på kompetensutveckling i <strong>arbetslivet</strong> riskerar att<br />
bli besviken på vad forskningen åstadkommit inom detta område. Granberg<br />
skrev i sin avhandling från mitten av 1990-talet att ”<strong>En</strong> ständigt aktuell men<br />
aldrig besvarad fråga är vilket resultat och vilka effekter som utbildningsinvesteringarna<br />
ger” 146 . Därmed inte sagt att forskare inte försökt ta reda på dessa<br />
effekter. Beckers humankapitalteori är ett exempel på hur ekonomiska effekter<br />
har belysts. Flera pedagoger har också genomfört utvärderingsstudier där effekter<br />
av kompetensutveckling kartlagts. Statliga utredningar har också försökt<br />
uppskatta vilken betydelse kompetensutvecklingen i <strong>arbetslivet</strong> har för<br />
individer, organisationer och det svenska samhället i stort 147 . Studier finns<br />
således, men det blir problematiskt när man söker entydiga och enkla svar på<br />
en komplex fråga.<br />
<strong>En</strong> del i denna komplexitet är vad som menas när man frågar efter effekter<br />
av kompetensutveckling. Denna fråga rymmer i sig ett flertal svarsmöjligheter.<br />
Exempelvis, är det direkt avläsbara resultat efter avslutad utbildning, eller syftar<br />
man på mer långsiktiga effekter 148 ? Är det individerna själva som skall utta-<br />
146 Granberg (1996) s.59. Jag har förändrat citatet från originalet som börjar med ”Ett ständigt aktuell ...”<br />
då jag misstänker att det är ett språkfel som glömts bort i korrekturläsningen.<br />
147 Näringsdepartementet (2002:47).<br />
148 Se Lundamark (1998) och användningen av begreppen resultat respektive effekter av utbildning.<br />
43
la sig om effekterna (subjektiva mått), eller någon i deras omgivning, eller<br />
avläsbara förändringar i deras sätt att arbeta? Ett annat exempel är om det är<br />
effekter på individ-, grupp-, organisations- och samhällsnivå som efterfrågas?<br />
Det är inte ovanligt att kompetensutvecklingssatsningar motiveras med att<br />
inte bara individen som deltar skall utvecklas, utan att detta i sin tur skall<br />
utveckla exempelvis organisationen. Hultman har i en studie visat att en ledarutbildning<br />
med ett organisationsutvecklande syfte inte nådde hela vägen<br />
fram 149 . Individerna utvecklades men det gick inte att avläsa några förändringar<br />
i de organisationer där individerna arbetade. Ibland kan det även vara svårt<br />
att hitta effekter på individnivå, då det finns en rad olika steg i den pedagogiska<br />
processen som kan lägga krokben för att individerna dels tar <strong>till</strong> sig kompetensutvecklingen,<br />
dels kan använda den i sitt arbete 150 . Detta åskådliggörs schematiskt<br />
av följande figur där individ- och miljöfaktorer ses som kritiska steg i<br />
denna process.<br />
Påverkan ➤ Lärande ➤ Kunskaps- ➤ Kunskaps-<br />
➤<br />
utveckling användning<br />
Individfaktor Miljöfaktor<br />
149 Hultman (1981).<br />
150 Ellström (1996a, 1996b), Jerkedal (1992).<br />
151 Lundmark (1998; 1992).<br />
152 Campbell & Stanley (1963).<br />
44<br />
➤<br />
Handlingsutrymme<br />
Figur 1: <strong>En</strong> modell över faktorer som kan påverka effekter av utbildning. 151<br />
Till ovanstående problematiseranden av hur effekter av kompetensutveckling<br />
kan förstås kan läggas ett mätmetodiskt problem. Hur kan vi vara säkra på att<br />
det just är kompetensutvecklingen som givit de effekter som vi sedan mäter?<br />
Det finns (åtminstone teoretiskt) en rad andra faktorer som kan vara med och<br />
påverka de resultat som fås i utvärderingar. Det är således mer eller mindre<br />
omöjligt att isolera en faktor och med säkerhet slå fast att den förklarar effekterna<br />
152 .<br />
Ovanstående kan synas vara en tämligen pessimistisk hållning <strong>till</strong> möjligheten<br />
att avgöra huruvida vi får några effekter av kompetensutveckling. Dock har
ju ovanstående genomgång i sig visat på att det finns en del kunskaper om effekterna.<br />
Exempelvis skriver Lundmark om effekterna av personalutbildning att:<br />
– de är ofta arbetsrelaterade.<br />
– de är beroende av handlingsutrymmet i arbetet.<br />
– de vanligtvis kan visa sig ”fullt ut” först efter en viss tid efter kursens<br />
slut.<br />
– de kan beröra flera nivåer (individ- grupp- etc.) 153 .<br />
Utifrån den kunskapen kan man som Lundmark & Söderström gjort,<br />
ställa upp tre krav som en utbildning bör uppfylla för att den skall vara motiverad<br />
i pedagogisk mening 154 . Kunskapskravet fokuserar på att individer lärt<br />
sig något nytt genom utbildningen som de inte kunde dessförinnan samt att<br />
utbildningen är det mest ekonomiska alternativet att lära sig. Relevanskravet<br />
riktas mot att utbildningen skall ge kunskaper som är relevant i förhållande <strong>till</strong><br />
nuvarande eller kommande arbetsuppgifter. Användningskravet omfattar att<br />
kunskaperna ska kunna användas med hänsyn tagen <strong>till</strong>handlingsutrymmet<br />
som existerar i arbetet.<br />
Effekterna av kompetensutveckling kan vidare struktureras kring hur det<br />
påverkar en individs kompetens. Utgår man från det kompetensbegrepp som<br />
Ellström för fram så kan effekter på individnivå omfatta följande aspekter:<br />
– nytt handlag/bättre fingerfärdighet (psykomotoriska faktorer).<br />
– ny förmåga att lösa problem/fatta beslut (kognitiva faktorer).<br />
– engagemang för uppgifter/nya värderingar (affektiva faktorer).<br />
– ökat självförtroende/ändrad självuppfattning (personlighetsfaktorer).<br />
– utökad samarbets-, ledarskaps- och kommunikationsförmåga (sociala<br />
faktorer). 155<br />
När effekter diskuteras på organisations- eller samhällsnivå är det vidare<br />
inte bara ekonomiska argument (jämför Becker) som förs fram. Till exempel<br />
kan man tänka sig att satsningar leder <strong>till</strong> att trivseln på arbetsplatserna ökar,<br />
att olika yrkesgrupper får en mer likartad chans <strong>till</strong> utveckling etc.<br />
Låt mig avslutningsvis konstatera att det i slutet av förra och början av<br />
detta sekel existerar en övertygelse i det svenska samhället, inte minst bland<br />
politikerna, att satsningar på kompetensutveckling har gynnsamma effekter<br />
på nationsnivå 156 . Ett flertal utredningar gjordes och satsningar på bland an-<br />
153 Lundmark (1998).<br />
154 Återfinns i Lundmark (1998), s. 24.<br />
155 Ellström (1992) s.21.<br />
156 Björklund & Regnér (1993), Marking (1992), Näringsdepartementet (2002:47).<br />
45
nat ett nationellt kunskapslyft genomfördes 157 . Även på EU-nivå är samma<br />
tendenser tydliga med de strukturfonder och målprogram som där används<br />
för att utveckla olika regioner 158 . Björklund & Regnér skriver följande om<br />
politiska satsningar på kompetensutveckling:<br />
Kännetecknande för många av de artiklar, utredningar och rapporter om internutbildning<br />
som krävt politiska åtgärder på personalutbildningens område är just att<br />
många olika argument – både effektivitets- och fördelningsargument – anförts som<br />
motiv för politiska satsningar. 159<br />
Även dessa politiska satsningar lär bli svåra att entydigt mäta effekterna av då<br />
syftet med dem kan vara väldigt olika. Dock skall man inte förakta de subjektiva<br />
eller uppskattade mått som faktiskt kan användas i sammanhanget. Många<br />
som har erfarenhet av kompetensutveckling har själva upplevt att de utvecklats<br />
på ett eller annat sätt, och att detta kanske även påverkat deras sätt att<br />
arbeta. Så länge den egenupplevda erfarenheten är sådan står vi nog ut med att<br />
det finns vissa svårigheter i att entydigt mäta effekter av kompetensutveckling.<br />
Subjektiva mått är också mått.<br />
Trender på kompetensutvecklingsmarknaden<br />
Kurser och utbildningar i <strong>arbetslivet</strong> kan idag ha status som en tjänst eller vara<br />
vilken som helst. Vissa företag säljer kullager eller bilar, andra friskvård och<br />
ytterligare andra kurser och utbildningar. Efterfrågan på denna utbildningsmarknad<br />
står organisationer inom såväl privat och offentlig sektor för. Utbudet<br />
står specialiserade utbildnings- och konsultföretag för, men även universitet<br />
och högskolor är med och konkurrerar om ”köparna”. 50 miljarder kronor<br />
är en uppskattad siffra för hur mycket personalutbildningarna kostade i Sverige<br />
under år 1999 160 . Den offentliga statistiken visar inga tecken på att omfattningen<br />
skulle minskat när vi nu befinner oss in bit in på 2000-talet. Snarare<br />
tvärt om. Det är således ingen liten marknad vi talar om.<br />
Som på andra marknader så finns vissa trender eller moden som växlar<br />
över tid. Furusten har visat hur populära idéer om management produceras<br />
och sprids 161 . Olika kurser och utbildningar kan här fungera som spridare av<br />
157 SOU (1992:7), SOU (1996:27). Se även SOU (1991:82), SOU (1999:69), SOU (2000:115).<br />
158 Från år 2000 talar man inom EU om Växtkraft Mål 3. Detta ersätter tidigare målprogram (Mål 3 och 4)<br />
och är inriktat på bland annat kompetensutvecklingsinsatser. Se SOU (1999:107), Näringsdepartementet<br />
(2000:49).<br />
159 Björklund & Regnér (1993).<br />
160 SOU (2000:115).<br />
161 Furusten (1996).<br />
46
dessa trender. Kurserna förpackar de nya idéerna och sprider dem med aggressiv<br />
markandsföring. Under olika tider har dock olika idéer stått i fokus. Vissa<br />
idéer och tankesätt blir mer allmänt accepterade än andra. Detta blir inte minst<br />
tydliggjort om man följer chefsutbildningarnas bakåt några år 162 .<br />
Under 1970-talet påverkade de politiska strömningarna i samhället ledarskapsutbildningarnas<br />
innehåll samt vilken benämning man gav dem 163 . Att<br />
vara chef var inte något attraktivt (ansågs av många vara lika smutsigt som hela<br />
den kapitalistiska samhällsmodellen) och utbildningar i ledarskap benämndes<br />
istället för personlig utveckling. Relations- eller sensitivitetsträningen hade här<br />
sin gyllene era och gruppdynamiken skulle lösa de flesta mellanmänskliga problem<br />
som arbetsplatser för med sig 164 . Denna utbildning väckte dock mycket<br />
kritik och övergavs under 1980-talet för en starkare fokus på ledaren. Nu låg<br />
det också i tiden att vara chef och ledare. Det blev alltmer glamoröst att satsa<br />
på sin egen karriär, helt i linje med den nyliberala trenden (att satsa på sig<br />
själv) 165 . Den tydligaste vägen att göra karriär i många organisationer var via<br />
chefskap. Utbildningsmässigt skickades dessa chefer iväg på charm- och servicekurser<br />
som red på den framgångsvåg som SAS karismatiske VD Janne Carlzon<br />
symboliserade vid denna tid 166 . Idag skulle vi säkert lyfta på båda ögonbrynen<br />
om vi hörde om chefer som åkte iväg på sensitivitetsträning eller<br />
charmkurser. Chefs- och ledarskapsutbildningar är visserligen högsta mode,<br />
men kursmakarna använder andra benämningar än de tidigare nämnda exemplen.<br />
Från försvarsmakten har UGL-kurserna spridit sig ut <strong>till</strong> <strong>arbetslivet</strong> 167 .<br />
Projektledarkurser och förändringsarbeten är också teman som ofta återkommer<br />
i kursutbudet. <strong>En</strong> annan tydlig trend är chefsutbildningar som nyttjar<br />
informations- och kommunikationstekniken och benämner detta sätt att utbilda<br />
för e-learning 168 .<br />
Trender förekommer naturligtvis även inom andra områden än chefs- och<br />
ledarutbildningar. I en statlig utredning från år 2000 analyseras ”Aktuella trender<br />
inom kompetensutvecklingsområdet” för svenskt vidkommande 169 . Där skriver man<br />
bland annat att följande om vilka innehåll och metoder som ligger i tiden:<br />
162 Se Sandbergs (1999) genomgång av ett svenskt managementinstituts olika utbildningar mellan åren<br />
1970–85, 1985–93 samt 1993 och framåt.<br />
163 Tengblad (1997).<br />
164 Jerkedal (1986).<br />
165 Røvik (1998)<br />
166 Carlzon (1985).<br />
167 Karlsson, Sörbom, Blomberg & Hane (2000). UGL är en förkortning och står (oftast) för Utveckling<br />
Grupp Ledare.<br />
168 SOU (2000:115).<br />
169 SOU (2000:115).<br />
47
170 A.a. s.5.<br />
... det sker en hel del förändringar när det gäller vilka ämnen som studeras och vilka<br />
metoder som <strong>till</strong>ämpas. ”Data” och ”IT” ökar kraftigt som ämnesområden, och<br />
web-baserad utbildning och studier på egen hand ökar i förhållande <strong>till</strong> traditionell,<br />
klassrumsbaserad och lärarledd utbildning. 170<br />
Vidare slår utredningen fast att den svenska kompetensutvecklingsmarknaden<br />
i allra högsta grad är påverkad av den globala marknaden. Det som händer i<br />
Sverige på detta område är ingen isolerad företeelse utan kompetensutvecklingsmarknaden<br />
är idag att betrakta som internationell. Det är snarast så att vi<br />
importerar mycket från just vår omvärld på kompetensutvecklingsområdet,<br />
både i form av innehåll och utbildningsanordnare som etablerar sig här.<br />
Som avslutning om trender så kan det vara klokt att göra en återblick <strong>till</strong><br />
det som ovan togs upp om perspektiv på kompetensutveckling. Inte minst det<br />
institutionella perspektivet torde här vara ett mycket centralt synsätt för att<br />
förstå vad som händer. Utvecklingen kan onekligen tolkas som att organisationerna<br />
i <strong>arbetslivet</strong> är lyhörda och anpassar sig <strong>till</strong> kompetensutvecklingstrender<br />
för att vinna anseende och legitimitet. Genom att satsa på den senaste<br />
trenden skickar man signalen <strong>till</strong> omvärlden att man är en organisation att<br />
räkna med och som vet vad som krävs. Detta oberoende om man har detta<br />
utbildningsbehov eller ej. Det är ett sätt att försöka förstå trenderna på denna<br />
marknad.<br />
48
Lärande i fokus<br />
Ett av de första exemplen på diskussion om lärande på svenska arbetsplatser<br />
stod Åke Jerkedal för när han under tidigt 1970-tal problematiserade frågan<br />
om utbildning och/eller lärande 171 . Denna framställning har citerats av många<br />
forskare och utgör en klassiker på området 172 . Om det vid denna tidpunkt<br />
ansågs banbrytande att försöka fokusera lärande som den centrala pedagogiska<br />
processen, så får man säga att detta snarast är huvudfåran inom dagens forskning<br />
om pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> 173 . Per-Erik Ellström uttryckte det på följande<br />
sätt i mitten av 1990-talet:<br />
Frågor om vuxnas lärande i <strong>arbetslivet</strong>, dess förutsättningar, processer och effekter<br />
har under senare år rönt en allt större uppmärksamhet inom såväl forskning som<br />
policydebatt. Man kan rentav i policysammanhang tala om något av ett paradigmskifte<br />
som kommer <strong>till</strong> uttryck del i en ökad tonvikt på (vuxen-)lärande snarare än<br />
(vuxen-)utbildning, dels en uppluckring av den tidigare skarpa gränsdragningen<br />
mellan utbildning och arbetsliv. Med andra ord en ökad betoning av informellt<br />
lärande utanför de institutionaliserade utbildningssystemen. 174<br />
Lärande i <strong>arbetslivet</strong> diskuteras numer på makro , meso och mikronivå . Makro<br />
eller samhällsnivån kommer jag nedan att beröra under rubriken ”Det livslånga<br />
lärandet i kunskapssamhället”. Meso eller organisationsnivån tas upp under<br />
rubriken ”Lärande organisationer eller lärande i organisationer?”. Mikro eller<br />
individnivån fokuseras under rubriken ”Homo paedagogus – den lärande människan”.<br />
Några vattentäta skott är det inte mellan dessa nivåer, men det är ett<br />
sätt att strukturera presentationen av forskning om lärande i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Även om forskningen i dag har tydligt fokus på lärandeprocessen så är jag<br />
inte så säker på att vi egentligen vet så mycket mer om lärande än när Jerkdedal<br />
ställde frågan i början av 1970-talet. Det mesta om vuxnas lärande i <strong>arbetslivet</strong><br />
är nog fortfarande outforskat. Däremot arbetar forskare idag med andra perspektiv<br />
och ett delvis nytt tänkande kring dessa frågor. Jag inleder med en<br />
genomgång av några olika perspektiv på lärande i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
171 Jerkedal (1973).<br />
172 Granberg & Ohlsson (2000), Söderström (1977).<br />
173 Se exempelvis Kock (2002) som skriver om ”lärande i <strong>arbetslivet</strong>” som ett forskningsfält.<br />
174 Ellström (1996), s.142.<br />
49
Perspektiv på lärande<br />
Även om det existerar många typer av definitioner, inte minst beroende på hur<br />
forskare teoretiskt positionerar sig, så verkar flertalet vara överens om att förändring<br />
är en mycket central aspekt för att ringa in vad lärande är. Likaså<br />
verkar det finnas viss konsensus om att omgivningen är viktig för lärandet.<br />
Jämför exempelvis Ellströms och Ohlssons definitioner av lärande nedan.<br />
Med lärande avses här relativt varaktiga förändringar av en individs kompetens som<br />
ett resultat av individens samspel med sin omgivning. 175<br />
Med lärande avses här en förändring av sättet att förstå och/eller en förändring av<br />
sättet att konkret handla. Lärandebegreppet implicerar en relation mellan den lärande<br />
och dennes omgivning där den lärande tolkar och aktivt bearbetar omgivningen<br />
och därigenom utvecklar sitt sätt att förstå och handla. 176<br />
Att inte bara individer utan även kollektiv (organisationer och grupper) kan<br />
lära diskuteras flitigt. Jag återkommer dock <strong>till</strong> denna distinktion under rubriken<br />
”Lärande organisationer eller lärande i organisationer?”.<br />
Ett närliggande begrepp <strong>till</strong> lärande som tidigare användes flitigt var begreppet<br />
inlärning 177 . Med begreppet inlärning förknippas vanligtvis att lära in<br />
kunskap lösryckt från det sammanhang där det skall användas, en form av<br />
ytlig innötning/drill av fakta. Fokus vid inlärning är vidare på <strong>till</strong>rättalagd<br />
undervisning, där inte sällan läraren är den centrala aktören. Idag är det inte<br />
många forskare som använder begreppet inlärning, men det förekommer att<br />
det lyfts fram för att ringa in skillnader mellan olika typer av lärande. Arvid<br />
Löfberg uttrycker sig på följande sätt om förhållandet mellan dessa begrepp:<br />
Med ”inlärning” avser jag aktiviteten att ta <strong>till</strong> sig något på förhand givet, avgränsad<br />
information eller så kallade fakta. Med ”lärande” avser jag snarast den aktivitet som<br />
innebär att iakttagelser och information bearbetas och sammanförs <strong>till</strong> ny kunskap,<br />
som är specifik för den lärande. 178<br />
175 Ellström (1996) s.147.<br />
176 Ohlsson (1990) s.8.<br />
177 Se Granberg (1996), Granberg & Ohlsson (2000), Ellström (1992), Ohlsson (1996). Se även Sjöstrands<br />
(1968, s.22) definition av pedagogikämnet från 1960-talet.<br />
178 Löfberg (1990), s.174.<br />
50
Med lärandebegreppet förskjuts fokus i den pedagogiska processen, där läraren<br />
går ”Från att se på <strong>till</strong> att se med eleven” 179 . Studier snarare än undervisning<br />
och en tydlig fokus på den lärande kommer i förgrunden. Dessutom förknippas<br />
ibland lärandebegreppet med att lärandet sker i ett sammanhang där kunskaperna<br />
kan användas. Detta synsätt på lärande benämns av vissa personer<br />
för konstruktivism.<br />
Under de senaste trettio åren har konstruktivismen fått genomslag som en teoretisk<br />
men även en praktisk pedagogisk inriktning. Den utgår från att lärandet är en process<br />
vid vilken kunskap konstrueras genom den lärandes egna tankeaktiviteter. Ingen<br />
kan lära någon annan något utan den studerande måste lära sig själv. Kunskapen<br />
är inte en kopia av verkligheten utan konstrueras av individen ... (...). Konstruktivismen<br />
betonar den lärandes aktiva roll och egna ansvar för att konstruera mening<br />
och innehåll utifrån sin egen kontext; en process som bör ske i dialog med lärare och<br />
medstuderande. Det är viktigt att den studerande strävar efter att förstå innehållet<br />
och inte uppfattar kunskap som något statiskt. Läraren skall ha en konstruktiv roll,<br />
d.v.s. stödja och underlätta lärande och kunskaps<strong>till</strong>växt hos de studerande. Läraren<br />
blir därmed främst handledaren som hjälper de lärande framåt i studierna. 180<br />
Jag lämnar för stunden konstruktivismen, men den återkommer <strong>till</strong> detta tänkande<br />
under nästa avsnitt som fokuserar vuxnas erfarenhetslärande.<br />
Vuxnas lärande och erfarenhetsbaserat lärande<br />
Inom pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är fokus på vuxna individer och deras lärande.<br />
Underförstått ligger i många forskares resonemang att vuxnas lärande skiljer<br />
sig från barns lärande. Att göra denna åtskillnad var dock något som forskningen<br />
började få upp ögonen för så sent som 1970-talet. Granberg skriver om<br />
forskningen tiden dessförinnan att ”Man får intrycket att synen verkar ha varit<br />
att de undervisningsmetoder som bör <strong>till</strong>ämpas på barn och ungdomar också är<br />
<strong>till</strong>ämpbara på vuxna” 181 . Forskningen om vuxnas lärande har bland annat visat<br />
att frivillighet snarare än tvång samt en förkärlek för aktiva snarare än passiva<br />
tekniker (problemlösning och diskussion snarare än passivt lyssnande) är<br />
179 Kernell (2002) s.194.<br />
180 Dahlén & Hudner (2002), s.105. Se även genomgångar kring konstruktivism och lärande av Johansson<br />
(1999) samt Wännman Toresson (2002).<br />
181 Granberg (1996) s.59. Se även Granberg (1998) s.232–233.<br />
51
kännetecken för hur vuxna föredrar att lära 182 . Till detta kan också läggas att<br />
de erfarenheter som vuxna har med sig påverkar hur de lär i nya situationer 183 .<br />
Erfarenhetslärande eller erfarenhetsbaserat lärande är också begrepp som<br />
flitigt används inom pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. Granberg & Ohlsson redogör för<br />
inte mindre än sju inriktningar inom detta område 184 . Grunden <strong>till</strong> tänkandet<br />
om denna typ av lärande finns att söka hos bland annat John Dewey och <strong>till</strong><br />
viss del även den lärlingsmodell som togs upp under rubriken ”Adam Smiths<br />
pedagogiska dilemma”. Synonymt med Dewey har slagordet ”learning –by-doing”<br />
blivit, som sammanfattar grundtankarna i det erfarenhetsbaserade lärandet 185 .<br />
Den kunskap som lärs är inte objektiv eller en gång för alla given. Kunskap är<br />
i detta perspektiv inget som kan uppdagas ute i verkligheten och som därmed<br />
blir varaktig och sann. Snarare betonar Granberg & Ohlsson här ett kunskapsbegrepp<br />
som gör kunskapen konstruerad (jämför med citatet ovan om konstruktivismen).<br />
Varje individ konstruerar genom sina erfarenheter sin egen<br />
kunskap och kunskapen blir på det sättet individuell och relativ. Kunskap blir<br />
detsamma som det som en individ vet och som är <strong>till</strong> nytta för individen.<br />
Lärandet är förenklat uttryckt den aktiva process då konkret erfarenhet bearbetas<br />
och omvandlas <strong>till</strong> kunskap som kan användas i praktiken. Detta kan<br />
åskådliggöras med hjälp av en modell där det erfarenhetsbaserade lärandets<br />
olika stadier lyfts fram.<br />
➚<br />
Tillrättaläggande av<br />
nytt handlande och<br />
experimenterande<br />
i nya situationer.<br />
➚<br />
Konkret erfarenhet<br />
Formulering av abstrakta begrepp<br />
samt generalisering och värdering.<br />
Figur 2: Fyra stadierna i erfarenhetsbaserat lärande 186 .<br />
182 Larsson (1996) diskuterar bland annat folkbildningens tradition av frivillighet.<br />
183 Ellström (1992).<br />
184 Granberg & Ohlsson (2000).<br />
185 Jämför Hultman (1996).<br />
186 Fritt efter Moxnes (1984) s. 59. Se även Kolb (1984), samt Granberg (1996) som presenterar liknande<br />
modeller.<br />
52<br />
Observation, reflexion<br />
och analys utifrån de<br />
gjorda erfarenheterna.<br />
➚<br />
➚
Det erfarenhetsbaserade lärandet är något av en hörnsten inom den miljöpedagogik<br />
som jag belyser nedan.<br />
Miljöpedagogiskt och kontextuellt perspektiv<br />
Det miljöpedagogiska perspektivet har vuxit fram vid <strong>Pedagogiska</strong> institutionen,<br />
Stockholms universitet 187 . Både Jon Ohlsson och Otto Granberg diskuterar<br />
detta synsätt på lärande i sina respektive avhandlingar 188 . Inom miljöpedagogiken<br />
fokuseras hur arbetsplatsens utformning och arbetets organisation<br />
kan utgöra såväl ett hinder som en möjlighet för människors lärande. Det<br />
miljöpedagogiska perspektivet betonar således omgivningens (i betydelse både<br />
fysisk och social miljö) betydelse och samspel med individen som centralt för<br />
lärandet. Så här uttrycker sig Granberg & Ohlsson om denna ansats:<br />
Den teoretiska ram som håller samman det miljöpedagogiska perspektivet betonar<br />
människans aktiva och meningsskapande förhållande <strong>till</strong> sin omgivning och hur<br />
hon bygger upp kunskap om det sammanhang, den kontext, i vilket hon befinner<br />
sig. Lärandet sker genom individens mentala bearbetning och handlingar riktas mot<br />
olika aspekter av sin omgivning (konstruktivistisk teoriansats). (...). Lärande är detsamma<br />
som utveckling dvs. en förändring i sätt att tänka, uppleva, handla. Detta<br />
lärande sker genom människors aktivitet i relation <strong>till</strong> omgivningen. Individen och<br />
kontexten är oupplösligt förenade. 189<br />
Ellström särskiljer mellan två huvudinriktningar bland alla de teorier och perspektiv<br />
som söker besvara hur lärande sker 190 . Å ena sidan har vi teorier som<br />
betonar den mänskliga kognitionen (vårt sätt att tänka, våra intellektuella/<br />
mentala processer). Å den andra sidan återfinns teorier som betonar den kontext,<br />
omgivning och situation (situated learning), inom vilket lärande sker.<br />
Olikheterna mellan perspektiven framgår översiktligt i nedanstående tabell.<br />
187 Se Löfberg & Ohlsson (1995).<br />
188 Ohlsson (1996), Granberg (1996).<br />
189 Granberg & Ohlsson (2000) s.93 + 112.<br />
190 Ellström (1996a; 1996b).<br />
53
Tabell D: Jämförelser mellan ett kognitivt och ett kontextuellt perspektiv på<br />
lärande utifrån sex olika aspekter 191 .<br />
191 Ellström (1996b) s.20.<br />
Kognitivt perspektiv Kontextuellt perspektiv<br />
1. Information som Säker Osäker<br />
underlag för Objektiv (t ex mätvärden) Sinneserfarenhet<br />
handling och lärande<br />
2. Informations- Analytisk Intuitiv<br />
behandling<br />
3. Handlingsmodell Teknisk-instrumentell Interaktiv-kontextuell<br />
Separation mellan Interaktion mellan<br />
planering och utföran- planering och utförande:<br />
de: ”Problem-solving- ”Problem-solving-inin<br />
thought” action”<br />
4. Kunskapsbas Teoretisk/beskrivande Erfarenhetsbaserad/<br />
Explicit åtgärdsinriktad<br />
Implicit (tyst)<br />
5. Lärandeprocess Individuell informa- Social process inom<br />
tionsbearbetning ramen för de begränsningar<br />
och möjligheter<br />
som verksamheten ger<br />
6. Metodik för Formell undervisning Erfarenhetsbaserat<br />
lärande baserad på verbal lärande genom aktivt<br />
instruktion och deltagande i en viss<br />
<strong>till</strong>ämpning arbetsgemenskap<br />
Ellström betonar att perspektiven bygger på förenklingar som gör att de kan<br />
uppfattas som uteslutande varandra. Hans egen hållning är dock den att båda<br />
perspektiven behövs för att förstå hur lärande sker. Perspektiven kompletterar<br />
snarare än utesluter varandra.<br />
Inom det kognitiva perspektivet ses kunskap som något som finns i huvudet<br />
på enskilda individer. Lärande uppstår förenklat sett genom några steg<br />
som kan benämnas kunskapsöverföring, internalisering samt <strong>till</strong>ämpning.<br />
54
Centralt för denna process är vidare att den understöds av formell teoretisk<br />
undervisning och verbal instruktion. Det kontextuella perspektivet vänder sig<br />
mot flera av dessa idéer. I det kontextuella perspektivet ses kunskapen inte som<br />
något som finns i huvudet utan något som är kontextbundet. Vi kan bara få<br />
del av kunskap genom att ingå i sociala och kulturella nätverk (exempelvis<br />
arbetsplatser). Lärande blir enligt det perspektivet en social process där individer<br />
<strong>till</strong>ägnar sig handlings- och tankesätt som är typiska för en viss arbetsgemenskap.<br />
För att lärande skall uppstå krävs således att individer aktivt deltar i<br />
en arbetsgemenskap och utvecklar en yrkesroll och yrkesmässig identitet. Lärande<br />
här blir således ett informellt erfarenhetsbaserat lärande <strong>till</strong> skillnad från<br />
det kognitiva lärandet som betonade formell undervisning. Ellström lyfter följande<br />
kritik mot dessa båda synsätt på lärande:<br />
Teoretisk utbildning har i många sammanhang visat sig vara utomordentligt svår att<br />
”överföra” och ”<strong>till</strong>ämpa” som bas för praktiskt handlande i vardagsliv och arbete.<br />
Omvänt så tenderar s k erfarenhetsbaserat lärande, dvs lärande i praktiska situationer,<br />
att leda <strong>till</strong> ett tämligen begränsat, situationsbundet lärande som är svårt att<br />
generalisera och dra nytta av i nya eller okända situationer. 192<br />
Mitt intryck är att såväl Ellström själv som det ovan diskuterade miljöpedagogiska<br />
perspektivet försöker att ta hänsyn <strong>till</strong> båda dessa sidor av lärandet, dock<br />
med en tyngdpunkt mot det kontextuella.<br />
Anpassningsinriktat och utvecklingsinriktat lärande<br />
Lärande kan också diskuteras utifrån begreppen ett anpassningsinriktat respektive<br />
utvecklingsinriktat lärande 193 , eller ”produktionens logik” respektive<br />
”utvecklingens logik” 194 . Denna diskussion har onekligen sina rötter i Adams<br />
Smiths pedagogiska dilemma – utbildning som ett bildningsprojekt med mycket<br />
frihet, eller en situation som är snävt nyttoinriktad och begränsande för vad<br />
som kan göras.<br />
<strong>En</strong>ligt Ellström kännetecknas ett anpassningsinriktat lärande av ”... att<br />
individen (gruppen) lär sig något med utgångspunkt från givna (eller för givet<br />
tagna) uppgifter, mål och förutsättningar, utan att ifrågasätta eller försöka föränd-<br />
192 Ellström (1996a) s.150.<br />
193 Ellström (1992; 1996a). Jämför Hultman (1996) och de fyra olika typer av lärande han diskuterar.<br />
194 Dessa två verksamhets- eller lärandelogiker presenterar Ellström (2002) i en senare skrift, men där han<br />
konstaterar att de bygger i hög grad på de distinktioner som han lagt in i begreppet utvecklingsinriktat<br />
respetkive anpassningsinriktat lärande.<br />
55
a uppgiften, målet eller förutsättningarna” 195 . Ett utvecklingsinriktat lärande<br />
kännetecknas istället av ”... att uppgiften, målen eller förutsättningarna inte är<br />
eller tas för givna. Individen (eller gruppen) tar själv ansvar för att identifiera,<br />
tolka och formulera uppgiften, eller, om denna är given, börja med att undersöka<br />
innebörden av, bakgrunden <strong>till</strong> och önskvärdheten av uppgiften och de för övrigt<br />
givna förutsättningarna. Denna typ av lärande innebär således att individen (gruppen)<br />
lär sig att formulera problem och inte endast att lösa givna problem” 196 . Synonymer<br />
<strong>till</strong> anpassningsinriktat respektive utvecklingsinriktat lärande blir med<br />
Ellströms språkbruk den lägre respektive högre ordningens lärande.<br />
Ellström vidgar också distinktionen mellan dessa två typer av lärande och<br />
spjälkar upp dem i fyra lärandesituationer beroende på hur mycket handlingsutrymme<br />
(frihetsgrader) som existerar för individen. Dessa lärandetyper benämns<br />
reproduktivt lärande, metodstyrt lärande, problemstyrt lärande samt<br />
kreativt lärande och återfinns i nedan i tabell D, <strong>till</strong>sammans med olika handlings-<br />
och kunskapsnivåer.<br />
Tabell E: Ellströms modell över samband mellan handlings-, kunskaps och<br />
lärandenivå 197 .<br />
Handlingsnivå: Kunskapsnivå: Lärandenivå:<br />
Rutinbaserat handlande Implicit (tyst) kunskap Reproduktiv lärande<br />
Regelbaserat handlande Procedurkunskap<br />
(”knowing-how”)<br />
Metodstyrt lärande<br />
Kunskapsbaserat Teoretisk kunskap Problemstyrt<br />
handlande (”knowing-that”) lärande<br />
Reflektivt handlande Meta-kognitiv kunskap Utvecklingsinriktat<br />
(kreativt) lärande<br />
Dessa fyra olika typer av lärande uppstår således inte under samma förutsättningar.<br />
Handlingsutrymmet som finns i arbetet, såväl de objektiva som de<br />
subjektivt upplevda, är viktiga förklaringsfaktorer för vilket lärande som kommer<br />
<strong>till</strong> stånd. Människans kontrollmöjligheter över de egna arbetsuppgifter-<br />
195 Ellström (1996a) s.151.<br />
196 Ellström (1996a) s.151.<br />
197 Ellström (1996a) s.160. Se även Scherps (1998) diskussion om erfarenhetslärande som konserveringsmedel.<br />
56
na påverkar således möjligheterna <strong>till</strong> lärande. Ohlsson benämner detta perspektiv<br />
på lärande för handlings- eller handlingsteoretisk ansats 198 .<br />
Arbetsplatsens utformning påverkar således i allra högsta grad vilken typ<br />
av lärande som är möjligt att få <strong>till</strong> stånd. Olika lärsituationer förutsätter att<br />
utformningen av arbetet och organisationen anpassas så att lärande möjliggörs.<br />
Forskningen inom fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> har visat att det inte räcker<br />
med formell kompetensutveckling, hur bra och genomtänkt den än är, om<br />
man vill ha individer med ett utvecklingsinriktat lärande. Även arbetsplatsen<br />
och organisationen som sådan måste rymma förutsättningar för ett sådant lärande.<br />
Tabell D ovan kan således användas för att resonera kring hur olika<br />
arbetsplatser och arbetsuppgifter ger förutsättningar för visst typ av handlande,<br />
som i sin tur leder <strong>till</strong> en viss typ av kunskap och en viss typ av lärande.<br />
Livslångt lärande i kunskapssamhället<br />
Det livslånga lärandet som fenomen är intimt förknippad med de villkor som<br />
kunskapssamhället ställer upp. Kunskapssamhället är en samhällsform som<br />
har en mer långsiktig och mer genomgripande påverkan på oss än <strong>till</strong>fälliga<br />
konjunktursvängningar eller strukturella förändringar på arbetsmarknaden.<br />
Med Eskil Ekstedts terminologi är kunskapssamhället att betrakta som ett skifte<br />
från en produktionsform <strong>till</strong> en annan.<br />
Övergången <strong>till</strong> en ny produktionsform är något ännu mera genomgripande. Samhällets<br />
övergripande arbetsdelning och produktionssystemets organisation förändras<br />
på ett liknande sätt som när vi övergick från agrar- <strong>till</strong> industrisamhälle. Den<br />
industriella produktionsordningen byts ut eller omvandlas. Helt nya arbetsuppgifter<br />
växer fram och får en dominerande ställning i både företagen och samhället som<br />
helhet. 199<br />
Det var under 1980-talet som detta skifte på allvar började diskuteras i forskarvärlden<br />
200 . <strong>En</strong> rad termer har använts för att i princip beteckna samma<br />
fenomen, såsom det postindustriella samhället, informations-, tjänste-, och<br />
kunskapssamhället. Ibland även kallat det postmoderna samhället. Det gemensamma<br />
är att de alla betonar att gårdagens lösningar inte längre fungerar i<br />
198 Ohlsson (2001). Se även Ellström, Gustavsson & Larsson (1996).<br />
199 Ekstedt (1988) s.15.<br />
200 Några svenska referenser är Andersson & Strömquist (1988), Beckérus & Edstedt (1988), Ekstedt<br />
(1988), Söderström & Lindström (1994). Lägg märke <strong>till</strong> att de tre förstnämnda referenserna utkom alla<br />
under samma år.<br />
57
det samhälle som är på väg att ta form. I kunskapssamhället är det andra spelregler<br />
som gäller för <strong>arbetslivet</strong>, organisationerna och individerna där.<br />
Olika forskare lägger in lite olika kännetecken för det nya kunskapssamhället.<br />
Ett kännetecken är betoning av humankapitalet och att det är kunskapsintensiva<br />
jobb som upptar en allt större del av arbetsmarknaden 201 . Vi får<br />
bland annat vad som kallas för kunskapsföretag.<br />
Av själva begreppet kunskapsföretag framgår att företagen har mycket gott om humankapital.<br />
Företagens främsta och nästan enda värde är medarbetarnas kunskaper.<br />
(...). I kunskapsföretagen kommer människan i centrum på ungefär samma sätt<br />
som när man betraktar vissa traditionella institutioner som teatrar eller universitet.<br />
Kunskapsföretagens ”egentliga” värde syns ej i det vanliga sättet att utföra balansräkningar.<br />
Det är de anställda som är värdet och har den reella makten i kunskaps-<br />
företagen. 202<br />
Vidare ersätts varuproduktionen av tjänsteproduktion som den dominerande<br />
sektorn på arbetsmarknaden. Den tidigare fokuseringen på teknik och ekonomi<br />
ersätts av fokusering på humankapital. På den alltmer globala marknaden<br />
ställer detta nya krav på de gamla företagen. Söderström & Lindström skriver<br />
att ”... man under lång tid överbetonat de tekniska och ekonomiska faktorerna<br />
inom industrin och försummat de mänskliga. Nu måste man vända på detta –<br />
endast genom satsningar på utbildning, utveckling och goda arbetsvillkor skulle<br />
det bli möjligt att överleva och utvecklas i framtiden” 203 . Om det traditionella<br />
ekonomiska synsättet på personalen var att se den som en kostnad, så kan man<br />
säga att den nu ersätts av en betoning av humankapitalet som en <strong>till</strong>gång och<br />
investering. Att utveckla och <strong>till</strong>varata individers kompetens blir i kunskapssamhället<br />
en nyckelfaktor.<br />
Vidare finns inte längre någon självklar plats för dåligt utbildad arbetskraft<br />
i kunskapssamhället 204 . Om det tidigare var så att individer gjorde en i livet tidig<br />
och måttlig investering i utbildning som sedan skulle räcka för hela livet (lära för<br />
201 Jämför med Åbergs (2002b) kartläggning av hur arbeten med låga utbildningskrav allt mer ersatts av<br />
arbeten med höga utbildningskrav under åren 1975–2000 på den svenska arbetsmarknaden.<br />
202 Ekstedt (1988) s.44–45.<br />
203 Söderström & Lindström (1994) s.25.<br />
204 I en prognos från SCB angåenede <strong>till</strong>gång och efterfrågan på utbildad arbetskraft i Sverige fram <strong>till</strong> år<br />
2020 står bland annat att läsa att ”Det förväntas bli ett stort överskott på arbetskraft med enbart grundskoleutbildning.<br />
Ungdomar som inte går vidare <strong>till</strong> gymnasiet får sannolikt svårare att klara sig på arbetsmarknaden”<br />
(Bergström-Levander & Annetorp Hörnsten 2002, s.5). Jmf med det Åberg (2002b) besrkiver som<br />
uppkvalificering på arbetsmarknaden.<br />
58
livet), så ställer kunskapssamhället krav på att vi måste göra nya och kontinuerliga<br />
och tämligen omfattande investeringar (lära under hela livet).<br />
Kraven på utbildning ökar inom <strong>arbetslivet</strong>. Nya arbeten kräver kunskaper på högre<br />
nivå. Vi går från ett manuellt <strong>till</strong> ett mentalt arbetsliv i den bemärkelsen att kunskaper<br />
blir det dominerande värdet på arbetsmarknaden. Kunskaperna växer i volym<br />
och förändras <strong>till</strong> sin struktur, vilket ställer krav på livslångt lärande. (...). Vi går från<br />
en industriell ekonomi byggd på kapital bundet i råvaror och maskiner, <strong>till</strong> en kompetensekonomi,<br />
där kapitalet <strong>till</strong> stor del består av vår kompetens; det finns i våra<br />
hjärnor. 205<br />
Lärandet avslutas således inte i ungdomsåren utan fortgår genom hela det yrkesverksamma<br />
livet. Således är det inte bara individerna utan även organisationerna<br />
och samhället måste satsa på ett kontinuerligt och återkommande system för<br />
lärande för att klara av konkurrensen i kunskapssamhället. Skolan och det formella<br />
utbildningssystemet får i detta avseende en nyckelfaktor, det ska skapa<br />
individer som lärt sig att lära redan i tidig ålder 206 . Ellström diskuterar detta och<br />
konstaterar att omfattningen och kvaliteten på personalens tidigare utbildningar<br />
påverkar deras möjligheter <strong>till</strong> lärande på arbetsplatsen 207 . Även om skolan har<br />
haft ambitioner att skapa förutsättningar för ett livslångt lärande hos individer så<br />
menar han att det finns fog för att ifrågasätta hur väl skolan lyckats med det. I<br />
alla fall om man med lärande avser utvecklingsinriktat lärande.<br />
<strong>Begrepp</strong>et livslångt lärande är vidare inte så entydigt som man kanske kan<br />
tycka att det borde vara. Kjell Rubensson argumenterar för att det är möjligt<br />
att tala om två generationer av begreppet livslångt lärande 208 . Den första generationens<br />
livslångt lärande hänger intimt samman med humanistiska idéer om<br />
utbildning som en källa för jämlikhet i samhället. Dessa tankar var starka under<br />
1960-talet men ersattes av den andra generationens livslångt lärande någon<br />
gång under 1980-talet. Denna andra generation har sina rötter i vad Rubensson<br />
kallar ett nytt politiskt-ekonomiskt tänkande som ligger nära den<br />
tidigare presenterade humankapitalteorin. Om denna utveckling från en utopisk<br />
<strong>till</strong> en ekonomisk syn på det livslånga lärandet skriver han bland annat<br />
följande:<br />
205 Lindensjö & Lundgren (2000) s.17 + 29.<br />
206 Jämför Gisselberg (2002).<br />
207 Ellström (1992).<br />
208 Rubensson (1996).<br />
59
Det som på 1960-talet var ett krav på bättre utbildad ungdom (resulterade i en<br />
explosion i det finansiella stödet för deltagande i gymnasie- och högskoleutbildning),<br />
har på 1990-talet blivit en debatt om livslångt lärande, <strong>arbetslivet</strong> som en<br />
plats för lärande liksom det formella utbildningssystemets relevans för arbetsmarknaden.<br />
(...). Skiftet <strong>till</strong> andra generationens livslångt lärande har skapat en situation<br />
där a) idén att omdefiniera utbildning i linje med den ursprungliga filosofin är död,<br />
b) man inom vuxenutbildningen fortsätter behandla livslångt lärande som en annan<br />
term för vuxenutbildning och c) begreppet som sådant har blivit tätt sammankopplad<br />
med ekonomi. 209<br />
Otvetydigt är det så att det i Sverige varit en stark fokus på den formella vuxenutbildningen<br />
när begreppet livslångt lärande diskuterats, inte på enskilda<br />
(arbets)organisationer som en miljö för livslångt lärande 210 . Ett annat typiskt<br />
inslag är att fokus på de politiska insatserna har varit på grupper som är utsatta,<br />
det vill säga arbetslösa eller sådana med låg formell utbildning som hotas att<br />
slås ut från arbetsmarknaden 211 . Det tidigare nämnda Kunskapslyftet torde<br />
vara ett bra exempel på en sådan satsning 212 . Detta utesluter dock inte att <strong>till</strong><br />
exempel personalutbildningar diskuteras som ett instrument för att uppnå livslångt<br />
lärande, men det är inte huvudspåret i dagsläget 213 . Däremot fokuseras<br />
organisationsnivån mycket tydligare under nästa rubrik.<br />
Lärande organisationer eller lärande i organisationer?<br />
Organisationer bör organiseras så att de underlättar produktionen, oavsett om<br />
det rör varor eller tjänster. Detta är en klassisk och vedertagen utgångspunkt<br />
inom organisationsteori 214 . Att organisationer också bör organiseras så att de<br />
tar hänsyn <strong>till</strong> lärandeprocesser är inte alls på samma sätt en vedertagen utgångspunkt.<br />
Snarare är tänkandet kring lärande och inte bara producerade<br />
organisationer en omdebatterad nyhet. Granberg & Ohlsson definierar begreppet<br />
lärande organisation enligt följande:<br />
209 Rubensson (1996) s.33–34.<br />
210 Se SOU (1997:120), SOU (1997:158), Ellström, Gustavsson & Larsson (1996).<br />
211 Thång (1997), Åberg (2002a; 2002b).<br />
212 SOU (1996:27). Om denna satsning skriver Lindensjö & Lundgren (2000) att ”Mot bakgrund av den<br />
höga arbetslösheten beslöt riksdagen 1996 att göra en omfattande utbildningssatsning, det så kallade kunskapslyftet.<br />
Satsningen skulle först och främst riktas <strong>till</strong> arbetslösa men i andra hand också <strong>till</strong> anställda utan<br />
treårig gymnasiekompetens” (s.114).<br />
213 Se Rönnqvist & Thunborg (1996).<br />
214 Perrow (1967). Se även Ellström (1992) som benämner det för en vedertagen princip om än att den inte<br />
alltid <strong>till</strong>ämpas. Jämför Scherp (1998).<br />
60
Den organisation som skapar goda förutsättningar för medarbetarnas lärande och<br />
som <strong>till</strong>varatar detta lärande och som nyttiggör detta lärande i organisationens strävan<br />
att påverka och anpassa sig <strong>till</strong> omvärlden. 215<br />
Lärande organisationer blev ett mycket populärt begrepp under 1990-talet<br />
och slog rot inom såväl forskningen som den mer populariserade managementlitteraturen.<br />
Peter Senge skrev en storsäljare på området,”Den femte disciplinen”,<br />
som kan sägas ingå i en speciell handboksgenre 216 . I denna genre får<br />
läsaren lära sig hur den egna organisationen via några steg kan omvandlas <strong>till</strong><br />
en lärande organisation utifrån författarens egna erfarenheter.<br />
Med begreppet lärande organisation följde ett tänkande som bland annat<br />
betonade att organisationen måste byggas upp så att individerna har goda möjligheter<br />
att lära och på så sätt utveckla organisationen. Förändringstakten och<br />
konkurrensen på arbetsmarknaden ansågs nu vara så hög att endast organisationer<br />
som hade förmåga att lära av gjorda erfarenheter skulle ha goda möjligheter<br />
att överleva. De som inte lyckades med att lära av erfarenheterna skulle<br />
slås ut. Det blir med Ellströms ord centralt att i detta sammanhang fundera på<br />
arbetsplatsen som pedagogisk miljö 217 . Risken med en alltför stor fokusering<br />
på endast produktion är att de erfarenheter som förvärvas inte leder <strong>till</strong> något<br />
lärande. Organisationen riskerar att köra fast i vissa banor som är svåra att<br />
komma ur – verksamheten rutiniseras. Å andra sidan vore det galet om all<br />
kraft och energi lades på lärandet för då riskerar vi att få organisationer ”... som<br />
förlorar sig i reflektion och lärande, utan att bekymra sig om handling/produktion”<br />
218 . <strong>En</strong> central aspekt i tänkandet om den lärande organisationen är således<br />
att finna en balans mellan produktion/handling och lärande/reflektion.<br />
Även om idén om lärande organisationer fått fäste inom forskningen, innebär<br />
det inte att forskarkollektivet okritiskt anammat begreppet. Granberg &<br />
Ohlsson ser två problem med begreppet lärande organisation:<br />
För det första att det implicerar att också icke lärande organisationer i så fall finns.<br />
Det är emellertid föga troligt: lärande sker i alla organisationer, vilket samtidigt inte<br />
215 Granberg & Ohlsson (2000) s.33.<br />
216 Senge (1995).<br />
217 Ellström (1992). Jämför även med figur 2 ” <strong>En</strong> modell över faktorer som kan påverka effekter av utbildning”,<br />
under rubriken ”Effekter av kompetensutveckling” ovan. Även om Lundmark där inte använder<br />
begreppet lärande organisation där så är det otvetydigt att organisationen finns med som en central faktor<br />
då den kan betraktas som en ”miljöfaktor” som påverkar ”handlingsutrymmet” som individerna har.<br />
Organisationen, och därmed den pedagogiska miljön, påverkar individernas kunskapsanvändning skulle<br />
man kunna argumentera utifrån den modellen.<br />
218 Ellström (1992) s.101.<br />
61
är detsamma som att detta lärande med nödvändighet kommer organisationen <strong>till</strong><br />
godo. Individuellt lärande kan ske i stor omfattning utan att det kommer organisationen<br />
<strong>till</strong> godo. För det andra att begreppet lärande organisation ibland kommit att<br />
framstå som en organisationsmodell, vilket inte är riktigt. Vi har hört talas om flera<br />
organisationer där ledningen har sagt att ”vi skall bli en lärande organisation”, underförstått<br />
att en organisationsförändring ska genomföras och den lärande organisationen<br />
ska implementeras. 219<br />
<strong>En</strong> annan aspekt av den kritik som riktats mot begreppet lärande organisationer<br />
rör frågan om det är möjligt att organisationer, och andra typer av kollektiv<br />
(exempelvis grupper), kan lära. Kritikerna stödjer sig på att lärande är ett individualpsykologiskt<br />
begrepp som inte utan problem kan överföras på kollektiv 220 .<br />
Såväl Granberg som Ohlsson har i sina respektive avhandlingar berört<br />
lärande organisationer utan att direkt hänga upp sin forskning kring detta<br />
problematiska begrepp 221 . Titlarna de använt, Granbergs ”Lärande i organisationer”<br />
och Ohlssons ”Kollektivt lärande”, avspeglar att detta är minerad mark.<br />
De båda är dock överens om att kollektivt lärande är möjligt, och att arbetsgrupper<br />
kan lära genom att gruppmedlemmarnas erfarenheter kommuniceras<br />
öppet i gruppen. Kommunikationsprocessen lyfts fram som mycket central<br />
för det kollektiva lärandet. Ohlsson är dock noga med att slå fast att det inte är<br />
vilket prat som helst som leder fram <strong>till</strong> kollektiv lärande 222 . Han särskiljer<br />
mellan det berättande samtalet, det gemensamt reflekterande samtalet samt det<br />
gemensamt intentionsskapande samtalet. Dessa samtal beskrivs i en utvecklingslinje<br />
som möjliggör att det specifika blir generellt, det privata offentligt och<br />
det enskilda lärandet blir gemensamt. Detta kollektiva lärande blir på så sätt<br />
att betrakta som organisationens lärande.<br />
Kollektivt lärande kan ske endast genom att individer lär och att de delar med sig av<br />
sina tankar och kompetens <strong>till</strong> andra i gruppen eller organisationen. Avgörande för<br />
detta är kommunikationsprocesser, där dialogen fyller en avgörande funktion. 223<br />
Det både Granberg och Ohlsson visat genom sina avhandlingar är att arbetsgrupper<br />
och andra kollektiv av människor kan vara en central del i pusslet<br />
219 Granberg & Ohlsson (2000) s.32–33.<br />
220 Ellström (1992).<br />
221 Granberg (1996), Ohlsson (1996).<br />
222 Ohlsson (1996). Se även Ohlsson (2001).<br />
223 Granberg & Ohlsson (2000) s.114. Se även Löfberg (1990) om kollektivt lärande.<br />
62
kring den lärande organisationen. Att direkt hoppa från individers lärande <strong>till</strong><br />
att uttala sig om lärande organisationer blottar ett stort hål i länken däremellan<br />
224 . Detta framgår även av Kocks genomgång kring forskning om organisatoriskt<br />
lärande 225 . Istället för att betrakta lärandet som en transformation från<br />
individer <strong>till</strong> organisationer, betraktas lärandet i sig som kontextuellt. Organisation<br />
betraktas som ett centralt kontext för det lärande som sker inom den,<br />
vare sig det är individuellt eller kollektiv. Den lärande organisationen är således<br />
mer av ett ideal eller en metafor för en organisatorisk kontext som <strong>till</strong>åter<br />
individer och grupper att utvecklas och också utveckla organisationen i sig.<br />
Några enkla svar om lärande organisationer eller lärande i organisationer<br />
erbjuder således inte forskningen. Söderström problematiserar fenomenet utifrån<br />
fyra olika perspektiv – ett systemteoretiskt, ett pedagogiskt, ett socialpsykologiskt<br />
samt en kulturell förklaringsmodell – samt hur dessa kan kombineras<br />
226 . Granberg & Ohlsson visar i sin tur på inte mindre än sju olika ”stigar”<br />
finns i den lärande organisationens djungel, som alla leder fram <strong>till</strong> en problematisering<br />
av fenomenet 227 . Låt mig avslutningsvis bara konstatera att även<br />
om området lärande organisationer må ha en trendstämpel på sig, så delar jag<br />
Granberg & Ohlssons hållning att frågan är fortsatt aktuell och har inget bästföre-datum<br />
i sikte. Likaså ligger det en intressant utmaning för framtidens<br />
chefer och ledare att på ett mer medvetet sätt än tidigare underlätta medarbetarnas<br />
lärande. Hur ser den chefsroll ut som med bibehållen fokus på produktionen<br />
även undanröjer de hinder som finns för ett kollektivt lärande?<br />
Homo Paedagogus – den lärande människan<br />
I flera av studierna som ovan refererats återfinns en mer eller mindre uttalad<br />
människosyn om en lärande människa - Homo paedagogus 228 . Historiskt sett<br />
har ett antal olika människosyner varit rådande inom såväl <strong>arbetslivet</strong> som<br />
forskningen. Den kanske mest spridda bilden av människosyner i våra arbets-<br />
224 Granberg & Ohlsson (2000).<br />
225 Kock (2002).<br />
226 Söderström (1996).<br />
227 Granberg & Ohlsson (2000).<br />
228 Den latinskt mest korrekt språkliga benämning för den lärande människan torde vara Homo discens, då<br />
disco betyder jag lär. Jag har dock fastnat för Homo paedagogus, även om detta kanske svider i ögonen<br />
på dem som är skolade i latin. Pedagogen var nämligen benämningen på den slav som i Grekland under<br />
600-talet f.Kr. undervisade sönerna <strong>till</strong> de fria männen i Aten (Sjöstrand 1968; Svedberg & Zaar, 1993).<br />
Pedagogen både följde sönerna <strong>till</strong> privatläraren och ansvarade sedan för att hemläxorna genomfördes.<br />
Jag har således valt att använda Homo paedagogus då jag är övertygad om att fler människor (utan latinkunskaper)<br />
spontant kopplar detta uttryck <strong>till</strong> frågor om lärande och pedagogik i allmänhet. Homo discens<br />
må vara latinskt mer korrekt, men viktigare för mig är att uttrycket som sådant skickar rätt signaler.<br />
<strong>En</strong> näraligganda benämning <strong>till</strong> Homo paedagogus använder Ericsson (2001) med Homo pedagogicus.<br />
63
organisationer är McGregors teori X och Y 229 . <strong>En</strong> annan är den inom ekonomiområdet<br />
använda ”the economic man” 230 . Den idag allmänt rådande människosynen<br />
bland forskare inom pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> torde emellertid vara<br />
Homo paedagogus.<br />
Med Homo paedagogus följer att forskarna utgår från att människan är<br />
en lärande varelse som är predestinerad att lära 231 . Människan kan inte låta bli<br />
att lära. Lärandet fortgår i princip överallt och alltid. Det är inte en fråga om vi<br />
lär, utan vad som lärs och hur. Oavsett vilken miljö vi människor återfinns i så<br />
lär vi. Lärande ses således som en oavsiktlig process 232 .<br />
Med denna människosyn säger det sig självt att arbetsmiljön och arbetet<br />
blir viktiga delar i en människas utveckling. Eftersom dagens människor <strong>till</strong>bringar<br />
mycket tid på arbetsplatsen är det centralt för forskarna att diskutera<br />
hur denna miljö formar människorna. Här blir återigen Adam Smiths pedagogiska<br />
dilemma aktuellt, då lärandet som fortgår på arbetsplatsen även påverkar<br />
oss på vår fritid. Kan arbetsmiljön organiseras på ett sådant sätt att människor<br />
utvecklas även som samhällsindivider? Människans vilja <strong>till</strong> lärande måste tas<br />
<strong>till</strong>vara även i arbetet, men frågan är hur detta skall gå <strong>till</strong>.<br />
Någon helt ny och aldrig förr skådad människosyn är det nu inte tal om<br />
med Homo paedagogus. Det finns tydliga utvecklingslinjer från bland annat<br />
det McGregor skriver om i teori Y, där människor beskrivs som ansvarstagande<br />
vuxna med stor potential <strong>till</strong> uppfinningsrikedom och skapandeförmåga som<br />
kan komma arbetsorganisationerna <strong>till</strong> godo 233 . McGregor räknas som en av<br />
förgrundsfigurerna inom HR-skolan och Homo paedagogus kan ses som en<br />
utveckling av dessa tidiga forskningsarbeten 234 . Homo paedagogus kanske snarast<br />
skall ses som en pedagogisk renodling av en mer allmän-humanistisk människosyn<br />
på arbetsmarknaden 235 .<br />
Den ovanstående genomgången av lärande faller lätt in i en vanlig lovsång<br />
av lärande som något per definition positivt och eftersträvansvärt. Detta är<br />
dock en sanning med modifikation. Ett flertal forskare har pekat på att det<br />
även finns negativa sidor med att människor inte kan undvika att lära.<br />
229 McGregor (1960).<br />
230 Sellstedt (1992), Gustavsson (1997).<br />
231 Se exempelvis Granberg (1996), Ellström (1992), Hultman (1996), Larsson (1996), Ohlsson (2001),<br />
Säljö (2000).<br />
232 Jämför Rehn (1999) om det oavsiktliga lärandet.<br />
233 McGregor (1960).<br />
234 Se exempelvis den utvecklingslinje som Ericsson (2001) beskriver.<br />
235 Se Ahrenfelt (1995, s.167) om humanismen och kopplingen <strong>till</strong> att människan är ständigt lärande.<br />
64
Det finns således något dubbelt i läroprocessen. Betoningar av de positiva sidorna<br />
döljer förlopp där lärandet är mer problematiskt och kanske <strong>till</strong> och med nedbrytande<br />
för individ och kollektiv. Men många av dessa negativa lärprocesser kommer<br />
av samma förmåga att bilda och dela kunskaper som dem vi uppfattar som mer<br />
positiva. 236<br />
Säljö diskuterar bland annat att vi lär oss fördomar om andra människor 237 .<br />
Ellström diskuterar inlärd hjälplöshet 238 , passivisering, underordning, dekvalificering<br />
samt utvecklingsstress som konsekvenser av att vi människor lär även<br />
när vi inte avser att lära något 239 . Westberg diskuterar att vi lär oss att ingå i en<br />
viss könsordning på arbetsplatsen, och att detta kan ses som något negativt 240 .<br />
I en sådan inlärd könsordning begränsas nämligen vissa individers val <strong>till</strong> följd<br />
av tidigt inlärda idéer om vad det är att vara man respektive kvinna. Dessa och<br />
andra dolda lärandeprocesser i <strong>arbetslivet</strong> måste forskningen också hjälpa <strong>till</strong><br />
att synliggöra 241 .<br />
<strong>En</strong> bidragande anledning <strong>till</strong> att det så starkt fokuserats på de positiva<br />
sidorna av lärandeprocessen förklarar Kock med humankapitalteoriernas starka<br />
ställning 242 . Kompetensutveckling blir där detsamma som en investering,<br />
inte en kostnad, för individer, organisationer och nationer. Det blir en mer<br />
eller mindre outtalad utgångspunkt att lärande per definition är något positivt.<br />
Men med Homo paedagogus följer således ett mer nyanserat synsätt på<br />
lärande, där såväl positiva som negativa aspekter kan problematiseras.<br />
236 Säljö (2000) s.28.<br />
237 Säljö (2000).<br />
238 Se även Kronvall, Olsson & Sköldbog (1991) och deras diskussion om inlärd hjälplöshet, inövad kompetens<br />
och Jantelagen.<br />
239 Ellström (1992; 1996). Se även Granberg & Ohlsson (2000).<br />
240 Westberg-Wohlgemuth (1996), Westberg (2001).<br />
241 Se även Miller (1980) som skriver om den ”svarta pedagogiken” och Edfeldt (1992) som visar på att vi<br />
som människor är mottagliga för negativ påverkan likt ” ... det systematiska småvåld som passerar under<br />
namn som barnuppfostran eller kamratuppfostran” (s.7). De två sistnämnda författarna har inte <strong>arbetslivet</strong><br />
som sitt fokus utan är mer inriktade på barnuppfostran. Dock är deras resonemang överförbara <strong>till</strong> <strong>arbetslivet</strong><br />
där mobbning och annan kränkande särbehandling påverkar individers självbilder.<br />
242 Kock (2002).<br />
65
Avrundning – ett mångfaldigt<br />
arbetsliv som förändras<br />
Forskningsfältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> har övergripande berörts ur ett begreppsligt,<br />
historiskt samt nutida perspektiv. Fokus har varit på de pedagogiska<br />
frågorna. Så här avslutningsvis vill jag säga något om <strong>arbetslivet</strong> där dessa<br />
pedagogiska frågor återfinns.<br />
Arbetslivet är inte något homogent och enhetligt. Snarare beskrivs det<br />
bäst som en heterogen mångfald. Visst finns det likheter, men det som slår mig<br />
mest är den spretighet som inryms inom ramen för det som vi kallar svenskt<br />
arbetsliv eller svensk arbetsmarknad. Organisationer på arbetsmarknaden skiljer<br />
sig åt i rad avseenden, bland annat utifrån:<br />
– ägande-/huvudmannaform (privat, offentligt, kooperativt etc.)<br />
– storlek (allt från enmans <strong>till</strong> organisationer som omfattar tiotusentals<br />
anställda)<br />
– råvaror och produkter (varor, tjänster)<br />
– produktionstekniker (typ av teknik samt grad av automatisering/rutinisering)<br />
– historiken och det nuvarande utvecklingsstadiet (idé-, blomstrings-,<br />
mognadsstadie etc. 243 )<br />
– organisationsform och nivåer (byråkrati, ad hocrati etc.)<br />
– arbetsstyrkans karaktäristik och kompetens (ålder, kön, etnicitet, klass,<br />
utbildningsnivå, erfarenheter etc.)<br />
– organisationskultur (specifika handlingssätt och värderingar)<br />
– mål, visioner, strategier för sin verksamhet.<br />
Inte minst att organisationerna utgör varandras omvärld påverkar de enskilda<br />
organisationerna. Den ena organisationens förutsättningar är helt enkelt<br />
inte identisk med den andra. Vi har en rad specifika förutsättningar som<br />
är med och bygger upp <strong>arbetslivet</strong>s mångfald.<br />
Sektors- och branschbegreppen är hjälpredor i denna mångfald 244 . <strong>Begrepp</strong>en<br />
för samman organisationer som delar vissa villkor och förutsättningar,<br />
och visar samtidigt på den mångfald som finns inom <strong>arbetslivet</strong>. Sektorsbegreppet,<br />
speciellt uppdelningen i privat och offentlig sektor, sätter fokus på<br />
vem som är ytterst ansvarig (huvudman), eller äger verksamheten, hur den<br />
243 Adizes (1979) om organisationers livscykel.<br />
244 Se den diskussion som Eliasson & Höglund (1971) för om ”organisationsfloran” i <strong>arbetslivet</strong>. Jämför<br />
med SCB (1992:4).<br />
66
finansieras samt vilken lagstiftning som är <strong>till</strong>ämplig. Politikerstyrd och skattefinansierad<br />
offentlig verksamhet har delvis andra förutsättningar än privatägda,<br />
intäktsfinansierad och konkurrensutsatta organisationer. Branschbegreppet<br />
riktar i sin tur fokus på inom vilken näringsgren organisationerna verkar<br />
(vad som produceras och <strong>till</strong> vilken kundgrupp). Sektors- och branschbegreppet<br />
kan sägas strukturera de olika förutsättningarna som råder, utan att säga<br />
något om hur de samverkar med exempelvis de pedagogiska processerna i organisationerna.<br />
Vi kan således inte dra slutsatser om de pedagogiska processerna<br />
bara för att vi vet inom vilken sektor/bransch en organisation återfinns. Vi<br />
vet att organisationerna delar vissa villkor som kan göra de pedagogiska processerna<br />
mer lika inom vissa delar. Men det är en empirisk snarare än teoretisk/<br />
analytisk uppgift att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig. Vi måste således<br />
ut i organisationerna och studera de pedagogiska verksamheterna där. Först<br />
därefter kan vi uttala oss om likheter och skillnader mellan olika organisationer,<br />
branscher, sektorer och nationer.<br />
Detta att försöka förstå de pedagogiska processerna inom en organisation<br />
med hänsyn tagen <strong>till</strong> organisationens omvärld och specifika situation är detsamma<br />
som att forska med ett kontextuellt perspektiv. De pedagogiska processerna<br />
kan inte bara förstås genom inomorganisatoriska faktorer utan behöver<br />
även kopplas <strong>till</strong> faktorer som ligger utanför organisationen. Det blir ett samspel<br />
mellan faktorer på mikro- och makronivå, mellan yttre krafter och inre<br />
logik. Denna ansats är sedan länge uppmärksammad och förespråkad inom<br />
arbetslivspedagogikens område 245 .<br />
Även om vi lyckas fånga kontextuella beskrivningar av de pedagogiska<br />
processerna måste vi vara ödmjuka nog att konstatera att mycket förändras.<br />
Det som vi forskat fram om de pedagogiska processerna må vara trovärdigt<br />
och giltigt vid en viss tidsperiod, men kan efter en tid vara tämligen missvisande.<br />
Gårdagens förhållanden är inte dagens. Arbetslivet och de pedagogiska<br />
processerna förändras, det är inget stabilt. Förändringarna kan vara inom en<br />
organisation (byter organisationsformer, utvecklar en ny kultur, befinner sig i<br />
ett nytt utvecklingsstadie etc.) men kan också omfatta arbetsmarknaden i stort<br />
i form av konjunktursväningar (hög- respektive lågkonjunkturer), strukturomvandlingar<br />
(branscher slås ut och ersätts av andra) samt övergångar <strong>till</strong> nya<br />
produktionsformer (från agrar <strong>till</strong> industrisamhälle, från industri <strong>till</strong> kunskapssamhället).<br />
Villkoren kanske förändras i form av ny eller ändrad lagstiftning.<br />
Vissa verksamheter privatiseras och konkurrensutsätts från att tidigare ha varit<br />
245 Söderström (1982), Ellström, Davidsson & Rönnqvist (1990).<br />
67
offentligt ägda och haft en monopolsituation. Vi kan också ha ”mjukare” förändringar<br />
i form av att vi får nya ideal och moden som förespråkas inom utbildningsområdet.<br />
Eller att en organisation byter personalchef som har andra<br />
idéer om chefsutbildning än den tidigare. Vilka konsekvenser får detta för de<br />
pedagogiska processerna? Påverkas de pedagogiska processerna av dessa förändringar<br />
och i så fall hur?<br />
De kontextuella bilder vi forskar fram om de pedagogiska processerna är<br />
således ögonblicksbilder och/eller nedslag i en ständigt föränderlig mångfald.<br />
Men det betyder inte att forskningen är bortkastade då dess bäst-före-datum<br />
må vara begränsat. Dessa forskningsresultat bildar med tiden viktiga historiska<br />
kunskaper som morgondagens forskare kan ha nytta av när de försöker förstå<br />
sig på de pedagogiska processerna inom <strong>arbetslivet</strong>. Att ha den historiska utvecklingen<br />
klar för sig underlättar våra tolkningar av dagens situation. Vi kan<br />
se vissa utvecklingslinjer men kanske också tydliga brott. Historisk forskning<br />
när den är som bäst underlättar vår förståelse av nutid och morgondag. Den<br />
ger oss perspektiv på vårt forskningsfokus och sätter in den i ett sammanhang.<br />
Att forska om pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> är således att ge sig in i en föränderlig<br />
mångfald, men där dagens upptäckter banar väg för morgondagens.<br />
Sist kan det vara på sin plats att återkoppla <strong>till</strong> de första sidorna i denna<br />
rapport där jag skriver om hur denna text kan användas. Detta är inte den<br />
fullständiga genomgången av fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. Ambitionen har<br />
snarare varit att övergripande introducera ett forskningsområde som är okänt<br />
får många. Här har ett begränsat antal, och framförallt nästan uteslutande<br />
svenska referenser och aspekter av fältet pedagogik i <strong>arbetslivet</strong> presenterats.<br />
Några djupare analyser och diskussioner har inte heller tagits med. Men med<br />
hjälp av de referenser som använts kan säkert intresserade läsare på egen hand<br />
fördjupa sig inom olika delar. Det är främst så jag ser denna text – som en<br />
hjälp <strong>till</strong> fortsatta självstudier. Kan texten locka någon att nyfiket gå vidare på<br />
jakt efter djupare kunskaper är jag mer än nöjd.<br />
68
Referenser<br />
Abrahamsson, Bengt & Andersen, Jon Aarum (2000) Organisation – att beskriva<br />
och förstå organisationer. Malmö: Liber Ekonomi.<br />
Abrahamsson, Kenneth (1992) Framtida kompetenslyft, mellan bildning och<br />
utbildning. I Marking (red) Kompetens i arbete. Stockholm: Publica.<br />
Abrahamsson, Kenneth. Abrahamsson, Lena. Björkman, Torsten. Ellström,<br />
Per-Erik & Johansson, Jan (red) (2002) Utbildning, kompetens och arbete. Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Adizes, Ichak (1997) Ledarskapets fallgropar. Malmö: Liber Ekonomi.<br />
Ahrenfelt, Bo (1995) Förändring som <strong>till</strong>stånd. Lund: Studentlitteratur.<br />
Alvesson, Mats (1999) Utbildningen är lösningen. Vad är problemet? Pedagogisk<br />
Forskning i Sverige, nr. 3, s.225-243.<br />
Alvesson, Mats & Deetz, Stanley (2000) Kritisk samhällsvetenskaplig metod.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Andersson, Curt (1992) Att utveckla ledare. Göteborg: Sociologiska institutionen,<br />
Göteborgs Universitet.<br />
Andersson, Åke E. & Strömquist, Ulf (1988) K-samhällets framtid. Stockholm:<br />
Prisma.<br />
Bakka, Jørgen F. Fivelsdal, Egil & Lindkvist, Lars (1988) Organisationsteori.<br />
Struktur, kultur, processer. Malmö: Liber Ekonomi.<br />
Becker, Gary S. (1964) Human Capital. A Theoretical and Emperical Analysis,<br />
With Special Reference to Education. New York: Columbia University Press.<br />
Beckérus, Åke & Edström, Anders (1988) Doktrinskiftet. Nya ideal i svenskt<br />
ledarskap. Stockholm: FA rådet och Svenska Dagbladets Förlag.<br />
Bergström-Levander, Ingrid & Annetorp Hörnsten, Catarina (2002) Om trender<br />
och prognoser. Källa: SCB. Informationsskrift från Statistiska centralbyrån,<br />
nr 4, s.5.<br />
Björkegren, Dag (1986) Företagsledarutbildning – en fallstudie. Stockholm:<br />
Handelshögskolan.<br />
Björklund, Anders & Regnér, Håkan (1993) Humankapital-teorin och utbildning<br />
på arbetsplatserna. I le Grand, Szulkin & Tåhlin (red) Sveriges arbetsplatser<br />
– organisation, personalutveckling, styrning. Stockholm: SNS Förlag.<br />
69
Björkman, Torsten (2002) Den långlivade taylorismen. I Abrahamsson, Abrahamsson,<br />
Björkman, Ellström & Johansson (red) Utbildning, kompetens och<br />
arbete. Lund: Studentlitteratur.<br />
Björkman, Torsten & Marking, Christer (1992) Spridning av ny arbetsorganisation.<br />
I Marking (red) Kompetens i arbete. Stockholm: Publica.<br />
Bolman, Lee G. & Deal, Terrence E. (1995) Nya perspektiv på organisation och<br />
ledarskap. Artisteri, valmöjlighet och ledning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Braverman, Harry (1977) Arbete och monopolkapital. Stockholm: Rabén och<br />
Sjögren.<br />
Broady, Donald (1993) Bildningsbegreppet. I Svedberg & Zaar (red) Boken<br />
om pedagogerna. Stockholm: Liber utbildning.<br />
Campbell, Donald T. & Stanley, Julian C. (1963) Experimental and Quasi-<br />
Experimental Designs for Research on Teaching. N.L. Gage (ed) Handbook of<br />
Research on Teaching. Chicago: American Educational Research Association.<br />
Carlzon, Jan (1985) Riv pyramiderna! <strong>En</strong> bok om Den Nya Människan, Chefen<br />
och ledaren. Stockholm: Bonniers.<br />
Czarniawska, Barbara (red) (1998) Organisationsteori på svenska. Malmö: Liber<br />
Ekonomi.<br />
Dahlén, Siv & Hudner, Tor (2002) Det virtuella seminariet. I Gisselberg (red)<br />
Distanslärare och distanslärande. <strong>En</strong> antologi. Rapport 6:2002, Distum. Härnösand:<br />
Distansutbildningsmyndiheten.<br />
Dahlgren, Ethel (1989) Vad är pedagogik? Introduktionsmaterial för studerande.<br />
Umeå: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå universitet.<br />
Dahllöf, Urban (1986) Problem i den pedagogiska forskningens utveckling i Sverige<br />
efter 1948. Arbetsrapport nr 123, <strong>Pedagogiska</strong> institutionen. Uppsala: Uppsala<br />
universitet.<br />
Dahllöf, Urban (2000) Ämnesutveckling och intressentbehov som bas för stöd<br />
åt pedagogisk forskning. I Pedagogisk Forskning i Sverige, nr. 5, s. 105-130.<br />
Dillard, Dudley (1967) Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia.<br />
Malmö: Gleerups.<br />
Edfeldt, Åke W. & Jansson, Ulf (1978) Beteendevetenskapliga förhållningssätt.<br />
Stockholm: Akademilitteratur.<br />
70
Edfeldt, Åke W. (1992) Påverkan. <strong>En</strong> bok om hur vi påverkas genom reklam,<br />
samhällsinformation, politisk propaganda, uppfostran och undervisning. Stockholm:<br />
Proprius Förlag.<br />
Eklund, Harald (1995) Pedagogisk forskning under en femårsperiod. <strong>En</strong> studie<br />
av innehåll och forskningsmönster i svenska doktorsavhandlingar under åren 1988-<br />
1992. Rapport från Institutionen för <strong>Pedagogik</strong> och Psykologi. Linköping:<br />
Linköpings Universitet<br />
Eklund, Harald (2000) Vart är pedagogikforskningen på väg? Ämnesområden<br />
och forskningsmönster i svenska doktorsavhandlingar under en femårsperiod.<br />
I Pedagogisk Forskning i Sverige, nr. 5, s. 105-130.<br />
Eklund, Klas (1992) Vår ekonomi. <strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong> samhällsekonomin. Stockholm:<br />
Tidens förlag.<br />
Ekelöf, Gösta (1930) Arbetsledningen och arbetsfreden. Stockholm: Bokförlaget<br />
Natur och Kultur.<br />
Ekman, Sten (1998) Kompetens och effektivitet. <strong>En</strong> studie av tidsanvändning och<br />
<strong>till</strong>verkningskvalitet i NC-arbete. Stockholm: Institutionen för Industriell Ekonomi<br />
och Organisation, KTH.<br />
Ekstedt, Eskil (1988) Humankapital i brytningstid. Kunskapsuppbyggnad och<br />
förnyelse för företag. Stockholm: Publica.<br />
Eliasson, Torsten & Höglund, Bengt (1971) Vuxenutbildning i Sverige. <strong>En</strong> strukturell<br />
översikt. Stockholm: Utbildningsdepartementet.<br />
Ellström, Per-Erik (1992) Kompetens, utbildning och lärande i <strong>arbetslivet</strong>. Problem,<br />
begrepp och teoretiska perspektiv. Stockholm: Publica.<br />
Ellström, Per-Erik (1996a)Rutin och reflektion. Förutsättningar och hinder<br />
för lärande i dagligt arbete. I Ellström, Gustavsson & Larsson (red) Livslångt<br />
lärande. Lund: Studentlitteratur.<br />
Ellström, Per-Erik (1996b) Arbete och lärande. Förutsättningar och hinder för<br />
lärande i dagligt arbete. Solna: Arbetslivsinstitutet.<br />
Ellström, Per-Erik (2002) Lärande – i spänningsfältet mellan produktionens<br />
och utvecklingens logik. I Abrahamsson, Abrahamsson, Björkman, Ellström<br />
& Johansson (red) Utbildning, kompetens och arbete. Lund: Studentlitteratur.<br />
Ellström, Per-Erik. Davidsson, Bo & Rönnqvist, Dan (1990) Kontext, kultur<br />
och verksamhet. <strong>En</strong> analys av AMU:s organisation och pedagogiska miljö. Linköping:<br />
Institutionen för <strong>Pedagogik</strong> och Psykologi, Universitetet i Linköping.<br />
71
Ellström, Per-Erik & Kock, Henrik (1993) Kompetensutveckling i offentlig verksamhet.<br />
Civildepartementet Ds 1993:65. Stockholm: Fritzes.<br />
Ellström, Per-Erik. Gustavsson, Bernt & Larsson, Kjell (1996) Livslångt lärande.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
<strong>En</strong>glund, Tomas (1992) <strong>Pedagogik</strong> som vetenskap. Forskning om utbildning,<br />
nr. 2/92 s. 4-15.<br />
<strong>En</strong>glund, Tomas (1993) Utbildning som ”public good” eller ”private good” – en<br />
svensk skola i omvandling? Uppsala: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Uppsala universitet.<br />
Ericsson, Daniel (2001) Arbetslivets kreativisering och kreativitetskapitalisterna.<br />
I Tedenljung (red) <strong>Pedagogik</strong> med arbetslivsinriktning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Eriksson, Gunnar & Frängsmyr, Tore (1992) Idéhistoriens huvudlinjer. Stockholm:<br />
Wahlström & Widstrand.<br />
Eriksson, Ulla (2000) Det mangranna sällskapet. Om konstruktion av kön i företag.<br />
Göteborg: BAS Förlag.<br />
Fjellström, Mona (1990) P-linjens pedagogiklärare om pedagogisk arbetslivsforskning.<br />
Rapprot nr 29, Linjen för personal- och arbetslivsfrågor, <strong>Pedagogiska</strong><br />
institutionen, Umeå univeristet.<br />
Fombrun, Charles J. Tichy, Noel M. & Devanna, Mary Anne (1984) Strategic<br />
Human Resource Management. New York: John Wiley & Sons.<br />
Franke, Sigbritt & Forneng, Stig (2002) Förkorta grundskolan med ett år.<br />
Dagens Nyheter, 16 december, s.A4.<br />
Furusten, Staffan (1996) Den populära managementkulturen - om produktion<br />
och spridning av populär ”kunskap” om företagsledning. Stockholm: Nerenius &<br />
Santérus Förlag.<br />
Gisselberg, Margareta (2002) Vad har hänt och vad är nytt? <strong>En</strong> <strong>introduktion</strong>.<br />
I Gisselberg (red) Distanslärare och distanslärande. <strong>En</strong> antologi. Rapport 6:2002,<br />
Distum. Härnösand: Distansutbildningsmyndiheten.<br />
Granberg, Otto (1996) Lärande i organisationer. Professionella yrkesutövares strategier<br />
vid organisatorisk förändring. Stockholm: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Stockholms<br />
universitet.<br />
72
Granberg, Otto (1998) Personaladministration och organisationsutveckling,<br />
PAOU. Stockholm: Natur & Kultur.<br />
Granberg, Otto & Ohlsson, Jon (2000) Från lärandets loopar <strong>till</strong> lärande organisationer.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Gustavsson, Bernt (1996) Att leva och lära livet ut – livslångt lärande ur ett<br />
integrativt perspektiv. I Ellström, Gustavsson & Larsson, Livslångt lärande.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Gustavsson, Bernt (1997) Vad skall utbildning vara <strong>till</strong>? I SOU (1997:158)<br />
Vuxenpedagogik i teori och praktik – Kunskapslyftet i fokus. <strong>En</strong> antologi från<br />
Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Stockholm: Fritzes.<br />
Gustavsson, Jan-Eric & Marton, Ference (red) (1986) <strong>Pedagogik</strong>ens gränser och<br />
möjligheter. Lund: Studentlitteratur.<br />
Haldén, Folke (1974) Ledarutbildning i Norden. I Lennart Rohlin (ed) Ledarutveckling.<br />
Organisationsutveckling genom ledarutbildning. Lund: Gleerups.<br />
Hedman, Anders (2001) I nationens och det praktiska livets tjänst. Det svenska<br />
yrkesskolesystemets <strong>till</strong>komst och utveckling 1918 <strong>till</strong> 1940. Umeå: <strong>Pedagogiska</strong><br />
institutionen, Umeå universitet.<br />
Hultman, Glenn (1981) Organisationsutveckling genom ledarutbildning. <strong>En</strong><br />
utvärdering av skolledarutbildningens första utbildningsomgångar. Linköping:<br />
Department of Education, Linköping University.<br />
Hultman, Glenn (1996) Kulturer och det informella. Lärande i kontext. I<br />
Ellström, Gustavsson & Larsson, Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur.<br />
Huczynski, Andrzej A. (1996) Management Gurus. What makes them and how<br />
to become one. London: International Thomson Business Press.<br />
Härnqvist, Kjell (1956) Adjustment, Leadership and Group Relations in a Military<br />
Training Situation. Stockholm: Almqvist & Wiksells.<br />
Höök, Pia (2001) Stridspiloter i vida kjolar. Om ledarutveckling och jämställdhet.<br />
Stockholm: EFI, Handelshögskolan.<br />
Jerkedal, Åke (1967) Top Management Education - an evaluation study. Stockholm:<br />
Personaladministrativa Rådet.<br />
Jerkedal, Åke (1973) Utbildning och/eller lärande? Stockholm: PA-rådet.<br />
Jerkedal, Åke (1986) Relationsträning i svenskt arbetsliv. Lund: Studentlitteratur.<br />
73
Johansson, Kjell (1999) Konstruktivism i distansutbildning. Studerandes uppfattning<br />
om konstruktivistiskt lärande. Umeå: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå<br />
universitet.<br />
Kallós, Daniel. Köhler, Eva-Mari & Nilsson, Karl-Axel (1971) Vad är pedagogik?<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Karlsson, Niclas. Sörbom, Jonas. Blomberg, Torgny & Hane, Monica (2000)<br />
Utveckling för morgondagens ledarskap. Stockholm: FMLIC-Ledarskapsinstitut,<br />
Försvarsmakten.<br />
Kernell, Lars-Åke (2002) Att finna balanser. <strong>En</strong> bok om undervisningsyrket. Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Kock, Henrik (2002) Lärande i teamorganiserad produktion. <strong>En</strong> studie av tre<br />
industriföretag. Linköping: Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings<br />
universitet.<br />
Kolb, David (1984) Experiential Learning. Experience as the source of learning<br />
and development. New Jersey: Prentice Hall.<br />
Kronvall, Kai. Olsson, Eric & Sköldborg, Torgny (1991) Förändring och lärande.<br />
<strong>En</strong> utmaning för offentlig sektor. Lund: Studentlitteratur.<br />
Lagnevik, Magnus (1989) Ledning och ledarskap i olika företagsformer. Stockholm:<br />
Rabén & Sjögren.<br />
Larsson, Staffan (1996) Vardagslärande och vuxenstudier. I Ellström, Gustavsson<br />
& Larsson (red) Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur.<br />
le Grand, Carl (1993) Karriär- och utvecklingsmöjligheter på de interna arbetsmarknaderna.<br />
I le Grand, Szulkin & Tåhlin (red) Sveriges arbetsplatser –<br />
organisation, personalutveckling, styrning. Stockholm: SNS Förlag.<br />
Lennerlöf, Lennart (1989) Arbetsmiljön ur psykologisk och sociologisk synvinkel.<br />
<strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> i beteendevetenskaplig arbetsmiljöforskning. Stockholm: Publica.<br />
Lennung, Sven-Åke (1974) Meta-learning, laboratory training, and individuallu<br />
different change. A study on the effects of laboratory training. Lund: Berlingska<br />
Boktryckeriet.<br />
Liedman, Sven-Eric (2001) Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper.<br />
Stockholm: Albert Bonniers Förlag.<br />
74
Lindberg, Leif (2002) Is ’<strong>Pedagogik</strong>’ as an Academic Discipline in Sweden just<br />
a Phenomenon for the Twentieth Century? The Effects of Recent Education<br />
Reform. European Educational Research Journal, vol 1, no 1, p.65-82.<br />
Lindberg, Leif & Berge, Britt-Marie (red) (1988) <strong>Pedagogik</strong> som vetenskap -<br />
vetenskap som pedagogik. Lund: Studentlitteratur.<br />
Linde, Göran (2000) Det ska ni veta! <strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong> läroplansteori. Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Lindensjö, Bo & Lundgren, Ulf P. (2000) Utbildningsreformer och politisk styrning.<br />
Stockholm: HLS Förlag.<br />
Lindström, Lars (1981) Bildningsmål och arbetsdelning i den pedagogiska<br />
filosofin. I Tidskrift för Nordisk Förening för Pedagogisk Forskning, nr. 3-4, s.44-<br />
69.<br />
Lindström, Lars (1985) Arbetsliv och bildningsideal. Tvärsnitt – Humanistisk<br />
och samhällsvetenskaplig forskning, nr 1, s.32-38.<br />
Lundmark, Annika (1992) Utvärdering av personalutbildning – principer och<br />
metoder. Uppsala: Institutet för Personal- och Företagsutveckling, IPF.<br />
Lundmark, Annika (1998) Utbildning i <strong>arbetslivet</strong>. Utgångspunkter och principer<br />
för planering och genomförande av personalutbildning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Löfberg, Arvid (1990) Kunskapsproduktion och lärande i arbetet. I Aronsson<br />
& Berlind (red) Handling och handlingsutrymme. Lund: Studentlitteratur.<br />
Löfberg, Arvid & Ohlsson, Jon (red) (1995) Miljöpedagogik och kunskapsbildning:<br />
teori, empiri och politik, en antologi. Stockholm: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen,<br />
Stockholms universitet.<br />
Marking, Christer (red) (1992) Kompetens i arbete. Stockholm: Publica.<br />
Marklund, Inger (1986) Pedagogisk forskning i skolans tjänst. Ur Gustavsson,<br />
Jan-Eric & Marton, Ference (red) (1986) <strong>Pedagogik</strong>ens gränser och möjligheter.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Mayo, Elton (1933) The Human Problems of an Industrial Civilization. New<br />
York: Macmillan Company.<br />
Mayo, Elton (1952) The Social Problems of an Industrial Civilization. London:<br />
Routledge & Kegan Paul Ltd.<br />
75
McGregor, Douglas (1960) The human side of enterprise. New York: McGraw-<br />
Hill.<br />
Michélsen, Hans (1979) Sensitivitetsträning inom en organisation: en fallstudie.<br />
Stockholm: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Stockholms universitet.<br />
Miller, Alice (1980) I begynnelsen var uppfostran. Stockholm: Wahlström &<br />
Widstrand.<br />
Moxnes, Paul (1984) Att lära och utvecklas i arbetsmiljön. Stockholm: Natur &<br />
Kultur.<br />
Moxnes, Paul (2001) Fantasi eller verklighet? I Tedenljung (red) <strong>Pedagogik</strong><br />
med arbetslivsinriktning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Nilsson, Leif (2000) Att <strong>till</strong>tro sin handlingskraft. Ett mentorprograms betydelse<br />
för fjorton kvinnors chefskarriärer. Luleå: Institutionen för <strong>Pedagogik</strong> och ämnesdidaktik,<br />
Luleå Tekniska Universitet.<br />
Nordlund, Ulla (1987) Pedagogisk arbetslivsrforskning i Sverige under 1900talet.<br />
Rapprot nr 5, Linjen för personal- och arbetslivsfrågor, <strong>Pedagogiska</strong> institutionen,<br />
Umeå univeristet.<br />
NUTEK (2000:076) Företag i förändring. Sammanfattning och benchmarking<br />
av lärandestrategier för ökad konkurrenskraft. Stockholm: NUTEK.<br />
Näringsdepartementet (2000:49) Kompetensparadox? Hinder och möjlighet för<br />
att bättre <strong>till</strong>varata kompetensen på arbetsmarknaden. Stockholm: Fritzes.<br />
Näringsdepartementet (2002:47) Kompetensförsörjning på arbetsmarknaden.<br />
Strategiska utvecklingstendenser. Stockholm: Fritzes.<br />
Ohlsson, Jon (1996) Kollektivt lärande. Lärande i arbetsgrupper inom barnsomsorgen.<br />
Stockholm: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Stockholms universitet.<br />
Ohlsson, Jon (2001) Den överhettade arbetsmänniskan. I Tedenljung (red)<br />
<strong>Pedagogik</strong> med arbetslivsinriktning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Perrow, Charles (1967) A Framework for the Comparative Analysis of Organizations.<br />
American Sociological Review, vol 32 nr 2.<br />
Porsfelt, Dan (2001) Management trainee. Möten med förhinder. Luleå: Institutionen<br />
för Arbetsvetenskap, Luleå Tekniska Universitet.<br />
Rehn, Siv (1999) Det oavsiktliga lärandet – försvarets räddningsplanka? <strong>En</strong> granskning<br />
av värnpliktigas lärande under värnpliktsutbildningen och värnpliktssystemets<br />
funktion i samhället. Luleå: Institutionen för <strong>Pedagogik</strong> och ämnesdidaktik.<br />
Luleå Tekniska Universitet.<br />
76
Rosengren, Karl-Erik & Öhngren, Bo (red) (1997) An Evalutation of Swedish<br />
Research in Education. Stockholm: HSFR.<br />
Rubensson, Kjell (1996) Livslångt lärande: Mellan utopi och ekonomi. I Ellström,<br />
Gustavsson & Larsson, Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur.<br />
Rönnqvist, Dan (2001) Kompetensutveckling i praktiken – ett samspel mellan<br />
ledning, yrkesgrupper och omvärld. Linköping: Department of Behavioural Sciences,<br />
Linköping University.<br />
Rönnqvist, Dan & Thunborg, Camilla (1996) Personalutbildning – ett instrument<br />
för livslång lärande? I Ellström, Gustavsson & Larsson (red) Livslångt<br />
lärande. Lund: Studentlitteratur.<br />
Røvik, Kjell Arne (1998) Moderna organisationer. Trender inom organisationstänkandet<br />
vid millennieskiftet. Malmö: Liber.<br />
Sandberg, Jörgen (1999) Utbildningsretorik eller ledarskapspraktik? I Sven-<br />
Erik Sjöstrand, Jörgen Sandberg, Mats Tyrstrup (red) Osynlig företagsledning.<br />
Stockholm: EFI, Handelshögskolan.<br />
Sandberg, Jörgen & Targama, Axel (1998) Ledning och förståelse. Ett kompetensperspektiv<br />
på organisationer. Lund: Studentlitteratur.<br />
SCB (1992:4) Standard för svensk näringsgrensindelning 1992 (Nytryck 1998).<br />
Meddelanden i samordningsfrågor. Stockholm: SCB.<br />
Scherp, Hans-Åke (1998) Utmanande eller utmanat ledarskap. Rektor, organisation<br />
och förändrat undervisningsmönster i gymnasieskolan. Göteborg: Acta<br />
Universitatis Gothenburgensis.<br />
Sellstedt, Bo (1992) Samhällsteorier. Vad har Giddens, Habermas m fl att säga<br />
ekonomerna? Lund: Studentlitteratur.<br />
Senge, Peter (1995) Den femte disciplinen. Den lärande organisationens konst.<br />
Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag.<br />
Shafritz, Jay M. & Ott, Steven J. (1996) Classics of Organization Theory. Orlando:<br />
Harcourt Brace & Company.<br />
Sjöstrand, Wilhelm (1968) <strong>Pedagogiska</strong> grundproblem i historisk belysning. Lund:<br />
Gleerups.<br />
Sjöstrand, Wilhelm (1970) Introduktionskurs <strong>till</strong> pedagogiken. Stockholm: Natur<br />
& Kultur.<br />
77
Sköld, Silva (1987) FAL – fortbildning i administration för läkare. Uppsala:<br />
Acta Universitatis Upsaliensis.<br />
SOU (1970:22). Pedagogisk utbildning och forskning. Betänkande angivet av<br />
<strong>Pedagogik</strong>utredningen. Stockholm: Utbildningsdepartementet.<br />
SOU (1980:22). Skolforskning och skolutredning. Betänkande av skolforskningskommittén.<br />
Stockholm: Utbildningsdepartementet.<br />
SOU (1991:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Produktivitetsdelegationens<br />
slutbetänkande. Stockholm: Allmänna Förlaget.<br />
SOU (1992:7) Kompetensutveckling – en nationell strategi. Slutbetänkande från<br />
kompetensutredningen. Stockholm: Allmänna förlaget.<br />
SOU (1996:27) <strong>En</strong> strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. Delbetänkande<br />
av Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Stockholm: Fritzes.<br />
SOU (1997:120) Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling<br />
åren 1980-1996. <strong>En</strong> kartläggning. Delbetänkande av Kommittén om ett nationellt<br />
kunskapslyft för vuxna. Stockholm: Fritzes.<br />
SOU (1997:158) Vuxenpedagogik i teori och praktik – Kunskapslyftet i fokus. <strong>En</strong><br />
antologi från Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Stockholm:<br />
Fritzes.<br />
SOU (1999:4.) God sed i forskningen. Kommittén om forskningsetik. Stockholm:<br />
Utbildningsdepartementet.<br />
SOU (1999:63). Att lära och leda. <strong>En</strong> lärarutbildning för samverkan och utveckling.<br />
Lärarutbildningskommitténs slutbetänkande. Stockholm: Fakta info direkt.<br />
SOU (1999:107) Nya mål 3. För utveckling av mänskliga resurser i <strong>arbetslivet</strong>.<br />
Betänkande av Utredningen om framtida Mål 3 inom EU:s strukturfonder.<br />
Stockholm: Fakta info direkt.<br />
SOU (2000:115) Aktuella trender inom kompetensutvecklingsområdet. Stockholm:<br />
Fritzes<br />
Stensmo, Christer (1994) Pedagogisk filosofi. Lund: Studentlitteratur.<br />
Svedberg, Lars & Zaar, Monica (red) (1993) Boken om pedagogerna. Stockholm:<br />
Liber Utbildning.<br />
78
Svedberg, Lars (2000) Gruppsykologi. Om grupper organisationer och ledarskap.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Svennerståhl, Håkan (1996) Framgångsrika chefers syn på sin egen utveckling.<br />
Stockholm: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Stockholms universitet.<br />
Svensson, Lennart (1996) <strong>Pedagogik</strong> som vetenskap! I Pedagogisk forskning i<br />
Sverige, nr 2, s.106-108.<br />
Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm:<br />
Prisma.<br />
Söderström, Magnus (1977) Personalutbildning och personalutveckling. Stockholm:<br />
Liber Förlag.<br />
Söderström, Magnus (1979) Ledningsutveckling inom statsförvaltningen. Några<br />
organisationsteoretiska och pedagogiska överväganden. Pedagogisk forskning i<br />
Uppsala nr. 14. Uppsala: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Uppsala universitet.<br />
Söderström, Magnus (1981) Personalutveckling i <strong>arbetslivet</strong> och återkommande<br />
utbildning. Några problem och utvecklingsmöjligheter. Stockholm: Almqvist &<br />
Wiksell.<br />
Söderström, Magnus (1990) Det svårfångade kompetensbegreppet. Pedagogisk<br />
forskning i Uppsala nr. 94. Uppsala: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Uppsala universitet.<br />
Söderström, Magnus (1991) Ledarskap och utveckling av ledningskompetens.<br />
I Göran Arvidsson & Rolf Lind (red) Ledning av företag och förvaltningar.<br />
Förutsättningar, former, förnyelse. Stockholm: SNS Förlag.<br />
Söderström, Magnus (1996) Hur lär organisationer? <strong>En</strong> diskussion om det organisatoriska<br />
lärandets nyckelfrågor. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.<br />
Söderström, Magnus (2002) Ledarskap och utveckling av ledningskompetens.<br />
I Rolf Lind (red) Ledning av företag och förvaltningar. Förutsättningar, former,<br />
förnyelse. Stockholm: SNS Förlag.<br />
Söderström, Magnus & Lindström, Kjell (1994) Från IR <strong>till</strong> HRM. Två synsätt<br />
på personalarbete. IPF-rapport nr 28. Uppsala: Institutet för Personal- och Företagsutveckling.<br />
Taylor, Fredrick W. (1913) The Principles of Scientific Management. New York:<br />
Harper & Brothers Publishers.<br />
79
Tedenljung, Dan (red) (2001) <strong>Pedagogik</strong> med arbetslivsinriktning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Tedenljung, Dan & Ryhammar, Lars (2001) Inledning. I Tedenljung (red)<br />
<strong>Pedagogik</strong> med arbetslivsinriktning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Tengblad, Stefan (1997) Chefsförsörjning. Mötet mellan motstridiga ideal. Göteborg:<br />
BAS Förlag.<br />
Tengblad (1999) Ett nytt sätt att leda personal – Spridning av HRM <strong>till</strong> Sverige.<br />
GRI-rapprt 1999:1. Göteborg: Företagsekonomiska institutionen, Göteborgs<br />
universitet.<br />
Theliander, Jan (1999) Att studera arbetets förändring under kapitalismen. Ure och<br />
Taylor i pedagogiskt perspektiv. Göteborg Studies in Educational Science 132.<br />
Göteborg: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Acta Universitatis Gothoburgensis.<br />
Thång, Per-Olof (1997) Arbetsmarknadens förändring, arbetslöshet och det<br />
livslånga lärandet. I SOU (1997:158) Vuxenpedagogik i teori och praktik – Kunskapslyftet<br />
i fokus. <strong>En</strong> antologi från Kommittén om ett nationellt kunskapslyft<br />
för vuxna. Stockholm: Fritzes.<br />
Trollestad, Claes (1994) Människosyn i ledarskapsutbildning. Nora: Nya Doxa.<br />
Vislie, Lise (1997) School Organization and Management. I Rosengren &<br />
Öhngren (eds) An Evalutation of Swedish Research in Education. Stockholm:<br />
HSFR<br />
Vislie, Lise (1998) Pedagogisk forskning i Sverige. HSFR granskar de nio ”stora”<br />
pedagogikinstitutionerna. Pedagogisk Forskning i Sverige, nr 1, s.1-35.<br />
Wahl, Anna. Holgersson, Charlotte. Höök, Pia & Linghag, Sophie (2001)<br />
Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön. Lund: Studentlitteratur.<br />
Wallin, Erik. Söderström, Magnus & Hede, Gunnar (1982) Program för en<br />
arbetslivsinriktad pedagogisk forsknings- och utvecklingsverksamhet vid <strong>Pedagogiska</strong><br />
institutionen, Uppsala universitet, 1982-85. Uppsala: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen,<br />
Uppsala universitet.<br />
Westberg, Hanna (2001) Könssegregation och lärande i <strong>arbetslivet</strong>. I Tedenljung<br />
(red) <strong>Pedagogik</strong> med arbetslivsinriktning. Lund: Studentlitteratur.<br />
Westberg-Wohlgemuth, Hanna (1996) Kvinnor och män märks. Könsmärkning<br />
av arbete - en dold lärandeprocess. Solna: Arbetslivsinstitutet.<br />
80
Wåglund, Monica (1993) Orientering mot ledarskap. Analys av en chefsutbildning<br />
för läkare. Uppsala Studies in Education 49. Uppsala: Acta Universitatis<br />
Upsaliensis.<br />
Wännman Toresson, Gunnel (2002) Kvinnor skapar kunskap på nätet. Datorbaserad<br />
fortbildning för lärare. Umeå: <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå universitet.<br />
Åberg, Rune (2002a) Arbete och utbildning. Paper presenterat vid FAS/Arbetslivsforums<br />
konferens ”Hela Folket i Arbete”, 22-23 oktober, Växjö universitet.<br />
Åberg, Rune (2002b) Överutbildning – ett arbetsmarknadspolitiskt problem?<br />
I Abrahamsson, Abrahamsson, Björkman, Ellström & Johansson (red) Utbildning,<br />
kompetens och arbete. Lund: Studentlitteratur.<br />
81
<strong>Pedagogiska</strong> rapporter<br />
från <strong>Pedagogiska</strong> institutionen, Umeå universitet<br />
I denna serie utgivna rapporter:<br />
1. Könsskillnader i allmänorientering. Christina Stage.<br />
2. Könsskillnader i resultat på 450 allmänorienteringsuppgifter. Christina Stage.<br />
3. Utvärdering av SIS-projektet på grundskolans högstadium. <strong>En</strong> sammanfattningsrapport.<br />
Christer Jonsson.<br />
4. Referensram för utvärdering av SYO i grund- och gymnasieskola. Sigbrit Franke-Wikberg.<br />
5. Studie- och yrkesorienteringens framväxt i grund- och gymnasieskola. <strong>En</strong> beskrivning av<br />
mål, organisationer och metoder (rev). Carl Åsemar.<br />
6. Kunskaper om attityder <strong>till</strong> dagens SYO--mål. Intervjuer med elever och skolpersonal.<br />
Carl Åsemar.<br />
7. SYO i undervisningen. <strong>En</strong> enkätundersökning bland lärare på grund- och gymnasieskola.<br />
Carl Åsemar.<br />
8. Val av kunskaper om och värderingar kring utbildning och yrke. <strong>En</strong> enkätundersökning<br />
bland grund- och gymnasieskoleelever. Carl Åsemar.<br />
9. Grundskoleelevers val av kunskaper om och värderingar kring utbildning och yrke. <strong>En</strong><br />
studie av förändringar under högstadiet. Carl Åsemar.<br />
10. Utbildning, arbete, studie- och yrkesval. Föreställningar hos föräldrar, elever och skolpersonal.<br />
Carl Åsemar.<br />
11. Skolbetygens och andra meriters betydelse vid övergången <strong>till</strong> arbetsliv och fortsatt<br />
utbildning. <strong>En</strong> uppföljningsstudie/retrospektiv studie av 74 elever åren 1978–1986.<br />
Håkan Andersson.<br />
12. Soccer Holliganism – Some Theoretical Views. Martin Johansson.<br />
13. Idrotten, dopingen och moralen. Martin Johansson.<br />
14. De värnpliktigas prestationsförmåga vid inskrivningsprövningar i Sverige 1969–1979.<br />
<strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong> en studie av resultaten i inskrivningsprov (I-prov). Arne Ross.<br />
15. De värnpliktigas prestationsförmåga vid inskrivningsprövningar i Sverige 1969–1979.<br />
Historisk återblick på inskrivningen av värnpliktiga från 1812 och beskrivning av inskrivningsproven<br />
(I-proven) 1944–1980. Arne Ross.<br />
16. De värnpliktigas prestationsförmåga vid inskrivningsprövningar i Sverige 1969–1979.<br />
Tidigare forskning med material från värnpliktsinskrivningar. Prestationsförmågans <strong>till</strong>växt<br />
före inskrivningen. Arne Ross.<br />
17. Normerande prov i fysik för KOMVUX. <strong>En</strong> analys av förutsättningar och ett förslag <strong>till</strong><br />
genomförande. Kristian Ramstedt, Kjell Gisselberg och Ingemar Wedman.<br />
18. De värnpliktigas prestationsförmåga vid inskrivningsprövningar i Sverige 1969–1979.<br />
<strong>En</strong> studie av resultaten i de psykologiska inskrivningsproven. Arne Ross.<br />
82
19. De värnpliktigas prestationsförmåga vid inskrivningsprövningar i Sverige 1969–1979.<br />
Bakgrundsvariabler relaterade <strong>till</strong> intellektuell prestationsförmåga. <strong>En</strong> beskrivning av data från<br />
intervjuunderlag och exempel på modeller. Arne Ross.<br />
20. Sparsamhetsforstran i 1900-talets obligatoriska svenska skolor. Ulla Johansson.<br />
21. Vilka gynnas vid betygsättningen? Om ämnes-, linje och könsskillnader i erhållna betyg.<br />
Anita Wester-Wedman. Kjell Gisselberg, Hans Mattsson och Ingemar Wedman.<br />
22. Om de pedagogiska fenomenens natur. Håkan Andersson och Leif Lindberg.<br />
23. Kvinnlig idrott eller jämställd idrott? Utvärdering av Sverige Riksidrottsförbunds<br />
jämställdhetsarbeten under 1980-talet. Eva Olofsson.<br />
24. På försök... Gymnasieskola i utveckling. <strong>En</strong> fallstudie-utvärdering av tre gymnasieskolor i<br />
den norra högskoleregionen. Inger Andersson och Carl Åsemar.<br />
25. Centrala prov i fysik för KOMVUX. Några resultat från 1989 års prov samt vissa idéer <strong>till</strong> en<br />
metodutveckling baserad på item response theory. Kristian Ramstedt och Kjell Gisselberg.<br />
26. Elever, föräldrar, lärare tycker om skolan. <strong>En</strong> resultatsammanställning av NU-projektetets<br />
Allmänna enkäter. Anita Wester-Wedman, Ewa Andersson, Tomas Åström, Hans Mattsson och<br />
Ingemar Wedman.<br />
27. Naturorientering i mellanstadiet. <strong>En</strong> resultatsammanställning av kunskaps- och färdighetsproven<br />
för årskurs 5 i NU-projektet. Kjell Gisselberg, Hans Mattsson och Ingemar Wedman.<br />
28. The Process of Establishing Regular Exercing Habits. Anita Wester-Wedman.<br />
29. 4445 svar på frågor om utbildning. Studier av utbildnings- och utvecklingsbehov på arbetsplatser<br />
i Västerbotten. Ethel Dahlgren, Leif Lindberg och Joel Wikström.<br />
30. Urval <strong>till</strong> högre musikutbildning. <strong>En</strong> studie av antagningen <strong>till</strong> musikhögskolan i Piteå 1989.<br />
Ingemar Wedman, Mona Ladfors, Anita Wester-Wedman och Gunilla Ögren.<br />
31. Återkoppling av information genom tolkningsgrupper. <strong>En</strong> fältstudie av en återkopplingsmodell<br />
inom ramen för den nationella utvärderingen i två skolor i Västernorrland.<br />
Ewa Andersson och Tomas Grysell.<br />
32. ”De relativa betygens uppgång och fall”. <strong>En</strong> beskrivning och tematisk analys av framväxten<br />
och avvecklingen av det relativa betygssystemet. Håkan Andersson.<br />
33. Hur har dom det på högstadiet? <strong>En</strong> studie av en högstadieskolas elevers inställning <strong>till</strong><br />
skolan. Anita Wester-Wedman och Ingemar Wedman.<br />
34. Yrkesutbildning inom industri- och hantverkssektorn i en jämförelse med arbetsmarknadens<br />
krav. Bert Sällström.<br />
35. Socialstyrelsen och utvecklingsmedlen. <strong>En</strong> intervjustudie med socialstyrelsens handläggare<br />
om utvecklingsarbete inom barnomsorgen. Kerstin Holmlund.<br />
36. Utvärdering och utveckling av förskolans verksamhet – en lokal angelägenhet.<br />
Kerstin Holmlund och Karin Rönnerman.<br />
37. Handicraft Teaching and Domestic Science in the Swedish Elementary School 1842–1919.<br />
A multi-dimensional story. Ulla Johansson.<br />
38. Kvinnor och kultur i glesbygd. Åselekvinnornas livssituation i relation <strong>till</strong> deras kulturella<br />
önskemål. Gun-Marie Frånberg.<br />
83
39. Självvärdering och kollegiebedömning i gymnasieskolan. – <strong>En</strong> metautvärdering. Ragnhild<br />
Nitzler.<br />
40. Skolan, arbetsgivarna och fackföreningsrörelsen. Skola och yrkesutbildning i SAF:s och<br />
LO:s medlemsorgan 1945–1990. Lisbeth Lundahl.<br />
41. Fredsundervisning – <strong>En</strong> svår uppgift i en våldsam och konfliktfylld värld. Ingvar Rönnbäck.<br />
42. New Policy Contexts for Education: Sweden and United Kingdom. Daniel Kallos, Sverker<br />
Lindblad.<br />
43. Förskolebarnens matvanor. Om måltidsmönster, energi – och näringsintag i förskolan och i<br />
hemmet. Tommy Jacobson, Gerhard Nordlund.<br />
44. Utvecklingsprojekt inom barnomsorgen. Åtta fallstudier. Christina Segerholm.<br />
45. <strong>En</strong> gemensam nämnare? SAF, LO och den yrkesförberedande utbildningen 1944–1990.<br />
Lisbeth Lundahl.<br />
47. Mötet mellan forskarnas och personalens bilder av pedagogiskt ledarskap, målsättningsfrågor<br />
och arbetsmiljö – ett utvecklingsprojekt vid en gymnasieskola. Anders Olofsson, Staffan<br />
Karp.<br />
46. K. Hansson (ej klar)<br />
48. Mötet mellan forskarnas och personalens bilder av pedagogiskt ledarskap, målsättningsfrågor<br />
och arbetsmiljö – ett utvecklingsprojekt vid en gymnasieskola. Anders Olofsson.<br />
48. Practicum – A Virtual World for Distance Education. Mikael Söderström, Mats Klingvall och Tor<br />
Söderström.<br />
49. Lärarfortbildning och kompetensutveckling i ett historiskt perspektiv – <strong>En</strong> policyanalys.<br />
Inger M. Andersson.<br />
50. Möjligheter för reflekterat lärande – ett projekt i samarbete mellan forskare och lärare.<br />
Karin Rönnerman.<br />
51. Idrottspedagoger i <strong>arbetslivet</strong>. <strong>En</strong> studie om arbete och sysselsättning. Björn Allergren.<br />
52. Mjölk eller vatten som måltidsdryck vid lunch på förskolan. Gerhard Nordlund, Tommy<br />
Jacobson, Stephan Rössner och Anna Hägg.<br />
53. Högstadieenkäten. Högstadieelevernas måltidsvanor relaterat <strong>till</strong> hur de mår och känner<br />
sig i skolan, deras skolprestationer och sociala bakgrund. Gerhard Nordlund och Tommy<br />
Jacobson<br />
54. Skolmåltider i förändring. Rapport från en försöksverksamhet. Gerhard Nordlund<br />
55. Jämställdhetspedagogik – en sammanställning av aktionsforskningsprojekt. Ulla Forsberg<br />
56. Fem år med distanskurs i pedagogik och IT. Ethel Dahlgren (red.)<br />
57. Gymnasieelevernas matvanor. Om gymnasieelevers matvanor och attityder <strong>till</strong> måltider och<br />
måltidssituationer i skolan och hemma samt konsekvenser av skolmåltidsavgifter. Gerhard<br />
Nordlund och Tommy Jacobson.<br />
58. Gymnasieelevernas matvanor. Del 2. Gymnasieelevernas matvanor relaterat <strong>till</strong> hur de mår<br />
och känner sig, deras fysiska aktiviteter, deras skolprestationer och sociala bakgrund. Tommy<br />
Jacobson och Gerhard Nordlund.<br />
84
59. Gymnasieelevers möten med våld – i hemmet, i skolan och på fritiden. <strong>En</strong> enkätstudie vid<br />
14 gymnasieskolor i Sverige. Katarina Weinehall<br />
60. Kvinnliga och manliga lärkulturer i <strong>arbetslivet</strong>. Papers presenterade vid PIA:s minisymposium<br />
i Västerbacken, Holmsund, 29 oktober 1998. Bengt Grensjö, Sigurd Johansson,<br />
Leif Lindberg, Lisbeth Lundahl, Peter Nilsson och Joel Wikström.<br />
61. IT och skolutveckling? <strong>En</strong>kätstudie bland KK-stödda mindre skolutvecklingsprojekt.<br />
Bengt Grensjö.<br />
62. Skolmåltider. Om mål och riktlinjer, ekonomi och utvärdering. Tommy Jacobson och<br />
Gerhard Nordlund.<br />
63. Vi har inte bråkat sönder allt. <strong>En</strong> uppföljning av ett jämställdhetsprojekt. Robert Holmgren<br />
och Göran Widding.<br />
64. Examinationen i distanskurser. Håkan Andersson.<br />
65. Nationell kvalitetsgranskning av betyg – en beskrivning och analys. Håkan Andersson.<br />
66. Moralens logik. <strong>En</strong> hermeneutisk analys av kulturreproduktion i det kinesista utbildningssystemet.<br />
Jörgen From och Carina Holmgren.<br />
67. Erfarenheter sprids – kunskaper används? <strong>En</strong>kät bland KK-stödda mindre skolutvecklingsprojekt.<br />
Bengt Grensjö.<br />
68. Till frågan om spridning. Reflektioner kring KK-stiftelsens skolsatsningar. Inger M. Andersson.<br />
69. KK-projekt, datorutnyttjande och arbete med internet. Observationer och samtal under fem<br />
skolbesök. Bengt Grensjö.<br />
70. Utvärdering av KK-stiftelsens satsningar på de mindre skolutvecklingsprojekten.<br />
Inger M. Andersson och Bengt Grensjö.<br />
71. <strong>Pedagogik</strong> i Arbetslivet. Tysta, Tystnande och Tystade kunskaper. Bengt Grensjö.<br />
72. <strong>En</strong> <strong>introduktion</strong> <strong>till</strong> pedagogik i <strong>arbetslivet</strong>. <strong>Begrepp</strong>, historik, nutid.Peter Pommer.<br />
85
<strong>Pedagogiska</strong> institutionen<br />
Umeå universitet<br />
901 87 Umeå<br />
Telefon 090-786 78 16<br />
Telefax 090-786 66 93<br />
www.pedag.umu.se<br />
Umeå universitet<br />
901 87 Umeå. Telefon 090-786 50 00. Telefax 090-786 99 95<br />
www.umu.se